Skip to main content

Full text of "Uppsala universitets årsskrift"

See other formats


This is a reproduction of a library book that was digitized 
by Google as part of an ongoing effort to preserve the 
information in books and make it universally accessible. 


Google books 


https://books.google.com 


Google 


Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 


Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 


Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 


Riktlinjer för användning 


Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 


Vi ber dig även att: 


ὁ Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 
Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa fier för 
enskilt, ideellt bruk. 


e Avstå från automatiska frågor 
Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 


ὁ Bibehålla upphovsmärket 
Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 


ὁ Håll dig på rätt sida om lagen 
Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 


Om Google boksökning 


Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk 


Yt 
Ώ 
al 
& 
9 


UPPSALA UNIVERSITETS 


ÅRSSKRIFT. 


1908. 


UPPSALA 
AKADEMISKA BOKHANDELN 
(C. 1. LUNDSTRÖM.) 


UPPSALA UNIVERSITETS 
ARSSKRIEFET 
1908. 


TEOLOGI. 


DE SVENSKA DOMKAPITLENS 
FÖRVANDLING TILL LÄRAREKAPITEL 


1571-1687 


ETT BIDRAG TILL 
KYRKOORGANISATIONENS OCH KYRKOLAGSTIFTNINGENS HISTORIA 
I SVERIGE 


HJALMAR HOLMQUIST. 


ADR τα ERA TEE ETERN ERE: 


UPSALA 1908 


Υ, BERLING, 


ΠΥ Goodgle 


Ua 
Innehållsförteckning. 

Sid. 
Förord, källor och litteratur . . . rer ΕΞ: 
Inledning: Prelaturkapitlens upplösning (1527— 1571) . rask Ner 4 NR 1 

I. Kapitlens reorganisation som blandade prelatur- 
och prästkapitel FOR 4 sväng Nr δεν sl τ δ, ἃς τὰ KE 
1571 års kyrkoordning . . . . . σον». ἐπ HER ΩΣ ἐν gt δι, dv δῷ, SA 
Johan II och domkapitlen . . . . . .-φ νὸν νιν 18 
Kapitelprelaturerna 1593 ff. . . . dh δ Ag ἃ den 90} 
Kyrkoherdar och skolmästare i kapitlet. κοινῶν, föl dr er Re 25 
Stockholms stads kapitel . . . . co oc... oo. ov... 81 
Domkapitlen och skolundervisningen . . . . . ... νὸν 84 
II. Öfvergångstiden till lärarekepiwel {005 ΠΡ μη 86 
Lagar och SER 2: Ὡς, dr ὦ 36 
Praxis. . . : ål JM. db Ra ὡς, Ro οἶον ÅRA ὩΣ «ἘΣ τας: ἐθὸ δ, at SOU 
Tyskt inflytande ἀν ὧν [Ὁ «ὗς, το" TE «Ὧν. τὸς τῶν Tä τῆν, ἢ κὰν, ἂν. τῆρυε ἐς DE 

III. Gymnasiernas och kapitlens fulla utbildning till 
lärarekapitel (1620-talet— 1687). . . . . . . εν 63 
A. VWVesterås . . . ἡ fe ἊΣ τῶν ας (ἃ, ὼς 208 
Kapitlet och den itvidgade katedralskolan Sh dgr re νῶν οἶς ὦ, "05 
Kapitlet och gymnasiets lektorer . . . 66 

Kapitlet enligt ΕἾΠΈΝ ἘΣ tenn 1628; | kapiteläm. 
betena . . . ; ᾿ νιν, 74 
Rudbeckii Kyrkio Stadgars: kap. XVII ἣν. son, SAGE Ὦ ἀρ da 08] 
Kapitlets prästerliga karaktär; Consistorium majus . . . . 89 
Consistorium Cuprimontanum. . . NR 92 
Biskop Olof Laurelius och kapitlets fekoristräktion Ἐν Be ὅδ. FVO 
Laurelii Forma consistorii. . . . . .. .. .o... . 99 
Kapitlets utveckling till 1687. . . . . . . . . . . . 106 
B. Öfriga ᾿ΕΕΡΟΙΞΕΕΡΗΕΙ ἐν τὰ ἔχεις ἦν, τὰν οἷν ἧκε 08 ἧκε τὸς τὰς feta ὙΥ] 
5 Strengnäs. . . . . fork τῶν οὐ dT ov ὙΦ ἢ ἂς ἀξ “τὰν τς, OLE 
Gl Linköping  . .ooocoo.concn-vwo oso os so oo oo os oo vv . 124 
ÅBO on τὸ dj ὡὶ δι ἦν Hr es SR τὰς δ φξτυς Söt ön ἐν ΠΥ 5} 
: καὶ SKA: ὦ ὁ πρῶ 2. οἷς Ὁ Τ ΤΩΣ vf μῶν ας. nr μὸν δεν- ὡς τ DÅ 
Ne VERIÖr 00 το κε. ἦρ, da rr, fo Set ἀν FR LE AR ἀρ, δι οὶ ἃς on pkt ÄRE 
ji Sammanfattning . . . . . . . .— so νὸν so oo vm v . 142 


δ θὼ 


Sid. 

C. Ärkestiftets kapitel. . . . oo. oo. co... . . 146 

Uppsala domkapitel . . . . ss so = = so ss oo νι νον, 146 

Stockholms stads konsistorium . . . . . . . . . . » 159 

D. Lagförslag . . .. o. soc. oo... νιν. 164 
Bidrag till svenska kyrkolagstiftningens historia i 17:de år- 

hundradet oden de τς παῖς ock τ LÄN ὩΣ ἐτῶν RN LA Ι 

Johannes Botvidis Forma tönsistöri 1627 Sr te ivag δος ἂς LIE kil τὰ 3 

Johannes Rudbeckii Forma consistorii ISEN 8 

Laurentius Paulinus Gothus' Forma consistorii för Sireagnas stift ἐς tin τῷ 9 

Paulinus Gothus' Forma consistorii för Ärkestiftet . . . . . . . . . 14 

Olof Laurelius' Forma consistorii 1649 . . . . χα pi. sön åh πῶ 9 


Olof Laurelius' »Extract», Cap. VIII: Om Cöhsistoni fört νὸν νιν, 85 


1. undertecknad hösten 1903 erhöll den då arbetande Dom- 
kapitelkommitténs uppdrag att till dess utlåtande författa en kort 
öfversikt öfver domkapitlens historia i Sverige, visade det sig snart, 
att materialet för nyare tiden var så omfattande och så fullstän- 
digt i saknad af någon föregående bearbetning, att inom den för 
författandet begränsade tiden ingen genomarbetning af detta ma- 
terial var tänkbar. Framställningen nödgades bygga blott på de 
källor, som voro närmast och lättast tillgängliga. Och som natur- 
ligt är kunde icke den vetenskapliga apparat, som eljes väl be- 
höfde bifogas ett första forskningsförsök på förut oarbetadt om- 
råde, i ett kommittébetänkande medtagas. Det blef därför min 
önskan att snart få tillfälle utvidga mina undersökningar och fram- 
lägga dem som stöd för och komplettering till nyssnämnda öfver- 
sikt. Detta sker härmed. — Som synes har jag emellertid här ej 
till behandling upptagit domkapitlens historia i dess helhet. Redan 
de första studierna i materialet visade, att den afgörande punkten 
i de svenska domkapitlens historia och tillika den svåraste att ut- 
reda var den förvandling från prelatur- till lärarekapitel, hvars 
första skönjbara tecken gingo tillbaka till Johan III:s regering och 
hvars fullbordan sanktionerades genom 1687 års domkapitelsför- 
ordning. Endast denna tid och denna sida af kapitlens historia är 
i efterföljande arbete föremål för undersökning. Redan af ämnets 
formulering framgår då ock, att arbetet blott omfattar de kapitel, 
hvilka voro med under prelaturtiden och hvilka sålunda verkligen 
undergått en förvandling. De många under 1600-talet genom del- 
ning eller eröfring tillkomna stiftens kapitel falla ej inom ramen 
för min här föreliggande studie; de togo ock alla med en eller 
annan variation form efter den utveckling, som redan var i full 
gång eller fullbordad inom de äldre svenska kapitlen. — Det bör 
ock tilläggas, att undersökningen icke gått ut på att i hvarje de- 
talj följa de behandlade kapitlens sammansättning; ett sådant ar- 
bete vore visserligen synnerligen värdefullt men synes lämpligast 
böra fördelas på dem, som komma att gripa sig an med den förr 


VI 


eller senare nödvändiga revisionen af våra gamla, för öfrigt all hon- 
nör värda herdaminnen. Här har blott eftersträfvats att vinna till- 
räckligt detaljmaterial för att kunna klargöra gången af och de 
ledande tankarna i kapitlens stora förvandlingsprocess. Den upp- 
märksamme läsaren skall nog märka, att jag någon gång ej ens 
för detta syfte lyckats erhålla tillräckliga upplysningar. Material 
saknas kanske ej; svårigheten ligger i att påträffa detsamma. De 
källor, där man närmast skulle vänta upplysningar — kapitelproto-- 
kollens anteckningar om kapitulares och kapitelbrefven — lämna 
oftast mycket liten upplysning (und. protokollen från Vesterås 
efter 1628, Uppsala efter 1635 och Stockholm efter 1640-talet); 
och studiet af mitt arbete skall visa, att ofta de värdefullaste 
upplysningarna påträffats på de mest oväntade ställen. Där 
arkivens omfattning omöjliggjort genomseende af alla arkivalier för 
här behandlade tid, och de metodiskt närmast till hands liggande 
samlingarna visat sig gifva föga utbyte, har stundom ett mera »på 
känn> bedrifvet letande inom andra samlingar varit gifvande. Men 
häraf följer ock, att åtskilligt material sannolikt ännu återstår att 
framdraga. Kunde mitt arbete egga till och vägleda vid nya un- 
dersökningar på detta område, skulle jag vara glad. Särskildt 
ville jag då framhålla vikten af, att kapitelprotokollen från alla 
stift för denna tid fullständigt genomläsas (hvilket naturligen varit 
mig omöjligt att göra), att det äldre biografiska materialet i de 
olika arkiven ur detta ämnes synpunkt systematiskt genomgås, att 
sockenarkiven utnyttjas i den mån de blifva åtkomliga (de hafva 
för flere stift varit en för mig värdefull källa), och att kammar- 
arkivet rådfrågas (det sistnämnda har tyvärr på grund af långva- 
rig reparation ej varit mig tillgängligt). 

Som redan antydts är den tryckta litteratur, hvilken för mitt 
ämne kunnat anlitas, mycket liten. De kyrkohistoriska handböc- 
kerna äga om domkapitlen under nyare tiden blott några korta 
notiser. Däremot lämnas värdefulla bidrag till några kapitels hi- 
storia under 1600-talet i H. Lundströms monografi öfver Lauren- 
tius Paulinus Gothus och 4. Hacklins öfver Olaus Laurelius. — 
Synnerligen viktigt för mina undersökningar har varit det arbete 
på kyrkolagshistoriens klargörande, som för 1500-talet gjorts af 
Ο. Ahnfelt och för 1600-talet af H. Lundström, och som fram- 
lagts i ett flertal olika publikationer. Äfven må här nämnas J. 4. 
Posses gamla, alltjämt värdefulla Bidrag till svenska lagstiftnin- 
gens historia. — Naturligen hafva ock de olika herdaminnena 


Vit 


varit till hjälp, ehuru de genomgående måst användas med stark 
kritik. — I fråga om Uppsala Universitets och gymnasiernas äld- 
ta historia hänvisas till C. Annerstedts välkända universitetshi- 
storia och till de förtjänstfulla teckningarna af C. A. Brolén om 
Festerås gymnasium, C. 0. Arcadius om Vezxiö och 44. F. Sondén 
om Linköpings. — För den litteratur, som eljes användts, hänvi- 
sas till noterna. 

Till allra största delen har emellertid framställningen måst 
bygga direkt på källorna. Af tryckta urkunder och urkundsam- 
lingar må främst nämnas de af O. Ahnfelt och H. Lundström i 
samband med deras nyssnämnda undersökningar publicerade bi- 
dragen till kyrkolagsarbetets historia, äfvensom de af Riksarkivet 
utgifna Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686. För 1500- 
talet komma särskildt i betraktande de af E. Hildebrand utgifna 
Svenska riksdagsakter, samt där dessa sluta (1596) 4. A. Stiern- 
mans Alla riksdagars och mötens beslut. Om därtill nämnas de 
kända ecklesiastika samlingarna af Ο. Wallqvist, P. E. Thyselius 
och K. G. Leinberg, hafva de för vårt ämne viktigaste tryckta 
urkundsamlingarna nämnts. 

Slutligen må angifvas de arkiv, ur hvilka jag hämtat det huf- 
vudsakliga, otryckta, materialet för min framställning. Att upp- 
råkna, hvilka arkivalier inom dessa som lämnat utbyte, lönar föga, 
då som sagt notiser hämtats från de mest spridda håll inom hvarje 


arkiv; noterna upplysa härom vidare. 


| Uppsala: 
Uppsala Universitetsbibliotek (U. Β.); 
Domkapitelarkivet ; 
Domkyrkans arkiv (deponeradt i Landsarkivet); 
Landsarkivet (sockenarkiven från Vestmanland, Uppland och 


Södertörn). 


Stockholm: 
Riksarkivet (R. A.); 
Kungliga Biblioteket (K. Β.); 
Stockholms stads Konsistorii arkiv (deponeradt i Riksarkivet). 


Vesterås: 
Domkapitelarkivet ; 
Läroverkets arkiv. 


vilt 


Strengnäs : 
Domkapitelarkivet ; 
Läroverkets -arkiv. 


Linköping: 
Stiftbibliotekets handskriftsamling (Linköping 58Β.): 
Domkapitelarkivet ; 
Läroverkets arkiv. 


Wadstena: 
Landsarkivet (sockenarkiv från Östergötland och Västergötland). 


Skara: 
Domkapitelarkivet ; 
Läroverkets arkiv. 


Wezxiö: 
Wexiö gymnasiebiblioteks handskriftsamling ; 
Domkapitelarkivet. 


Dessutom hafva för min räkning undersökningar gjorts i svensk- 
finska församlingens kyrkoarkiv i Helsingfors af professor Jaakko 
Gummerus, i Stora Tuna kyrkoarkiv af kontraktsprosten L. Lind- 
berg och i Mora kyrkoarkiv af kyrkoherden L. 4. Gustafsson, 
till hvilka jag härmed frambär mitt vördsamma tack. 

Till alla de herrar tjänstemän vid samtliga de arkiv och bi- 
bliotek, där jag bedrifvit mina forskningar, står jag i största för- 
bindelse för ett aldrig svikande tillmötesgående. 


Uppsala den 1 mars 1908. 
Hjalmar Holmquist. 


Inledning: Prelaturkapitlens upplösning. 
([521---1511. 


Vid reformationens inbrolt voro de svenska domkapitlen fullt 
organiserade på kanonisk grund med stora rikedomar i prebenden, 
gods och räntor, med vidsträckt förvaltnings- och domaremyndig- 
het och med centrala religiösa uppgifter i det kyrkliga lifvet. De 
utgjordes af tvänne grupper kyrkomän: prelaterna, den högsta gra- 
den med mera bestämda och kräfvande ämbeten, samt kanikerna, 
de kapitelmedlemmar hvilkas hufvudsakliga uppgift var tjänsten 
vid de mångfaldiga mässorna i domkyrkan !. Därtill kommo de unga 
mån, hvilka i domkyrkoskolans öfversta klass uppfostrades till huf- 
vudsakligen blifvande kapitulares; de voro prästvigda, undervisades i 
domkyrkans kor och medvärkade där vid mässorna och i körsån- 
gen, men räknades ej till det egentliga kapitlet; de kallades hos oss 
under 1500-talet vanligen korpräster. De egentliga fast förefintliga, 
om och ej alla på en plats jämsides förekommande, kapitelprela- 
turerna voro i Sverige vid nyare tidens början utom biskopen pre- 
positus eller domprosten, archidiakonen, archipresbytern, dekanen 
och ofta skolastikern samt kantorn. Kanikernas antal kunde växla 
betydligt liksom korprästernas 3. 

Kyrkoreformationen upphäfde ej domkapitelinstitutionen i Sve- 
rige lika litet som i Danmark-Norge?. Vesterås recess innehöll, 


! Termerna voro ej fast utbildade; både prelat och kanik kunde brukas 
för alla kapitulares. — Hufvudarbetet för de katolska domkapitlens historia är 
Ph. Schneider: Die Bischöflisechen Domkapitel 2 Ausg. 1892; för Sveriges vid- | 
kommande K. V. Lundqvist: Bidrag till kännedomen om de svenska dom- : 
kapitlen under medeltiden, Stockholm 1897. Värdefull är 4. Hauck art. Kapi- 
tel RE? X. 

3 Så synes enl. Lundqvist under den senare medeltiden ha funnits t. ex. 
i Uppsala omkring 20 kapitulares, i Linköping och Strengnäs omkring 12 ἃ 
13, under det att Vesterås kapitel synes ha varit minst utveckladt med blott 6 
2 7 medlemmar. I Åbo funnos sedan biskop Tavasts tid biskop, 4 prelaturer 
och 10 kanonier, K. G. Leinberg: Det odelade finska biskopsstiftets herda- 
minne 1894 s. 41. 

3 W. Mollerup: Danmarks Riges Historie 1538—1588 s. 67 f., i det stora 
samlingsverket Danmarks Riges Historie, del 1Π 1906. 


Holmquig: Bidrag till domkapitlens bistoria. 1 


2 Hj. Holmquist, 


att sedan domkyrkorna och kanikerna fått hvad som till deras 
redliga uppehälle behöfdes, så skulle konungen taga det öfverflö- 
diga. Och i ordinantian föreskrefs, att prelaturer, kanonier och 
prebenden ej skulle tillsättas utan efter konungens hörande, samt 
att konungen skulle få ett register på deras ränta, så att han kunde 
se, huru mycket han med rätt kunde taga?!?. Gustaf Vasa var vis- 
serligen ej den man, som försummade att lägga under sig det 
mästa möjliga; men om en sådan indragning, som skulle medföra 
kapitlens upphörande, var ännu ej tal. Skara kapitel fick den 24 
aug. 1527 ett skyddsbref af konungen?. Den 2 sept. 1527 ingick 
Gustaf en »förening» med domkapitlet i Linköping?, hvari bestäm- 
des, att i kapitlet därstädes skulle sitta biskop, domprost, archi- 
deken samt fyra kaniker med de bästa prebendena, och att dessa 
skulle tillsammans hålla 10 korpräster. Ännu förefintliga öfver- 
taliga kaniker skulle erbjudas gäll på landet, till dess man kom- 
mit ned till det stadgade antalet. Samma dag ingicks en förening 
med kapitlet i Vexiö!, att på samma vis där antalet kaniker med 
prelater skulle nedbringas till (utom biskopen) fyra med sex kor- 
präster. Den 7 nov. 1527 ingick Gustaf förening med domkapitlet 
i Åbo? om minskande af kapitulares antal till det tal, som fram- 
deles af konungen skulle bestämmas. Då rofferier från allehanda 
håll begynte på kapitelegendom, förbjöd Gustaf detta i ett öp- 
pet bref den 26 maj 1528". Linköpings domkapitel fick den 27 
aug. 1529 ett särskildt vänskaps- och försvarelsebref”. Den 2 och 
10 febr. 1534 ingick konungen kontrakt med biskopen och kapit- 
let i Skara om kapitelprebendena?, hvari bestämdes att residenti- 
ales skulle vara domprost (hvilken prelatur biskop Sven dock fick 
förena med episkopatet), erkedjekne och fem kaniker, samt att kor- 
präster skulle underhållas. Domkapitlens rätt att välja biskop be- 
varades åtminstone formellt under den första reformationstiden”: 


! Hildebrand och 4lin: Svenska Riksdagsakter I 5. 85, 89 f. 

3 Gustaf I:s Registratur. 

3 Thyselius och Ekblom: Handlingar rörande Sveriges inre förhållanden 
under Gustaf I, 5. 121; Registr. 

+ Thyselius a. a. I s. 123; Registr. 

δ Thyselius a. a. I, s. 131; Registr. 

4 Registr. 

? Thyselius a. a. I s. 256; Registr. 

8 Registr.; F. Ödberg: Om magister Sven Jacobi, i Vestergötlands Forn- 
minnesförenings tidskrift 1897, s. 36. 

9 Vid jultiden 1529 valde Skara kapitel efter den ur landet afvikne biskop 
Magnus ny biskop, den framstående domprosten Sven Jacobi; F. Ödberg: Om 


Bidrag till domkapitlens historia. 3 


Ständiga hänvändanden eller hänvisningar till kapitlen visa ock, 
att Gustaf Vasa räknade med dem som en bestående och viktig 
institution. Fördelningen i prelati och canonici bibehöll sig!. Af 
de förra möta vi under de närmaste åren efter Vesterås riksdag 
Prepositus, Archidiaconus eller ärkedeken, Archipresbytern, Deca- 
nus och Kantorn, hvaremot Skolastikern eller skolmästaren i all- 
månhet synes ha stått utanför kapitlet under första reformations- 
tiden, väl ej utan samband med undervisningens allmänna förfall?. 
Om canonici förtälja ett stort antal urkunder från denna tid lik- 
som äfven de olika herdaminnena; att äfven anordningen med kor- 
präster vid kapitlen bibehöll sig, visas bl. a. af de ofvan anförda 
föreningarna». Ej sällan uppträdde kapitlen in corpore i vikti- 
gare världsliga eller kyrkliga frågor?. 


magister Sven Jacobi, i Vestergötlands fornminnesförenings tidskrift 1897 s. 29. 
— Val förrättades likaledes i Linköping 1529, i Vexiö och Uppsala 1330; det 
nya valet i Uppsala 1531 skedde dock efter en annan ordning. Härom liksom 
i allmänhet om de kyrkohistoriska tilldragelserna, se O. Ahnfelt: Den sven- ' 
ska kyrkans ordning under Gustaf den förstes regering, Lund 1893. 

!' Se t. ex. Vicentius Lunges bref till domkapitlet i Uppsala 5 jan. 1598 
(Thyselius: Handlingar I s. 146 ff), Gustaf I:s förening med domkapitlet i Åbo 
1 sept. 1530 (8. a. 5. 339), Ärkebiskop Johannes bref till Uppsala domkapitel 
20 dec. 1534 (Spegel-Benzelius: Skrifteliga Bewis... till Biskops Chröniken 1716 
s. 80 f), Gustafs befallning om register från Linköping 11 aug. 1543 (Registr., 
Thyselus II s. 188) m. fl. 

> I den ofvannpämnda »>föreningen> med Linköping omtalas domprost och 
archideken; skolmästaren synes där som eljes oftast ej ha tillhört kapitlet. I »före- 
ningen> med Åbo namngifvas domprosten och archipresbytern. Den 13 dec. 
1027 ingicks förlikning om en gård mellan riksrådet Måns Bryntesson och ka- 
pitlet i Skara, hvilket då enligt sitt eget bref bestod af electus, domprost, archi- 
dieckne, dekene och kaniker (Vestergötl. fornminnesför. tidskr. 1899 s. 83). I 
biskop Magnus bref till Skara kapitel 1529 (Spegel: Bewis s. 150 ff.) nämnas 
prepositus, archidiaconus och decanus. Vid konciliet i Uppsala 1529 mötte bl. 
ἃ. erchideken i Uppsala, kantorn och två kaniker från Linköping, domprosten, 
erchideken och två kaniker från Skara, två kaniker från Uppsala, fyra från 
Strengnäs, fyra från Vesterås och två från Vexiö (Stiernman: Riksdagars och 
mötens beslut I 5. 92, Bexell m. fl.: Bidrag till Svenska kyrkans och riksda- 
garnas historia I s. 2). I ett bref från Gustaf I 1529 (Thyselius I s. 278 f) 
nåmnes i Uppsala Cantorn eller offcialis; i flere bref från samma tid nämnes 
Decanus i Uppsala (Registr.). Den 22 April 1529 nämnes kantorn i Uppsala, 
14. okt. 1532 dekenedömet i Skara, 12 mars 1533 erkedjeknen i Vesterås, 6 
okt. 1534 dekenedömet i Strengnäs, o. 5. v. (Registr.) 

? Jfr t. ex. domkapitlets i Linköping bref till Gustaf I 29 april 1529 (Thy- 
εἰμ I s. 195), Gustafs bref till Finland 27 maj 1538 (J. Tengström: Hand- 
lingar till upplysning i Finlands kyrkohistoria s. 4 ff) o. s. v. 


4 Hj. Holmquist, 


Och dock hade den nya ordningen gjort dem till en rotlös 
och vissnande planta. De voro fortfarande prelaturkapitel om ock 
med minskadt antal medlemmar. Men deras gamla hufvuduppgif- 
ter voro borta, då med reformationen 1) klerus' rättsliga särställ- 
ning i verldsliga mål upphörde och därmed väsentligen den bi- 
skopliga potestas jurisdictionis (hvari kapitlet haft del), 2) kyrkor- 
nas och kapitlens egendomsförhållanden totalt omändrades, 3) den 
religiösa kulten ändrade skaplynne, (den sida af förändringen, som 
för prelaturkapitlen var allra ödesdigrast), 4) kyrkans och kapit- 
lens politiska särställning som en stat i staten sjönk samman och 
det medeltida kapitlets förnämsta rätt: val af biskop, snart bort- 
föll. Någon ny positiv uppgift hade reformationen ej förmått gifva 
domkapitelinstitutionen. Det försök till dess omtolkning i evange- 
lisk anda, hvilket ärkebiskop Laurentius Petri gjorde i sin förkla- 
ring på Vesterås recess?, visar detta tydligt nog. Han skrifver bl. a., 
att kanikämbetet var mindre af nöden än biskopsämbetet, emedan 
kanikernas uppgift enligt skriften :allenast synes ha varit att styrka 
biskopen i hans ämbete »och äro eendeles såsom Medhbiskopar och 
tillsijare medh honom». Därför finnes all anledning att bibehålla 
några lärda män som kaniker, hvaremot det stora flertalet »näp- 
liga skole behöffuas när thett kommer ther till, att the skola allenast 
achta uppå Gudz ord och icke så myckett bekymbra sigh medh Juris- 
diction, Sakehörelsse och Regementhe, såsom the her till dagz giordt 
hafuer, hvilkett mesta parten wärldzlighe öfuerheet tillkommer. Män 
att man allenast skall hafvua thenn för chorgångh skuldh, Messan, Pro- 
cess och slicht tingest, thett är mera af menniskiors funder än af 
Gudzh ord upkommet. ...>» Dessa ord teckna klart situationen på 
1530-talet. Här var fältet öppet för Gustaf Vasa att utan religiösa 
betänkligheter åter och åter reducera de till så litet behöfliga ka- 
nikernas antal; och redan på 1530-talet var indragningen åter i 
full gång?. Visserligen började redan nu skymta en kräfvande 
uppgift för den protestantiska kyrkostyrelsen: folkets fostrande i 


1! Thyselius: Bidrag I s. 69 ff. Troligen affattad 1583 el. 34, Ahnfelt 
ἃ. ἃ. 8. 193. 

2 Det ligger utanför vår här fattade uppgift att närmare följa de svenska 
domkapitlens utveckling — eller rättare upplösning — under Gustaf Vasas tid. 
Härför hänvisas till den ingående framställningen hos H. Forsell: Sveriges inre 
historia från Gustaf den förste, I 1869, sid. 170 ff. Man jämföre ock de för 
denna fråga viktiga relationerna om biskopars, kanikers o. 5. v. gods och deras 
reduktion, hvilka på uppdrag af Carl XI utarbetades af Örnhjelm, Lejonmark m. 
fl. (tryckta i Handlingar rörande Skandinaviens historia 21 och 22). Se äfven 
Örnhielms m. fl:s historik, Linköpings SB., KH. 37. 


Bidrag till domkapitlens historia. 5 


religiöst och sedligt afseende genom en verksam omläggning af 
den katolska kyrkotukten; och otvifvelaktigt i samband därmed 
nåmnes någon gång en ny prelatur, poenitentiarien, hvilken i sig 
upptog en myndighet, som under medeltiden tillhörde de flesta 
prelaturerna men som oftast handhades af ett par därtill särskildt 
utsedda, vanligen domprosten eller dekanen!. Örebro concilium 
1529 föreskref, att poenitentiarii må hafva makt att vid uppenbar 
skrift sätta den plikt, som de tro nyttigast vara.? Men ensam mäk- 
tade ej denna uppgift ingjuta i den vissnande institutionen nytt lif. 

Ett andrum i upplösningsprocessen, eller rättare en inymp- 
ning af ett främmande skott, afsedt att befrämja framväxten af en 
för Sverige helt ny institution, kom med det tyska inflytandet hos 
Gustaf Vasa åren 1839 ff. Hufvudintresset för den nya kyrkopo- 
litiken var att enligt tyskt ultraprotestantiskt föredöme centralisera 
kyrkostyrelsen hos konungen. Biskopsmakten skulle underordnas 
»ordinatorn och superattendenten»> Georg Normans inspektion och 
jurisdiktion ; äfven namnet biskopar började utbytas mot ordinarier. 
För att tjäna denna centralisation hos konungen synes en decen- 
tralisation af biskopsmakten ha försökts genom ombildning af dom- 
kapitlen, enligt de sannolikt af Georg Norman omkr. 1540 förfat- 
tade Articuli ordinantie?. I detta kyrkoordningsförslag saknas alla 
de dittills bestående kapitelprelaterna, hvaremot vi möta två seniorer?, 


— 


' Jfr Lundqvist s. 213 ff. Ahnfelt 5. 64. I Tyskland hade redan vid medelti- 
dens midt flerestädes organiserats poenitentiarius som särskild prelatur i kapitlet; 
så t. ex. i Mainz från midten af 13 ärh. Allmän blef dock icke anordningen 
förr än genom Tridentinerkonciliets beslut; Sehling i RE? XV s. 489 f. 

3 Stiernman I s. 94. Den vanliga uppgiften, att poenitentiarius första gån- 
gen nämnes 1571, är alltså oriktig. I Gustaf I:s registratur har jag dock ej 
funnit ämbetet nämdt, hvadan dess betydelse eller ställning som tillhörande ka- 
pitlet då knappast torde ha stadgat sig. Ärkebiskop Laurentius Petri lade stor 
vikt vid poenitentiarieämbetet, som 1571 skulle visa sig. Han skref ock en ut- 
förlig instruktion för poenitentiarier: Om uppenbara Schrifft, en ytterligare un- 
derwisningh, Linköpings SB T 131. — 1 detta mötesbeslut skymtas ock den äkta 
protestantiska tanken att med kapitlets hjälp anordna bättre undervisning vid 
domkyrkan. Tills vidare blef detta blott ett ej ens klart tänkt projekt. 

δ Se härom Ο. Ahnfelts analys i Bidrag till svenska kyrkans histora i 
sextonde århundradet, ny följd 1895 5. 44 ff. 

4 Senior betecknade egentligen en högre grad af Canonici, men ej pre- 
latur. I Lunds domkapitel t. ex, framträdde seniorerna i denna form och be- 
höllo sig ännu i supplementsstatuterna 1587 bredvid de fyra prelaturerna (prze- 
poeitus, decanus, archidiaconus och cantor); O. Ahnfelt: Om revisionen af 
Lunds domkapitels statuter efter reformationen, i Kirkehistoriske Samlinger, R 
4 del 4 1897. 


6 Hj. Holmquist, 


kyrkoherde med kapellan, teologie lektor!, domkyrkosyssloman, 
fattigföreståndare och klockare?. Enskilda sidor af biskopens fordna 
myndighet skulle här tydligen förläggas till vissa bestämda äm- 
betsmän och kapitlets egenskap af enhetlig under biskopen sor- 
terande kyrkostyrelse borttagas. — I denna anordning kan man 
möjligen spåra en framtidstanke: sammanbindandet af domkapitlets 
verksamhet med nyorganisation af protestantisk skolundervisning. 
Det var samma tanke, hvilken ej långt efteråt på ett märkeligt 
sätt uttalades af biskoparna på herredagen i Arboga 1546 i sam- 
band med frågan om skolornas förbättring. »Item vill fördenskull 
och behöfvas, att någre lärde män blifva besittandes vid hvar 
domkyrka, som unga karlar öfva kunna och andra nödtorftiga 
ärenden samt: med biskopen uträtta, eftersom af första kristen- 
domens begynnelse alltid varit hafver»>?. Någon skolman möter 
ock härefter i de flesta kapitel, kanske som den ende bredvid 
domprosten framträdande kapitularen'. — Äfven stiftstadens kyrko- 
herde började från Normans tid småningom beredas plats i kapitlen. 

Eljes blefvo här som på andra områden Normans kyrkliga 
anordningar utan längre varaktighet. I stället fortsatte kapitel- 
institutionens upplösning nästan ohäjdadt. Från midten af 1540- 
talet bedref nämligen konungen indragningen af kapitelprebenden 
och räntor i ökad utsträckning; kanikerna »utlöstes> från sina 
lägenheter, upphörde att >»residera> och försvunno nästan full- 
ständigt; äfven prelaturernas existens var satt på spel, och flertalet 


! I de katolska domkapitlen blef teol. lektor ordinarie medlem först genom 
Tridentinermötet. 

2.0. Ahnfelt har editerat Articuli Ordinantie i Tidskrift för Teologi 1892 
5. 352 ff. — I protokollen öfver rättegångshandlingarna i Vestergötlands be- 
kannta styrelse 1540—42 omnämnas i ett rättegångsmål såväl »Jören Normans 
stadga» som seniorns i Skara skrifvelse; F. Ödberg a. ἃ. 5. 51; Ahnfelt Tid- 
skrift för Teologi 1893 s. 485 f. ' 

3 Sv. Riksdagsakter I 5. 461. 

4 Enligt en anteckning från omkr. 1540 om Skara skola innehades där 
rektorsämbetet (skolmästaren) för större anseendes skull af en bland kanikerna; 
och så fortsatte; Ödberg a. a. s. 43. Från omkr. 1540 blef skolrektorn i Åbo 
Michael Agricola kanik; hans efterträdare Paulus Iwstén var ock kanik, tills 
han 1554 blef biskop i Viborg; Leinberg ἃ. ἃ. 8. 59, 63. Se ock biskoparnas 
och några kapitelmedlemmars förklaring med anledning af konung Gustafs 
giftermål med sin aflidna gemåls systerdotter, Vadstena 5 sept. 1552 (Sv. 
Riksdagsakter 1 5. 614 ff), där af kapitulares underskrifvit: Lector theol. Scarensis 
(han var ock skolmästare), Ludimagister Upsal., pastor Lincopensis, Ludimag. 
Linc., lector theol. Lincop. (äfvenledes skolmästare). 


Bidrag till domkapitlens historia. 7 


indrogos verkligen! Redan 1548 hade utvecklingen här gått så 
långt, att man ansåg rådligt vid konungens förhandlingar med 
kejsar Karl V för denne senare söka klargöra orsaken till prela- 
turernas förvandling?. Någon direkt föreskrift om det svenska 
prelaturkapitlets upphörande eller ombildning kom dock icke; och 
kapitlen synas ännu under Gustaf Vasas senaste år ha spelat en 
viss roll? Icke ens korprästerna hade upphört att finnas till, ett 
vittnesbörd om kapitlets i hufvudsak allt fort medeltida karaktär!. 

Men med Erik XIV:s regering stod domkapitlens bortdöende 
i tysthet för dörren. Den åt kalvinsk åskådning dragne konungen 
ägde ännu mindre än sin fader sinne för detta arf från den ka- 
tolska kyrkoorganisationen; domkyrkorna ville han hålla vid makt, 
men om prelaturer eller kapitel synes han ej ha bekymrat sig. 
Tvärs om lät han redan på riksdagen i Arboga 1561 beslutas, att 


' Se Härom Forsell I s. 175 ff, samt Bilagorna 5. 55 ff. — Archidia- 
konatet i Åbo upphörde med Petrus Silläs död 1542(?), K. E. Leinberg: Det 
odelade finska biskopsstiftets herdaminne s. 35. När domprosten Hans Petri 
1547 aflidit, lämnades domprostämbetet i Åbo obesatt, till dess Johan III upp- 
lifvade detsamma, Leinberg: Åbo stifts herdaminne 1554—1640 s. 13. Archi- 
presbyteratet hade upphört redan 1531 (Leinberg: det odelade etc. s. 46). År 
13554 vid en biskopsinvigning i Strengnäs närvoro decanus i Åbo Petrus Rag- 
valdi och curatus kyrkoherde Canutus Johannis, »de enda kvarlefvorna af 
det fordna domkapitlet i Åbo», s. 38. Dock tillkommo här snart skolmästaren 
och sysslomannen. — I flertalet stift synes domprostbefattningen ha stått ledig 
under hela Eriks regering, Warholm: Skara stifts herdaminne I, s. 51, och 
nedan s. 13. 

" Ödberg 5. 58 f. 

8 Så t. ex. fick kapitlet i Skara d. 10 maj 1545 rätt att uppföra några 
personer på biskopsförslag (Registr.). — »Ex capituli nonulli> deltogo i den 
protestskrifvelse, som från Vadstena 31 juli 1552 utgafs mot Gustaf I:s för- 
målning med Katarina Stenbock; O. Ahnfelt: Bidrag till svenska kyrkans 
historia i sextonde århundradet Lunds Univ. Årsskrift 1893—94 5. 22. Man 
jämföre ock den ofvan nämnda skrifvelsen i samma ämne af 5 sept. 1559; 
flere protestationer uppsattes tydligen under den lifliga striden om konun- 
gens giftermål, hvarvid domkapitlen medverkade. — I Gustaf I:s stadgar 1554 
(Eeclesiastike handlingar 46 Linköpings SB, pag. 325 ff.) spelar ock kapitlet en 
viss roll. Likaså framträda kapitulares vid konungens ankomst till Stockholm 16 
juni 1660 (Handlingar rörande Skandinaviens historia 13 s. 11). 

4 Gustaf I ger 29 juli 1544 förordning om underhåll åt korprästerna i 
Linköping. Den 10 mars 1545 ger han lejdbref för en korpräst, som slagit 
ihjäl en annan i domkyrkan i Vexiö. Den 11 juni 1553 förordnar han om 
underhåll för korprästerna i Åbo. (Registr). 

5 Brefvet af 1 nov. 1563, att domkyrkorna skulle underhållas af kronan 


(Riksregistr.). 


8 Hj. Holmquist, 


alla kyrkor, kloster och prebendegods skulle läggas till kronan!. 
Och hvad den svenska kyrkan beträffar, började hon under Erik 
XIV vinna större själfständighet under ett allt mäktigare episkopat, 
liksom hennes lutherska karaktär mera utpräglades i kampen mot 
den inträngande kalvinismen; här tycktes ingen plats finnas för 
en kollegial stiftstyrelse vid biskoparnas sida eller för en ur kul- 
tiska uppgifter framvuxen prelaturinstitution. Ärkebiskopen Lau- 
rentius Petri, som länge arbetat på att få det nya kyrkoskicket 
ordnadt genom en kyrkolag, framlade 1561 ett förslag till en 
sådan; och i detta saknades hvarje antydan om domkapitel?. 
Visserligen blef icke förslaget lag. Men i verkligheten trädde både 
kapitlen som institution och de ännu kvarvarande prelaterna nästan 
fullständigt tillbaka vid alla förhandlingar rörande både kyrka och 
stat. I stället utbildade sig en ny form för kyrkorepresentation 
och stiftstyrelse. Biskoparna och ordinarierna? uppträdde antingen 
ensamma eller samlade vid viktigare frågors behandling kring sig 
några ansedda präst- eller skolmän från stiftet, vanligen stads- 
kyrkoherdarna, som det synes med fullkomligt förbigående af kapitel- 
institutionen?. Denna form: »biskopen och några tillskickade (efter- 


—— 


! Handlingar rörande Skandinaviens historia 22 s. 368. 

2 O. Ahnfelt: Laurentius Petris handskrifna kyrkoordning, i Lunds Uni- 
versitets Årsskrift 1892—93. 

3 Ordinarie var den vanliga beteckningen på cheferna för de många af 
Gustaf Vasa genom delning nyinrättade och 1557 fullt ordnade stiften. (L. 4. 
Anjou: Svenska kyrkoreformationens historia III 1851, s. 1 f.). Visserligen 
upphörde denna delning under Erik XIV, och stiften återtogo i allmänhet sitt 
förra omfång; men ordinarierna, som så nedsjönko till kyrkoherdar, behöllo 
dock ofta titeln. ordinarie och ställningen som biskops vederlike. Så t. ex. 
nämnes kyrkoherden i Stockholm Laurentius Gestricius vid Riksdagen i Uppsala 
1564 ordinarie, vid prästmötet i Stockholm 1565 pastor (Hildebrand Sv. Riks- 
dagsakter II s. 111, 133). Sammaledes pastor i Jönköping (kallas 1564 ordinarie, 
1571 pastor, 1573 ordinarie o. 8. v. 

4 Endast biskoparna men inga kapitulares finnes nämnda vid riksdagen i 
Arboga 1561, mötet i Stockholm 1562, riksdagen i Uppsala 1564. Vid präst- 
mötet i Stockholm i april 1565 närvoro biskoparna med några kyrkoherdar, 
men inga kapitulares. Ej heller möta sådana i prästerskapets utlåtanden 10 
mars 1566 angående fredsvilkoren mellan Sverige och Danmark och 11 mars 
1566 om lagens tryckande m. m.; blott biskopar, ordinarier och stadskyrko- 
berdar. Jfr biskoparnas och stadsprästernas förbehåll vid ständernas samtycke 
till dom öfver de anklagade rådsherrarna maj 1567, ο, 5. (Sv. riksdagsak- 
ter II passim). På samma vis förhåller det sig i de rent religiösa och 
teologiska striderna, t. ex. i biskoparnas och prästernas skrifvelse mot kalvi- 


Bidrag till domkapitlens historia. 9 


skrifna) af klerkeriet»? blef så bestämmande i kyrkolifvet, att åt 
densamma i 1571 års kyrkoordning äfven uppdrogs domkapitlens 
gamla funktion att välja biskop? (om ock med en tillsats, tydligen 
afsedd att gifva äfven konungens råd medbestämmanderätt). 

Till sist må anmärkas, att under Erik XIV:s tid korprästerna 
alldeles upphörde att finnas, enligt den upplysning, som 1571 års 
kyrkoordning själf lämnar!?. 


nismen 1563 (J. Baaztus: Inventarium Ecclesie Sveogothorum 1642 5. 305), i 
den liqvoristiska striden, o. 8. v. så långt jag kunnat följa akterna. Vid riks” 
dagen i Stockholm i jan. 1569 möta biskoparna och ordinarierna. Vid er- 
kännandet af Johan III 26 jan 1569 utfärdades en särskild försäkran af »bisperne 
och the förnämste prester i städerne>, och de beteckna sig »Vi efterskrefne . . .. 
prelater och kyrkeherder>. I de punkter, som Johan III öfversände till bi- 
skoparna i sept. 1659 och där kvyrkoorganisationsfrågor behandlas, nämnes intet 
om domkapitel. — Att emellertid äfven under denna tid kapitelprelater och 
kanonici funnits, äfven om de lämnats ur räkningen i stift- och kyrkostyrelse, 
år säkert. Vid prästerskapets, allmogens och köpstadsmännens bevillning af 
Elfsborgs lösen 25 jan. 1571 nämnas en kanonicus i Vesterås, en landskyrko- 
berde i Skara stift som tillika är domprust, samt pastor i Jönköping som 
tillika är domprost i Linköping. Och följande år finna vi domprostar i flertalet 
«ἢ. (Sv. Riksdagsakter passim). 

! 1568, 20 okt. vardt »biskopomen och någrom androm af clereciet»> 
denna fråga förehållen (Sv. Riksdagsakter), o. s. v. Jfr föreg. not. 

3 Härmed löses den omdebatterade frågan, hvad 1571 års kyrkoordning 
menat med >några tillskickade af klerkeriet>. En annan sak är, huru denna 
förordning sedermera kom att tillämpas. 

3 Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686, utgifna af Riksarkivet I, s. 
95. — Herdaminnenas och de handskrifna prästförteckningarnas uppgifter från 
1360-talet, att den ene eller den andre beklädde ett kapitelämbete (Linköpings 
SB., Teol. 47, uppger, att Olavus Petri, den senare domprosten, 1566 var notarius 
Consistorii i Linköping, fast han ej prästvigdes förr än 1568; Håhl: Linköpings 
stifts herdaminne I 5. 21 uppger, att Petrus Michaelis var decanus 1568—74 i 
Linköping; Hagström: Strengnäs stifts herdaminne I s. 228 uppger, att Ragn- 
valdi blef domprost 1565, o. 8. v.), böra upptagas med försiktighet, då deras upp- 
gifter i allmänhet från 1500-talet tåla vid revision. Modernt och tillförlitligt sy- 
Ὧδε vara Leinbergs herdaminne öfver Åbo stift 1554---1640, 1903, äfven om hans 
ootiser om Sveriges domkapitel, t. ex. 5. 17 ff., äro missvisande. Som ex. på 
en förvänd framställning af domkapitelsutvecklingen under 1500-talet. se det 
eljes i allmänhet värdefulla herdaminnet af Håhl, I s. 58. 


Ι,  Kapitlens reorganisation som blandade prelatur- 


och prästkapitel. 
(1571—1604). 


1571 års kyrkoordning. 


Vid början af Johan III:s regering var situationen den ofvan 
skildrade!; men den skulle snart förändras. Den ur kyrkoorganisa- 
tionssynpunkt viktigaste tilldragelsen under hans regering var, när 
det år 1572 lyckades Laurentius Petri få sitt arbete om svenska 
kyrkans organisation krönt med framgång, i det att hans före- 
gående år uppsatta kyrkoordning då antogs. 

Huru ställde sig då 1571 års kyrkoordning, Sveriges första 
prostestantiska kyrkolag, till domkapitelinstitutionen? 

Enligt den öfverallt mötande uppfattningen sökte kyrkoord- 
ningen rekonstruera domkapitelinstitutionen. Denna uppfattning 
går tillbaka åtminstone till 1600-talets förra hälft?. Den stöder 
sig därpå, att i kapitlet om Kyrckior och Kyrckioskrudh? föreskri- 
ves, att vid hvar och en af rikets sju domkyrkor skulle åtminstone 
sitta efterföljande sju personer: biskopen, biskopens official eller 
prost, kyrkoherden, skolmästaren, lector theologie, poenitentiarten 
och sysslomannen, »then ock må wara Sacristan»". Men ett närmre 
studium af kyrkoordningen väcker tvifvel om, huruvida med denna 
föreskrift syftades på domkapitelinstitutionens återupplifvande. Re- 
dan det, att vid uppräknandet af dessa personer intet nämnes om, 
att de skola utgöra ett kapitel eller öfverhufvud en kollegial för- 


! Se sid. 8 f. not. 4. 

2 Laurentius Paulinus Gothus åberopar sig på kapitlens påbjudande ge- 
nom 1571 års kyrkolag, i sin Forma Consistorii tör ärkestiftet. Om denna se 
nedan. Redan vid förhandlingarna om kapitlen 1604 var denna uppfattning 
märkbar. 

8 Kyrkoordningar och förslag dertill för 1686, utgifna af Riksarkivet, I 
5. 10i. 

4 Sakristanen var under medeltiden en af kapitulares, hvilken hade vård 
om kyrkans dyrbarheter. Lundqvist s. 77 f. 


Bidrag till domkapitlens historia. 11 


samling, är ägnadt att framkalla uppmärksamhet!. Härur kan 
dock ingen bestämd slutsats dragas; det s. k. 1619 års kyrkolags- 
förslag nämner äfvenledes i kapitlet om kyrkor och kyrkornas egen- 
dom, hvilka personer som skola sitta vid domkyrkan, utan om- 
nämnande af deras kapitularställning, ehuru där otvifvelaktigt ka- 
pitelpersonerna åsyftas?. Men viktigare är, att domkapitelinsti- 
tutionen öfverhufvud ej omnämnes eller förutsättes i kyrko- 
ordningen. Och den saknas på sådana punkter, där det synes ha 
varit mycket svårt att undgå dess nämnande, om författaren velat 
räkna med dess existens. Detta synes tydligast, om man jämför 
1571 års kyrkoordning med de närmast följande. Af särskild be- 
tydelse är därvid, att professor H. Lundström återfunnit och på- 
pekat 1608 års kyrkolagsförslag?. Dettas utseende — 1571 års 
tryckta kyrkoordning med handskrifna ändringar och tillägg — gör 
det särskildt lätt att observera, när nya tankar eller ordningar 
föras fram. Åfven jämförelsen med 1575 års Nova Ordinatia och 
1619 års kyrkolagsförslag är upplysande. Till alla dessa kyrko- 
ordningar återkomma vi senare. Redan här må emellertid ett par 
jämförelser andragas. 

1) 1571 års ordning uppräknar blott, hvilka personer som 
skola sitta vid domkyrkan; 1575 angifvas de personer vid dom- 
kyrkan, som skola vara biskopen till hjälp, och om en af dem (de- 
canus) säges uttryckligen, att han skall vara notarie i kapitlet; 
1608 angifver de personer, som skola brukas vid domkyrkorna 
(märk den afsiktliga ändringen af ord!). 2) 1571 föreskrifver om 
prästutnämning, att församlingen presenterar en kandidat för bi- 
skopen, som pröfvar och eventuellt utnämner honom; 1608 och 
1619 tillägga, att i vissa uppräknade fall skall den föreslagne gå 
till >oss> (Kongl. Mjt)" för konfirmation, sedan han valts af försam- 
lingen och pröfvats af biskopen och kapitlet (i 1571 års ordning 
saknas sålunda alldeles denna kapitlets gamla pröfvorätt bredvid 


! Observationen har ock gjorts af Anjou 5. 196: »att desse skulle ... 
deltaga i biskopens stiftsvård, säges icke», och O. Ahnfelt i Tidskrift för Teo- 
logi 1893: utgångspunkten för en reorganisation är gifven först i 1571 års k. 
9., ehuru kollegial samverkan ej framträder i lagstadgad form. 

2 Dock icke enbart, se nedan. 

8 H. Lundström: Laurentius Paulinus Gothus II 1893 s. 133 ff. Förslaget 
finnes i Stockholms K. B., v. Engeströmska samlingen, osign. qvartvolym. 

4 Märk den officiella formen för de handskrifna tilläggen i 1608 års för- 


slag! 


12 Hj. Holmquist, 


biskopen). 3) I fråga om visitationer föreskrifves 1571, att om 
biskopen har förfall, må han skicka sin prost »samt med några 
andra goda män, som denna saken uträtta»; 1608 föreskrifves om 
samma sak, att biskopen må skicka sin prost »>samt med några 
andra goda män af kapitlet med häradsprosten>; 1619: »>må han 
utskicka några goda män af kapitlet med häradsprosten>; (här 
framträder kanske tydligast, huru 1571 års ordning medvetet und- 
viker att räkna med några kapitulares). 4) Om biskopsval före- 
skrifver 1571 blott, att val skall anställas af det ofvan omtalade 
valkollegiet; 1575 bestämmer, att när någon biskop är affallen, 
skola Cappitulares skrifwa till öfverheten och begära någon annan 
igen. 5) 1571 har nästan liklydande föreskrift som 1608 och 1619 
i fråga om sysslomannens redovisningsskyldighet; men i den först- 
nämnda talas bl. a. om, att därest brist i ett eller annat afseende 
förefinnes vid en domkyrka, så skall sysslomannen i tid underrätta 
biskopen, för att öfverheten må hjälpa; i de senare föreskrifves i 
ty fall, att sysslomannen skall hafva kapitlets vittnesbörd och se- 
dan få öfverhetens hjälp. 6) Ej ens i fråga om kyrkotuktens hand- 
hafvande vet 1571 års ordning något om kapitlet; i svårare fall må 
ordinarii själfva beställa om dessa saker eller ock υἱ sin stad för- 
ordinera (såsom mångenstädes sker) några besynnerliga personer, 
som slikt uträtta». Enligt 1608 och 1619 års förslag skall »Ordi- 
narius antingen själf, eller i sin stad förordna vid hvar domkyrka 
en gudfruktig, skicklig och förfaren man... af Capitels perso- 
nerna».! — Man må vid ofvannämnda jämförelser ock ihågkomma, | 
hvilken ytterligt obetydlig roll domkapitlen dock ännu 1619 hade 
emot några årtionden senare; deras omnämnande i förslagen 1608 
och 1619 var visserligen begränsadt till det minsta möjliga. 

Det anförda må vara nog för att visa, hurusom på ingen 
punkt, där man kunde hafva skäl att vänta kapitlet omnämndt, hän- 
syn till detsamma är taget i 1571 ärs kyrkoordning. Af detta fak- 
tum, jämfördt med det ofvannämnda uppräknandet af de sju per- 
sonerna vid domkyrkorna, kunna vi icke draga någon annan slut- 
sats än denna: Laurentius Petri afsåg med sin kyrkoordning ej 
att rekonstruera domkapitelinstitutionen utan att medvetet, om 


! Här förtjänar ock att till jämförelse andragas den Stadga angående mes- 
san m. m., som Johan III på herredagen i Stockholm 1574 dref igenom, och 
där det föreskrifves, att präst som felar skall vara förfallen till det straff, som 
biskopen och kapitlet i hans stift pålägger honom. Om stadgan, se O. Ahn- 
felt: Bidrag till svenska kyrkans historia i 16:e århundradet, Lund 1894. 


Bidrag till domkapitlens historia. 13 


ock blott indirekt, upplösa densamma genom att ignorera 
den och så undanskjuta den från alla de områden, där den ännu 
under Gustaf Vasas tid behållit en rest af sitt fordna inflytande. 
I stället lät kyrkolagsförfattaren domkapitlen flyta ut i vissa be- 
stämda ämbeten, hvilka mellan sig fördelade de nödvändiga syss- 
lorna vid domkyrkan och de nya uppgifter, som började växa fram 
för den lutherska kyrkan (kyrkotukt och skolundervisning), men 
hvilka ej bildade någon kollegial institution och sålunda ej heller 
någon stiftstyrelse vid sidan af biskopen, hvilken sistnämnde hos 
sig samlade all stiftstyrelsemakten. 1571 års kyrkoordning utgör 
sålunda i detta afseende närmast slutakten af den utveckling, som 
heter de svenska prelaturkapitlens upplösning, ej begynnelseakten 
till en ny historia! Och knappast torde det lida något tvifvel, att 
om kyrkoordningen fått förblifva bestämmande för Sveriges prote- 
stantiska kyrkoutveckling utan störande inflytelser från annat håll, 
resultatet skulle blifvit det samma i Sverige (Finland) som i andra 
lutherska länder, närmast Danmark-Norge: domkapitelinstitutionens 
upphörande?. 


Johan III och domkapitlen. 


Vid granskningen af, huru förhålllandena faktiskt gestaltade sig, 
visar sig emellertid den öfverraskande iakttagelsen, att från omkr. 
1572 de svenska domkapitlen åter börja få en märkbar tillvaro, 
ehuru visserligen ej på basis af de personer, som enligt kyrkolagen 
skulle sitta vid domkyrkorna. Till det kyrkomöte, som skulle an- 
taga denna lag, kallade Johan III biskoparna samt med dompro- 
starna och de förnämsta af klerkeriet i hvart stift?; och i mötesbe- 
slutet uppräknas 33 capitulares, professorer, skolmästare och kyrko- 


! Vid författandet af öfversikten i domkap. kommitténs betänkande hade 
jag ej tillräckligt pröfvat denna uppfattning för att kunna framlägga den; ej 
beller syntes där vara rätta platsen för en ny hypotes, då skäl ej kunde där 
ξιίναβ; utan fick framställningen följa allfartsvägen. 

? Om de ur kyrklig synpunkt värdelösa rester af domkapitelinstitutionen, 
hvilka ännu finnas kvar i Preussen och Sachsen, se Hawuck: art. Kapitel, RE? X. 

5 Hildebrand: Sv. Riksdagsakter II 5. 434. Märk framskjutandet af 
domprostarna i jämförelse med föregående årtionde! — Domprostbefattningen 
i Åbo, som stått obesatt sedan 1547, upplifvades af Johan III omkr. 1568, då 
den förenades med kyrkoherdebefattningen; Leinberg a. a. s. 30. Likaså in- 
sattes domprost i Skara omkr. 1571, Warholm a. a. s. 51. Äfven synes dom- 
prostbefattningen i Vesterås ha legat nere under Erik XIV och upplifvades o. 
1571, J. Ε΄. Muncktell: Westerås stifts herdaminne I 5. 75. Likaså i Vexiö. 


14 Hj. Holmquist, 


herdar. Om man särskiljer kapitulares och de tre andra katego- 
rierna, bestodo de förra dock blott af några domprostar; och i acta 
synodica 18 aug. 1572, hvilka behandla olika slag af koncilier eller 
synoder, den plats, där framdeles den teoretiska och bibliska mo- 
tiveringen för domkapitlens berättigande plägade inskjutas!, näm- 
nes intet om dessa. Men år 1573 finna vi kapitlet nämndt vid 
biskopens sida som den naturliga representanten och styrelsen för 
stiftet. Till riksdagen i Stockholm 1878 kallade Johan III bisko- 
parna i de olika stiften »med några beskedliga män af kapitlet»?. 
Redan 5 juli 1572 hade och Johan III skrifvit till Skara om eko- 
nomiska förmåner för biskopen och Skara kapitel”. Den 14 nov. 
1573 skrifver konungen ett nytt bref om frihet från gärder", hvil- 
ket har följande upplysande passus: »klerkeriet, som medh Bisko- 
pen uti Scara stift äro förordnade i Kapitel till att förhöra saker 
och ärenden» etc. — I ett kungabref till Vesterås 26 nov. 1572” 
få vi upplysning om, hvilka personer som funnos vid domkyrkan 
i Vesterås; de voro biskopen, domprosten, skolmästaren, kyrkoher- 
den, M. Peder Johannis predikant ibid., och sysslomannen (alltså 
ej den af 1571 års lag påbjudna anordningen). Att dessa utgjorde 
kapitlet säges ej, men ligger af andra skäl nära till hands att an- 
taga. Och att kapitlet i Vesterås vid denna tid åter framträdt 
som stiftstyrelse, visar en synodalakt från omkr. 1573, däri det 
talas om »prepositi bref om biskopens och capituli befallningar», 
som ej få bortslarfvasé. — Samma dag som kungabrefvet till Ves- 


! Jfr Laur. Paulinus Gothus” tal vid tillträdet som ärkebiskop 21 sept. 
1637, hvilket handlar om kyrkans organisation och verksamhet; där finnes en 
vidlyftig afdelning om consistorium, och domkapitlen införas som ett fjärde slag 
af synoder bredvid dicecesan-, provinsial- och nationalsynoder.; deras anordning 
genom apostlarna uppvisas utförligt. — Jfr äfven kyrkolagsförslagen från 1600- 
talet; se nedan. 

2 Sv. Riksdagsakter II s. 472 ἢ. 

3 Original i Skara domk. arkiv, Kungabref E. I: 1; Afskrift bl. ἃ. i den 
volym, som bl. a. innehåller 1608 års kyrkolagsförslag, K. B. Biskop Jacob 
samt med kapitulares i Skara må njuta och behålla den tionde, som faller vid 
deras annexer, och domkyrkornas personer (alltså ej identiska med kapitulares) 
må behålla de socknar på bygden där omkring sig till SER som de haft i sa- 
lig kung Gustafs tid. 

4 Afskrift som föreg. 

5 By sockens kyrkoarkiv I: 1, i Uppsala landsarkiv; jfr Kungl. bref och 
resolutioner om prästrättigheter etc., Vesterås DA. 

6 Sv. Riksdagsakter II 5. 448. — Det ofvannämnda beslutet vid herredagen 
i Stockholm 1574 undertecknades bl. a. af biskop, domprost och pastor från 
Vesterås; 4. Westén: Sv. Kongl. Hof-Clereciets Historia I 5. 123. — Man oh- 
servere det i stadgan gjorda omnämnandet af kapitlet, se ofvan s. 12. 


Bidrag till domkapitlens historia. 15 


terås (26 nov. 1572) utfärdade Johan III en ordning på alla kyr- 
kors och klerkeriets underhåll i Uppsala stift! Der möta vi för 
Upsala stad ärkebiskopen, kyrkoherden, skolmästaren, syssloman- 
nen samt alla fyra professorerna vid det nyupplifvade universitetet?. 
Af dessa hade ärkebiskopen, domprosten, (som i kungabrefvet 'sak- 
nas; han kom ock snart att sammanfalla med kyrkoherden), kyrko- 
herden ?, skolmästaren och tre af professorerna underskrifvit Upp- 
sala kyrkomötes beslut 22 aug. 1572". Här torde vi hafva en för- 
teckning på domkapitlet i Uppsala, när det åter började få bety- 
delse. — I Åbo sutto från början af Johan III:s regering i allmän- 
het i kapitlet biskopen, domprosten, skolrektorn, kyrkoherden och 
sysslomannen”. 

Ytterligare exempel följa nedan. Det sagda må här vara nog 
för att visa, att samtidigt med 1571 års kyrkoordning började en 
strömning i rakt motsatt riktning, en sträfvan att föra fram kapitel- 
institutionen till inflytande, hvarvid de af kyrkoordningen föreskrifna 
ämbetena vid domkyrkorna delvis kunde tagas i anspråk vid re- 
organisationen, äfven om kapitelformen ingenstädes helt anslöt sig 
härtill utan i allmänhet visade ytterst osäkra och vaga former”. En 


! Linköpings SB., Ecclesiast. saml. T. 67. 

? De äro rektor Laurentius Petri Gothus samt Petrus Jon&e, Olaus Luth 
och Petrus Benedicti. — C. Annerstedt: Uppsala Universitets historia I 1877 
5. 61 f. säger visserligen, att han icke funnit Petrus Jone före nov. 1673, och 
att om han förut varit lärare, måste han haft en underordnad plats. Detta 
var dock ej fallet, som synes af här meddelade bref. 

5. Domprost var Ericus Nicolai, kyrkoherde Joachimus Olai. J. E. Fant 
och Α. T. Låstbom: Upsala ärkestifts herdaminne, känner ej till någondera 
af dessa, hvarken i förteckningen på domprostar och kyrkoherdar i Uppsala 
eller eljes. Äfven Anjow a. a. Ul s. 5 uppger oriktigt, att 1573 i Uppsala sak- 
nades domprost. — 1575 finnes blott kyrkoherden Joachimus, ej domprost, Sv. 
Riksdagsakter II 522 ff. 

4 Sv. Riksdagsakter II 5. 441 ἢ, Jfr kopian af riksdagsbeslutet i Linkö- 
pings SB., Teol. 46. 

5 Leinberg a. a. 8. 19. 

4 Än alla stiftstadens präster, än blott biskop och domprost (kyrkoherde) 
förstärkta med skolrektorer och ofta sysslomannen, än som i Uppsala jämte 
dessa professorerna, än åter (kanske vanligast) under kompromiss med formerna 
från närmast föregående tid biskop, domprost, (skolrektor) och ett antal kyrko- 
herdar. Jfr det ofvannämnda brefvet till Skara 14 nov. 1573. Då biskop 
och kapitulares kallades till riksdagen 1573, kommo från de flesta stift biskop, 
domprost och landskyrkoherdar, ὃν. Riksdagsakter II 5. 474 ff. Vid riksdagen 
i Stockholm 1574, vid ärkebiskopvalet, möta åter blott biskopar och landskyrko- 
berdar (utom från Stockholm och Uppsala); Sv. Riksdagsakter II s. 496 f. 


16 Hj. Holmquist, 


förmodan om orsaken till denna utvecklingsgång synes ligga nära 
till hands; för Johan III med hans kärlek till ärevördiga katolska 
traditioner ock institutioner och intresse för kultisk rikedom tedde 
sig de ännu åtminstone formellt kvarlefvande domkapitlen som en 
stiftstyrelseform, hvilken borde både ekonomiskt och moraliskt stöd- 
jas och betonas för att bevaras åt Sverige. Så skötos genom hans 
inflytande, så snart han kände sig fast på tronen, kapitlen allt 
mera fram. Denna förmodan stärkes än mera genom det sätt, 
hvarpå Johan inom kort, tydligen pådrifven af kapitlens vaga for- 
mer, sökte rekonstruera och fast ordna institutionen. 

Johan hade aldrig dolt, att han i åtskilligt var missnöjd med 
1571 års kyrkoordning. Men dennas auktoritet var allt för stor 
för att han skulle våga upphäfva den. Han valde formen att 
»komplettera> densamma genom en ny kyrkoordning »Nova ordi- 
nantia» 1575!. I dennas 12:e artikel >»Om Kyrkionas Personer» 
upptog han frågan om domkapitlen på så vis, att han formellt anknöt 
till 1571:s uppräkning af sju personer vid domkyrkorna, men med 
ändring af sysslorna och med uttryckligt angifvande af, att perso- 
nerna i fråga bildade ett kapitel, som skulle stå vid biskopens sida 
som hans hjälp. De sju kapitulares skulle enligt Nova ordinantia vara 
följande lärde mån, som äro prästmän: biskop, domprost, decanus 
(som skall hafva uppseende med alla skolor i stiftet och examinera 
ordinandos samt vara Notarius Ecclesige, som skall anteckna hvad 
som i kapitlet eller eljes kan vara handladt, och hvarom bisko- 
pen och kapitlet kan blifva åtfrågadt), archidiaconus (som må vara 
lector theologie och poenitentiarus publicus), pastor, skolmästare och 
oeconomus. Jämte sina särskilda officia skola dessa hafva tid att 
predika i domkyrkan, och deras kapellaner skola dagligen sjunga i 
domkyrkan aftonsång och ottesång. — Äfven annorstädes i ordi- 
nantian omnämnes kapitlet och dess uppgifter (jfr ofvan 5. 11 ἢ). 

Det intressanta är här, att Johan III uppenbarligen sökte åter- 
upplifva de gamla prelaturerna från medeltiden, alltså bevara den 
svenska kapitelinstitutionens historiska kontinuitet; och då han ej 
kunde förbigå de ämbeten, som 1571 års ordning påbjudit vid 
domkyrkorna, sökte han så långt möjligt instufva dessa under de 
gamla ärevördiga prelaturnamnen. Så får archidiakonen öfvertaga 
de uppgifter för undervisning och kyrkotukt, som den nya tiden 


1 Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686 I 9. 181 ff. 


Bidrag till domkapitlens historia. 17 


kräfde!; dekanen fick jämte sina och archipresbyterns medeltida 
uppgifter äfven den syssla som kapitelnotarie, hvilken med kapit- 
lets nyorganisation som en ansvarig institution i det moderna Sve- 
rige visade sig nödvändig. I hans inspektorat öfver alla skolor 
och examination af prästkandidater låg för öfrigt en stark begräns- 
ning till kapitlets favör af den biskopliga makten i stiftet. Dom- 
prosten, skolmästaren och ceconomus hade ju ock tradition från 
katolska domkapitlet?; äfven stadskyrkoherdens plats i detsamma 
var i analogi med institutionens äldsta former. — Betoningen af 
kapitlets med det gamla katolska besläktade kultiska karaktär fram- 
träder ock i den uttryckliga bestämmelsen, att alla kapitulares skulle 
vara prästmän, att de skulle medverka vid domkyrkans gudstjän- 
ster oeh därför aflönas med prebenden, samt att de skulle låta 
sina prebendekapellaner dagligen sjunga i domkyrkan. — Slutligen 
må som häntydande på, att 1575 års ordinantia (ej 1571 års kyr- 
koordning) äfven af de samtida uppfattades som återställande dom- 
kapitlen och detta väsentligen i deras form af prelaturkapitel, an- 
föras biskoparnas »bevillning> till ordinantian 10 sept. 1583?, i hvil- 
ken de, sedan de lofvat rikare smycka kyrka och gudstjänst och 
åter hålla mässa, äfven förplikta sig »att hålla caniker och andra 
förordnade vid domkyrkorna och i städerna därtill, att de besitta 
kyrkornas hus och gårdar»; samt formuleringarna i flere officiella 
skrifvelser från prästerståndet under Johans senare år, där in- 
gressen lyder: »Vi underskrifne biskopar, prelater och präster», och 


! Upptagandet af namnet archidiaconus i ett protestantiskt domkapitel 
behöfde ej verka stötande; Johan 11 hade här på närmaste håll ett föredöme, 
I Lunds domkapitel. Se O. Ahnfelt: Om revisionen af Lunds domkapitels 
statuter efter reformationen, s. 301 ff. 

? Sysslomannen blet nu med nödvändighet präst och medverkade vid 
gudstjänsten, alltså en kultida uppgift, se nedan. Äfven skolmästaren fick sin 
prästerliga uppgift och sitt prebende; se t. ex. Johan III:s bref 3 juli 1588 till 
capitulares i Linköping, att skolmästaren skall bättre sköta gudstjänsten i sin 
församling, om han elies vill behålla socknen. Linköpings Domk. Arkiv, Kungl. 
bref. 

3 S. P. Bexell τὰ. fl.: Bidrag till svenska kyrkans och riksdagarnas historia 
15835 5. 13 ff. 

4 Prästerståndets förnyelse af sitt samtycke till liturgien 1582, Sv. Riks- 
dagsakter II s. 639; prästerskapets förklaring med afseende på de anklagade 
radshberrarne 7 mars 1590 (a. a. s. 917): arfföreningen 7 mars 1590 (a. ἃ. 5. 
“22 6); m. fl. Se vidare nedan. 


Holmquist: Bidrag till domkapitlens bistoria. 2 


18 Hj. Holmquist, 


där en granskning af underskrifterna ger vid handen, att prelater 
är detsamma som kapitulares!?. 

Johan III:s katoliserande tendenser brakte hela den svenska 
kyrkoreformationen i fara och framkallade upprifvande inre strider; 
men i desamma lågo ock något berättigadt gömdt. Johan hade 
en viss känsel för, att reformationen krossade mycket, som kunnat 
och bort bevaras äfven på luthersk mark. Detta har sannolikt 
bl. a. fört honom till att söka återställa de svenska domkapitlen 
på deras historiska grund, under det att denna institution rundt 
om gick sin upplösning till mötes. Han gaf därmed den svenska 
kyrkan en gåfva af ovärdelig betydelse: ett för henne säreget sty- 
relseorgan, hvilket rätt utveckladt snart skulle komma att väsent- 
ligen underlätta hennes storartade arbete på hela folkets andliga 
och kulturella lyftning. 

Det skulle ock komma att blifva 1575 års föreskrifter, som 
mera än 1571:s inverkade på kapitlens utgestaltning, äfven man 
sedermera af lätt förklarliga skäl ej åberopade Johans ordning 
utan Laurentius Petris. Men visserligen kunde ej Johan III genast 
eller helt få sin organisation genomförd. 1 hertigdömet, som om- 
fattade bl. a. Strengnäs stift, synes äfven i detta afseende mot- 
ståndet ha varit starkast. Så vidt man kan se, har kapitelinstitu- 
tionen där ej i någon form nyorganiserats eller tillmätts betydelse 
under de första åren efter ordinantian?. Men då kampen för Jo- 
hans liturgi från början af 1580-talet blef mera systematisk”, synes 
hertig Karl ha funnit vikten af att som stöd gent emot denna 
hafva en kollegial stiftstyrelse med myndighet. Den 11 sept. 
1582 föreskref Karl, att Henrik Gadolenus? samt «kapitlet i 
Strengnäs skulle taga hand om de tvistliga frågor, som dittills till- 
hört biskopsämbetet”. Mot slutet af 1580-talet började Strengnäs 


! Att den kyrkoordning, som af prästerskapet i Väster-Norrlanden antogs 
1576 (tryckt hos Hambreus' Pastoralkurs 1804—1809, V 5. 146 ff.), vid sina 
utförliga föreskrifter om kyrkotukt intet nämner om vädjan till kapitlet, är na- 
turligt. 

2 Jfr saknaden af hänvisning till kapitlet i de talrika brefven från hertig 
Karl vid denna tid, Kungabref Strengnäs DA. 

8. Cl. Annerstedt: Olaus Martini 1904 5. 14. 

4 F. d. professor i Uppsala; hade flytt till Karl och fått Bälinge pastorat 
samt blef Karls hjälpare i stället för den svage biskopen Nils; vi återkomma 
till honom. 

δ K. Henning: Strengnäs stift under den liturgiska striden 1893 5. 33. not 
2. — Redan 1579 fanns en poenitentiarie vid domkyrkan, enligt hertig Karls 
bref af den 19 sept 1579, Kungabref Strengnäs DA. 


Bidrag till domkapitlens historia. 19 


kapitel tydligt framträda med aktiv verksamhet. År 1586 erhöll 
det lagstadgad skyldighet att deltaga i stiftstyrelsen!. År 1588 till- 
sade hertig Karl det sitt särskilda bistånd och råd?. Och när 
Strengnäs kapitel så framträde, betonades genast starkt den prote- 
stantiska tanke, som vi funnit flere gånger ge sig uttryck: kapit- 
lets nära sammanhang med luthersk skolundervisning ock folkfo- 
stran. Hertig Karl sökte rikta dess nit på skolorna. 1584 till- 
satte han ej blott skolmästare (Erik Andreg) utan äfven theol. 
lektor (den bekante Melartopeus); och vid dess framträdande i sam- 
band med Uppsala möte var det det enda kapitlet med två lärare, 
under det att dess andra prelater blott utgjorde tre. Kapitlet be- 
stod nämligen då af pastor et poenitentiarius, oeconomus, rector 
schole och lector theologie?. Och denna sammansättning bibe- 
höll sig tills vidare, blott att pastor efter 1593 fick prepositus- 
titeln och kyrkoherden i Fogdö möjligen fick säte i kapitlet som 
decanus.! 

Åfven för öfriga domkapitel blef liturgiska striden af betydelse. 
De många handlingarna från densamma visa tydligt, hurusom un- 
der dess gång och i densamma kapitlen allt mera skjutas fram till 
betydelse5. Och när striden äntligen afgjordes genom Uppsala 


— 


! Henning 5. 25; jfr ock särskildt besluten på Örebro möte 1586: »Eccle- 
siastike Stadgar för Sörmland 1586», afskrift i Haqvin Spegels manuskriptsam- 
ling Uppsala DA I. IV: 1. 

2 Karls skrifvelse 12 mars 1588, Kungabref Strengnäs DA. 

3 Uppsala mötes beslut af år 1593, aftryck efter 1593 års tryckta upplaga 
Lund 1868 s. 115. Denna urkund, som i verkligheten utgafs först 1594, har 
sammanfört såväl de ursprungliga undertecknarna vid mötet som dem, hvilka 
sedermera underskrefvo bekräftelserna, samt ordnat dem med kapitulares som 
särskild grupp. Såsom samtida är den synnerligen värdefull; men den gifver 
ej ensam en riktig bild af kapitlens verkliga form vid denna tid utan måste på 
hvarje punkt jämföras med förteckningen på vid mötet närvarande samt framför 
allt med själfva originalunderskrifterna i de olika stiften (tryckta i Sv. Riks- 
dagsakter III). Detta synes ur synpunkten af domkapitlens sammansättning 
ej hafva skett; jfr. t. ex. uppgifterna hos Anjou: Svenska kyrkans historia ifrån 
Uppsala möte 1 s. 105. 

4 Gadolenus synes under biskopsvakansen 1586—92 ha fungerat som och 
fått titeln domprost bredvid stadens kyrkoherde Ragnvaldi; efter Gadolenus' 
död 1593 torde titeln ha öfverflyttats till kyrkoherden; härom mera i ett annat 
sammanhang, liksom om dekanatet. 

5 Jfr särskildt de många akta i Linköpings SB. Scripta Antilithurgica, T. 137, 
tex. biskop Martini Gestricii och domkapitlets i Linköping utlåtande om liturgien 
febr. 1577 (förut hade lärda män men ej kapitlet som institution yttrat sig i 
sådana frågor). Ett annat exempel är brefväxlingen mellan Strengnäs och 


20 Hj. Holmquist, 


möte 1593, spelade kapitulares som kår vid detta möte en roll, 
som de ej haft sedan reformationens inbrott. Åfven deltogo de 
som korporationer i de biskopsval, som då förrättades!. Så skarpt 
som möjligt framträdde uppfattningen om kapitelinstitutionens gagn 
för kyrkan i meniga prästerskapets besvär, framställda på mötet i 
Uppsala 1593? Här begärdes bl. a. (n. 9), att biskoparna med 
kapitlets goda råd och samtycke må insätta tjänliga personer till 
kyrko- och skolämbetena; (n. 10) att ordinarii med några af deras 
kapitel må vid tjänliga tillfällen sammankomma till möte; (n. 16) 
att oeconomus vid domkyrkan må vara prästman och af biskop 
och kapitlet tillsättas; (27) att kapitlet skall hafva viss domsrätt 
0. 8. v.; ständigt nämnas biskop och kapitel tillsammans. Likaså 
uppsatte riksrådet i förslag till Sigismunds försäkran till präster- 
skapet dec. 1593?, att klerkeriet med kapitlet skall hafva makt att 
välja biskop, och att biskoparna blott med hela kapitlets vetskap 
och samtycke må tillsätta präster och lärare, »på det vi må vara 
försäkrade, att därmed må rättvisligen tillgå». Samma förslag men 
med kapitlets valrätt minskad till rätt att sätta tre på förslag möter 
i febr. 1594". Där stadgas ock om kapitlets andliga domsrätt. Ett 
annat bevis för, att kapitlen nu kommit till en fast ordning och 
position, är att från tiden kort efter 1393 ordnade, ännu bevarade 
kapitelprotokoll förekomma 5. 


Uppsala domkapitel i januari och juni 1589, tryckt hos Ch. Nettelbladt: Schwe- 
dische Bibliothec IV s. 90 ff, originalbref hos H. Lundström: Undersökningar 
och aktstycken 1898 5. 66 ff. — Redan 1057 hade i öfverenskommelse mellan 
Hertig Karl och Johan IIl bestämts, att vid val af biskop i Strengnäs ärke- 
biskop, ärkekapitlet och prästerskapet i Strengnäs stift skulle uppsätta tre på 
förslag, af hvilka konungen utnämnde en. Här tillmätes alltså ärkekapitlet den 
betydelse, att det skall representera rikets intresse vid det viktiga biskopsvalet 
gent emot hertigdömets särintressen. Att observera är ock rätten för ett ka- 
pitel som institution att deltaga i ett biskopsval. Däremot stadfästes i konsti- 
tutionerna om de kungliga och furstliga rättigheterna 13 febr. 1587 biskopens 
makt att ensam tillsätta präster och lärare (om förhandlingarna i Vadstena 
1587 och öfverenskommelsen, se Sv. Riksdagsakter 11] 5. 721 ff.) 

! Sv. Riksdagsakter III 5. 70 ἢ 

2 Sv. Riksdagsakter III 5. 99 ff. 

δῶν, Riksdagsakter II 5. 221 ff. 

4 Beträffande den omtvistade frågan, huruvida denna försäkran någonsin 
blef mera än ett förslag, se E. Hildebrand i Sv. Riksdagsakter IIIs. 421, som 
förnekar frågan. | 

5 Uppsala bevarade kapitelprotokoll börja med 1598, Vesterås med 1595, 
Stockholms med 15935 och Linköpings med 1600. 


Bidrag till domkapitlens historia. 21 


Kapitelprelaturerna 1593 ff. 


Af namnunderteckningarna i samband med Uppsala möte fram- 
går ock, att kapitlen redan öfverallt i sin sammansättning nått den 
otveckling, som de öfverhufvud skulle nå på basis af Johans ordi- 
nantia. Det må därför vara lämpligt att här öfverblicka samtliga 
kapitels utseende 1593 ff; det är första gången efter reformationen 
som en sådan öfversikt låter sig fullständigt göras. 

Om Strengnäs” kapitel är redan taladt. I Uppsala hade kapit- 
let från Johan III:s regering kommit att bestå af (stundom) dompro- 
sten, kyrkoherden, skolrektorn, sysslomannen och de få lektorerna 
(professorna) vid collegiet (universitetet). Af dessa voro vid Uppsala 
möte en, Mathias Andreze, poenitentiarie,! en annan dekan. Men kort 
före Uppsala möte fick kapitlet stark tillökning, i det att de fyra 
professorer, som öfverflyttade till universitetet från Stockholms kol- 
legium, äfven togo plats i kapitlet. Och kort efter mötet tillkom 
ännu en professor, Laurentius Paulinus Gothus, som ock blef ka- 
pitularis. Till några af dessa nyankomna, hvilka alla (utom Pau- 
linus) som »capitulares upsalienses> bevistade mötet, förlades kort 
efteråt officiellt i samband med hertig Karls återupprättande af Upp- 
sala Universitet 1 aug. 1593? de af Johan III påbjudna särskilda äm- 
betena, nämligen så, att förste theol. professor Nicolaus Olai Botnien- 
sis blef prepositus, 2 theol. prof. Petrus Chenicius poenitentiarie 
och 3 theol. professorn Jacobus Erici decanus?. Häri låg naturligen 
en anvisning om, hvilka bland professorerna, som voro skyldiga att 
deltaga i kapitelgöromålen: men seden bibehöll sig att vid vikti- 
gare tillfällen samtliga professorer eller någon filosofie lika väl som 
teologie professor uppträdde som kapitulares. Vid försäkran till Si- 
gsmund 1594 möta så sex professorer, däribland prost, poenitentiare 
och dekan, vidare pastor, rector schole, sysslomannen och »olim 
poenitentiarius»?. Den 1 mars 1594 reste ärkebiskopen med tre 


! Vid bekräftelsen af Nova Ordinantia 22 mars 1575 nämnes redan en 
af lektorerna poenitentiarius publicus; bekräftelsen är underskrifven från Upp- 
sala af pastor och de fyra lektorerna (Sv. Riksdagsakter II s. 323). 

3 C. A. Cornelius: Några bidrag till Uppsala Teologiska Fakultets historia 
ll 1874 5. 3; fundationsbrefvet tryckt hos Annerstedt: Upsala Universitets hi- 
storia, Bihang I s. 24 f. 

3 På så vis förklaras motsägelsen mellan underskrifterna på själfva mötes- 
beslutet och förteckningen på närvarande å ena sidan, det tryckta mötesbeslu- 
tet ἃ den andra; när det senare redigerades, var ändringen skedd. 

4 Sv. Riksdagsakter II 5. 339. 


29 Hj. Holmquist, 


kapitulares till Stockholm; bland dem var phil. professorn Ericus 
Jacobi.! 18 febr. år 1595 sammanträdde i Uppsala åtskilliga bi- 
skopar jämte Uppsala domkapitel; sekreterare var då Paulinus 
Gothus, professor i logik (eller astronomi)?. — Vid detta möte be- 
stämdes för öfrigt, att de tre teol. professorna skulle undervisa vid 
katedralskolan, domprosten i bibeln, poenitentiarien i katekes och 
dekanen i grekiska eller filosofi. — Under hela de långa och in- 
vecklade förhandlingarna med hertig Karl och brytningarna med 
ärkebiskopen 1595—1598 uppträdde alla professorerna som kapi- 
tulares?3, 1601 inneslöt kapitlet alla professorerna.t Den 12 okt. 
1601 blef t. ο. m. astronom. professorn Anthelius decanus.&? De 
mest framträdande och så att säga i hvardagslag arbetande kapi- 
telmedlemmarna voro dock de teol. professorerna. Sedan deka- 
nen Jacobus Erici blifvit poenitentiarie och slutligen 1599 dom- 
prost, valdes »collectis ... Senatus Academici votis» Paulinus Go- 
thus till poenitentiarie; dessa bägge möta vi under de närmaste 
åren som biskopens flitigaste medhjälpare i kapitelsaker?. — 
Ett professorskollegium med tillökning af pastor, skolmästare 
och syssloman? och med fleres undervisningsskyldighet i katedral- 
skolan — sådant var Uppsalakapitlet, alltså redan nu på väg att 


! Uppsala Domk. protokoll för denna dag. 

2 Domkap. prot. för denna dag; jfr. H. Lundström: Laurentius Paulinus 
Gothus I 5. 46 ff. 

3 Lundström I 5. 50 ff. 

4 Annerstedt; Olaus Martini 5. 57. 

5 Uppsala domkap. prot. Senast 1605 fick åter astronomien egen från 
decanus skild professur; Annerstedt: Uppsala Universitets historia I s. 104. — 
Annerstedt säger ock sid. 106: »Mellan domkapitel och konsistorium (akad.) 
rådde just ingen skilnad . . . Kapitlets protokoll äro därför ock det akademi- 
ska konsistoriets»>. 

8 Lundström 1 s. 75. 

7 I Vexiö gymnasiebibliotek Qv. 25 finns afskrift af ett bref från Uppsala 
domkapitel 6 aug. 1603, underskrifvet af ärkebiskopen och de två ofvannämnda. 
De samma möta vid en inventarievisitation i Öster-Våla 20 maj 1603, vid en 
husesyn i Huddunge 21 juli 1603, som undertecknare af en inventarieförteck- 
ning i Wester Löfsta 23 juli 1603 ο. 5. v. (se respektive kyrkoarkiv, afdeln. 
L:1:1, i Landsarkivet, Uppsala). Vid bevittnandet af ett jordbyte i Sigtuna 
17 okt. 1602 möta vi ock dessa bägge samt math. prof. Ericus Thom&e Medo- 
lerus (Liber ecclesie Siggetunensium 1596, Landsarkivet Uppsala). — Denna 
anteckning bekräftar Annerstedts hypotes om Medolerus a. ἃ. s. 103 ff.) 

8 Sysslomannen tjänstgjorde tillika som präst vid domkyrkan; så beslöts 
i domkapitlet 6 juni 1595, att han skulle vara förpliktad predika alla sön- och 
helgdagsaftnar; domkap. prot. 


Bidrag till domkapitlens historia. 23 


som lärarekapitel afvika från den ordinarie kapitelformen, om ock 
under formellt tillgodoseende af de genom Johan III påbjudna pre- 
laturerna. 

I intet stift synes kapitelorganisationen så fort ha slutit sig till 
ordinantian som i Vesterås. Ett kungligt bref af 13 okt. 1584 
om kapitulares' underhåll uppräknar biskopen, prepositus, kyrko- 
herden, skolmästaren, dekanen och poenitentiarien!?. Här är Nova 
ordinantias ordning fullt genomförd, blott att beteckningen poeni- 
tentiarie segrat öfver archidiaconus och att sysslomannen fattas. 
Men han skulle snart möta i kapitlet. Vid tiden för Uppsala möte 
var redan så förhållandet, ehuru oeconomus ej var närvarande vid 
mötet och ej återfinnes bland bekräftelseurkundens undertecknare; 
han hörde till de många, som först kommo med i det tryckta mötes- 
beslutet. Måhända var alltså Vesteråskapitlet det enda, som då 
fullständigt motsvarade Johans ordning, enär dekanen tydligen blott 
tillfälligtvis fattades och snart åter möter som själfständig prelatur?. 
Når domkapitlets protokoll börja (26 mars 1595), är det dekanen 
Joh. Benedicti, som för protokollen. Och i hertig Karls bref 30 
okt. 1595 till Vesterås domkyrka och dess kapitel? uppräknas bi- 
skop, domprost, decanus, kyrkoherde, skolmästare, poenitentiarie, 
syssloman, predikant vid hospitalet (= concionator pauperum) och 
några kyrkoherdar. Om dessa sistnämnda skall senare blifva tal; 
hår må vara nog att påpeka, att samtliga af Johan påbjudna pre- 
laturer fortfarande existerade som själfständiga i Vesterås. Så för- 


! Kungl. bref och resolutioner etc. Vesterås DA. — Att observera är, att 
i detta bref personerna namngifvas och att sålunda ej blott konstruktion före- 
ligger öfver, huru vid Vesterås domkyrka borde vara. — Redan 1577 har en 
förklaring angående liturgien undertecknats af poenitentiarius Arosiensis (Sv. 
Riksdagsakter II 5. 560). 

2 Förteckningen öfver vid mötet närvarande upptager biskop Olaus Ste- 
phani, prosten Jonas, pastor Andreas, poenitentiarien Stephanus och rektorn 
Joh. Benedicti. Det tryckta mötesbeslutet upptager som kapitulares utom dessa 
oeconomus Jacobus Andre& Af bekräftelseurkunden finnas två exemplar, ett 
i Vesterås DA. utan kapitulares, ett i Uppsala UB. med en särskild rad för pre- 
positus, pastor, poenitentiarius och ett sigill med H. B. Här är tydligen 
fråga om en kapitular; H. B. kan ock vara initialerna till Johannes Benedicti. 
Vid ständernas svar i Söderköping 17 okt. 1595 finnes bland Vesterås kapitel- 
mån dekanen Joannes Benedicti. Redan 17 juni 1595 finnes bland dem, hvilka 
anmält sig till köp af det tryckta koncilariebeslutet, dekanen Joh. Benedicti 
(Vesterås domk. prot. för denna dag). En annan var då rektor. 

3 Läroverksbibliotekets arkiv Vesterås; afskrift i domkap. ark:s brefko- 


plebok. 


24 Hj. Holmquist, 


blef ock fallet fram till 16041. Det är en egendomlig tillfällighet, 
att Vesterås kapitel, som under medeltiden var svagast utveckladt, 
redan nu hade nått den ställning som landets rikast utvecklade 
kapitel, hvilken det sedan under hela 1600-talet skulle behålla. — 
Af domkapitelprotokollen från denna tid vinna vi ock den viktiga 
upplysningen, huru kapitlet själft tillsatte prelaturerna genom att 
uppflytta från lägre aflönad till en högre?. 

Från öfriga kapitel möta vi ett virrvarr af uppgifter om, huru 
med de påbjudna domkyrkoprelaturerna ordnades. I Åbo, där 
kapitlet bestod af biskopen, domprosten, skolrektorn, kyrkoherden 
och sysslomannen, flyttades rektorn Jacob Petri Fénno 1578 till 
att blifva poenitentiarius och theol. lektor?. Då han 1584 återfick 
rektoratet, behöll han poenitentiarietiteln och blef därtill decanus!. 
Med honom försvinner dekanusämbetet ur Åbo domkapitel (ej 
nämndt efter 1584). Ehuru Fénno fortfor att kalla sig poeniten- 
tiarius (till 1587), fanns samtidigt en annan, som betecknade sig 
poenitentiarius publicus (under åren 1583—1593) nämligen dom- 
prosten Henricus Canuti; förmodligen har ämbetet växlat mellan 
dessa båda, som ändock voro kapitulares. I Åbo blef sålunda 
hvarken någon själfständig dekan- eller archidiakon (poenitentiarie- 
och teol. lektors)- syssla. Med Canuti försvann till och med be- 
teckningen poenitentiarie”. Som kapitulares kvarstodo de fem of- 


! Enl. anteckning i domk. protokollen fördes dessa 1598 under biskop 
Olaus Bellinus, prepositus Jonas Andree Jemptius, pastor Andreas Petri Aros., 
poenitentiarius Joh. Benedicti Cuprimontanus, decanus Stephanus Olai Gaulan- 
drus, rector schol&e Carolus Erici Cuprimontanus oeh oeconomus Joannes Jone 
Aros. — I Malma kyrkoarkiv 1:1 (Landsarkivet Uppsala) finnes ett bref från 
kapitlet om ett hemmans läggande till Malma 28 mars 1601, undertecknadt Olaus 
Stephani ep., Andreas Aros. pastor, Jonas Andre&e prepos., Stephanus Olai de- 
canus, Johannes Benedicti poenit. och Carolus Erici rector. Som synes vack- 
lade något uppfattningen, om sysslomannen skulle höra till kapitlet. 

? Anno D:ni 1598, 9 martij, hora nona, Rectoratum deposuit M. Elaus 
Engelberti ... et eadem hora nona M. Elai successor factus est M. Carolus 
Erici Cup. — Anno 1598, Philippi et Jacobi tempore (= 1 maj). Reverendis- 
simi D:ni pastoris, Episcopi nostri M. Olai Stephani consilio totiusque capituli 
decreto poenitentiarius Arosiensis declaratus est Joannes Benedicti Cuprimon- 
tanus (Joh. var fortfarande notarie; han dog 1603). — Dr W. Molér har 
gjort en afskrift af de svårlästa kap. prot. 1595—1603, hvilken välvilligt ställts 
mig till tjänst. 

> Johan III:s bref 12 okt. 1578, Tengström: Handlingar till upplysning i 
Finlands Kyrko-Historia IV 5. 21 ff. 

ὁ Johan III:s bref 8 aug. 1584, Tengström ἃ. a. s 94. 

δ᾽ Leinberg ἃ. ἃ. 5. 16 ff. 


Bidrag till domkapitlens historia. 25 


van nämnda till 1605. Af dessa deltogo biskopen, pastorn och 
rektorn i Uppsala möte; bekräftelsen underskrefs af prepositus och 
oeconomus. — I Vexiö fingo hvarken dekanus eller poenitentiarius 
sårskild prelatur. Vid bekräftelsen af Uppsala möte 1593 hade 
kapitlet sex prelater: biskop, prost, pastor, rector schole, sysslo- 
man och predikanten på Kronobergs slott, »ecclesiastici ministerii 
antistes>!?. Därtill upptager det tryckta mötesbeslutet oeconomus 
(väl äfven concionator) pauperum, ett ämbete som nu flerestädes 
började medföra plats i kapitlet?. — Beträffande Linköping kunna 
genom jämförelser mellan dokumenten följande prelater bestämdt 
angifvas hafva underskrifvit bekräftelsen på Uppsala möte; biskop, 
domprost, poenitentiarius (äfven kallad archidiaconus), decanus, rec- 
tor schol&e och oeconomus. Här saknas blott kyrkoherden i den 
af Johan III påbjudna ordningen; möjligt är, att decanus vid 
detta tillfälle tillika var kyrkoherde. I alla händelser kom deka- 
natet snart att åter stå som en själfständig prelatur, under det att 
poenitentiariesysslan stundom tillföll någon af de andra kapitulares, 
oftast rektorn”. — För Skara domkapitels vidkommande föreligger 
den bästa uppgiften; bevarad är nämligen en trohetsförsäkran till ko- 

! Bekräftelserna från Vexiö stift på Uppsala mötes beslut 1598, Sv. Riks- 
dagsakter III 5. 140 f. Från bekräftelserna må skiljas själfva mötesbeslutet 20 
mars 1593. som blott är undertecknadt af några få, för Vexiö af pastor Magni 
och rector schole Petrus Laurentii. — En särskild poenitentiarie torde ha fun- 
nits på 1580-talet; se kapitlet efter 1604. 

5 Kronobergspredikanten Benedictus Petri möter ock jämte prost, kyrko- 
berde och rektor vid bekräftelsen på Söderköpings beslut våren 1596. — I 
Vexid gymnasiebibliotek finnes en volym, Qv. 15, som är intressant bl. a. genom 
gamla synodalakter från Vexiö. Där möter ock »Processus visitationis prima 
ab Episcopo Petro Jone Angermanno (tillsatt 1595) et capitularibus Wexionen- 
sibus omni. Steno Magni (väl redan prost, var det vid riksdagen i Vadstena 
1598, riksdagsacta R. Α.), Erico Jone (pastor efter Steno), Nicolao Nicolai anno 
15395 habitzae. 

8. En bestämd bild af, huru! utvecklingen i Linköpings kapitel gått, är 
svår att vinna. Den fasta utgångspunkten är bekräftelsen af Uppsala mötes 
beslut; den är undertecknad af Petrus Benedicti (biskop), Olaus Petri (dom- 
prost). Nicolaus Petri (poenit.), Johannes Canuti (decanus Linc.), Petrus Svenonis 
(rector schole Linc.), Magnus Jonze (oeconomus) samt landspräster; alla dessa 
namn ehuru utan angifvande af ämbete finnas i det tryckta mötesbeslutet. När- 
mast uppstår här frågan, huru det förhöll sig med kyrkoherde. Håhl upptager 
i sin förteckning öfver kyrkoherdar i Linköping en Olavus Erici, hvilken som 
pastor Line. skulle ha undertecknat mötesbeslutet; men denne finnes hvarken 
bland de vid mötet närvarande (Sv. Riksdagsakter 11 s. 81) eller bland under. 
teeknarna (III s. 132 ff). Nu fanns emellertid både förut och efteråt både dom- 


26 Hj. Holmquist, 


nung Sigismund 29 maj 1593!, däri kapitelmedlemmarna uppräk- 
nas under direkt angifvande af, att de äro kapitulares. Här finna 
vi följande kapitelämbeten:' biskop, prost, kyrkoherde, decanus, no- 
tarius capituli och rector schol&. Samma personer återfinnas vid 
bekräftelsen af Uppsala mötes beslut 20 mars 1593. Dekanatet 


prost och kyrkoherde (1590 en pastor Steno Petri som undertecknare af riks- 
dagsbeslutet ; af Håhl okänd); den ofvan som dekan angifne Joh. Canuti under- 
skref 19 febr. 1594 trohetseden till Sigismund som pastor Linc. Om ej en till- 
fällig vakans rådde på kyrkoherdeplatsen 1593, var Canuti då pastor och de- 
canus. (Håhl har den alldeles oriktiga uppgiften, att han som rector schol&e 
undertecknade mötesbeslutet). Som pastor har Canuti i så fall ej länge be” 
hållit dekanatet; en bekräftelse på Söderköpings beslut från Östergötland våren 
1596 har som decanus Theoderic Grönenberg (af Håhl alldeles okänd). Huru 
det sedan gick med dekanatet, kan jag ej afgöra med det material, som före- 
ligger mig. Enligt Håhl blef Israel Olai Fortelius (domprosten Olaus Ericis son 
och Lagerfeldtska ättens stamfader) 1600 prästvigd, konrektor i Linköping. 
poenitentiarie och dekan(!); enl. Braad gick dekanatet 1600 tillbaka till Canuti, 
som då blef domprost. År 1603 är emellertid dekanatet åter egen prelatur ; 
förutvarande rector schol&e Jonas Kylander blef nämligen då kyrkoherde i Wreta 
och tillika dekanus, enl. en värdefull upplysning hos N. J. Björns och J. 
Schenmarks handskrifna Ostrogothia Ecclesiastica (Link. SB. Biogr. 137). — Vid 
Söderköpingsbeslutets bekräftelse underskrifver sysslomannen Johannes Neoce- 
rus, (saknas hos Håhl). — Håhls uppgifter om rektor och poenitentiarie, så 
vidt jag samlat dem, äro följande: år 1581 blef Nicolaus Petri (Grubb) rektor och 
poenitentiarie. (Som poenitentiarie har han undertecknat mötesbekräftelsen). 1586 
blef Benedictus Orosander rektor och 1592 poenitentiarie, då Johannes Canuti i 
stället blef rector (1593 är emellertid ej Orosander utan Nicolaus Petri poeniten- 
tiarie: se ofvan). 1593 blef Petrus Svenonis rector. (Han har som sådan under- 
tecknat dokumenten från 1593 och 1594). 1594 blef Laurentius Birgeri (rättare 
Bergeri) rektor och oekonom. (Han var 1596 undertecknare som rector af 
Söderköpingsbeslutet, men oekonom var då Neocerus, se ofvan). 1596 blef 
Ambrosius Bartholdi kyrkoherde i kapitelprebendet Slaka och poenitentiarie. 
1599 blef Jonas Kylander rektor. 1600 skulle Israel Fortelius ha blifvit både 
poenitentiarie och dekan. 1603 blef Sylvester Johannis Phrygius rektor, kyrko- 
herde i Skeda och poenitentiarie. — Alla dessa delvis motsägande och förvir- 
rade uppgifter torde möjligen kunna vinna i klarhet genom undersökningar i 
de till Linköpings stift hörande sockenarkiven, hvilka förvaras i Vadstena Lands- 
arkiv. Jag har visserligen där sökt utan resultat, men hade då ej tillfälle till 
ett systematiskt och fullständigt genomletande (hvilket däremot skedde beträf- 
tande de till Skara stift hörande i Vadstena förvarade kyrkoarkivens bref och 
handlingar från Skara domkapitel). Af de ofvan samlade uppgifterna kan dock 
den viktiga slutsatsen dragas, att poenitentiarieämbetet ej alltid behöll sig som 
själfständigt utan förenades med något af de andra, synbarligen oftast med 
rector schole; decanus synes än ha förenats med kyrkoherde eller domprost, 
än åter existerat som själfständig prelatur. 
! Sv. Riksdagsakter III s. 161. 


Bidrag till domkapitlens historia. 27 


hade sålunda i Skara ej blott upprättats som själfständigt utan 
t ο. m. hunnit >»före sin tid», i det att ur detsamma notariatet 
utsöndrats till ett särskildt ämbete! Däremot saknas särskild 
poenitentiarie; kyrkoherden var poenit. publicus, då han underskref 
Uppsala mötes beslut?. Äfven saknas sysslomannen bland kapi- 
tulares i bägge urkunderna, ehuru han tidigare i enlighet med 
Johans förordning verkligen tillhörde kapitlet och införes som ka- 
pitular i det tryckta mötesbeslutet?. Alldeles fix var för öfrigt ej 
heller i Skara anordningen. År 1595 funnos vid Skara domkyrka 
biskop, M. Jacob fordom biskop, prost, decanus, poenitentiarie, 
kyrkoherde, skolmästare, syssloman och de fattiges predikant!. 
Men sedan genom hertig Karls bref 13 maj 1597? den förre bi- 
skopen herr Jakob blifvit kyrkoherde och poenitentiarie i Skara, 
återtogo prelaturerna tills vidare anordningen från tiden för Upp- 
sala möte. 

Om vi söka sammanfatta de olika dragen i den gjorda öfver- 
sikten till en bild, så visar sig, att kapitlens utgestaltning skett 
under påverkan af Johan III:s Nova ordinantia, men att dennas 
förordning ingenstädes utom i Vesterås fullständigt genomförts. I 
alla stift hade stiftstadens kyrkoherde säte i kapitlet, likaså skolrek- 
torn. Äfven sysslomannen var i allmänhet kapitular, ehuru upp- 
fattningen därom vacklade i ett par stift. Särskild från kyrkoherden 
skild domprost möter i de flesta stiften: Vesterås, Åbo, Vexiö, 
Skara, Uppsala och Linköping; i Strengnäs var pastor och dom- 
prost efter 1593 en person. Poenitentiarius (archidiaconus) och 
decanus hade däremot haft svårt att vinna ställning som själf- 


! Dess innehafvare Catillus Johannis var tillika prost i Dala och hade som 
sadan undersknrifvit liturgien 1577 (Sv. Riksdagsakter II s. 559). Warholm: 
Skara stifts herdaminne II 5. 296 och väl efter honom Vestergötlands Forn- 
minnesförenings tidskrift n:r 8 och 9 s. 116 uppgifva felaktigt hans dödsår till 
13592. Han lefde ännu på våren 1596 och undertecknade som pastor i Dala en 
bekräftelse af Söderköpings beslut (Sv. Riksdagsakter III s. 686). 

2? Israel Gunnari, Warkholm 1 5. 109; det tryckta mötesbeslutet. 

3 I Skara domkapitels afsättningsdom öfver kyrkoherden herr Erik i Götene 
B april 1579 (tryckt i Vestergötlands Fornminnesförenings tidskrift n:r 8 och 
9. 5. 116 ff) omnämnas bl. andra kapitulares: prepositus, pastor, notarie och 
oeconomus i Skara. Warholm 1 5. 110 uppger, att sysslomannen Jonas Andree 
Grodt underskref hekräftelsen 15393; han finnes ock som nämdt i det tryckta 
beslutet, men saknas i bekräftelseoriginalet. 

4 Hertig Karls bref 11 dec. 1595 om inkomst för prästerskapet i Skara 
stift, afskrift i Skara DÅ., kungabref. 

s Original i Skara DA., kungabref. 


28 Hj. Holmquist, 


ständiga prelaturer, den förre blott i Vesterås och (tidvis) Lin- 
köping, den senare i Vesterås, Skara och möjligen Linköping och 
Strengnäs. Utvecklingen tenderade till att sammanbinda någon 
af de andra prelaturerna med funktionen som poenitentiarie eller 
dekan, eller att låta dessa funktioner olika år växla mellan öfriga 
kapitulares. Den förändring, som snart skulle komma, var sålunda 
redan förberedd. — Den af 1571 års kyrkoordning påbjudna sär- 
skilda lector theologie fanns säkerligen införd blott på få ställen 
och tillhörde i alla händelser blott i Strengnäs kapitlet. Slutligen 
må anmärkas, att Skara kapitel gifvit sig en särskild notarie som 
kapitularis, och att i Vexiö ett par präster i staden utan funktion 
vid domkyrkan framträda som ordinarie kapitulares. 


Kyrkoherdar och skolmästare i kapitlet. 


Detta sista faktum för öfver till en iakttagelse af stor räckvidd. 
Om vi stannade vid de i det tryckta Uppsala-mötesbeslutet gjorda 
förteckningarna på kapitulares, skulle vi med ofvanstående redo- 
görelse ha uttömt frågan om kapitlens sammansättning vid denna 
tid. Så är dock ingalunda fallet. Hvad som hittills behandlats är 
prelaturerna! i kapitlen, de särskilda kapitelämbetsmännen. Men 
samtida urkunder såväl som en noggrannare granskning af original- 
bekräftelserna till mötesbeslutet gifva vid handen, att kapitelin- 
stitutionen ej inskränkte sig till att omfatta de af Johan III på- 
bjudna prelaturerna. Den vid början af Johans regering utbildade 
formen — att stiftstyrelsen, så långt man kan tala om en sådan, 
och stiftrepresentationen utgjordes af biskopen med någon af stift- 
stadens präster samt ett mindre antal ansedda landskyrkoherdar 
eller skolmästare, oftast i städerna — gjorde sig allt fort gällande 
vid sidan af prelaturkapitlets reorganisation. Åtminstone i flertalet 
nyupplifvade domkapitel togo vid viktigare tillfällen åtskilliga lands- 
präster och skolmästare säte, och kapitlet tenderade till att blifva 
ett sorts mellanting mellan det gamla kapitlet och ett prästmötes- 
utskott. Ett par exempel skola belysa detta. För stiftrepresenta- 
tionens vidkommande må vara nog att hänvisa till prästerskapets 
godkännande af liturgien; där uppträda på en särskild plats bi- 
skopar och prelater (= kapitulares); dessa utgöras dels af några 


! Att beteckningen prelat ännu användes för kapitelämbetsmännen, se 
t. ex. Sigismunds ed 19 febr. 1594 och förhandlingarna om densamma, Sv. 
Riksdagsakter III s. 333 ff., samt prästernas trohetsed till Sigismund samma 
dag (III s. 339). 


Bidrag till domkapitlens historia. 29 


kapitelämbetsmän dels af ett antal kyrkoherdar; sedan följer på 
annan plats för hvarje stift dess prästerskap!. Beträffande kapitlet 
som stiftstyrelse må följande anföras. I den ofvan citerade af- 
sättningsdom, som Skara domkapitel utfärdade öfver en kyrkoherde 
23 april 1579? uppräknas domprosten i Skara, pastorn ibidem, 
Catillus Johannis (notarien), sysslomannen i Skara samt icke mindre 
än 12 landspräster; alla dessa äro »af vyrdige fader biskop Jacob 
i Skara kallade till att sitta Capitell där sammastädes>. Och längre 
fram i dombrefvet tillkännage de, att den förehafda saken redan 
förut två gånger ransakats i domkapitlet, hvarför »vi nu dena 
tredje resan uppå det flitigaste . .. denna handel öfvervägat». Om 
möjligt ännu klarare belyses kapitlets närmande till ett prästmöte 
i smått af ett bref, som ett par år senare utfärdades af Linköpings 
domkapitel?. Den 15 nov. 1581 hölls kapitel i Söderköping af 
Petrus Caroli, superintendens Lincopensis, Petrus Benedicti kyrko- 
herde i Söderköping, Nicolaus Petri Lincopensist, Benedictus Jo- 
hannis skolmästare i Söderköping, Johannes kyrkoherde i Norr- 
köping”, samt ytterligare sju uppräknade prästmän. — Denna form 
för domkapitlet var icke en hastigt försvinnande genomgångsform; 
vid tiden för Uppsala möte fanns den ännu. Under mötets för- 
lopp framträdde biskopar och präster, som antagit liturgien, af- 
svuro densamma och aflade sin bekännelse; i skildringen härom 
berättas": »postea ad capitulares Upsalienses perventum est, inter 
qvos M:r Olaus pastor Gevalensis primus suam confessionem edidit>. 
I Uppsala domkapitels protokoll för 1593 nämnes och M. Olof pastor 
Gevalensis som närvarande.” I ärkestiftet räknades stadsprästerna 
som kapitulares (vid andra tillfällen möta kyrkoherdarna i Sigtuna, 
Enköping och Öregrund som med all sannolikhet tillhörande kapitlet, 
se nedan). Den ofvan citerade trosförsäkran från Skara stifts 
prästerskap till Sigismund 29 maj 1593? begynner så: Vi efter- 


! Sv. Riksdagsakter 11 5. 639 ἢ, 

2 Vestergötlands Fornminnesförenings tidskrift h. 8 och 9 5. 116 ff. 

2 Linköpings Konsistorii skrifvelser till Καὶ. Mjt., Consist. skrifvelser R. A. 

4 Nicolaus Petri Grubb blef 1581 Rector schole i Linköping och poeni- 
tentiarie. Håhl I 5. 59. 

8 Saknas i Hähls förteckning öfver kyrkoherdar i Norrköping. 

s Sv. Riksdagsakter III 5. 54. 

7 1577 fick ärkebiskopen välja mellan att sända Lars Nicolai till pastor 
i Gefle eller behålla honom till hjälp i kapitlet, Sv. Riksdagsakter II 5. 543. 
Då tyckes ej pastor Gevalensis ha varit kapitular. 

ὁ Sv. Riksdagsakter III 5. 161. 


30 Hj. Holmquist, 


skrifne Jacobus Johannis episcopus Scharensis, Olaus Laurentii 
prepositus, Scharensis, Gunnarus Arneri pastor Ludosiensis, Olaus 
Jacobi decanus Scharensis, Catillus Johannis notarius capituli, Israel 
Gunnari pastor Scharensis, Jonas Arvidi pastor Lidecopensis, Sveno 
Svenonis rector schol&e Scharensis, capitulares ibidem; Heraclus 
in Slötha ο. 5. v. Här angifvas uttryckligen ett par stadspräster 
(Lidköping, Lödöse) som kapitulares. I bekräftelseurkunden före- 
komma dessa bägge samt ännu några landspräster på den sär- 
skilda plats, som tydligen reserverats för kapitulares. Sammalunda 
förekomma på flertalet bekräftelseurkunder kapitelprelaterna jämte 
några ej-stiftstadspräster på särskild plats, stundom blandade om 
hvarandra. Huru starkt ock allt fort stadsprästerna voro fram- 
skjutna som stiftsrepresentanter, visar trohetseden till Sigismund 
19 febr. 1594, där biskopar, stadspräster och skolmästare aflägga 
särskild ed, gemene prästerskapet jämte allmogen en annan. Ifråga- 
sättas kan, om ej alla till förra kategorien hörande då ansågos 
tillhöra kapitlen i dessas vidare om ock ej alltid fungerande form. 
De suppliker, som de afgåfvo till Sigismund på våren 1594!, äro 
undertecknade »bisperne, professores oc capitulares utaf alla stift.> — 
Slutligen må anföras hertig Karls ofvan anförda bref till »präster- 
skapet vid Vesterås domkyrka och dess capitel»> 30 okt. 1595, 
hvari utom samtliga domkyrkoprelaturerna uppräknas predikanten 
vid hospitalet samt kyrkoherdarna i Köping, Hedemora och Arboga 
äfvensom skolmästaren i sistnämnda stad. Här framträder den 
typiska formen för domkapitlet i dess vidare gestalt. 

Denna växlande form på kapitlen måste dock kännas som ett 
ovisshetstillstånd, som behöfde öfvervinnas. Däröfver klagade pro- 
fessorerna i Uppsala i ett (odateradt) bref från 1593?. Bland de 
punkter, hvilka skulle framläggas för ständerna vid den bekanta 
riksdagen i Söderköping? 1595, fanns ock en (n:o 53) om »capitu- 
lares vid domkyrkorna, huru många de vara skola och huru mycket 
hvarjom till underhåll skall efterlåtet varda och vid hvad kyrkor 
de det bekomma skola»? Någon bestämmelse härom synes riks- 
dagen ej ha gifvit, och i underskrifterna möta från flera stift ett 
par af domkyrkoämbetsmännen samt ett antal kyrkoherdar och 
rektorer med den uttryckliga gemensamma beteckningen capitulares'". 


! Sv. Riksdagsakter III 5. 421 ff. 
3 Tryckt hos Annerstedt ἃ. a. Bihang I 5. 18 f. 
3 Sv. Riksdagsakter III s. 568 ff. 
4 Sv. Riksdagsakter III 5. 604 f. 


Bidrag till domkapitlens historia. 31 


Men under det man väntade på förr eller senare nödvändiga be- 
ståmmelser härutinnan, grepo ämbetsmännen vid domkyrkan allt 
fastare tag i styret, och det blef endast i sällsynta fall, som kapitlet 
förstärktes med andra kyrkoherdar. Minnet af denna anordning 
försvann dock ej; den skulle snart under nya faktorers påverkan 
göra sig kraftigt märkbar. 


Stockholms stads kapitel. 


Den sist behandlade sidan af domkapitlens utveckling sedan 
Johan III måste man taga i sikte för att rätt förstå uppkomsten 
och utgestaltningen af Stockholms stads kapitel. 

Beträffande uppkomsten af Stockholms kapitel! har ett stort 
modernt arbete om Stoekholm blott följande rad: »Stockholms 
stad hörde ursprungligen till Uppsala stift men fick, ovisst när, ett 
eget konsistorium>»?. Något närmare skola vi dock kunna besvara 
frågan. Sedan under medeltiden striden, om Stockholm hörde till 
Uppsala eller Strengnäs stift, 1305 afgjorts till Uppsalas fördel?, 
förblef Stockholm en del af ärkestiftet. Vid reformationens genom- 
förande förmärkes intet af en själfständig kyrklig ställning eller 
kapitelbildning. På visst sätt gafs materielt underlag för ett prote- 
stantiskt kapitel genom Gustaf Vasas förordning 4 mars 1529 om 
underhåll för en predikare och en skolmästare utom kyrkoherden!. 
Tanken på en själfständig kapitelbildning uppkom dock helt natur- 
ligt först, när under Gustaf Vasas sista tid äfven ärkestiftet hemföll 
åt hans stiftdelningsifver, och Stockholm o. 1557 ställdes under en 
egen ordinarius?. Behofvet för denne att vid sin sida hafva ett 
rådgifvande kollegium låg nära till hands. Erik XIV:s tid gynnade 
dock ej kapitelbildning; och Stockholm gled åter in under ärke- 
stiftet. Men tanken var väckt; och när Johan tagit ledningen, 
började äfven i Stockholm kapitelprelaturer upprättas. År 1570 


——— πὶ 


! Konsistorium är en senare beteckning, se nedan. 

3 Stockholm 1897, utgifvet af E. W. Dahlgren I: 4 Stockholms historia af 
E. Hildebrand 5. 161. 

8 v. Troil: Skrifter och handlingar till upplysning i svenska kyrko- och 
reformationshistorien II 5. 337 fr. 

4 Registr.; Thyselius: Handlingar 5. 173. 

δ. Anjou: Svenska kyrkoreformationens historia III 5. 1 f.; jfr riksrådens bref 
1578 om Gustaf Vasas delningsplaner på ärkestiftet, tryckt hos Spegel: Bevis 
tll Biskopskrönikan 5. 114 ff. 


32 Hj. Holmquist. 


synes med stor sannolikhet intet kapitel ha funnits! År 1574 
möter, så vidt jag funnit, första gången en särskild poenitentiarie; 
jämte honom framträda pastor, rector schole ock ett par sacellaner. 
Bekräftelsen af Nova ordinantia 22 mars 1575 har från Stockholm 
undertecknats af pastor, poeenitentiarien och ludi magistern. Or- 
dinantian påbjuder ock inrättandet af en lector theologise?, jämsides 
med förordningen om kapitelämbetena vid domkyrkorna. Omöjligt 
är ej, att Johan tänkt sig förhållandet inom ärkestiftet ordnadt på 
kanoniskt sätt: ärkebiskopen som metropolit och under honom 
suffraganer. Han ger i ordinantian pastor urbis särskild makt- 
ställning i Stockholm och benämner honom uttryckligen Suffra- 
ganeus Archiepiscopi?. Visst är, att om ock Storkyrkopastorn 
förlorat sin ordinarie-ställning, så intog han dock sedan Johans 
tid platsen närmast biskoparna i rang; och lika visst synes vara, 
att pastor urbis under Johan [1118 regering kring sig orga- 
niserade Stockholms stads kapitel. Officielt framträder näm- 
ligen Capitalum Stockholmense vid prästerskapets postulater tills 
Sigismund 1 december 1593'; och redan förut hade capitulares 
stockholmenses deltagit i Uppsala möte. 

Det är icke svårt att sluta sig till, att samma krafter och 
förhållanden, hvilka förde domkapitlen till betydelse, äfven varit 
verksamma 1 Stockholm. Men Stockholmskapiuets sammansättning 
hade blifvit en annan. Den samlande magnet, som stiftstäderna 
hade i sin domkyrka, saknade hufvudstaden. Domkyrkoprelaturer 
kunde ej där på samma vis ordnas och nå betydelse. Ett ögonblick 
syntes Stockholm få ersättning i det universitet, till hvilket Johan 
11 1583 började omdana kollegiet; men de liturgiska striderna för- 
störde äfven denna anknytning för en kapitelbildning. Så tog i 
Stockholm den andra hufvudtendensen vid kapitlens reorganisation 
— samlandet af kyrkoherdar till kollegial styrelse — öfverhanden. 
Det tryckta mötesbeslutet upptager som »Capitulares uthi Stock- 
holm»: Olaus Petri, senex benemer. (f. d. pastor i Stockholm), 
Ericus Olai Schepperus pastor (han var äfven poenitentiarie enl. 
förteckningen öfver vid mötet närvarande), Engelbertus Engelberti 


— AV . 


! Johans bref 1570 till tyska församlingen i Stockholm (Tengström V 
5. 38 f.) synes ej känna någon kapitelinstitution, näppeligen heller brefvet 
1574 (5. 44 ff). 

2 Kyrkoordningar etc. I s. 338. 

3 Kyrkoord. I s. 348. 

4 Sv. Riksdagsakter III 5. 197 ἢ, 209. 


Bidrag till domkapitlens historia. 33 


vicepoenitentiarius (i närvaroförteckningen angifven som olim con- 
cionator), Amundus Beronis monast. pastor (som pastor i Clostret 
betecknades pastorn i Riddarholmskyrkan!), Casparus concionator 
German., Michaöl concion. German. (af dessa bägge predikanter vid 
tyska församlingen är blott den förre upptagen som närvarande vid 
mötet?), Haquinus Olai sub. sep. Pastor (»ex ecclesia suburbana> 
i närvaroförteckningen ”?), Canutus Martini conc. Finn. (»>ex ecclesia 
Finnonica> i närv. fört.t) samt Johannes Laur. sub. aust. Pastor (sak- 
nas i närvaroförteckningen?). Däremot saknas bland kapitulares den 
vid mötet närvarande Laurentius Leelius rector scholae, hvilken äfven 
underskrifvit urkundsbekräftelsen (originalet) för ärkestiftet9. — Vi 
se, hurusom redan 1573 Stockholms stads kapitel utgjordes af prä- 
sterna vid stadens kyrkor och församlingar; äfven rector scholee, 
som tillika var hjälppräst vid storkyrkan, hörde dit. Denna sam- 
mansåttning förblef gällande”. 


! Härmed rättas en felaktighet i min öfversikt i Domkap. kommitténs be- 
tlånkande, där »Clostret> uppges vara Klara klosterkyrka. — Klara klosterkyrka 
nedrefs 1527 men återuppbyggdes på 1570- eller 80-talet och blef hela Norr- 
malms församlingskyrka. Riddarholmen utgjorde ännu ej särskild församling 
(afskildes först 1666 från Storkyrkoförsamlingen), men hade från franciskaner- 
klostrets tid en kyrka, som under Johan III totalt ombyggdes. Hildebrand: 
Stockholms historia 5. 159 f. BE. Α. Jacobsson: Stockholms kyrkor, i samma 
verk II s. 96 f. 

? Den tyska icke territoriella församlingen fick egen gudstjänst 1558, först 
i Storkyrkan och sedan i en konventstuga på Riddarholmen. Hildebrand a. a. 
jfr ock Nova ordinantia 1575. 

3 Redan under medeltiden fanns på Södermalm Maria kyrka, hvilken lik- 
som Klara nedrefs 1527 men under Johan Ill begynte återuppbyggas. Hilde- 
brand a. a. 

4 Den finska församlingen i Stockholm var liksom den tyska gammal; 
från början af Johan 11:5 regering höll den gudstjänst i St. Gertruds kapell 
till 1607, då tyska församlingen tog detta kapell och finnarna hänvisades till egen 
godstjänst i Riddarholmskyrkan. Tengström: Handlingar rörande finska natio- 
nella församlingen i Stockholm, Handl. V s. 35 ff. 

δ En Johannes Laurentii med underskrift Adelundensis finnes bland under- 
tecknarna af själfva bekräftelseurkunden från ärkestiftet, inom kategorien »in 
civitatibus verbi div. ministri> (stadsprästerna, där stockholmarna återfinnas). 
Här syftas väl på »Sturekapellet», som från Johan [11:8 tid låg på berget öster 
om Maria, och i hvars ställe Katarina kyrka på 1650-talet uppbyggdes. 

4 Var han 1594 flyttad från Stockholm eller afliden? Han saknas bland de 
stadspräster och skolmästare, som 19 febr. 1594 aflade trohetsed till Sigismund. 
Och rektorn räknades äfven i Stockholm allt fort till kapitlet, se nästa not. 

! I Stockholms Capitels Book (protokollbok) 4 maj 1596 finnes ett utslag 
af kapitlet, undertecknadt af Ericus Olai Schepperus (den ofvannämnde primar. 

Holmquist: Bidrag till domkapitlens historia. 4 


34 Hj. Holmquist, 


Kapitlet var på 1590-talet tydligen väl ordnadt med proto- 
kollföring. Dess bevarade äldsta kapitelsbok börjar med 1 sept. 
1595; men redan förut fanns sådan!, om ock nu tyvärr förkom- 
men. Som protokollförare eller notarie synes i regeln hafva fun- 
gerat pastorn vid Riddarholmskyrkan; ock enligt en senare upp- 
gift i kapitlet skulle han alltid hafva varit det?. Poenitentiarie- 
sysslan förlades af kapitlet {1} den ene eller andre af medlem- 
marna”. Kapitelprotokollen visa, att vid denna tid äfven flere 
landssocknar lydde under Stockholmskapitlet. Men på samma gång 
intog detta en egendomlig ställning som annex till Uppsalakapitlet; 
ärkebiskopen jämte flere eller färre Uppsalakapitulares reste ofta 
öfver till Stockholm och höllo kapitel tillsammans med Stockholms- 
prästerna under ärkebiskopens presidium”; viktigare frågor hän- 
skötos till Uppsala; och socknar, t. ex. i Södertörn, hvilka lågo 
under Stockholmskapitlet, fingo kyrkliga förhållanden bestämda 
äfven af ärkebiskopen och Uppsalakapitulares'. 


Domkapitlen och skolundervisningen. 


Bredvid de tvänne hufvudriktningar, hvilka behärskade kapit- 
lens reorganisation — tendensen till ett slutet prelaturkapitel och 
tendensen till en sammanträngd form af stiftssynod — skymtade 
emellertid vid Uppsala möte en tredje, den som skulle komma 
att vinna seger. Bland de punkter, hvilka ingingo i det ofvan 
nämnda menige prästerskapets besvär vid mötet och däri kapit- 


pastorn vid ὃ. Nicolai), Carolus Petri (rector scholze), Olaus Olai (ny pastor i 
clostret; han förde protokollet), Canutus Carelius (finske pastorn) Henricus 
Michaelis (den sistnämndes kaplan), Johannes Laurentii (pastorn på Södermalms 
östra område), Olaus Henrici och Steno Holgeri. 

! Uppsala domkap. protokoll förmäler 1 mars 1594, att ärkebiskopen med 
tre kapitulares reste till Stockholm; »medan vi voro i Stockholm förhandlades 
många saker, som äro upptecknade i Capituli Stockholmensis tänkiebok. 
Och protokollen för 1594 börja med anteckningen, att kapitulares mensae Janu- 
rio mest voro i Stockholm och förhandlade om saker, »hvilka en part äro upp- 
tecknade i Stockholms capitels book». 

2 Den 4 maj 13596 var som ofvan sagdts Olaus Olai i clostret notarie. 
Vid slutet af 1598 ärs kap. protokoll berättas, att D:s Olaus i clostret varit ca- 
pituli Notarius. 1609 dec. 19 förmäles, att predicanten i Clostret Nicolaus Petri 
hållit detta års protokoll. Och den 26 maj 1627 upplystes i kapitlet »per ex- 
pressum, att. Pastores i clostret alltid tillika varit consistorii notarier». 

8 1393 var pastor urbis penitentiarie; 1598 in januario blef rector scholae 
M. Carolus förordnad att vara publicus penitentiarius (jfr kap. prot 2 och 12 
mars), Ο. 5. Vv. 

4 Se ofvan anförda Uppsala domkap. prot. m. fl. 

5 Se Stockholms kap. prot. för denna tid, jämförda med kyrkoarkivalierna 
från Botkyrka, Öster Haninge etc., i Landsarkivet i Uppsala. 


Bidrag till domkapitlens historia. 90 


lets betydelse så starkt framhäfdes, förekom ock en, att vid 
hvar domkyrka skulle en lektor theologie förordnas, som jämte 
biskopen hade uppsyn öfver alla skolor i stiftet! Anordningen 
från hertig Karls kapitel, där kapitlets undervisningsuppgift beto- 
nats, gjordes af prästerskapet till ett önskemål för hela landet i 
samma stund, som det beseglat sin och hela landets lutherska tro. 
Om man betänker, hvad som i Sverige skulle komma att uträttas 
genom domkapitlen som lärarekapitel, behöfver man ej påpeka 
mer än denna enda sida af Uppsala möte för att klart belysa, af 
hvilken oerhörd betydelse det var för hela den svenska kulturens 
uppblomstring, att den äkta lutherdomen vann seger. — Präster- 
skapet slåppte ej sitt nya kraf, äfven om det icke genast kunde 
realiseras. Vid synoden (kyrkomötet) i Uppsala i febr. 1595 möter 
oss åter under förhandlingarna tanken uttalad: »Conclusum pre- 
terea est, quod capitulares lectiones aliqvas debeant in scholis ju- 
ventuti proponere, praepositi et pcenitentiarii in sacris, decani in 
lingua greca vel philosophia»?. Och krafvet upptogs i biskopar- 
nas, capitulares och professorernas »förening»> till hertig Karl”: »Vi 
vele ock våra capitulares der till förhålla», att när de få underhåll 
skola de ock undervisa i skolan; och anvisning ges, hvad de olika 
kapitelprelaterna skola genomgå hvart år. Hertig Karl upptog tyd- 
ligen med glädje denna tanke, som han ju redan förut i sitt her- 
tigdöme sökt göra gällande. I sitt betänkande med anledning af 
nyssnämda förening, febr. 1595, utförde han den ytterligare; det 
vore af nöden, att de >»lexor», som kapitulares skulle läsa vid 
domkyrkorna, måtte ställas i verket; därföre fingo inga tagas till 
kapitelmän, som ej voro skickliga att göra sådana lexor; om nå- 
gra härtill odugliga kapitulares funnos vid domkyrkorna, skulle de 
förses med uppehälle annorstädes och nya skickas i deras ställe. 
»Så är och icke allenast för nöden, att de böcker af capitularibus 
måge läsas, som förbem. äre (bibeln, katekes, dogmatik och gre- 
kisk grammatik), utan och andra som nyttiga voro, ungdomen till 
lärdom, och icke högre lexor än som ungdomen fatta och lära 
kunde. Så borde och till det ringaste hvar sin dag hafva en 
ἰεχα...» Här är väl för första gången i Sverige med full klarhet 
uttaladt krafvet på, att kapitelmännen skola hafva sin väsentliga 
uppgift på undervisningens område. 


! Postulaterna n:o 44 Sv. Riksdagsakter 1II 5. 99 ff. 
? Sv. Riksdagsakter ΠῚ 5. 516. 

3 Sv. Riksdagsakter III 5. 518. 

4 Sv. Riksdagsakter 1Π 5. 528 ff. 


II. Öfvergångstiden till lärarekapitel. 
1604— 1620-talet. 


Lagar och lagförslag. 


De närmaste åren efter 1595 voro allt för stormfyllda, för att 
någon organisation af kapitlen i antydd riktning skulle låta sig 
göra. Och när Karl IX nått säker ställning som Sveriges regent, 
visade han ej samma intresse som förut för domkapitelinstitu- 
tionen. Måhända medverkade här hans kalvinska åskådning, som 
nu förde honom i strid med det lutherska episkopatet och dess 
kapitel?. Som den store rikshushållaren såg han ock med ovilja 
de i hans tycke allt för stora donationer, som voro nödiga för ka- 
pitelprelaturernas bestånd. Denna sistnämnda synpunkt förde han 
fram, när han! i början af år 1604 utfärdade den bekanta skrif- 
velsen?, i hvilken han förklarade sig icke vilja vid domkyrkorna 
»bestå» mer än fyra personer: biskop, kyrkoherde, skolmästare och 
syssloman, under det att de öfriga, domprost, poenitentiarie, dekan 
och hvad namn de hade, skulle afskaffas och deras underhåll in- 
dragas?. Vid ungefär samma tid torde det af Karl pådrifna arbe- 
tet med ny lag ha nått kyrkobalken. Den reviderade Kyrkio Bal- 
ken i »Καγὶ IX:s lagförslag» påbjuder nämligen i sitt först revi- 
derade skick, att »vid hvarje domkyrka må så många prelater vara, 
som är först biskopen, därnäst kyrkoherden, sedan skolemästaren 
och sist sysslomannen'. Och ingenstädes låter det kungliga för- 
slaget kapitlen framträda med någon makt eller uppgift". Det var 


1 Jfr Cl. Annerstedt: Olaus Martini, 5. 59 ff. och H. Lundström: Bidrag till 
kännedomen om Olaus Martinis episkopala verksamhet, i Samlaren extrahäfte 1893. 

2 Registr. 9. jan. 1604. 

3 Se härom t. ex. Anjou a. ἃ. 5. 106. 

ὁ Lagförslag i Karl 1X:s tid, utgifna af riksarkivet, s. 62 ff. 

> När den nedan omtalade ändringen af domkapitlen skedde, utbyttes 
sysslomannen mot konrektor. 

8 Det s. k. Rosengrenska förslaget tog lika liten notis om kapitlen. 1 
Karls förslag t. ex. utnämnde konungen eller fursten biskop utan val; hos Ro- 
sengren fördelades tillsättningen af präster mellan öfverheten, biskopen och adeln. 


Bidrag till domkapitlens historia. 37 


vid den tid, då spänningen mellan Karl och prästerskapet nådde 
sin höjdpunkt. Förgäfves sökte prästerskapet på riksdagen i Norr- 
köping 1604 afvärja det i Karls bref och lagförslag gjorda atten- 
tatet mot domkapitlen, hvilket i verkligheten skulle medfört deras 
nedsjunkande till ny betydelselöshet. Karl var obeveklig. Då fann 
pråsterskapet den räddande vägen. Det begärde, att i stället för 
de »afskaffade» prelaturerna skulle vid domkyrkorna förordnas en 
theologie lektor och en konrektor. Denna anhållan kunde ej Karl 
afvisa utan att svika sina föregåenden; han gaf sitt bifall. Visser- 
ligen intogs ej något härom i riksdagsbeslutet?; men det inrycktes 
i pråsterskapets skrifvelse 22 mars 1604 om beviljad hjälp till kri- 
get" Och samma dag utfärdade Karl liklydande bref till de olika 
stiften?, hvari han påbjöd, att vid domkyrkoskolorna skulle finnas 
lector theologie och conrector, hvilka skulle vara skolmästaren till 
hjälp och hvilka hade att medverka i domkapitlen; de skulle hjälpa 
till att förhöra och uträtta hvad saker som blefvo till kapitlet 
skjutna»; härför skulle de öfvertaga de löner och förmåner, som 
poenitentiarius och decanus dittills haft. Dessa sistnämnda ämbe- 
ten »afskaffades> i brefven från årets slut; domprostprelaturen an- 
sågs redan vara indragen och förbigicks med tystnad. 

Enligt Karls af prästerskapet gillade förordning af 22 mars 
1604 skulle alltså domkapitlet bestå af biskop, kyrkoherde, skol- 
mästare eller rektor, lektor theol., konrektor och syssloman, alltså 
halfva antalet lärare. Beträffande sysslomannen rådde dock oklar- 
bet om hans ställning till kapitlet. Karl, som upprepade gånger i 
vredgade skrifvelser till kapitlen påpekat det usla sätt, hvarpå dom- 
kyrkorna och deras egendom vårdades, förbehöll sig i samband 
med omvandlingen rätt att tillsätta sysslomän och kräfde, att de 
skulle tillhöra »ordov politica», d. v. 5. ej vara prästvigda eller skol- 
män”. Prästvigning var visserligen ej nödvändig för en skolman 


! Se härom Anjou s. 106. 

? Stiernman: Riksdagars och mötens beslut I 5. 580 f. 

5. Originalen finnas flerestädes bevarade, t. ex. i Vesterås Läroverks bib- 
liotek Acta vol. 3, och Skara DA. Kungabref. Brefvet utfärdades äfven till 
Uppsala domkapitel, ehuru dess sammansättning var olik öfriga; se afskrift af 
brefvet i Öster Våla kyrkoarkiv; jfr ock »Biskoparnas och professorernas be- 
tånkande 14 mars 1604, Annerstedt Bihang I 5. 53. 

4 Baazius: Inventarium s. 607. Se ock t. ex. Karl IX:s bref till profes- 
sorerna i Uppsala 26 dec. 1605, Annerstedt: Bihang I s. 64. 


38 Hj. Holmquist, 


eller professor, alltså ej heller för en kapitularis; men tvifvel kunde 
dock uppstå, om en rent »politisk> man kunde räknas som ordi- 
narie assessor i kapitlet; och Karl synes ha velat hafva utanför 
kapitlet stående män, för att de skulle dess mera ägna sig åt sin 
ekonomiska uppgift. Vi skola se, hurusom på denna punkt oklar- 
het kom att råda i lagstiftningen såväl som i praxis. 

Karl IX hade under hela sin regering ifrigt påyrkat en revi- 
sion af 1571 års kyrkoordning, den allt sedan Uppsala möte en- 
bart gällande kyrkolagen. År 1608 kom ock en sådan till genom- 
gående revision till stånd. Som redan ofvan sagts, har det lyc- 
kats professor ἢ. Lundström att uppvisa?, att vi i en med hand- 
skrifna ändringar och tillägg försedd tryckt kodex af 1571 års 
kyrkoordning, förvarad i' v. Engeströmska handskriftsamlingen i 
Kungl. Biblioteket, äga bevaradt själfva detta som alldeles förkom- 
met ansedda kyrkolagsförslag i dess officiella form. Betydelsen af 
denna upptäckt kan knappast skattas för högt; 1608 års kyrkolags- 
förslag har visat sig vara grundlaget för det storartade kyrkolags- 
arbete, som under 17:de årh. bedrefs och som resulterade i vår 
ännu gällande kyrkolag. I fråga om domkapitlen vidtog lagförsla- 
get de ändringar från 1571, som betingades af den historiska ut- 
vecklingen och af Karls nyssnämda förordning. Som ofvan är 
sagdt, infördes nu i lagen uttryckligen domkapitelsinstitutionen som 
en kollegial stiftstyrelse vid biskopens sida; å andra sidan var ännu 
den roll, som i lagförslaget tillmättes den, ytterst liten jämförd med 
hvad verkligheten snart skulle framvisa. Så ägnade förslaget intet 
särskildt kapitel åt domkapitlet eller dess verksamhet. Dess med- 
lemmar infördes under formell anknytning till 1571 års ordning i 
kapitlet om kyrkior och kyrkiones ägendom; de 1571 påbjudna 
ämbetena vid domkyrkan tolkades naturligen som afsedda att bilda 
domkapitel. Blott voro ämbetena ändrade i anslutning till Karls 
förordning, så att i 1608 års lagförslag uppräknas följande, som 
skola »brukas» vid hvar domkyrka: biskop, kyrkoherde, lector theo- 
logie, skolmästare, conrector och sysslomannen. — Beträffande den 
sistnämnde kan göras en intressant iakttagelse. I 1571 års ord- 
ning påbjöds, att sysslomannen >»helst borde vara prästman, som 
alltid vid domkyrkan har varit sed»; enligt Nova ordinantia 1575 
skulle han ovillkorligen vara präst; enligt 1608 års förslag skall 
han »helst vara en borgare, som trogen är och flitig, den där ock 


! HH, Lundström: Laurentius Paulinus Gothus Il 5. 133 ff. 


Bidrag till domkapitlens historia. 39 


kunde vara en af kyrkovärdarna». Denna förordning ensam är 
bevisande för riktigheten af Lundströms datering af lagförslaget 
till Karl IX:s tid. I och med Gustaf Adolfs regering kom åter 
krafvet på, att sysslomannen skulle vara präst, vid riksdagen i Ny- 
köping 1611. I konungaförsäkrans sjunde punkt utlofvade ock Gu- 
staf Adolf, att »oeconomus må vara prestman» (se riksdagsacta 
R. Α.).. Det lagförslag, som 1619 inlämnades till Gustaf Adolfs 
granskning och som väsentligen (enligt Lundströms bevisföring) 
stödde sig på 1608 års förslag, ändrade därför åter föreskriften om 
sysslomannen: »nämligen en skicklig och trogen prästman, såsom 
alltid vid domkyrkorna har varit sed! — Detta sistnämnda, van- 
ligen kalladt 1619 års förslag”, hvilket skulle blifva det under 1600- 
talet i praxis mest använda, följde för öfrigt helt 1608 års förslag 
beträffande domkapitlen, deras uppgifter och deras sammansätt- 
ning. De hade ej heller här kommit till den betydelse, att de 
tilldelats ett särskildt kapitel?. Här liksom i 1608 års förslag var 
sysslomannens ställning till kapitlet oklar, ehuru af uttrycken ligger 
närmast till hands att sluta, att han ansågs stå utanför detsamma. 
Det blef en småningom utbildad praxis, som fick lösa denna fråga 
såväl som i allmänhet tolkningen af Karl IX:s föreskrifter om dom- 
kapitlen. 


Praxis. 


Enär Uppsala domkapitel och Stockholms stads kapitel redan 
kommit in i en utvecklingsfåra, som ej berördes af Karl IX:s för- 
ordningar, må skildringen af deras vidare utgestaltning framskju- 
tas till ett annat sammanhang. Af öfriga kapitel tilldrager sig 


! Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686 1 5. 472. 

2 Författarna uppräknas i prostarnas utlåtande i kyrkolagsfrågan vid 1650 
års riksdag, Linköpings SB. T. 48. Härigenom bekräftas uppgifterna hos Lund- 
ström ἃ. ἃ. 5. 132. 

81 den handskrift, efter hvilken 1619 års förslag tryckts, är en sida (τ) Κ8- 
arkivets edition s. 529) utelemnad; denna kan emellertid ifyllas, sedan 1608 års 
förslag återfunnits. Där ' finnes nämligen just det, som passar in i luckan, och 
på samma plats som denna. Det är en föreskrift om kapitulares m. fl. inkom- 
ster: Hvadh Biskopar, Professores, Kyrkioheerdar, Skolmestare, Lectores, Rec- 
tores och Conrectores i städer anlangar, skola the fritt niuta och beholla then 
ordningh, som them på theras Underhåld och aff oss (!) Anno 95 uthi Vad- 
stena giffauen wart>. — I samma volym, där 1608 års förslag finnes, är äfven 
en afskrift af »Kungl. Maj:ts Ordning för prästerskapet om theras åhrliga Up- 
börd, som inföhras skall wthi then Nya Kyrkioordningen>; denna stadga börjar 
just med den ofvan anförda satsen. 


40 Hj. Holmquist, 


Vesterås intresse, emedan det förut var fullständigt organiseradt 
enligt Johans Ordinantia, och emedan det skulle blifva det ledande 
i utvecklingen; svårigheten vid en öfvergång till åtminstone half- 
vägs lärarekapitel framträdde där ock tydligt. Den äldste kyrko- 
historiske skildraren af öfvergången, Joannes Baazius, finner den- 
samma ha bestått helt enkelt i ett namnombyte, framkalladt af 
hatet mot allt, som hade minsta likhet med papisteri; så borttogs 
domprosttiteln, poenitentiarienamnet utbyttes mot namnet lector 
theologie och decanus mot conrector schole. Det är sannolikt, att 
oviljan mot de gamla, genom Johan III åter till heders komna ka- 
pitelnamnen äfven medverkat, då Karl »afskaffade» dem ; men detta 
afskaffande var ingalunda blott ett namnbyte. I Vesterås t. ex. 
voro både domprost, poenitentiarie och dekan själfständiga kapitel- 
prelater, som ej hade med skolan att göra. Att på en gång af- 
skeda dem alla visade sig omöjligt. Karl synes mest hafva hatat 
domprosttiteln; dess innehafvare Jonas Andree Jemtius (skref sig 
vanligen Jon Jempte) fick frånträda domprostbefattningen, men blef 
i stället poenitentiarie!; ja Karl utfärdade 26 juli 1605 ett dona- 
tionsbref på underhåll för poenitentiarien i Vesterås?. Så nöd- 
vändig var ock poenitentiarieämbetet med den omfattande kyrko- 
tukt, som kapitlet utöfvade, att det icke lät sig afskaffas. När 
Jon Jämte 1614 fick afsked (han dog samma år) och ingen inkomst 
längre fanns att tillgå för en särskild poenitentiarie, uppdrogs syss- 
lan åt teol. lektorn Olaus Andree Dalekarlus. Och då Olaus 
inom kort blef pastor i Rättvik, synes poenitentiarieämbetet ha 
kvarstannat vid teol. lektoratet; säkert är, att konrektorn Petrus 
Nicolai Tunamontanus sedan han 1616 blifvit teologie lektor var 
poenitentiare? liksom hans efterträdare!. Sådan var den» atskaffade»> 


! Muncktell I s. 76. Uppgiften bekräftas genom studiet af kyrkoarkiven 
från Vesterås stift. Så finnes i Bergs sockens arkiv ett originalbref från Vesterås 
kapitel anno trinitatis 1608, undertecknadt bl. a. af Jonas Andree concionator 
et poenitentiarius (den senare titeln nästan utplånad i originalet men lyckligt- 
vis bevarad genom en kopia i samma bok). 

2 Brefkopieboken, Vesterås DA. Karl kämpade dock fortfarande för poeni. 
tentiariens afskaffande vid alla kapitel; se hans svar på prästernas förklaring 
om ceremonierna 23 febr. 1608, riksdagsacta R. A. 

3 I ett bref om Lima socken 1615 nämnes han conrector schol&; då dom- 
kapitelprotokollen äter vidtaga (1616), möter han som lector theol. och poeni- 
tentiarius; Liber Capituli Arosiensis ab anno 1616, Vesterås DA. 

4 Uno Troilius blef efter Petrus Nicolai teol. lektor och poenitentiarie 
(Muncktell 11: s. 217); efter honom Laurentius Blackstadius, ο. 5. v. 


Bidrag till domkapitlens historia. 41 


poenitentiariesysslans gång till lector theol., där den genom ett be- 
slut af prästmötet 4—6 sept. 1620 (Acta synodolia, domkap. prot.) 
skulle komma att stanna. — Beträffande dekanatet har jag ej funnit 
några direkta upplysningar för de närmaste åren efter 1604. Någon 
särskild dekan angifves ej. Men en förmodan ligger nära. I de 
oss tillgängliga handlingarna från denna tid möter ständigt Ste- 
phanus Ericz, concionator pauperum som kapitular; det var den- 
samme, hvilken vid 1590-talets början fungerade som poeniten- 
tiariet. År månne ej hans framträdande som kapitular, ehuru 
utan något synbart ämbete vid domkyrkan, att förklara så, att han 
efter 1604 tjänstgjorde som kapitelnotarie? Och står ej hans för- 
svinnande efter 1609 i samband med, att detta år först möter oss 
den af Karl IX påbjudna nya kapitelmannen och läraren konrek- 
tor? Det var Nicolaus Nicolai Isogeus, hvilken 1612: blef rektor, 
och om hvilken det uppgifves, att han blef ålagd föra protokollet 
i domkapitlet?. Säkert är, att när 1616 Ericus Holstenius erhöll 
konrektoratet, han tillika blef notarie eller dekan?, och att därmed 
detta kapitelämbete tills vidare stannade hos konrektor. — Slut- 
ligen må anmärkas, att teol. lektoratet verkligen enligt Karls för- 
ordning synes hafva blifvit upprättadt med året 1605 (då vi som 
dess förste innehafvare möta Petrus Drivius), samt att syssloman- 
nen i Vesterås tills vidare helt undandrogs kapitlets tillsättnings- 
rått och blef en lekman utan något deltagande i kapitelgöromålen!; 
kapitlets utvidgning genom stadspräster och skolmästare från de 
andra städerna i stiftet synes alldeles försvunnen. — Sammanfatta 
vi de ofvan gifna detaljerna, blir alltså gången i Vesterås den, att 


! Den 15 febr. 1591 höll Olaus Stephani visitation i Biörskogh, åtföljd af herr 
Stephan Erici, poenitent. Aros. (Björskogs kyrkoarkiv Q: I, Landsarkivet, Upp- 
521]. Som sådan underskref Stephan Uppsala möte. Muncktell känner ej alls 
till honom. Han möter emellertid äfven efter 1604, t. ex. i kapitlets bref till lands- 
höfdingeämbetet om pastors insättande i Vänjan socken 17 april 1608 (Vänjans 
kyrkoarkiv 1: 1—3), eller i det ofvannämda brefvet från kapitlet till Bergs soc- 
ken, trefald. 1608 (Landsarkivet Uppsala). 

3 Munektell I s. 328. Ett bref från de kapitulares, som 1609 voro ute 
på visitationsresa, afsändt från Mora, finnes i Vänjans kyrkoarkiv, underteck- 
nadt af biskopen, teol. lektor P. Drivius och Nicolaus Isogeus (den sistn.gtyd- 
ligen konrektor och notarie). 

3 Kapitelprotokollsboken från 1616 börjar med denna anteckning: in qvo 
qva Erico Holstenio Notario peracta sunt>, och upptager som rector Isogseus 
och som konrektor Holstenius. 

« Muncktell 1 5. 95. Sysslomannen saknas ock i kapitelunderskrifterna 
från denna tid. 


42 Hj. Holmquist, 


efter 1604 års förordning domprostämbetet genast afskaffades, lik- 
som sysslomannen ställdes utanför kapitlet; däremot bibehöllo sig 
några år decanus och poenitentiarien som själfständiga kapitulares. 
Lector theologie tillsattes 1605 och fick omkring 1615 poeniten- 
tiariesysslan, som därmed upphörde att vara egen prelatur; konrektor 
tillsattes omkring 1609 och fick på sin lott dekanatet, som på så 
vis likaledes upphörde som egen kapitelprelatur. Kapitlets samman- 
sättning blef alltså från omkring 1615 biskop, kyrkoherde, skol- 
mästare, lector theologi&e eller poenitentiarie, konrektor eller de- 
canus (notarie). Sådant var ock kapitlets utseende, med både 
poenitentiarie- och dekantitlarna bevarade, när Johannes Rudbec- 
kius 1619 tog säte i kapitlet! Ett vittnesbörd härom såväl som 
därom, att denna nya på Karl IX:s förordning byggande samman- 
sättning nästan i samma stund, som den genomfördes, kändes otill- 
räcklig för kapitlets växande uppgifter och ställning i kyrkolifvet 
— ett sådant vittnesbörd ger ett bref från Vesterås domkapitel till 
K. Mj:t?, som visserligen är odateradt, men som med säkerhet 
kan förläggas till Rudbeckius” första år som biskop. Brefvet begär 
förlorade kapitelinkomsters återställande; därvid beklagas, att »Pree- 
positus Embetet är förlagdt . . . endoch hans tienst och arbete 
bådhe i Capitlet och scholan wäl behöffdes, helst om E. K. M:t 
såsom wij haffuer förnummit nådighast tencker någhot förbätra 


! Liber Capituli Arosiensis upptager 1616 som kapitulares: Biskop Olaus 
Stephani, pastor Elias Olai, poenitentiarius Petrus Nicoloi, rektor Nicolaus Isogeus 
och konrektor Ericus Holstenius. — Den 4 febr. 1618 höll biskop Olof visitering 
med sina capitels personer: M. Ericus Holstenius rektor, M. Laurentius Blacksta- 
dius (konrektor) och M. Uno Troilius (theol. lektor); dokument angående Boda 
kapell, Boda kyrkoarkiv I: 3, landsarkivet, Uppsala. — Den 11 aug. 1619, när 
Rudbeckius först tog säte i kapitlet, bestod det utom honom af pastor Elias Olai, 
rektor Ericus Holstenins och konrektor Laurentius Blackstadius; teol. lektora- 
tet var ledigt men besattes i samma drag af Blackstadius; däraf den skenbart 
motsägande uppgiften af Rudbeckius själf i >Vesterås domkyrkios, scholes och 
Hospitals wiss och owiss Inkomst», Vesterås DA. — Gustaf Adolfs bref om 
underhåll för kapitlet och prästerskapet i Vesterås af 22 juli 1619 (Vesterås 
Läroverks bibliotek, Acta; Brefkopieboken Vesterås DA.) uppräknar biskop, 
kyrkoherde, lector theol., skolmästare, konrektor eller dekan (märk titeln), oeco- 
nomus och hospitalspredikanten. — »Album ecclesie Scultunensis>, en intres- 
sant urkund, till hvilken vi återkomma (landsarkivet, Uppsala), börjas med en 
latinsk, liffull skildring af ceremonierna vid det tillfälle, då Rudbeckius tog sitt 
inträde i stiftet; pastor öfverlämnade kapitelsigillet, rektor nycklarna m. m., 
konrektor kapitelboken, o. 8. v. 

2 Konsistoriernas skrifvelser till K. Maj:t, Riksarkivet. 


Bidrag till domkapitlens historia. 43 


Domkyrkio scholorna, at the må bliffua såsom andre gymnasia i 
annor land». Som kapitulares nämnas kyrkoherden, poenitentia- 
rien, »som nu ock är lector theologie& och måste hvar dagh läsa 
i scholan», skolemästaren och decanus, »som nu är conrector och 
låser i scholan>. — För Rudbeckius” handlingskraft låg det ej att 
nöja sig med alt blott känna kapitlets otillräcklighet; med hans 
episkopat begynte en ny tid i de svenska domkapitlens historia. 
Strengnäs, Karls fordna furstendöme, fogade sig lika litet som 
Vesterås helt efter konungens förordning om domkapitlen; tvärt 
om kom här omformningen att ännu mera kompliceras. Om vid 
tiden närmast efter Uppsala möte domprost och pastor vid Streng- 
näs domkyrka voro samma person, så hade dock snart en delning 
skett, sedan kyrkoherden och domprosten Reinkoldus Ragnvaldi 
dött 1599! Omkring år 1600 beklädde kyrkoherden i Åker och 


— 


! NV. Aurelius: Strengnäs stifts herdaminne I s. 491. — K. 4. Hagström: 
Strengnäs stifts herdaminne, har om förhållandet mellan prost och kyrkoherde 
i Strengnäs vid denna tid några motsägande uppgifter. I s. 229 säges om 
Ragnvaldi, att han i 34 år (1565—1599) förestod preposituren vid domkyrkan, 
men några rader längre ned uppgifves, att Henrik Gadolenus, den ofvan- 
nåmnde kyrkoherden i Bälinge och sedan i Fogdö, 1592—1593 var domprost; 
och s. 291 säges, att Gadolenus öppnade den länga rad af domprostar, som i 
53 år (1592—1645) voro v. preses i kapitlet men ej kyrkoherdar i Strengnäs. 

Frågan om domprostbefattningen under 1590-talet är i själfva verket myc- 
ket svår att komma till full klarhet i. Under hela Johan III:s tid var Ragn- 
valdi kyrkoherde i Strengnäs; någon domprost omtalas ej (Hagströms uppgift. 
att Ragnvaldi från 1565 var prepositus vid domkyrkan, synes sakna allt stöd; 
jfr. Ragnvaldis undertecknanden af Uppsala kyrkomöte 1572, nova ordinantia 
1575, tillätelsen att afdagataga Erik XIV, 5. å., ο. 5. v.) Från 1582 (13 okt.) 
fick den till kyrkoherde i Bälinge gjorde (Hagström uppger oriktigt året 1587) 
Henrik Gadolenus fullmakt att i st. för biskop Nils handhafva stiftets angelä- 
genheter (hertig Karls registr. jfr. ofvan sid. 18): men som domprost nämnes 
ban ej förr än efter biskop Nils död. då den 1586 till biskop valde Petrus Jon2 
af Johan lII vägrades erkännande och därför ej kunde sköta sitt ämbete; her- 
tg Karl kungiorde då i en skritvelse till prästerskapet (maj 1586), att dom- 
prosten Henrik Gadolenus fått befallning att med kapitlets råd tills vidare hand- 
leda stiftets angelägenheter. Gadolenus fick då ock flytta frän Bälinge till Streng- 
näs. (Jfr. Hagströms uppgift, att han 1592 blef domprost i Strengnäs!) Som 
domprost torde han hafva kvarstått ännu 1592, då han (enl. Hagström) »som 
domprost och pastor i Fogdö (utnämnd dit 1588) undertecknade ständernas 
byllningsakt i hertiginnan Kristinas lifgeding 15 sept. 1092». Egendomligt är, 
att när vi 1393 vid Uppsala möte åter finna honom, tituleras han ej domprost, 
icke ens vid omröstningen till biskop i Skara 15 mars, där han valdes, och 
där andra domprostar, som fått röster, få sin titel väl utsatt (Sv. Riksdagsak- 
ter III s. 71). Förmodan ligger mycket nära, att anordningen med Gadolenus' 


44 Hj. Holmquist, 


Lenna Gudmundus Petri Salverpianus domprostämbetet i Sträng- 
näs!, under det att Josephus Matthie Fogdonius 1603 blef kyrko- 
herde i Strengnäs.? Här lyckades det ej Karl att få domprost- 
namnet och ämbetet afskaffadt. Salverpianus förblef >Doomprost 
af Strengnäås Capitel> till sin död 1619. Därefter synes platsen ha 
varit vakant flere år; men 1627 valdes till domprost kyrkoherden 
i Jäder och Barfva Matthias Georgi Ilsbodinus, som sedan före- 
nade sin kyrkoherdeplats i Jäder med domprostbefattningen i Streng- 
näs till sin död 1641?. — Däremot synes poenitentiariustiteln till 
en tid ha försvunnit ur Strengnäs kapitel efter 1604. Om deca- 
nus finnes en uppgift, att Tidemannus Laurentii, hvilken som 
kyrkoherde i Fogdö undertecknade bekräftelseurkunden till Uppsala 
möte 1593 på kapitulares' plats, var »Decanus och Ålderman vid 
domkyrkan, men dog saligen 14 dec. 1619». Sannolikt var väl 
här samma förhållande som i Vesterås: dekanatet uppehölls af sär- 
skild prelat, till dess dess uppgifter kunde öfvertagas af den nye 
konrektor. — I Strengnäs läto nämligen både de nyinrättade lärare- 
och kapitelämbetena vänta på sig. Teologie lektoratet vid skolan, 
som under hertig Karls tid haft stor betydelse, stod nu obesatt 
och fick vänta en tid på innehafvare. Ej heller upprättades enligt 
Karls ordning konrektorat. Sysslomannen, som 1594 var kapitu- 
lar, stod sedan 1600-talets början äfven i Strängnäs utom kapitlet. 
När Laurentius Paulinus Gothus 1609 blifvit biskop, synes kapit- 
let under hans första tid utom honom blott hafva bestått af dom- 
prosten samt kyrkoherden och skolmästaren i Strengnäs. Det skulle 
emellertid snart blifva annorlunda. Paulinus Gothus täflar med 
Rudbeckius i betydelse äfven som kyrklig organisator; ej minst 


prepositur varit ett tillfälligt nödtvång för hertig Karl, och att när Petrus Jone 
9 jan. 1593 ändtligen erhöll fullmakt på sin biskopsplats och kunde tillträda 
den, Gadolenus drog sig tillbaka från preposituren, hvarefter kyrkoherden i 
Strengnäs snart kom att få titeln, som nu blifvit invand. Vid underteckningen 
af originalbekräftelsen 1593 var Gadolenus redan död, och Tideman i Fogdö 
(Tidemannus Laurentii) har skrifvit under. På denna och andra samtida ur- 
kunder kallar sig kyrkoherden Ragnvaldi emellertid blott pastor; men 1594, i 
det tryckta mötesbeslutet, är han prepositus et pastor. Sedan har han tydli- 
gen förenat prelaturerna till sin död 1599. 

! Se härom liksom i allmänhet för kapitlets sammansättning i Strengnäs 
vid denna tid H. Lundström: Laurentius Paulinus Gothus 11 5. 125 ff. 

? Aurelius 1 5. 493. 

3 Lundström a. a. 

4 Aurelius I 5. 138. Jfr. ofvan not. 1. 


Bidrag till domkapitlens historia. 45 


domkapitelinstitutionen skulle häraf påverkas. Före 1616 hade 
såväl lektor teologie och konrektor tillsatts! som äfven en oeco- 
nomus templi, enligt ett bref från kapitlet till änkedrottning Kri- 
stina.? Ehuru denne sistnämnde i brefvet synes räknas som kapi- 
tular, återfinnes han dock ej i några kapitelunderskrifter?. Däre- 
mot använde Paulinus ett annat sätt att öka antalet fasta kapitel- 
medlemmar; jag har åtminstone i ett par fall kunnat konstatera, att 
når någon mera betydande kapitelmedlem öfvergick till pastorat 
på landet, han bibehöll sin ställning som ordinarie kapitular. Det var 
Matthias Ilsbodinus (den senare domprosten), hvilken 1613 ut- 
bytte rektoratet mot kyrkoherdebefattningen i Öfver-Selö, samt 
Carolus dSchillerus, som 1619 utbytte rektoratet mot kyrkoherde- 
platsen i Floda. Vi finna dessa ej blott deltaga i det utvidgade 
kapitel, hvarom strax skall talas, utan hvad viktigare är de under- 
tecknade jämte öfriga ordinarie kapitulares utgående kapitelskrif- 
velser!. — Här nämndes om ett utvidgadt kapitel. Paulinus kom 
tidigast af de stora organisatörerna till ledningen af ett stift; han 
egde direkt kontakt med den tid, då kapitlet åtminstone vid vikti- 


! Om konrektors osäkra ställning i kapitlet, se nedan, not. 4. 

? Strengnäs Consistorii skrifvelser till K. M:t, R. A.; Lundström 5. 126 
förlägger det odaterade brefvet mellan 1611 och 1617. 

3 På 1620-talet hade kapitlet återfått tillsättningsrätten af oeconomus; se 
t ex. Strengnäs domkap. prot. 18 jan. 1626: >»kom från Nyköping dom. Canu- 
tus och anmodades af Consistorio till att antaga »oeconomiam Templi», hvil- 
ket han ock gjorde. 

41 Linköpings SB Juridik 143 finnas bref från flere kapitel i äktenskaps- 
frågor (om förbjudna leder) åren 1618—1620: däribland ett från Strengnäs ka- 
pitel, undertecknadt Paulinus Gothus, Josephus Matthize (kyrkoherden i Streng- 
nås), Matthias Ilsbodinus pastor S., Carolus Schillerus p., Olavus Lundius scholae 
Strengn. Rector och Olavus Moretus th. lect.; alltså båda de ofvannämnda 
kyrkoherdarna. — I Spegels manuskriptsamling I IV: 2 Uppsala DA. finnes ett 
bref från Strengnäs kapitel 25 juni 1622, undertecknadt af Paulinus Gothus, 
Josephus Matthie, Matthias llsbodinus pastor, Carolus Schillerus, Olaus Lun - 
dius; alltså fortfarande dessa båda kyrkoherdar som ordinarie kapitulares. Jfr. 
åfren Hagström MW s. 40. — Man fäster sig måhända vid, huru sällan konrek- 
tor förekommer som undertecknare af Strengnäs kapitelbref. Han saknas ej 
blott i de båda ofvannämnda utan äfven i de undertecknade brefven till K. 
Μη (Consistoriernas skrifvelser R. A.) Först i kapitlets petition om gymna- 
sum af 13 juni 1625 möta vi jämte Paulinus, Josephus Matthie pastor, Olaus 
Lundius och Olaus Moretus äfven Jonas Bergius, som var konrektor. Af andra 
samtida anteckningar kunna vi dock sluta till, att konrektor verkligen var kapi- 
tolar åtminstone sedan 1616. Riktigt fast plats torde han dock aldrig ha vun- 
mt i Strengnäs kapitel; se nedan. 


46 Hj Holmquist, 


gare tillfällen tog form af en prästsynod i smått; och han fann i 
denna form ett medel att stärka det onekligen genom Karl IX:s in- 
gripande försvagade kapitlets ställning och auktoritet. Redan från 
sina första biskopsår begynte han att vid viktigare ärenden sam- 
mankalla ej blott de ordinarie stads- och landskapitulares utan 
äfven andra framstående kyrkoherdar; det utbildade sig praxis att 
företrädesvis kalla vissa, som benämndes consistoriales rurales till 
skillnad från consistoriales urbani; och måhända begränsades de 
förras antal ordinarie till sex!, det antal som institutionen i sin 
mera utbildade form i Vesterås skulle komma att erhålla. — Om 
vi sammanfatta den skildrade utvecklingen i Strengnäs, få vi en 
mycket märklig bild. Prelaturkapitlet hade med 1604 fått en 
hård stöt, undan hvilken dock domprostbefattningen räddats; men 
ej heller den af Karl IX åsyftade lärarekapitelformen hade blifvit 
bestämmande; med domprosten, kyrkoherden i Strengnäs och 
två andra landskyrkoherdar som ordinarie bisittare, och dessutom 
några kyrkoherdar som extra ordinarie, vid sidan af de tre eller 
kanske oftast blott två skolmännen — med en sådan sammansätt- 
ning var Strengnäs kapitel redan på väg att blifva hvad, som snart 
skall visas, flere af kyrkans stora organisatörer, måhända äfven 
Paulinus själf ville göra alla kapitel till: ett rent teolog- och kyrko- 
herdekapitel. För den svenska domkapitelinstitutionens utveckling 
blef det af största betydelse, att det första gymnasiet ej grundades 
i Strengnäs utan i Vesterås. 

Linköpings domkapitel blef nästan strax försedt med de i 
Karl IX:s förordning påbjudna skolämbetena, utan att därför de 
gamla kapitelprelaturerna genast upphörde. Redan 1604 erhöll 
katedralskolan konrektor och två år senare teologie lektor?. Detta 
var lika litet i Linköping som annorstädes en blott namnföränd- 
ring från poenitentiarie och dekan; där poenitentiarien förut med- 
verkat vid undervisningen, var det emedan han tillika var rektor 
schole?. Om man får godtaga uppgifterna hos Håhl, Braad och 


— 


! För bevis och exempel på det ofvan sagda om det utvidgade kapitlet 
och dess form hänvisas till framställningen hos Lundström 11 s. 126 f. 

2 A. Ε΄. Sondén: Linköpings gymnasiums första tid, i Programmata Gym- 
nasii Lincopensis 1845, s. 4. 

3 Sondén, som ock polemiserar mot Baazius' tal om namnförändring, an- 
drager till sitt stöd, att den berömde Daniel Kylander, som i Album Gym- 
nasii Lincopensis (läroverksbiblioteket) upptecknat skolans äldsta lärare, icke 
före 1604 nämner någon poenitentiarie eller dekan som medverkande vid under- 
visningen. Men rector schole hbeklädde före 1604 sannolikt stundom tillika 
poenitentiariesysslan, se ofvan sid. 26. 


Bidrag till domkapitlens historia. 47 


Björn- Schenmark, förblef ock dekanen lika väl som domprosten och 
sysslomannen särskilda kapitulares, under det att poenitentiarie- 
sysslan efter att ha vexlat mellan kapitelmännen snart liksom i 
Vesterås stannade hos teol. lektorn! Ovisst är dock, huru verk- 
ligheten gestaltade sig; sannolikt har äfven i Linköping under när- 
maste åren efter 1604 förvirring rådt med kapitelämbetena. Her- 
tig Johans bref om inkomst för åtskilliga kyrkomän, af 17 jan. 
1609? nämner i Linköping biskop, kyrkoherde, poenitentiarie (theol. 
lektor) som ock hafver oeconomiämbetet, samt skolmästare. Dom- 
prost och konrektor saknas; men båda funnos då i verkligheten 8. 
Hvad som kan fastslås som visst är, att före 1620 de gamla sär- 
skilda kapitelprelaturerna försvunnit; från 1616 upphörde dom- 
prostbefattningen, och kyrkoherden i Linköping upptog ej titeln". 
I ett dokument af 23 febr. 16215 angifvas uttryckligen alla asses- 
sorerna; de voro då Jonas Nicolai Kylander, Daniel Johannis pastor 


!' M. Magnus Haraldi Wallerstadius blef konrektor 1604, teol. lektor 
1606 och tillika oeconomus 1607 (Braad I, Håhl I 5. 61): men 1611 utsågs 
särskild syssloman Ericus Gunnari, som ej var prästvigd, men stod som med- 
lem af kapitlet till gymnasiets inrättande (Håhl 1 99 f.). 8. J. Phrygius blef 
rektor 1603 och poenitentiarius (Hähl I 5. 121). Daniel Johannis Norme- 
lander blef konrektor 1606, lector teol. och poenitentiarius 1611 (Håhl I 5. 61. 
Han underskref nomine cap. Lincop. prästerskapets svar på K. Mj:ts beslut 1606; 
Riksdagsakter R. A.). Nicolaus N. Grubb" blef 1615 teol. lektor och poeni- 
tentiarie (Håhl I 5. 156 och 95). — Jonas Kylander blef 1603 kyrkoherde i 
Wreta och decanus vid domkyrkan (Björn-Schenmark: Ostrogothia Ecclecia- 
stica, Linköpings SB. Biographia 137). Kylanders efterträdare 1608 i Wreta, 
Nicolaus Magni Rapstadius, hade likaledes säte ibland consistoriales i Lin- 
köping (Björn-Schenmark, jfr riksdagsbeslutet 1610). — Åren 1596—1615 var 
Andreas Johannis kyrkoherde i Linköping, under det att Israel Olavi For- 
telius 1604—1614 var domprost och efter honom den nyssnämnde Daniel Jo- 
hannis Normelander (Håhbl I s. 94 och 60 f.); först efter Andreas Johannis död 
1616 gjordes domprosten till kyrkoherde och domprostämbetet försvann. 

2 Original i Kungl. bref Linköpings DA. 

3 Om domprost se not 1. Att konrektor verkligen detta år fanns, visar 
riksdagsbeslutet 15 aug. 1609, som undertecknats bl. a. af Johannes conrector 
Lincop. (Riksdagsbeslut, R. A.). 

Φ Se noten 1. Håhl talar blott om domprostar från denna tid, ej kyrko- 
berdar. 

s Enkedrottningen hade begärt, att en afsatt kyrkoherde i Biörsäter, dm 
Benedictus, skulle åter komma till sitt prästämbete. Med anledning häraf voro 
biskopen och samtliga kapitulares uppkallade på kungsgården af ståthållaren 
Ribbing; deras långa utlåtande undertecknades, som ofvan angifvits. Se Lin- 
köpings domkap. prot. 23 febr. 1621 DA. 


48 Hj. Holmquist, 


L., Magnus Haraldi R. sch. L., Nicolaus Grubb L. theol., Jonas 
Petri conrector. Då hade alltså Linköpings kapitel fullständigt for- 
mats efter Karl IX:s förordning och 1619 års kyrkolagsförslag. 

I Skara synas likaledes de af Karl IX påbjudna nya lärareäm- 
betena snart hafva inrättats. Gustaf Adolfs bref om tionde af vissa 
socknar för biskop och kapitulares i Skara 10 feb. 1614! uppräk- 
nar biskopen, kyrkoherden, skolmästaren, lektor theologie, kon- 
rektorn, domkyrkosysslomannen och de fattiges predikant. Om den 
sistnämnde varit ordinarie kapitular, är här ett analogt förhållande 
till Vesterås (s. 41). Hans omnämnande för tanken till, att i Skara 
under den nyss förflutna tiden särskildt tydligt framträdt benägenhe- 
ten att utvidga kapitlet med präster. Säkerligen upphörde ej med 
ens denna form i Skara; en tydlig reminischens häraf möter hos en 
flitig samlare?, då han vid redogörelsen för bisittare i Skara consi- 
storium före gymnasiets inrättande uppräknar domprost, rektor, teol. 
lektor, konrektor samt två pastorer eller prostar, hvilka »ofta flyt- 
tade in till staden med bibehållande af sina pastorat» och då 
beklädde olika ämbeten såsom poenitentiarius och decanus. — På 
detta vis bevarades till en tid äfven i Skara de gamla kapitelpre- 
laturerna. Domprostbefattningen synes dock redan 1604 ha före- 
nats med kyrkoherdeämbetet i Skara eller rättare upphört, då titeln 
domprost enligt Karls förbud försvann?. Småningom tog ock kapitlet 
helt form efter Karl IX:s förordning. När kapitlet började skrifva 
och petitionera om inrättande af ett gymnasium i Skara, bestod 
det blott af biskop, kyrkoherde, rektor, lektor theologie och kon- 
rektor ὁ; och kapitulares framhöllo särskildt, att gymnasielärare be- 
höfdes, för att »consistorium particulare må där af vara tillfyllest 
formeradt.> Otillräckligheten af Karl IX:s ordning var sålunda äfven 


! Original i Kungabrefven Skara DA. Brefvet betecknar de i detsamma 
nämnda uttryckligen som kapitulares. 

2 J,. F. Odhelius' handskrifna Series Pastorum I, Skara gymnasiebib- 
liotek. 

? Kyrkoherden i Skara Sveno Svenonis blef 1597 kyrkoherde och sanno- 
likt 1604 tillika domprost enl. Warholm I s. 25. Hans efterträdare Olof Frista- 
dius titulerades ock domprost enl. Warholm. Emellertid underteckna sig bägge 
blott »pastor» eller »kyrkoherde i Skara»; se riksdagsbesluten Bexell 5, 52 ff. 

4 Ett odateradt bref från Skara konsistorium till K. Mj:t, Consistoriernas 
skrifvelser, R. A. Det är undertecknadt af Sveno Svenonis och kapitulares 
Scarenses, alltså före 1638, då biskopen dog; med all sannolikhet är det äfven 
affattadt någon tid före 1686, då en skrifvelse från kapitlet tyder på en be- 
gynnande utveckling. 86. nedan. 


Bidrag till domkapitlens historia. 49 


ur kapitelsynpunkt starkt känd i Skara som annorstädes. År 1636 
hade kapitlet ock tydligen på egen hand gjort ett försök att ut- 
vidga skolan och kapitlet med ytterligare tre lärare, af hvilka en 
skulle vara notarie '!; men därmed beträda vi ett nytt skede i ka- 
pitlets historia. 

Domkapitlet i Vexiö synes tidigast och närmast hafva ordnat sig 
efter Karl IX:s stadga, ehuru icke heller det fullständigt. Redan 1593 
saknades ju särskild poenitentiarie och dekan; poenitentiariesysslan 
blef tydligen förenad med kyrkoherdeämbetet?. Slottspredikanten 
och fattigsysslomannen, som 1593 ff. tillhörde kapitlet, gingo bort, 
utan att deras efterträdare blefvo kapitulares. Domkyrkosysslo- 
mannen rönte i Vexiö samma öde som annorstädes, sedan Karl IX 
därtill börjat utnämna »politiska> personer; han kom utanför ka- 
pitlet. En skrift, som 1602 tillegnades Vexiö kapitel?, nämner som 
kapitulares blott biskop, domprost, pastor och rektor schole. Af 
dessa var domprosten tillika prost i Wärend. Länge skulle emel- 
lertid ej ens domprostämbetet bibehållas. Sedan Joh. Petri Un- 
gius, som 1603 blifvit domprost, år 1607 flyttades till superinten- 
dent i Kalmar, blef Nicolaus Krokus både pastor och domprost!', 
ehuru han blott behöll titeln pastor”. Vid denna tid var konrek- 


! Bref från kapitlet i juni 1636, tryckt i Vestergötlands fornminnesföre- 
nings tidskrift, 4 och 5, s. 95 f.. samt Regeringens svar på consistorialium 
postutata 22 juli 1636, Kungabref Skara D. A. 

2 Särskild poenitentiarie torde möjligen förut en tid funnits äfven i Vexiö; 
se P. Wieselgren: Ny Smålands beskrifning I 1844 5. 542. — I de strider, som 
fran 1620-talet fördes om konrektors gärde, åberopas att konrektor tagit detta 
i arf efter poenitentiarierna; se mag. Petrus Glandius' attest 1 aug. 1621, tryckt 
i Småländska Archivet 1 5. 433 f. Glandius åberopar därvid. att domkapitlet 
vid kröningsriksdagen 1607 anhållit hos konungen, att det gärdet, som poeni- 
tentiarierna och konrektorerna i många år haft, måtte förblifva där. Glandius 
uppräknar då ock, hvilka dessa poenitentiarier och konrektorer varit: Erik Jone 
(ban blef kyrkoherde efter Steno Magni, se sid. 25, och var kyrkoherde till 
sin död ο. 1606, hvarefter kyrkoherde- och domprostbefattningen förenades, se 
ofvan), Daniel Jone och Canutus (bland de första konrektorerna); poenitentia- 
rien var alltså kyrkoherde. 

3 Af Glandius, enl. Wieselgren 1 5. 547. 

s Wieselgren I 5. 548. 

5 Att domprosttiteln trots uppgifterna hos Wieselgren a. ἃ.. C. O. Arca- 
dius: Anteckningar ur Vexiö allmänna läroverks häfder till 1724, 1589, och de 
bandskrifna herdaminnena i Vexiö gymnasiebibliotek (mycket värdefulla sådana 
åro J. Forsanders samlingar samt Smolandia literata et illustris) försvann, visas 
af de samtida dokumenten, bl. a. underskrifterna i D. VII: 1 Vexiö DA. (om 
denna volym se nedan). — Krokius blef den berömde Petrus Jone Angerman- 
nus” (1393—1630) efterträdare som biskop 1 Vexiö (1632—1646). 


Holmquist: Bidrag till domkapitlens historia. 4 


50 Hj. Holmquist, 


toratet ock upprättadt; det tillsattes redan 1605, och dess förste 
innehafvare blef den framstående skolmannen och samlaren af hi- 
storiska dokument Petrus Hjeronymus Glandius!. Vid krönings- 
riksdagen 1607 supplicerade domkapitlet om underhåll åt konrek- 
tor?. Med all sannolikhet blef 1607—1608 teologie lektoratet in- 
rättadt?, hvadan kapitlet redan hade den påbjudna formen : biskop, 
kyrkoherde, rektor, teol. lektor och konrektor. Det är väl ej orätt 
att i denna snabbt genomförda anordning se ett utslag af bisko- 
pen Petrus Jones duglighet. Denna sammansättning af domka- 
pitlet i Vexiö bibehöll sig ock orubbad ända till gymnasiets upp- 
rättande. I Gustaf Adolfs bref af 17 febr. 1619 om anslag" näm- 
nas rektor, teol. lektor och konrektor. Samma personer möta i 
kapitlets bref till en lagmansrätt 12 okt. (629. I »bötesboken> i 
Vexiö domkapitels arkiv, en synnerligen värdefull volym poeni- 
tensanteckningar m. m. från kapitlet åren 1613—1657", uppräknas 
19 juni 1625 kapitulares: episcopus Petrus Jone, pastor Nicolaus 
Krokius, theol. lect. Hermannus Duseus, rector Nicolaus --Magni, 
konrektor Andreas Jenecopensis samt som adjunctus Ericus Gislenius 
(alltså en adjunktion). En inventarieförteckning öfver domkyrkan 
från 1628 är underskrifven af samma kapitelmän (ny rektor och 
konrektor: Zakarias Lundebergius och Jonas Bergius); här är 
ock sysslomannen med. I april 1629 möta som kapitulares Petrus 
Jone, pastor Krokius, lektor Duseus, rektor Lundebergius och kon- 
rektor Bergius. I okt. 1630 återfinna vi alla dessa utom biskopen. 
Det torde vara öfverflödigt att vidare fortsätta; om vi flylta oss 
till 1639, möta vi där, den 18 juni, fortfarande de fem ämbetena 
såsom bildande domkapitlet: Nicolaus Krokius biskop, Hermannus 


! Den, som lemnar detta meddelande, är den sedan så berömde Johannes 
Botvidi, då han år 1605 inskref sitt namn i en namnbok »Album Glandianum », 
som Glandius egde; se De la Gardieska archivet X s. 225. 

2 Se not 2 föreg. sida. 

3 Vexiö rådhusarkivs prot. 4 april 1608, enl. C. Ο. Arcadius 5. 18. — 
Wieselgren a. ἃ. 11 5. 652 f. har en förvirrad och motsägande förteckning på 
Vexiö katedralskolas lärare före gymnasiet; en kritiskt sofrad förteckning finnes 
däremot hos Arcadius a. ἃ. 5. 90 ἢ. 

4. Original i Vexiö DAÅ., kungabref. 

> Refereradt i Vexiö »Stiftstidningar 11 sept. 1799, men där dateradt till 
12 dec. Enl. C. M. Agrells värdefulla handskrifna Wexiö Dom Capitels Ατ- 
chiv (Vexiö Gymnasiebibliotek Qv. 304) bör dock dateringen vara 12 okt. 

5 Signum Ὁ: VII: 1,: svart skinnband: till denna volym återkomma vi 
senare 


Bidrag till domkapitlens historia. d1 


Duseus pastor, Zakarias Lundebergius lektor, Micael Wexionen- 
sis rektor och Daniel Petri konrektor. — Hvad angår de gamla 
prelaturnamnen, har redan visats, att domprosttiteln bortlades. 
Dåremot behölls poenitentiariesysslan och titeln, ehuru förenad med 
någon af de fem lagenliga kapitelämbetena. Närmast efter kon- 
rektoratets upprättande 1605 flyttades poenitentiariebefattningen 
dit från kyrkoherden!. Inom kort gick den dock till teol. lektorn, 
såkerligen i samband med dennes första tillsättning. 1608 näm- 
nes teol. lektorn poenitentiarie?. Med år 1613 begynner i »bötes- 
boken» Catalogus peccatorum manifestorum publicam poenitentiam 
agentium, qvi a Petro Glandio examinati sunt»; Glandius var teol. 
lektor 1611—1617.? Anteckningar i denna Catalogus visa ock, 
att när teol. lektorn var förhindrad, sköttes poenitentiariesysslan 
af Κοηγοκίογ. ὁ Efter Glandius' utnämning till kyrkoherde i Jönkö- 
ping 1618 skötte ock konrektor sysslan, till dess den 1619 af ka- 
pitlet öfverlemnades åt teol. lektorn Joannes Baazius.? — Hans 
efterträdare som teol. lektor (1624—1632) Herman Duseus var 
äfren poenitentiarie.f — Dekanatet synes hvad titeln beträffar vara 
alldeles försvunnet. Ej ens synes hafva blifvit fast praxis, att kon- 
rektor skulle föra protokollet. När i D: VII: 1 Acta consistorii 
Wexionensis graviora begynna med 12 jan. 1626, föras de af Her- 
man Duseeus, teol. lektor och poenit. publicus. — Slutligen må 
anmärkas, att kapitlet i Vexiö icke stod främmande för den ut- 
vidgade form af kapitel, som i Strengnäs hade sitt hufvudsäte. 
Ett par adjunktioner hafva redan nämnts. Särskildt synes sysslo- 
mannen ha tillkallats vid ekonomiska frågor. Men i ett fall kan 
åfren påvisas användandet af metoden att låta förtjänta kapi- 
tulares kvarstå som ordinarie i kapitlet, äfven sedan de gått till 
kyrkoherdetjänst utanför Vexiö. Det gäller den om kapitlet högt 


! Jfr. Glandius ofvannämnda attest och striden om konrektors gärde. — 
Enligt P. Wieselgren i De la Gardieska Archivet uppvaktade Glandius som 
konrektor och poenitentiarie år 1607 biskop Petrus med en versifierad gratula- 
tion. 

3. Areadius 5. 13. 

5 Arcadius 5. 21. 

4 Se t. ex. pag. 511: In mea prefectione ad provinciam Öfverhäradh ab- 
solverade D. Jonas Nicolai Conrector then etc. 

5 Anno 1618 och 1619 intill Philippi Jacobi in mea absentia absolverade 
Jonas Nicolai Conrector, pag. 528. — Anno Christi 1619 sedan poenitentiarii 
publici embete blifvit mig (Joannes Baazius) öfverantvardadt p. 531. 

« Den ofvannämnda namnunderskriften från april 1629 har bl. a. lector 
et poenitentiarius Herm. Duseus. Likaså en anteckning från 1626 (pag. 557). 


d2 Hj. Holmquist, 


förtjänte Glandius, som 1618 blef kyrkoherde i Jönköping men än- 
dock var kapitular. Ett bref af 12 dec. 1619 från Vexiö kapitel i 
fråga om äktenskap i skyldskapsleder!? är underskrifvet: »Episc. 
Wex. et Capitularium omnium nomine subscripsit Petrus Glandius 
P. J.> Efter Glandius” död 1623 är ovisst, om förfarandet har åter- 
upprepats förr än med biskop Stalenus. Dit föras vi i nästa skede. 

Hvad slutligen Åbo beträffar, synes det hafva varit det enda 
domkapitel, som genast fullständigt inrättade sig efter Karl IX:s 
föreskrift.? Bredvid skolrektorn torde åtminstone understundom 
redan på 1580 och 1590-talen en teol. lektor ha funnits, om också 
ej som kapitular. Och åtminstone från 1606 möter teologie lektorn 
Joachimus Matthie Stuteus som en af kapitulares.? Samma år 
betecknar sig Michael UCornelii »konrektor vid Åbo skola>, ehuru 
hans af Karl IX utfärdade kollationsbref på platsen är dateradt 
20 febr. 1608.t Poenitentiarie- och dekanämbetena voro redan 
före 1604 försvunna i Åbo. Äfven den särskilda domprostprela- 
turen försvann snart, då domprosten Petrus Melartopeus i slutet af 
1605 utnämndes till superintendent i Mariestad.? Däremot bibe- 
höll sig titeln ännu några år, ehuru den i Åbo egendomligt nog 
ej tillföll kyrkoherden utan teol. lektorn.? Efter 1615 förspörjes 
den dock ej förr än vid upprättandet af Åbo akademi. Sysslo- 
männen förblefvo ock i Åbo präster; omöjligt är ej, att de till en 
tid fortfarande varit kapitulares, hvilket ej var uteslutet genom 
Karls förordning". 


1 Linköpings SB Juridik 143. 

? Jag har ej egnat Åbo domkapitels historia särskild undersökning, då en 
modern framställning synes föreligga i K. G. Leinbergs Åbo stifts herdaminne 
1554—1640, hvilket arbete här följes. 

3 Leinberg s. 25. 

4 Leinberg 5. 26. 

5 Leinberg s. 20. Melartopeus var den förut omtalade teol. lektorn i 
Strengnäs under hertig Karl tid. 

δ 1608 kallas teol. lektorn Joachim Stuteus »domprost och professor»; 
1611 kallas teol. lektorn Gabriel Melartopaeus »domprost i Åbo», och 1615 be- 
nämnes han «prost i Åbo»; Leinberg 5. 15. 1 bekräftelsen på riksdagsbeslu- 
tet 1611, den 12 april 1612 underteckna sig dock kapitulares så: Georgius Mar- 
tini pastor, Joachimus Matthie rector schole, Gabriel Melartopeus lector teol. 
Se riksdagsbeslut, riksdagsacta R. Α. 

7 På den särskilda platsen för kapitulares vid underskrifvandet af 1611 
års riksdagsbeslut, R. A., anträffas namnet Johannes Sigfridi; Sigfridi var syss- 
loman 1608—1616 och bevistade som deputerad äfven herredagen i Stockholm 
1613. Leinberg 5. 35, Se ock kapitlets bref 30 dec. 1614, i Åbo Tidningar 
1792 n:o 41, 42. 


Bidrag till domkapitlens historia. 53 


Ofvan gjorda granskning af de svenska domkapitlens faktiska 
utgestaltning under inflytandet af 1604 års förordning visar, att öf- 
verallt förr eller senare de påbjudna två nya lärare- och kapitel- 
platserna inrättades, så att trenne kapitulares hade sin hufvudsak- 
liga verksamhet på undervisningens område. Ett tydligt steg mot 
förverkligandet af 1595 års tanke på ett fullständigt lärarekapitel 
var taget. De egentliga gamla kapitelprelaturerna hade till största 
delen försvunnit. Särskild domprost bevarades endast i Strengnäs; 
och stiftstadens kyrkoherde hade i allmänhet ej, kanske ingenstä- 
des, upptagit domprosttiteln!. Däremot hade behofvet af poeni- 
tentiariesysslan i de flesta kapitel visat sig starkare än Karls yr- 
kande, att poenitenssaker borde skötas af kyrkoherden. Då icke 
vid något kapitel på längden ekonomisk existens kunde beredas 
särskild poenitentiarie, förlades sysslan efter något vacklande all- 
mänt till teol. lektorn, ehuru endast i Vesterås (genom prestmötes- 
beslutet 1620) dennna anordning torde hafva definitivt stadfästats. 
Öfverallt synas emellertid poenitentiarii hafva valts af kapitlet själft. 
Dekanatet förlorade likasom poenitentiarieämbetet 1604 möjlighe- 
ten af ekonomisk existens som särskild prelatur. Dess närmaste 
uppgift — öfvervakandet, eventuellt författandet af protokoll och an- 
dra kapitelhandlingar — måste emellertid af bestämd person skötas; 
åtminstone i ett par fall blef det konrektor, som beständigt fick 
detta uppdrag. Åfven här skedde utseendet genom kapitlets fria 
bestämmanderätt. Själfva titeln decanus torde allmänt hafva fal- 
lit bort; fullt säkert har jag under denna öfvergångstid kunnat 
konstatera den i Vesterås. Sysslomannen försvann i de flesta stift 
med Karl IX ur kapitlen, ehuru han ofta dit adjungerades, främst 
i frågor rörande domkyrkan och dess ekonomi. 

Men om domkapitlens grundstomme alltså öfverallt blef bi- 
skop, kyrkoherde och de tre lärarna, visade sig dock allmänt en 
känsla af det så sammansatta kapitlets otillräcklighet för de växande 
uppgifterna. Flerestädes sökte man genom adjunktion vid vikti- 
gare tillfällen stärka kapitlet; de båda älsta af de stora kyrko- 
organisatörerna, Paulinus Gothus och Petrus Jone, grepo ock till- 
baka till den äldre formen med några ansedda kyrkoherdar som 
ordinarie assessorer. När Rudbeckius kom, sökte han på annan 
väg, genom ökning af lärekrafter vid skolan stärka, kapitlet (se 
nedan). Det var en försökens, en öfvergångens tid. I denna fram- 
trädde nu ett nytt moment och påskyndade utvecklingen. 

Ῥ Den vanliga framställningen, att domprostbefattningen och titeln efter 
1604 öfvergick på kyrkoherden, är alltså felaktig. 


04 Hj. Holmquist, 


Tyskt inflytande. 

I Tyskland hade domkapitlen småningom fallit bort; och vid 
de protestantiska landskyrkornas organisation framträdde i stället 
snart konsistorierna. Namnet konsistorium fanns i katolska kyr- 
kan sedan medeltiden dels som beteckning på det under påfvens 
ledning samlade kardinalkollegiet, dels som namn på en kollegial 
myndighet, som ställdes vid sidan af generalvikarien vid utöfvan- 
det af hans jurisdiktionsrätt?. 1 den tyska lutherdomen möter kraf- 
vet på en dylik kollegial myndighet med kyrklig jurisdiktion, lik- 
som äfven namnet konsistorium, första gången i kurfurstedömet 
Sachsen 18 maj 1537?. De konsistorier, som nu begynnte upp- 
rättas, voro emellertid ingalunda en fortsättning af eller ersättning 
för domkapitlen. Domkapitlet var en rent kyrklig institution, som 
vid biskopens sida och under hans ledning utgjorde kyrkans organ 
för stiftstyrelsen; konsistorierna blefvo från början ett statens or- 
gan, ett af landsfursten tillsatt kollegium af andlige och verldslige, 
som handhade hans landsherrliga kyrkoregemente?. Detta hindrade 
emellertid icke, att konsistorierna af de många under senare hälf- 
ten af 1500-talet i Tyskland resande svenska kyrkomännen jäåm- 
ställdes med de svenska domkapitlen. Därmed låg det naturligen 
ock nära till hands, att dessa kyrkomän efter hemkomsten skulle 
finnna ett eller annat, där Sverige kunde taga lärdom af den tyska 
institutionen. Närmast visade sig inflytandet från Tyskland i fråga 
om namnet. Det är väl ingen tillfällighet, att domkapitlen först 
börja kallas konsistorier, kort efter sedan de i Tyskland skolade 
lutheranerna vunnit ledningen i Sverige med Uppsala möte 1593'. 
Under 1590-talet är benämningen dock mera tillfällig; de bevarade 


' Sehling: art. Konsistorien, Konsistorialverfassung, i RE? X. 

2? Sehling ἃ. a. 

8 Uppkomsten af dessa konsistorier är det just, som lockar BR. Sohm till 
hans lika berömda som bestridda sats, att >kyrkorätt» är ett mot kyrkans be- 
grepp stridande ting, som inkommit med det första konsistoriet. — Se Sohm: 
Kirchenrecht I s. 617. 

4 Namnet konsistorium förekonimer redan i Johan 11:5 Nova ordinantia 
1575, 6:te art. Om kyrkostraff, där det föreslås att upprätta ett consistorium 
ecclesiasticum i Stockholm för hela riket. Men där är fråga om en öfversty- 
relse under kunglig ledning, alltså om en institution, som med rätt kunde er- 
hälla namnet konsistorium. Detsamma gällde Karl IX:s plan på ett »>Kyrchio 
Rådh och Consistorials personer som vi dem både af andlige och världslige 
förordne vele»; Thyselius: Bidrag till svenska kyrkans och läroverkens historia 
5. 80. — Men det ligger i sakens natur, att talet om ett Consistorium generale 
från Gustaf II Adolfs tid som sin motsättning måste förutsätta beteckningen 
consistoria för domkapitlen. 


Bidrag till domkapitlens historia. δῦ 


protokollen, äfven Stockholms, betecknas som »Acta capituli οἰς.», 
och brefven underskrifvas »Episcopus et capitulares». Dock talas 
i både Uppsala- och Stockholmskapitlens protokoll någon gång om 
konsistoriales. Med Karl den IX:s regering vann beteckningen ökad 
användning. Konungen själf såväl som prästerskapet upptog den 
stundom i sina officiella utlåtanden! I Uppsala infördes genom 
>Leges Academiae Ubsaliensis» at år 1606 konsistorium som beteck- 
ning på universitetsprofessorernas sammanträden om universitets- 
saker?, och därför behölls länge det gamla namnet kapitel till skill- 
nad härifrån. Stockholms stads kapitel, som ju ej var ett dom- 
kapitel i egentlig mening, synes först hafva hemfallit åt den nya 
beteckningen, liksom det ju äfven blef det enda kapitel, som kom 
att bevara denna tyska import. Därnäst följde Strengnäs, där Pau- 
linus Gothus med särskild förkärlek dref på benämningen konsi- 
storium och konsistoriales (ett nästan drastiskt bevis härför skola 
vi senare påträffa i samband med Paulini forma consistorii); när 
Strengnäs kapitelprotokoll 1625 börja, möter genast beteckningen 
genomförd. I Vesterås däremot synes namnet »kapitel» längst 
hafva bevarats och alltid behållit den ställning bredvid »konsisto- 
rium>, som till slut möjliggjorde den gamla och riktiga betecknin- 
gens seger?. 

Man kan i viss mening säga, att det officiella sanktioneran- 
det af beteckningen konsistorium bredvid domkapitel gafs i det 
betänkande, som biskoparna 20 mars 1624 uppsatte med anled- 
ning af K. Maj:ts förslag till instruktion för consistorium generale. 
I detta betänkandet framförde och biskoparna den bibliska och 
historiska motiveringen för kapitlens existens; därvid möter upp- 
ningen, att konsistorier (kapitel) och synoder icke äro till sin sub- 
stans åtskilda, ehuru de väl skola hållas i sär; kapitlen kallas di- 
rekt >synodi private». Denna sammanställning påträffa vi i tyska 
Kircehenordnungen från senare hälften af 1500-talet”, ehuruväl bi- 


! Se i allmänhet handlingarne rörande prästerståndet 1600—1611 i Riks- 
dagsacta BR. A. 

? Leges, kap. 8: De Consistorio; se Annerstedt: Bihang I 5. 68. 

3 Om den klarhet, hvarmed Rudbeckius såg olikheten mellan de svenska 
domkapitlen och de tyska konsistorierna, liksom om den högre värdering han 
gaf de förra, se t. ex. Rådsprotokollen 28 juni 1636. Jfr och nedan ändringen 
i den teoretiska motiveringen 1624. 

4 Thyselius: Handlingar rörande svenska kyrkan och läroverken I s. 96 ἢ. 

5 Man jämföre t. ex. Kursächsische Kirchenordnung 1580, en af de viktiga- 
ste tyska från 1500-talet; tryckt hos A. L. Richter: Die evangelischen Kirchen- 
ordnungen des sechszehnten Jahrhunderts II 1846, 5. 401 ff. 


' 
26 Hj. Holmquist, 


skoparna i Sverige af teorien drogo den mot tyska förhållanden stri- 
dande slutsatsen, att äfven konsistorierna skola bestå af blott präster. 

Betydelsen af striden om consistorium generale i Sverige 
skulle för öfrigt icke för domkapitlens vidkommande stanna 
vid proklamerandet af kapitlens eller konsistoriernas teoretiska mo- 
tivering. I Tyskland hade Ober-Consistoria inrättats; viktigast var 
det i Sachsen fungerande!. Detta hade naturligen väsentligen lå- 
nat sina sammansättnings- och funktionsformer från de vanliga 
konsistorierna. När nu frågan om utarbetande af instruktion för 
ett svenskt consistorium generale förelåg, och man gick till tyska 
analoga institutioner, närmast Sachsens Oberconsistorium, kom man 
med nödvändighet att upptaga åtskilliga moment, som härledde 
sig från den vanliga konsistorialformen. Detta gällde ej så myc- 
ket sammansättningen, där både hos Gustaf Adolf och biskoparna, 
trols motsatsen, specifikt svenska synpunkter och förhållanden in- 
verkade. Men på mera neutrala områden kunde man äfven från 
biskopligt håll draga nytta af, hvad som i Tyskland visat sig prak- 
tiskt. I den >»>forma eller sätt huruledes ett generale evangeliskt 
Consistorium ecclesiasticum .... kan uträttas och hållas», som enl. 
Thyselius? är uppsatt af prästerna mellan 22 mars och 7 april 
1624, möta vi åtskilligt sådant. Ett par punkter må här framhål- 
las såsom af vikt för vårt ämne. Omröstning och bundenhet 
(utom i vissa fall) vid majoritetsbeslut föreslås i det svenska kon- 
sistoriet?. För assessorerna uppsättas allmänna regler, »leges ge- 
nerales»>; och en särskild Juramentum adsessorum upptages”?. Reg- 
ler gifvas för inspektion öfver akademier, skolor, boktryckerier etc.” 
Särskild notarie föreslås, hans uppgifter bestämmas, och äfven åt 
honom formuleras en ed”. Man jämföre alla dessa moment, ej 
minst edsformulärens affattning, med motsvarande i 1580 års kur- 
sachsiska kyrkoordning”, den Sverige närliggande »Kerchen ordening 


1 Se ofvannämda hos Richter tryckta Kirchenordnung. 

2 Thyselius: Handlingar II 5. 214; Smärre bidrag 5. 73. 

> Thyselius 11 5. 217. 

4 Thyselius 11 5. 238 ἢ. 

Ba ἃ. 5. 226 ff. 

6 a. ἃ. 5. 218, 240. 

7 Richters ed 5. 419 »>Vom Eyde der Assessorn und Notarien>, 5. 421 f. 
»Was sachen fär dieses Consistorium gehören (gäller öfverkonsistoriet), s. 425 
om sekreteraren i öfverkonsistoriet och hans uppgifter, s. 419 om konsistorier- 
nas uppsikt öfver boktrycket, ο. s. v. 


Bidrag till domkapitlens historia. 51 


Im Lande tho Pommern» 1563!, eller den berömda preusisska 
konsistorialordningen af år 1584?, de kanske viktigaste tyska ord- 
ningarna från 1500-talets senare hälft. Men härtill komma ock i 
förslaget flere punkter, som lånats från ännu gällande svensk praxis 
inom domkapitlen. Det må vara nog att i detta fall erinra om, att 
de vid domkapitlen afskaffade prelaturerna nu föreslås till infö- 
rande i Consistorium generale med angifvande af deras särskilda 
uppgifter; episcopus Lincopensis skulle vara archie- prepositus eller 
vice preses; episcopus Strengnensis skulle vara poenitentiarius och 
ransaka och afgöra om grofva syndare; episcopus Arosiensis skulle 
vara consistorii decanus eller supremus notarius och sigillera alla 
akter och domar. — Något consistorium generale kom ej i Sve- 
rige till stånd; men förgäfves hade ej prästerskapet (d. v. s. bi- 
skoparna, främst Rudbeckius och Paulinus Gothus) med hjälp af 
svensk och tysk erfarenhet utarbetat sitt förslag. De punkter i 
detsamma, hvilka ofvan berörts, kunde, en gång utmejslade, tjäna 
till ledtråd äfven för de som underkonsistorier uppfattade dom- 
kapitlen. Vi skola ock få se, hurusom så snart skedde, ja huru 
Rudbeckius och Paulinus ur denna sin skapelse kunde nästan orda- 
grannt låna bestämmelserna om prelaturerna, »leges generales» 
och edsformulären, när de skredo till att uppsätta konsistoriefor- 
mer för sina kapitel. I striden om consistorium generale 
på 1620-talet skedde det första förarbetet för vår nu gäl- 
lande domkapitelsfördning. 

Biskoparna synas dock närmast ej hafva känt behofvet af att 
genom särskild stadga ordna sina kapitel och deras verksamhet, 
dår ju gammal utbildad praxis fanns att följa. Både Petrus Ke- 


! Tryckt hos Richter 11 5. 229 ff. — När den bäste svenske kännaren af 
tyska kyrkoordningar, Johannes Botvidi, blef biskop i Linköping, anbefallde han 
1633 sina prostar att skaffa de sachsiska och pommerska kyrkoordningarna; 
E. Ekholm: Svenska Kyrkohandlingar 1770 I s. 53. 

? Det var denna, som med 1587 praktiskt sedt gjorde slut på episkopal- 
ordningen i Preussen och i stället införde tre konsistorier; se L. Richter: Ge- 
schichte der evangelischen Kirchenverfassung in Deutschland 1851, 5. 131. — 
Den år editerad hos Richter: Die evangelischen Kirchenordnungen II 5. 462 ff. 
Man jämföre med ofvannämnda förslag i Sverige 1624 särskildt kap. IV Was 
för Sachen ins Konsistorium gehörig, kap. II Vom Amt der Konsistorialium, 
med samma edsformulär som i 1680 års sachsiska ordning, Kap. V där bl. a. 
nåmnes omröstning utom i vissa fall. — Båda de nämnda tyska ordningarna 
(liksom naturligen årskilliga andra) hafva ock utförliga kapitel om rättegångs- 
saker i konsistoriet. 


8 Hj. Holmquist, 


nicius, Petrus Jonge, Paulinus Gothus och Joh. Rudbeckius hade 
vid denna tid börjat utgifva »constitutiones ecclesiastice», för att 
med dem för sina stift komplettera kyrkoordningens bristfälliga 
föreskrifter; men dessa stiftkonstitutioner innehöllo intet om dom- 
kapitlen; och lika litet höra vi talas om några särskilda stadgar 
för dessa.? Det, som här närmast gaf stöten till skapandet af 


! Om en gissningsvis påpekad möjlighet, att Rudbeckius redan begynt med 
stadgar äfven för sitt kapitel, se nedan vid behandlingen af Rudbeckii kyrko- 
stadgar. — När sedan lagstiftningen begynner för domkapitlen, skiljes bestämdt 
mellan »constitutiones ecclesiastice», hvilka oftast underkastas prästmötesgransk- 
ning, och »forma consistoriis, som är biskopens och kapitlets ensak. Denna 
åtskillnad vid lagförfattandet, hvilken för öfrigt räcker ända in i vår nu gäl- 
lande kyrkolag (skillnad mellan kyrkolagen och förordningen om domkapitlen), 
går ock tillbaka på tyskt mönster; man jämföre t. ex. anordningen i det evan- 
geliska Preussen, hvarom vidare nedan, eller i Pommern; Richter a. a. När 
Botvidi skall enligt tyskt mönster ordna de svenska eröfringarnas i Tyskland 
kyrkoskick, uppsätter han 1) agenda, 2) constitutiones ecclesiasticae eller kyrko. 
ordning, 3) visitationsordning, 4) forma consistorii samt 5) skolordning; se 
Botvidis bref till Gustaf Adolf 8 jan. 1632, Linköpings SB ecclesiastike saml., T. 
48. — Svenska stiftkonstitutioner före 1686 års kyrkolag äro: Petrus Jone 
och kapitulares' kyrkoordning för Vexiö stift 8 juni 1619, granskad af präst. 
möte 15 juni (afskrift Qv. 147 Vexiö gymnasiebibliotek, från annan afskrift 
tryckt hos Wallqvist: Ecclesiastique samlingar II 5. 576 ff.); Petrus Keni- 
cius' Puncter att achtas, för ärkestiftet d. 9 juni 1619 (tryckt hos Thyselius: 
Handlingar II 5. 262 ff.); Johannes Rudbeckii Kyrkio- Stadgar för Vesterås 
stift 1619 ff. af prästmöte antagna 16382 (se nedan); Paulinus Gothus' Con- 
stitutiones qvaedam Ecclesiasticae för Strengnäs stift, sanktionerade på synod 
1024 (se H. Lundström: Laurentius Paulinus Gothus II s. 131 f.; tryckta hos 
Wallqvist II 5. 49 ff.); Prosten Olaus Andrees och biskop Rudbeckii »Kyrko- 
ordning nyttig att förtaga all ogudaktighet»> 25 okt. 1628, möjliga för Rättviks 
prosteri (Wallqvist II 5. 633); Joannes Botvidis in synode Lincopense 1633 
godkända punkter för Linköpings stift (Linköpings SB. T. 49; jfr E. Ekholm : 
Svenska kyrkohandlingar 1770 I 5. 52 ff. och H. Lundström: Undersökningar 
och aktstycken 1898 5. 80 ff.); Tsaacus Rothovii Constitutiones för Åbo stift 
från 1620-talet (tryckta i Åbo Tidningar 1793, n:o 19 och 20), samt hans senare 
Constitutiones (tryckta hos Wallqvist I s. 266 ff.); Paulinus Gothus” Constitutiones 
ecclesiastice för ärkestiftet 22 sept. 1637 (tryckta som appendix till hans ofvan 
omnämnda tal vid inträdet som ärkebiskop, se Lundström a. a. III 5. 48 ff.); 
Jonag Magni, biskop i Skara: Några nyttiga stadgar af episcopo och consi- 
storio scharensi författade och till största delen uti föregångna synode appro- 
berade, af okt. 1647 (har af mig i afskrifter påträffats i Hjärpås kyrkoarkiv I: 1. 
Vadstena landsarkiv, Linköpings SB. T. 49, och Haqvin Spegels manuskript- 
samling Uppsala DA.; den innehåller fem kapitel: 1) Om prostarnas ämbete, 
2) Om pastori investitura et officio, 3) De administratione 5. Coenze, 4) Om 
trolofning och bröllop, 5) De pertinentibus ad forum consistoriale); Johannes 


Bidrag till domkapitlens historia. 59 


svenska >»forme consistorii> och därmed till domkapitelinstitutio- 
pens direkta införande i århundradets storartade kyrkolagsarbete 
— det var åter påverkan utifrån. När det svenska väldet började 
vidga sig rundt omkring Östersjön, på marker där redan konsi- 
storialförfattningen blifvit oumbärlig för en organiserad evangelisk 
kyrka, nödgades eröfrarna att själfva söka praktisera denna form 
under svensk ledning. Redan 1621 stodo svenskarne i Livland, 
där en protestantisk kyrka fanns, som 1598 beslutat om inrättan- 
det af ett konsistorium för hela provinsen utan att dock ha kunnat 
verkställa detta!; endast i Riga fanns ett stadskonsistorium. Gustaf 
Adolf bekräftade efter Rigas eröfring, att invånarne skulle få be- 
hålla sina privilegier, och att kyrkojurisdiktionen fortfarande skulle 
uppehållas af konsistoriet. Tillika vidtog han åtgärder att få 
en kyrkostyrelse för hela landet ordnad och utnämnde en svensk 
superintentent. Här skulle det emellertid dröja, innan en från 
svenskt håll utarbetad konsistorialordning kom till stånd. 

Den första af detta slag framlades, så vidt vi kunna se, då 
Gustaf Adolfs eröfringar 1626 utsträckts till Preussen. Sedan 
en rad platser, däribland Elbing, fallit i svenskarnas hand, skred 
konungen genast till upprättandet af ordnade kyrkliga förhållanden. 
Bengt Oxenstierna fick 12 juli 1626 i uppdrag att kalla präster- 
skapet samman och låta det välja superintendent.? Som hjälp 
tillkallade då Oxenstierna konungens fältpredikant, Joannes Bot- 
vidi, otvifvelaktigt en af stormännen i Sveriges storhetstid. Denne 


Baaziuws seniors Constitutiones för Veziö stift 14 dec. 1647 (tryckt hos Wall- 
qvist I s. 90); Olof Laurelit Ordinantier gifna prästerskapet 1648 in synodo 
Mariane (tryckt hos H. Lundström: Undersökningar och aktstycken, 5. 104 
ft); Canuti Leneus 14 punkter för ärkestiftet vid synoden i Uppsala 1648 (se 
J. Wahklfisk: Den kateketiska undervisningen i Sverige 1889, 5. 50); Johannes 
Matthies Constitutiones ecclesiastice för Strengnäs stift 1656 (Wahlfisk a. ἃ. 
5. 46 f.); Johannes Gezelius' Perbreves commonitiones 30 okt. 1666 för Åbo 
stift (tryckt hos Wallqvist II s. 286 ff.); Johannes Baazius juniors Constitu- 
tiones 19 dec. 1668 för Vexiö stift (synes vara okänd; finnes i en afskrift Qv. 
46 Vexiö gymnasiebibliotek); Densammes Constitutiones ecclesiastice 1678 för 
årkestiftet (afskrift i samma volym som föreg.; se äfven Wahlfisk s. 51); Jonas 
Scarinus: Några nödvändiga förordningar, in synodo 1679 öfverlemnade, för 
Vexiö stift (tryckt hos Wallqvist II 5. 350); »några moment ἃ. 5 sept. 1679 i 
prästmötet i Vesterås antagna», 16 kapitel (se Wahlfisk 5. 52). — Ingen af 
dem jag kunnat åtkomma innehåller föreskrift om konsistorii form. 

t Se Fr. Westling: Bidrag till Livlands kyrkohistoria, i Kyrkohistorisk 
Årsskrift 1900. 

2 A. Cronholm: Sveriges historia under Gustaf II Adolfs regering II s. 
Ἀ0 fl. 


60 Hj. Holmquist, 


fick sätta sig in i de preussiska kyrkliga förhållandena. När så 
Axel Oxenstierna erhöll i uppdrag att bl. a. inrätta ordentligt 
kyrkoregemente för de eröfrade trakterna!, har denne tydligen 
vändt sig till Botvidi. Under förra hälften af 1627 lät då Bot- 
vidi tydligen upprätta ett konsistorium och utgå en Brevis Con- 
sistorui Ecclesiastiei Delineatio för den preussisk-svenska provin- 
sen. Jag har nämligen påträffat en »forma consistorii> med denna 
öfverskrift i en afskrift i Linköpings stiftsbibliotek T 48, med en 
anteckning af afskrifvaren, att forman vore skrifven med Botvidis 
kända stil.? Då forman är daterad Dir Savige (Dirschau) 1627 och 
i slutet hänvisar till preussiska kyrkoordningar?, behöfver intet 
tvifvel finnas om dess ursprung.t I ett bref från Axel Oxenstierna 
af 21 nov. 1627" se vi ock, att konsistoriet en tid varit i verk- 
samhet. Denna Botvidis ordning är intressant ej blott såsom den 
måhända första egentliga »forma consistorii> af en svensk utan 
ock, emedan den visar fortsättningen af den i striden om consi- 
storium generale redan sporda sträfvan att förena svenska och tyska 
anordningar och direkt förmedlar dennas inriktande på de svenska 
domkapitlen. Konsistoriet gjordes så långt möjligt till ett präst- 
och lärarekollegium; endast sekreteraren skulle vara »jure peritus». 
De äkta domkapitelnamnen poenitentiarie och dekan infördes, så 
att »primarius theologus» blef poenitentiarie, sekreteraren dekan. 
Bland de andra assessorna skulle en vara notarie. Dekanen öfver- 
vakar handlingarna och uppsätter konsistorieskrifvelserna; notarien 
för protokollen. Superintendenten är prieses. Den vanliga kon- 


1 Gustaf Adolfs instruktion 23 okt. 1626, Axel Oxenstiernas skrifter och 
brefvexling II: 1 5. 319 ff. 

2 Se nedan editionen i Bidrag etc. s. 3 ff. 

8 »Reliqva ... prolixius habentur in Constitutionibus Ecclesie Prutenice: 
de Ceeremoniis, Electione Episcoporum et Consistorio». Här syftas tydligen på 
den preussiske Kirchen Ordnung und Ceremonien af biskoparna Venediger och 
Mörlin 1568, den samtidigt uppsatta Von Erwehlung der beyder Bischoff, »eines 
der bedeutendsten Kirchengesetze des Herz. Preussen», och den ofvannämda 
Consistorialordnung af 1584. Richter a. a. Botvidi var sålunda väl under- 
rättad om i Preussen gällande kyrkoordningar. 

4 Bokstäfverna E. F. i titeln till forman torde gissningsvis kunna tydas 
på de båda viktigaste platserna i den 1626 eröfrade del af Preussen, Elbing och 
Frauenburg. Af dessa låg Elbing i Vestpreussen och var protestantiskt; Frauen- 
burg låg i det katolska biskopsstiftet Ermeland; men äfven där sökte Gustaf 
Adolf införa protestantisk kyrkoordning. 

5 Axel Oxenstiernas skrifter och brefväxling I: 3 s. 699. 


Bidrag till domkapitlens historia. 61 


sistorieeden införes; likaså omröstning utom i vissa fall. Konsi- 
storiet utrustas med tjänstemän: Cursor, Tabellarius et Procura- 
tores.  Särskildt stycke egnas åt rättegång i konsistoriet, o. 5. v. 
Det anförda må vara nog för att visa, hurusom vi här möta de 
vanliga tyska anordningarna i en dräkt, som förråder deras svenska 
författare, och att här en ordning gifvits, som nästan fullständigt 
kunde tillämpas på ett svenskt domkapitel. 

Samma år, som Botvidi uppsatte sin forma för Preussen, ut- 
sändes Rudbeckius på den berömda visitationsresa till Estland !, 
där äfven han fick uppsätta stadga för konsistorium, och där an- 
knytningen till de svenska domkapitlen blef ännu starkare. Vi 
återkomma till denna. Här är tillräckligt, att påpeka, att efter 
denna tid knappast något år gick, utan att svenska kyrkomän fingo 
försöka sig på med författandet af konsistorieformer eller instruk- 
tioner. Främst medverkade Botvidi. 1529 har han åter i upp- 
drag att ordna den preussiska eröfringens kyrkoskick.? År 1632 
fullbordade han det storartade organisationsarbete inom de tyska 
landsdelarnas kyrka, hvilket blifvit föremål för ingående tysk behand- 
ling ἢ härvid fick han bl. ἃ. uppsätta en forma consistorii.+ 1633 
förhandlar Herman Wrangel med Axel Oxenstierna om det nyss 
inrättade konsistoriet i Marienburg.? Redan i nov. 1632 brefväx- 
lade Johan Skytte med Gustaf Adolf och Axel Oxenstierna om ett 
consistorium ecclesiasticum i Dorpat.” Den 18 febr. 1633 utfärdade 
han en konsistorialordning för Livland; och 13 aug. 1634 kom riks- 
styrelsens på den nyssnämnda grundade konsistorialordning för Liv- 
land.” Den 2 juni 1638 gafs instruktionen för biskopen uti Reval 


1. D. Herweghr: Vita D Johannis Rudbeckii, i Linköpings Biblioteks hand- 
lingar II 5. 334 fr. 

2 Anjou s. 149. 

8 Ε΄. Jacobs: Die Wiederherstellung des evangelischen Kirchenwesens im 
Erzstift Magdeburg und im Hochstift Halberstadt 1632, 1897, enl. H. Lund- 
ström: Undersökningar och aktstycken s. 74. 

4 Botvidis bref till Gustaf Adolf från Halle 8 jan. 1632, i Linköpings SB 
T. 48; till brefvet är fogadt en förteckning på innehållet i »Then Magdeburgi- 
ska och Hallberstadiska kyrkieboken», äfven forma consistorii. 

δ Wrangels bref af 5 och 12 sept. 1633, Oxenstiernska brefsamlingen II: 
9 5. 226 ff. 

6 Oxenstiernska brefsamligen II: 10 5. 340 ff. 

? Westling ἃ. a 5. 118 f. Drottning Kristinas bref därom tryckt hos 
Thyselius: Bidrag s. 89 f. 


62 Hj. Holmquist, 


och Estland om bl. ἃ. konsistorium!; οἷς. — En undersökning af dessa 
konsistorieordningar tillhör icke vårt här föreliggande ämne. Men 
det har sin betydelse att lägga märke till deras framkomst; däraf 
blir det klart, att tanken på äfven de svenska domkapitlens ord- 
nande genom lagstadganden måste blifva lefvande. Men då kyrko- 
männen i Sverige gingo att lagstifta för kapitlen, hade inom dessa 
redan en ny faktor tillkommit af den betydelse, att genom den- 
samma hela institutionen kommit in i ett nytt utvecklingsskede. 


! B: x: 1, 55 KB Stockholm; en afskrift äfven i den kvartvolym, som 
innehåller 1608 års kyrkolagsförslag. 


HI. Gymnasierna och kapitlens fulla utbildning till 
lärarekapitel. 
1620-talet —1687. 


A. Vesterås. 


I den föregående skildringen hafva vi kommit in på en tid, 
då den historiskt viktigaste gestaltningen af det protestantiska 
Sveriges domkapitel redan på ett par håll tagit sin början. Det 
var gymnasiernas inrättande, som här blef afgörande. Helt natur- 
ligt förer studiet af gymnasiernas betydelse för domkapitelinstitu- 
tionen närmast till Vesterås, där ej blott det första svenska gym- 
nasiet upprättades, utan därifrån de kyrkliga anordningarna tack 
vare biskoparna Johannes Rudbeckius' och Olof Laurelius' orga- 
nisatoriska kraft ofta fingo bestämmande influera äfven på de 
öfriga stiften. Behandlingen af Vesterås domkapitels utbildning 
till lektorskapitel må därför gifvas större utförlighet än skildringen 
af öfriga kapitel under detta skede. 


Kapitlet och den utvidgade katedralskolan. 


Vid tiden för Rudbeckii tillträde till Vesterås” stift 1619 be- 
stod domkapitlet som ofvan sagdts! af utom biskopen Kyrkoherden 
1 staden, Rector Schol&e eller Skolemästaren, Lector Theologie 
som öfvertaget poenitentiariesysslan och fick detta bekräftadt på 
synoden 1620, samt Conrector eller Decanus. Det var sålunda 
den regelrätta formen, sådan den utbildats på grundval af Karl 
IX:s förordning och afspeglats i 1608 och 1609 års kyrkolagsför- 
slag, blott med bibehållandet af de gamla prelaturnamnen poeni- 
tentiarie och dekan. Men länge hade Rudbeckius ej varit biskop, 
innan kapitlet började svälla ut, i närmaste samband med biskopens 
åtgårder för katedralskolans förbättring. Rektor för skolan var 


! Jfr Gustaf Adolfs bref af 22 juli 1619, Westerås Domkyrkios etc. in- 
komst för 1619, Acta Synodalia sept 1620 etc. 


64 Hj. Holmquist, 


från 1618 den berömde Ericus Holstenius!. Laurentius Nicolai 
Blackstadius, som vid Rudbeckius” tillträde var konrektor och 
decanus och alltså förde protokollet?, uppflyttades mot slutet af året 
till den lediga lector teologize-platsen. Därpå delades konrektoratet 
mellan tvänne lärare, M. Jonas Columbus och D. Laurentius 
Magni Vesthius. Columbus kallas i Album Schole Arosiensis? 
ConLector; men i domkapitlet benämdes hans Conrector!? (någon 
gång benämnes han äfven Rector Cantus) och hade naturligen 
som sådan säte i kapitlet. Den andre nye läraren, Vesthius, som 
i kapitelprotokollen kallas Cantor, men som själf i en underskrift 
i kapitelprotokollet 9 juni 1620 betecknar sig som conrector och 
som sådan äfven benämnes i Album Schol&e Arosiensis, hade lika- 
ledes säte i kapitlet”. Han efterträdde ock från 9 febr. 1620 
Laurentius Nicolai som kapitlets notarie (decanus). Kapitlet beslöt 
ock 22 jan. 1620, att »Conrectoris underhåll skulle bytas mellan 
M. Jonam och D. Laurentium till behaglig tid». Ökningen af 
lärare vid katedralskolan”! betydde alltså utan vidare 


1 Se om honom och öfriga här nämnda lärare C. 4. Brolén: Bidrag till 
Vesteräs Läroverks historia I, i Årsredogörelse för allmänna läroverken i Vest- 
manland 1893. Detta Broléns värdefulla arbete, hvaraf del II utkommit i års- 
redogörelse för 1896, och som gjort Hollanders teckning af uppkomsten af 
Vesterås Gymnasium antikverad, ligger till grund för uppgifterna om gymnasiets 
uppkomst; jag har dock öfverallt kontrollerat framställningen genom studium 
af originalakterna i Vesterås läroverks och domkapitels arkiv. 

2 Han har skrifvit kapitel-protokollen från 11 aug. 1619 till 9 febr. 1620. 

3 Som >»Abum Holstenii> betecknar Brolén a. a. Vesterås skolas äldsta 
bevarade matrikel och katalog, upprättad af den ofvannämnde Erik Holstenius 
och sedan fortsatt af hans efterträdare. Den omfattar ären 1618—1650 och 
är af synnerligen stort värde för kännedomen om gymnasiets äldsta historia. 
Dess titel är »Album Schole Arosgiensig in quo preceptorum et discipulorum 
nomina sunt comprehensa>»>, och den har nyligen i tryck utgifvits af W. Molér. 
Vesterås 1905. Denna edition citeras alltid nedan. Som i viss mån lämnande 
kompletterande upplysningar må nämnas WW. Molér: Program utgifna vid Ve- 
sterås gymnasium 1655—1850, bibliografi, Vesterås 1907. 

4 Den 24 och 27 nov. 1619 och 20 jan. 1620. 

5 Vid visitation 6 febr. 1622 deltogo af kapitlet biskop Rudbeckius, Ericus 
Olai pastor Aros. och Jonas Svenonis Columbus schol. Aros. conrector; Album 
ecclesie Scultunensis pag. 142 (Landsarkivet i Uppsala). 

ὁ Vid visitation i Björskog 27 jan. 1622 vore följande kapitulares närva- 
rande: biskopen, Eric. Holstenius, Laur. Vesthius (Biörskogh Ο: 1, Landsarkivet, 
Uppsala). Bevisen kunna mångfaldigas. 

7 Här äsyftas öfverallt de egentliga fast anställda lärarna; College, de bi- 
trädande ofta oaflönade lägre lärarna fingo ännu ej någon betydelse för dom- 
kapitelinstitutionen. Från dem skulle i sinom tid konsistorienotarien utgå. 


Bidrag till domkapitlens historia. 65 


ökning af kapitelmedlemmarna, detta är den första viktiga 
observationen!. Så begynte åtminstone i Vesterås den uppfatt- 
ningen redan gro fast, att skollärare och kapitelmän voro samma 
sak under samma chef, biskopen. 

Redan 1620 tillkom ännu en ny lärare vid katedralskolan, 
nämligen M. Andreas Erici Dalekarlus eller Orsensis. Han kallas 
i album Schole Aros. Subconlector, af Rudbeckius själf Alter Con- 
leetor?. Huruvida han före 1623, då han blef lektor i gymnasiet, 
tillhört kapitlet, har jag ej af kapitelprotokollen eller andra hand- 
lingar kunnat direkt konstatera. Men i analogi med förutnämnda 
uppfattning är det mer än sannolikt; och kapitelprotokollet 22 
aug. 1621, då en af Gustaf Adolf genom bref af 28 juni 1621? 
gjord lönedonation åt Columbus och Orsensis fördelas, ger äfven 
stöd åt denna förmodan. — Samma dag som ofvannämnda kungabref 
utfärdades, gafs äfven ett annat (om förbättring af rektors och teol. 
lektorslönerna i Vesterås?) som tydligt belyser uppfattningen äfven 
på högsta ort af att hvad som gafs till lärarna, det gafs i första 
hand till kapitlet. Brefvet bestämmer, att Skärike och Hubbo 
socknar skola med kyrkoherderättighet ligga under Capitlet, och 
att skolemästaren må hafva den ena och Lector theologie den andra 
socknen, >»>fri för utlagorna som kyrkoherdarne däraf utgöra skule, 
alldeles lika som Capitlen vid andra domkyrkor frihet på deras 
socknar njuta>. Så blef som kapitelegendom Hubbo prebende- 
pastorat för rektor och Skärike för teol. lektor”. Detta donations- 
bref är naturligen ock belysande för det dåtida förhållandet mel- 
lan kapitel- och läroverksegendom, ehuru denna fråga i här före- 
liggande undersökning icke kan upptagas”. 


? Om en möjlighet, att Rudbeckius redan nu i en kapitelordning bekräf- 
tat detta, se nedan vid behandlingen af Rudbeckii kyrkostadgar. 

2 I »Memoriale qvotidianum» en i flere afseenden intressant bok, inne- 
hållande anteckningar af Rudbeckii egen hand, i Vesterås läroverks arkiv. 

3 Original i läroverksarkivet. 

4 Original i läroverksarkivet. 

5 Jfr Brolén I, s. 27. 

4 Frågan, om lektorsprebenden, lektorsgårdar ο. d. från 1600-talet rättast 
skola anses tillhöra domkapitel eller läroverk, kan ej skematiskt afgöras utan 
måste för hvarje särskildt fall pröfvas. En sådan pröfning synes icke närmast 
tillhöra en historiskt orienterande öfversikt utan böra på ort och ställe göras 
af dem, för hvilka frågan äger praktisk betydelse. Blott ett exempel på frå- 
gans invecklade beskaffenhet må från Vesterås tagas. Lector theologie i Ve- 
sterås får sitt prebende (Skärike) 1621 uttryckligen som kapitelegendom. Genom 


Helmquist: Bidrag till domkapitlens bistoria. d 


66 Hj. Holmquist, 


Kapitlet och gymnasiets lektorer. 


Om sålunda Rudbeckius ökade sitt domkapitel på samma gång 
som han utvidgade skolan, så blir dock den afgörande frågan den: 
huru gestaltade sig kapitlets sammansättning, när 1623 den stora 
förvandlingen af katedralskolan till ett verkligt gymnasium skedde? 
Själfva fundationsbrefvet, som är utfärdadt den 25 mars 1623!, 
ger härom upplysning. Först kommer donationer till domkyrkan; 
därpå bestämmes om biskopens underhåll; vidare om kyrkoherdens, 
»och skall Pastor vara förplichtadt hålla en läxa uthi scholan>; 
så om lön för Lector Theologie, Lector Physices, Lector Mathe- 
sios, Lector Grece lingue, Lector latine Lingue& et Logices, 
Oeconomus Templi, Oeconomus et Concionator pauperum samt 
boktryckaren; slutligen om underhåll för hospitalet. Därefter fort- 
sätter fundationsbrefvet: »Desse alle förbe:de kyrkiotijender, som 
wij Biskopen och Capittels Personerne, Hospitalet och flere som 
förbemelte ähre, nådigast deputerad hafve,» etc. Här är det full- 
komligt tydligt, att Gustaf Adolf benämner kyrkoherden och de 
nya gymnasielektorerna för Capitels Personerne. Enligt K. Mj:ts 
uppfattning skulle alltså vid katedralskolans utvidgning till gymna- 
sium de nya lektoratens innehafvare själffallet vara kapitulares. 
Anvisningen härom i fundationsbrefvet motsvarade otvifvelaktigt 
Rudbeckii egen mening; han hade ju redan förut infört alla högre 
lärare vid skolan i kapitlet. Någon faktisk förändring skedde ej 
heller omedelbart, i det att samtliga fem förutnämnda lärare be- 


fundationsbrefvet till gymnasiet 1623 (se vidare nedan), bekräftas åter denna 
donation åt teol. lektorn. Teol. lektorsprebendet måste här alltså uppenbarligen 
betraktas som kapitelegendom. Lektor physices fick i fundationsbrefvet Hubbo 
som prebendepastorat: såsom redan förut lagdt under kapitlet (1621) hörde det 
naturligen fortfarande i sista hand dit och måste anses gifva aflöning åt lektor 
ph, endast så länge han tillika var kapitelmedlem. Denna tolkning stödes för 
öfrigt äfven af fundationsbrefvets formulering (hvarom mera nedan i framställ- 
ningen) liksom af kapitlets praxis, enligt hvilken donationerna behandlades som 
kapitelegendom, ej som bundna vid ett visst gymnasielektorat (vidare nedan). Ett 
kungabref af den 17 maj 1622 (original i Vesterås läroverksarkiv) utbytte några 
af de dittills ät capitelspersonerna i Vesterås anslagna kyrkohärbergena mot 
andra: af dessa tilldelades genom fundationsbrefvet 1623 Björksta till lector 
physices, Svedvi till gre. ling. lector och Hubbo till lat. ling. et logices lector. 
Att dessa prebendegårdar eller de, som framdeles kunde mot dem utbytas, allt 
fort måste betraktas som i sista hand kapitelegendom, synes naturligast. 


! Original på pergament i Vesterås domkapitel; god edition i tryck hos 
Brolén 1 5. 28 ἢ, 


Bidrag till domkapitlens historia. 67 


satte de nya lektoraten med bibehållande af sina förra skolämbe- 
ten och titlar: skolans teol. lektor Laurentius Nicolai blef äfven 
gymnasiets, Ericus Holstenius blef lector phys. med bibehållande 
af rektoratet, Laurentius Vesthius blef leetor math. med bibehål- 
lande af konrektoratet, Jonas Columbus blef lector grece I. och 
fortfarande Conlector schole, samt Andreas Erici lector latinee ]. 
et logices och subconlector (alter conlector) scholge!. Vid sina 
underskrifter som kapitulares synas ock de nya lektorerna i bör- 
jan hälst hafva användt de äldre skol-titlarna?. Det är å ena sidan 
denna praktiskt taget fullständiga identitet mellan katedralskolan un- 
der dess sista år och gymnasiet under dess första år, å andra sidan 
Gustaf Adolfs af denna förutsedda identitet måhända bestämda for- 
mulering i fundationsbrefvet, som man måste ihågkomma för att 
förstå, hurusom utan något annat lagstadgande det inom kort tedde 
sig som en själfklar sak, att lektorsämbetet som sådant medförde 
skyldigheten (det betraktades närmast så, ej som rättighet) att taga 
plats i domkapitlet. Ty att så blef fallet visade sig redan däri, att så 
snart nya ordinarie lektorat inrättats och funderats, dessas innehaf- 
vare blefvo kapitelmedlemmar. Redan 1624 hade Rudbeckius lyckats 
utverka ett kungabref?, som funderade ett nytt lektorat vid gymna- 
siet, Lectio Politices et Juris patrii seu Suetici (1 gymnasiets 
handlingar kalladt lectio politices, lect. polit. et Ethices, eller blott 
lecet. Ethic.). Dess förste innehafvare blef den berömde Jokannes 
Olai Dalekarlus (Stiernhöök); om honom finnes antecknadt, att 
han som lektor »strax blef Capitularis och Procurator»!. År 1627 
utverkade Rudbeckius en ny donation af Gustaf Adolf till en Lec- 
tor Hebree lingue". Den förste här blef Simon Benedicti Arbo- 
gensis; i början af 1628 möta vi honom i kapitlet. Att vid en 


! Album Schole Arosiensis 8. 1. 1 Album ecclesie Scultunensis (Uppsala 
Landsarkiv) finnes pag. 149 en handling från 4 aug. 1623, underskrifven af bi- 
skopen, pastor Elias Olai (kyrkoherde i Vesterås 1609—1637) och »två andra 
capitulares>: Laur. Blackstadius lect. theol. schol. Aros. och Laur. Vesthius 
conrector schol&e (de voro då båda gymnasielektorer). 1 kungliga bref och re- 
solutioner om prästrättigheter etc. (Vesterås domk. arkiv.) finnes för år 1624 
vid ett jordskifte i Käfvestads socken följande underskrifter för kapitlets räk- 
ning: biskop Rudbeckius, pastor Elias Olai, Eric Holstenius rector, Laurentius 
Magni conrector. 

2 Se exemplen i föregående not. 

3 17 dec. 1624, original i läroverksarkivet i Vesterås. 

« Jfr Muncktell 11] 8. 338 ἢ, Om prokurator se nedan 8. 77; jfr Botvidi forma. 

3 Kungabrefvet af 1 mars 1627, orig. i läroverksarkivet. 


68 Hj. Holmquist, 


sådan uppfattning af förhållandet mellan lektor och kapitularis 
äfven de första fem lektorernas efterträdare skulle få säte i kapit- 
let, ligger i sakens natur. Lektor math. Vesthius uppflyttades efter 
Holstenii afgång 1626 till lector phys. och rector!; han efterträd- 
des af Olaus Achatii Salamontanus, som blef kapitlets notarie, 
alltså kapitularis. Full bevisföring för alla lektorerna under åren 
1624—1627 har jag visserligen ej ur det för dessa frågor spar- 
samma och svåråtkomliga materialet? kunnat hämta. [De nya 
lektorer, som under åren 1625—27 tillkommo, voro Petrus Rud- 
beckius, som 1695 efterträdde Blackstadius som teol. lektor, och 
som själf 1627 efterträddes af förutvarande lect. log. Andreas Erici 
Dalekarlus; vidare Gabriel Holstenius, som 1625 efterträdde lect. 
grec. ling. Columbus (liksom Andreas Dalekarlus en af Rudbeckii 
följeslagare på visitationsresan till Livland?, väl som consistorialis); 
Petrus Jone Helsingius, som 1627 efterträdde lect. log. Andreas 
Erici (redan 1623 anställd som lector gymnasii öfver stat); den 
nyssnämnde Johannes Olai Dalekarlus (Stiernhöök), från 1624 polit. 
et ethic. lector; hans efterträdare (vikarie?) under hans långa utrikes 


11 febr. 1627, Album S. Α. 5. 2. 

2 Hufvudsakligen notiser i sockenarkiven från Vesterås stift i samband med 
inventarieförteckningar, jordskiften o. d. Domkapitelsprotokollen lämna för 
dessa år inga upplysningar om, hvilka kapitulares voro, lika litet som brefven 
från Vesterås konsistorium till olika myndigheter, så långt jag kunnat spåra 
dem i Riksarkivet, Uppsala domkapitels arkiv, Linköpings stiftbibliotek eller 
Vesterås stifts sockenarkiv. Äfven de för min räkning verkställda undersök- 
ningarna i Mora och Stora Tuna kyrkoarkiv (Dalasocknarna hafva genom kungl. 
resolution under vissa vilkor befriats från att sända sina kyrkoarkiv till Lands- 
arkivet i Uppsala) hafva blifvit utan resultat i denna sak. 

Däremot torde ej vara utan beviskraft den >»Ordning med klockor, benkar 
0. 8. Υ.», som af biskop, kapitulares och rådmänner uppsattes för Vesteräs 
domkyrka 1625, och som finnes i Rudbeckit Memoriale qvotidianum. Där 
kommer först konungs- och brudgummebänkarna, sedan gymnasielektorernas, 
rektors, pastors, biskopens och adelns bänkar i nämnd ordning. Ingen särskild 
bänk nämnes för kapitulares, hvilka väl alltsa äro identiska med de förstnämnda. 
Jfr ock bänkförteckningen i den med »Memoriale qvotidianum> parallellt löpande 
äfvenledes af Rudbeckius handskrifna >Memoriale publicum>, pag. 16 och 18, 
där poenitentiare och dekan ha en särskild bänk, och där »capitulariums hustrur» 
ha bänkarna på kvinnosidan motsvarande lektorernas. 

3 Jfr R. Holm: Joannes Elai Terserus I 1906, 5. 95 ff. 

4 Brolén I 5. 34 uppger efter Album Schole Aros. sid. 1, att Georgius 
Olai utnämndes till lektor i sept. 1626. Detta kan dock bero på missuppfatt- 
ning; Album sid. 2 anger otvetydigt, att äfven under året 1627 Johannes Olai 
stod kvar som pol. lektor. 


Bidrag till domkapitlens historia. 69 


resa 1626—28 Georgius Olai Dalekarlus Lilia (äfven Cuprimontanus, 
sedan Stiernhielm); samt slutligen de ofvannämda Olaus Achatii 
Salamontanus, som 1627 efterträdde lect. math. Vesthius, och Si- 
mon Benedicti, som besatte det genom Gustaf Adolfs bref af 7 mars 
1627! nyinrättade lektoratet Hebree lingue.] Men i början af 
1628, då kapitelprotokollen börja lämna meddelande om närvarande 
kapitulares, möta oss alla de i Vesterås närvarande sex lektorerna 
som kapitelmedlemmar (eller, om kyrkoherde räknas som lektor, 
sju; Johannes Olai Dalekarlus hade 1626 anträdt sin utrikes resa, 
från hvilken han först i okt. 1628 återkom; först 21 jan 1629 bör- 
jade han åter deltaga i kapitelsammanträdena). I protokollet för 
3 jan. 1628? uppråknas nämligen som närvarande: biskopen, pa- 
stor M. Elias, lect. theol. M. Andreas Dalekarlus, Rect. Sch. M. 
Vesthius, lect. log. M. Petrus Jone, lect. math. et Not. Olaus Sa- 
lamontanus. Den 16 jan. möta samma personer; den 23 jan. 
samma personer samt grec. ling. lect. Gabriel Holstenius; den 1 
febr. alla ofvannämda samt Simon Arbogensis lect. hebr. ling., 
alltså alla sex hemmavarande lektorerna. Sammaledes är förhål- 
landet 16 maj, 6 sept., 15 nov. ο. s. v. Den 18 febr. 1629 an- 
gifvas både de närvarande och de frånvarande; alltså föreligger 
där en officiell förteckning på alla kapitulares, och där möta alla 
de sju ordinarie lektorerna, pastor och biskop. 

Härmed måste väl den ofvan framställda satsen, att ordinarie 
lektorat vid gymnasiet utan vidare uppfattades som medförande 
kapitelplats, anses vara fullt bekräftad. Den moderna åsikten, att 
det var Rudbeckii 1632 antagna kyrkostadgar, som genom sin 
föreskrift om lektorerna i kapitlet gåfvo dem lagligt erkändt och 
för framtiden fast säte i kapitlet?, är ock härigenom visad vara 
ohållbar; lagligt säte hade de redan genom Gustaf Adolfs funda- 
tionsbref och gällande åskådning; och den senare var så fast ut- 
bildad, att som vi skola se äfven ἃ andra håll, där icke Rudbeckii 
stadgar gälde, där gymnasiefundationsbrefven ej betecknade lekto- 
rerna som kapitelpersoner och där verkliga försök gjordes till an- 
nan anordning med kapitlet, lektorerna dock utan vidare häfdade 
sin ställning. Häruti ligger den djupaste betydelsen af den pro- 


! Orig. i läroverksarkivet. 

2 Det är första gången, som i Vesterås domkap. protokoll angifves, hvilka 
assessorer voro närvarande, 

3 Jfr Holm I 5. 48. — Härmed utföres den framställning, som jag i 
Kyrkohistorisk Årsskrift 1906 s. 304 antydt och utlofvat. 


70 Hj. Holmquist, 


cess, som på 1620-talet försiggick i Vesterås, och hvars hufvud- 
gång vi sökt skissera. Rudbeckii kyrkostadgar, som nedan skola 
blifva föremål för vidare undersökning!, »rekonstruerade>»> ej ka- 
pitlet utan kommo som bekräftelsen på en redan skedd utveckling. 
Men om denna bekräftelse ej kan anses hafva varit den första eller 
bestämmande faktorn i utvecklingen, så får likväl ej dess betydelse 
som stöd gent emot en kommande reaktion underskattas. Det 
fanns dock från 1689 en af den auktoritative Rudbeckius uppsatt. 
af Vesterås stiftssynod godkänd och 1 afskrifter vida spridd kyrko- 
stadga, hvari lektorernas säte i kapitlet var fastslaget?. Denna stadga 
vinner ytterligare i intresse om, som jag tror kan visas, dess före- 
skrifter om domkapitlen bilda en viktig länk i den utveckling, hvars 
början ofvan sid. 54 ff. skildrats. För att vinna något stöd vid un- 
dersökningen härom är dock nödvändigt att först fastställa ytter- 
ligare några drag af domkapitlets faktiska utveckling, sedan lekto- 
rerna där fått säte. 

Vid studiet af domkapitelprotokollen faller genast i ögonen, 
att med år 1628 större reda och planmässighet inträder, att när- 
varande assessorer antecknas o. 5. ἡ. Åfven möter vid ett af de 
första protokollen för detta år en utbildad form för lektorernas in- 
träde i kapitlet. Den 1 febr. angifves nämligen, att Dm Simon 
Arbogensis, lector hebre&e lingue, då aflade sin ed i kapitlet och 
blef assessor. Bruket med en särskild ed för kapitulares var 
sålunda nu infördt. Närmast torde man kunna häri se ett uttryck 
af den hastigt ökade betydelse, som kapitelinstitutionen efter gym- 
nasiets grundande fått. Intressant är här äfven observationen, att 
då Simon aflade eden, han redan hade varit lektor någon tid. 
Flera exempel på något olika bruk härvidlag möta från den föl- 
jande tiden. Stundom dröjde lektorerna någon tid efter utnäm- 
ningen, innan de togo säte i kapitlet, och aflade samtidigt med 
sitt inträde eden?; stundom togo de omedelbart efter sin lektors- 


! Någhre Kyrckio Stadgar etc., för första gången i tryck utgifna af ἢ. 
Lundström, Uppsala 1900, som II: 1 af Skrifter utgifna af Kyrkohistoriska 
Föreningen. Denna edition citeras alltid i det följande. 

2 Anjous ofta upprepade sats (ἃ. a. 5. 235), att gymnasiernas lektorer 
togo säte och stämma i kapitlet, ehuru därom ingen allmän eller lagstadgad 
föreskrift fanns, tål sålunda vid modifikation och går för öfrigt förbi sakens 
kärna. 

3 Såsom den nyssnämnde lektor Simon; Ericus Olai Husbyensis blef den 
2 okt. 1630 lector logices, men aflade först den 10 nov. ed och blef till en 
Assessorem Capituli antagen; m. fl. 


Bidrag till domkapitlens historia. 71 


utnämning säte och aflade snarast möjligt ed!; stundom åter sutto 
de någon tid i kapitlet, innan de aflade eden och formligen antogos 
till kapitulares?. Af dessa olika arrangement, jämförda med det 
påpekade faktum att dock alla ordinarie lektorerna utan undantag 
togo säte i kapitlet, synes ingen annan slutsats kunna dragas, än 
att konsistorium liksom det själf tillsatte lektorerna? äfven utbil- 


! Joannes Elai Terserus t. ex. blef 3 maj 1632 »antagen af capitulo och 
kändes vid professionem lingue grece såsom och blef assessor capituli> (Holm 
] s. 45). Den 12 maj (månne 9 maj?) började han deltaga i kapitelsamman- 
trådena; den 16 maj presterade han juramentum (Westerås Cap. book 1632). 

2 Så t. ex. aflade lect. hebr. Ericus Olai Arbogensis 7 maj 1631 juramentum 
och blef för assessor i Consistorio antagen: då hade han emellertid redan 
många gånger suttit i kapitlet (se prot. för 28 mars 1631 etc.). 

3 Redan vid katedralskolans utvidgning 1619 ff. var det kapitlet, som till- 
satte lärarna (jfr Brolén I s. 25 ἢ). Fundationsbrefvet för gymnasiet innehöll 
(olika senare fundationsbref för andra gymnasier) intet om, hvem som skulle 
tillsätta de nya lektorerna; och kapitlet tog detta som sin själfklara rätt. Kunga- 
brefvet af 17 dec. 1624, som inrättade en lectio politica och som beviljade, 
»att Episcopus därsammastädes må därtill antaga och förordna en god och 
duglig person>, ändrade ej saken; lektor pol. Johannes Olai var redan i okt. 
1624 tillsatt af konsistorium. Den 24 sept. 1625 blefvo Petrus Jon&e och Ga- 
briel Holstenius antagna till lektorer uti gymnasio (kap. prot.); den 22 okt. 
1631 blef M. Gabriel electus in lectio theol. a Consistorio (Westerås Capitels 
book 1631, i domkapitelsarkivet); Joannes Terserus blef >antagen af Capitulo» 
5 maj 1632. HRudbeckii kyrkostadgar kap. XVIII föreskrefvo ock, att om »>ett 
schole&eembete blifwer löst, så skal uthi capitlet wälias en tienligh person i sta- 
dhen»; och Rudbeckii gymnasiekonstitutioner 1628 (om hvilka nedan vidare skall 
blifva tal) innehöllo i sectio II föreskrifter om, huru med tillsättandet skulle tillgå. 
I Vesterås synes K. Mj:t i allmänhet ej hafva ingripit i kapitlets rätt att utnämna 
lektorer på annat vis, än att stundom en önskan gifvits tillkänna om någon 
viss person (så redan beträffande Stiernhöök 1624 enligt H. Hofberg: Svenskt 
Biografiskt handlexikon 1876 II s. 331). — Det ordinarie förfarandet var för 
öfrigt, att lektorerna vid ledighet i tur och ordning förflyttades från lägre af- 
lönade lektorat till högre, därest icke något pastorat eller annan tjänst dess- 
förinnan lockat dem bort från gymnasiet. Det förtjänar äfven att påpekas, 
att kapitlet kunde bereda löneförmåner äfven på annat sätt än genom trans- 
port. Kapitlet såväl som gymnasiet ägde åtskilliga allmänna inkomster (af 
poenitensafgifter etc.), öfver hvilka kapitlet disponerade. De ofvannämda 
gymnasiekonstitutionerna af 1628 föreskrefvo ock (sectio IV kap. 1): >ex com- 
muniter deputalis et accidentibus dispensatione Episcopi, que etiam ab eodem, 
consilio seniorum, pro ratione temporum et circumstantiarum mutari potest>. 
Och ehuru fundations- och andra bref bundit donationerna vid vissa lektorat, 
och gymnasiekonstitutionerna föreskrefvo: Quilibet Lector stipendium a Regia 
M:e sue professioni deputatum retineat>, ansåg sig dock kapitlet tydligen 
åga rätt att efter eget skön modifiera bestämmelserna om, hvilka lärare som 


72 Hj. Holmquist, 


dat sedvänjan att formellt upptaga de nya lektorerna i sin krets 
i samband med edens afläggande, utan att detta innebar vare sig 
rätten att vågra någon nyutnämnd lektor plats i kapitlet eller 
nödvändigheten för en sådan att låta kapiteleden föregå allt del- 
tagande i konsistorieförhandlingarna. De variationer, som före- 
komma, torde väl berott på enskilda eller tillfälliga förhållanden, 
biskopens frånvaro, kapitulares” egna önskningar, sträfvan att för- 
lägga eden till högtidligare tillfällen m. ἢ. Så småningom blef 
den formen den vanligaste och rådande, att lektorerna omedelbart 
deltogo i kapitelsammanträdena men först efter någon tid aflade 
eden med det formella upptagandet i kapitlet. 

När ofvan talas om, att alla lektorerna allt ifrån gymnasiets 
stiftande själffallet hade rätt (eller skyldighet) till plats i kapitlet, 
så gäller detta lektorerna på ordinarie stat, alltså de af K. Mj:t 
bekräftade. Hit räknades då ock lektorer, hvilka enligt tidens sed 
gjort längre utrikes resor, hvarunder deras lektorat besatts med 
annan person, och som vid hemkomsten därför fingo gå som lek- 
torer utan lektorat, till dess någon ledighet uppstod, då de själf- 
fallet ryckte in. Ett tydligt exempel därpå erbjuder Joannes Elai 
Terserus. Då han sommaren 1637 hemkommit från en flerårig 
utrikes resa och deltagit i det märkliga ombudsmötet i Stock- 
holm! och därefter infann sig i Vesterås, var hans gamla ämbete 
besatt; grece ling. lektor var sedan 1636 M. Jacobus Schotus 
(Guthkreus). Terserus stannade emellertid i Vesterås och inträdde 
åter i domkapitlet, till dess Guthreus i jan. 1688 utnämnts till kyr- 
koherde i Sala, då Terserus återfick sitt gamla lektorat?. — Där- 


skulle åtnjuta de särskilda prebendena eller kyrkohärbergena. Brolén lämnar 
I s. 36 ett belysande exempel från 16 januari 1630. Ett annat gifvesi domkap. 
prot. 24 nov. 1630, där lönen för flera lektorer bestämmes med den särskilda 
anteckningen: »Denna disposition är alenast pro ao 1630. Men därefter dispo- 
neras efter K. Mj:ts ordning>. Huru föga bevändt det var med denna reserva- 
tion visar Westerås Capitel books prot. 27 okt, 1631, där Salaria Lectorum in 
Gymnasio så fördelas: Pastor Elias Dingtuna, Gabriel Holstenius (th. 1.) Björksta 
Olaus Achatii (phys. lekt.) Schedwi, Simom Benedicti (στο. 1. 1.) Bro, Ericus 
Olai (hebr. 1. 1.) Himmeta, Ericus Svenonis (math. 1., notarie) Barkare. Den 
28 sept. 1632 hölls konsistorium och »delibrerades om Hobbo socknen, hvilken 
den behålla skulle af lectoribus: penitentiario, decano, notario>. (Jfr till det 
ofvanstående K. Mj:ts donationer enligt brefven 1621—23, Brolén I 5. 30). 

! Holm 1 5. 79 ff. 

2 Holm uppgifver visserligen (I s. 82), att Terserus efter hemkomsten åter- 
tog sitt tidigare arbete och att han då omedelbart rönte det bevis på biskopens 


Bidrag till domkapitlens historia. 13 


emot visar det sig, att ett extra, af konungen ej stadfästadt lek- 
torat icke ansågs gifva sina innehafvare säte i kapitlet. Ett syn- 
nerligen betydelsefullt fall belyser detta. Utom de 1627 fastställda 
sju lektoraten lyckades Rudbeckius ungefär vid början af 1628 ge- 
nom aftal med öfriga lektorer af deras inkomster samla ett under- 
håll, hvarigenom han kunde tillsätta en Lector Rhetorices (Elo- 
qventie)!. Det blef Ericus Olai Husbyensis. Denne blef emeller- 
tid icke medlem af domkapitlet, förr än han som ofvan nämndes 
blifvit lektor log. 2 okt. 1630; den 10 nov. s. å. tog han säte i 
kapitlet. Rhetor. lektoratet förblef långe utan fast lön och kung- 
lig sanktion ὃ; och dess innehafvare voro alltså utestängda från ka- 
pitlet, så länge detta förhållande varade?. Det märkligaste med 
denna rhet. lektoratets ställning utanför kapitlet är emellertid, att 
lektoratet från början förenades med ställningen som conrector 
schole (och rector Cantus), alltså en plats, somm enligt Karl IX:s 
gällande förordning och föregående praxis skulle i första hand vara 
kapitelplats. Detta förer oss till den stora skolorganisationen 1628. 


förtroende, att han förordnades till gymnasiets rektor. Detta kan dock ej vara 
förhållandet: ännu i kap. prot. för den 8 jan. 1638 (Cap. book) nämnes M. Ja- 
cobus Schotus som grec. L. L.; vid detta sammanträde voro för öfrigt alla or- 
dimarie lektorerna närvarande och dessutom Dm. Joannes HFElai, hvilken här 
och eljes vid denna tid som assessor i kapitlet i motsats mot öfriga nämnes 
otan någon titel Och det var ej Joannes utan hans broder Adolphus Elai, 
som var gymnasiets rektor både hösten 1637 och våren 1638; först die S. Bar- 
tolomei (94 aug.) 1638 blef Joannes konstituerad till gymnasierektor (Album 
Schole Arosiensis 5. 37). — Muncktell har i sin förteckning öfver grece ling. 
lektorer ej ens upptagit Jacobus Schotus (född i Skottland), mera känd under 
namnet Guthreus. I Rudbeckti förteckning öfver lectores ling. grece i >Me- 
moriale publicum», p. 24, är däremot Jacobus Guthreus Scotus upptagen. 

! D. Herweghr: Vita D. Johannis Rudbeckii, i Linköpings Biblioteks 
Handlingar II Linköping 1795. Brolén I s. 38. 

? Rudbeckii egna anteckningar i Memoriale; Brolén I 5. 38. Jfr de of- 
vannämnda Salaria Lectorum in Gymnasio 27 okt. 1631, där han saknas. 

8. Ericus Olai efterträddes som rhet. lektor 1630 af Mathias Andree Alz- 
beckius (af Muncktell oftast kallad Andreas Matthize); först när denne 1632 blif- 
vit math. lektor, tog han säte i kapitlet. Som rhet. lektor kom efter ett kort 
mellanrum Witechinus Johannis Grangius 1633; 1634 befordrades han till 
hebr. lektor och blef upptagen »>in numerum capitularium> först 11 juli 1635 
(Capitels Book 1635). På samma vis saknas rhet. lektorerna i förteckningarna 
öfver närvarande assessores capituli till 1644, då rhet. lektionen blef ordinarie, 
och dess innehafvare, biskopens son Nicolaus Rudbeckius, tog säte i kapitlet. 
Därom vidare nedan. 


74 Hj. Holmquist, 


Kapitlet enligt gymnasiekonstilutionerna 1628; kapitelämbetena. 


I början af år 1628 utarbetade Rudbeckius på grundvalen af 
förut befintliga stadganden en ny fullständig organisationslag för 
Vesterås läroverk: Leges et Constitutiones TIllustris Gymnastit 
Scholeque Arosiensis!, hvilken den 25 juni s. å. högtidligen pro- 
mulgerades, sedan läroverket redan faktiskt ordnats därefler?. Dessa 
»leges et constitutiones»> äga för kännedomen om domkapitlets or- 
ganisation under denna kritiska tid en betydelse, som synes hafva 
blifvit förbisedd. Vi vilja därför dröja något vid dem. Genom 
leges delades läroverket »in Superius et Inferius vel in Scholam 
Trivialem οἱ Gymnasium> 3, hvardera under sin egen styrelse och 
med bestämda väl afgränsade klasser och undervisningsschemata. 
Härigenom förändrades ställningen för alla de tre lärare i skolan, 
hvilka sedan Karl IX varit grundstommen af domkapitlet. Lector 
theologie öfrerfördes helt till gymnasiet, äfven om han fortfarande 
hade att öfvervaka studiet af sitt ämne i trivialskolan. Den förut 
hälst brukade titeln lector theol. schol&e Arosiensis försvann defi- 
nitivt. Att platsen i domkapitlet bibehölls, är redan visadt. — 
Rector schole&e skildes från rector gymnasii; hvardera lärover- 
ket fick sin'"rektor, af hvilka gymnasierektorn förordnades bland 
de olika lektorerna på ett år eller längre tid, hvaremot rector 
schole >»perpeluus 51». Den senare anknöts dock till gymnasiet 
på så vis, att han jämte sin hufvudverksamhet i skolan äfven be- 
klädde lektoratet i logik i gymnasiet, ehuru med tjänstgöringsskyl- 
digheten inskränkt till blott lägsta klassen&. Då detta lektorat var 
ordinarie, blef följden, att rector schole behöll sin plats i domka- 
pitlet — så länge anordningen ägde bestånd 5, 


1 En god edition gifver Brolén 11 5. 6 ff. Denna citeras i det följande. 
-- »>Om dessa >leges> datering i ett par handskrifter till april 1628 och an- 
teckningen om deras promulgerande 25 juni 1628 i Album Schole Arosiensis, 
se Brolén II s. 4. 

2 Rudbeckii egen anteckning om lärarnas m. m. anordning d. 21 juni 1628 
i Memoriale qvotidianum sluter sig till den nya stadgan. 

3 Leges s. 7. 

4 Leges 5. 14. 

5 Leges s. 91 f. 29. 

6 Den 2 okt. 1630 blef Ericus Olai Husbyensis Rector Schole Trivialis 
och lector logices; den 10 nov. aflade han ed i kapitlet. Den 20 jan. 1630 af- 
lägger Rector Schole och lect. logices Joh. Thom&e Barchius sin ed i Consisto- 
rium (jfr kap. prot. 10 april. Den 28 april 1632 aflägger Rector Schole och 
lect. logices Adolphus Elai Terserus juramentum och blir capitularis, etc. Först 
1649 sker en ändring; vi återkomma dit. 


Bidrag till domkapitlens historia. 75 


Äfven conrector schole lösgjordes genom >»leges» från den 
nåra förbindelse, hvari han förut stått till gymnasiet, senast då 
Olaus Achatii 1627 blef lektor math. och konrektor? (äfven kapi- 
tularis, se ofvan). Konrektors plats och verksamhet förlades af- 
gjordt till trivialskolan?; hans enda uppgift på gymnasiet var att 
som rector Cantus undervisa i musik. Visserligen förenade äfven 
han enligt »leges»> sin plats med ett lektorat; men detta var lectio 
rhetorices, det genom privat öfverenskommelse anordnande, ej or- 
dinarie lektoratet, hvilket icke i och för sig berättigade till plats 
i domkapitlet?. Som ofvan visades kommo ej heller rhet. lekto- 
rerna trots att de voro konrektorer att taga plats i kapitlet. Det 
visade sig sålunda, att uppfattningen redan stadgat sig, att det var 
lektorat i gymnasiet och den äldre ställningen vid skolan, som nu 
gaf plats i kapitlet. 

Gymnasiets och skolans organisering 1628 hade alltså 
i fråga om domkapitelinstitutionen haft den viktiga följ- 
den, att ett af de äldre kapitelämbetena, conrector scholee, 
utskiljdts ur kapitlet. Och om rector schol&e faktiskt bevarats 
åt kapitlet, låg dock ätven i anordningen med honom ett problem 
beträffande hans plats i kapitlet, som förr eller senare måste blifva 
brännande. 

Så nära hade assessoratet i kapitlet och lektorssysslan vid 
gymnasiet sammansmält, att till och med stadskyrkoherdens ställ- 
ning däraf påverkats. Som redan förut angifvits fick han genom 


2? Album Scholx Arosiensis 5. 1. 

2 I Album Sch. A. uppräknas flere gånger (1638, 1643 πὶ. fl.) lärarna vid 
läroverket; de delas där i lärare »in gymnasio> och υἱῇ schola inferiori>, och 
till de förra föres alltid lector theol., till de senare rektor och konrektor. 

3 Muncktells herdaminne har om rektor och konrektor vid denna tid en 
del förvirrade och oriktiga uppgifter. Så säges III sid. 4, att Andreas Erici 
Dalekarlus 1623 blef rector schol&e och 1625 rector gymnasii. III 5. 378 upp- 
gifves däremot, att han 1623 blef konrektor och strax rhetor. lektor. (Andreas 
blef vid gymnasiets stiftande, som ofvan sagdts, Lector latine lingue et logices 
1627 Ἰεςῖ. theol., och 1629 pastor i Hedemora. Rhetor. lektor fanns först från 
1628). Muncktell 11 5. 477 uppger vidare, att Petrus Helsingius 1625 blef kon- 
rektor och log. lektor. (Detta är uppenbart orätt; enl. kap. prot. 24 sept. 1625 
anställdes Petrus då som lektor öfver stat; lect. lat. ling. et log. blef han först 1627 
efter Andreas Erici). Olaus Achatii däremot, som i Album Sch. A. uttryckligen 
anges som konrektor 1627, saknas alldeles i Muncktells förteckning på konrek- 
torerna III s. 378. — III s. 369 finnes däremot den riktiga uppgiften, att Eri- 
cus Holstenius var både skolans och gymnasiets rektor till 1626, samt att 
efter honom Vesthius var båda afdelningarnas rektor till 1628. 


76 Hj. Holmquist, 


själfva fundationsbrefvet åliggandet att >»hålla en läxa vti Scho- 
lan>, hvilket var ett uttryck för att uppehålla en lektorstjänst. 
»Leges> nämna ej mycket om honom, men utgå från fundationsbref- 
vets uppfattning. Hade denna förordning blifvit ordentligt följd och 
genom Vesterås beherskande föredöme vunnit allmänt burskap, så 
hade kyrkoherdens (domprostens) hufvudarbete tillfallit skolan, hans 
kyrkliga tjänst fått upprätthållas genom vikarie under det han själf 
fungerade som förste theol. lektor, och utvecklingen otvifvelaktigt 
fört till ett analogt förhållande med kyrkoherdens (domprostens) i 
Uppsala ställning mellan universitetet och församlingen; domkapit- 
len äfven vid gymnasie-stiftståderna hade blifvit uteslutande lä- 
rarekapitel. Den dåvarande kyrkoherden i Vesterås, den ofvan- 
nämde Elias Olai Helsingius, visade emellertid synbarligen mera 
håg för sin prästerliga uppgift än för lärarekallet. Visserligen upp- 
gifves, atl han skulle hafva läst exegesin vid gymnasiet!?, och själf 
kallar han sig i sin 1625 begynta edition af Pauli epistlar »Lector 
Gymnasii Arosiensis»>?; men redan den 7 febr. 1624 beslöt dom- 
kapitlet att fråntaga honom det extra lönetillägg (tionden från S:t 
Ilians kyrkohärberge) han fått som lektor, om han ej »gör sin 
flit>. Efter hans död 1637 beslöts åter, att om kyrkoherden ej 
kan eller vill uppehålla ett teol. lektorat enligt fundationsbrefvet, 
så skall han genast lämna i från sig S:t Ilians kyrkotionde till en 
annan extra ordinarius, som upprätthåller lektionen. Att emeller- 
tid kyrkoherdeämbetet i stiftstaden genom dubbelställningen som 
äfven lektorat hade ytterligare fast plats i kapitlet, är naturligt. 
Genom drottning Kristinas skolordning 1649 (till hvilken vi åter- 
komma) klargjordes slutligen kyrkoherdens ställning såväl till sko- 
lan som kapitlet. — Genom hela denna öfvergångstid hade kyrko- 
herden bevarat sin ställning som arftagare till officialens (eller bi- 
skopens prosts) ställning, alltså som närmaste man i kapitlet efter 
biskopen och dennes ställföreträdare, när så behöfdes?. I Vesterås 
synes nämligen intet försök ha gjorts att bredvid kyrkoherden er- 
hålla en särskild domprost?. Rudbeckii ofvannämnda (sid. 42) bref 
från hans första år uttalade visserligen en suck öfver saknaden af 
preposituren. Och hans kyrkostadgar bevarade ett minne af den 


! För kyrkoherdens förhållande till gymnasiet, se Brolén I 5. 80. 

2 Muncktell I s. 77. 

3 Se en mängd kap. protokoll från de tider, Rudbeckius var vid riksda- 
garna eller låg sjuk, t. ex. från 1644. 

4 Jfr annorlunda Strengnäs. 


Bidrag till domkapitlens historia. 77 


gamla ordningen, då de talade om prepositus eller (om han icke 
är) pastor ecclesie cathedralis>!; men i verkligheten förutsättes 
blott den senare. I sinom tid skulle denne ock få domprosttiteln?. 

Innan vi lämna gymnasiekonstitutionerna af 1628, må erinras 
om, att de lemna en god inblick i, hvilka af de särskilda kapitel- 
ämbetena vid denna tid bibehållit sig, och hvilka nya som tillkom- 
mit Därigenom få vi ock en antydan om, huru domkapitlets 
verksamhetsområde ökats. Mest upplysande är här sectio qvarta 
Cap. I, hvilket handlar om gymnasielektorernas inkomster. Här 
föreskrifves bl. a., att 

Theologus skall hafva 10 thal. af konsistorium »pro sessione 
οἱ accidentia Poenitentiarii>, 

Physicus, »si Decanus consislorii fuerit, 10 thal. pro decanatu 
eiusqve accidentia>, 

Politicus, >si Procurator capituli fuerit, accidentia procurationis», 

Mathematicus, »si Notarius capituli fuerit, 20 thal. pro no- 
tariatu cum ejus accidentiis>, 

Grecus, >si corrector Typographie esse velit, accidentia cor- 
rectoris>, 

Hebreus, »si inspector Bibliothece οἱ Bibliopolii fuerit, 48 
inde accidentia proveniunt>. 

Häraf synes, att samtliga sex lektorer, hvilka tillhörde gymna- 
siet, föreslagits eller ålagts att sköta särskildt ämbete i domkapit- 
let. Detta hade måst skaffa sig prokurator, ungefär = juridiskt 
och ekonomiskt ombud, särskildt för uppbörden af alla salarier?. 
Kapitlet hade af Gustaf Adolf fått rätt att granska och bestämma 
om i Vesterås utkommande böcker', äfven deras yttre utstyrsel, 
och måste därför hafva en särskild corrector Typographige. Åfven 
hade det inspektoratet öfver den nyanlagda bokhandeln såväl som 
öfver kyrkans och läroverkets bibliotek; äfven härför behöfdes en 
särskild ämbetsman. — Viktigare och intressantare än dessas in- 
råttande var emellertid bevarandet af och anordningen med de 
två gamla genuina kapitelämbetena poenitentiarius och decanus 
(notarius capituli) i det nya lektorskapitlet”". 


— oe --οἙ---.--ς.:: 


! Lundströms ed. 5. 48. 

? Se nedan under Olof Laurelii episkopat. 

3 Jfr de tyska anordningarna och Botvidi forma. 

« Se fundationsbrefvet, Brolén I s. 29. 

8 Huru starkt dessa båda ämbeten betonades synes bl. a. däraf, att vid 
bänkfördelningen i domkyrkan pastor hade en bänk, poenitentiarie och decanus 
en, och öfriga lektorer en; se Rudbeckit Memoriale publicum och ofvan s. 68. 


78 Hj. Holmquist, 


Den af synoden 1620 beslutade anordningen, att poenitenti- 
arius-sysslan skulle tillhöra lector theol., och som fortsatt äfven 
sedan denne blifvit gymnasielektor!, bekräftades här. Anordningen 
kom ock i allmänhet i praktiken att följas?. I åtminstone ett fall 
gjordes dock därifrån afvikelse. År 1632 hade en ny lect. log. och 
rector schole tillsatts, Jacobus Guthreus. Westerås Capitels Book 
för 1634 meddelar, att den 11 maj hölls domkapitel med alla ka- 
pitulares, hvarvid Dn Jacobj Schole R. blef publicus poenitenti- 
arius?. Anordningen torde möjligen ha berott därpå, att teol. 
lektorn Gabriel Holstenius, en litterärt intresserad man, ej ville 
offra sin tid på den betungande poenitentiarieuppgiften; i alla hän- 
delser är den värd att observera som ett bevis för, att kapitulares 
ansågo sig själfva äga rätt att genom val bestämma äfven om de 
gamla kapitelämbetenas placering. 

Samma förhållande möter oss i fråga om dekanatet och det 
därmed sammanhängande notariatet i kapitlet. Vid Rudbeckii 
tillträde var ju i Vesterås konrektor bärare af dekanatet och som 
sådan kapitlets notarie (han hade att »författa acta consistorii»); 
och när konrektoratet delades på två, blef den ene af dessa, Ves- 
thius, kapitelnotarie". Som sådan fungerade han äfven sedan han 
blifvit gymnasielektor (lect. math.), till dess han i jan. 1627 blef 
lektor phys. och rektor för hela läroverket!. Vesthius' efterträdare 


! En visitation i Wäster Wåla 6—8 febr. 1628 bevistades bl. a. af Andreas 
Erici Dalekarlus lector theol. et p. t. poenitentiarius (Wäster Wåla L: I: 1, 
Landsarkivet. Uppsala). 

3 Så t. ex. blef Laurentius Vesthius lect. theol. och poenitentiarius 1630 
(Muncktell I s. 127). 

3 Äfven sedan Gutbreus blifvit grec. Ling. lektor, stod han kvar som 
poenitentiarie; som sådan undertecknar han t. ex. ett Rudbeckii gymnasiepro- 
gram i Vesterås 1636, Uppsala U. B., W. 969 Troiliana, där en stor brefsamling 
från och till Guthreus finnes. 

4 Se domkap. prot. 1623 ff och ofvan 5. 64. 

5 Under denna tid påträffas först spår af en anordning, hvilken sanno- 
likt kan betraktas som en förelöpare till notariatets skiljande från adsessores 
capituli till en särskild syssla. Åren 1622—296(?) var en viss Christophorus 
Martini Schilling subnotarius capituli (Muncktell II 5. 429). Den 26 aug. 1626 
förmäler kap. prot., att en viss Matthias Marci blef antagen till kapitlets bok- 
förare. Några år senare päträffa vi en Ericus Johannis Tunensis som Cap. 
Αγοβ. Connotarius; som sådan har denne nämligen bevittnat afskrifterna för 
Biörskoghs socken (Kungl. bref och resolutioner om prästrättigheter m. m. Vesterås 
D. A.). Denne Ericus var enligt Muncktell kapellan vid Vesterås 1630—32 och 
biskopens amanuens. — Nu ha emellertid »leges» af 1628 en föreskrift (5. 25), 


Bidrag till domkapitlens historia. 79 


som lektor math. och konrekter, Olaus Achatii Salamontanus, blef 
ock kapitlets notarie? Hittills hade konrektoratet varit det be- 
stämmande; det var som conrectores schol&e, som de förutnämnda 
varit decani et notarii .capituli. Nu kom emellertid skolordnin- 
gen 1628 och uteslöt konrektor ur kapitlet. Huru skulle då ord- 
nas med decanus och notarien ? Därom ger det ofvan anförda ka- 
pitlet i »Leges» upplysning. Ämbetet löstes helt från konrektora- 
tet och föreslogs att eventuellt delas på två, då lektor phys. borde 
vara dekan och lektor math. allt fort notarie. Denna föreskrift, 
som ej har karaktären af nödvändigt gällande, synes dock hafva 
efterföljts. Olaus Achatii fortsatte att som notarie föra kapitelpro- 
tokollen till 1631. då han blifvit phys. lektor? Och i samband 
med, att hans efterträdare som lektor math. Ericus Svenonis Scri- 
berus aflägger sin ed uti kapitlet 7 maj 1631, förekommer följande 
upplysande anteckning: blef Olaus Achatii Salamontanus, tillförne 
capitlets notarie, constitutus Decanus Consistorii; Notarie blef FEri- 
cus Svenonis. Dekanatet och notariatet voro sålunda redan delade 
på olika lektorat i anslutning till >Leges». Dekanatet kom ock 
att vanligen förblifva förenat med lectio phys., enligt kapitlets egen 
uppgift 1640?. 

Beträffande notariatet däremot hade tillkommit en sak, som 
ej var förutsatt i >Leges> och som gaf det en växlingsrik historia. 
I början af 1631 funnos redan två notarier för kapitlet, nämligen 
jämte Olaus Achatii äfven Simon Benedicti Arbogensis, den förut- 
nämnde förste lektorn i hebreiska"; och de hade tydligen fått ar- 
betet fördeladt på så vis, att den förre svarade för Valles (Dalarna 
och Bergslagen), den senare för Wessmannia5. När denna tudel- 


hvaraf framgår, att amanuenserna kunde användas som skrifvare åt Consisto- 
rium. Det är väl sannolikt, att alla de ofvannämnda titlarna betecknade sam- 
ma syssla, hvilken i sinom tid skulle mynna ut i den nuvarande notariesysslan. 

! Som sådan fick han och följa biskopen på dennes ämbetsresor i stiftet; 
så t. ex. hölls den 6 juli 1628 Consistorium i Sala, där bland de deltagande 
är antecknad Olaus Salamont. cap. not. 

3 Se kap. protokollen från 7 och 14 maj 1631. 

3 Biskopens och domkapitlets ordning om skolorna i Vesteräs 25 nov. 
1640, i Domkykans och domkapitlets brefkopiebok Vesterås DA. (ett intressant 
dokument, som jag hoppas i annat sammanhang få tillfälle närmare ingå på). 

4 Simon Benedicti nämnes d. 26 jan. 1631 ännu hebr. 1. lektor men ὃ 
febr. grece 1. lektor; mellan dessa data ligger naturligen hans utnämning till 
lektor i grekiska. 

s Från 1631 föras två särskilda protokollböcker i kapitlet: den ena »>Acta 
consistorii> som direkt fortsättning på kapitelprotokollen alltså genom Achatii 


80 Hj. Holmquist, 


ning först infördes, har jag ej kunnat fastställa, ehuru all sanno- 
likhet finnes för, att den skedde samtidigt med uppläggandet af 
två protokollsböcker i kapitlet, ἃ. v. 5. med början af år 1631; 
för öfrigt synes äfven denna anordning ha sitt ursprung i »Leges>, 
där en dylik tudelning på skolstadiet skymtar! I alla händelser 
har man väl häri, liksom i den förut skedda tudelningen mellan 
decanus och notarie, rätt att se ett utslag af Rudbeckii organisa- 
toriska talang, en sträfvan att bättre fördela arbetsbördan vid 
ledningen af det i starkt uppsving varande och därför ej minst i 
expeditionellt afseende vida mera kräfvande stiftet. ”Tudelningen 
af notariesysslan fortsatte ock en tid. Olaus Achatiis efterträdare 
Ericus Svenonis blef, som redan ofvan visades, 7 maj 1631 kapit- 
lets notarie; men äfven Simon Benedictis efterträdare som hebre. 
ling. lektor, Ericus Olai Arbogensis antogs d. 3 sept. 1631 >till 
Notariatum in Consistorio Arosiensi»?. Sedan nämnes ofta på en 
gång Ericus Svenonis och Ericus Olai som notarier”, stundom med 
direkt 'angifvande af, att Svenonis var Notarius in Vallibus och 
Olai Not. in Wessmannia?. Då notariatet var en betungande upp- 
gift, som frivilligt åtogs på kapitlets uppdrag eller genom utnäm- 
ning af biskopen personligen, är naturligt att det ej kunde blifva 
bundet vid bestämda lektorat5. Tradition blef dock, att lektorerna 
i matematik och politik (etik) skulle därtill utses.?. 


förd hufvudsakligen för Dalarna; den andra begynnande med 1631 kallad »Ca- 
pitlets book, innehållande Casiis, som äre förekomne ifrån Westeråås, Sala, 
Jresta, Munketorps, Köpings och Arboga Prosterij och förhördhe i Westeråås 
Capitel»>. — alltså en bok för Wessmannia. I dess början anges som notarius 
Capituli Simon Benedicti. Som sådan nämnes han ock 7 maj etc. 

1 Se t. ex. 5. 22 ἢ, Anordningen både i Leges och kapitlet sammanhän- 
ger för öfrigt med den skarpa tudelningen vid denna tid i kyrkligt afseende 
mellan Vessmannia och Valles; vid synoderna skulle prästerna från Vessman- 
nia med några kapitulares sitta på ena sidan, prästerna från Vallibus med 
några kapitulares på den andra, enl. förordningen i Rudbeckii Memoriale publicum- 

? Cap. book 3 sept. 1631. Äfven han blef tydligen notarie för ärendena 
från Wessmannia. Han hade som förut nämts den 7 maj 1631 (alltså samti- 
digt med sin mednotarie Ericus Svenonis) blifvit antagen till assessor i konsi- 
storiet, domkap. prot. — Äfven Herweghr berättar (s. 320), att två lektorer 
brukade anställas som notarier, »att sysslorna måtte gå så mycket fortare». 

3 Cap. book 20 sept., 22, 26 okt. 1631, 11 april 1632 och ofta. 

4 Cap. book 29 febr., 4 aug. 1632 och flerstädes. 

5 På nyåret 1633 anförtrodde biskop Rudbeckius åt lektorn i grekiska Jo- 
annes Elai Terserus »ett särdeles ämbete» i kapitlet nämligen notariatet; Holm 
I s. 49. Från 1644 var eloqv. lektorn Nicolaus Rudbeckius notarie (se vid. n.), 

6 Biskopens och Domkapitlets ordning för skolorna i Vesterås 25 nov. 
1640, Brefkopieboken Vesterås DA. 


Bidrag till domkapitlens historia. 81 


Till sist några ord om ett f. d. kapitelämbete, som af natur- 
liga skål ej berördes af 1628 års gymnasiekonstitutioner. Dom- 
kyrkosysslomannen förblef tills vidare äfven under det nya lektors- 
kapitlets tid stående alldeles utanför kapitlet? och inkallades blott, 
då sådana ekonomiska frågor afhandlades, där hans sakkunskap 
kunde behöfvas?. Formligen utesluten genom gällande lag var 
han dock icke ännu. När han i domkyrkan rörande frågor var 
adjungerad, kunde han underteckna de beslutade acta som kapi- 
tularis?. I vidsträckt mening, när fråga var om kapitlets allmänna 
inkomster och utgifter, fördes dit ej blott oeconomus templi utan 
äfven oeconomus pauperum, som ju flerestädes en gång verkligen 
tillhört kapitelmännen!?. Och åtminstone en gång under Rudbeckii 
tid har sysslomannen formligen upptagits i kapitlet. Kap. proto- 
kollet för 16 april 1638 upplyser nämligen, att den dagen Chri- 
stophorus Schilling” blef upptagen in numerum capitularium. 


Rudbeckii Kyrkio Stadgars kap. XVIII. 


Sedan sålunda en öfverblick tagits öfver gymnasiekonstitutio- 
nernas anordning för såvidt de berörde domkapitlet, äfvensom öf- 
ver dettas faktiska utgestaltning, är möjligheten gifven att söka 
bestämma Rudbeckii Kyrkio Stadgars plats i utvecklingen. Enligt 
den för Rudbeckiusforskningen viktiga framställningen af dompros- 


1 Den 5 juni 1621 gjorde biskopen räkenskap för domkyrkans inkomst i 
närvaro af alla kapitulares samt oeconomus (kap. prot.); han räknades alltså 
ej till kapitulares. 

2 Kap. prot. 28 nov. 1628, och ofta. — På 1620-talet återvann kapitlet 
rätten att tillsätta honom; Muncktell I 5. 95. 

3 Ett kontrakt med trädgårdsmästaren 20 aug. 1624 är undertecknadt af 
» Vi nedanskrifne biskop och Capitulares» Joh. Rudbeckius, Ericus Holstenius, 
Laurentius Blackstadius, Laurentius Vesthius och Matheus Petri Oeconomus T. 
C. (här möter alltså kapitlet alldeles enligt Karl IX:s ordning: biskop rektor, 
lektor theol., konrektor och syssloman). Kontraktet meddeladt i Rudbeckii 
Memoriale Qvotidianum p. 7 f. 

4 >Förslag, hvad hvar kunde hjälpa till skeppsutredningen i Vesterås stift> 
1629, Rudbeckii Memoriale Qvotidianum p. 41. Likaså »Förslag etc. 1633, 
p. 36. Till kapitlet räknas här i båda urkunderna biskop, pastor, de 7 ordinarie 
lektorerna samt de båda sysslomännen. Märk att ej ens här, där begreppet 
kapitel tages så vidsträckt, medräknas konrektor (lector rhetor.)! 

$ Det var samme Schilling, som ofvan i samband med connotariatet om- 
nämndes; han var den tredje sysslomannen vid Vesterås domkyrka under Rudbec- 
kii tid (Mattheus Petri 1620—26, Samuel Olai och Schilling; se Rudbeckii 
»Memoriale publicum> p. 54). 

Holmquist: Bidrag till domkapitlens historia. 6 


82 Hj. Holmquist, 


ten i Vesterås sedermera biskopen i Karlstad D. Herweghr! ha 
dessa kyrkostadgar börjat tillkomma på så vis, att biskopen vid 
prästmötena androg stadgar, afsedda att komplettera den ofull- 
ständiga eller föråldrade kyrkoordningen; dessa antogos då af präst- 
mötena för Vesterås stift. Början gjordes redan vid biskopens 
första synod, sept. 1619; i sept. 1620 antogos 16 nya canones, 


ete. — Att detta är en riktig framställning, bekräftas genom stu- 
diet af de i domkapitelsprotokollen för dessa år intagna synodal- 
akterna?. — Herweghr meddelar därpå, hurusom Rudbeckius i 


samband med sin bekanta visitationsresa till Livland (han kom 
blott till Estland) ålades att författa en kyrkoordinantia, hvarvid 
han samarbetade de ofvan nämnda stadgarna med utdrag ur 1571 
års kyrkolag och andra förordningar till en verklig kyrkoordning, 
som i Reval promulgerades. Och ehuru denna närmast var af- 
sedd för Estland, blef den efter återkomsten utfärdad för Vesterås 
stift och sedermera, år 1632 på prästmötet i Vesterås, uppläst och 
antagen samt gällande, tills biskop Laurelius uppsatte nya stadgar”. 
— Någon anledning att betvifla denna den mycket väl underrättade 
författarens senare uppgift finnes ej heller, ehuru jag ej kunnat 


— — = —— 


! Vita Ὁ. Johannis Rudbeckii, tryckt i Linköpings Biblioteks Handlingar 
H 1795. 

? Begynnelsen af sådana stiftkonstitutioner som komplettering till 1571 års 
kyrkoordning går för öfrigt tillbaka bortom Rudbeckii egen biskopstid. Så an- 
för han i sina kyrkostadgar uttryckligen flere artiklar ur Ord. Aros. anno 1616 
(Lundströms ed., s. 10, 20, 35, 36, 52). En sådan finnes ock bevarad i Acta 
Synodi Arosiensis 1616, RA. I: 2 (ecclesiastika handlingar, prästerständets ar- 
kiv), där dock blott 8 punkter finnas afskrifna. Det var tydligen denna ordo 
Arosiensis, som åsyftades, då vid prästmötet i Vesterås 7 sept. 1619 upplästes 
»acta synodi Arosiensis 1616 och blefvo samtyckta och gillade.... att behållas 
och aktas>. Äfven upplästes då beslut från flera andra möten och gillades. 
Sålunda uppsattes 1619 i viss mening verkligen en kyrkostadga för Vesterås 
stift. Måhända syftas härpå i anteckningen ἃ Uppsalahandskriften till Rud- 
beckii kyrkostadgar: Uppsatte af Ὁ. Johan Rudbeck, Biskop i Vesterås, 1618» 
(se Lundström s. 3. IV), ehuru ett minnesfel om ärtalet föreligger; knappast 
har biskopen före sitt tillträde till stiftet, aug. 1619, uppsatt stadgar för det- 
samma. — De nu föreliggande Rudbeckii kyrkostadgar citera uttryckligen bl. 
a. stiftsynoderna 1620 och 1621 och kunna redan därför ej vara från 1619. Å 
andra sidan finnas kapitel, som tydligen äfven i sin nuv. form slutredigerats 
före 1621—923, t. ex. kap. XII om prestamöthe, där Rudbeckii! märkliga före- 
skrift om 2 årliga prästmöten ännu är okänd, och kap. XVII Om scholar, där 
blott rektor, konrektor, lektor theol. och rektor cantus äro kända. 

3 Jfr J. Rudbeck i Kyrkohistorisk Årsskrift 1902, meddelanden s. 45 fi. 


Bidrag till domkapitlens historia. 83 


kontrollera den!. Endast måste professor H. Lundströms anmärk- 
ning? observeras, att om kyrkostadgarna som helhet först uppsatts 
för Estland, så har en omredigering egt rum, där hänsyn måst 
tagas till speciella förhållanden i Vesterås stift”. 

Af det ofvanstående framgår, att de olika momenten i kyrko- 
stadgarna tillkommit på olika tider och säkerligen endast i ringa 
grad hänföra sig till stadfästelseåret 1632. Härmed är äfven fältet 
fritt att söka bestämma tillkomsten af kapitel XVIII i kyrkostad- 
garne, Om capitel eller consistoriijs eccelesiasticis, det för vårt här 
föreliggande ämne viktigaste. Med stor sannolikhet har detta ur- 
sprungligen tillkommit fristående som en af Rudbeckius uppsatt 
»forma consistorii>, vare sig den först uppsatts i Sverige eller i 
Estland (se föregående not), och har sedan vid de färdiggjorda 
kyrkostadgarnas redaktion intagits i dessa". I denna forma före- 


! Acta synodalia för 1632 saknas tyvärr i Cap. booken. Th. Norlin tar 
ock uppgiften för god, Theol. Tidskr. 1870, s. 213 ff. 

2 Inledning till editionen, sid V. Den där påpekade lokalbestämmelsen 
gjordes redan i synodbeslutet 1619. 

3 Dr A. Neovius lemnade i Finska kyrkohistoriska samfundets protokoll 
och meddelanden I 1892—97 underrättelse om en i Helsingfors stads finsk- 
svenska församlings kyrkoarkiv förefintlig handskrifven kyrkoordning (el. förslag), 
hvars efter rubrikerna att döma stora likhet med Rudbeckii kyrkostadgar pro- 
fessor H. Lundström (a. a. inledn.) fäster uppmärksamheten. Professor Jaakko 
Gummerus har godhetsfullt för min räkning närmare undersökt denna kyrko- 
ordning och meddelat, att den i det stora hela är identisk med Rudbeckii kyr- 
kostadgar, men att den äger vissa från den af Lundström tryckta texten egen- 
domliga afvikelser [kap. XII om prästamöte saknar ὃ 9, som tar särskild hänsyn 
till Vesterås stift, jfr Lundström s. V; kap. XV a) >»Om kyrckior> innehåller ut- 
öfver den tryckta textens 16 paragrafer ännu en, innehållande ed för kyrko- 
rvrårdarna; kap. XIX saknar i 4) och 8) några bestämmelser, som finnas i den 
tryckta texten; i slutet af kap. V: Ὁ »Om bann> tillkommer ett längre stycke 
med historiska exempel på excommunikation; i slutet af kap. XI »Om biskopar» 
likaså ett längre latinskt tillägg etc.), hvilka tyda på, att här föreligger en 
själfständig text. Handskriften synes ock ha använts i det Narvska stiftet un- 
der drottning Kristinas tid, att döma däraf, att i densamma inhäftats ett tryckt 
»Instructio Pastorum> och »Juramentum Pastorum et Sacellanorum>, båda för 
Ingermanland under drottning Kristina. — Efter dessa upplysningar kan jag ej 
underlåta en gissning, att handskriften i Helsingfors möjligen återger Rudbec- 
κι; kyrkostadgar, sådana han lämnade dem för Estland, under det att de svenska 
afskrifterna gå tillbaka på den form, som de fingo, när de proklamerades för 
Vesterås stift — om man nämligen utgår från, att Herweghrs uppgift är riktig. 

4 Detta var det naturliga och i de senare fall, där vi kunna kontrollera 
saken, alltid följda tillvägagångssättet. Jfr hvad som ofvan sid. 58 sagts om 
skillnaden mellan »constitutiones ecclesiastice» och »formzae consistorii>. Her: 


84 Hj. Holmquist, 


skrifves, att till konsistorium hörer 1) episcopus eller superinten- 
dens som capituli preses eller förman; 2) därnäst prepositus eller 
(om han icke är) pastor ecclesie cathedralis, som skall vara i bi- 
skopens ställe, »när episcopus själf icke är tilstädhes»; 3) Poeni- 
tentiarius, som skall handhafva poenitentiam publicam ; 4) Decanus 
eller capituli notarius, som skall föra kapitelprotokollen, sköta 
prokuratorsgöromålen och uppsätta konsistorieskrifvelserna; 5) Rec- 
tor schole och the andra lectores i scholan, om hvilka det säges, 
att de »hafwe inthet serdeles embete i capitelet, vthan at the til- 
lilka med the andre gifwa sitt betänckiande om the saker, som före- 
falla»! — Vidare bör observeras, att mellan dessa kapitelassesso- 
rer en rangordning bestämmes; i den berömda föreskriften om 
votering i kapitlet säges, att om icke alla komma öfverens, skall 
majoritetens mening gälla, hvarvid biskopen har fyra röster, pas- 
tor, rector schol&e och poenitentiarien hvardera två och de andra 
hvardera en röst. — Den, som skall antagas »för een capitels per- 
son», har att aflägga ed; och edsformuläret meddelas?. Äfven för 


weghr och efter honom Norlin (Theol. Tidskrift 1870 s. 215) uppgifva ock, 
att Rudbeckius uppsatte en forma consistorii för sitt kapitel. — Om en möjlig- 
het till en annan tydning af denna Herweghrs uppgift, se nedan vid behand- 
lingen af Laurelii forma. 

! Domkyrkosysslomannen, som enligt kyrkostadgarna bör vara präst, är 
ställd utanför kapitlet; se t. ex. kap. XV Om doomkyrckiorna. 

2 På en punkt i detta edsformulär inå fästas uppmärksamhet. H. Lund- 
ström har i Kyrkohistorisk Årsskrift 1905 s. 205 f. fört fram en fråga af stor 
vikt för hedömandet af åtskilliga kyrkomäns under 1500 och 1600-talen hand- 
lingssätt (t. ex. Laurentius Petri vid domen öfver brodern Olaus, Johannes 
Matthiz och Joannes Terserus vid 1647 års riksdag), nämligen om under denna 
tid någon erkänd reservationsrätt fanns. L. är böjd för att besvara frågan 
nekande; så t. ex. torde en erkänd om och inskränkt rätt att göra sin afvi- 
kande mening bekant i domkapitlen hafva markerats först genom ett justitie- 
kanslärsbref 15 jan 1766, som föreskref, att alla deltagande ledamöter vore 
skyldiga underskrifva expeditionen, men att de i protokollet ägde »förvar för 
sin tanke». Detta gäller gent emot 1687 års domkapitelsförordnings kategoriska 
förklaring, att alla konsistorialsaker från kapitlen skulle underskrifvas af bisko- 
pen och samtliga konsistoriales, utan att vare sig i förordningen eller 1686 års 
kyrkolag någon antydan göres om reservationsrätt till protokollet. — Desto 
märkligare är det, att Rudbeckii edsformulär klart uttalar en sådan rätt; 2:a 
momentet i eden lyder: »>at jagh altijdh gerna wil lydha och wndergå, hwadh 
som i consistorio af större och förmehre delen beslutit warder, medh mindre 
jagh strax medh noghre wichtighe skiäll vppenbarligha ther emoot protesterar». 
(Rudbeckii Kyrkio Stadgar s. 50 f.). Att Rudbeckius med denna punkt berört 
en fråga, som under hela 1600-talet varit oklar och föremål för olika uppfatt- 


Bidrag till domkapitlens historia. δῦ 


notarien föreskrifves ed och meddelas edsformulär, hvari hans 
plikter, ej minst som protokollförare, inskärpas. 

1) En fast utgångspunkt beträffande denna »forma consistorii» 
tillkomst är uttrycket >rector schol&e och de andra lectores i sko- 
lan». Detta uttryck kan ej hafva formulerats, efter sedan skolan 
och gymnasiet i juni 1628 delades. Till denna delning beteckna- 
des hela läroverket stundom gymnasium, stundom skola, och lekto- 
rerna kunde som ofvan visats teckna sig som lärare i skolan. 
Efter 1628 är detta försvunnet och omöjligt. — Ytterligare synas 
följande iakttagelser böra tagas i betraktande. 9) Rudbeckius har 
med säkerhet i Estland sökt ordna kyrkostyrelsen genom en forma 
för konsistorium!. Han hade där ej något gymnasium att knyta 
konsistoriet till utan blott kyrkoherdar och lärarna i trivialskolan. 
Till denna situation sluter sig formuleringen i kap. XVIII helt. 
Har sedan denna >»>forma>»> liksom kyrkostadgarna i öfrigt efter 
Rudbeckii hemkomst i nov. 1627 utfärdats för Vesterås stift, så 
lät detta sig göra utan ändring, om det blott skedde före juni 1628. 
3) Före den estländska resan funnos redan åtminstone rudimenter 
till kap. XVIII utarbetade. I det ofvan omtalade förslag till ord- 
ning för Consistorium generale, hvilket 1624 af några biskopar upp- 
sattes, med Rudbeckius som den drifvande kraften, äro de sid. 57 
nämnda punkterna nästan identiska med motsvarande partier i här 
föreliggande kap. XVIII. Och en möjlighet, om ock ytterst osäker, 
år, att Rudbeckius kort efter sin ankomst till Vesterås, alltså redan 
före gymnasiets grundande, i samband med sina då gjorda andra 


ningar, synes mig sannolikt. Det torde ej vara någon tillfällighet, att hans 
om biskopsmakten måne efterträdare Olof Laurelius borttagit reservationsrätten 
ur edsformuläret i sina kyrkolagsförslag, under det att det samtida, i flera af- 
seenden mera >frisinnade»> kyrkolagsförslaget af E. Emporagrius, vid hvars ul- 
arbetande ju äfven Terserus varit medverkande (Holm I 5. 362), med full klar- 
het uttalar reservationsrätten (i kap. XIX, Riksarkivets edition): finner någon 
af kapitulares sig ej kunna gilla den af kapitlets majoritet fällda domen, må 
han strax uttala sin reservation och få den förd till protokollet. 1 1687 ärs 
domkapitelsförordning finnes intet härom, och reservationsrätten är försvunnen 
åfven ur dess formulering af kapiteleden. — Man jämföre i fråga om reserva- 
tionsrätten ock det sätt, hvarpå prästerskapet slutar sitt svar å Regeringens 
förslag till riksdagsbeslut 1664: »ehuru vi fullkomligen under oss häröfver icke 
äro förente» (J. 4. Posse: Bidrag till svenska lagstiftningens historia. Stock- 
bolm 1850, 9. 121). 

1 Herweghr ἃ. ἃ. Denna uppgift mötte alltid först de kyrkliga organisa- 
törerna i Sveriges »utländska>» provinser ; jfr ofvan. 


86 Hj. Holmquist, 


kyrkoordningar för stiftet (se ofvan) äfven uppsatt någon ordning 
för kapitlet, hvarifrån bl. a. satsen om >»rector och de andra lectores 
i skolan» kunde ytterst härleda sig. Detta uttryck knyter sig näm- 
ligen nära till det omedelbart före kap. XVIII gående kapitlet Om 
scholor, i hvilket bilden af Rudbeckii första utvidgning af lärover- 
ket 1619 f. tydligt afspeglas (jfr ofvan)!. 4) Huru det än må vara 
med en äldre ordning, synes den oss föreliggande ej ha i Vesterås 
proklamerats eller efterlefts förr än vid början af 1628, så vidt vi 
kunna döma af domkapitelprotokollen. Den i stadgan föreskrifna 
bättre ordningen med notariatet begynner i praktiken från 1628 (se 
ofvan); likaså förbindandet af inträdet i kapitlet med afläggandet af 
kapiteled och det formella antagandet till assessor, så vidt vi kunna 
döma af kapitelprotokollen. 5) »Forma consistorii> omnämner ej 
konrektor bland kapitulares; men denne löstes från notariatlet och 
försvann ur kapitlet genom den stora läroverksorganisationen 25 juni 
1628 eller rättare faktiskt någon tid förut?. 6) Kapitelstadgan och 
Rudbeckii Leges förråda ock nära släktskap; så t. ex. handlar Leges” 
sectio prima, cap. IX om Consistorio Gymnasii?, och där äro åt- 
skilliga föreskrifter, bl. a. om omröstning och reservationsrätt', 
påfallande lika motsvarande föreskrifter i kapitelstadgan, blott enk- 
lare och mindre detaljerade, väl beroende af, att där icke så många 
olika ämbeten och skiftande uppgifter förelågo. 7) Om sålunda 


1 Rudbeckius använde redan före gymnasiets stiftande ordet lector som 
beteckning för skolans ordinarie lärare. Så kan han ock ha användt det i 
Estland, om kap. XVIII där utformats. — Det förtjänar kanske understrykas, 
att om >lektor» i forman ursprungligen blott betydt detta,ordet dock vid kyrko- 
stadgarnas officiella sanktion 1632 ändrat valör och då naturligen ansågs be- 
teckna gymnasielektorerna. 

2 Olaus Achatii, som 1627 efterträdde Vesthius som lektor math. och 
konrektor, var den 6 febr. 1628 knappast längre konrektor, däremot notarie 
(Wäster Wåla L: I: 1, Uppsala Landsarkiv, visitationer). — Man kan invända, 
att konurektor i stadgan ej nämnes, därtör att att han inbegripes i notarien; 
men då Rector schole särskildt nämnes, synes det åtminstone sannolikast, att 
saknaden af särskildt angifvande af konrektor ej beror på någon tillfällighet. 
Framför allt tränger sig denna uppfattning på vid läsningen af röstgraderingen. 
Jfr s. 88 noten om Baazius'” skildring af utvecklingen. 

3 Broléns ed. 5. 11 f. 

$ »Nisi omnes in sententiis ferendis convenerint, ut lis decidatur, multi- 
tudo suffragiorum concludat, nisi a paucioribus protestatio fiats. Man observere 
väl, huru här tillkommit reservationssatsen, hvilken saknas i Leges' närmaste 
föregångare, de äfvenledes af Rudbeckius uppsatta Leges Academie Upsalien- 
sis 1606 (tryckta hos Annerstedt: Bihang 1, 5. 65 ff.). 


Bidrag till domkapitlens historia. 87 


stadgans tillkomst synes visa hän till ungefär samma tid som 
>»Leges», så kan dock äfven på andra grunder än stadgans tal om 
lektor i skolan påstås, att de båda ej alldeles samtidigt skrifvits. 
I kapitelstadgan är dekanus och kapitelnotarie samma person; i 
>Leges» äro de denne tillagda uppgifterna föreslagna att fördelas 
på tre: decanus, prokurator och notarie; och faktiskt blefvo ju 
inom kort ej blott dekanat och notariat skilda, utan äfven det se- 
nare deladt på två. . Att kapitelstadgan är äldre än denna sist- 
nämnda anordning, alltså äldre än 1631, är uppenbart; men sä- 
kert har den äfven uppsatts något förr än Leges i dessas slutliga 
formulering. 

Den utvecklingsgång i denna sak, hvilken enligt det mig före- 
liggande materialet ter sig sannolikast, i vissa punkter fullt viss, 
blir alltså följande. Rudbeckius' organisatoriska talang hade redan 
visat sig bl. a. i hans Leges för Uppsala Akademi 1606. Hans in- 
tresse och uppmärksamhet hade under hans vistelse i Östersjö- 
provinserna som fältpredikant särskildt riktats på kyrkoorganisa- 
tionsfrågor. Ingående kännedom och öfning som lagstiftare vann 
han under medverkan vid 1619 års kyrkolagsförslag. Genast efter 
sin ankomst till Vesterås som biskop 1619 begynte han ock upp- 
sätta stiftkonstitutioner; möjligt är att han i samband härmed gif- 
vit någon stadga för sitt domkapitel, hvari han anknöt sig till den 
nyss skedda ökningen af lärare vid katedralskolan. Säkert är, 
att han efter få år fördes in på ett arbete, som låg lagstiftning 
för kapitlet nära, när han medverkade vid uppsättandet af bi- 
skoparnas förslag till ordning för consistorium generale. Här ut- 
formades viktiga rudimenter till hans senare domkapitelsordning. 
I Estland mötte honom ett par år senare som en af hans första 
uppgifter upprättandet af en ordning för kyrkostyrelsen, en forma 
consistorii, hvilket ock skedde. Hemkommen i nov. 1627 kände 
han naturligen behofvet att äfven få sitt eget konsistorium, hvarom 
hvarken gällande kyrkolag eller föreliggande kyrkolagsförslag hade 
mycket att säga, regleradt i anknytning till den nya tidens kraf; 
detta så mycket mera som för hvarje år kapitlets betydelse växt, 
ej minst under hans bortovaro, och ansvaret både för den enskilde 
medlemmen och hela institutionen därmed ökats. Vid öfvergången 
till 1628 ungefär torde han hafva antingen infört den redan i Est- 
land uppsatta forman eller ock (om den estländska kyrkoordningen 
ej förligger i kyrkostadgarne) utarbetat en särskild forma för Ve- 
sterås kapitel; i hvarje fall gaf han då kapitlet dess nu i kyrko- 


88 Hj. Holmquist, 


stadgarnas kap. XVIII föreliggande »forma» och införde därvid äfven 
beteckningen konsistorium bredvid kapitel?. Så begynte den nyord- 
ning, som äfven afspeglas i protokollen från 1628. Sträfvan att vid 
lagfästningen af den redan skedda kapitelutvecklingen med alla lek- 
torerna som bisittare dock tillförsäkra de gamla kapitelämbetena 
öfvervägande inflytande torde ha bragt till mognad tanken på om- 
röstning med graderad skala; och härmed följde det principiellt, 
om ock ej närmast praktiskt viktigaste: erkännandet, att kapitlet 
kunde besluta äfven mot biskopens åsikt och röst?. — Medan nu 
Rudbeckii hufvudintresse var riktadt på organisationssaker, tog 
han ock itu med skolan; och därunder fick han tillfälle att för- 
slagsvis ytterligare utbilda organisationen äfven af domkapitlet 
(Leges: sectio qvarta, cap. I). Den där proponerade anordningen 
blef ock faktiskt genomförd i så måtto, att dekanatet skildes från 
notariesysslan såsom ett denna öfverordnadt ämbete med uppsikts- 
skyldighet öfver notariens protokoll etc. liksom med skyldighet 
att uppsätta konsistoriets skrifvelser och andra viktigare acta. Där- 
emot genomfördes ej Leges' förslag, att olika lektorer skulle som 
kapitulares vara prokurator, inspektor öfver biblioteken, boktrycke- 
riet och bokhandeln. Den första uppgiften blef notariens (nota- 


! Redan har påpekats, att då anordningen med en ny lektor rhetorices 
utanför kapitlet och konrektoratets öfverlämnande åt denne faktiskt skett redan 
någon tid före dess stadfästande i Leges, saknaden af kontektor i kapitelstad- 
gan ej nödvändigt behöfver föra dennas tillkomst till efter 95 juni 1628; sna- 
rare torde kapitelstadgans formulering och konrektoratets faktiska utsöndring 
ur kapitlet på det närmaste sammanhänga. 

Ett stöd för riktigheten af den ofvan framställda gången gifver den äldsta 
historiska skildring, som vi ega om domkapitelsförvandlingen, i J. Baazti In- 
ventarium Ecclesie Sveogothorum 5. 760: »Cum iam instituta essent hec Gym- 
nasia et numerus Lectorum ibi auctus, desiit nomen Conrectoris Scholze (obs.!) 
supra institutum et elegerunt (obs.!) Episcopi patrie propria instigatione in 
singulis locis Assessores in judiciis Ecel. qvos vocant Consistoriales». (Huru 
litet underrättad Baazius för öfrigt varit i detaljerna, synes bl. a. däraf att 
han ej ens vet, i hvilken ordning gymnasierna tillkommit; Strengnäs sättes först). 

Det bör kanske än en gång betonas, att. äfven med andragande af Baazius, 
den af mig ofvan gjorda framställningen blott är en hypotes, om ock en sanno- 
lik sådan, och att jag af de mig bekanta fakta icke mäktar fastslå den som 
bevisad. Det är därföre att hoppas, att forskningen skall ytterligare inriktas 
på denna punkt och om möjligt kunna framvinna afgörande upplysningar. 

2. Att den graderade röstskalan ej var någon tillfällig idé hos Rudbeckius 
synes däraf, att den långt senare infördes i hans ordning för Kopparbergets 
kapitel (se nedan). 


Bidrag till domkapitlens historia. 89 


riernas), de senare dekanens!. — Sedan Rudbeckii kapitelordning 
jämte hans öfriga kyrkostadgar 1632 så att säga officiellt sanktio- 
nerats, kom den att under nära tjugu år, med ofvan nämnda mo- 
difikationer, vara gällande och normerande för Vesterås stift. Och 
undersökningen skall längre fram visa, att liksom den själf är for- 
mulerad som vore den afsedd att vinna giltighet för hela svenska 
kyrkan, den äfven haft betydelse för domkapitelinstitutionens ut- 
gestaltning inom andra stift. 


Kapitlets prästerliga karaktär; consistorium majus. 


I den hittills gjorda framställningen — liksom i Rudbeckii 
kyrkostadgar — är ingen hänsyn tagen till en fråga, som dock 
med utgångspunkt från dagens förhandlingar borde intaga en fram- 
skjuten plats. Medförde gymnasielektorernas inträde i kapitlet nå- 
gon motsättning eller tudelning mellan präster och lekmän i dom- 
kapitlet? Först må då konstateras, att liksom under tiden efter 
1571 skolmästarna (professorerna) stundom utan att vara präst- 
vigda setat i domkapitlen, nu ock efter gymnasiernas inrättande 
från början i kapitlen sutto lektorer, som ej voro prästvigda, och 
att prästvigning ej förutsattes som en förr eller senare inträdande 
nödvändighet för dem, som voro kapitulares?. För andra kapitel 
skola exempel nedan lämnas; här blott ett par exempel från Ve- 
sterås. I okt. 1624 blef Joh. Olai Stiernhöök lektor politices et 
ethices och »strax Capitularis» (se ofvan) samt återtog lektoratet och 
platsen i kapitlet efter en utrikes resa 1626---28, till dess han den 31 
aug. 1631 af K. Mj:t kallades till hofrätten?; han var ej prästvigd. 
Gabriel Holstenius blef lektor i grekiska 24 sept. 1625 och sannolikt 
omedelbart kapitularis; i alla händelser sitter han i kapitlet i början 
af 1628, då anteckningar börja föras om närvarande assessorer. Han 
efterträdde Stiernhöök 1630 som lektor pol. och blef theol. lektor 
1631. Men först 1632, då han skulle tillträda sitt prebende, prästvig- 
des han”. Exemplen kunde mångfaldigas. ἃ andra sidan synes dock 
flertalet lektorer ha varit prästvigda; och hvad som är det viktigaste, 


! Om dekanens och notariernas uppgifter, se biskopens och kapitlets ofvan 
citerade anordning för läroverket af 25 nov. 1640. 

2 Härmed modifieras i viss mån en uppgift i min Domkapitlens historia 
s. 13 ἢ, 

3 Se kap. prot. för 29 okt. 1628, 21 jan. 1629 ο. 5. v., samt 4 sept. 1630. 

4 För ofvanstående uppgifter, se kap. protokollen. Jfr S. Clason: Johan- 
nes Olai Dalecarlus, i Minnesblad från Dalarne, Stockholm 1897, 5. 63 ff. 


920 Hj. Holmquist, 


man får ej af ofvan nämnda förhållande draga slutsatsen, att lek- 
mannaelementet i det nya lärarekapitlet fått plats bredvid och som 
motvikt mot det prästerliga elementet. Enligt den tidens uppfattning 
och med den tidens studieutbildning tillhörde nämligen läroverks- 
lärarna, »doctores et magistri», prästeståndet i dess i motsats mot 
andra stånd, mot »lekmännen>, ehvad lärarna voro prästvigda eller 
ej. Det var den kända motsättningen mellan person&e pure eccle- 
siastice och person&e politice. Upprepade gånger betecknade ock 
biskoparna lektorskapitlet som Consistorium pure ecclesiasticum!. 
De lektorer, hvilka ej af döden förut skördades eller kallades till 
andra värf (som Stiernhöök), gingo ock nästan undantagslöst mot 
målet att nå ett pastorat, antingen genom avancement till de med 
sådana försedda lektoraten eller genom utträde på stiftet. Om de 
dessförinnan ej funno nödigt formellt taga prästordinationen, re- 
presenterade de dock i kapitlet de prästerliga intressena, ej >»lek- 
männens>. Det skulle så småningom blifva annorlunda; därmed 
väcktes först problemet om förhållandet mellan prästerligt och lek- 
mannaelement i stiftstyrelserna. 

En annan sak var, att det nya lärarekapitlet genom asses- 
sorernas nästan exklusiva lärareverksamhet (märk äfven kyrko- 
herdens undervisningsskyldighet) kom att stundom sakna tillräcklig 
praktisk erfarenhet eller tillräcklig auktoritet utåt i frågor af mera 
vidtomfattande praktiskt-kyrklig betydelse för stiftet. Här hjälpte 
sig Rudbeckius genom att utvidga och organisera den redan förut 
af biskop Paulinus i Strengnäs anlitade metoden att vid viktigare 
frågors behandling till kapitlet adjungera utom detsamma stående 


! Det Rudbeckius'ska domkapitlet får sålunda ej heller användas som be- 
vis för, att Rudbeckius i sin kamp mot Gustaf Adolfs Consistorium generale 
ej principiellt kunnat hafva något mot lekmännens plats i kyrkostyrelsen. 
Tvärtom framträder redan i denna strid på 1620-talet, hurusom »präster och 
lärare> sättas som motsättningen mot >»lekmännen> eller persone politice. Se 
t. ex. förslaget till betänkande öfver den af Gustaf Adolf 1623 framlagda in- 
struktionen för Consistorium Generale, P. E. Thyselius: Handlingar rörande 
svenska kyrkans och läroverkens historia I s. 99. Vid den heta diskussionen 
i rådet 28 juni 1636 betonade Rudbeckius ock, att domkapitlen i Sverige i mot- 
sats mot de tyska konsistorierna enligt Guds ord bestodo blott af personge 
ecclesiastice. R. R. prot. Tydligt framträder ock beträffande domkapitlen 
denna motsats i förhandlingarna om dessa i kyrkolagskommitén 1657; se dess 
handskrifna protokoll i K. B. v. Engeströmska samlingen B. X. I. 57. — Laure- 
lius kallar i sin Forma Consistorii domkapitlen pure ecclesiast.; se Bidraget 5. 31. 


Bidrag till domkapitlens historia. 91 


personer!. Den vanligaste formen var, att några af de mest an- 
sedda landsprästerna, hvilka utan för stor svårighet kunde resa 
in till Vesterås, tillkallades. Dessa präster valde biskopen själf, 
och de blefvo snart en bestämd samling, en ordnad institution, 
med titeln capitulares rurales (eller capitulares extraordinarii) i 
motsats mot capitulares cathedrales (äfven ordinarii eller Arosi- 
enses)?. Gärna togos de bland sådana kyrkoherdar, som förut va- 
rit lektorer (capitulares cathedrales)?; deras antal utgjorde åt- 
minstone mot slutet af Rudbeckii tid 65. När de inkallades, bil- 
dades consistorium majus. Denna anordning möter redan från 
lektorskapitlets första tid'. Till consistorium majus kunde ytter- 
ligare flere genom adjunktion tillkallas? Särskildt fungerade con- 
sistorium majus, då prästerna ändock voro samlade i Vesterås till 
synod, och kunde då svälla ut betydligt!. Åfven eljes, när kyrk- 
liga frågor af större vikt förelågo, inkallades stundom flere eller 
färre af landsprästerna38. — Men Rudbeckius” praktiska sinne dref 


! Se ofvan 8. 45 ff. 

2 Så t. ex. hölls 20 dec. 1632 konsistorium »in presentia capitularium cathe- 
dralium et ruralium>. Det var då, som Gustaf II Adolfs död meddelades; Holm 
I 5. 49. Ὁ. 30 dec. 1634 hölls konsistorium in presentia Capitularium qvam 
Arosiensium tam Ruralium (Cap. book 1634). Likaså den 18 mars 1637, och 
många gånger. Jfr äfven Herweghr 5. 319, och Rudbecktii anteckning om 
»capitulares ex pastoribus vicinis>, som skola tillkallas vid synoden 1632, i 
Memoriale Qvotidianum p. 7. 

3 Så blef Ericus Holstenius efter flyttningen till stora Schedvi pastorat 
1626 ständig capitularis ruralis (Muncktell II s. 428); se äfven följande noter. 

4 Den 30 nov. 1646 uppräknas capitulares rurales och äro 6 landspräster. Den 
9 april 1647 habitum est Consistorium majus in presentia omnium consistoria- 
liam ordinariorum et ruralium; dessa senare uppräknas och utgöra 6 lands- 
präster, sammalunda redan 21 dec. 1644. Vid ett viktigt sammanträde den 6 
sept. 1628 uppräknas äfven 6 adjungerade, 4 prostar och 2 kyrkoherdar. 

5 Den 20 maj 1624 hölls consistorium majus vid biskopens barnsöl (kap. 
prot.). 

4 Den 24 febr. 1646 hölls consistorium majus med alla consistoriales or- 
dinarii et rurales (de senare här fem) och adjungerades ytterligare tre. 

1 Se t. ex. kap. prot. för 7 sept. 1631, då 9 landtpastorer äro med (däri- 
bland de fordna kapitulares Jonas Columbus, Ericus Holstenius etc.). 

8 Se t. ex. kap. prot. för 21 aug. 1630, då två prostar voro adjungerade, 
det nyssnämda sammanträdet 6 sept. 1628, då bl. a. hölls ransakning med 
några för kalvinism misstänkta personer, sammanträdet 20 dec. 1632 vid un- 
derrättelsen om konungens död, sammanträdet 17 juli 1646 (med 2 adjungerade 
präster) för flere kinkiga ärenden, ο. s. v. 1642 die Thome finna vi i kap. 
prot. ordentliga Acta consistorii majoris. 


92 Hj. Holmquist, 


honom ock att stundom anordna konsistorium af annat slag, med 
adjunktion af verkliga >lekmän», särskildt när praktiskt-ekonomiska 
frågor föllo under kapitlet. Så t. ex. hölls enligt domkapitelpro- 
tokollen 6 juli 1628 Consistorium i Sala socken, hvari deltogo bi- 
skopen, lector theologie, kapitelnotarien, samt prosten i Sala Acha- 
tius Olai och befallningsmannen Jöran Jöransson. Andra exempel 
kunna andragas'!; hela denna anordning har dock aldrig kommit 
utöfver det tillfälliga behofvets nivå och har ej, i motsats mot con- 
sistorium majus, lämnat spår efter sig i domkapitelinstitutionens 
senare historia. — Det förtjänar i detta sammanhang slutligen på- 
pekas, att om consistorium majus kan anses som en ordnad och 
regelbundet fungerande institution under Rudbeckii tid, den dock 
icke beredts någon plats i hans kyrkostadgar, hvilket, om man tager 
i betraktande kyrkostadgarnas betydelse för kapitelinstitutionen öfver 
hela riket, säkerligen måste anses hafva väsentligen bidragit till 
dess slutliga hopskrympande trots dess inryckande i senare »forme»>. 


Consistorium Cuprimontanum. 


Icke ens med alla dessa former och utvidgningar räckte Ve- 
sterås domkapitel till för Rudbeckii ifver för en verksam stiftsty- 
relse. De bortre delarna af Bergslagen och Dalarna voro svåra 
att i kyrkligt afseende från Vesterås öfvervaka så i detalj, som 
Rudbeckius önskade. Särskildt gällde detta, när Falun (tillhörande 
samma pastorat som moderförsamlingen Stora Kopparberget) just 
vid denna tid hastigt växte. De disciplinära ecclesiastikmålen, dom- 
kapitlets största arbetsbörda, voro där större än i någon annan 
församling i stiftet 5, öfveransträngde kyrkoherden där och fordrade 
så mycken budsändning mellan Vesterås och Falun, att Rud- 
beckius fann nödigt låta i Falun och Stora Kopparberget inrätta 
ett särskildt Consistorium?. Detta egendomliga företag, ett bevis 
till de många på biskopens organisatoriska talang och nit för stif- 
tets vård, har trädt i klarare ljus, sedan professor ἢ. Lundström 
påträffat och offentliggjort själfva stadgan för detta »novum capi- 
tulum»?. Dess sammansättning var enligt stadgan följande. 1) Pa- 


! Den 98 nov. 1628 möta vi oeconomus samt tvänne borgmästare och 
rådmän adjungerade, etc. 

2 Rudbeckii egen utsago i Consistorieordningen för Stora Kopparberget 
(se nedan). 

3. Muncktell II 5, 478. 

4Η΄ἰ Lundström: Undersökningar och aktstycken, Uppsala 1898, ΧΙ; D. 
Doctoris Johannis Rudbeckij ordningh om consistorio weedh Stora Kopparberget. 


Bidrag till domkapitlens historia. 93 


stor Cuprimontanus, >tanquam preses supremus capitulj director»; 
2) Rector pedagogij »tanquam notarius capituli>; 3) Sacellanj 
»tanquam assessores». Liksom i kyrkostadgarna för stiftet infördes 
åfven här omröstning med graderad skala, så att pastor fick 3 
röster, rector 2 och sacellanerna hvardera en. När prepositus (i 
Stora Tuna) var närvarande, intog han platsen som pr&eces i ka- 
pitlet med pastor Cuprimontanus som vice preeces, »till thes full- 
kombligare med tijden här om kan stadgas». Det »nya kapitlet» 
fick endast underordnad ställning, så att viktigare saker, som hörde 
till prepositus eller domkapitlet, ej utan särskildt medgifvande 
fingo afgöras i Kopparbergs kapitlet. Det inrättades ock enligt 
stadgan blott på försök, utan att vara bindande för Rudbeckii ef- 
terträdare. Tiden för anordningen torde sättas till början af 1640- 
talet?! Uppenbart är, att här ett uppslag gjorts, som under andra 
förhållanden och med mindre kraftfulla stiftschefer är Rudbeckius 
och hans efterträdare Olof Laurelius lätteligen kunnat leda till lös- 
görandet från Vesterås stift af en ny superintendentia eller biskops- 
stift för Dalarne. Nu ägde Consistorium Cuprimontanum bestånd 
blott under mäster Pehr och dennes närmaste efterträdare, biskop 
Rudbeckii son Johannes Rudbeckius. Med den senares död 1667 
upphörde det alldeles?. 


Biskop Olof Laurelius och kapitlets rekonstruktion. 


Vi hafva undersökt domkapitlets sammansättning och utveck- 
ling under Rudbeckii episkopat. Den flyktigaste blick på stiftets 
historia under den väldige biskopens ledning låter ana, hvilken 
oerhördt ökad betydelse kapitelinstitutionen då fick och hvilken : 
fruktbringande insats den gjorde i stiftets både allmänt kulturella 
och religiösa lyftning. För en institution med sådana uppgifter 
räckte icke Rudbeckii enkla förordning i Kyrkio Stadgarnes kap. 
XVIII längre, än dennas skapare själf kunde genom sin ledning 
komplettera, hvad som där saknades. Den 8 aug. 1646 gick den 
"store mannen bort; men först på sommaren 1648 tog hans efter- 


! Muncktell II s. 478 sätter dådet i samband med Petrus Jone Helsingius, 
den namnkunnige Mäster Pehr, hvilken blef pastor i Falun och Stora Koppar- 
berget 1640. Jag har ej haft tillfälle att i Dalasocknarnas arkiv anställa när- 
mare undersökningar om detta konsistorium, som, huru intressant episoden 
ån år i och för sig, dock för domkapitelinstitutionens utveckling blef utan be- 
tydelse. 

? Muncktell 1] 5. 480. 


94 Hj. Holmquist, 


trädare Olof Laurelius säte i Vesterås konsistorium. En af Laurelii 
första uppgifter blef att taga itu med kapitlets organisation, både 
praktiskt och teoretiskt. Den närmaste svårigheten låg i att få 
notariesysslan tillfredsställande ordnad. Efter 1631 hade den van- 
ligen uppehållits af lektorerna i etik och matematik; men svårig- 
heten hade tydligen blifvit allt större att få dem att påtaga sig den 
ständigt växande bördan, trots det att extra lönetillskott för no- 
tarie ej alldeles saknades? Såsom domkapitlets verksamhet vid- 
gats, var det också onekligen en svaghet, att personer med full 
lektorstjänstgöring skulle dessutom sköta denna viktiga syssla. 
Math. lektorn hade vanligen haft på sin lott att vara notarie in 
Vallibus; då Halvardus Granagrius 1643 fick detta lektorat, un- 
dandrog han sig emellertid notariatet (han gick ej ens in i dom- 
kapitlet, se nedan); hans företrädare, numera lektorn i grekiska 
Johannes Petri Arbogensis fick fortsätta att föra protokollen in 
Vallibus, ända till dess han under biskopsvakansen nedlade nota- 
riatet, den 30 juni 1647. Lektorn i etik och politik Nicolaus Ni- 
colai Prytz, notarie in Wessmannia sedan 1641, drog sig äfven- 
ledes 1644 undan notariatet (möjligen emedan han då blef rektor 
gymnasii); detta måste öfverlämnas till den förut utanför kapitlet 
stående rhetor. (eloqvent.) lektorn Nicolaus Rudbeckius, biskopens 
son; denne blef därmed ordinarie lektor och kapitular och begynte 
föra kapitelprotokollen från 27 juli 1644?. Sedan Johannes Petri 
1647 slutat, fick Rudbeckius öfvertaga äfven Valles och var sedan 
ensam notarie under biskopsvakansen”?; han förde protokollet, då 
Laurelius första gången tog säte i kapitlet!. Men kort förut hade 


! Redan Leges et constitutiones gymnasii Aros. 1628 påbjödo, att den 
lektor, som tillika var notarie, skulle hafva 20 thal. extra som arvode. Se 
Sectio Qvarta. cap. I, sid. 21. Jfr äfven om Joannes Terserus 1633, Holm I 
s. 51, etc. 

2? Cap. booken för denna dag. I den andra protokollboken, Acta Consi- 
storii, nämnes han som medlem första gången 6 aug. — Muwuncktell I s. 36 
uppger, att han 1643 blef rhet. lektor och conrector schole samt 1648 log. 
lektor och rector schole. I förteckningen öfver trivialskolans rektorer och 
konrektorer (III s. 370 och 378 f.) har Muncktell dock ej medtagit honom. De 
förstnämnda uppgifterna äro ock alldeles oriktiga; Rudbeckius var hvarken 
konrektor 1644 (se Album Schole Aros. s. 46) eller rektor 1648 (se Album 
s. 04 ff.). 

3 Den dubbla protokollbokföringen upphör med afslutandet af Johannes 
Petris bok 30 juni 1647. 

+ Kap. prot. 15 juli 1648. 


Bidrag till domkapitlens historia. 95 


han till allt annat blifvit gymnasiets rektor!?; och arbetsbördan var 
tydligen hans ej starka fysik för tung. Den 15 nov. 1648 upp- 
hörde han med notariatet?. Här nödgades Laurelius, synbarligen 
motvilligt, slå in på den enda väg, som på längden var möjlig; 
kapitlet valde till notarie en utanför detsamma stående person, som 
särskildt aflönades, och som kunde ägna mera arbete åt sysslans skö- 
tande. En liknande erfarenhet om nödvändigheten af särskild no- 
tarie hade gjorts äfven vid andra kapitel (se nedan); och drott- 
ning Kristinas skolordning af 1649? sökte lösa den brännande 
frågan genom föreskriften, alt till konsistorienotarie skulle tagas en 
af de två »>adjunkter>, som borde finnas vid hvarje gymnasium, och 
hvilken då skulle hafva notariatet som sitt hufvudarbete. Till en 
början blef ock i Vesterås någon af gymnasieadjunkterna notarie ἡ; 
men 21 okt. 1663 skiljdes dessa sysslor åt, och konsistorienotarien 
skulle aflönas helt och hållet af kapitlet. Det blef säkerligen en 
knapp lön, och svårigheter mötte åter att få notarie5. Genom hela 
Laurelii biskopstid går problemet om en slutgiltig tillfredsställande 
ordning med notariatet. — I detta sammanhang kan omnämnas, 
att Laurelius själf uppsatte ett edsformulär för notarien, som åter- 
finnes i kapitelprotokollet för 26 maj 16509. Det är utförligare 
än motsvarande ed i Rudbeckii kyrkostadgar och inrycker en passus 
om tysthetsplikt — onödig i Rudbeckii stadgar, där notarien var 
kapitelmedlem och som sådan redan i kapiteleden aflade tysthets- 
löftet. 

En annan i verkligheten mycket viktigare fråga, som ock ge- 
nast mötte Laurelius, var att få kapitlet fulltaligt och bestämma 
om dess framtida sammansättning. Under Rudbeckii sista år, då 


--- in ----.--ςς-.-ὄ.-.- 


Σ Den 26 juni 1648, Album 5. 56. 

2 Kap. prot. för denna dag. 

3 Om denna se vidare nedan. 

+ Så påträffas 1650 (t. ex. 29 maj etc.) i kapitelprotokollen Christophorus 
Petri Rathkindt >rector cantus et gymnasii adjunctus> som notarie. När han 
1632 blef konrektor, efterträddes han af gymnasieadjunkten Samuel Thom 
Barchius, som dock befanns >icke vara capabel>, hvadan Rathkindt fick hjälpa 
till. Jfr AA. Hacklin: Olavus Laurelius, Luleå 1896, 11 5. 87. — Åren 1653 
och 1654 åtogo sig lektorerna frivilligt att sörja för protokoll vid sammanträ- 
dena: se kap. prot. 26 jan. 1653. Sedan vidtog gymnasie adjunkten Paulus 
Joh. Rudbeckius, en son till biskopen: Muncktell III s. 856. 

δῶρ härom utförligare Hacklin II 5. 37. 

6 Tryckt hos Hacklin II 5. 38. 


96 Hj. Holmquist, 


hans kraft var nedbruten af sjukdom!, synas lektorerna ha börjat 
undandraga sig sin ofta besvärliga skyldighet att vara kapitulares; 
och förhållandet blef icke mycket bättre under den långa sedi- 
vakansen, innan Laurelius flyttade öfver till Vesterås. Så hade 
t. ex. Andreas Wallenius, som redan 1643 blef ordinarie lektor i 
hebreiska, vid Laurelii ankomst ännu ej aflagt juramentum och 
tagit säte i kapitlet. Detsamma var förhållandet med den nyss- 
nämda Halvardus Granagrius, lektor i matematik sedan 1643?. 
Äfven saknades log. lektorn och skolrektorn Laurentius Petri 
Ferneboensis, som dock utnämnts 1645?. Under Rudbeckii sista 
år kommo oftast blott två eller tre lektorer tillsammans i kapitlet; 
i stället blef adjunktionen af landtpräster liflig. Studiet af kapitel- 
protokollen från dessa år gifva intrycket af, att domkapitelsinstitu- 
tionen i Vesterås redan var på god väg att från lärarkapitel öf- 
vergå till det blandade lärare- och kyrkoherdekapitel, som på andra 


! Ifrån 1639 var han mycket sjuklig och från 1644 sängliggande; Munck- 
tell I s. 28. 

2 Bägge dessa voro dock prästvigda, den 25 febr. 1644 (kap. prot.) De 
synas ha fått afstå någon del af sin lön åt kapitellektorerna; se cap. booken 
20 mars 1644. 

I Muncktell uppgifver om Laurentius Ferneboensis (II 5. 397), att han 
1642 blef konrektor och log. lektor, »ty båda tjänsterna hörde då samman>. 
Så var emellertid ej förhållandet; log. lektoratet var fortfarande förenadt med 
skolrektoratet och innehades vid denna tid af Josephus Cherberus (Album Schola 
Aros. s. 43). Däremot är Laurentius troligen den förste, som var konrektor 
utan att därmed förena rhet. lektoratet; detta innehades nämligen sedan 1643 
af Nicolaus Rudbeckius. — Muncktell uppgifver vidare, att då Laurentius 1645 
blef skolrektor han tillika blef rhet. lektor; äfven detta är ju omöjligt, då 
Rudbeckius beklädde denna plats till 1649. — Oriktig är därför också Munck- 
tells uppgift. att rhet. lektoratet 1646—1648 tillhörde konrektorn Olaus E. Schult, 
»den siste konrektor, som tillika var rhet. lektor i gymnasium>. 

Att de tre ofvan i texten nämnda lektorerna ej före 1649 tillhörde kapit- 
let, är säkert. Jag har ej återfunnit deras namn bland assessorerna i domkap. 
protokollen. En jämförelse mellan protokollen 12 nov. 1645 i Cap. Booken och 
i Acta Consistorii visar ock, att de icke hörde dit; Cap. Booken säger nämli- 
gen: Hölls sammanträde i närvaro af alla konsistoriales utom Nicolaus Prytz; 
Acta uppräknar i stället de närvarande och därvid fattas utom Prytz äfven de 
ofvannämnda lektorerna. En notis från 24 februari 1646 bekräftar dessutom 
direkt, att de ställt sig utom kapitlet. Då hölls nämligen Consistorium majus 
med bägge slagen ordinarie konsistoriales: och till detta sammanträde adjunge- 
rades dessutom Dm. Halvardus math. L., Dm. Andreas Vallenius hebr. L. L., 
och Dm. Laurentius Petri rector schol&e (kap. prot.). 


Bidrag till domkapitlens historia. 97 


håll vid denna tid hade mäktiga förespråkare! År 1647 tillhörde 
fem lektorer kapitlet?, och då 1648 en af dessa, teol. lektorn Petrus 
Olai Dalekarlus, blef pastor i Stora Schedvi, återstodo blott fyra. 
Dessa fyra möta oss ock, då Laurelius tar sitt säte i konsistorium 15 
juli 1648; Ericus Salamontanus physices lector et consist. deca- 
nus3, Nicolaus Prytz ethices lector, Johannes Petri grece ling. 
lector?, och NMicolaus Rudbeckius eloqv. lector och consist. nota- 
rius5. Αἰ dessa blefvo emellertid icke mindre än de 3 första un- 
der årets lopp utnämnda till kyrkoherdar på landet"; och af de 
tre förutvarande »skolkande» lektorerna bortgick 1648 Granagrius 
med döden, och Laurentius Ferneboensis fick pastorat. 

I näslan samma drag kom ock drottning Kristinas viktiga skol- 
ordning 7 aug. 16497, hvarigenom gymnasiet och trivialskolan all- 
deles skildes åt, kyrkoherden, rector schole och conrector löstes 
från gymnasielektoraten, och inom dessa senare en omläggning 
ägde rum med 2 ordinarie theol. lektorer etc. Lektoratet i hebreiska 
borttogs och dess innehafvare Vallentus uppflyttades till secundus 
theol. lektor?; lectio logices, som togs från rektor schole, lades 


! Jfr t. ex. Johannes Matthies instruktion för Strengnäs stift 1644, se ne- 
dan. — Själfva den yttre formen på kapitelprotokollen visar, huru med Rud- 
beckii sjunkande krafter äfven ordningen i kapitelgöromålen aftog. 

2 I Harakers kyrkoarkiv I: I (landsarkivet i Uppsala) finnes ett original- 
bref från sockenmännen i Haraker, uppläst och konfirmeradt af samtlige Con- 
cistorialibus med underskrifter af Gabriel Holstenius pastor, Joh. Petri Greece 
L. Lector. Petrus Olai Dalecarlus L. theol. och Nikolaus Rudbeckius eloqv. L. 
(Nicolaus Prytz namn saknas). 

81 Album Schole Arosiensis för 26 juni 1648 benämnd theol. lector (han 
blef 1648 först theol. lektor och så pastor i Munktorp, Muncktell I s. 223). 

4 Enligt Album Sch. A. för 26 juni 1648 blef Jacobus Elai Terserus circa 
medium anni lect. grec. L.; han blef sålunda Petris efterträdare då denne 
1648 utnämndes till kyrkoherde i Sala. 

5 Rudbeckius var sedan 26 juni 1648 äfven gymnasiets rektor, se ofvan. 

6 Se föregående noter; Prytz blef kyrkoherde i Vester Fernebo; 1648 
circa medium anni M. Olaus Joh. constitutus est Ethic lect. (Album). 

? Denna berömda skolordning, som bär tydlig prägel af Strengnäs-bisko- 
pen Johannes Matthizes pedagogiska upppfattning, utfärdades på latin och har 
ej kommit att tryckas förr än genom P. E. Thyseliug i Handlingar etc., 2:a 
häftet 1841. I svensk öfversättning har den därpå utgifvits af G. Sundbärg i 
Årsredogörelse för Stockholms Realläroverk 1885—386. 

8 Benämnes i Album Schole Arosiensis för 7 juni 1649 S. Theol. et Hebr. 
L Lector. — Muncktell uppgifver (II 332, III 309), att Wallenius först 1650 
blef sec. theol. lect. Han är dock sådan redan i domk. prot. 22 aug. 1649 och 
Album Schole Arosiensis för höstterm. 1649. Nicolaus Rudbeckius anges af 
Muncktell (I s. 36) som 2 theol. lector 1649—50: han är dock för läsåret 1649 
--50 i Album införd som primarius. 


Holmqvist: Bidrag till domkapitlens historia. 7 


98 Hj. Holmquist, 


till lektor physices (innehafvare sedan midten af 1648 Olaus Jok. 
Schult); lectio ethices et politices blef lec. historie et polit. (hist. 
et poeseos i skolordningen, äfven med undervisningsskyldighet i 
juridik; förste innehafvare Laurentias Vitechindi). Af de oför- 
ändrade, 1648 lediga lektoraten hade matematiken samma år fått 
Olaus Erict Schult, som emellertid efter den till prim. theol. lek- 
tor upphöjde Rudbechius 1649 blef rhet. et eloq. lektor; math. lek- 
tor blef Daniel Jacobi Copingensis. Lektor greec. ling. hade vid mid- 
ten af 1648 blifvit Jacobus Εἰαὶ Terserus. Rektor Schole hade 1648 
efter Laurentius P. Ferneboensis blifvit Petrus Jone Ramsbergius, 
som då ock blef lektor logices, men som, då denna 1649 gick bort, 
stod kvar som den nya skolordningens förste rector schole utan 
lektorat. Samtidigt med skolordningen hade ock kyrkoherdebe- 
fattningen i Vesterås blitvit ledig genom Gabriel Holstenii död 
(5 juli 1649); till förste kyrkoherde, eller som han snart började kal- 
las domprost, utan lektorstjänstgöring utsågs 1650 den förut om- 
talade teol. lektorn och sedan kyrkoherden i Stora Schedvi Petrus 
Olai Dalekarlus!. 

Det gällde nu för Laurelius att afgöra, om dessa gamla eller nya 
lektoratets gamla eller nya innehafvare skulle taga plats i domkapitlet; 
äfvenså måste han bestämma sig angående den nu naturligen uppdy- 
kande frågan, om kyrkoherden och rektor 56 0185 såsom ej längre 
lektorer skulle anses tillhöra kapitlet eller ej. Särskildt den senares 
ställning kunde blifva föremål för ovisshet; gammal häfd band ju rek- 
tor schole vid kapitlet, men å andra sidan föreskref skolordningen 
uttryckligen, att alla lärarna vid trivialskolan skulle fullständigt be- 
frias från alla andra offentliga uppdrag såsom konsistoriegöro- 
mål m. m.?. Huru frågorna löstes, därom vittna kapitelprotokol- 
len från 1649. Så finner man nu den gamle lektorn Vallenius 
som bisittare från 4 april, Jacob Terserus från 18 april, o. 5. v.; 
och den 22 augusti aflägga följande assessorer sina juramenta i 
kapitlet: Andreas Erici Vallenius, theol. lect.; Olavus Erici Schult, 
eloqv. lect.; Olavus Johannis Schult, phyc. et log. lect.; Jacobus Elai 
Terserus, grece ling. lect.; Petrus Ramsbergius, schol. Aros. rec- 


1 Sådan ter sig öfvergången från gamla till nya skolordningen i Vesterås 
gymnasium, så vidt jag kunnat följa den. Det har varit svårt att finna reda; 
Muncktells uppgifter äro förvirrade (bl. a. sammanblandar han de två Schult), 
och äfven de förnämsta primärkällorna, kapitelprotokollen och Album Scholze 
Arosiensis, hafva ofullständiga och stundom till synes motsägande uppgifter. 

2 Skolordningen, ed. Sundbärg s. 8. 


Bidrag till domkapitlens historia. 99 


tor; Laurentius Vitechindi, hist. et poes. lect.; Daniel Jacobi, math. 
leel. Det var alltså alla de 1648---49 nyutnämnda samt Vallenius och 
rector schole Ramsbergius. Då Nicolaus Rudbeckius ju länge till- 
hört kapitlet, sutto där nu, säkerligen tack vare Laurelii kraftiga 
ingripande, alla 7 lektorerna vid gymnasiet jämte rector scholee. 
Här hade kapiteltraditionen segrat öfver skolordningen. Då kyrko- 
herden 1650 utnämnts, inträdde äfven han omedelbart i kapitlet! 
Med biskopen kom alltså kapitlet under början af Laurelii tid att 
bestå af 10 medlemmar. 


Laurelii Forma consistorii. 


Bredvid arbetet på kapitlets faktiska rekonstruktion satte Lau- 
relius äfven sträfvan att teoretiskt stödja densamma. 1 domkapitels- 
protokollet för 29 maj 1650 talas om den Consistorii ecclesiastici 
form, som af biskopen något tillförne utgifven var och af alla as- 
sessorerna beslutat och underskrifven. Laurelius hade sålunda omkr. 
år 1649 författat en »forma Consistorii>, som ersatte den i Rud- 
beckii kyrkostadgar gifna. Att han uppsatt en sådan, synes ej 
af historieskrifningen hafva blifvit observeradt?. Det ofvannämda 
protokollet gör det emellertid höjdt öfver allt tvifvel; och jag tror 
mig äfven hafva funnit denna forma i en afskrift in qvarto, inhäf- 
tad innanför främre pärmen till en till Vexiö domkapitelsarkiv hö- 
rande synnerligen värdefull foliovolym, innehållande utdrag ur ka- 
pitelprotokoll och andra kapitelhandlingar, mest poenitenssaker, 
från förra hälften af 1600-talet (de äldsta bevarade kapitelupp- 
teckningarna för Vexiö, sign. Ὁ. VII: 1.). Afskriften eller rättare 
afskrifterna — jag har senare funnit ytterligare fyra? — sakna 
visserligen hvarje ursprungsbeteckning; men inre grunder göra det 
så godt som visst, att här föreligger Laurelii forma. 1) Assesso- 
rernas ed är i forman absolut liklydande med den, som vid ofvan- 


!' Se domkap. protokollen frän och med 16 maj 1650. 

3 Laurelius nyaste biograf, 4. Hacklin, som diskuterar Laurelii kyrkolags- 
förslag och ger en värdefull utredning af domkapitlets historia under biskopens 
ledning, nämner ej om någon sådan forma, oaktadt han i en not (II s. 34) har 
ett citat från ett kap. prot. 1663, där det omtalas, att biskopen själf för de nya 
assessorerna vidlyftigt utlägger >»be:te Consistorii form». — Olof Laurelii af 
H. Lundström återfunna, i Undersökningar och aktstycken s. 103 ff tryckta or- 
dinantier för Vesterås stift innehålla bl. a. en föreskrift om notarien. 

3 En afskrift i Qvart 19 Vexiö gymnasiebibliotek, en i Haqvin Spegels 
manuskriptsamling, I IV: 2 Uppsala Ὁ. A., en i B. X: I 29, Κ. B., och en (då- 
lig) i N 1894, U. B.; se vidare nedan och Bidraget, där forman är tryckt med 
angifvande af de viktigaste texternas sakliga olikheter. 


100 Hj. Holmquist, 


nämnda sammanträde 29 maj 1650 aflades af alla assessorerna, äf- 
ven biskopen, och som återfinnes i domkapitelprotokollet. Denna 
ed kan man säga vara säregen för Laurelius. 2) Forman förråder 
nära frändskap med Laurelii af Riksarkivet i tryck utgifna lag- 
förslags kapitel om Consistorium'?, men visar afgjordt en primitivare 
gestalt. 3) Den patriarkaliska uppfattningen af biskopsämbetet, 
försöket att kringskära kapitlets beslutanderätt gent emot biskopen 
(se nedan) m. m. bär Laurelii stämpel. Och det bestämda hän- 
synstagandet till assessorernas skyldighet gent emot en ålderstigen 
och försvagad biskop tyder starkt på att forman tillkommit under 
det ännu färska intrycket af oordningen från Rudbeckii sista år 
(till Laurelii egna äldre år kan forman ej föras)?. 4) Forman hän- 
visar i kap. 7 till kyrkoordningens föreskrift om biskoparnas och 
prostarnas ämbete och förbättringens föreskrift om hvad som i 
kyrkoregementet hör till öfverheten och hvad till forum ecclesia- 
sticum. Frågan blir då, hvilken kyrkoordning och förbättring af 
kyrkoordningen som i forman åsyftas. Härom ger afskriften i 
Qvart 19, Vexiö gymnasiebibliotek, jämförd med kvartvolymens 


! Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686 II: 1 5. 362 ff. 

2 I detta sammanhang må gissningsvis påpekas möjligheten af ett under- 
lag för Laurelii forma. Herweghr berättar i Vita Rudbeckii, att Rudbeckius för 
sitt kapitel uppsatt en forma, af hvilken »allt intill namnet nu är försvunnet»>. 
Möjligt är, att Herweghr här stöder sig på någon notis som i verkligheten syf- 
tat på den forma, som Rudbeckius 1627—928 uppsatte och som ingår i kyrko- 
stadgarna, men hvilken notis Herweghr tolkat annorlunda och trott afse en 
annan i verkligheten aldrig existerande forma, efter hvilken han då ock för- 
gäfves letat. Men det är ju ock möjligt, att Rudbeckius på äldre dagar, när 
kapitelverksamheten nått långt utöfver hans första forma, verkligen uppsatt en ny 
forma, som då emellertid snart undanträngdes af Laurelii och inom kort för- 
lorades. Om så är fallet, har dock säkerligen denna Rudbeckii senare forma 
icke »försvunnit allt intill namnet>, utan till kanske väsentliga delar ingått i 
Laurelii; och till dessa delar höra då otvifvelaktigt de partier, där kapitulares' 
skyldighet gent emot sin ålderstigne biskop så starkt betonas. (Bidraget s. 27 
och 30). Formans anvisning till assessorerna att >bewisa sig troligen och hör- 
samblingen emot honom, som den där af Gud sänd är, hjälpa honom i sin ål- 
derdom att utföra sitt besvärliga ämbete; och hvar något fel vore, som kom- 
mer af ålderdomssvaghet och icke af ett envist sinne, det öfverse och för sam- 
vetets skull icke lasta och förhäda utan honom därom beskedligen påminna» 
— detta ljuder närmast som ett bönerop från den åldrige Rudbeckius. Så 
länge emellertid intet annat stöd för den sistnämnda hypotesen kan andragas, 
anser jag mig icke ha rätt att i framställningen räkna med densamma. Det 
är att hoppas, att forskningen skall bringa klarhet i denna sak. 


Bidrag till domkapitlens historia. 101 


öfriga innehåll, klart besked. Volymen utgör nämligen ett kyrko- 
lagsförslag, i hvilket vi tack vare professor H. Lundströms utredning 
återfunnit Laurelii förut okända kyrkolagsförslag från 1649 i original!. 
Vid en närmre granskning af lagförslaget har jag kunnat konsta- 
tera, att det utgör ett första förslag till ny kyrkolag, som, sanno- 
likt kort efteråt, undergått en öfverarbetning och utvidgning (se 
härom vidare not 2 nedan). I det första förslaget handlar kap. 21 
om biskoparnas och prostarnas ämbete; och öfverarbetningen, »för- 
bättringen» gör där ett tillägg som handlar om, hvad som i kyrkore- 
glementet hörer till andlig eller världslig myndighet. I samma öfver- 
arbetning intages längre fram (med en af ställningen i ett lagförslag 
framkallad lätt redaktionell ändring) den forma, hvarom här är tal. 
Men där hänvisar forman på ofvan omtalade ställe kap. 7 ej blott 
till kyrkoordningen utan mera detaljeradt till dess 21 kap. ο. 8. 
v. och till förbättringen. Det finnes sålunda intet som hälst tvif- 
vel därom, att forman skrifvits i närmaste samband med Laurelii nya 
revision af sitt första kyrkolagsförslag af 1649 och af Laurelius själf 
infogats i denna »Andra revisionen A:o 1649»3, — Härmed kan 
formans ursprung anses bevisadt. Blott ett par iakttagelser till må 


! H. Lundström: Undersökningar och aktstycken 5. 114 ff. Denna upp- 
täckt är grundläggande för studiet af kyrkolagsfrågan under senare hälften af 
1600-talet. 

2 Då professor H. Lundström upptagit den ytterst invecklade och svåra 
frågan om 17:46 århundradets kyrkolagshistoria till behandling (se a. a. 5. 115), 
har jag ej haft anledning här söka djupare intränga i densamma. Blott må 
framföras ett par iakttagelser till stöd för min ofvan gifna uppfattning. 1649 års 
lagförslag består af ett fortlöpande förslag, renskrifvet af samma hand med 
smärre ändringar af Laurelius själf. 1 detsamma hafva infogats några stycken, 
renskrifna med annan hand och försedda med öfverskrifter af Laurelius själf. 
Ett af dessa stycken är som ofvan sagts >»Om consistoria ecclesiastica», hvilket 
med bortseende från små redaktionella ändringar sammanfalla med Forma con- 
sistorii i Ὁ. VII: 1. Lundström förmodar (a. a. 8. 125 ἢ, att lagförslaget trots 
påskriften af samtida hand »Andra revisionen 1649» äfven bör tillskrifvas den 
närmast följande tiden; då den mig föreliggande forman i alla afskrifter citerar 
detta reviderade förslag, skulle den i sä fall vara en med hänsyn till lagför- 
slaget senare gjord redigering af den forma, som någon tid före 29 maj 1650 
faktiskt utgifvits. Nu synes det mig emellertid sannolikare, att Laurelius år 
1649 verkligen haft lagförslaget färdigt, till och med i dess omarbetade skick, 
och att vår forma consistorii i närmaste samband med detta arbete tillkommit 
1649, alltså är den ursprungliga, 1650 omtalade. Påskriften på Qv. 19 om tiden 
hdde först »Första revisionen A:o 1649»; sedan har af samma hand ordet 
»Första> öfverstrukits och ersatts med »Andra>. Så vidt jag kan döma, är det 
ingen annan ån Laurelius själf, som gjort dessa anteckningar, liksom han skrif- 


102 Hj. Holmquist, 


framföras för att stärka bevisföringen. 5) Forman upptager no- 
tarien som medlem af kapitlet. Detta är en ståndpunkt, som un- 
der 1650-talet allmänt var öfvergifven; däremot passar den full- 
komligt till Laurelii sträfvan i början af hans episkopat. 6) Här- 
till kommer ock att, som nedan skall visas, en viss sannolikhet 


vit titelbladet (jämförelse har gjorts med både motsvarande ord och siffror i 
hans orginalbref från denna tid). De olika anteckningarna förklaras enklast så, 
att när Laurelii första förslag (det stora af samma hand renskrifna i Qv. 19) 
på drottning Kristinas uppdrag 1649 (Anjow ἃ. ἃ. 5. 451) gjorts, skref han själf 
titelbladet, på hvilket han ock angifver, att kyrkoordningsförslaget tillkommit på 
Kristinas befallning. Emellertid fick han omedelbart anledning att påöka och 
revidera förslaget; det skedde genom de med annan hand renskrifna tilläggen 
i samma volym och de därigenom nödvändiggjorda, af Laurelius själf verk- 
ställda rubrik- och nummerändringarna m. m. Snart var Laurelius emellertid 
i arbete med att skrifva nya revisioner af gamla kyrkolagen (se nedan): han 
började då anteckna på sina föregående exemplar, hvilken revision i ordningen 
det ena eller andra innehöll. Så skref han på här behandlade volym »>första 
revision 1649»; men erinrande sig, att den i verkligheten innehöll äfven en an- 
dra öfverarbetning med viktiga tillägg, strök han öfver »första» och satte dit 
»andra» (ändringen ter sig som gjord på samma gång som hela anteckningen). 
Lundström anför som stöd för sin förmodan om en senare affattningstid det 
riktiga faktum, att Laurelius äfven efter 1650 var sysselsatt med utarbetandet 
af ett lagförslag, som 1654 förelåg färdigt och som ej är identisk med det 1659 
och :1663 inlemnade förslaget. Men det lagförslag, som framlades 1654, behöf- 
ver därför ej vara identiskt med det i Vexiö förefintliga. Laurelius synes un- 
der nästan hela sin biskopstid ha varit sysselsatt med att skrifva reviderade 
kyrkolagsförslag. Ett sådant afgjordt Laureliskt förslag (ursprungsbeteckning 
saknas) finnes i Kungl. Biblioteket Stockholm, Sv. Lag, kyrkolag (6. 31. 1). De; 
är ej identiskt med vare sig 1649 eller 1659 års förslag men synes ligga midt 
emellan båda. (Tyvärr är det defekt; bl. annat saknas just kapitlet om Con- 
sistorii form, hvadan jag på denna punkt ej kunnat anställa jämförelser). Exem- 
plaret har tillhört Laurelius; och enligt sin sed har han själf på förslagets 
titelsida antecknat: >Kyrkioordningens fjerde förbättring>. Detta förslag inne- 
håller, lika väl som 1649 års, Laurelii »Christelige Spörsmål» i kapitlet om Her- 
rans nattvard (jfr Lundströms viktiga iakttagelse beträffande dessa spörsmåls 
behandling i 1655 års kyrkolagskommitté). Det kan alltså vara antingen denna 
»fjärde revision» eller den för mig okända tredje revisionen, hvarmed Laure- 
lius var sysselsatt i början af 1650-talet. (Man jämföre ock superintendentens 
i Karlstad Svenonis Benedicti utlåtande om Laurelii kyrkolagsförslag 11 juni 
16534, sedan förslaget gillats i Consist. regni 24 maj 1654, Linköpings SB. eccles. 
handl. 67). 

Det för min speciella uppgift viktiga resultatet af ofvanstäende iakttagel- 
ser blir det, att Laurelii första kyrkolagsförslag redan 1649 förelåg färdigt med 
ändringar, bland hvilka den viktigaste var införandet af den »forma consisto- 
rii», hvilken han vid samma tid uppsatt. (Om den sakliga omredigering, hvil- 


Bidrag till domkapitlens historia. 103 


föreligger för, att Vexiö domkapitel i början af 1650-talet förvärf- 
vade sig Laurelii >Forma consistorii> för eget bruk; detta förkla- 
rar då dess förekomst i Vexiö domkapitels bok vid denna tid. 

För den svenska kyrkolagstiftningens historia år det naturligen 
af stort intresse att känna en förbindelselänk på denna punkt mel- 
lan Rudbeckii kyrkostadgar och de stora år 1663 officiellt infor- 
drade kyrkolagsförslagen med deras vidlyftiga kapitel om konsi- 
storium. Laurelii forma är visserligen ej den första länken, äfven 
om vi bortse från hypotesen om en senare förkommen forma af 
Rudbeckius. Laurelius hade som professor i Uppsala varit del- 
tagare i den strid, som 1637 ff. fördes om en af ärkebiskop Pau- 
linus framlagd forma för Uppsala domkapitel; och sedan jag åter- 
funnit äfven denna forma (se nedan), visar det sig, att Laurelius 
därifrån fått väsentliga impulser. Åran att hafva gifvit de första 
egentliga konturerna till 1687 års ännu gällande stadga om dom- 
kapitlen får Laurelius afstå till Paulinus Gothus. Men han gaf 
dennes utkast en ny fastare form och allmängiltigare omfattning 
och blef därigenom för framtiden den bestämmande! Här må 
blott de moment i Laurelii forma andragas, hvilka direkt beröra 
vårt ämne. 

Första stycket handlar om de personer, som höra till ett väl- 
beställt konsistorium. Efter att ha betonat behofvet af en särskild 
>Consistorii Form» föreskrifver detta stycke, att ett välbeställt con- 
sistorium cathedrale skall bestå af två kategorier medlemmar: or- 
dinari?t och extra ordinartii. De förra utgöras af biskopen som 
preses, pastor civitatis, theologire professores och lectores äfven- 
som en notarius. »Extraordinarii i detta consistorium' ecclesiasti- 
cum kunna väljas och några där till kallas af de andra Collegies, 
som tjänligast synas vara, af hvilka konsistorium kan hafva något 


ken forman på ett par punkter synes ha genomgått i samband med infogandet 
i lagförslaget, se noterna till editionen i Bidraget s. 23 ff. Och att forman 
varit som ett själfständigt dokument spridd och ansedd, torde kunna slutas 
af antalet afskrifter och däraf, att Spegel, som känner till och lätit afskrifva 
senare kyrkolagsförslag med deras kap. om konsistorii form, likväl ansett be- 
böfligt att i afskrift som ett särskildt dokument bevara denna »forma consistorii>). 

! Man jämföre t. ex. i de båda »forme>» kapitlen om presidis ämbete, 
adsessorum ämbete, rättegångssaker i kapitlet, och citation och straff (det sista 
saknas hos Paulinus). Paulinus har från förarbetena 1624 och från sin forma 
för Strengnäs stift (se nedan) kvar ett särskildt kapitel om »Några regler för 
consistorialibus»>, hvars innehåll af Laurelius mera systematiskt fördelats på 
och inarbetats i andra kapitel, o. s. v. 


104 Hj. Holmquist, 


bistånd, ära och respekt hos dem, som utantill äro». — Denna 
förordning är ganska märklig. Biskop och pastor upptagas natur- 
ligen som ordinarie och dessutom för Uppsalakapitlets vidkommande 
teologie professorerna i anslutning till den förordning därom, som 
redan fanns (se nedan); för öfriga kapitel tillkomma i stället lek- 
torerna och notarien. I samma stund, som den praktiska nödvän- 
digheten och drottning Kristinas skolordning flyttat notariatet från 
lektorerna till en af gymnasieadjunkterna, söker Laurelius åter rädda 
dess nye innehafvare in i kapitlet. (Vi skola se, att det ock någon 
gång i praktiken lyckades honom). Men han nöjde sig icke där- 
med utan sökte från trivialskolans lärare äfven på annat vis vinna 
stöd för kapitlet. Extraordinarie assessorerna skulle nämligen ut- 
göres af »någre af de andra Collegis». Sålunda skulle kapitlet 
bestå af alla lektorerna som ordinarie bisittare, och några af sko- 
lans lärare som extraordinarii. Men icke ens härvid stannade Lau- 
relii sträfvan att äfven i lag utgestalta kapitelinstitutionen. Om 
man läser formans 6:6 stycke: >»Om extraordinariis Adsessoribus»>, 
finner man, att dessa i själfva verket voro af två slag: några få kol- 
leger, hvilka valdes till 6. o. consistoriales för att när så behöfdes 
stå till tjänst; samt några dugliga landspräster, helst sådana som 
förut varit konsistoriemedlemmar, hvilka endast vid viktigare ären- 
dens afgörande till större eller mindre antal inkallades, men som 
då räknades som capitulares (alltså bildade consistorium majus). 
Enligt Laurelius skulle sålunda kapitlet hafva liksom tre former: 
en kärna bildad af biskop, kyrkoherde, lektorerna och notarien; en 
vidare form med tillökning af lärare från skolan; och en möjlighet 
att kapitlet vid behof kunde vidgas ända till det under Rudbeckius 
ordnade consistorium majus. I praktiken kunde detta då komma 
att betyda, att utom lektorna äfven att par skollärare visade sig 
behöfliga att hafva och därför vanligen inkallades och faktiskt blefvo 
ordinarie. Så skedde ock, som vi skola se, ej blott med rector 
schol&e utan äfven med konrektor. 

Principiellt sedt hade emellertid med Laurelius” forma det mot- 
stånd mot alla lektorernas själfskrifna plats i kapitlet, som annor- 
städes redan förut framträdt! och allt fort skulle göra sig gällande?, 
fått sin hårdaste stöt. Väl skulle Laurelius själf ett ögonblick un- 
der trycket af opinionen hos de ledande prästmännen vackla. Det 
var, när han i sitt 1663 officiellt infordrade lagförslag som ordi- 


! Se nedan vid Strengnäs, Uppsala m. fl. 
2 Se nedan Vexiö och kap. Lagförslag. 


Bidrag till domkapitlens historia. 105 


narii bisittare upptog kyrkoherden, teologie lektorerna och några 
andra lectores, isynnerhet de äldsta och skickligaste, ibland hvilka 
ock Rector scholze kan i valet sättas! Men hans forma hade då 
redan spridts äfven till andra kapitel och där stärkt alla lektorer- 
nas kapitularställning. Och när Laurelius efter alla de resultat- 
lösa kyrkolagsrevideringarna samlade sin erfarenhet i ett samman- 
draget kyrkolagsförslag, (enligt hans egen beteckning i företalet 
benämdt »Extractet»), hvilket han 1668 lät utgå för sitt stift?, stod 
han åter på sin gamla, af erfarenheten som den bästa bekräftade 
ståndpunkt och införde den klara bestämmelsen, att vid alla dom- 
kyrkor utom akademien kapitlets assessorer utgöras af Pastor och 
Lectores”?. 

Ännu några punkter i Laurelii >forma> förtjäna att här på- 
pekas. Dess andra stycke handlar om »Preesidis och Adsessorum 
edh>. Det edsformulär, som här införes, är utförligare än Rud- 
beckii och tyder på, att i kapitlet förekommit allt annat än fred- 
liga och ärliga förhandlingar. Som ofvan sagts är ock det öppna 
erkännandet af reservationsrätten försvunnet. — I fjärde stycket 
>»Om Adsessorum embete> möter en passus, som bör observeras: 
Emedan och förfarenheten gifver med att största delen af det, som 
decideras in Consistorio, tillskrifves Presidis direktion och vilja, 
för hvilket han ock måste vara förtänkt, om saken så fordrar, att 
svara, ty måste intet alltid gälla pluralitas votorum, utan det som 
skåligast och rättvisast finnes... därmed Adsessores ock skola 
låta sig benöja>. Denna passus är ett försök från den siste store 
representanten för det hierarkiskt-patriarkaliska episkopatet att rädda 
dess ställning gent emot det allt själfständigare vordna nya lära- 
rekapitlet. Rudbeckius hade med sin domkapitelsanordning i verk- 
ligheten öppnat dörren för en ny tid i den svenska stiftstyrelsens 
historia. Paulinus Gothus hade i Strengnäs och Uppsala förgäfves 
sökt kringskära kapitlets växande makt; Laurelius försök blef lika 


- πων 


1 Riksarkivets ed. 5. 362 ἢ, — Man märke Vesterås-intresset att rädda 
skolrektorn åt kapitlet. 

2 H. Lundström: Bidrag till konfirmationens historia i Sverige, i Fäst- 
skrift tillägnad domprosten C. A. Torén, 1903. Professor Lundström bringar 
där reda i det virrvarr af oriktiga uppgifter, som allt sedan Sven Belters da- 
gar rädt om de handskrifter, hvilka innehålla »extractet», och uppvisar dettas 
rätta plats som slutstenen i Laurelii kyrkolagsarbete, om ock begränsadt till att 
gälla blott Vesterås stift. 

3 Se nedan Bidraget s. 35. 


106 Hj. Holmquist, 


resultatlöst. För öfrigt borttog naturligen Laurelius i sin stadga 
icke helt och hållet voteringsrätten och dess praktiska betydelse. 
I formans kapitel 8 om rättegång i domkapitlet medges i vissa fall 
uttryckligen votering, hvarvid den graderade röstskalan ej vidare 
omnämnes; preses har blott utslagsröst. Men äfven här möter 
sträfvan att begränsa kapitlets afgöranderätt. Det föreskrifver näm- 
ligen, att om saken är viktig och preses och assessorna ej kunna 
ena sig om utslaget, skola de vända sig till andra konsistorier och 
Uppsala kapitel. Kan ändock icke enighet uppnås, må saken andra- 
gas in conventu comitiali!. 

Slutligen må framhållas, att Laurelii forma behöll och starkt 
betonande de tre särskilda kapitelfunktionerna: vice preses, som 
uppdrogs åt kyrkoherden?; poenitentiarius, »hvars ämbete är att 
upptaga och skärskåda de saker, som höra till poenitentiam pu- 
blicam; samt decanus, hvars ämbete är att öfverse Acta consistorii 
och Capitels boken, concipera bref och handlingar m. m. De båda 
sistnämnda skulle och hafva särkild lön för sitt ämbete. Vid både 
biskopens och pastorns förfall skulle ock poenitentiarien och de- 
kanen »taga upp sakerna per vices»>. 


Kapitlets utveckling till 1687. 

Vi hafva redan sett, att den i Laurelii forma angifna sam- 
mansättningen af kapitlet: kyrkoherden och lektorerna som ordi- 
narii, förstärkta med några få lärare från skolan som extra ordi- 
naril, i praktiken genomförts på det viset, att utom alla lektorerna 
äfven rector schol&e inträdt som åtminstone faktiskt ordinarie 
medlem. Man kunde hafva väntat, att Laurelius, som tydligen ville 
bevara honom åt kapitlet, uttryckligen skulle hafva nämnt honom 
(såsom han senare gjorde i 1663 års förslag); men förklaringen, 
hvarför så icke skedde, ligger nära till hands. Laurelii forma såg 
dagen ungefär samtidigt med den kungliga skolordningen 1649; 
då denna bestämdt föreskref, att rector schol&e och conrector ej 
finge betunges med konsistoriegöromål, kunde ej gärna den biskop- 
liga stadgan öppet strida häremot. Genom satsen om 6. ordinarie, 


! Exempel på, hurusom trots alla begränsningar kapitulares visste att ge- 
nom votering genomdrifva sin vilja gent emot biskopen, lämnas af Hacklin 
I[ s. 38 ff, där ock påvisas, att ingen graderad röstskala förekom (kap. prot. 
12 jan. 1655). — Andra exempel gifva kap. protokollen från 23 febr. 1655, 7 
sept. 1660 m. fl. Att den graderade skalan redan 1649 var bortfallen, visar ett 
omröstningsprotokoll från denna dag. 

2. Obs,, att domprosttiteln ännu ej användes. 


Bidrag till domkapitlens historia. 107 


som vid behof kunde tillkallas, öppnades då den väg, på hvilken 
rektorn med stöd af traditionens starka makt återvanns för kapit- 
let. — Ja äfven conrector schole, som allt sedan 16928 varit 
försvunnen ur kapitlet, höll under Laurelii tid sitt återinträde där. 
Är 1658 möta vi bland kapitlets medlemmar Mag. Samuel Uno- 
nis (Troilius), schole Aros. conrector. »Det synes sedermera hafva 
blifvit den allmänna regeln, att konrektorerna adjungerades i dom- 
kapitlet, fast denna ära ej plägade vederfaras dem omedelbart ef- 
ter utnämningen utan först efter en tid, sedan personernas i fråga 
kompetens vederbörligen pröfvats. ... Den sedvanliga sammansätt- 
ningen af konsistoriet efter 1661 ända till Laurelii död är följande: 
biskop, domprost, 7 lektorer, rector schole och konrektor, således 
inalles 11 ledamöter»! Vi kunna tillägga, att om till en början 
konrektorernas ställning i kapitlet närmast blef den af »forman> 
föreskrifna extra ordinarie?, så öfvergick dock bruket snart till, att 
konrektor på samma sätt som öfriga ordinarie assessorer aflade 
juramentum och blef till Capitularis upptagen. 

Och ej blott till Laurelii död egde denna egendomliga sam- 
mansättning af Vesterås domkapitel bestånd. Äfven under de föl- 
jande biskoparna (Nicolaus Rudbeckius 1670---76, Johannes Bro- 
dinus 1677—1680 och Carl Carlson från 1680) fortsatte rektor 
och konrektor att regelbundet taga säte i kapitlet. Så voro t. ex. 
åren 1673—1676 Eric Schilling Rector schol&e och Joh. Sevallius 
Conrector ordinarie assessorer?. År 1680 möter åter Eric Schilling 
Rector schole'; konrektoratet var då ledigt. Under årets lopp 
blef emellertid Petrus Aroselius konrektor, liksom Schilling fick en 
efterträdare som rektor i Nils Aspman; kap. prot. 15 mars 1681 
förmäler: inkom rector schol&e Nils Aspman och afgaf där sitt ju- 
ramentum att blifva assessor Consistoni. Item conrector scholee 
Pehr Aroselius inkallades att prestera juramentum att blifva as- 
sessor in Consistorio. Till bägge de nya medlemmarna hölls därpå 
det vanliga förmaningstalet. — De återfinnas därefter som kapitu- 
lares under de följande åren, till dess Aspman 1685 efterträddes 
af Jacob Boétius, som redan förut tillhörde kapitlet”, och Arose- 


1 Hacklin 1] s. 33, där äfven flere exempel på, huru konrektorer uppta- 
gas i kapitlet, meddelas. 

2 Jfr Kap. prot. 2 mars 1664 och Hacklin a. a. 

3 Se kap. protokollen. 

4 Kap. protokollen 1677—sept. 1679 äro förkomna. 

$ Då notarien Jacob Boetius den 23 aug. 1682 afgick, lofvades han nästa 
vakanta lektion och erhöll karaktär af lector extraordinarius. Från den 80 


108 Hj. Holmquist, 
lius 1686 efterträddes af Olaus Rabenius!. Sedan återfinnes ej 
mer konrektor som ordinarie assessor; och när Jacob Boéötius, som 
på en gång var lektor och rector schole?, afgick från den senare 
befattningen 1690, upphörde äfven för alltid rector schol&e att vara 
kapitularis. Laurentius Olai Schult, som 1688 blef konrektor och 
och 1690 rektor, betecknar förändringens genomförande; han hade 
aldrig plats i kapitlet. Det var 1686 års kyrkolag och 1687 års 
domkapitelsförordning, som ingripit. Biskopen, kyrkoherden och 
lektorerna återstodo. 

Mindre betydelse än rektors och konrektors återinträde i ka- 
pitlet under Laurelius egde de andra enligt biskopens »forma> 
skedda påökningar af kapitulares, hvaraf Laurelii episkopat är ri- 
kare än något annat. Så inträdde den ofvannämde f. d. kapitel- 
notarien Christophorus Petri Rathkindt år 1653 som assessor, 
men kvarstod blott ett år? 1 stället inträdde sysslomannen 
Andreas Petri Bergius 22 mars 1654 som 6. o. konsistoriemedlem '" 
och nämnes som sådan de följande åren. Efter ett uppehåll in- 
trädde åter sysslomannen på konrektors plats i kapitlet 1659— 
1661 under en längre sedivakans vid konrektoratet. Efter 1661 
är däremot sysslomannen definitivt försvunnen ur Vesterås dom- 
kapitel”. — En ytterligare form för kapitlets förstärkning med e. 
ordinarie medlemmar är ofvan omnämnd i noten om Jacob Boetius 
1682. 

Vid sidan af dessa påökningar bland ordinarie och e. ο. as- 
sessorerna gick anlitandet af adsessores extraordinarii enligt Lau- 
relii stadgas andra grupp af sådana. Anlitandet af consistorium 
majus inskränktes dock betydligt gent emot hvad som varit fallet 


aug. 1682 tog han plats som e. o. assessor, men först den 18 april 1683 pro- 
ponerades och samtycktes till, att han skulle göra sin ed och blifva ordinarie 
kapitularis (kap. protokollen. Muncktell uppger II 5. 338, att han 16 jan. 
1682 erhöll lektors namn och värdighet). År 1684 blef han lektor i grekiska 
(Muncktell). 

' Kap. prot. 25 maj 1686. 

3 Han blef ock rektor för gymnasiet 1688; så återupplifvades för ett ögon- 
blick den gamla ordningen från gymnasiets första år, att bägge läroverksafdel- 
ningarna hade samma rektor. 

8 Hacklin 11 5. 32. Han blef 1654 conrector scholge. 

4 »Proponerades And. B. oeconomi Templi introduction till sessionem in 
Consistorio, och sedan omsider beviljades», kap. prot. 22 mars 1654. Den 31 
mars beslöts, att A. Bergius skall eden framdeles aflägga. 

5 Hacklin II s. 33. 


Bidrag till domkapitlens historia. 109 


under Rudbeckii sista år. Hela institutionen med sex bestämda 
bisittare i detta majus synes af protokollen att döma snarare ha 
upplösts och adjunktionerna blifvit mera oregelbundna. Som exem- 
pel på adjunktioner kunna nämnas 11 dec. 1650 (med en kyrko- 
herde), 23 febr. 1655 (med två präster), 27 jan. 1658 (med 13 
präster; det gällde att besluta om extra ordinarie krigshjälp), 12 
sept. 1660 (två kontraktsprostar), 15 sept. s. å. (en prost), 9 sept. 
1661 (då ett verkligt consistorium majus synes ha hållits med 6 
>assessores pro tempore», hufvudsakligen f. ἃ. kapitulares)!. Efter 
Laurelii tid aftaga adjunktionerna ytterligare; det ordinarie lärare- 
kapitlet känner sig tydligen allt mera fast i sadeln och vandt vid 
alla till stiftstyrelsen hörande göromål. Detta är så mycket mer 
att observera, som biskoparnas och prästerskapets sträfvan i kyr- 
kolagsförslagen gick åt motsatt håll; flertalet lektorers ersättande 
med präster i praktisk tjänstgöring. 

Sedan under Laurelii tid notariatet i regel blifvit ett ämbete 
utanför kapitlet, återstodo som verkliga kapitelämbeten blott poeni- 
tentiariesysslan och dekanatet. Dessa bägge betonades och 
som ofvan sagdts i Laurelii »forma». Kort efter sedan denna 
stadga blifvit utgifven och underskrifven, faltades ock beslut, den 
29 maj 1650, om fördelningen af dessa ämbeten bland lektorerna. 
Poenitentiariesysslan ansågs själfskrifvet tillhöra förste theol. lek- 
torn. Beträffande dekanatet åter bröto sig meningarna i kapitlet. 
M. Olavus Erici (eloqv. lectorn och själf dekan) ansåg lämpligt, att 
secundus theologus är decanus, då primarius theol. är poenitenti- 
arius; äfven Laurentius Vitechindi (hist. lektorn) ansåg »vackert att 
en theologus bekläder det ämbetet>. Häremot invändes från an- 
dra sidan, att ingen säkerhet funnes, att secundus theol. lektorn 
alltid passade; till denna meningen slöto sig de flesta, äfven bi- 
skopen, och så blef beslutadt, att decanus skulle utses bland lekto- 
rorna genom val?. Praktiskt kom visserligen dekanatet att oftast 
gå till andre theol. lektorn; så t. ex. under hela tiden åren 1653 
—1666?. Sistnämnda år blef dock phys. et log. lektorn Joh. Erici 
Holstenius dekan; och kapitlets valrätt här bibehölls. — Åfven 
dessa ämbetens betydelse började emellertid minskas. Särskildt 


— .-. 


! Om flertalet af dessa adjunktioner, se Hacklin II s. 35 f. 
3 Kap. prot. Här föreligger ett exempel på verkligt diskussionsprotokoll. 
Assesorerna yttrade sig från den äldsta nedåt, ej tvärs om, som eljes var det 


vanliga. 
8 Hacklin II 5. 31, not 3. 


110 Hj. Holmquist, 


gällde detta poenitentiarien. Den vidsträckta domsrätt, som ka- 
pitlet under 1600-talet ägt, var på väg att glida öfver till den 
världsliga rätten, och kyrkotukten inskränktes. Det är väl ingen 
slump, att i protokollen från 1670- och 1680-talet poenitentiarien 
allt mera sällan nämnes! Äfven här kom den nya kyrkolagen 
och gjorde slag i saken genom att alldeles borttaga poenitentiarie- 
ämbetet. 

Till sist må anmärkas, att utnämningsrätten fortfarande beva- 
rades åt kapitlet om och under medgifvanden i enskilda fall?, och 
att samma förhållande som under Rudbeckii tid beträffande lek- 
torernas prästvigning? och ställning i klassmotsättningarna fortfor 
att äga rum, om ock med en viss jämkning mot slutet af vår tid, 
hvilken varslade om nya förhållanden. Behandlingen däraf tillhör 
icke här föreliggande undersökning. 


! I anteckningarna vid hvart års början om assessorer under året beteck- 
nas ännu 1673—1676 först theol. lektorn (Samuel Höjer) tillika poenitentiarie; 
när protokollen åter taga vid 1680, återfinna vi Samuel Höjer som 1 theol. 
lektor men ej vidare med poenitentiarie titeln. 

2 Så hade t. ex. biskop Laurelius lofvat Laur. Petri Aroselius det lediga 
lektoratet i historia 1670. Biskopen dog emellertid, men hans änka yrkade if- 
rigt på uppfyllande af biskopens löfte, och kapitlet gaf vika (Muncktell Il 5. 
213). Α. synes ha varit svag för kroglif. 

8 Den 22 aug. 1649 aflade math. lektorn Daniel Jacobi ed i kapitlet, men 
först den 12 dec. undertecknade han obligation för inträde i prästämbetet (kap. 
prot.), ο. 8. V. 


B. Öfriga lektorskapitel. 


Strengnäs. 


Paulinus Gothus gaf icke Rudbeckius efter i nit för den högre 
skolbildningen. Trots hans ifriga anmaningar till Gustaf Adolf och 
änkedrottningen dröjde det likväl tre år efter Vesterås gymnasiums 
inrättande, innan han fick samma förmån i Strengnäs. Den 3 juni 
1626 kom kungabref för Strengnäs gymnasium!?. Det skulle om- 
fatta »sex Professores och bLectores», däraf två »Lectores theo- 
Ιορίς et Linguarum> och fyra filosofie lektorer. Deras beteckning 
i Vesterås som »capitels personers saknas här; men att konungen 
äfven här tänkte sig dem i närmaste samband med domkyrkan 
och kapitlet kan man sluta däraf, att domkyrkans inkomst skulle 
förhjälpa dem till hus och gårdar. Ånnu tydligare framträder re- 
geringens uppfattning i ett bref af 14 aug. 1627 från Kungl. 
Kammaren? med befallning till vederbörande att utan hinder låta 
»Bispen, läsemäåstarne och Capitelspersonerne» i Strengnäs upptaga 
all spannmål inom sina härbärgen — om detta bref jämföres med 
Regeringens resolution 20 febr. 1634, att den spannmål, som blif- 
vit skänkt åt >Biskopen och Capitulares>, tillkommer dem. — Den väl 
af biskop Paulinus själf författade, redan 24 april 1627 i konsistoriet 
upplästa och sanktionerade? skolordningen för det utvidgade läro- 
verket Constitutiones Collegii Strengnensis?, en motsvarighet till 
Rudbeckii Leges, visar ock, att den i Vesterås skedda utvecklingen 
med alla lektorerna som själfskrifna kapitulares till en början äf- 
ven i Strengnäs motsvarade uppfattningen af kapitlets och skolans 
inbördes ställning. Capitulares och professores omvexla som be- 
teckning för lektorerna; man jämför t. ex del. II kap. I, afdelningen 
»Deponendarum Rationum modus ac tempus», hvars första sats 
lyder så: »Qvicunque coram Capitularibus rerum commissarum 
rationem reddere tenentur, utpote Bibliothecarius et Tepli et pau- 


! Original i Strengnäs läroverksarkiv, tryckt hos Thyselius II 5. 73 ἢ 

3 Original i läroverksarkivet; refereradt hos J. 4. Drysén: Strengnäs 
Läroverks Arkiv 1876, s. 4. 

3 Original i läroverksarkivet. 

4 Domkapitelsprot. för denna dag. 

ὃ Denna skolordning upptager de första 18 sidorna i »>Liber Collegii Streng- 
pensis»>, Strengnäs läroverks arkiv. Tryckt hos Thyselius II 5, 79 ff. 


112 Hj. Holmquist, 


perum Oeconomi et Consistorii Notarius», hvarpå fortsättes att tala 
om rektor och professorerna. Denna sats synes ock gifva upp- 
lysningen, att sysslomannen nu definitivt stod utanför kapitlet, och 
att detsamma fått en särskild notarie. Dessa iakttagelser motsva- 
ras ock af den kapitelsammansättning, som möter oss i de sam- 
tida dokumenten. 

Under hösten 1627 höll kapitlet inventeringar på gårdar i 
Strengnäs, hvarvid vi möta de flesta lektorerna; så t. ex den 20 
september Olaus Lundius och Johannes Vesthius (de två första 
teologie gymnasielektorerna) samt Samuel Kempius (eloquentise 
lector) och Jacob Rudbeckius (lektor i matematik)!. Den 15 nov. 
1628 vocerade episcopus consistoriales och scholee college till con- 
sistorum till att delibrera om docentibus et discentibus?; här ingå 
uppenbarligen alla lektorerna i benämningen consistoriales. Och 
så snart vi finna ett dateradt dokument med kapitulares' under- 
skrift, vinna vi full bekräftelse på antagandet. I ett bref af 11 
jan. 1629? möta fyra lektorer; de båda teol. lektorerna Olaus 
Lundius och Joh. Vesthius samt Jonas Bergius (astronomie lektor) 
och Andreas Johannis (phys. lektor). Därest den äldsta för gym- 
nasiets inkomst uppställda planen kan dateras till det år, då för- 
fattaren af densamma Jacobus Rudbeckius var gymnasiets rektor, 
1628", ha vi här det äldsta säkra vittnesbördet om, att alla lek- 
torerna genast blefvo kapitulares. I handlingen säges nämligen, 
att »Episcopus ceteriqve Consistoriales . ... infra scriptam rationem 
iniverunt>; och den är undertecknad af Paulinus, pastor Josephus 
samt lektorerna Lundius, Vesthius, Rudbeckius (Bose), Bergius, 
Kempius och Andreas Johannis, alltså alla sex. Ett kapitelbref af 
6 maj 1630” är ock undertecknadt af alla sex lektorerna: Samuel 
Kempius eloqv. prof. et p. t. rector, Olaus Matthie Lundius th. 
prof., Johannes M. Vesthius th. prof., Jonas Bergius astronom. prof., 
Andreas Johannis phys. prof. och Georgius H. Vintrosius math. 
prof. Och när Jonas Bergius tydligen i samma månad tillträdde 


! Inventeringar, Strengnäs DA. Jfr ock inv. prot. för 19 sept. och 25 
okt. 1627. 

3 Strengnäs domkap. prot. för denna dag. 

> Detta bref återfinnes såväl i domkap. prot. 11 jan. 1629 som i Liber 
Consistorii Strengnensis 1626—38 (en brefkopiebok, förr kallad »Paulinus Gothus" 
expeditionsbok>) och i Spegelska afskriftsamlingen Uppsala DA. I IV: 2. 

4 Handlingen finnes i Strengnäs läroverks arkiv; se Drysén s. 40. 

5 Liber Consistorii Strengnensis, DA. 


Bidrag till domkapitlens historia. 113 


Glanshammars pastorat, undertecknades en kapitelinventering den 
26 maj 1630 redan af hans efterträdare som astrom. lektor Vin- 
trosius; och på dennes plats som math. lektor möter Petrus Bel- 
lander!. Den 29 juli 1632 skref kapitlet till Jacob de la Gardie; 
af lektorerna hafva WVintrosius, Lundius, Vesthius, Andreas Johan- 
nis och Kempius skrifvit under?. Det anförda må vara nog. Att 
samtliga ordinarie gymnasielektorer i Strengnäs liksom i Vesterås 
faktisk togo säte i kapitlet, är visst. — Däremot ställdes här som 
i Vesterås extraordinarie, ej kungl. sanktionerade lärareplatser utom 
kapitlet. Så var till en början förhållandet med lektionen i gre- 
kiska, som 1631 bekläddes af Nicolaus Matthize och sedan af Lau- 
rentius Boectius lector extra ordinarius?. Dessa sutto ej i kapitlet. 
-- De redan nämnda namnen visa ock, att prästvigning här lika 
litet som i Vesterås var nödvändig för plats i kapitlet. Så förblef 
ock förhållandet. Blott ett par exempel: Nicolaus Malmensius blef 
eloqv. lektor 1636 men prästvigdes först 1639. Andreas Thorinus 
blef math. lektor 1643 men aflade prästeden först den 25 juni 
1645. Ehuru detta naturligen äfven i Strengnäs sammanhängde 
med uppfattningen af lärare och präster som >»pure ecclesia- 
stici> i motsats mot »>»politici>, skulle dock nästan strax från bisko- 
pens sida förspörjas ett försök att bevara stiftstyrelsen åt det rent 
prästerliga och teologiska elementet. Vi återkomma dit. 

Huru gick det efter lektorernas inträde med de förutvarande 
kapitulares: domprost, kyrkoherde, rektor, konrektor och syssloman? 
Ofvan sid. 44 har redan sagts, att nästan samtidigt med gymnasie- 
lektorernas inträde i kapitlet detta äfven, efter en tids vakans, för- 
sågs med särkild domprost, kyrkoherden i Jäder M. Ilsbodinus. 
Den 17 juni 1627 nämnes han först som »Templi cathedralis Ar- 
chipraepositus»!; vid den nyssnämnda visitationen samma års höst 
var han med”. Han innehade domprosteriet till sin död 1641 7. 


! Inventeringar, Strengnäs DA. 

3 Strengnäs Consistorii skrifvelser till K. Mj:t R. A. 

3 J. Α. Drysén: Redogörelse för Strengnäs elementarläroverk 1871, där 
en förteckning finnes på lektorerna 1626—1870. — Det bör anmärkas, att äm- 
nenas fördelning och lektoratens anordning i Strengnäs mer än annorstädes 
växlade, så att det ofta är svårt afgöra, om en lektor var ordinarie eller ej. 

4 Acta synodalia från 1600-talet (den från Vexiö till Strengnäs DA. öfver- 
flyttade värdefulla volymen). ᾿ 

5 Liber consistorii Strengnensis, DA. 

$ Inventeringar, Strengnäs DA., 25 okt. 1627. 

? Lundström: Laurentius Paulinus Gothus II 5. 126. 


Holmquist: Bidrag till domkapitlens bistoria. 


114 Hj. Holmquist, 


Han förekommer dock sällan som deltagare i kapitlet eller under- 
tecknare af kapitelhandlingar, förr än han vid Paulinus' förflyttning 
till ärkestiftet 1637 inträdde som vice preses och ledde kapitlets 
förhandlingar under biskopsvakansen 1637—1639!. — Att kyrko- 
herden behöll sin plats i kapitlet är själffallet. Josephus Matthie 
pastor Strengn. återfinnes på de flesta ofvan citerade dokumen- 
ten?. — Beträffande rector schole ställde sig saken i början myc- 
ket enkel. Paulinus delade ej som Rudbeckius läroverket under 
två styrelser, utan en af lektorerna blef både skolans och gymna- 
siets rektor. Men kort innan Paulinus lämnade Strengnäs, vidtog 
han en förändring härutinnan. Den 22 april 1636 proponerade 
han »vara nyttigt att härefter en särskild rector collegii och rector 
schole inferioris blifva»?. Till innehafvare af den sistnämda plat- 
sen utsågs den nyssnämnde Laurentius Boetius. Här var icke 
rektoratet förenadt med ett ordinarie gymnasielektorat som i Ve- 
sterås; följden blef, att Boetius icke heller nu tog plats i kapitlet”. 
Rector schole försvann i Strengnäs stift först af alla ur 
kapitlet genom delningen af skola och gymnasium — en rakt 
motsatt anordning mot den, som i Vesterås af Rudbeckius och 
Laurelius bevarades). — Konrektor delade i Strengnäs ej sam- 
ma öde som i Vesterås; gymnasiets stiftande medförde ämbetets 
borttagande”. Detta skedde i Strengnäs omedelbart i samband 


! Aurelius 1 5. 257; Hagström II s. 588. — Biskop Laurentius Vallius 
hann knappast tillträda episkopatet 1638, innan han dog. 

5 Hagström har I 5. 230 den underliga uppgiften: »I Strengnäs stift var 
emellertid under dessa femtio år (1592—1645) kyrkoherden i Strengnäs ute- 
sluten ur konsistorium». 

3 Strengnäs domkap. prot., DA. 

4 Han är ej ens med i det utvidgade kapitel, som hölls 1 och 2 aug. 
1638, och hvarom nedan ytterligare skall talas. Den 3 sept. 1638 »admittera- 
des Rector schole Strengnensis Laurentius B.> jämte tre andra till att öfver- 
lägga om en sak i konsistorium; Strengnäs domkop. prot. Han stod alltså 
utanför kapitlet och adjungerades, när hans sakkunskap behöfdes. 

5 En episod möter på 1650-talet, som gör intryck af att direkt afspegla 
inflytande från Laurelii anordning i Vesterås. Laurentius Bronnius, som 1653 
blef rektor vid Strengnäs trivialskola, upptogs formligen 1655 till ordinarie 
assessor i kapitlet och verkade som sådan till dess han 1664 blef kyrkoherde 
i Sköllersta; Aurelius II s. 505. Bronnius har ock som rector schole under- 
skrifvit konsistorii klagopunkter af 6 febr. 1663 mot biskop Johannes Matthizes 
försvarsbref af 4 aug. 1662; se Linköpings SB T. 46 p. 541 ff. — Jag har 
dock ej kunnat återfinna hans efterträdare i kapitlet, hvadan anordningen väl 
har rätt att betecknas som tillfällig. 

6 Se gymnasiekonstitutionerna; jfr 4. G. Hollander I s. 324. 


Bidrag till domkapitlens historia. 115 


med gymnasiets upprältande; alltså är Strengnäs i själfva verket 
det första domkapitel, som mister konrektor, liksom det 
sannolikt var det sista, där han tog plats; öfverhufvud har som 
ofvan nämnts hans kapitularställning i Strengnäs troligen aldrig va- 
rit fast. — Hvad slutligen sysslomannen beträffar, var hans kapi- 
tularställning troligen redan förut slut eller högst inskränkt; efter 
gymnasiets bildande mötes han icke i kapiteldokumenten, annat än 
om han för någon särskild fråga inkallats att lemna upplysningar. 

En tydlig bekräftelse på alla dessa ofvan framställda fakta 
och förmodanden beträffande utvecklingen af Strengnäs domkapitel 
har jag funnit vid studiet af domkapitelsprotokollet för 16 sept. 
1664. Biskop Emporagrius, som denna dag tog säte i kapitlet, frå- 
gade: »Huru och af hvem Consistorium är ordinarie hållet?» Därpå 
svarades, »att Rev. D:n Episcopus förr än Gymnasium blef instau- 
reradt adhiberade D:m Pastorem Cathedr., Rectorem Schole, Lec- 
torem theol. och några af vicinioribus Pastoribus där till tjänlige; 
men sedan Gymnasium blef upprättadt, äro D:m Pastor Cathedr. 
och D:ni Lectores Gymnasii brukade, så och på någon tid Rector 
schole>. Man kan lägga märke till, att här sysslomannen helt 
saknas, att ej heller konrektor upptages som assessor före gymnasie- 
tiden, att den ofvan sid. 45 uttalade åsikten att ett par kyrkoher- 
dar under tiden före gymnasiets bildande voro ordinarie medlem- 
mar bekräftas (här är icke tal om adjunktioner, om consistorium 
majus, hvilken fråga särskildt behandlas), att gymnasielektorerna 
utan reservation införas som från början kapitulares, samt att 
rector scholes försvinnande efter gymnasiets bildande och hans 
tillfälliga återinträde på 1650-talet! tydligt angifves. 

Om konrektor aldrig fick fast fot i Strengnäs, hade han för- 
modligen där ej heller fått Vesteråskonrektorns ställning som no- 
tarie. Emellertid hade kapitlet en bestämd notarie. Om honom 
talar ju redan gymnasiekonstitutionerna. Ett särskildt edsformulär 
fanns för honom?. Och det visar sig, att kapitlet till notarie ut- 
såg den af sina medlemmar, som kunde befinnas villig. Det dröjde 
äfven här, innan man öfvergick till särskildt aflönad utanför ka- 
pitlet stående konsistorienotarie. Den 5 juni 1635 börja kapitel- 


! Det sista uttalandet syftar tydligen på, alt som ofvan visats rector schol:e 
omedelbart före 1664 några år varit kapitular. På samma gång bekräftar ut- 
talandet, att han efter gymnasiets stiftande till en tid varit borta från kapitlet 
och egentligen ej hörde dit. 

3 På ett af de första bladen i »Paulinus expeditionsbok>, affattadt på latin. 


116 Hj. Holmquist, 


protokollen föras af M. Andreas Julinus; den 3 aug. 1638 »>desiit 
Notariatus Andrea Julini, som hållit ut i tre år»? Julinus var 
sedan 1635 andre teol. lektor. Den 28 okt. 1638 Notarius con- 
stitutus est Olaus Tunboensis el. Tunbogeus. Han var sedan 1638 
poeseos lektor, blef lektor i grekiska från 1640, men återtog poe- 
seos lektoratet 1645 och behöll det till 1648. Han synes under 
denna tid? hafva fungerat som notarie. Kort efteråt kom drott- 
ning Kristinas skolordning och ändrade förhållandena. 

Återstår då frågan, huru under den nya lektorsregimen för- 
höll sig med de gamla poenitentiarie- och dekanämbetena. 
Denna fråga för oss direkt till biskop Paulinus' ställning till och 
åtgöranden med anledning af den faktisk skedda kapitelutvecklingen. 
Närmast hade han som ofvan visats under påverkan af den all- 
männa uppfattning af lärarnas ställning till kapitlet, som i Vesterås 
utbildats och som öfverallt blef den djupast bestämmande faktorn, 
utan vidare tillgodogjort stiftstyrelsen med den nya kraften från 
gymnasiet. Men åtskilligt tyder på, att han mycket snart fann det 
vara olämpligt, att alla lektorerna skulle deltaga i rent kyrkliga 
stiftsfrågor, och att han därför sökte begränsa kapitlets omfång. 
När Rudbeckius i Vesterås sannolikt vid början af 1628 utfärdat 
sin forma consistorii, låg det för Paulinus nära till hands att följa 
exemplet, särskildt som hans stiftsstad liksom Rudbeckius' nyss 
fått gymnasium ordnadt och han liksom Rudbeckius varit med om 
att i striden om consistorium generale utforma åtskilliga detaljer, 
hvilka nu af den senare upptagits i hans forma. Paulinus gick 
den enklast möjliga vägen. Sannolikt samma år, som han fått 
del af Rudbeckii forma (1628), lade han framför sig en renskrift 
af denna forma samt gjorde med egen hand en del öfverstryk- 
ningar och tillägg, hvarvid han stundom ännu närmre än Rud- 
beckius anknöt sig till förarbetet från 1624. Sådant ter sig Paulini 
originalutkast till forma consistorii: De consistoriis ecclesiasticis 
qvedam observationes för Strengnäs domkapitel”. Om detta så- 
lunda återger den Rudbeckius'ska typen, ha dock några intressanta 


! Domk. prot. 

2 Diverse förteckningar öfver prästmän, Strängnäs DA. Jfr Drysén s. 4 
och 46. --- Thunbogeus var prästvigd 1634, + 1649. Han saknas hos både 
Aurelius och Hagström. | 

8 Det återfinnes i den qvartvolym i v. Engeströmska samlingen K. B., 
hvilken bl. a. innehåller 1608 års lagförslag. Det är användt af H. Lundström: 
Paulinus Gothus II 5. 128. Två afskrifter har jag funnit i Β X: I 29, KE. Β. 


Bidrag till domkapitlens historia. 117 


ändringar gjorts. I formellt afseende kan anmärkas den frappanta 
noggrannhet, hvarmed på de flesta ställen ordet capitel öfverstru- 
kits och ersatts med consistorium. I sakligt afseende kan nämnas 
borttagandet af momentet om att kapitlet väljer präst och skol- 
lårare och tillsätter dem »med deras samtycke som vidkommer»> !; 
vidare att Gustaf Adolfs stadga om straff och execution inryckts 
(saknas i afskrifterna); ett utförligare formulär för assessorsed; och 
utbytandet af notarieeden mot en sekreterared, ur hvilken då ock 
borttagits notariens skyldighet att tjänstgöra vid visitationer. Det 
för vårt ämne viktigaste återstår dock att nämna. Paulinus upp- 
tog nästan ordagrannt Rudbeckii föreskrifter om ämbetena i ka- 
pitlet liksom om den graderade röstskalan — men på flere punk- 
ter med en karakteristisk ändring. Orden: »Decanus eller capituli 
notarius» etc. äro ändrade till »Decanus eller consistorii secreta- 
rius> etc. Orden: >»rector schole&e och de andra lectores i scholan» 
äro ersatta med >»the andra ÅAssessores»; och i omröstningspunkten 
äro orden: >»pastoris, rectoris scholge och poenitentiarii hvars för 
två> ersatta med >»officiariorum hvars för två». Paulinus har velat 
proklamera de gamla kapitelämbetena och kalla dem till nytt lif; 
men han har ej velat i lag sanktionera rektors och alla lektorer- 
nas säte i kapitlet. Att detta är innebörden af stadgan och dess 
omnämnda ändringar, framgår af domkapitelsprotokollet 15 nov. 
1628, säkerligen det tillfälle, då det nyligen gjorda utkastet eller 
dess innehåll framlades till kapitlets afgörande. Då beslöts nämli- 
gen, att >»in consistorio skall vara en prepositus, som antager 
negotia Episcopi, så ock suttinerar viam episcopi, där så behöfves; 
en poenitentiarius; item en decanus, som efterser protocollen och 
consignerer literas, som af Notario ställas». Man märker, att Pau- 
linus verkställt den delning af dekan- och notariesysslan, som först 
efter >forma consistoriis> utfärdande i Vesterås där skedde. Däri- 
genom höjdes dekanatet i rang och anseende. Därför måste ock 
den ofvan anförda ändringen i stadgeutkastet ske, där dekanen 
blef betecknad som sekreterare, ej notarie”. (Man observere, att 


1 Detta gaf väl kapitlet för stor makt i Paulini ögon; han ville på denna 
punkt göra biskopsmakten så omfattande som möjligt: jfr Lundström: Pauli- 
ous Gothus II 5. 305 ff. 

8 Om den ändringen af den Rudbeckius'ska notarieeden till en ed för 
secretarius Consistorii verkligen afser, att decanus som sekreterare skulle af- 
lägga särskild ed, eller om eden äfven hos Paulinus är afsedd för notarien men 
vid ordet capitels utbytande mot consistorium äfven fått ordet notarie ersatt 


118 Hj. Holmquist, 


denna beteckning som sekreterare skild från notarien återfinnes i 
Botvidis ofvan behandlade forma). Häraf såväl som af den faktiska 
existensen af domprost i Strengnäs förklaras ock, hvarföre Paulinus 
ansåg sig böra ändra omröstningsparagrafen; i stället för att särskilja 
pastor, rektor och poenitentiarie tager han den onekligen både 
konsekventare och enklare ståndpunkten att gifva alla särskilda 
kapitelämbetsmän, »officiarii>, ἃ. Υ. 5. prosten, poenitentiarien och 
dekanen två röster, men inga andra. — Men i denna ändring af 
Rudbeckii forma spåras ock önskan att ej med rektors nämnande 
lagfästa någon phil. lektors själfskrifna plats i kapitlet. Om nämligen 
det ofvan anförda citatet ur domkapitelprotokollet, jämfördt med Pau- 
lini stadgeutkast, visat önskan att framhäfva kapitelämbetena, så be- 
kräftas den senast uttalade uppfattningen af Paulini ställning till 
lektorerna i kapitlet af protokollets fortsättning, jämförd med änd- 
ringen i stadgan af »rektor schol&e och de andra lectores» till »de 
andra adsessores>. Vid sammanträdet 15 nov. 1628 bestämdes 
nämligen, att M. Josephus (kyrkoherden) blifver poenitentiarius, M. 
Lundius (förste teol. lektorn) prepositus och M. Vesthius (andre 
teol. lektorn) decanus consistorialis, hvarpå beslutet fortsätter: »Ne- 
gotia ecclesiastica skola handhafvas af episcopus och theologi, och 
philosophi blifva därmed förskonte». Man märker, att här som i 
Vesterås platsen i kapitlet uppfattas som en skyldighet, från hvil- 
ken det närmast är en vinst att befrias, och att biskopen (som 
otvifvelaktigt dikterat beslutet) ansett det olämpligt, att de filoso- 
fie lektorerna deltogo i kapitlets kyrkliga ärenden, i den egentliga 
stiftstyrelsen; däremot kan man sluta till, att de ansågos böra vara 
med, när kapitlet skulle afgöra skolärenden.! 


med det dekanen tillkommande secretarius, vågar jag ej afgöra. En särskild 
latinsk notarie-ed var i alla händelser i bruk under Paulini tid i Strengnäs: 
se ofvan sid. 115. — Anmärkas bör, att delningen mellan dekan och notarie 
sannolikt fanns, redan då gymnasiekonstitutionerna utfärdades; de tala nämli- 
gen om båda. 

! Om här gifna tolkning af Paulini stadgeutkast och kapitlets beslut af 
13 nov. 1628 är riktig — och någon annan är knappast möjlig —, har här på 
ett egendomligt sätt föregripits det förslag, som mer än hundra år senare fram- 
kom, då alla icke prästvigda lectores säte i kapitlet verkligen började kännas 
som en svårighet. Se min Öfversikt öfver domkapitlens historia i domkap. 
kommitténs betänkande 1907, s. 27 (om 1777 ärs kungliga förordning). 

En egendomlighet i ofvan anförda beslut är, att till prepositus utses teol. 
lektorn Lundius, under det att året förut till domprost valts Ilsbodinus. Enda 
förklaringen härpå är väl, att kapitlet ansåg Ilsbodinus vara för långt borta 


Bidrag till domkapitlens historia. 119 


Denna uppfattning, att endast teologer och präster skulle vara 
ordinarii kapitulares, släpptes icke af Paulinus. Som vi skola se 
gjorde han den ännu kraftigare gällande, när han förflyttades till 
ärkestiftet. Och i Strengnäs lemnade han den i arf åt sina efter- 
trädare. Under Paulinus” biskopstid hade den dock, som redan 
visats, knappast någon märkbar verkan. Möjligt är ju, att filo- 
sofie lektorerna i vissa ärenden befriats från sammanträdena, fast 
jag intet sådant fall kunnat konstatera. Med viss sannolikhet blef 
ej ens Paulini utkast till >forma consistonrii» officiellt proklameradt,. 
utan nöjde man sig med ofvan refererade kapitelbeslut. Denna 
slutsats kan dragas däraf, att vid det tillfälle, då Emporagrius som 
biskop inträdde i kapitlet (16 sept. 1664), han bl. a. sporde, om 
någon constitutio för consistorium funnes, hvarpå svarades, att 
ingen sådan i Strengnäs vore gifven. — Faktiskt blef dock Pau- 
lini forma i det hela efterföljd. Kapitelämbetena kommo åter till 
heders (på Emporagril spörsmål 1664 bekräftades, att både Archi- 
probst, Decanus och Poenitentiarius fortfarande funnos). Asses- 
sorerna aflade vid inträdet i kapitlet den af Paulinus uppsatta eden 
och konstituerades till konsistoriemedlemmar.! Notarien aflade sin 
ed. Om omröstning efter graderad skala verkligen förekommit, 
kan här lika litet som i Vesterås konstateras; men ett exempel 
föreligger på, att kapitlets majoritet kunde genomdrifva sin mening 
gent emot biskopen.? 

Till sist må anmärkas, att kapitlets nyorganisation lika litet i 
Strengnäs som i Vesterås gjorde slut på adjunktionen af närboende 
kyrkoherdar i viktigare fall. Paulinus, som dock mera än Rud- 
beckius betonade kapitlets prästerliga karaktär och som före gym- 


och önskade en kapitelprost, som ständigt fanns närvarande. (Kan exemplet 
från Uppsala, där 1:a teol. professorn var prepositus, hafva inverkat? Pauli- 
nus ville ju göra Strengnäs till en akademi i smått.) Lundius var sedan 1627 
prost i Öfver Selö. — I alla händelser skrifver sig Lundius allt fort i kapitel- 
bandlingarna blott teol. lektor, och Ilsbodinus förblef domprost. 

! Den 19 maj 1636 constituerades Nicolaus Malmenius som consistorialis, 
premisso ordinario juramento. — Paulini edsformulär för kapitelassessorerna 
finnes intaget i början af Liber Consistorii Strengnensis, omedelbart före nota- 
rieeden. Det kan anmärkas, att detta liksom Rudbeckii har den klara reser- 
valionsrätten, som var ett arf från 1624 års arbete, men som saknas i de tyska 
förebilderna. — Formulär till fullmakter från drottning Kristinas tid, hvilka 
finnas i läroverksarkivet (se Drysén s. 102), tyda på, att lektorerna i Strengnäs 
tillsattes af K. Mj:t, åtminstone vid deras första lektorat. 

2 Lundström a. ἃ. s. 128 f. 


120 Hj. Holmquist, 


nasiets stiftande både sammankallat större adjunktions-kapitel och 
insatt ett par kyrkoherdar som ordinarie, synes efter lektorskapit- 
lets tillkomst mindre ofta än sin kollega anlitat denna form; ej 
heller blef den i Strengnäs så som i Vesterås utbildad till ett ord- 
nadt consistorium majus. Sedan Paulinus i samband med gym- 
nasiets stiftande åt Strengnäs stift återförvärfvat Södertörn!, blef 
prosten i Södertelje Johannes Wattrangius den, som oftast synes 
ha varit adjungerad som kapitular?. Eljes träffa vi ej ofta >con- 
sistoriales rurales». Den 21 aug. 1633 äro två rurales närvarande?. 
Den 19 sept. samma år möta vi sex kyrkoherdar'?, väl det fulla 
talet på dessa 6. o. adsessores. Efter Paulinus' bortflyttning >»con- 
vocerades 1 och 2 aug. 1638 ett Generale Consistorium af här om- 
kringboendes vyrdige prästmän tillika med dem, som in consistorio 
dagligen sitta>; där nämnas utom domprosten, pastor, de sex lek- 
torerna och prosten Wattrangius äfven prosten Laurentius Bene- 
dicti i Tumbo och pastor Petrus Falchovius i Tjula.? Den 3 sept 
1638 adjungerades rector schole och tre till, ο. 5. v. 

Vid Paulinus Gothus' förflyttning till ärkestiftet 1637 bestod 
alltså Strengnäs kapitel af domprost, kyrkoherde och de sex lek- 
torerna, med poenitentiarie- och dekanämbetena upplifvade och 
med särskild bland lektorerna utsedd notarie; vid viktigare tillfäl- 
len adjunktion. Johannes Matthies episkopat (1643—1664) med- 
förde härutinnan viktiga förändringar. Matthie intager i domka- 
pitlens historia en ej obetydande ställning. Vid sitt tillträde till 
episkopatet höll han nämligen en längre oration, som formades 
till ett sammandraget förslag till kyrkolag för Sverige. Det var 
den bekanta Idea boni ordinis in ecclesia Christi.s Detta är den 
första länken i de kyrkolagsförslag, som snart från olika håll i 
rask följd skulle se dagen; och här beredas genast domkapitlen 


! Lundström s. 224 ff. 

5 Han möter redan vid inventariesynen 25 okt. 1627. Inventeringar; 
Strengnäs DA. Ännu efter Paulinus förflyttning är han med, t. ex. i det ut- 
vidgade konsistoriet 1 och 2 aug. 1638, domkap. prot. 

8. Kap. prot. 

4 Lundström s. 127. 

5 Kap. prot. 

$ Den är tryckt bl. a. i Johannes Matthies: Opuscula theologica, Streng- 
näs 1661. Matthie uppgifver själf, att denna skrift författats med anledning af, 
att han af Axel Oxenstierna fått i uppdrag att förbättra kyrkolagen; jfr Hj. 
Holmquist: Johannes Matthie Gothus s. 207 f. 


Bidrag till domkapitlens historia. 121 


ett, låt vara mycket kort, eget kapitel: De consistoriis. Detta kny- 
ter sig till uppfattningen af konsistorierna som en spets på synod- 
institutionen och betecknar dem »Senatus ecclesiastici>. Om deras 
sammansättning säger förslaget ej mera, än att de skola bestå af 
»Episcopi una cum selectis aliqvot ex Ministerio>. Men Matthiges 
uppfattning af, huru domkapitlet borde vara ordnadt, framträder 
mera detaljeradt i den instruktion från K. Maj:t, som han förde 
med till Strengnäs stift!) och som han sannolikt själf formulerat?. 
Där säges, att han bör inrätta kapitlet i Strengnäs med kyrkoher- 
den, gymnasierektorn, theologie lektorerna samt »>några andra af 
Ministerio» som ordinarie assessorer; som extra ordinarie skall han 
i viktigare fall inkalla prostar >helst de som närmast besutne äro». 
För assessorerna föreskrifvas en ed, som ungefär sammanfaller med 
Paulini; likaså en kort föreskrift om notarien och hans ed. 

Det, som väcker uppmärksamhet i dessa Matthiges aktstycken, 
är det fullt klara uttalandet af, att icke alla lektorerna borde sitta 
i kapitlet utan blott rektor och de teologie lektorerna: de ordi- 
narie kapitulares behöfliga antal skulle utfyllas med några »ex 
ministerio>, d. v. 5. med prästmän. Här proklameras sålunda 
under kunglig sanktion teolog- och prästkapitlet som den 
form, hvilken borde införas. Tanken var icke ny; den gick 
tillbaka på Paulinus. Ej heller det tydliga framförandet af den- 
samma i en stadga var nytt; Paulinus hade kort förut gjort detta 
beträffande Uppsala kapitel (se nedan)?. Det viktiga var, att ge- 
nom Matthie denna väg till kapitelfrågans lösning dels vann rege- 
ringens godkännande, dels infördes som förherskande i det begyn- 
nande stora kyrkolagsarbetet. 

Men Matthies kapitel blef ock det mest tydliga exempel på, 
huru fast rotad uppfattningen af alla lektorerna som kapitulares var, 
och huru lätt därför lektorerna trots allt häfdade sin nyvunna ställning. 
Intet spår finnes af, att han lyckats på denna punkt genomföra 


— — ....-... Fo — 


1 Tryckt hos' Wallqvist 8:de flocken (II 5. 481 ff.). 

5 Anjou 5. 236. — Det förtjänar anmärkas, att äfven om Matthie format 
instruktionen, dess innehåll naturligen gillades af regeringen, och att den där 
framstälda meningen sålunda hade starkt ryggstöd. 

3 Paulinus hade i sin forma för ärkestiftets kapitel ock redan framfört 
stadganden om kapitlets i praxis länge tillämpade uppdelning i ordinarie och 
extra ordinarie samt adjungerade:; ej heller i denna punkt gifver alltså Matthia 
första uppslaget. 


122 Hj. Holmquist, 


den kungliga instruktionen och ändra gällande praxis.!? — Däre- 
mot skedde en annan förändring af kapitlet i anslutning till hans 
instruktion. Denna hade nämnt kyrkoherden men synbarligen med- 
vetet förbigått domprosten. Efter Ilsbodinus' död 1641 hade till 
domprost utsetts kyrkoherden i Åker Magnus Jone Agriconnius, 
hvilken vid Matthiges tillträde till episkopatet som sådan fungerade.? 
Men redan nästa år upphörde denna anordning med särskild dom- 
prost, och kyrkoherden i Strengnäs Josephus Fogdonius, hvilken 
haft denna plats allt sedan århundradets början, fick nu, år 1645, 
ställningen som vice preses och domprost i kapitlet.? Sedan för- 
blefvo kyrkoherdeämbetet i Strengnäs och domprosteriet förenade." 
— Ännu en förändring skedde inom kapitlet under Matthiges tid. 
Sannolikt blef det här som i Vesterås allt svårare att öfvertala en 
lektor att åtaga sig det besvärliga notariatet. Biskop Jacob Ζε- 
brozynthius hade förgäfves sökt af regeringen utverka särskild lön 
för notarien.? Biskop Matthie sökte på andra vägar bereda no- 
tarien extra ersättning", väl utan tillfredställande resultat. När så 
Kristinas skolordning kom, hvari konsistorienotariatet pålades en 
af adjunkterna vid gymnasiet, följdes i Strengnäs genast denna an- 
ordning. År 1649 blef Ericus Hambrelius notarie; sannolikt var 


1 Ett köpebref från kapitlet i Strengnäs till andre teol. lektorn Nils 
Malmenius, af 1 juli 1648 (original i läroverksarkivet), är undertecknadt af bi- 
skopen, förste teol. lektorn Jonas Benedicti, pastor Strengn. Josephus Matthis 
samt logices et medicine lektorn Nicolaus Ungius och math. lektorn Nicolaus 
Buddeus. — Den 31 dec. 1652 utfärdar drottning Kristina ett bref (original i 
läroverksarkivet). att Consistoriales i Strengnäs skulle till hjälp för visst ända- 
mål få under två år uppbära ett stipendium. En annan handling i arkivet 
visar, att summan delades mellan Matthie och fem lektorer. Jfr. Drysén s. 
7 1. 

3 Hagström I 5. 229 ἢ, 

8 Aurelius I 5. 493; Hagström I 5. 231. 

4 Beteckningen pastor användes dock mest före 1687 både af innehaf- 
varna och af notarierna i kapitelprotollen. Så skrifver sig Josephus Fogdo- 
nius i ett köpebref af 1 juli 1648 (original i Strengnäs läroverks arkiv) pastor 
Strengn.; i klagobrefvet mot biskop Matthie 1662 tecknar sig Daniel Fogdo- 
nius Pastor 1. Strengn.; då domkap. protokollet 1666 anger närvarande, näm- 
nes pastor Daniel Fogdonius, ο. 8. Vv. 

δ Regeringens resolution på Jacob Zebrozynthius punkter, den 10 aug. 
1640, Kungabref Strengnäs DA. 

6 Biskopens och Consistoriets beslut 22 jan. 1645, Läroverksarkivet ; Dry- 
sén s. 14. 


Bidrag till domkapitlens historia. 123 


han då gymnasieadjunkt. När han 1652 blef lektor!, uppdrogs 
notariatet åt gymnasieadjunkten Gottschalkus Traneus.? Då han 
1655 blef lektor, blef konrektorn Petrus Uggla notarie; men denne 
flyttade efter blott ett år som kyrkoherde till Stenqvista och efter- 
träddes då af Georgius Matthige, ο. 5. v.? 

Strengnäs domkapitel bestod alltså under Matthiges biskopstid 
af biskop, kyrkoherde och alla lektorerna, samt under de sista åren 
rector schole (se ofvan); domprost-, poenitentiarie- och dekanäm- 
betena funnos kvar och innehades efter kapitlets beslut af några 
af de nyssnämda ordinarie assessorerna; en särskild utanför kapit- 
let stående konsistorienotarie tillsattes. Det var ock denna anord- 
ning, som möter i kapitlets bref gent emot sin biskop 4 aug. 1662," 
och som kapitulares skildrade för Matthies efterträdare Erik Em- 
poragrius, då denne 16 sept. 1664 tog säte i kapitlet. Man kunde 
nu hafva väntat ett nytt angrepp mot, att alla lektorerna skulle 
vara ordinarie adsessores. Emporagrius hyste nämligen på denna 
punkt samma åskådning som sin motståndare Matthie; och i det 
kyrkolagsförslag, som han slutredigerat och som kort förut (1663) 
af regeringen officiellt infordrats, var föreskrifvet, att assessorerna 
i gymnasiedomkapitlet skulle utgöras af kyrkoherden vid domkyr- 
kan, de två teologie lektorerna och en eller två af de närmast 
boende landtprästerna.? Men om Emporagrius i Strengnäs velat 
omsätta sin teori i praktiken, har han alldeles misslyckats. Rector 
schol&e försvann åter, men alla lektorerna behöllo sin ställning. 
Ett exempel därpå erbjuder domkapitelsprotokollet från 27 juni 
1666, då som närvarande antecknats utom biskopen: Daniel Fog- 
donius (pastor), Laurentius Vidbyensis (theol. lektor), Gottschalk 
Trane&eus (theol. lektor), Laurentius Peringerus (hist. et. poes. lek- 
tor), Isac Wattrangius (phys. et. log. lektor) och Joh. Nezelius 
(eloqv. lektor); lektoraten i matematik och grekiska voro vid detta 
tillfälle lediga. Och att sammansättningen så bevarades äfven 
under Emporagrii efterträdare Karl Lithman (1674—1686), visar 
bl. a. ett bref från Strengnäs kapitel till Uppsala 19 febr. 1679 5, 


! Drysén 5. 6. 

2 Domkap. prot. 28 nov. 1652. 

8 En förteckning öfver konsistorienotarier finnes i »Diverse förteckningar 
öfver prästmän» Strengnäs DA. 

4 Linköpings SB, Τ. 46. 

6 Riksarkivets edition s. 262. 

s Uppsala DA E. III: 3 (inkomna konsistorialskrifvelser). 


124 Hj. Holmquist, 


med originalunderskrifter af utom biskopen: Laurentius Vidbyensis 
Strengn. pastor, Joh. Malmberg gymn. Rector (han var phys. lec- 
tor), Georgius P. Silneus theol. L., Arvidus Vincke theol. Lector, 
Laurentius Fr. Peringer poes. et hist. Lector, Olaus E. Rosenda- 
lius eloqv. Lector, Laurentius Hesselius, grec. Litt. Lector och Jonas 
Ljung math. Lector — alltså kyrkoherden och alla sju lektorerna 
men inga andra. — Vi kunna sålunda säga, att med Emporagrii 
inträde i kapitlet i Strengnäs det definitivt fick den form, som 
1687 års förordning skulle stadfästa (undant. poenitentiarieembetet). 


Linköping. 

Endast ett år efter Strengnäs fick Linköping gymnasium. En 
samtida anteckning! meddelar nämligen, att genom Gustaf Adolfs 
beslut anno 1627 »mutata est Schola Lincopensis in formam Gym- 
nasii», och att det nya läroverket samma år den 8 sept. invigdes med 
en oration af den förste gymnasierektorn Andreas Joh. Prytz. 
I fundationsbrefvet skola sex lärare ha blifvit nämnda som de 
första lektorerna?. Den 20 jan. 1628 kom från Sala ett nytt kunga- 
bref?, som bekräftade de nya »lektorernas och professorernas> lö- 
ner. Först nämnas två lectores theologie; dessa blefvo Daniel 
Laurentii och Jonas Petri Gothus (förut teol. lektor vid skolan). 
Vidare nämnas »Den som är Rector och Lector ethices, politices, 
oeconomie et historiarum; det var som ofvan sagts Andreas Prytz 
(förut skolrektor, den blifvande biskopen). Som fjärde lektorat 
nämnes i bekräftelsebrefvet »Physices et institutionum medicine» 
(förste innehafvare Petrus J. Biugg; detta lektorat upphörde redan 
1637, ämnet fördelades på andra och i stället kom en Greece Lin- 
gue lektor); som femte »Logices» (förste innehafvare Birgerus 
Jone Kylander); som sjette »Rhetorices et Eloqventie» (förste 
innehafvare den 1628 från utlandet hemkomne Birgerus Olai Be- 
cander); och som sjunde »Mathematicus»> (förste innehafvaren Sveno 
Cirrheus)>. Ingen delning gjordes mellan gymnasiets och skolans 


! Medddelad af Sondén a. a. s. 4. 

2 Björn-Schenmarks handskrifna Ostrogothia Ecclesiastica, Linköpings 
SB, Biographica 137. 

3 Afskrift i Liber gymnasii Lincopensis, Linköpings läroverks arkiv. — 
Håhl I 5. 23 uppgifver, att biskop Kylander invigde gymnasiet 28 sept. 1628. 

4 Björn-Schenmark a. a. 

5 Ofvan lämnade uppgifter äro hämtade från Sondén 5. 5 och Björn- 
Schenmark. — Vid prästmötet i Linköping 1628 finna vi lärarna redan i full 
verksamhet under omvexlande titel lektor och professor; Acta synodalia 22 
juni 1628, domkap. prot., Linköpings DA. 


Bidrag till domkapitlens historia. 125 


ledning, utan båda stodo under samma rektor. Härmed var na- 
turligen gymnasierektorn själfskrifven i kapitlet. Detsamma kan 
sågas om teol. lektorerna. Men intet tvifvel finnes därom, att äfven 
1 Linköping på basis af gällande åskådning alla ordinarie lekto- 
rerna utan vidare betraktades som kapitelmedlemmar. Upplysande 
hårom är den ämbetsed, som aflades af en nyinvigd präst 5 juli 
16281; däri talas om >»Dm Episcopus et reverendi Dmi Capitula- 
res, Gymnasiil huius Regni etiam professores clarissimi»>. Direkt 
bekräftelse vinnes genom ett af domkapitlet 17 nov. 1629 fäldt 
utslag? med underskrift af följande kapitulares: biskop Jonas Nicol. 
Kylander, Daniel Laurentii Sudercopensis, Jonas Petri Lincopensis 
(de två theol. lektorerna), Petrus Jone Biugg (physicus), Birgerus 
Joh. Kylander (logicus), Sveno Laurent. Cirrheus (mathematicus), 
samt följande två, hvilkas namn sedan öfverstrukits: Andreas Magni 
Gylle och Daniel Laurentii Daalhemius (de voro 1629 nyutnämnda 
lektorer, den förre efter Prytz, den senare efter Becander; sanno- 
likt hade de vid utslagets fällande ännu ej officiellt konstituerats 
till kapitulares men ändock af protokollföraren tillskrifvits). Alltså 
möta oss här alla sju lektorerna som assessorer i domkapitlet. 
Kyrkoherdens Magnus Haraldi Wallerstadius frånvaro har 
varit tillfällig; han framträder naturligen äfven efter gymnasiets 
stiftande som kapitular. Detta skedde, utan att han som i Vesterås 
gjordes till lärare vid gymnasiet. På en särskild förfrågan från 
biskopen i Vexiö om denna sak 28 sept. 1641 (i samband med 
planerna i Vexiö på ett gymnasium, se nedan) svarades i Linkö- 
pings kapitel, att Pastor förblifvit vid sin vanliga stat.? — Däremot 
är det ingen tillfällighet, att conrector schole saknas i ofvan 
anförda dokument. I Linköping liksom i Strengnäs (ej Vesterås) 
medförde gymnasiets upprättande konrektoratets upphörande tills 
vidare. — Likaså var nu alldeles öfverflödigt att räkna sysslo- 
mannen som kapitular; liksom annorstädes inkallades han blott 
vid frågor, där hans sakkunskap behöfdes. Linköpings domkapi- 
tel bestod sålunda från gymnasiets stiftande af biskopen, kyrko- 
herden, läroverksrektorn och alla öfriga ordinarie lektorerna. Men 
äfven här skulle man få känning af den sträfvan efter mera rent 
prästerligt element i kapitlet, som vi ofvan funnit vid behandlin- 


! Domkap. prot. 
2 Kap. prot. denna dag. 
8 Domkap. prot. 28 sept. 1641. 


126 Hj. Holmquist. 


gen af Strengnäs domkapitel. När den berömde Johannes Bot- 
ved: utnämnts till biskop i Linköping, erhöll han den 21 jan. 1631 
af Gustaf Adolf en instruktion!, för hvars affattning han väl ej 
själf varit fträmmande. I denna föreskrifves, att biskopen skall »be- 
stella» kapitlet ej blott med dem, som dittills varit bisittare, utan 
jämväl med andra förståndiga prästmän från närmaste socknar. 
Tillgängliga handlingar upplysa emellertid ej, om denna föreskrift 
kommit längre än på papperet. Att Botvidi med sin stora organi- 
satoriska talang skulle efter ankomsten till stiftet gripa sig an med 
ordnandet af dess kyrkliga förhållanden är naturligt och har ofvan 
sid. 58 antydts.” Men någon underrättelse om, att han utvidgat 
sitt domkapitel eller gifvit det någon forma consistorii, har jag ej 
kunnat påträffa. Och att intet consistorium majus i Linköping i 
praktiken fanns eller ägde bestånd, framgår däraf, att på präst- 
synoden i Linköping 1656 uttryckligen beslöts, att ett consistorium 
majus skulle konstitueras.? Botvidis »regeringstid> blef ej heller 
lång; redan 1635 afled han. 

Om ingen ändring i kapitlets sammansättning af honom ge- 
nomfördes, så har man måhända dock rätt att sluta sig till, att 
hans episkopat icke varit utan betydelse för domkapitlets organi- 
sation. I sin forma för det svenska Preussen hade han framhäft 
de gamla kapitelämbetena och gjort skillnad mellan dekan och 
notarie. Efter hans tid påträffa vi i Linköpings kapitel såväl be- 
teckningarna prepositus, poenitentiarie och decanus, som 
äfven en särskild notarie. Det mig tillgängliga materialet har 
dock varit allt för ofullständigt för att kunna bestämdt bevisa, att 
prelaturnamnpen före Botvidi en tid verkligen varit helt försvunna, 
eller för att kunna, om man anser det nyssnämnda antagandet 
säkert, uppvisa, när och på hvad sätt namnen åter först begynte. — 
Vid uppräkningen af dem, som år 1635 följde biskop Botvidi till 
riksdagen”, nämnes pastor et prepositus Lincop. Sedan blir titeln 
prepositus den vanliga för Wallerstadius och hans efterträdare 
som kyrkoherdar i Linköping. — År 1634 blef eloqv. lektorn Bene- 


! Tryckt hos Thyselius: Bidrag s. 161 ff. 

2. Se härom utförligare de intressanta meddelandena hos H. Lundström: 
Handlingar rörande Johannes Botvidis episcopala verksamhet, i Undersöknin- 
gar och aktstycken s. 73 ff. 

8 Acta synodica, 28 juni 1656, domk. prot. 

4 Kapit. prot. 1635. 


Bidrag till domkapitlens historia. 127 


dictus Nicolai Figrelius poenitentiarius publicus i Linköping!; och 
sedan återfinnes detta käpitelämbete i de samtida urkunderna.? 
Vid den ofvannämnda förfrågan från Vexiö-biskopen om förhål- 
landena i Linköpings gymnasium och kapitel nämnes särskildt 
poenitentiarie. Och så snart i domkapitelprotokollen anteckningar 
om om kapitulares börja, år 1652, möta vi den nyssnämnda Fig- 
relius som theol. lector primarius och poenitentiarie. Sedan är 
poenitentiarieämbetet förenadt med första teol. lektoratet fram till 
1687.? — Den 5 maj 1649 prästvigdes Samuel P. Brask, eloqv. 
lector et consistorii ecclesiastici Decanus.? Dekanen nämnes ock i 
protokollsförteckningarna på kapitulares 1652 och 1659. Ämbetet 
visar sig där ej vara bundet vid bestämdt lektorat. — En särskild 
notarie hade Linköpings kapitel enligt upplysningen till Vexiöbi- 
skopen 1641 kort förut tillsatt, och hade denne ditintills haft sin 
lön af konsistoriet. Den 28 sept. 1639 hade ock beslutats »af 
Episcopo och alla lectoribus,? att Notarius Consistorii cathedralis 
skall hafva en socken”. Kapitlet hade emellertid ej försummat att 
samtidigt med upprättandet af särskild notariesyssla äfven söka få 
understöd genom regeringen. Redan år 1639 hade biskop Jonas 
Petri Gothus (1637—1644) sändt en inlaga till K. Maj:t och på- 
pekat nödvändigheten af att få särskild notarie”. Och den 14 febr. 
1640 utfärdade Kristina ett bref, däri beviljades lön åt en notarie 
i Linköping. Om denna bevillning blef blott ett tomt löfte som 
så många andra dylika under drottning Kristinas tid, eller om den 
senare utgick, vet jag ej”; i sept. 1641 räknas tydligen ej med 


! Håhl 1 5. 62; s. 95 har Håhl ärtalet 1638. 

2 Håhl I s. 95 har en oafhruten rad af poenitentiarii från 1581 till 1687. 
Bland dessa upptages ock för åren 1624—1638 Jonas Petri under hänvisning 
till teckningen af honom som biskop s. 24. Där står emellertid intet om, att 
han var poenitentiarie. Naturligen har äfven i Linköping kapitlet haft att be- 
bandla poenitenssaker och uppdragit handläggandet af dessa åt någon af sina 
medlemmar; frågan är, om detta närmast före Botvidis tid betecknades och 
markerades som ett särskildt kapitelämbete. Enligt Karl IX:s fordran skulle 
kyrkoherden handlägga poenitensmålen utan särskildt poenitentiarieämbete. 

» Se anteckningarna i kapitelprotokollen, tryckta hos O. Holmström: 
Linköpings domkapitels arkiv, 1901, 5. 16 ff. 

4 Domkap. prot. 

5 Märk, att alla lektorerna äro kapitulares. 

Liber Gymnasii Limcopensis, Linköpings läroverks arkiv. 
Linköpings Consistorii skrifvelser till K. Maj:t, R. A. 
För Strengnäs afvisades samtidigt en liknande anhållan; se ofvan sid. 


ee «» a 


1.2. 


128 Hj. Holmquist, 


densamma. En viktigare fråga, som jag ej heller kan besvara, är 
om inrättandet af en särskild notarie o. 1640 innebar antagandet 
af en person utom kapitlet till denna syssla, eller om här som i 
Vesterås och Strengnäs notariatet uppdrogs åt en lektor. Före 
1640 synas i alla händelser notariegöromålen hafva skötts af en 
lektor !; och en viss sannolikhet föreligger, att så fortfarit till 1649? 
Enligt Kristinas skolordning tillsattes då särskild utanför kapitlet 
stående lärare till konsistorienotarie?, äfven om denne sedermera 
stundom såsom adjungerad infördes bland kapitulares.! 

Kristinas skolordning upprättade ock i Linköping särskild från 
gymnasiet skild trivialskola med egen rektor. Här hade nämligen 
ej förut som i Vesterås och Strengnäs delningen af läroverkets två 
afdelningar under olika ledning skett.? Sedan återfinnes ej mera 
skolrektorn som kapitular. Konrektoratet, som genom skolordnin- 
gen återinfördes och som efter 1651 delades i tvänne”, gaf natur- 
ligen ej heller sina innehafvare plats i kapitlet?. Från 1649 var 
sålunda Linköpings domkapitel ordnadt så, som det skulle förblifva 
till 1687, med biskop, domprost och de sju ordinarie lektorerna 
som bisittare, med adjunktion i behöfliga fall, med ett vid lectio 
theol. prima bundet poenitentiarieämbete och ett mellan lektorerna 
växlande dekanämbete, samt med särskild utanför kapitlet stående 
konsistorienotarie. 

Innan vi lämna Linköping, må till sist anmärkas, att äfven 
här gäller det för Vesterås och Strengnäs konstaterade förhållandet, 
att lektorerna för att sitta i kapitlet ej behöfde vara prästvigda, 
äfven om de i de flesta fall förr eller senare togo vigningen. Bland 


1 År 1633 blef Petrus Jone Agrivillius konsistorienotarie i Linköping och 
s. å. eloqv. lektor, Håhl I s. 112. 

3 Biskopen i Vexiö anhöll den 13 jan. 1641 hos rikskansleren om gym- 
nasium i sin stad (se nedan vid Vexiö); han begärde då ock, att Vexiö kapi- 
tel måtte få en notarie lika väl som Linköpings och andra stifts. Men de 
andra stift, som hade notarie. hade till sådan en lektor. 

3 Se t. ex. domkap. prot. 24 mars 1651. 

4 Se Holmström s. 14 och 16. 

5 På Vexiöbiskopens fråga 1641, om Schola Trivialis är secernerat ifrän 
Gymnasio, svarades: Blott till lokalen ej till styrelsen, ty ingen särskild rektor 
finnes i trivialskolan (Kap. prot.). 

6 Domkap. prot. 12 sept. 1651 och 26 april 1654. 

? Protokollen för 1660- och 1670-talen voro vid mina studier i Linköpings 
domkapitlets arkiv utlånta, och har jag för denna tid stödt mig på de af Holm- 
ström ἃ. ἃ, tryckta anteckningarna ur desamma. 


Bidrag till domkapitlens historia. 129 


dem, som den 21 dec. 1638 prästvigdes och afgåfvo prästed, var 
Samuel Nicolai Enander log. lektor och för tillfället läroverkets 
rektor;? han blef ordinarie lektor redan 1634. Det ser för öfrigt 
nästan ut, som om Botvidis efterträdare på biskopsstolen Jonas 
Petri Gothus skulle hafva valt den vägen för det prästerliga ka- 
pitelelementets stärkande, att han förmått så många lektorer som 
möjligt till prästvigning. Utom den ofvannämnde Enander präst- 
vigdes under Jonas Petris episkopat den ene lektorn efter den 
andre; den 17 aug. 1642 vigdes . math. lektorn Daniel Danielis 
Dalinus (lektor 1637); den 22 aug. 1643 vigdes eloqv. lektorn Ni- 
colaus Nicolai Langelius (lektor 1639), grece ling. lektorn Israel 
Andreze Rydelius (lektor 1642) och eloqv. lektorn Laurentius Lau- 
rentii Laurinus (lektor 1642); den 18 sept. 1644 slutligen vigdes 
math. lektorn Nicolaus Petri Lundius, som nyss tillträdt sin plats?. 
Därmed voro för tillfället alla lektorerna i Linköping prästvigda! 
Men visserligen blott för ett ögonblick. Redan 1644 fick Laurinus, 
som blifvit log. lektor, till efterträdare Samuel Petri Brask"”, men 
denne lät viga sig först 5 maj 1649, då han tillika var kapitelde- 
kan. — Det anförda må vara nog. Som något brännande pro- 
blem har denna lektorernas ställning som pure ecclesiastici och 
dock ofta ej prästvigda knappast känts, äfven om lagstiftningsarbe- 
tet, som ofvan flerestädes sagts, tidigt tog sikte därpå och sökte 
ändra i riktning mot rent teolog- och prästkapitel. Men när kort 
efter 1687 års sanktion af lärarekapitlet den allmänna kulturut- 
vecklingen gled in i ett nytt skede, där gymnasielärarna snart för- 
des öfver till lekmännens klass, då skulle det i 1600-talets kapi- 
telform in nuce liggande problemet först träda i dagen i Linköping." 


! Domkap. prot. 

3 Dormkap. protokollen, jämförda med uppgifterna om lektorerna hos 
Björn-Schenmark. 

8 Hål II 5. 195. 

4 Se min öfversikt öfver domkapitlens historia, i Domkapitelkommitténs 
betänkande, s. 26. Jfr Sondén: Berättelse om Linköpings läroverk 1698 --- 
1724, läroverksprogram 1847, 5. 8 och 10. 

Beträffande tillsättningsrätten af lektorer gäller för Linköping som för 
Strengnäs, att denna synes hafva glidit öfver till regeringen, tvärs emot prin- 
ciperna under Gustaf Adolfs tid, men väl stäåmmande med förmyndareregerin- 
gens. När Linköpings kapitel enligt äldre praxis enhälligt efter den 1641 af- 
lidoe grec. Ling. lektorn Petrus Agrivillius valt ny lektor, anhåller biskop Jonas 
Petri i bref hos rikskanslären af 1 juli 1641, att han icke skulle misstyda detta; 
Linköpings SB Kyrkoh. 33. Och Sondén har i Linköpings läroverks historia 
1649—1693, läroverksprogram 1846, 5. 10 flere exempel på, huru regeringen 


Holmquist: Bidrag till domkapitlens bistoria. 9 


130 Hj. Holmquist, 


Åbo. 


Det fjärde gymnasiet under Gustaf Adolfs regering blef Åbo. 
Äfven Åbo stift leddes vid denna tid af en af de stora kyrkoor- 
ganisatörerna, Isaacus Rothovius (1627—1652). Hans ordnande 
kraft framträder i de båda »Constitutiones», som han vid olika tid 
lät utgifva för sitt stift (se ofvan sid. 58). Naturligen skulle hans 
nydanareverksamhet sträcka sig äfven till skolans och domkapitlets 
område. Den 29 juni 1629 skref han till Konungen och anhöll 
om inrättandet af ett gymnasium i Åbo.! Den 28 jan. 1630 ut- 
färdade Gustaf Adolf ock stiftelsebref för gymnasiet.? Endast fem 


tillsatte lektorer, äfven där kapitlet förut valt annan. — Frågan om, hvem som 
skulle tillsätta lektorer, afgjordes först efter 1687 års förordning; se min dom- 
kapitlens historia 5. 30 f., samt Sondén 1847 a. ἃ., som dock har en som jag 
tror oriktig tolkning af 1693 års förordning. 

Ett par ord kunna tilläggas om prebenden i Linköping. Skeda var gam- 
malt kapitelprebende; som sådant möter det t. ex. 1545, då det innehas af 
Petrus Nicolai Folkingius (Braad:; Ostrogothia Litterata I). Under Karl IX:s 
tid synes det ha varit prebende åt poenitentiarien. Vid gymnasiets stiftande 
tillfaller det theol. lektorn Daniel Laurentii (fastställt genom bekräftelsebrefvet 
1628). 1634 blir det eloqv. lektorn Figrelii prebende; kapitlet ansåg sig så- 
lunda kunna flytta det från ett gymnasielektorat till ett annat. Slaka var lika- 
ledes gammalt kapitelprebende och blef från gymnasiets stiftande lektorspre- 
bende, enligt Gustaf Adolfs bref (Liber gymnasii Lincopensis) åt lector ethices 
polit. et pract. philosophie; men äfven det växlade mellan olika lektorat. Ry- 
stad blef 1620 genom Gustaf Adolf prebende åt lector theol. vid katedralsko- 
lan och i kapitlet Nicolaus Grubb. Hans efterträdare Jonas Petri Gothus fick 
det sålunda ock (1623), men behöll det äfven som rector schole. Ett bref från 
Gustaf Adolf (original i Kungabref Linköpings DA) 11 april 1625 ville för all- 
tid binda det vid theol. lektor. När gymnasiet stiftats och Jonas Petri där 
blifvit sec. lector theol., behöll han därför fortfarande prebendet (bekräftadt 
genom Gustaf Adolfs bref 1628), till dess han blef biskop. Det tillföll då sec. 
teol. lektorn Samuel Petri Drysenius (1639) och förblef hos detta lektorat till 
1657, dä Karl Gustaf upphäfde dess egenskap af prebende. Enligt drottning 
Kristinas förordning af 24 dec. 1652 (Wilekman: Ecclesiastike samlingar 1 5. 
233 f.) skulle visserligen inga andra lektorer än de två teologie i gymnasiet få 
hafva prebenden. Men detta hindrade ej, att i stället för Rystad Landeryd 
1658 blef lektorsprebende. Landeryd hade under Gustaf Vasa varit prebende 
åt skolrektorn i Linköping men gjordes af Johan III till ett fritt pastorat. När 
det 1658 åter blef lärareprebende, flyttades det mellan olika lektorat (det till- 
föll först 1 teol. lektorn Anders Petri Ajalinus, sedan phil. pract. lektorn Pet- 
rus Simonjs Löfgren, ο. s. v.). 

! K. G. Leinberg: Handlingar rörande finska skolväsendets historia I s. 
260 ἢ. 

2 Åbo Tidningar 1792 n:o 10. 


Bidrag till domkapitlens historia. 131 


lektorer »bestodos> till en början; den 21 juni 1632 utfärdade ko- 
nungen ett bref, som upprättade ett sjätte lektorat, i politik.! Alla 
dessa gymnasielektorer togo säte i kapitlet och voro bisittare där, 
till dess 1640 Åbo akademi inrättades.? Vid gymnasiets inrättande 
skedde ingen delning mellan gymnasium och trivialskolan, utan där 
fanns blott en rektor?, som sålunda naturligen var kapitular. Äfven 
befattningen som conrector schol&e synes kort efter gymnasiets upp- 
rättande ha upphört; dess siste innehafvare Martinus Henrici Sto- 
dius blef biträdande lektor i grekiska vid gymnasiet och kallar sig 
1633 grece Lingue Lector.t Då domprost- poenitentiarie- och 
dekanämbetena i: Åbo redan voro försvunna, kom alltså kapitlet 
under den korta tid, det var lektorskapitel, att bestå af biskopen, 
kyrkoherden och alla ordinarie lektorerna; om äfven sysslomannen 
ännu räknades som kapitular, kan jag ej afgöra; enligt Leinbergs 
något vaga uttryck skulle han ha varit det.? — Med Åbo akade- 
mis grundande började en ny form för kapitlet, hvilken faller utan- 
för vår här föreliggande undersökning. 


Skara. 


Det dröjde mer än tio år efter de andra gymnasiernas grun- 
dande, innan Skara och Vexiö fingo liknande läroverk upprättade. 
Från båda stiften hade under 1630-talet ansträngningar gjorts att 
ernå förmånen af gymnasium”, och bägges ansökningar hade af 
regeringen stundom behandlats som ett ärende. I början af år 
1641 uppsatte ock den nytillsatte biskopen i Skara Jonas Wexio- 
nensis (1640—1651) jämte Vexiöbiskopen (se nedan) ett förslag 
till gymnasiums anordnande på så vis, att de tre förutvarande 


1 Leinberg IV 5. 89. 

3 Leinberg: Åbo stifts herdaminne 8. 90. — Jag har äfven här tagit Lein- 
bergs uppgift för god utan att anställa egna undersökningar. 

8 Då akademien blifvit upprättad, skref regeringen 15 april 1641 till Ro- 
thovius med uppmaning att inrätta en trivialskola i Åbo. Leinberg: Handlin- 
gar IV 5. 198. | 

4 Leinberg: Herdaminnet 5. 27 f. 

5 Herdaminnet s. 20. Jfr Åbo domkapitels etc. anhållan om konfirmation 
för herr Claudius Christophori på domkyrkosysslomanstjänsten 19 juli 1639, 
tryckt hos Leinberg: Handlingar rörande finska kyrkan och prästerskapet VII 
1907, s. 43 f., där äfven en underskrift af kapitelmedlemmar finnes. 

9 För Skara se utom ofvan angifna skrifvelser äfven domkapitlets beslut 
9 dec. 1640, domkap. prot. Skara DA. (Den äldsta bevarade protokollboken 
omfattar tiden 9/7 1639—!9/s 1641.) 


132 Hj. Holmquist, 


lärarna skulle blifva lektorer och dessutom tre nya lektorat inrät- 
tas.! Samma år erhöll ock Skara, ett par år före Vexiö, funda- 
tionsbref på gymnasium, den 31 aug. 1641. — Af den ofvan sid. 
49 omtalade petitionen 1636 synes framgå, att domkapitlet i Skara 
redan förut under väntan slagit in på samma väg som tidigare 
Rudbeckius i Vesterås och utvidgat läroverket med nya lärare, 
»lektorer,» utan lön för att sedan vinna sanktion härpå. Så näm- 
nas i brefvet utom de tre äldre skolmännen: lector physices, lec- 
tor hebre lingue och rector cantus, »hvilken ock är Notarius Con- 
sistorii>; om dessa tre angifves, att >»de hafva och intet underhåll»?. 
Kapitlet hade sålunda äfven för sin egen räkning utnyttjat öknin- 
gen af lärare till att erhålla särskild notarie. Fundationsbrefvet? 
gick denna anordning på så vis till mötes, att det upprättade fem 
gymnasielektorat: Teologi, Hebreiska och grekiska, Eloqventie, Fy- 
sik och matematik samt Ethice οἱ Musice. Detta innebar, att 
rector schol& som annorstädes blef rektor för hela läroverket, am- 
bulerande bland lektorerna; vidare att rector cantus eller konsi- 
storienotarien blef ordinarie lektor; att teol. lektorn vid katedral- 
skolan blef gymnasiets teol. lektor; samt slutligen att antingen sär- 
skild konrektor till en tid upphörde eller, därest ämbetet bibehölls, 
ställdes utanför det nya gymnasiet och utanför kapitlet." Under 
samma faktorers påverkan här som annorstädes togo de ordinarie 
lektorerna (hvilka de första voro, se nedan) säte i kapitlet. Dess 
sammansättning blef alltså från 1642: biskop, kyrkoherde och de 
fem lektorerna. 


! Betänkandet tryckt i Småländska Archivet III s. 70 ff., där det dock 
oriktigt dateras till 1643. 

? Vestergötlands Fornminnesförenings tidskrift 4 och 5 5. 95 f. 

8 Original och afskrift i Kungabref Skara DA. 

4 Det ligger närmast till hands att antaga, att i Skara som förut i Streng- 
näs, Linköping och Åbo och senare i Vexiö vid gymnasiets inrättande konrek- 
toratet liksom en särskild rector schole till en tid försvunno. Måhända syftas 
därpå i Odheliug” handskrifna herdaminne, Skara Gymnasiebibliotek, där det 
uppgifves, att 1649 (i så fall felskrifning för 1641) namnen rector schol&e och 
konrektor försvunno i Skara. År 1649 försvunno de i alla händelser ej, utan 
framträdde då starkt. I ett dokument, hvarom i texten strax blifver tal, näm- 
nes rektor och konrektor från juli 1649. Och i skolstaten för år 1652 (Kunga- 
bref Skara DA.) återfinnas de; trivialskolans lärare äro då rektor, konrektor 
tre preceptores och en apologista; gymnasiets lärare utgöras af sju lektorer 
och två adjunkter. — Warholm 1 5. 546 uppger emellertid en tillsättning af 
konrektor 1647; om denna uppgift får godtagas, skulle konrektoratet hafva ägt 
bestånd på 1640-talet. 


Bidrag till domkapitlens historia. 133 


Af dessa var sannolikt lector ethic. (rector cantus) notarie. 
Här liksom beträffande Linköping saknar jag dock tillräckligt ma- 
terial för att kunna bestämdt afgöra, huru med notariatet under 
1640-talet ordnades. Men om, som sannolikt är, en lektor skötte 
detsamma, så har i Skara snart mött samma svårighet som annor- 
städes att förmå lektorerna att åtaga sig den betungande sysslan. 
År 1646 tillsattes en utanför kapitlet stående person, mag. Jonas 
Scharinus, som 1647 blef konrektor (?); denne bibehöll notariatet till 
dess han 1651 blef ordinarie lektor!. Det ser ut som om Skara, 
liksom det under Johan III:s regering var »före sin tid» i fråga 
om notariatet, äfven nu först af alla lektorskapitel skulle hafva 
vidtagit den anordning med konsistorienotarie, som blef den för 
framtiden bestående. 

Drottning Kristinas skolordning ingrep naturligen äfven i Skara- 
kapitlets sammansättning. Lektorernas antal ökades till sju; en 
secundus teol. lektor och en hist. et phil. moralis lektor tillkommo, 
äfven om med den senares tillsättning drog ut (se nedan). Trivial- 
skolan fick åter egen rektor och konrektor; dessa stodo nu utan- 
för kapitlet. Konsistorienotarien blef som förut en lärare utanför 
lektorernas och kapitulares' krets. Vid öfvergången till denna nya 
läroverksordning uppstod emellertid i Skara en strid, som ger en 
god inblick i läroverksförhållandena vid denna tid och som lämnar 
åtskilliga faktiska upplysningar, egnade att korrigera och komplet- 
tera de gängse uppgifterna om gymnasiets första lektorer. För oss 
har den intresse, emedan den lämnar bevis på den ofvan tecknade 
bilden af kapitlets sammansättning och äfven skarpare än något 
annat exempel belyser, huru strängt man enligt tidens uppfattning 
drog gränsen mellan ordinarie och extra ordinarie lektorer, när 
det gällde säte i kapitlet. I Uppsala domkapitels arkiv finnes ett 
bref af den 8 sept. 1651?, hvari tvänne lektorer Jonas Johannis 
och Sveno Torbernus Bjerchentus inför ärkekapitlet klaga öfver, att 
året förut (1650) lektorsinkomsterna uppburits blott af de fyra förut- 
varande lektorerna, under det att de själfva ej fått något. I brefvet 
uppräknas gymnasiets första fem lektorer, som voro på gamla löne- 
staten till 1649: Andreas Ambernus (teol. lektor), Magnus Jone 
Salanus (lektor i grekiska), Jonas Jone Salanus (eloqv. lektor), 


=——— 


! Uppgiften om notarie och konrektor från Warholm I 5. 546. Beträf- 
fande den mot Warholm stridande uppgiften, att Scarinus behöll notariatet till 
1651, se nedan s. 135 not 3. 

3 Skrifvelser från andra konsistorier, E: III: 3. 


134 Hj. Holmquist, 


Benedictus Brinck (lektor i matematik + 1651)! och Ericus Bo- 
bergius (lektor ethic. et music). Efter 1649 hade emellertid Mag- 
nus Salanus flyttats från grekiska till det nyinrättade 2:e teol. lek- 
toratet, och Brinck hade gått bort. Återstodo då blott fyra funge- 
rande lektorer 1650, hvaremot såväl lektoraten i grekiska och 
matematik som det nyinrättade i historia stått lediga, och alla in- 
komsterna delats mellan de fyra förutvarande. Nu ansågo emeller- 
tid de klagande, att de redan i februari 1650 blifvit ordinarie 
lektorer, hvarför de begärde få ut sin lön för detta år enligt nya 
lönestaten?. — Denna de båda lektorernas anhållan synes dock 
närmast hafva varit ett försök att tillskansa sig orättmätig fördel 
af det aflägset liggande ärkekapitlet under sedivakansen på Skara 
biskopsstol efter biskop Jonas Wexionensis' död (3 april 1651). Åt- 
minstone får man detta intryck, då man läser det svarsbref, som 
en af den aflidne biskopens söner Nicolaus Salanus? insände till 
ärkebiskopen, biskopar och superintendenter den 21 okt. 1651 '). 
Denne söker visa, att allt gått rätt till. En grundval för hans 
bevisföring är intressant. Han betonar nämligen uttryckligen, att 
»alla "lectores i Skara äro ock consistoriales». Detta bekräftar ej 
blott, hvad vi ofvan sagt om lektorerna och kapitlet; af uttrycket 
framgår, att brefskrifvaren, som lefde uppe i rikets centrum, visste 
af oppositionen mot anordningen med alla lektorerna som kapitu- 
lares och att förordningar med annat arangement tunnos; han an- 
ser sig böra understryka, att i Skara icke var ordnadt efter dessa. 
— Nicolaus Salanus vederlägger så de klagandes skäl. Jonas Jo- 
hannis och Sveno Torb. klagomål grunda sig på, att de skulle den 
2 febr. 1650 hafva blifvit kallade och konstituerade att supplera 
numerum ordinariorum lectorum, och att de redan den 20 febr. 
skulle hafva blifvit erkända som lectores in gymnasio Scarensi. 
Häremot strida dock en rad fakta. Som n:o 2 af dessa anger 
brefskrifvaren, om de båda klagande redan i febr. 1650 blifvit ordi- 
narie lektorer, så hade ej biskopen den 20 jan. 1651 afvisat ma- 


! Så Warholm. Enligt klagobrefvet skulle han ha varit borta redan 1650. 

3 Bland dem hvilkas lön enligt 10 juli 1649 i brefvet omnämnas, äro 
rector schol&e, conrector och notarius consistorii, som »intet fick». En af de 
klagande var 1650 konsistorienotarie, se nedan i framställningen. 

3 Han var bror till de båda lektorerna Salanus vid Skara gymnasium och 
själf sedan 1650 lektor vid det då existerande gymnasium Stockholmense. 
Muncktell: Vesterås stifts herdaminne I s. 331. 

4 Uppsala DA. E: III: 8. 


Bidrag till domkapitlens historia. 135 


gister Sveno från Consistorium, kallandes honom en expectant och 
mag. Jonas allenast en consistorii notarius. Som n:o 3 anföres 
därpå, att just samtidigt 1651 blef beslutadt, att Jonas Johannis 
skulle antaga Lectionem Historiarum och Sveno Torbernus Greece 
Lingue lectionem. Slutligen må n:o 7 af bevisen för klagomålens 
ogiltighet påpekas. Här göres gällande, att mag. Jonas själf er- 
känner sig år 1650 hafva varit consistorii notarius!; men då kunde 
han ej ha varit ordinarie lektor. — Nicolaus Salanus' bref är åt- 
följdt af bilagor. I en af dessa intyga den 5 sept. 1651 med namn 
och sigill »undertecknade consistoriales et lectores Scarenses» An- 
dreas Amberni theol. lect., Magnus Jonge Salanus theol. lect., 
Jonas Jon&e Salanus lect. eloqv. och Ericus Bobergius log. et phys. 
lect.?, att de båda klagande 1650 ej voro annat än extraordinarie 
lektorer på prof, och att biskopen, då han efter hemkomsten från 
riksdagen höll konsistorium, hårdeligen tilltalade Sveno Torbernus, 
för att han som expectant hade »okallad inlupit och gjort sig con- 
sistorialem>; biskopen hade därvid sagt: »Hvad wij hafwom in- 
låtet mag. Jonam Johannis för Notariaten: skull, så hafwom wij 
doch icke ther mag. Svenonem admitterat». Tillika bekräftar in- 
tyget, att de båda klagande först sistnämnda dag utnämndes och 
konstituerades till lektorer?. 


! Jfr ofvan sid. 134 not. 2. 

2 Kyrkoherden Olof Fristadius blef under riksdagen 1651 utnämnd till 
biskop i Skara; för ögonblicket fanns sålunda hvarken biskop eller kyrkoherde 
i Skara. 

81 Warholme förteckning (1 5. 99) på lektorer i historia får sålunda som 
första insättas M. Jonas Johannie (saknas i förteckningen); och lektoratet har 
skötts som e. o. året 1650 och blef ordinarie i början af 1651. Månne icke denne 
Jonas Johannis är densamme, som hos Warhbolm kallas Jonas Joh. Scarinus 
och uppgifves ha varit konsistorienotarie 1646—1649, då han skulle ha blifvit 
den förste secundus theol. lektor 1649—1654? Warholms sistnämnda uppgift 
är nämligen alldeles felaktig, som af ofvan meddelade dokument framgår. Den 
förste sec. teol. lektorn blef förutvarande grek. lektorn Magnus Jona Salanus, 
hvilken som 2:e teol. lektor undertecknat beviset af 5 sept. 1651 (Warholm 
uppger om honom, att han var lektor i grekiska och som sådan dog 1651). 
Att Jonas Johannis och Jonas Scarinus äro identiska, synes stödjas däraf, att 
Jonas Johannis erkänner sig 1650 ännu ha varit konsistorienotarie; men detta 
var enligt Warholm Jonas Scarinus 1646—1649. Om de äro samma person, 
har den verkliga gången af hans befordran varit sådan: 1646—1650 konsistorie- 
notarie, 1651 lektor i historia, 1651 eller 52 secundus theol. lektor efter den 
aflidne Salanus, 1653 eller 1654 (Warholm har I 5. 67 och 78 det ena, 5. 546 
det andra årtalet) prim. teol. lektor, 1662 kyrkoherde i Lidköping, superinten- 


136 Hj. Holmquist, 


Det finnes sålunda säkert bevis för, att i Skara efter 1649 
kapitlet utgjordes af biskop, kyrkoherde samt alla ordinarie lekto- 
rerna; att egenskapen ordinarie lektor utan vidare berättigade till 
plats i kapitlet, medan däremot e. ordinarie bestämdt hölls utan- 
för; samt att notariatet uppdrogs åt utanför kapitlet stående per- 
son. Egendomligt nog har jag ej funnit något spår af, att de an- 
norstädes återupplifvade särskilda kapitelämbetena eller namnen 
poenitentiarie och dekan i Skara framförts; sannolikt hade väl än- 
dock åtminstone poenitentiariesysslan funnits. Däremot visar sig 
domprosttiteln vid århundradets midt här som i andra stift ha 
återupptagits, nu som benämning på stiftstadens kyrkoherde. — Be- 
träffande lektorernas prästvigning var förhållandet i Skara analogt 
med förut skildrade kapitel! Något consistorium majus har jag 
ej vid denna tid påträffat. Lektorerna fortsatte att utan tillökningar 
vara kapitulares?. 1687 års förordning synes här hafva bekräftat 
redan vunnen praxis, blott att poenitentiarieämbetet om det fanns 
afskaffades och dekanämbetet upplifvades”?. 


dent i Karlstad 1673, 5. ἃ. biskop i Vexiö, död 1687. — I Warholms förteck- 
ning öfver lektorer i grekiska får enligt ofvan meddelade dokument den ändrin- 
gen göras, att Magnus Salanus 1650 flyttar från lektoratet i grekiska till det 
nya i teologi, och att i början af 1651 som lektor i grekiska inträder mag. 
Sveno Torbernus Bjerchenius. 

! Den 21 dec. 1656 prästvigdes m. Laurentius Cleverus, m. Brynolphus 
Lundelius m. fl., (domkap. prot., Skara DA); de nämnda voro sedan en tid 
lektorer. Exemplen kunna mångfaldigas, liksom bevisen för, att äfven de icke 
prästvigda betraktades som »pure ecclesiastici> och vanligen efter fullgjordt 
disputationsprof prästvigdes, så snart tillfälle till pastorat yppade sig. 

3 Se t. ex. ett bref från Skara domkapitel till Uppsala 18 mars 1668, Upp- 
sala DÅ. E: III: 3; eller domkap. protokollen i Skara från de stora trätoåren 
1679 —1684. 

3 I själfva fundationsbrefvet för Skara gymnasium förbehöll sig regeringen 
utnämningsrätten till lektorer. I praktiken ordnade sig saken så, att kapitlet 
vanligen utan vidare uppflyttade eller valde lektorer; se det ofvan i texten om- 
nämnda exemplet: den 23 juni 1652 blefvo genom omröstning i kapitlet m. 
Laur. Odhelius och m. Anderas Juvenius designati lectores i gymnasiet på tvänne 
vakanser (den andra bevarade protokollboken 9/s-—'$/e 1652; obs. att omröstning 
förekommer i kapitlet); den 11 aug. 1658 uppdrogs grekiska lektoratet åt M. 
Thorbernus Andree Fegreus (kap. prot.), ο. s. v. Men när regeringen hade 
någon särskild önskan, måste kapitlet foga sig, äfven om det redan valt annan 
än regeringens kandidat; så skedde t. ex. 1662, då den till 1 teol. lektor utsedde 
Juvenius fick vika för regeringens befallning, att Petrus Laurentius skulle till- 
sättas; Warholm I. s. 52. 


Bidrag till domkapitlens historia. 137 


Vexiö. 

Biskop Nicolaus Krokius hade ifrigt arbetat på att få gymna- 
sium äfven i Vexiö. FErinras kan om hans förfrågningar om gym- 
nasium och domkapitel i Linköping. I början af 1641 reste han 
ock upp till regeringen för att underhandla om saken och föreslog 
då, att de tre lärarna vid skolan skulle blifva lektorer, samt att 
tre nya lektorat skulle upprättas! Kort efteråt uppsatte som ofvan 
sagdts biskoparna i Skara och Vexiö ett gemensamt förslag till 
gymnasier i enlighet med det ofvan refererade?. Skara fick samma 
år sitt gymnasium, men Vexiö fick vänta. Kapitlet gick då samma 
väg, som förut användts i Vesterås och Skara; det utvidgade på 
egen hand läroverket med flere lärare och utverkade sedan be- 
kräftelse af regeringen?. Den 30 mars 1643 utfärdade regeringen 
ett med fundationsbrefvet för Skara nästan liklydande bref om 
upprättandet af gymnasium i Vexiö?. Blott fem lektorat infördes 
dock: lektor theol., 1. hebree et grece linguarum, 1. eloqventize, 
I. physice οἱ mathematum, samt 1. logices poéötice et musice. I 
aug. 1643 kom så drottning Kristinas bref!, hvari hon konfirmerade 
de fyra redan 1642 och 1643 tillsatta: till teol. lektor Daniel Lun- 
debergius, till ling. sacr. lektor Ambernus Lindelius, till phys. et 
math. lektor Gislo Unnerus, och till log. lektor Sveno Spinnerus. 
Här liksom i fundationsbrefvet förbehölls utnämningsrätten åt re- 
geringen', och förslag infordras om eloqvent. lektor. Brefvet var stäldt 
till »biskop och consistoriales i Capitlet jämväl nu mestadels till- 
förordnade lectores i gymnasio>. Detta uttryck kunde synas visa, 
att domkapitlet skyndat i sig upptaga de nya lektorerna, redan 
innan konfirmationsbrefvet kom, hvartill det ju kunde hafva rätt 
äfven enligt gällande praxis, då dessa lärare otvifvelaktigt redan 
före gymnasiets formella grundande fått kungl. fullmakter?. Om 


! Biskop Krokius” inlaga 13 jan. 1641 till rikskanslären, Vexiö Consistorii 
skrifvelser till K. Maj:t R. A., tryckt i Småländska archivet III s. 111. 

2 Tryckt i Småländska archivet 111 5. 70. 

8 Arcadius s. 24. 

4 Brefvet är tryckt i Wexiö Stiftstidningar 1797, n:o 7. Original i Kunga- 
bref, Vexiö DA. En prydlig afskrift i slutet af Ὁ: VII: 1, Vexiö DA. 

5 Kungabref, andra bandet, Vexiö DA. 

61 verkligheten gestaltade sig saken här som i flertalet gymnasier; blott 
när någon först blef lektor, anmäldes han till erhållande af Kungl. fullmakt; 
men vid uppflyttningarna och ombytena gjordes aldrig någon hänvändning till 
K. Mj:t; Arcadius, 5. 53. 

? Arcadius 5. 24. 


138 Hj. Holmquist, 


man får döma af den ofvan ofta omtalade »Bötesboken> i Vexiö 
domkapitels arkiv, hafva dock de nya lärarna tagit säte i kapitlet 
först efter gymnasiets formella stadfästande. Den 18 juni 1639 
voro som ofvan nämnts följande kapitulares: biskop Krokius, pastor 
Hermannus Duseus »Trollorum Alumnus»?!; teol. lektorn, poeni- 
tentiarien, protokollföraren och Troll. Al. Zakarias P. Lundebergius; 
skolrektorn Michael Wexionensis (Gyldenstolpe); och konrektorn 
Daniel Petri Lundebergius Troll. Al.?. — Michael Wexionensis blef 
1640 professor i Åbo och efterträddes som rektor af Daniel Lunde- 
bergius; efter denne blef Magnus Hoffmannus konrektor. År 1643 
bortgingo emellertid både han och teol. lektorn Zakarias Lunde- 
bergius som kyrkoherdar. I bötesboken uppträda då detta år som 
kapitulares endast de kvarvarande gamla: biskopen, kyrkoherden 
och den till teol. lektor i gymnasiet och rektor befordrade Daniel 
Lundebergius?. De ofvannämnda af Kristina konfirmerade nya 
lärarna, som dock varit sådana från 1642, framträda ej som kapi- 
tulares under öfvergångstiden. I motsats mot Vesterås, där öfver- 
gången från katedralskolan och det gamla kapitlet till gymnasiet 
och det nya kapitlet skedde successive och omärkligt, kom så- 
lunda i Vexiö förändringen skarpt markerad; af den gamla kate- 
dralskolans män blef endast en (!) vid gymnasiets bildande gymna- 
sielektor och fortfor att vara kapitular. 

Men när gymnasiet kommit i ordning, inträdde på en gång 
alla lektorerna som bisittare. Därom lämna de samtida dokumen- 
ten ojäfaktiga bevis. Så skrifver kapitlet 20 mars 1644 till K. 
Maj:t!; brefvet är undertecknadt af Nicolaus Krokius, Hermannus 
Duseus pastor Wex. samt de fyra nyssnämnda lektorerna!. Den 
21 mars 1645 bevittna kapitulares en förlikning med landshöfdingen 
Bengt Bagge"; underskrifvit hafva biskop Krokius, Daniel Petri 


! Denna titel hänsyftar på ett stipendium af det anseende, att dess inne- 
hafvare sedan vanligen undertecknade sina namn med detta tilllägg, enl. upp- 
lysning af lektor L. Larsson, Vexiö. 

3 Ὁ: VI: 1 pag. 125. 

3 »Casus Capitulares ex Östrahäradt 1643. Episcopo Nicolao Krokio, Pa- 
store M. Hermanno Dusaeo, Theologie Lectore M. Daniele Lund., Gymnasii W. 
p. t. Rectore». Ὁ: VII: 1, pag. 223. 

4 Vexidö Consistoriums skrifvelser till K. Maj:t, R. A. 

δ Eloqv. lektionen synes ännu ej ha varit besatt. Scheutz a. a. 8. 5 sä- 
ger, att »enligt uppgift» Johan Magni Silerus var eloqv. lector 1643—44, då 
lektionen besattes af förre konrektorn Magnus Hoffmannus. 

56 Ὁ: VII: 1 pag. 374 f. 


Bidrag till domkapitlens historia. 139 


Lundebergius, Gislo Unnerus (phys. lektor), Ambernus Lindelius (ling. 
sacr. lektor), Magnus Hoffmannus (eloqv. lektor) och Sveno Spin- 
nerus (log. lektor) — alltså alla fem lektorerna. Den 27 juli 1646 
skrifver kapitlet till Paulinus Gothus och underrättar om biskop 
Nicolaus Krokius' död!, brefvet är undertecknadt af Hermannus 
Duseus pastor Wex., Daniel Petri Lundebergius, Gislo Unnerus 
(nu ling. sacr. lektor), Magnus Hofmannus, Andreas Hofmannus 
(phys. lektor) och Sveno Spinnerus, alltså äfven här alla fem lek- 
torerna. Den 18 nov. 1646 är ett kapitelprotokoll undertecknadt 
af Herm. Duseus pastor W. och alla de nyssnämnda lektorna?. 
Det bref af 20 dec. 1646, hvari kapitlet meddelar resultatet af stif- 
tets och kapitlets vota om ny biskop?, ha alla lektorerna utom 
Spinnerus underskrifvit. 

Af de gamla prelaturämbetena och namnen fanns i Vexiö fort- 
farande blott poenitentiarius kvar. Poenitentiariesysslan var bun- 
den vid teol. lektoratet?. Sedan genom 1649 års skolordning ännu 
ett teol. lektorat tillkommit, torde stundom ovisshet ha rådt, hvilket- 
dera skulle förbindas med poenitentiariesysslan. Den 6 april 1683 
utfärdades ett kungl bref?, att >»poenitentiarieämbetet vid Vexiö 
gymnasium skall städse vara förenadt med primar. theol. lectionen>. 
Förordningen förefaller tämligen öfverflödig, då blott fyra år senare 
ämbetet öfverallt skulle afskaffas. — I Vexiö hade emellertid som 
ofvan antydts teol. lektorn före gymnasiets stiftande jämte poeni- 
tentiariesysslan äfven dekanens göromål, att upprätta konsistoriets 
acta och föra protokoll”. Däraf förklaras ock Krokius' egendom- 
liga fråga till Linköpings kapitel: »Om Capitulum hafver viss 
Notarium för uthan Poenitentiario?» Med åberopande af Linkö- 
pings exempel sökte ock Krokius lika väl som Skarabiskopen få 
anslag af regeringen till särskild notarie. Det torde ej hafva lyckats. 


— 222 


! Inkomna skrifvelser Uppsala DA, E: III: 6. 

2 Ὁ: VIE 1 pag. 401, Vexiö DA. | 

3 Uppsala DA, E: III: 6. 

4 >Acta Capituli Wex. insigniora et notabiliora ab Anno 1643.... poeni- 
tentiario Daniele Petri Lundebergio» (D: VII: 1 pag. 353). Daniel L. hade då 
nyss blifvit teol. lektor vid gymnasiet. Före honom var som ofvan visats Za- 
karias Lundebergius 1633—43 teol lektor och poenitentiarie. 

& Original i Kungabref Vexiö DA, 3:je bandet. 

6 2] april 1633 begynte jag Zakarias P. Lundebergius, teol. lector att 
annotera . ... Capitels saker» Ὁ: VII: 1. Han blef teol. lektor 1633 och förde 
anteckningarna till sin afgång 1643. 

? Linköpings domkap. prot. 28 sept. 1641. 


140 Hj. Holmquist, 


Från 1643 framträder i »bötesboken>» teol. lektorn Daniel Lunde- 
bergius som antecknare och protokollförare. — Lika litet som de- 
kantiteln möter under 1640-talet domprosttiteln; man jämföre 
de ofvan meddelad2 underskrifterna från kapitulares. Först i sam- 
band med det allmänna bruket från midten af århundradet, torde 
denna titel äfven i Vexiö ha upplifvats som beteckning för stadens 
kyrkoherde. — Rector 860 018 blef rektor för hela läroverket; 
konrektoratet indrogs alldeles?. 

Länge varade ej denna anordning, förr än den ändrades genom 
1649 års skolordning. Trivialskolan upprättades under särskild 
ledning med rektor och konrektor. Lika litet här som annorstädes 
vid gymnasiestäderna (utom Vesterås) fingo dessa säte i kapitlet. 
Särskild konsistorienotarie förordnades. Lektorernas antal ökades. 
Det synes, som om i samband med dessa ändringar behofvet skulle 
hafva framträdt att närma kapitlet till prästerskapet och att få 
kapitelförhållandena reglerade genom bestämd förordning, i synner- 
het som biskopsvakanser samtidigt inträffade. Joannes Baazius, 
som efter Krokius blifvit biskop (1647), afled nämligen redan 1649. 
Samma år fick den till superintendent i Dorpat utsedde Johannes 
Stalenus fullmakt på Vexiö stift. Men först år 1650 flyttade han 
dit; och innan ett år förflutit, var han död, i början af 1651. Först 
efter ett år fick stiftet åter biskop, den ofvan omtalade Zakarias 
Lundebergius. Af dessa var det Stalenus, som kom omedelbart 
efter skolordningens förändring, och som grep sig an med de of- 
vannämnda frågorna. Enligt en gammal uppteckning? begynte näm- 
ligen Stalenus i Vexiö införa bruket med två slags konsistorier, 
ett cathedrale och ett majus. Och visst är, att biskopen tog upp 
frågan om en stadga för kapitlet. De äldsta bevarade egentliga 
kapitelprotokollen i Vexiö äro från 1651—1666. Genast i början 
möter oss där en upplysning af värde. Den 29 jan. 1651 hölls 
konsistorium; därvid frågade Rev. Episcopus, om de hade någon 
Consistorii formam. Och efter ingen här uti Consistorio vore, lof- 
vade rev. Episcopus sig henne skola ställa?. Döden kom inom två 


1 Arcadius 5. 25. 

2 Wieselgren: Ny Smålands beskrifning I s. 551. 

δ Ett intressant moment ur detta protokoll må ock andragas. Biskopen 
frågade äfven efter fiscum Consistorii och fick till svar: Det Rectores Gymnasii 
hafva tagit de penningar, som fallne äro och användt dem på gymnasii och 
skolornas byggning eller andra nödvändiga saker; och därför göra de årlig 
räkning. Med anledning af detta uttalade biskopen, att fiscus Consistorii skall 


Bidrag till domkapitlens historia. 141 


veckor i vägen för biskopens plan. Men konsistoriet släppte ej 
önskemålet. När kapituleres skrefvo till ärkebiskop Lengeus i Upp- 
sala 21 febr. 1651 och meddelade biskopens död!, anhöllo de ock, 
att han måtte sända dem en Consistorii forma. Huru Leneeus 
gjort, kunna vi ej bestämdt säga; i hans brefkopiebok fattas dessa 
år. Uppsala domkapitel, som ock behandlade en förfrågan från 
Vexiö kapitel om bl. a. kapitelförfarandet under vakansen, gaf den 
åtminstone i kapitelprotokollet? korta anvisningen, att senior ca- 
pituli skulle sammankalla de öfriga och i viktigare frågor inkalla 
präster från grannskapet. Om Leneus velat sända en »forma>, 
hade han emellertid så vidt vi känna ingen annan användbar att 
tillgå än den ett par år förut af Laurelius uppsatta. Den som 
Paulinus uppsatt för ärkestiftet, gällde endast dettas säregna för- 
hållanden. Visst är, att om ej Leneus skickade Laurelii forma, 
så skaffade sig kapitlet den på annan väg; endast så kan förkla- 
ras, att denna forma, väl i sin mest äkta gestalt, finnes inhäftad 
i »bötesboken», som vid denna tid ännu var den egentliga kapi- 
telboken?. 

Det förefaller nästan som ironi, att Vexiö kapitel, hvilket så- 
lunda förskaffat sig den enda domkapitelsförordning, hvilken häf- 
dade alla lektorernas säte i kapitlet, nästan genast skulle blifva 
det så vidt vi kunnat se enda gymnasiekapitel, där de ledande 
kyrkomännens sträfvan att inskränska kapitellektorernas antal kunde 
i praktiken genomföras. Med anledning af, att vid besättningen 
af ett lektorat år 1651 lektorerna öfverröstat biskop och kyrko- 
herde, skref regeringen ett ampert bref till kapitlet och förklarade 
det vara tillräckligt, att af lektorerna de två teologie tillhörde ka- 
pitlet. Så lätt gick det visserligen ej att kullkasta rotad praxis. 
Den 15 jan. 1652 hölls konsistorium i närvaro af den nye bisko- 
pen Zakarias Lundebergius, Daniel Lundebergius, Gislo Unnerus, 
Sveno Spinnerus, Andreas Hoffmannus och Nicolaus Domnerus'!; 


vara för sig själf och fiscus Gymnasii för sig. Detta belyser klart, huru full- 
ständigt man identifierat konsistoriums och gymnasiums egendom, men och huru 
sträfvan vaknat att få en klar skillnad. 

! Uppsala DA, E: HI: 6. 

? Uppsala Domkap. prot. 9 april 1651. 

8. Till hvad som ofvan sid. 99 ff. anförts om denna forma kan tilläggas, 
att öfverskriften »Forma Consistorii Cathedralis> i den i bötesboken inhäftade 
afskriften visar frappant likhet med Laurelii egen handstil. Skulle möjligen 
Vexiö kapitel ha fått sitt exemplar från Laurelius själf? 

4 Domkap. prot. 


142 Hj. Holmquist, 


alltså fem lektorer. Men regeringens skrapa hade dock till resul- 
tat, alt i Vexiö snart den medelväg togs, hvilken skymtar i Lau- 
relii »οἱ 1 6118» kyrkolagsförslag; jämte de båda teologie lektorerna 
togo blott de två äldsta filosofie lektorerna säte i kapitlet!. Och 
så fast blef i sin ordning denna nya form i Vexiö, att den till och 
med länge öfverlefde 1687 års förordning; först 1718 gåfvos de 
tre yngre lektorerna plats i kapitlet, sedan biskop David Lund före- 
slagit detta, enär i andra kapitel alla lektorerna voro bisittare?. 


Sammanfattning. 


Den öfvergång från prelatur- till lärarekapitel, som med Karl 
IX:s förordning begynnt, vann sin fullbordan genom gymnasiernas 
inrättande. Den intima samverkan mellan kyrka och skola, mellan 
luthersk kristendom och folkligt kulturarbete, som kännetecknade 
storhetstidens Sverige, fick sitt starkaste och följdrikaste uttryck 
däri, att liksom kyrkan genom biskopen ledde skolans och folk- 
bildningens utveckling så blefvo ock skolans främsta män bisko- 
pens förnämste medhjälpare i stiftstyrelsen. Början gjordes i Ves- 
terås; genom det successiva och organiska sätt, hvarpå där under 
Rudbeckii geniala ledning öfvergången till lektorskapitlet skedde, 
blef den allmännna uppfattningen från början den, att gymnasie- 
lektorerna själfskrifvet kunde och borde utnyttjas som assessorer i 
domkapitlen. Så snart annorstädes gymnasier i de gamla stiftstä- 
derna grundades, inträdde öfverallt nästan omedelbart alla lekto- 
rerna som kapitulares. Öfverallt blef här domkapitlet lärarekapitel. 

Så genomgripande än denna förändring var, tedde den sig 
icke så för samtiden. 1) Öfvergångstiden från 1604 hade förhe- 
redt förvandlingen, äfven i allmänna medvetantet. 2) Jämte bi- 
skopen kvarstod äfven stiftstadens kyrkoherde öfverallt som en 
representant för den fordna formen och för den praktiskt-präster- 
liga erfarenheten i kapitlet; och därigenom att åt honom öfver- 
allt (utom i Strengnäs, som till en tid ensamt af alla stiften be- 
varade särskild domprost) uppdrogs den fordne domprostens upp- 
gift att vid behof fungera som vice preses, betonades starkt kapit- 
lets kyrkliga karaktär. — 3) Lektorernas inträde innebar ej heller 
lekmannaelementets tillgodoseende i domkapitlen. Efter gymnasi- 


! Arcadius s. 59. Man jämföre åtskilliga domkapitelsskrifvelser i Con- 
ceptbrefbok tom I—III, Vexiö DA, t. ex. 27 mars 1657, m. fl. 
? Kap. prot. ἃ. 10 och 15 okt. 1718; jfr Arcadius 5. 59. 


Bidrag till domkapitlens historia. 143 


ernas stiftande lika väl som förut sutto stundom icke prästvigda 
lärare i kapitlen; men under 1600-talet bibehölls den uppfattning, 
som räknade alla lärare oafsedt prästvigning till det ecklesiastika 
ståndet i dess motsättning mot lekmännen, det politiska ståndet. 
— 4) De egentliga kapitelämbetena, som redan en tid efter 1604 
års förordning förlorat tillvaron som själfständiga prelaturer och 
tilldelats kyrkoherden eller lärarna i kapitlet eller stundom allde- 
les upphört, kommo efter gymnasiernas grundande att, tilldelade 
kyrkoherde eller lektorer, återupplifvas och fortlefva. Poenitenti- 
ariesysslan blef enligt föredömet från Västerås i de flesta kapitel 
tilldelad teologie lektorn (en af de teol. lektorerna); endast beträf- 
fande Åbo och Skara lektorskapitel förspörjes i det för denna un- 
dersökning samlade materialet intet om dess fortvaro. Dekanatet, 
som under öfvergångstiden kanske bevarats blott i Vesterås, fick 
där vid gymnasiets grundande ny betydelse såsom skiljdt från och 
öfvervakande notarialet i kapitlet. Denna anordning upptogs af 
Strengnäs och Linköping; i Åbo under lektorskapitlets tid liksom 
i Skara och Vexiö nämnes det ej uttryckligen. Där dekanämbetet 
fanns, blef det vandrande mellan lektoraten efter kapitlets val. 
Svårast hade öfvergångstiden farit fram med domprostämbetet. En- 
dast i Strengnäs hade det bevarats som själfständig prelatur; eljes 
synes det ingenstädes hafva till namnet räddats öfver till någon 
annan kapitular, äfven om dess viktigaste uppgift, att vara vice 
preses, tillfallit kyrkoherden. Nära århundradets midt försvann 
äfven i Strengnäs den särskilda prelaturen; men just vid eller kort 
efter denna tid började åter titeln domprost hålla återinträde på 
de flesta håll, men nu naturligen som beteckning för kyrkoherden i 
stiftstaden. — 5) Ej heller den gamla anordningen med landskyrko- 
herdar i kapitlen försvann efter gymnasiernas framträdande. Den 
ändrades blott till formen af ett vid viktigare tillfällen samman- 
kalladt consistorium majus med några, stundom alltid bestämda, 
kyrkoherdar, capitulares rurales, som ordinarie, bredvid capitulares 
cathedrales. Bäst organiserad blef denna form i Vesterås; den 
fanns eller upptogs ock åtminstone i Strengnäs, Linköping och 
Vexiö. Utom denna mera regelrätta utvidgning af kapitlet utveck- 
lade sig äfven biskopens rätt att genom adjunktion af olika slag 
skaffa kapitlet den sakkunskap det i särskilda frågor kunde behöfva. 
— 6) De äldre kapitellärarna rector schol&e och conrector schole 
utstöttes ej heller plötsligt ur kapitlet. I Vesterås bevarades skol- 
rektorn med sin gamla titel genom föreningen med lektorsställning 


144 Hj. Holmquist, 


åt kapillet; äfven konrektorn kom att vara med under de första 
åren, hvarefter han dock utsöndrades. I öfriga kapitel blef gån- 
gen den, att rektorat och konrektorat vid gymnasiets stiftande för- 
vandlades till lektorat, resp. rektorat öfver hela läroverket, då de 
gamla namnen sålunda upphörde men personerna, om de befunnos 
villiga, gingo in i gymnasiet och det nya lärarekapitlet. FEj heller 
här blef det sålunda någon för de samtida märkbar förvandling. 

Därför kunde ock drottning Kristinas skolordning 1649 utan 
svårigheter föra utvecklingen ett steg vidare. Lektorsmajoriteten i 
kapitlen ökades genom nya lektorat. Trivialskolan upprättades 
åter som egen från gymnasiet skild anstalt med rektor och kon- 
rektor (där dessa ämbeten ej som i Vesterås hela tiden bevarats, 
eller som i Strengnäs redan före 1649 återupprättats); dessa båda 
gamla kapitelämbetsmän stodo då nästan själffallet och genom skol- 
ordningen enligt lag utanför kapitlet. Endast i Vesterås återin- 
fördes på en omväg bägge, och i Strengnäs till en tid skolrektorn. 
Det kanske viktigaste resultatet af Kristinas skolordning var dock 
för kapitlens vidkommande, att notariesysslan flyttades från lek- 
torerna, där den under växande svårigheter dittills legat (åtmin- 
stone i Skara redan därifrån borttagen), och tilldelades en utanför 
kapitlet stående person, i början enligt skolordningens föreskrift 
vanligen en af gymnasieadjunkterna. 

Om sålunda kapitlens faktiska förvandling till det modernt 
organiserade lärarekapitlet försiggått successive och organiskt utan 
tvära språng, låg dock i den skedda utvecklingen gömdt ett pro- 
blem af omfattande betydelse, hvilket redan från början i viss me- 
ning skulle göra sig märkbart. Ofvan har betonats, att lärareka- 
pitlet ej fattades som någon lekmannakapitel utan gent emot lek- 
männen stod som en sluten ecklesiastik institution. Men under 
1600-talet uppstod inom detta »ordo pure ecclesiasticus> en begyn- 
nande klyfta; läraren och prästen började fattas som två skilda 
saker, så ofta än i praktiken läraren var eller blef präst. Må- 
hända låg ock bakom det första framträdandet af denna klyfta, 
hos Paulinus Gothus, en rest af hierarkisk uppfattning, för hvil- 
ken prästvigningen som sådan medförde en särskild karaktär (man 
jämföre Paulinus' tillträdestal som biskop i Strengnäs 1609, Lund- 
ström II s. 111 ff.). Visst är, att sedan väl en gång i Strengnäs 
tveksamhet uttalats om de filosofie lektorernas lämplighet för stift- 
styrelsen, sträfvan att begränsa lektorernas antal eller öka kapitlet 
med praktiskt prästerliga bisittare vida utbredde sig och äfven 


Bidrag till domkapitlens historia. 145 


vann regeringens understöd. För den stora allmänheten i Sverige 
var dock ännu denna skillnad mellan lektor och präst tydligen ej 
märkbar eller imponerande; endast så kan förklaras, att nyss- 
nämnda sträfvan ständigt fick inskränka sig till lagförslag och 
kungliga instruktioner och blott i ett stift, Vexiö, kunde i prak- 
tiken i någon mån reducera alla lektorernas rätt till plats i ka- 
pitlet (möjligen äfven i Vesterås under 1640-talet, ehuru där den 
drifvande kraften nog var lektorernas egen önskan att slippa un- 
dan). Men tydligt är, att om 1600-talets försök att begränsa lek- 
torernas säte i kapitlet icke kunna vinna djupare anklang, skulle 
förhållandet blifva helt annorlunda, när med 18:de århundradets 
kulturutveckling lektorerna afgjordt fördes öfver från det ecklesia- 
stika ståndet till lekmannavärlden. 


Holmquist: Bidrag till domkapitlens historia. 10 


146 Hj. Holmquist, 


C. Ärkestiftets kapitel. 


Uppsala domkapitel. 


Före Karl IX:s förordning af 1604 bestod Uppsala-kapitlet af 
kyrkoherden, rector schole, sysslomannen och alla professorerna. 
Karl IX:s ingripande torde äfven här hafva aflägsnat sysslomannen 
ur kapitlet.! De tre kapitelämbetena prepositus, poenitentiarius 
och decanus, hvilka 1593 fördelats på de tre teologie professorerna, 
torde ock tills vidare hafva upphört, i synnerhet som efter 1604 
en period af förfall för universitetet inträdde, då lång tid ingen 
teologie professor fanns? Eljes synes Karls ordning ej hafva in- 
gripit i Uppsalakapitlets sammansättning; någon teol. lektor eller 
konrektor vid katedralskolan har jag ej funnit som medlem af ka- 
pitlet. När universitetet med Rudbeckius och Messenius' inträde 
som professorer åter började blomstra, voro fortfarande alla pro- 
fessorerna kapitulares. Så var fallet t. ex. under den bekanta 
striden mellan Rudbeckius och Messenius 1610 ff.; likaså vid för- 
handlingarna om Forsius 1619.5 Den 1 maj 1616 hölls huse- 
syn i Staby” (Uppsalakyrkoherden hade sedan 1613 äfven Tre- 
faldighetstörsamlingen) i närvaro af Martinus Olai, Johannes Leneus 
och Jacob Zebrozynthius; ο. s. v. Teoretiskt skildes consistorium 
academicum och dombeapitlet åt; i praktiken sammanföllo de dock 
ofta: ärkebiskopen var preses i båda; olikheten var, att i kapit- 
let utom professorerna tillkom kyrkoherden i Uppsala och väl 


! Om sysslomännen vid denna tid, se J. Peringsktiöld: Monumenta Uller- 
akerensia 1719, s. 257. 

5 Annerstedt 5. 126 ff. Cornelius ἃ. a. II 5. 4 återger den tradi- 
tionella uppfattningen, att domprostvärdigheten 1604 öfvergick till kyrkoherden 
vid Uppsala domkyrka. Så var dock lika litet i Uppsala som annorstädes fal- 
let. Vid en inventariesyn i Danmark 22 maj 1619 närvar bl. a. Ericus Medo- 
lerus, pastor Upsaliensis (Danmarks kyrkoarkiv L:1:1, Landsarkivet i Upp- 
sala); ej beller annorstädes i samtida handlingar återfinnes prepositustiteln. 

δ Se Forsius' förklaring 19 maj 1619 inför kapitlet i Uppsala; Linköping 
SB., matematik 12. — 5, Α. Forsius hade varit astronomie professor i Uppsala 
och kyrkoherde i Stockholm, men kommit i delo med domkapitlet på grund af 
astrologiska spådomskonster. Han är berömd bl. a. för de första almanackorna 
med beräkning från svensk borisont. (Nordisk Familjebok art. Forsius). 

4 Liber Ecclesie Templi Trinitatis L:1:1, Trefaldighets kyrkoarkiv. — 
Leneus var då ende teol. professorn. 


Bidrag till domkapitlens historia. 147 


äfven rector schol&e.! Det var intet oformligt kapitel; efter det 
tillfälliga uppsvinget kom för universitetet åter tillbakagång; under 
åren 1616—1621 öfversteg ej professorernas antal sex.? Men det 
låg i sakens natur, att en dylik kapitelsammansättning måste blifva 
omöjlig i samma stund, som universitetet började blifva hvad det 
afsågs att vara. Så snart Gustaf Adolf begynte nyorganisationen, 
gaf han därför ock föreskrift om domkapitlet. I sin resolution af 
den 13 april 1620 föreskref han, att teologiska fakulteten skulle 
utgöras af tre professorer, hvilka tillika skulle vara ärkebiskopens 
bisittare i domkapitlet; och den 7 juli 1621 kom det för framtiden 
afgörande kungabrefvet, som införde fyra teologie professorer och 
påbjöd, att de >»skola vara assessores archiepiscopi in consistorio 
ecclesiastico».? Detta innebar upphäfvandet af den oklarhet, som 
allt sedan Karl IX:s tid rådt beträffande Uppsala katedralskolas 
lårare; de voro nu officiellt ställda utom kapitlet. — Samma år 
vidtog konungen äfven en annan förändring, som inverkade på 
kapitlets sammansättning. I en skrifvelse till ärkebiskop Kenicius 
af 27 febr. 1621 påbjöd han, att kyrkoherden i Uppsala skulle för- 
sörjas med annan lägenhet och kyrkoherdeämbetet i Uppsala till- 
läggas förste teologie professorn.t När år 1625 (genom Olof Lau- 
relius” tillkallande) ändtligen alla fyra professurerna voro besatta, 
bestod alltså Uppsala domkapitel af ärkebiskopen och de 
fyra teol. professorerna, af hvilka en tillika var stadens kyrko- 
herde. Af det gamla prelaturkapitlet hade blifvit ett fullständigt 
universitetslärarekapitel. 

Snart visade sig emellertid, att denna sammansättning af ka- 
pitlet medförde olägenheter; antalet medlemmar var otillräckligt, 
både när det gällde att slita de inbördes tvisterna (särskildt mel- 


! I Linköpings SB., Kh. 33 finnes ett odateradt aktstycke, undertecknadt 
af följande Uppsala-kapitulares: Claudius Opsopeus (han var kyrkoherde i Upp- 
sala 1608--1614?), Johannes Rudbeckius, Petrus Rudbeckius, Martinus Stenius, 
Nicolaus Myliander, Jacob Zebrozynthius och Benedictus Leuchovius. Dä brö- 
derna Rudbeckius lämnade Uppsala 1613 och Zebrozynthius kom dit som pro- 
fessor 1612, kan skrifvelsen säkert dateras till 1612—1613. Då voro alla de 
namngifna professorer utom Opsopeus och Leuchovius, hvilken sistnämnde var 
nyblifven rector schole. — Något annat direkt bevis för skolrektorns säte i 
kapitlet efter Karl IX:s universitetsorganisationsförsök har jag ej funnit. Ka- 
pitelprotokollen från juni 1608 till mars 1634 saknas. 

3 Annerstedt s. 179. 

3 Brefvet tryckt hos Annerstedt: Bihang I s. 172 ft. 

4 Peringskiöld: Monumenta Ullerakerensia 8. 200. 


148 Hj. Holmquist, 


lan 1 teol. professorn Wallius och Laurelius) och att handhafva 
stiftstyrelsen, särskildt som ofta en eller flere af teol. professorerna 
voro hindrade att tillstädeskomma. Adjunktion af andra profes- 
sorer måste oupphörligt anlitas, stundom i den utsträckning att 
man vande sig att betrakta en eller annan af dessa som ordinarie 
assessorer. Så var fallet med astronomie professorn Martinus Ste- 
nius under åren 1634—1637; i protokollen för 13 maj, 23 maj, 
30 maj 1635 ο. 8. v, upptages han utan vidare bland kapitulares. Den 
18 juli sändes han till och med att förrätta inventering för kapit- 
let. Den 29 juli, då tre andra filosofie professorer adjungerats, 
föres han till de ordinarie assessorerna.? Med anledning af denna 
brist på kapitulares fick professor Laurelius, som 1635 utsedts att 
i ärkebiskopens ställe deltaga i riksdagen detta år, i uppdrag af 
domkapitlet att förhandla med riksdrotsen om ändring i dom- 
kapitlets sammansättning. Det förslag, han medförde, var 
märkligt. Enligt detsamma skulle kapitulares utgöras af åtta per- 
soner, nämligen utom de förutvarande äfven en juris professor och 
den filosofiska fakultetens tre äldsta medlemmar.? Till något re- 
sultat tyckes icke detta förslag hafva ledt. Men det är egendom- 
ligt att se, hurusom samtidigt med sträfvan på andra håll att göra 
kapitlen ännu mera exklusivt teologiska här framträder den mot- 
satta, af det praktiska behofvet framkallade tendensen att öka 
lärarekontingenten oberoende af prästvigning och att försäkra ka- 
pitlet om en juridiskt bildad person. Laurelius var frambärare af 
detta förslag; han blef ock som vi sett den ende af de stora 
lagstiftningsarbetarna, som sedermera sökte häfda alla lektorernas 
säte i kapitlen. Här hafva vi måhända utgångspunkten för denna 
hans ståndpunkt. Och i hans senare lagstiftningsarbete möter äfven 
på visst sätt den 1635 framträdande tanken på en juridiskt bildad 
man, en ren »lekman>» som kapitular. I det 1663 officiellt inford- 
rade förslaget, där Laurelius fått något jämka på sin mening om 
alla lektorerna, har han äfven fått afstå från en dylik man i ka- 
pitlet; men i stället föreslår han att vid akademierna en bekväm 
»politisceh> man af professorerna, men vid de andra domkyrkorna 
en af lektorerna, förordnas att sköta kapitlets rättegångar för verlds- 
lig rätt eller deltaga i kapitlet vid dylika frågors behandling.? 


! Domkap. prot. Jfr ock Hacklin I s. 63. 

2 Uppsala domkap. prot. 10 okt. 1635. 

3 Riksarkivets ed., s. 369. — Det är ju historiskt sedt en kombination af 
dessa bägge under 1600-talet först framträdande motsatta sträfvanden — be- 


Bidrag till domkapitlens historia. 149 


I stället för det förslag till ändring af domkapitel, som 1635 
af kapitlet afgafs, skulle två år senare ett annat framkomma af 
helt olika innebörd. Den 12 juli 1637 tog den nye ärkebiskopen 
Paulinus Gothus sitt inträde i Uppsala domkapitel; och redan vid 
detta sammanträde upptog han frågan om domkapitlets samman- 
sättning och verksamhetsformer. Förmodligen hade Paulinus hört 
om den nyssnämnda sträfvan till utvidgning af kapitlet och ville 
från början gestalta utvecklingen efter sin åskådning. Han gjorde 
enligt kapitelprotokollet gällande!, att bisittare borde i första rum- 
met vara de teologie professorerna. Men emedan dessa voro för 
få och ofta hade förhinder, föreslog Paulinus, att man äfven skulle 
som kapitulares upptaga de filosofie professorer, som voro präst- 
vigda. Professor Len&eus meddelade då, att ärkebiskop Kenicius 
haft för afsikt att besätta närliggande prästgäll med dugliga pro- 
fessorer, som »>»när några svåra saker föreföllo» kunde deltaga i 
kapitlets förhandlingar. Likaså meddelades, att Kenicius varit vil- 
lig på samma vis bland kapitulares upptaga någon juridiskt bildad 
man, »när hans råd behöfdes>. Till det sistnämnda invände Pau- 
linus, att juristen må »vara extra ordinarius, efter han sällan be- 
höfdes>. Däremot accepterade han naturligen tanken att bilda ett 
sorts consistorium majus af närboende kyrkoherdar; idén därtill 
var ju utgången från honom själf, äfven om Kenicius väl närmast 
haft Rudbeckii anordningar till förebild. 

Vi märka af detta referat, att den vid behandlingen af Streng- 
näs gjorda teckningen af Paulinus” ställning till kapitlet får sin 
fulla bekräftelse. Med full klarhet häfdar han här prästvignin- 
gen som bästa betingelsen för säte i domkapitlet. Däremot oppo- 
nerar han genast om ock ej allt för bryskt mot tanken på juri- 
sten i kapitlet. Att här en sammanstötning mellan honom och 
det åt motsatt uppfattning gående Uppsalakapitlet skulle ske, lig- 
ger i sakens natur. Denna sammanstötning är i och för sig in- 
tressant som en brottning mellan två principer; den kom gytterli- 
gare att skärpas, därigenom att den sammanbands med striden om 


gränsningen till ett rent teologiskt eller prästerligt kapitel, och utsträckningen 
mot lekmannaverlden ända till en jurist eller politisk person som bisittare — 
som möter i den finska domkapitelförordningen af 1869 (1870) och senare sven- 
ska förslag. 

1 det: efterföljande refereras hnfvudsakligen H. Lundström: Paulinus 
Gothus 1Π 5. 42 ff, där kapitelförhandlingarna om domkapitelsformen ingående 
skildras. 


150 Hj. Holmquist, 


de gamla kapitelprelaturernas existens liksom med frågan om ka- 
pitlets själfständighet gent emot sin biskop. På bägge dessa senare 
punkter representerade Uppsalakapitlet den framväxande och till 
sist segrande nya uppfattningen, under det att Paulinus här som i 
Strengnäs kämpade för den historiskt färdigbildade form, som under 
hans och hans grannbiskopars ledning visat sig motsvara både det 
hierarkiska och det kyrkligt-kulturella krafvet. 

Närmast kommo kapitelprelaturerna på tal. Redan vid det 
ofvan referererade kapitelsammanträdet yrkade Paulinus på upp- 
lifvandet af archi-preepositus-, poenitentiarius- och notarius- eller 
secretariusämbetena; egendomligt nog tyckes han, att döma af ett 
bref till Κα. Maj:t 4 aug. 16388!, ej hafva velat gifva domprostäm- 
betet åt 1 teol. professorn och kyrkoherden i bägge stadskyrkorna, 
hvilken han ansåg hafva öfver nog att sköta ändå, utan fann han 
det lämpligast, »att teologus secundus antager archi-prepositi, 
tertius poenitentiarii, qvartus decani consistorialiss>. Gent emot 
Paulinus' yrkande på dessa ämbetens införande meddelade doktor 
Wallius, att de, som syndat, »plägat under tiden stå uppenbara 
kyrkoplikt. Men på någon tid är det icke skedt». Leneeus på- 
pekade, att det icke var möjligt förena Notarius och Secretarius 
(decanus) i en person, ty notariegöromålen, protokollföringen åtogo 
sig assessores Consistoril icke gärna; utan Decanus Consistorii skulle 
en vara, som blott hade att vaka öfver acta consistorii och vikti- 
gare bref. Leneus upplyste vidare, att äfven Kenicius sökt åter- 
upplifva kapitelämbetena, >men efter den lön, som till sådana äm- 
beten var, borttogs uti salig konung Karls tid, och sådant kallades 
ett papisteri, kunde han det icke komma till väga»>.? 

Något beslut fattades ej. Men motsättningen föranledde, att 
Paulinus mot slutet af år 1637 utarbetade och framlade en full- 
ständig forma consistorii. Om densamma begynte genast en lång 
strid, där kapitlet mot: ärkebiskopens sega ihärdighet satte ett lika 
envist motstånd. Kapitelprotokollen om förhandlingarna låta tyd- 
ligt framskymta, hvarför forman väckte sådant motstånd. Tre: 


! Konsistoriernas skrifvelser till Κα, Maj:t RA.; se Lundström III 5. 42 f. 

? Att trots den vanliga framställningen Lenzeus' uppgift är riktig åtmin- 
stone beträffande domprosttiteln, framgår bl. a. af Gustaf Adolfs bref 30 nov. 
1629 till 1:e teol. professorn och kyrkoherden i Uppsala Wallius. (Uppsala 
Domkyrkas arkiv, Domkyrkorådets handlingar 1629—1809). Här tituleras Wal- 
lius blott kyrkoherde. Så ock i domkyrkorådets äldsta protokoll från 1638, 
Uppsala Domkyrkas arkiv. 


Bidrag till domkapitlens historia. 151 


hufvudpunkter må framhållas. 1) Forman ville, liksom redan skett 
åtminstone i Vesterås och Strengnäs, äfven i Uppsala införa de 
gamla kapitelämbetena. 2) Forman upptog med all sannolikhet 
Rudbeckii och Paulini äldre »forme's> graderade röstskala med 
fyra röster för biskopen.! 3) I femte punkten af forman stipule- 
rades böter för förfallolöst uteblifvande från domkapitelsamman- 
trädena; men kapitulares ville icke medgifva sig äga skyldighet att 
alltid närvara, då de ingen särskild ersättning hade för arbetet i 
kapitlet. — Fram och tillbaka vägde förhandlingarna under 1637 
och de följande åren. Kapitulares lofvade öfverse forman och sedan 
antaga henne; men ännu år 1641 uppmanar ärkebiskopen förgäf- 
ves, att de skulle lämna henne ifrån sig. Bättre framgång hade 
han för tillfället med upplifvandet af kapitelämbetena. Sedan han 
upprepade gånger, senast 18 juli 1638 påmint om >»electione offi- 
ciariorum, som är Archiprepositus, Poenitentiarius och Decanus>, 
möta vi verkligen någon gång poenitentiarie- och dekantitlarna i 
kapitlet.? — Slutligen framlade kapitulares hösten 1641 den länge 
förhalade revisionen af forman. Men härvid visade det sig natur- 
ligen, att de skedda ändringarna icke tillfredsställde ärkebiskopen; 
i kap. prot. 15 sept. 1641 framhåller han särskildt det skäliga i, 
att omröstningsartikeln ändras så, »att Preses och consiliarii icke 
må hafva lika vota».? 

Hurudant de teologie professorernas » Förslag om forma con- 
sistoriti ecclesiastici cathedralis> var beskaffadt, behöfver för öfrigt 
ej blifva föremål för slutsatser, då jag påträffat själfva originalet 
i en gammal volym i Kungliga Biblioteket med påskrift »Ecclesia- 
stieca Manuskripdt 1620—1660>»'!. Förslaget är egenhändigt under- 
tecknadt af Johannes Canuti Leneus, Facultatis p. t. Decanus, L. 
Stigzelius, E. Emporagrius. Af dessa hade Stigzelius 1640 blifvit 
teol. professor och Emporagrius först 1641, alltså samma år som 
förslaget afgafs. Måhända var det dennes lagstiftningsintresse, som 


! Om skälen för detta antagande, se Lundström III s. 44. 

2 Se t. ex. kap. prot. 24 okt. 1638, där Laurelius framträdde poenitent. 
loco. Decanus nämnes ofta; men då en af professorerna var dekan i teol. 
fakulteten, är svårt afgöra, när fråga är om kapiteldekan. 

8 Lundström betonar det karaktäristiska utslag, som Paulinus' uppfatt- 
ning af kapitulares' förhållande till biskopen här får, då han kallar dem »con- 
siliarii». Här träder ock de båda motsatta strömningarna i fråga om stift- 
styrelsen i öppen dag: se vidare nedan. 

4 Nytt signum B. X: I, 29. 


152 Hj. Holmquist, 


ändtligen brakte fram förslaget. Den fjärde teol. professorn var 
Johannes Stalenus. Att han ej skrifvit under torde hafva sina 
bestämda skäl. Stigzelius och Emporagrius delade i fråga om ka- 
pitlets prästerliga karaktär och juristens obehöflighet ärkebiskopens 
ståndpunkt! och upptogo den i sitt förslag till forma; Stalenus sy- 
nes däremot, att döma af hans senare verksamhet, på denna punkt 
ha delat den ur kapitlet bortgångne Laurelius' uppfattning. — I 
fråga om kapitlets sammansättning fanns sålunda ej längre mot- 
sättning mellan Paulinus förslag till forma och det af de tre pro- 
fessorerna framlagda. Beträffande kapitelämbetena ha professorerna 
sökt en medelväg. Archipriepositus-titeln är borttagen, och pri- 
marius theologus skall vara vice preses; poenitentiarie och dekan 
bibehållas, tillökade med aktuarie, men på så vis, att de årligen 
växla mellan de tre andra professorerna. I öfriga stridsfrågor där- 
emot häfda professorerna bestämdt sin första ståndpunkt. Ingenting 
finnes om böter för förfallolös frånvaro. I stället är intagen en 
passus, som skall fylla professorernas önskan att ej för mycket be- 
tungas af konsistoriegöromål, utan att därför ärendenas gilla gång 
rubbas: på det att Adsessores Academici ej må hindras i sin lä- 
rareverksamhet, böra endast sådana saker föras till Consistorium, 
hvilka äro af större vikt; öfriga ärenden kan preses atgöra hemma 
hos sig i närvaro af blott notarien eller några af assessorerna?. — 
Hvad beträffar frågan om biskopens och kapitulares' maktställning 
inom kapitlet angår, så stryker professorernas förslag obönhörligt 
all gradering, liksom det bestämdt häfdar, att ärendena skola vid 
behof genom enkel votering i kapitlet afgöras med undantag af 
vissa angifna viktiga frågor, hvilka vid eventuell oenighet inom 
kapitlet skola hänskjutas till consistorium generale (när sådant in- 
rättas) eller consistorium regni. Minoritetens rätt vill förslaget till- 
varataga genom den uttryckliga bestämmelsen, att den kullvoterade 
äger rätt reservera sig till protokollet?. — Slutligen må tilläggas, 
att professorernas förslag af allt att döma ej blott till innehållet 
utan äfven till uppställningen väsentligen afvek från Paulinus' för- 


1 Jfr kyrkolagskommitténs protokoll 1658 f. och Emporagrii lagförslag. 

2 Här är historiskt sedt första uppslaget till den för närvarande så om- 
debatterade frågan, om vissa ärenden skola kunna afgöras af biskopen med 
konsistorienotarien. 

8 Man observere bl. a. denna detalj, som visar, hvar utgångspunkten för 
Emporagrii kapitel om consistoriis ecclesiasticis i hans stora kyrkolagsförslag 
är att söka. 


Bidrag till domkapitlens historia. 153 


slag, och att den klarhet om ock bredd i framställningen, som 
sedermera utmärkte Emporagrii kyrkolagsarbete, här tydligt kom- 
mer till synes. 

Det intressantaste återstår att nämna. Professorerna hafva 
själfva klart sett, att de genom sin forma sökte införa en ny prin- 
cip i hela den svenska kyrkostyrelsen, öfverflyttandet af kyrkoled- 
ningens tyngdpunkt från det hierarkiskt-patriarkaliska episkopatet 
till en kollegial styrelse. Efter den egentliga formans slut hafva 
de därföre ock i sitt förslag tillfogat ett »besluth», hvari de prin- 
cipiellt och historiskt söka häfda den af dem framburna nya stånd- 
punkten. Den är nya testamentets och den äldsta kyrkans. Först 
papisteriet har infört den hierarkiska biskopsställningen. Om den 
af dem föreslagna »modus procedendi in Ecclesiasticis nu i 
Sverige synes vara episcoporum verldslige myndighet prejudi- 
cierlig, efter den praxis som hittills gällt», så beror detta på, att 
man förut saknat tjänliga och erfarna personer i domkapitlen. 
Men nu voro tiden inne för en riktig anordning. 

Hvem segrade? Af kapitelprotokollen för de närmaste åren 
skulle man kunna sluta, att striden resulterade i, att ingen forma 
blef antagen; där nämnes under några år ej mera om saken. Men 
i kapitelprotokollet för 20 mars 1644 har jag påträffat den lika 
korta som innehållsrika satsen: »Upplästes forma Consistorii». Där- 
vid nämnes intet om någon anmärkning eller något hänskjutande 
af forman åt något håll. Sedan höres ej heller mera af striden 
om densamma. Om man betänker, att Paulini sträfvan under den 
förut behandlade striden just gick ut på att få en forma uppläst 
utan anmärkning eller remiss och på så vis af kapitulares erkänd, 
så ter det sig så godt som visst, att nyssnämnda notis innebär, 
att Paulinus' sega uthållighet segrat, och att en ordentlig forma 
consistorii blifvit gällande för ärkestiftets kapitel. Men fick han 
köpa denna framgång genom att taga det af kapitulares reviderade 
förslaget? eller dref han till slut igenom sitt eget? eller skedde 
den slutliga lösningen i kompromissens tecken? Kapitelprotokol- 
len lämna härom ingen antydan. Men svaret kan ges, om, som 
sannolikt är, den forma consistorii, hvilken jag funnit i en afskrift 
i Linköpings SB T. 48, (senare äfven i B X: I 29, K. Β.) just är 
denna Paulini och kapitlets forma consistorii af 1644. 

Paulini forma consistorit för ärkestiftets kapitel åtföljes i 
afskrifterna ej af någon antydan om författare eller tid. 1) Men 
redan dess förekomst i volymen T. 48 väcker uppmärksamhet; 


154 Hj. Holmquist, 


denna volym är särskildt rik på handlingar af och om Paulinus 
Gothus. 2) Ett stort steg vidare föras vi därigenom, att forman 
direkt är skrifven för ärkestiftet. Vi kunna som fullkomligt visst 
utgå från, att när förhandlingarna om kapitlet och dess form 1637 
begynte, ingen särskild forma ännu fanns för ärkestiftet; eljes hade 
det varit otänkbart, att en sådan ej blifvit omnämnd. Paulinus 
framlade enligt protokollens ojäfaktiga vittnesbörd en forma con- 
sistorii för kapitlet, och om densamma förhandlades till 1644, då 
en forma officiellt upplästes; sedan höres ej mera af någon sär- 
skild forma för ärkestiftet. Den i T. 48 föreliggande forman är 
ock säkert äldre än Laurelii forma af 1649, som utnyttjat och för- 
bättrat densamma (se ofvan). Forman i T 48 kan alltså redan på 
dessa grunder med största sannolikhet anses tillhöra striderna i 
Uppsalakapitlet åren 1637—1644. 3) Forman förråder stark lik- 
het med hvad vi eljes känna om Paulinus och hans åskådning, 
framför allt hans äldre originalutkast till forma för Strengnäs stift, 
fast den här behandlade allt igenom är utförligare och hänvisar på 
vunnen större erfarenhet om de nya kapitlen som stiftstyrelseorgan. 
4) Alla de 1637 ff. omdebatterade och i protokollen omnämnda 
punkterna återfinna vi i denna forma; särskildt må märkas den 
Paulinus'ska, i hans bref och protokollförda yttranden från dessa år 
återkommande benämningen »Archi-Prepositus»>. Likaså finna vi 
de andra ämbetena; äfvenså frågan om böter vid förfallolös från- 
varo och om biskopens makt gent emot assessorerna i kapitlet vid 
omröstning. Den från bägge sidor gillade anordningen med extra 
ordinarie och adjungerade är här satt i stadgeform, med Paulini 
ställning till prästvigda markerad. 5) Forman kan dock ej gärna 
vara Paulinus' först framlagda oförändrad. I dennas femte punkt 
stipulerades om böter för förfallolös frånvaro. I T. 48:s handskrift 
förekommer denna sak i 8:de kapitlet: »några regler för Consisto- 
rialibus», första (2:a) punkten. Och denna punkt har här en ly- 
delse, som ger ett direkt och starkt intryck af att vara formulerad 
som kompromiss mellan Paulini och lektorernas ståndpunkt: »Där 
någon ... ntan lagliga orsaker sig absenterar, synnerligen när det 
oftare sker och då höga öfverhetens eller andra viktiga ärender äro 
på färde; är icke oskäligt, att den samme något conferer in fiscum 
Consistorii aller Adsessorum Sentents>. I formans kap. 10: »Οπὶ 
consistorialiske sakers förhör och ransakning» möter ock professors- 
förslagets passus, som tillmötesgick professorernas önskan att ej allt 
för mycket betungas af konsistoriegöromål utan att rubba ärendenas 


Bidrag till domkapitlens historia. 155 


gilla gång. — I forman återfinnas de af professorerna blott delvis 
accepterade kapitelämbetena, men icke med den placering, som 
Paulinus 1638 tänkte sig; denna har fått vika för den naturligare 
med primarius teologus som kapitelprost, secundus som poeniten- 
tiarie och tertius som decanus. Därtill har Qvartus ock fått det 
i professorsförslaget omnämnda uppdraget att vara Actuarius 
Consistorii. — Slutligen har ej heller den i Paulini ursprungliga 
förslag sannolikt upptagna röstgraderingen fått plats i vår forma; 
men ej heller professorernas förslag om jämnställdhet mellan ärke- 
biskopen och assessorerna har vunnit godkännande. Forman bär 
äfven här tydligt kompromissens kännemärke. I 10:de kapitlet: 
>»Om  consistorialiska sakers förhör och ransakning» förekomma 
nämligen för händelse af olika mening inom kapitlet en rad be- 
stämmelser, som söka gifva både biskop och kapitulares sin del, 
dock så, att författaren tydligen visar sig vara biskopen. Punkt 
8: Om assessorerna ej kunna ena sig, skall preses noga granska 
skälen ἃ ömse sidor och »samt med de androm bifalla den par- 
tens sentens och mening, som närmast drabbar in med Guds ord, 
justitien och samvetet». Punkt 9, 10, 11 och 12: Om preses och 
assessorerna ej kunna ena sig, kunna tvänne assessorer utses, som 
»mutuis argumentis där om så långe disqvirera» till dess preses 
kan komma till ett beslut, som delas af alla. Om detta ej ändock 
lyckas, må saken uppskjutas och må man under tiden »consulera 
bunos authores eller välöfvade theologos och jurisperitos och andra 
välförfarna rättsinniga goda män. Skulle icke ens nu en sentens 
och decision kunna nås, med hvilken assessorerna läte sig nöja, må 
stundom, synnerligen när det gäller election till »något besynerligit 
kall och embete», omröstning företagas och majoriteten fälla ut- 
slaget (den graderade röstskalan är tydligen borttagen). Men eljest 
bör ej gärna ifrågakomma omröstning med majoritetsbeslut, enär 
vanligen en person (naturligen biskopen) eller få bättre se san- 
ningen och rättvisan än »den större hopen». Därför voro rådli- 
gast vid viktigare ärendens ransakningar och rättegångar först bedja 
Gud om visdomens och sanningens anda och stadigt hålla sig till 
Guds ord och samvetets vittnesbörd. (Man märke denna allmänna 
sats, hvari konfliktens »lösande» löper ut, men hvarigenom slutli- 
gen ingenting afgjorts i själfva den centrala stridsfrågan. Annor- 
lunda i Laurelii forma några år senare, se ofvan). Sist tillägges, 
att vid saker af ovanlig betydelse, särskildt religionsmål, man må 
apellera till »Collegium Episcoporum eller Conventum Ministerii 


156 Hj. Holmquist, 


Regni»>. — Till det ofvan sagda bör ock tilläggas, att forman i 
T. 48, trots det i mycket olika innehållet, beträffande uppställning 
och kapitelindelning, i neutrala frågor äfven beträffande ordalydel- 
sen fullkomligt öfverensstämmer med professorernas forma och 
sålunda ger ett starkt intryck af att vara en bearbetning af denna 
(då den som ofvan visats ej kan ha varit dennas föregångare från 
1637). 

Ofvan anförda drag i forman i T. 48 göra det alltså så godt 
som visst, att den lika litet är det af Paulinus 1637 framlagda som 
det af professorerna reviderade förslaget utan kompromissen af 
bägge, den forma som 1644 i konsistoriet upplästes. — Dess be- 
tydelse ur kyrkolagstiftningshistoriens synpunkt behöfver ej betonas 
mera, än som ofvan sid. 103 skett. Den utgör den första genom- 
förda och antagna allsidiga domkapitelsförordningen. Vi hafva här 
blott att skärskåda formans ställning till den fråga, som för vår 
föreliggande undersökning är den viktigaste, frågan om lärareka- 
pitel eller ej. Formans kap. 1: om Consistorii nödtlorftige perso- 
ner, löser som redan delvis antydts striden om domkapitlets sam- 
mansättning genom att införa tre slags assessorer: 1) Ordinarii, 
som enligt Akademiens konstitutioner utgöras af de fyra teologie 
professorerna; 2) Extra ordinarie, som af kapitlet utses bland mi- 
nistri Verbi, antingen de äro »Professores Philosophie eller Ad- 
juncti Theologie eller några af Stadspredikanterna»; 3) Adjunge- 
rade, »några beskedliga män af stiftet>, som vid högviktiga sakers 
behandling kunna inkallas att meddela sitt betänkande (tydligen 
= Vesterås” och Strengnäs' capitulares rurales). Om de extra ordi- 
narie föreskrifves dessutom i formans 4:de kapitel, att de regel- 
bundet böra deltaga i sammanträdena, ehuru de >icke hafva di- 
rectum jus suffragiorum uti Consistorio»>. Slutligen må anmärkas, 
att forman såsom redan förut professorsförslaget föreskrifver en sär- 
skild konsistorienotarie, som tydligen ej afses att vara bisittare i 
kapitlet. 

Man märker, att Paulinus, som naturligen var bunden af de 
akademiska konstitutionerna beträffande de ordinarie bisittarna, 
sökt på annan väg skapa ett konstant utvidgadt kapitel genom de 
e. ordinarie assessorerna. Härvid får han gifva fritt utrymme åt 
gin hufvudprincip: en teologisk och prästerlig stiftstyrelse. De 
6. o. medlemmarna skola vara prästvigda; sedan må de tagas 
från universitetsprofessorerna, adjunkterna eller stadens prästmän; 
lärareställning eller ej spelar ingen roll. Denna anordning fram- 


Bidrag till domkapitlens historia. 157 


ställde ju Paulinus enligt kapitelprotokollen redan i sitt första för- 
slag; och liksom han snart lyckades genomdrifva införandet af 
kapitelämbetena, så har han äfven, trots att hans första forma ej 
antogs, genomfört den praktiska tillämpningen af föreskriften om e. 
ordinarie. Redan förut var ju en dylik fast adjunktion vanlig. Men 
nu begränsades den ej till blott filosofie professorer (vanligast phys. 
professorn Emporagrius, som 1641 blef teol. professor; vidare pro- 
fessorn i grekiska Stalenus och professorn i hebreiska Sveno Jonge); 
i full analogi med formans föreskrifter finna vi adjunkter (Olaus 
Unonis och Isthmenius) och af stadens prästerskap domkyrkosysslo- 
mannen som närvarande i kapitlet. Särskildt den senare, Johannes 
Nybelius blef från april 1638 så godt som ordinarie bisittare; 
äfven sedan han mot slutet af 1639 utnämts till kyrkoherde i Val- 
lentuna, fortfor han att deltaga i kapitelsammanträdena in på som- 
maren 1640. Hans efterträdare D:m Olavus började ock snart till- 
kallas!. — Huru det förhöll sig med alla dessa extra ordinaries 
rösträtt i kapitlet, är svårl att afgöra. Ärkebiskopen hade visser- 
ligen i kapitlet betecknat de 6. ordinarie som »auscultanter>», hvilka 
ej hade ordinarium suffragium?. Men ἃ andra sidan var ej Paulini 
forma ännu antagen af kapitulares; och då de tillkallade genom 
vanans makt blifvit som ordinarie, kommo de äfven att deltaga i 
omröstningarna ?. 

Annorlunda synes saken hafva ställt sig, sedan ändtligen forman 
blifvit sanktionerad. Det är nog ingen tillfällighet, att från början 
af 1645 i protokollen börjar, där så var fallet, antecknas: »adsesso- 
res ordinarii och extraordinarii voro tillstädes»>, eller angifvande 
ske, hvilka af hvardera gruppen som infunnit sig. Likaledes fram- 
träder vid början af 1645 en strid om de e. ordinaries rösträtt, 
som nu vägrats dem. Emporagrius skulle med anledning af, att 
de ej ägde rösträtt, ha kallat dem appendices, hvarpå de vägrat 
vidare bevista kapitelsammanträdena. Emporagrius förnekade vis- 
serligen, att han användt det smädefulla namnet »appendices»>, 
men erkände, att han lagenligt frånkänt de e. ordinarie suffragium 
i kapitlet!. — Dessa iakttagelser bekräfta ytterligare, att den i T. 
48 afskrifna forman från slutet af 1644 trädt i kraft. 


! För alla ofvanstående uppgifter, se kap. prot. 1637—1643. 
3 Lundström III s. 45 f., not 3. 

3 Lundström a. a. 

4 Domkap. prot. 12 mars 1645; jfr Lundström a. a. 


158 Hj. Holmquist, 


Om Paulinus med kraft drifvit på kapitlets utvidgning med 
extra ordinarie assessorer, har han däremot ej alls begagnat den 
tredje formen af kapitlet, »consistorium majus>. Redan i Streng- 
näs hade han efter gymnasiets bildande visat mindre intresse 
för denna forms praktiska tillämpning; i Uppsala gåfvo honom 
de ordinarie och e. ordinarie bisittarna förmodligen nog att sköta. 
— Om han i sin forma ock fått in kapitelprelaturerna, så synes 
detta i praktiken föga hafva betydt gent emot kapitulares mot- 
stånd. Efter 1641 nämnas åtminstone ej i kapitelprotokollen nam- 
nen poenitentiarie och kapiteldekan!; det dröjde äfven, innan dom- 
prosttiteln blef vanlig?. — Hvad slutligen notariatet angår, synes 
det hafva varit ordnadt efter Paulini forma med särskild utanför 
kapitlet stående notarie. Här gaf Paulinus nämligen genast med 
sig vid det ofvan refererade sammanträdet den 12 juli 1637, där 
han först föreslagit förenandet af dekan- och notariesysslorna hos 
en assessor. På Leneus' invändning upptog han strax till diskussion 
tillsättandet af en utom kapitlet stående notarie, nämnde som huf- 
vudvilkor, att denne borde hafva en >»elegantem stylum>, och före- 
slog till och med bestämd person”. Leneus' yttrande ger för öfrigt 
vid handen, att äfven före Paulinus” ankomst kapitlet haft särskild 
notarie; så synes vara fallet, redan då bevarade kapitelprotokoll 
med 1634 åter börja. Huru det varit förut kan jag ej afgöra; 
sannolikt förefaller det, att då Gustaf Adolf inskränkte Uppsala- 
kapitulares till de fyra teologie professorerna, en särkild notarie 
måst skaffas; på professorerna låg ändock för mycket arbete. Un- 
der Paulinus tid” tillsatte ärkebiskopen själf notarie. 

Genom Paulinus Gothus fick Uppsala domkapitel och dess 
verksamhetsformer sin utgestaltning. Om kapitlets historia fram 
till 1687 är ur vårt ämnes synpunkt ej mycket att tillägga. »Extra 
ordinariesystemet» inskränktes snart väsentligen utan att hafva 
medfört någon ändring i kapitlets egenskap af rent lärarekapitel. 
Den trognaste extraordinarien var Olaus Unonius, som ännu på 
1660-talet ofta finnes tillkallad (då professor logice.). Anteckningen 
i protokollen lyder då vanligen (efter uppräknadet af de ordinarie) 


1 Lundström III 5. 44 not. 2. 

? Äfven i Domkyrkorådets protokoll 1638 ff. betecknas Leneus alltid som 
blott pastor; se Uppsala domkyrkas archiv 11]. 

8. Se domkap. prot. för denna dag. — I Liber Consistorii Stockholmensis, 
R. A., 5 juli 1640 nämnes Uppsala konsistorienotarie Christiernus, alltså ingen 
kapitular. 


Bidrag till domkapitlens historia. 159 


»M. Olaus Unonius kom ock med>. Den tredje formen med lands- 
präster kom däremot mera till användning. Särskildt skedde detta 
i samband med prästmötena, då verkligt consistorium majus kunde 
hållas. Så t. ex. den 14 febr. 1657, då »ärkebiskopen kom i ka- 
pitlet med doctores theologie och en hop prepositi och pastorer»; 
eller 28 juni 1660, då »consistorium hölls med ordinarie Adsses- 
sores och prepositos m. fl., som efter prästmötet voro kvar»! 
Sammaledes den 19 sept. 1662, den 14 mars 1671 ο. s. v. Den 
22 nov. 1666 hölls stort consistorium ecclesiasticum med rektor 
Academie, flera professorer m. fl. — Den af Paulini forma fram- 
förda anordningen, att vissa saker kunde af ärkebiskopen med no- 
tarien och någon af assessorerna afgöras hemma hos preses, möter 
ock äfven under senare delen af 17:de århundradet. Så t. ex. kal- 
lade ärkebiskopen 24 okt. 1666 >»hem till sig i huset D:r Stigze- 
lium och Consist. Notarium klockan ett eftermiddags»?. — Alla 
dessa former ändrades eller reglerades slutligen genom 1687 års 
förordning ?. 


Stockholms stads konsistorium. 


I fråga om sammansättningen medförde Karl IX:s förordning 
ingen förändring beträffande Stockholms stads kapitel, som detta vid 
denna tid ännu allmänt kallades?. Det förblef ett rent prästkapi- 


1 Domkap. prot. för dessa dagar. 

2 Domkap. prot. 

8 Som af det ofvanstående framgått har påträffandet af professorernas 
förslag till forma 1641 väsentligen bidragit att klargöra den principiella bryt- 
ning i fråga om stiftstyrelsen, som vid 1600-talets midt öfverallt i Sverige fram- 
trädde. Men det kan ock här vid behandlingen af denna sista forma förtjäna 
nämnas, att den volym, hvari förslaget fanns, äfven eljes för mitt här före- 
liggande arbete äger stort intresse. Volymen har tillhört en samlare, väl från 
1600-talet, som särskildt intresserat sig för att hopsamla »formee consistorii», 
Där finnas ock en hel mängd afskrifna, öfverallt utan någon ursprungsbeteck- 
ning; en närmare granskning visar emellertid, att flertalet äro dubletter, och 
att denne flitige samlare utom professorsforman ej upptagit några andra formee, 
än dem jag redan före volymens anträffande på annat håll funnit och i Bidra- 
get tryckt. Därmed kan det sägas vara stor sannolikhet för, att det väsent- 
ligaste på detta område i min undersökning föreligger. 

4 Jfr ofvan sid. 55. Under de första två årtiondena af 1600-talet har be- 
teckningen »kapitel» afgjord öfvervikt i protokollen öfver >consistorium«, ehuru 
det senare redan frän första årtiondet möter. På 1620-talet blir »consistorium > 
den härskande beteckningen, ehuru protokollböckernas titel in på 1630-talet 
förblir >Liber capituli Stockholmensis». Sedan intränger »consistorium»> äfven 
där. Dock möter i protokollen äfven från senare hälften af 1600-talet standom 
beteckningen »kapitel>. 


160 Hj. Holmquist, 


tel med pastorerna vid stadens kyrkor, deras sacellaner eller några 
af dessa! samt prästmannen rector schole?. Undersökningen af 
Stockholmskapitlets vidare utveckling faller därföre utanför ramen 
af här föreliggande uppgift. Blott några antydningar må göras, 
då ej ens Stockholmskapitlet alldeles undgick att beröras af ten- 
densen till lektorskapitel. 

Af särskilda kapitelämbeten funnos vid början af 17:de århun- 
dradet preses, poenitentiarius och notarius capituli. Af dessa för- 
blef preses, vid ärkebiskopens närvaro vice preses, förlagd till 
pastorn vid stadskyrkan eller pastor primarius, som han kallades. 
Prepositus-titeln framkom ej i Stockholm. — Hvad poenitentia- 
rius beträffar, synes han som särskild ämbetsman ha försvunnit 
med Karl IX. Den 26 aug. 1605 uppsatte pastor primarius Jo- 
hannes Raumannus »in Capitulo, omnibus capitularibus preesen- 
tibus et consentientlibus» en stadga för stadsprästerna, däri bl. a. 
föreskrefs, att enär under Karls tid ingen poenitentiarius var, så 
skulle pastorerna i tur och ordning, två åt gången, loco poeniten- 
tiarii utfölja fångar, hvarvid början skulle göras med kyrkoherden 
på Södermalm och kyrkoherden i Clostret?. — Notariatet var fort- 
farande förenadt med pastor vid Riddarholmskyrkan?. Ännu 1697 
åtog sig den nye pastorn i Clostret notariatetö. Men under det 
närmaste årtiondet löstes notariatet från detta ämbete och gafs åt 


! Pastor i storkyrkan hade under 1600-talet tre kaplaner (diakoner, sacel- 
laner), eller som de från århundradets midt började kallas komministrar; se 
nedan. 

3 Ett bref till ärkebiskopen, intaget i Acta capituli Stockholmensis 1611 
-—1619, är undertecknadt af samtliga kapitulares i Stockholm; där möta vi nam 
nen Olaus Elimeus, Petrus E. Rostagius, Amundus Beronis, Sveno Laurentii 
Westrogothus, Jacobus Axilli, Michael Laurentii, Petrus L. Gothus, Jonas E. 
Gestricius, Ericus Erici Gestricius, och Thomas Georgii. De, hvilka jag kunnat 
identifiera, äro alla präster. 

8 Acta Capituli Stockholmensis denna dag. — Här synes ock kapitlets be- 
roende af Uppsalakapitlet; Raumannus medgaf vid detta tillfälle att Dm. Sven 
skulle få Södermalms pastorat, efter som han hade kungligt konfirmationsbref, 
dock ärkebiskopens samt capitularium Ubsaliensium fria protestation alldeles 
oförskränkt och förbehållen. 

4 Se t. ex. anteckningarna på främre pärmens insida till Acta capituli 
1611 ff, 

5 »Den 26 maj 1627 tog jag Petrus Gothus Tingstadius (pastor i Clostret) 
migh Capitelsboken och Notarii ämbetet in Consistorio Stockholmensis, efter 
samma ämbete alltid af ålder till Clostret lydit hafver och alla mine upprich- 
tige antecessorer före mig haft hafva»; Liber Cap. Stockholmensis 1619—1633. 


Bidrag till domkapitlens historia. 161 


en särskild notarie, som dock bereddes plats i kapitlet. I de stora 
striderna med pastor Johannes Sigfridi i Clostret 1688 deltog no- 
tarien i förhandlingarna!?. Den 5 juli 1640 sänder ärkebiskopen 
Uppsalakapitlets notarie Christiernus och Stockholmskapitlets no- 
tarie Nicolaus Andree i ett ärende till Vaxholm. Denne Nicolaus 
Arneesius tjänstgjorde som notarie t. o. med 1646 och nämnes un- 
der de senare åren af sitt notariat alltid bland ordinarie kapitula- 
res. År 1647 möta vi åter en kapitular, D:r Joh. Petri Kallin- 
gius Stockholmensis som konsistorienotarie. Drottning Kristinas 
skolordning synes här för Stockholms konsistorium hafva haft samma 
betydelse som för de flesta andra kapitel. Sedan Joh. Petri afsagt 
sig notariatet, valdes 30 juni 1653 Joh. Jeringius till notarie?. Han 
fick aflägga en ed af ungefär samma lydelse som de i formee con- 
sistorii förekommande (återgifves i protokollet); han återfinnes se- 
dan ej heller bland de som närvarande antecknade kapitulares'”. 
Emellertid hade äfven i Stockholm krafvet på ett gymnasium 
gjort sig gällande. Och så stark var nu uppfattningen af samban- 
det mellan gymnasium och konsistorium, att som motiv för gym- 
nasiet af prästerskapet vid utskottsmötet i jan. 1641 särskildt an- 
fördes, att ett ordentligt konsistorium behöfde i staden upprät- 
tas med lektorer bland bisittarna.!. Gymnasiet kom ock redan 
1640 till stånd. Men dess inflytande på konsistoriets sammansätt- 
ning blef ej stort. De bägge teologie lektorerna Petrus Scho- 
merus och Carolus Lithman togo säte i kapitlet, hvilket eljes be- 
höll sin sammansättning. Så anträffa vi 7 juli 1642 såsom när- 
varande i kapitlet pastor prim. Olof Laurelius, teol. lektor Petrus 
Schomerus, M. Johannes concionator german., D:m Laurentius på 
Södermalm, D:m Johannes i Clostret, D:m Bartholdus pastor finno- 
rum, och de tre concionatores vid Storkyrkan. I okt. 1644 finna 


! Han blef särskildt angripen af Johannes i Clostret, därför att han skulle 
hafva sagt sig vilja draga prästkappan af honom; se Acta Consist. Stockholm. 
28 sept. 1638. 

2 Konsistorieprot. 

3 I Linköpings SB. T. 156 (Acta de cathechismo Terseri) fiones bl. ἃ. ett 
utlåtande af Stockholms kapitel, bland hvars undertecknare äfven finnes Mag- 
nus Pontinus pastor Jac. p. t. Notarius. Om härmed ej åsyftas notariat i den 
pågående undersökningen mot Terserus utan kapitelnotarie, har väl denna an- 
ordning varit af samma tillfälliga natur, som då lektorer i Vesterås 1653 och 
1654 bestridde notariegöromålen. En närmare undersökning, hvilken jag ej 
medhunnit, torde lätt klargöra detta. i 

4 Hj. Holmquist: Johannes Matthie 5. 184 ἢ, 


Holmquist: Bidrag till domkapitlens historia.  - 1 


162 Hj. Holmquist, 


vi följande kapitulares antecknade som närvarande: Laurelius, Scho- 
merus, teol. lektor Carolus Lithman, Andreas pastor i Jacob, (Ja- 
kob hade 1643 blifvit särskild församling), M. Christiernus schole 
Stockholm. rector, Laurentius på Södermalm, Johannes Sigfridi i 
Clostret, finske pastorn Bartholdus, tyske pastorn Johannes Heng- 
heer, notarien Nicolaus Arnesius och sacellanen i Storkyrkan Jo- 
hannes Gammal!?. Vid förhöret med Menius 12 april 1645 inför 
konsistoriet? närvoro pastor primarius, de bägge teol. lektorerna 
(eller som de då kallades professorerna), pastor i Jakob, två tyska 
pastorer, rector schol&e (p. t. Not. extraordin.) och konsistorienota- 
rien. — Lektorerna blefvo snart tillika tjänstgörande präster?. Vid 
början af den protokollsbok, som innehåller protokollen för 1647 — 
1649 möter anteckningen »Hoc tempore fuerunt Consistoriales> och 
uppräknas därpå pastor primarius, pastorerna i Clostret, S. Clara, 
S. Jacob, på Söder, i finska och tyska församlingarna, tyska pas- 
torns sacellan, rector schole (tillika pastor), konsistorienotarien och 
två diakoner; i protokollen möta sedan ock ständigt den tredje 
diakonen. Särskildt angifvande af lektorerna saknas. Likaledes sak- 
nas de vid förteckningen på consistoriales 1650 ff., där alldeles 
samma ämbeten återfinnas som i förteckningen från 1647. 
Emellertid synes den allmänna omregleringen af kapitlen 1649 
ff. äfven i Stockholms konsistorium hafva väckt frågan om dess 
sammansättning till lif. Närmast ställdes sacellanernas säte i ka- 
pitlet under debatt. Vid konsistoriesammanträdet den 21 jan. 1652 
diskuterades, antingen commintistri skola silta i Consistorio eller 
icke; resolutio: de skola sittat. De behöllo ock tills vidare sin 
plats. Så t. ex. voro vid sammanträdet 30 juni 1653 alla consi- 
storiales närvarande; däribland återfinnas de tre >comministri eccle- 
sie cathedralis>. Så småningom började de dock mera sällan del- 
taga. — Rector schole skulle enligt 1649 års skolordning hafva 


! Under 164: hölls ett konsistoriesammanträde, som är intressant, emedan 
det visar, att äfven i Stockholm »consistorium majus»> förekom, särskildt i sam- 
band med riksdagarna, då Uppsalakapitlets och ärkestiftets riksdagsrepresen- 
tanter togo säte i Stockholms konsistorium. Den 16 okt. 1644 möta sålunda 
utom de ordinarie bisittarna: ärkebiskop och professor Stalenus från Uppsala 
samt kyrkoherdarna Andreas (Agrarius) i Vendel och Joh. Njurenius i Enkö- 
ping. För öfrigt blef då stundom Stockholmskapitlet ett sorts öfverkonsistorium, 
där ärkebiskopen och några biskopar iogo säte och där svårare trågor ran- 
sakades. Så t. ex. den 5 dec. 1620, när exorcister förhördes och dömdes; Lin- 
köpings SB., juridik 143. 

2 Nettelbladt V 5. 180. 

8. Förste teol. lektorn blef pastor i Clostret: se Emporagrii lagförslag. 

4 Konsistorieprot. denna dag. 


Bidrag till domkapitlens historia. 163 


utträdt ur kapitlet!?. Emellertid kvarstod den gamle skolrektorn 
Christiernus åtminstone 1652 ännu som kapitular. Efter honom 
torde emellertid skiljsmässan ha skett äfven i Stockholm?. Vid ori- 
ginalunderteckningarna på ett konsistoriebref af 14 aug. 1656? 
saknas såväl rektor som komministrarna. — Å andra sidan fortsatte 
konsistoriales att ökas med tillkomsten af nya församlingar; i nyss- 
nämnda bref möter sålunda redan pastor eccles. Cathar. (Petrus 
Arenbeckius)?. Tanken på en hofpredikant som medlem i konsi- 
storiet hade framträdt redan i samband med Axel Oxenstiernas 
organisationsplaner för kyrkan 1636 ff". Men först genom hofpre- 
dikantsförordningen af 1662 bereddes en af hofpredikanterna, egent- 
ligen öfverhofpredikanten, säte i Stockholms stads konsistorium "; han 
möter ock t. ex. i konsistoriets uttalande om 'Terseri katekes?. Det 
är i hufvudsak denna nu framvuxna sammansättning, som afspeg- 
las i Emporagrii 1663 officiellt infordrade lagförslag? : Stockholms 
kapitel skall hafva till assesorer en af K. Maj:ts hofpredikanter, 
alla kyrkoherdar vid hufvudkyrkorna, i staden och å malmerna, 
samt lectores theologie i gymnasiet. 

Hofpredikantens säte i stadskonsistoriet visade sig emellertid 
öfverflödigt, då ett särskildt hofkonsistorium bildades. Att för kon- 
sistoriet draga nytta af det tynande gymnasiet visade sig vara 
omöjligt; detta flyttades ock snart (1669) till Gefle?. Så kom den 
kungliga instruktionen af 16 dec. 1668, som definitivt ordnade förhål- 
landena. Konsistoriet jämnställdes uttryckligen med rikets öfriga 
kapitel!?, och det bestämdes, att de ordinarie assessorerna skulle 
utgöras af pastores ordinarii ecclesiarum i staden och förstäderna. 
Konsistoriets rent prästerliga karaktär var fastslagen. 


ι Westén 1 8. 94 uppger ock, att så skedde 1650. 

? Jag har ej följt detaljerna af konsistoriets utveckling efter 1650-talet. 

8 E: Il: 1, Uppsala DÅ. 

4 Katarina kyrka började uppbyggas 1656; som nya församlingar tillkom- 
mo Kungsholmen 1671, Ladugårdsland 1672, 8:1 Olof (senare Adolf Fredrik) 
1673 och den icke territoriella fransk-lutherska 1687; Hildebrand a. ἃ. 5. 160 f. 

5 Holmquist a. ἃ. 5. 184. 

6 Holmquist 5. 186. 

? Abel Koch, Concion. Regius primarius; Linköpings SB. T. 156 

ὁ Riksarkivets ed. s. 262. — Emporagrius hade som pastor primarius i 
Stockholm haft dess kapitel i ätanke; Laurelius nämner ej därom i sina förslag. 

9 Wilskman I 5. 233. 

10 Att konsistoriets ställning till Uppsala domkapitel redan då kändes som 
otillfredsställande, därom vittna förhandlingarna i kyrkolagskommittén 1655— 
1659, v. Engeströmska samlingen X: I: 57, Kungliga biblioteket. — Om Consistorii 
Holmensis' sträfvan att frigöra sig från subordinationen under Uppsalakapitlet, 
se Gyllenstiernas skrifvelse till K. Maj:t år 1700, Linköpings SB. T. 67. 


164 Hj. Holmquist, 


D. Lagförslag. 


En redogörelse för de äldre svenska kapitlens förvandling till 
lärarekapitel kräfver ej blott en undersökning af deras faktiska ut- 
gestaltning till 1687 utan äfven ett skärskådande af det lifliga 
kyrkolagstiftningsarbetet under 17:de århundradet, för så vidt det 
sysslade med frågan om kapitlens sammansättning. Här skedde 
nämligen det teoretiska förarbete, som under samverkan med de 
faktiskt gifna och genom praktisk erfarenhet rotade förhållandena 
skapade 1687 års förordning om rättegång i domkapitlen. Då 
den enskilda biskopliga lagstiftningen på detta område, upprättan- 
det af »forme consistorii>, instruktioner o. d. för de olika stiften, 
emellertid ej kunnat med framgång utforskas utan i direkt sam- 
band med respektive stifts faktiska kapitelutveckling, har redan i 
det förgående denna del af lagstiftningsarbetet varit föremål för 
vår framställning. Här må då vara tillräckligt att gifva en kort 
öfversikt öfver dessa lagstiftningsförsök i deras kronologiska och 
sakliga sammanhang. 

Sedan 1620-talets strider om consistorium generale såväl som 
Botvidis med fleres arbete på de svenska eröfringarnas kyrkliga 
organisation gifvit förarbetena till särskild lagstiftning för de svenska 
domkapitlen, uppsattes den första »forman> för svenskt domkapitel 
af Rudbeckius, sannolikt vid början af år 1628! Kort efteråt 
undergick denna forma en omarbetning af Paulinus, i vissa af- 
seenden pekande framåt men ock gifvande uppslaget till den strid 
om alla lektorernas säte i kapitlet eller den prästerliga och teolo- 
giska egenskapens ensamrätt, hvilken skulle prägla lagstiftnings- 
arbetet ända fram till det definitiva afgörandet 1687. Paulinus 
fick ytterligare understryka den prästerliga egenskapens företrädes- 
rätt i den forma, hvilken han 1637 utarbetade för ärkestiftet. Denna 


' Här må anmärkas, att då i det föregående sid. 85 talats om den »forma 
consistorii>, hvilken Rudbeckius 1627 i Estland uppsatte, naturligen ej åsyftats 
den tillfälliga anordning af domkapitel han där nödgades upprätta med de sex 
af honom tillsatta kontraktsprostarna (se den värdefulla framställningen af 
Fr. Westling: Biskop Johannes Rudbecks visitation i Estland 1627, i Hand- 
lingar rörande prästmötet i Hernösand 1890). Jämte denna tillfälliga anord- 
ning utarbetade han en ordning för konsistoriet, sådant det på bestående sätt 
borde inrättas, så snart görligt vore. Det är denna »forma consistoriis, hvarom 
ofvan talats. 


Bidrag till domkapitlens historia. 165 


hans uppfattning accepterades slutligen af de teologie professorerna 
i deras motförslag till forma af 1641. Men i stället begynte här den 
ännu mera genomgripande kampen, om biskopen fortfarande skulle 
äga den hierarkiska maktställning i stiftstyrelsen, som Rudbeckii 
och Paulini forme&e genom föreskriften om biskopens fyra röster 
faktiskt sökte bevara, eller om i stället skulle träda en kollegial 
stiftstyrelse under biskopens ledning men med full själfständighet 
gent emot honom. Striden hårom i Uppsala slutade med en kom- 
promiss, Paulini forma af 1644, som ingen verklig lösning gaf. 
Denna sistnämnda forma blef emellertid den första allsidiga och 
därigenom grundläggande domkapitelsförordingen, på hvilken sedan 
Jagstiftningsarbetet kunde bygga vidare. Ur sammansättningens 
synpunkt må framhäfvas, att den häfdade de tre gamla kapitel- 
ämbetena prost, poenitentiarie och dekan, och att den införde tre 
former af kapitlet, de ordinarie (de 4 teol. professorerna), de extra 
ordinarie, och adjungerade kyrkoherdar (som det annorstädes kal- 
lades consistorium majus). — Samma år, som denna forma an- 
togs, framfördes Paulinus” åskådning i Strengnäs af Johannes Matthie 
i dennes Idea boni ordinis och i biskopsinstruktionen. Matthize 
utformade ej något stadgeförslag af Paulini utförlighet; hans be- 
tydelse är, att han införde »forma consistorii> som ett själfständigt 
moment i den begynnande stora, till kyrklig enhetlighet öfver hela 
Sverige syftande kyrkolagstiftningen. 

Både Paulinus och Matthie fingo sin närmaste efterföljare i 
Laurelius. Denne uppsatte 1649 en forma, som utgjorde en själf- 
ständig utvidgning, omläggning och förbättring af Paulinus” blott 
för ärkestiftet afsedda forma; och Laurelius infogade denna forma 
i den andra revision af kyrkolagen, som han väl samma år på 
kungligt uppdrag vidtog. Därmed hade ett utförligt och själfstån- 
digt stycke om domkapitlen kommit in i kyrkolagsrevideringarna 
och vek sedan ej bort. Men Laurelius införde därmed och den 
i Vesterås traditionella men mot Paulinus och Matthie stridande 
formen på kapitlet: stiftstadskyrkoherden och alla lektorerna (i Upp- 
sala de teologie professorerna). 1 öfrigt upptog han den tre- 
gestaltade formen för kapitlet, liksom de särskilda kapitelämbetena. 
I fråga om biskopsmakten i stiftstyrelsen stod han nära Paulinus. 

Som nyss nämndes begynner med Laurelius domkapitelför- 
ordningens historia som ett själfståndigt kapitel i de stora kyrko- 
lagsförslagen. Men här möter ock en särskild svårighet. Kyrko- 
lagsfrågans historia 1649—1686 är ännu oskrifven. Som ofvan 


166 Hj. Holmquist, 


flerstådes i framställningen visats, hafva viktiga resultat på en- 
skilda punkter sett dagen. Men ännu finnas många problem olösta 
såväl beträffande de Laurelius'ska och Emporagrius'ska förslagen 
som rörande kyrkolagsfrågans vidare öden fram till 1686. Af skäl, 
som ofvan sid. 101 angifvits, har jag ej haft anledning söka dju- 
pare intränga i dessa frågor, hvilkas lösning dessutom skulle;kräfva 
ett särskildt arbete för sig af stor både omfattning och långvarig- 
het. Men att före framkomsten af en välbehöflig och efterlängtad 
undersökning om denna tids kyrkolagshistoria söka teckna ett en- 
skildt kyrkolagsmoments utveckling vore naturligen fåvitskt. Här 
må därföre utan anspråk på fullständighet endast det för tillfället 
jämförelsevis tillförlitliga framläggas beträffande domkapitlens sam- 
mansättning i kyrkolagsarbetet. 

Den stora kyrkolagskommitténs af 1650 förslag!, där Matthizx 
synes hafva varit den ledande kraften, kom ej fram till denna del 
af kyrkolagen. Att Matthie själf velat ägna ett särskildt kapitel 
åt konsistorierna synes af hans år 1653 tryckta »Register öfver de 
förnämsta stycken och kapitel, som höra till en fullkomlig kyrko- 
ordning>?. Hans senare kyrkolagsförslag” blef dock endast ett frag- 
ment, som bl. a. ej behandlar domkapitlen. — Af vida större be- 
tydelse för vårt ämne blef Laurelius' fortsatta kyrkolagsarbete. 
Han bibehöll i sina nya reviderade förslag kapitlet om forma con- 
sistorii och utvidgade det måhända. Tredje revisionen känner jag 
ej till. Fjärde revisionen, som måhända förelåg 1654, har i sin 
innehållsförteckning nämnda kapitel, ehuru detta saknas i det mig 
tillgängliga defekta exemplaret". Därför kan ej häller frågan be- 
svaras, om Laurelius där ännu fasthåller vid alla lektorernas säte 
i kapitlet. Närmare behandlad blef denna liksom andra viktigare 
frågor vid den nya kyrkolagskommitténs af 1656 ff. öfverlägg- 
ningar 1658 och 1659". Laurelius var vid denna tid mestadels 


! Riksarkivets ed. II: 1, s. 3 ff. 

2? Palmsköldska samlingen 103, 111, U. B. ΕἸ δε εἰ ηφονά andra dels 
andra kap. skulle handla om >Form eller sätt att hälla Synodos och Consi- 
sloria». Man märke sammanställningen. 

3 Matthies kyrkolagsförslag, v. Engeströmska samlingen K. Β. — I detta 
förslag förekommer bl. ἃ. det berömda kapitlet >Form eller sätt till att antaga 
barn uti Guds församling, när de första gången skola gå till Herrans nattvard», 
hvilket efter en annan handskrift finnes tryckt hos 4. W. Staaf: Om Konfir- 
mationens uppkomst och antagande i Sverige 1871, 5. 128 ff. 

4 Se ofvan sid. 102. 

δ Konimitténs ' protokoll finnas i v. Engeströmska samlingen X: I 57, Κ. Β. 
För kommitténs sammansättning och ställning till tidens stora kyrkliga spörs- 
mål hänvisas till den ingående framställningen hos Holm ἃ. ἃ. 1 8. 350 ff. 


Bidrag till domkapitlens historia. 167 


frånvarande, hvadan ock kommitténs behandling af hans förslag 
till forma consistorii ej synes hafva varit synnerligen mild. Att 
denna punkt i kyrkolagsarbetet ansågs mycket viktig, synes redan 
däraf, att när förhandlingarna mot slutet af februari 1658 hunnit 
dit, ett uppehåll gjordes och ett särskildt yttrande infordrades af 
de teol. professorerna!. Den 4 mars togs därpå punkten upp till 
behandling, i närvaro af ärkebiskop Lenzeus samt Stigzelius och 
Emporagrius. Till den 9 mars diskuterades under täta och långa 
sammanträden formans olika punkter, tyvärr utan att vi af proto- 
kollen kunna vinna klar kännedom om kommitterades ställning 
till frågan om kapitlens sammansättning. Så mycket framgår, att 
man höll fast vid delningen i ordinarie och extraordinarie asses- 
sorer, att de senare äfven här förklarades ej böra hafva suffragia 
som de ordinarie, att de gamla kapitelämbetena utan menings- 
skiljaktighet bibehöllos, men att man ej kunde komma till enig- 
het om ett förslag, att biskopen skulle hafva »tre vota mot en 
adsessoris votum». Sålunda bröto sig de två motsatta principerna 
om den biskopliga stiftstyrelsen äfven i denna kommitté. Äfven 
förtjänar anmärkas, att ärkebiskopen uppläste delar af Ordinantia 
Saxonica, om hvilka som enligt denna sitta i konsistorierna, nämligen 
äfven persone politice; och ärkebiskopen menade, att man däraf 
kunde taga, hvad som syntes till vårt förhållande tjänligt vara. 
Detta låter som en återklang från den tid, då Leng&eus och de an- 
dra Uppsalaprofessorerna ville hafva en jurist i sitt kapitel; det 
visar ock, att det tyska inflytandet vid domkapitelsförordningens 
utbildning ännu var en faktor att räkna med. — Några dagar se- 
dan man lämnat behandlingen af forma consistorii, den 15 mars, 
dök frågan upp, om Consistorium Stockholmense skulle sortera 
under Uppsala domkapitel eller ej; i denna fråga kom man ej till 
något beslut. — Den 6 juli 1639 hade den nu utvidgade kommit- 
tén vid generalläsningen åter kommit till domkapitlen; ånyo upp- 
stod diskussion om hvilka som skulle vara ordinarie och extra- 
ordinarie, utan att protokollen meddela något om de deltagandes 
mening; blott omnämnes, att biskopen i Linköping med särskild 
ifver yrkade på, att Consistorium majus skulle i lag ordnas?. Be- 


! Med frågan om konsistorierna sammanfördes frågan om consistorium ge- 
nerale, hvilken naturligen var vida mera brännande. Beträffande kommitterades 
ställning till denna, se Holm a. a. 

3 Beslut om Consistorium majus hade ju ock i Linköping fattats 1656; 
se ofvan sid. 126. 


168 Hj. Holmquist, 


träffande kapitelämbetena uppstod vid detta sammanträde menings- 
skiljaktighet. Linköpingsbiskopen framställde, ej utan understöd i 
kommittén, den meningen, att samma person borde vara domprost 
och poenitentiarie; häremot opponerade sig dock bestämdt Stig- 
zelius och Emporagrius, hvilka ansågo, att i kapitlen borde finnas 
en domprost och en poenitentiarie!?. Vid sammanträdet den 9 
juli, då man kommit till frågan om visitationer, uttalades att kon- 
sistorienotarien alltid skulle medfölja, och att viktigare saker under 
tiden i kapitlet fingo protokolleras af decanus. Sålunda synes, att 
lagkommittén räknade med alla tre kapitelämbetena. Slutligen må 
nämnas, att i samband med behandlingen af domkapitelsparagra- 
ferna föreslogs en minskning af lektorerna vid gymnasierna från 
7 till 5; men detta förslag möttes med enstämmigt nej. 
Kyrkolagskommitténs arbete ledde som bekant ej till, att ett 
bestämdt kommittéförslag framlades. Laurelius, som varit miss- 
belåten med kommitténs behandling af hans till grund för för- 
handlingarna liggande revision (den fjärde?), utarbetade 1659 på 
egen hand, fast med ledning af de under kommittéarbetet fram- 
komna synpunkterna, en ny revision af kyrkolagen, den femte eller 
sjätte i ordningen. Det var denna Laurelis nya revision, som af 
regeringen år 1663 officiellt infordrades och som anses föreligga i 
det af Riksarkivet i »>Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686> 
utgifna Laurelius'ska lagförslaget?. Som redan förut angifvits, hade 
Laurelius här förmåtts i viss mån pruta på sin gamla ståndpunkt, 
i det han som assessorer vid gymnasiekapitlen upptog kyrkoherden, 
lectores theologie och några andra, i synnerhet de äldsta och 
skickligaste, bland hvilka ock Rector schol&e kan sättas i valet. 
Förordningen om extraordinarie är borttagen; blott bibehålles ad- 
junktion af närboende vid viktigare frågor; dessa adjungerade 
hafva då >»sitt rum ibland ordinarios assessores efter sin ålder, re- 
spekt och värde». Därtill kommer den förbemälda förordningen 
om >en bekvämlig politisch man af professorerna vid akademien 
men vid de andra domkyrkorna en af lectoribus» som kapitlets 
ombudsman vid rättegångar inför världslig domstol eller i konsi- 
sistoriet. De tre kapitelämbetena bibehållas, bundna vid de tre 
första kapitulares (kyrkoherde samt 2 och 3 teol. professorna vid 


! Obs,, att nu titeln domprost framträder i officiella förhandlingar som 
generell beteckning för en af kapitulares. 

3 Handskriften finnes i RA., acta ecclesiastica. — Ett stöd för, att denna 
verkligen är den 1663 inlämnade, anför Posse a. a. 5. 253. 


Bidrag till domkapitlens historia. 169 


akademierna men 1 och 2 teol. lektorerna vid andra kapitel). Dock 
upptager Laurelius fortfarande icke titeln domprost för vice preces. 
Omröstning medgifves för vanliga fall, med lika vota för alla; bi- 
skopens företräde här inskränker sig till utslagsröst. Kapitlets 
makt har här sin vidaste utsträckning; den i forman i Vexiö ka- 
pitels »bötesbok»> förefintliga föreskriften om, att kapitlet skall 
kalla alla lärare vid gymnasier och skolor, möter här (akademiers 
lärare saknas dock). Kapitlet om forma consistorii afslutas med 
ett stycke: >Huru consistorium ecclesiasticum skall hållas på riks- 
dagar och andra allmänna prästmöten». 

Mera öfverensstämmande med besluten i kyrkolagskommittén 
var det lagförslag, som Emporagrius samtidigt med Laurelius upp- 
satte, och som likaledes 1663 officiellt infordrades. Emporagrius, 
kyrkoordningsförslag förklarades af ärkebiskopen i ett bref af 3 . 
okt. 1665 vara uttrycket för de kommitterades arbete!. Om detta 
lagförslag är identiskt med det af Riksarkivet i tryck utgifna, vå- 
gar jag ej här yttra mig om. Hvad som där kallas varianter, 
torde delvis vara olika lagförslag, måhända från olika tid och af 
skilda författare; kanske ock Emporagrius liksom Laurelius fram- 
lagdt mer än ett revideradt lagförslag?. Huru det än må vara 


! Posse a. ἃ. 8. 131. Till samma slutsats angående det Emporagrius'ska 
förslagets förhållande till kommittéarbetet ha sedermera på andra grunder 
kommit K. 4. Appelberg: Kyrkans rättsliga ställning i Sverige och Finland 
från reformationen till 1686, 1900, s. 151 och Holm I s. 362. 

3 Den af O. υ. Feilitzen följda handskriften befinner sig i RA., acta ec- 
clesiastica (osignerad). Som hufvudvariant har upptagits en kodex i Nordinska 
samlingen U. B. (nuvarande signum N 1888). På titelbladet till denna finnes 
antecknadt: »>Synes vara skrifven af biskopen i Strengnäs Doctor Er. Empora- 
grius. Det exemplar häraf, som finnes i Uppsala Domkapitel, är revideradt af 
ärkebiskopen doct. Laur. Stigzelius, hvilkens hand finnes här och där i bräd- 
darne något tillagdt>. Feilitzen hade förgäfves efterforskat detta exemplar i 
Uppsala domkapitels arkiv. Där finnes emellertid ett kyrkolagsförslag, på hvars 
nu förkomna omslag stod antecknadt E. Emporagrius (signum I: V: 4). Men 
detta är blott ett oordnadt fragment och kan knappast vara det åsyftade. Där- 
emot har jag i en kvartvolym med påskriften Kyrkolagsförslag i Vexiö Gym- 
nasiebibliotek funnit ett med N. 1888 besläktadt kyrkolagsförslag, där i marginalen 
stundom anteckningar eller omnämnanden af Stigzelius och Emporagrius finnas. 
Med detta Vexiöexemplar sammanfaller åter nära ett kyrkolagsförslag, som i ett 
hvitt skinnband (folio) prydligt inskrifvits af kyrhoherden i Östra Eneby, Öster- 
götland, Melchior Glatte och 16832 donerats till Linköpings bibliotek (signum T. 
167 Linköpings SB). Jag kan ej underlåta att påpeka en punkt i detta sista 
förslag, som visar att det äger verkligt intresse, och som måhända kan blifva 


170 Hj. Holmquist, 


med de »Emporagriska» förslagen eller varianterna, öfverensstämma 
de dock i fråga om domkapitlens sammansättuing (ej ingalunda 
eljes i affattningen af forma consistorii), hvadan vi här kunna nöja 
oss med att referera det tryckta förslagets bestämmelser. — För 
Uppsala domkapitel är ordningen äfven här gifven genom akade- 
miens statuter. I de andra äldre kapitlen skulle assessorerna vara 
kyrkoherden vid domkyrkan, de två teologie lektorerna och två af 
de närmast boende landsprästerna. Stockholms stads kapitel var 
här ihågkommet på sätt som ofvan sid. 163 angifvits. Domprost, 
poenitentiarie och dekan införas, bundna vid de tre första assessors- 
platserna; i Stockholmskapitlet skall en hofpredikant eller kyrko- 
herden i Klara vara vice preses, kyrkoherden i Jacob poenitentia- 
rie, och pastorn i Klostret, som tillika är förste teol. lektor, dekan. 
Liksom i Laurelii sistnämnda förslag ställes äfven här särskild no- 
tarie utanför kapitlet. Den »politiska» mannen är här reducerad 
till den traditionelle prokuratorn, som visserligen skall vara ed- 
svuren. Som naturligt är gifva de Emporagrius'ska förslagen as- 
sessorerna mera afgjord själfständighet gent emot biskopen, liksom 
reservationsrätten till protokollet otvetydigt proklameras. För öf- 
τσὶ tenderar här som i Laurelii förslag förordningen att få sin 
tyngdpunkt i ett vidlyftigt stycke: Om ordentlig rättegångs process 
i domkapitlet. — Slutligen kan anmärkas, att konsistorieförord- 
ningen i Emporagrii förslag i formellt afseende har ett betydligt 
företräde framför Laurelii genom mera fixerade och klara bestäm- 
melser och bättre anordning af detaljerna. 

Under de följande femton åren efter 1664 släpade sig frågan 
om kyrkolagens revision ytterligare fram utan att dö men ock utan 


en ledtråd vid bestämmandet af dess ursprung. I det ovanligt vidlyftiga första 
kapitlet: »Om den rätta kristna läran», som är fullt själfständigt, ej alls sam- 
manfallande med det tryckta förslaget eller N. 1888, upptages som symbo- 
liskt bindande böcker utom de tre symbola, augsburgiska bekännelsen och Upp- 
sala mötes beslut äfven i viss mening »>Lutheri Catechismus med hans egen 
uttydning>, hvaremot intet nämnes om Liber Concordieé. Detta förslag torde 
alltså hafva träffat den verkliga historiska situationen i Sverige före 1686 års 
kyrkolag; symboliska böcker voro blott de tre symbola, augustana och Uppsala 
mötes beslut, icke konkordieboken; men Luthers katekes hade därbredvid en 
faktisk och väl äfven på sätt och vis rättslig ställning som nära nog symbolisk. 
— För öfriga >Emporagrius'ska> handskrifter hänvisas till Feilitzens inledning. 
Utom ofvan och där nämnda finnes ytterligare ett visserligen ofullständigt för- 
slag, med en Emporagrius'sk forma consistorii, i RA., acta ecclesiastica, signe- 
radt »fragment till kyrkolag». 


Bidrag till domkapitlens historia. 171 


att leda till något resultat. Laurelius, som uppgifvit hoppet att 
tills vidare kunna få en för riket gemensam ny kyrkolag, gjorde 
det sammandrag (Laurelii »Extract») af allt föregående arbete, 
hvarom ofvan sid. 105 talats, och lät det 1668 afskrifvas för sitt stift. 
Här hade han återgått till att häfda alla lektorernas säte i kapit- . 
let, liksom han behöll vice preces utan domprosttitel, poeniten- 
tiarie och dekan; den juridiske bisittaren är inskränkt till en »clau- 
sidicus».? — I praktiken synes man eljes ofta nu hafva användt 
de båda förslagen från 1663.? 

Sedan Karl XI slutat sina krig, kom det ny fart i kyrkolags- 
arbetet. Vid riksdagen 1682 ålades prästerskapet af konungen all- 
varligen att verkligen komma fram med ett förslag. Så skedde 
ock. Prästerskapets förslag till kyrkoordning af 1682? är en 
samarbetning af både Laurelii och Emporagrii tidigare förslag, i 
sin allmänna kyrkliga åskådning mera lutande åt Laurelius' stånd- 
punkt och stundom tillspetsande densamma. I kapitlet om Con- 
sistorierna (Bok II, kap. VIII) har dock 1682 års förslag nära slu- 
tit sig till Emporagrius. Blott är medlemmarnas antal ytterligare 
reduceradt; de utgöras af kyrkoherden och de 2 teologie lektorerna ; 
blott vid viktigare ärendens behandling: taga en eller två af de 
närmast boende landsprostarna plats i kapitlet som ordinarie as- 
sessorer. I stället tillfogas en föreskrift, att biskopen när så be- 
höfves, särskildt vid prästmöten, må tillkalla några präster som 
extraordinarii. Beträffande sammansättningen af Stockholms stads 
konsistorium har naturligen 1668 års kungl. förordning blifvit be- 
stämmande. ὁ Domprost, poenitentiarie och dekan bibehållas, bundna 
vid de tre första bisittarna; dock kan i alla kapitel dispenseras, 
så att andra än dessa få bekläda ämbetena. Eljes möta i det 
prästerliga förslagets af 1682 kapitel om Consistorio Ecclesiastico 
alla de anordningar, som vi förut funnit i Emporagrii tryckta för- 
slag.” 


! Se Bidraget 5. 36. 

3 Posse 5. 256. 

8 Acta ecclesiastica R. Α. 

4 Här är ett af de bästa kriterierna för alla de varierande kyrkolagsför- 
slagen, om de äro uppsatta före eller efter 1668. 

5 Kapitlet om Consistorio Ecclesiastico i 1682 års förslag betecknar den 
högst utvecklade och vidlyftigaste förordningen i forme consistorii's historia, 
mot hvilken sedan 1687 års förordning betyder en väsentlig begränsning både 
i fråga om stadgans omfång och kapitlets makt. Det hade därför förtjänt att 


172 Hj. Holmquist, 


Den uppfattning af kyrkoregementet, som hos envåldskonungen 
började mogna, stämde ej alls öfverens med prästerskapets förslag 
till kyrkoordning. I hvilken riktning Karl XI:s planer gingo, syn- 
tes redan däraf, att han 3 jan. 1684 öfverlämnade det prästerliga 
förslaget att granskas af en kommitté af blott lekmän, hufvudsak- 
ligen adelsmän.? Dessa utarbetade på grundval af prästerskapets 
förslag ett nytt utkast, som granskades af rådet. Så tillkom Rid- 
derskapets och Adelns project till kyrke-ordningen af 14 sept. 1685.? 
Detta projekts ställning till föregående förslag i hufvudprinciperna 
tillhör ej oss att här teckna; den framskymtar dock äfven i pro- 
Jektets artikel XXIX: Om Dom Capitlet eller Consistorio Eecclesia- 
stico. Denna sluter sig i det hela till prästerskapets förslag, alltså 
till den Emporagrius'ska formen. Bisittare i gymnasiekapitlen äro 
kyrkoherden, trenne lectores theologie och en eller två af de när- 
mast boende pastorerna; dessutom eger biskopen adjunktionsrätt. 
De tre kapitelämbetena upptagas som förut; egendomligt är, att 
poenitentiarien, som är 1:6 teol. lektorn, utrustas med makt att 
på egen hand uti en eller annan bisittares närvaro afgöra målen, 
hvarvid notarien! för protokoll. Liksom i prästerskapets förslag 
finnes här en vidlyftig paragraf om kapitlets boksamling och arkiv 
och dess skötande. Omröstningsparagrafen har ytterligare vunnit 
i klarhet; referenten i målet afger först skriftligt votum, hvilket 
därefter granskas; så aflägger hvar efter annan sitt votum, och 
majoriteten fäller utslaget; om preses eller bisittare ej kunna sam- 
tycka till beslutet, äga de att >»med sedighet och lämpa» införa sin 
misshälliga mening i protokollet. Och allt fort förekommer den 
från Laurelius' första forma härstammande förmaningen till asses- 
sorerna att ej missbruka sin makt gent emot biskopen utan sär- 
skildt i hans ålderdom vara fogliga och hjälpsamma. — Så långt 
visar ridderskapets forma ej någon ny tendens. Men i formans $ 
11 sticker denna fram; där inskränkes väsentligen kapitlets doms- 
rätt. I samband därmed försvinner ock prokuratorn ur förslaget, 
och af tjänstemännen står blott notarien kvar med sin amanuens. 


tryckas i Bidraget; men då till min kännedom kommit, att en annan forskare 
är sysselsatt med utgifvandet af lagförslaget i dess helhet, är naturligen ett 
separattryck af konsistoriekapitlet onödigt. 

1 Posse s. 256. 

2 Spegelska manuskriptsamlingen, Uppsala DA. I:1V:2. En modern af- 
skrift finnes i R. A. 


Bidrag till domkapitlens historia. 173 


Lika viktigt är, att i 8 45 intages, att besvärsmålen gå från kon- 
sistorierna till hofrätten. Den långvariga sträfvan i kyrkolagsför- 
slag och praxis att af Consistorium regni skapa en högsta kyrklig 
domstol får härmed dödsstöten!?, på samma gång som kyrkans sedan 
ett århundrade gällande och visserligen länge af behofvet påkal- 
lade makt på den verldsliga rättens område börjar afvisas. 

Trots detta tillfredsställde ej ridderskapets förslag Karl XI; 
en ny omarbetning skedde genom Erik Lindskjöld, hvarpå konun- 
gen 3 sept. 1686 af egen maktfullkomlighet stadfäste den nya 
kyrkolagen. Men i denna lag var ej intaget något kapitel om kon- 
sistorierna. En anledning härtill torde hafva varit svårigheten att 
hinna så hastigt som konungen önskade utarbeta den nya form 
för rättegång i kapitlen, som nödvändiggjordes genom de nya 
kyrkorättsliga principerna. För öfrigt hade rådet uttalat och 1686 
års kyrkolag i det hela efterföljt principen att följa den gamla 
kyrkoordningen och ej i själfva lagen intaga de nya ämnen, som 
under århundradets lopp inkommit i kyrkolagsförslagen. För kon- 
sistoriernas vidkommande stöddes denna anordning ock af de tyska 
förebilderna, som hade särskild kyrkoordning och särskild forma 
consistorii. Att emellertid Karl samtidigt med lagens slutliga fixe- 
ring ock hade sitt intresse riktadt på domkapitelsformen, synes af 
ett på tyska affattadt förslag till kyrkolag, som i fragment finnes 
i riksarkivet? och som bl. a. innehåller »>Verordnung wie es mit den 
Processen by den Capitteln-: 5011 gehalten» etc., undertecknad af 
Karl samma dag, som kyrklagen stadfästes. I detta fragment möta 
vi den ståndpunkt, som skulle bekräftas genom Förordning om 
rättegång ἡ domkapitlen den 11 febr. 1687. Så ihärdigt de le- 
dande männen ända fram till adelns förslag 1685 kämpat för ka- 
pitlets teologiska och prästerliga karaktär, lika afgjordt slöt sig Karl 
XI till den form, som organiskt framvuxit och under den gångna 
tiden genom sitt framgångsrika arbete slagit djupa rötter i den 
svenska kyrkans lif. Alla de gamla kapitlens (utom Stockholms) 
egenskap af lärarekapitel fick sin slutgiltiga sanktion, med dom- 
prostämbetet bundet vid stiftstadens kyrkoherde, med poenitentia- 


! Karl XI afskydde till och med termen »Consistorium regni», hvilken 
han genom ett bref af 30 dec. 1686 till alla biskopar och konsistorier förbjöd. 
Brefvet finnes i Nordinska samlingen 1912, U. B. 

? Acta ecclesiastica, samma volym, »fragmet»>, som ofvan i samband med 
de Emporayrius'ska förslagen omtalats. 


174 Hj. Holmquist, 


rieämbetet afskaffadt men dekanämbetet bibehållet, och med sär- 
skild utanför kapitlet stående edsvuren konsistorienotarie. Denna 
kapitlens sammansättning har sedan dess ej undergått några prin- 
cipiella förändringar. Hvad Johannes Rudbeckius i Vesterås här- 
utinnan först utförde, blef ett verk för århundraden. 


Att observera vid användandet af efterföljande 
»Bldrag»>». 


Botvidis forma är i det föregående behandlad å sid. 59 f. — 
Bidraget sid. 3 rad 2 läs Preussen i st. för Ostpreussen. 
Rudbeckii forma är behandlad ἃ sid. 81 ff. samt sid. 164 not. 1. 

Paulini forma för Strengnäs stift är behandlad å sid. 116 ff. 

Paulini forma för ärkestiftet är behandlad ἃ sid. 153 ff. I samband 
med denna bör observeras de teologie professorernas forma 
1641, behandlad ἃ sid. 151 ff. 

Laurelii forma 1649 är behandlad ἃ sid. 99 ff. Bidraget 5. 23 rad 
3 står som signum I:IV :1, läs I:IV:2. Sid. 27 rad 1 står 
församblingen, läs hörsamblingen. 

Laurelii »Extract» är omnämndt sid. 105 och 171. Det nya sig- 
num på exemplaret i U. B. är N. 1890. 


BIDRAG TILL SVENSKA KYRKOLAGSTIFTNINGENS 
HISTORIA I 17:DE ÅRHUNDRADET. 


RR Google 


N är med Gustaf Adolfs regering den svenska lutherska kyr- 
kans stora organisationstid begynnte, kunde hvarken 1571 års allt 
jämt gällande kyrkoordning eller de i praktiken oftast använda om 
ock ej officiellt stadfästade kyrkolagsförslagen från 1608 och 1619 
(enligt vanliga beteckningen) tillfredsställa nydaningens kraf. Ett fler- 
tal biskopar kompletterade ock kyrkolagen genom att för sina stift 
med eller utan prestsynoders medverkan utgifva constitutiones 
ecclestastice, afsedda att fylla de närmast liggande behofven i fråga 
om kyrkolag. Ett icke ringa antal sådana kyrkostadgar för de 
olika stiften äro kända och tryckta. I dessa finnas emellertid inga 
föreskrifter om domkapitlen och deras verksamhet, om man un- 
dantager ett kort kapitel i J. Rudbeckii kyrkostadgar. Mellan 1619 
års lagförslag, som saknar särskild föreskrift om domkapitlens verk- 
samhet, och Rudbeckii enkla stadga å ena sidan samt å andra sidan 
de utförliga kapitel om konsistorierna, som med de stora kyrkolags- 
förslagens framträdande på 1650-talet genast möta, har hittills för- 
bindelseled saknats. Af enstaka notiser har man kunnat sluta, att 
biskoparna bredvid sina >»constitutiones ecclesiastice» utfärdade 
särskilda forme consistorii för sina domkapitel; men dessa »formee»> 
synas ej ha varit kända eller i tryck utgifna (ἢ. Lundström har dock 
i Laurentius Paulinus Gothus II s. 128 användt Paulini utkast till for- 
ma för Strengnäs stift). Under förestående undersökning till domka- 
pitlens historia i Sverige har jag emellertid påträffat några; då de 
tillsammans gifva en god bild af det kyrkliga lagstiftningsarbetets 
utveckling på denna punkt fram till de stora kyrkolagsförslagens 
tid och sålunda äfven väsentligen visa framväxandet af den form, 
som genom 1687 års förordning om rättegång i domkapitlen skulle 
blifva en hörnsten i vår kyrkoordning än i dag, har jag trott det 
vara motiveradt att göra dem i tryck mera lättillgängliga. Som 
inledning har vidfogats en hittills veterligen okänd forma consistorii 


för den svenska eröfringen i Preussen, måhända den första »forma>, 
Holmquist: Från kyrkolagstiftningens historia. 1 


2 Hj. Holmquist, 


som uppsallts af en svensk, och ett bevis för, huru framkomsten af 
de svenska domkapitelsordningarna väsentligen påskyndades och 
påverkades genom Sveriges närmare beröring med det protestan- 
tiska Tyskland och dess kyrkoskick. Äfven medtages kapitlet om 
forma consistorii i den sammandragna kyrkoordning, som Ο. Lau- 
relius 1668 lät framlägga för Vesterås stift, och hvaraf flerestädes 
handskrifter påträffas (H. Lundström har först klargjort, huru med 
detta »extract> förhåller sig, i Bidrag till konfirmationens historia 
i Sverige, i festskriften till domprosten C. A. Torén 1903. Öfver- 
hufvud ha de undersökningar till kyrkolagstiftningens historia un- 
der 17:de årh., hvilka af professor Lundström på skilda ställen 
framlagts, för mig väsentligen underlättat forskningen om formge 
consistorii historia). 

Vid användningen af skiljetecken ha moderna grundsatser följts. 
Förkortningar hafva i allmänhet upplösts. Beträffande bokstäfverna 
särskildt ij och y samt a och e, har ett säkert bestämmande stund- 
om varit omöjligt. 

För de här tryckta dokumentens tillkomst, historiska betydelse 
0. 8. v. hänvisas till förestående undersökning. 


Hj. Holmquist. 


Johannes Botvidis Forma consistorii, 1627 
för de svenska eröfringarna i Ostpreusen. 


Afskrift i T. 48, Linköpings stiftsbibliotek.  Afskrifvaren inleder 
afskriften med följande anteckning: Brevis Consistorij Ecclesiastici E. F. 
Delineatio I. B. 1627 Dir Savie. Hoc Scriptum est D. Johannis Botvidi 
Regii tune temp. Concionatorij Primarii, ut Stylus, ex alis ejus scriptis 
mihi satis notus, manifeste indicat. 


CAPITA. 

1) De Necessitate C. 2) De Numero Consistorialium. 3) De 
Nominatione et Introductione. 4) De Omnium Officio et Qualita- 
tibus. 5) De Ministris Consistorii. 6) De Causis Consist. Subjec- 
tis 7) De Tempore et Loco. 8) De Processu. 9) De Citationi- 
bus. 10) De Contumacia. 11) De Appellatione. 12) De Poenis 
consistorialibus. 13) De Executione. 14) De Jurisdietione. 15) 
De Fisco et Sigillo. 

Brevis Consistorii Ecelesiastici E. Εἰ. Delineatio. 


De Necessitate. 

1. Tanta est Discipline Ecclesiastice Necessitas, ut sine ea 
neque Doctrina et Czeremonie in Ecclesia neqve etiam Honestas 
in communi Societate incorrupta conservari possit. 

2. Per Disciplinam Ecclesiasticam intelligimus quidem Paroeci- 
arum et Scholarum Visitationes: Precipue verö Caussarum Consi- 
storialium Examina et Poenas, quibus tota Societas qvasi freenis 
continetur et coercetur. 


De Numero Consistorialium. 

3. Hasce Causas examinabit Consistorium legitime informa- 
tum, in quo Superintendens erit Preses, Primarius aliquis Theo- 
logus Poenitentiarius, et Iure Peritus Decanus vel Secretarius. Illis 
adjungendi sunt duo insignes Theologi, ex quibus alter Notarius 
erit. 


4 Hj. Holmquist, 


4. Omnes quinque Collegium absolvent: neque cuisquam li- 
berum erit, vel per se, vel cum alio, ceteris insciis aut nolentibus 
quidquam statuere. = . 


De Nominatione et Introductione. 

5. Consistoriales nominabit Supremus Magistratus, per suos 
Episcopos, vere Lutheran&e Religioni addictos: neque unquam in 
hanc Societatem, vel Hereticus, vel Schismaticus, vel etiam Flagi- 
tiosus, sub quacunque specie introibit. 

6. Hi usitata Iuramenti formula (: que in variis constitutioni- 
bus, omnibus est obvia :) planum facient, se sine personarum re- 
spectu, sine amore, sine odio cujusquam synceré judicaturos. 

7. Post modum Consistorii Subsellja occupabunt, in directum 
fere posita: Preside loco primo, Theologis duobos ἃ dextrå, Decano 
et Notario å sinistra sedentibus, 


De Eorum Officio et Qualitatibus. 

8. Preses, director futurus, Collegas vocabit, Causas proponet 
et votis collectis Sententiam pronunciabit. 

9. Poenitentiarius contumaciam insolentiam Magistratui signi- 
ficabit, penas exiget et penitentes absolvet. 

10. Decanus causas omnes et Libellos Supplices excipiet et 
in Consistorium deferet. Cistellam et Sigillum asservabit; literas 
et Sententiam propositione, rationibus et conclusione constantem 
componet. 

11. Notarius Actiones et Sententiam annotabit atque An- 
nales conficiet. Itaque et ei et infimo ”Theologo, qvi propter rei cer- 
titudinem pariter lites excipiet, mensa mediocriter exornate appo- 
nendee sunt. 

12. Omnes dicta hora, nisi multari malint, presentes erunt 
Concordiam et unitatem, sine qua ne umbra quidem sunt Consi- 
storialium, inter se omni Tempore alent. Ecclesiarum et Schola- 
rum Salutem toto nisu promovebunt. 

13. Itaque docti erunt, pii et iusti, omnem Speciem mali 
exanimo fugientes, sicut Sacra pagina docet Exod. 18. 21, Deut. 
16. 19., 2. Chron. 19. 6., Syr. 20. 31. 

De Ministris Consistori. 

14. Ad Actiones facilius citiusque explicandas, reqviruntur 
Cursor, Tuabellarius et Procuratores. 

15. Cursor Presidem et Decanum cujus libet diej horå 12.må 
conveniet. Consistoriales ut et aliquando litigantes, si tardius 
venerint, compellabit. 


Från svenska kyrkolagstiftningens historia. Ὁ 


16. Tabellarius Citationes et Responsa explicabit. 

17. Procuratores locum non habebunt, nisi forte Actores vel 
propter Infirmitatem adesse vel etiam vitium lingu&e causam agere 
nequeunt. In istis Casibus admitti possunt, Si viri Integre fame, 
non rabule fuerint. 

18. Hi quoque Juramenta in Constitutionibus usitata depo- 
nent, et cum ab officio aliena fecerint, pro meritis castigabuntur. 


De Causis Consistorio Subjectis. 

19. Huc referri debent: I. Opiniones heretice, schismatice et 
quidquid contra Sanam doctrinam, usitatas Ceeremonias ac com- 
munem Docendi modum fuerit excitatum. 

20. II. Scandala contra priorem et posteriorem tabulam., v. 
στ. Idololatria, Blasphemig, Incantationes, Superstitiones, Homicidia, 
Adulteria, Ebrietates, Furta, Rapina, Ale&e, Falsum Testimonium; 
Sed ratione discipline Ecclesiastice, non poene Politicee. : 

21. III. Cause Matrimoniales, Proprietates Ecclesiarum, Scho- 
larum ac Nosocomiorum, et quidquid ad regimen Ecclesie spectat 

22, IV. Vocationes, Translationes, Dimissiones, Suspensiones, 
Degradationes Docentium, Inspectio quoque Scholarum et Typo- 
graphiarum. 

23. V. Proba gravissimarum Consultationum, an verbo Dej 
et Rect&e rationi sint conformes. 

24. VI. Examen Casuum Congscientiam gravantium in com- 
muni vita et in Judiciis publicis ita intricatorum, ut quid facto 
opus Sit, quisque pervidere non possit. 

De Loco et Tempore. 

235. Locus erit Sacrarium Templi magni. Dies, feria Septi- 
mane tertia, a Duodecima, si res postulaverit, in Sextam. 

26. Hinc exipiuntur festa, ut et tempus Messis. 

De Processu. 

27. Cause leviores domj, vel per Amicos, Pastorem et Ma- 
gistratum Loci, vel etiam Superintendentem in Visitatione com- 
poni possunt; sed tamen in peculiares debent referri Annales ac 
in Consistorio asservari. 

28. Si Compositio domestica non admittitur, in foro compe- 
tenti per eos, quorum interest (sicut casus graviores), significa- 
buntur. 

29. Consistoriales in nonnullis Actionibus honorabilem  ali- 
quem ex ordine Senatorio Virum et honoris et testificationis gratia 
invitabunt, qvi ad dextram Consistorii honorifice collocabitur. 


6 Hj. Holmquist, 


30. Deinde Litigantibus amicam offerent reconciliationem: Cuj 
si locus esse nequit Justum dexcernent. 

31. Actoribus Spacium dabitur accusandi et defendendi; Ju- 
dicibus disquirendi; et vota colligendi. Nihil temere, nihil timide 
a quoquam dicendum aut statuendum. 

32. Bini atque bini Consistoriales, inter disquirendum obam- 
bulabunt; ita veritatem in profundo latentem felicius exquirent. 
et Sanitati pariter dabunt operam. 

33. Omnibus abstinendum est ἃ rixis contentionibus et cy- 
clopicis vociferationibus, ne res in Sanis clamoribus velut agyrte 
confundant et perturbent. 

34. Absens nemo causam aget; sed vel ipse, vel in necessi- 
tate Procurator. 

95. Cause graves gravem requirunt deliberationem, conve- 
niens temporis Spacium, Magistratus (v. g. in dispensationibus) et 
aliquando Synodj declarationem. Qus& omnia prudentes ex praxi 
facilius quam infinitis regulis animadvertent. Solus et Artificem 
qui facit usus erit. 

De Citationmibus. 

36. Citaliones ad partes adversas expediet Decanus peremp- 
torie, Preside conscio et reliquis ubi opus fuerit. Causam literis 
inseret eo nomine, ut Accusatj paratiores adsint. ”Terminus pro 
locorum distantiå constituendus est. 

37. Quod si Citati p.p. egritudinem aut nuptias adesse ne- 
queunt, dilationem impetrare annitentur, idque mature, nisi poenam 
incurrere malit. 

De Contumacia. 

38. Quoniam contumaces non solum partem adversam gra- 
vant sed etiam Dignitatem Consistorii convellunt et conseqventer 
Magistratui resistunt, ad debitas sunt trahendi poenas. 

39. Contumacia est Citationes spernere, contumeliose re- 
spondere, non comparere, interdum partem adversam, interd. Con- 
sistoriales carpere, interdum ex concessu sine venia exilire, inter- 
dum statum pervertere, aliena jnvolvere et juramentum, cum re- 
quiritur, subdole detrectare. Tum partes ambe, vel altera pro 
meritis, secundum Constitutiones excipiende&e erunt. 

De Apellatione. 

40. Appellatio omnis non permiltitur; Sed ea solum, que 
honesto nititur fundamine, v. g. qvando pars altera sentit se in 
judicio contra cause bonitatem gravari. Illa ante octiduum ad Ma- 


Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 7 


gistratum expediri debet. Nova Documenta novam pariunt actio- 
nem. Apellatio frivola Multå aut Carcere digna est. 


De Poenis Consistorialibus. 

41. Poene in Consistoriis usitate sunt multa pecuniaria, eaque 
ad summum quingentorum thalerorum. Carcer sed Ecclesiasticus. 
Exilium ad Magistratus arbitrium. Depositio Docentis ab Officio. 
Separatio Infidelium Conjugum. Excommunicatio post gradus ad- 
monitionum, et ejus modi. 

42. In omnibus hisce cauté mercandum est, in excommuni- 
catione cautissime; Gravior enim res est, quam ut cujuslibet arbi- 
tratus tuto relinqui possit. 


De Ezxecutione. 

43. Hanc Constitutionem Christiane Societati utilem, jmo simp- 
liciter necessariam esse, omnes recté sentientes fatebuntur. Sed si 
authoritate caruerit et executione, totum Ecclesie regimen solum 
modo deridendum exponit. 

44. Itaque &equum est, ut primo publico Programmate Regio 
onmes admonitj (cujus cunque sint status et eminentige), huic or- 
dinationi se subjiciant et debitum Obsequium prestent, nisi crimen 
Lese Majestatis committere velint. 

45. Deinde ut refractarii, qui ordinem hunc tecté vel aperté 
calumniantur, et Condemnatj, qui poenas impositas post alteram 
admonitionem superciliose spernunt, ad severa rapiantur Supplicia; 
ita reliqvi timorem concipient et filios Dei stulta defectione fati- 
gare cessabunt. 

De Jurisdictione. 

46. Omnes 5. R. M:e. Subjecti: Nobiles, Sacerdotes, Milites, 
Rustici, Pauperes, causarum Suarum Consistorialium explicationem 
hinc expectabunt. 

47. Contra venientes, rebelles declarabuntur. 

De Fisco et Sigillo. 

48. Fisci pars decima cedet pauperibus; reliqua Consistori- 
alibus. 

49. Sigillum erit Candelabrum Tabernaculi. 

50. Reliqua (ut Habitatio et Salarjum), studio brevitatis 
omissa et ad hoc forum spectantia, prolixius habentur in Constitu- 
tionibus Ecclesie Prutenice: de Caeremoniis, Electione Episcoporum 


et Consistorio. 
D. L. I. A. A. 


Johannes Rudbeckii Forma consistorii, 
sannolikt 1627 — 1628. 


Är intagen som kap. XVIII af Kyrkio Stadgar för Vesterås stift, i 
tryck utgifna af H. Lundström: Skrifter utgifna af Kyrkohistoriska För- 
eningen II: 1, Uppsala 1900. Utom de där angifna handskrifterna till 
kyrkostadgarna har jag funnit en i Vexiö gymnasiebibliotek Qv. 25 ecclesiast. 
handlingar. Bredvid de svenska handskrifternas form finnes en annan 
efter allt att döma själfständig form i en handskrift i Helsingfors svensk- 
finska församlings kyrkoarkiv, hvilken synes ha användts i det Narvska 
stiftet (månne den ursprungligen af Rudbeckius för Estland uppsatta 3). 
Professor Jaakko Gummerus, hvilken på begäran välvilligt lemnat upplys- 
ningar om denna urkund, har och meddelat de olikheter i kapitlet om 
forma consistorii mellan den af Lundström tryckta texten och den finska, 
hvilka ej äro af enbart ortografisk art. De följa här: 

Mscr = den handskrifna kyrkoordningen. 

L = den af Lundström tryckta texten. 

Siffrorna beteckna paragrafer och rader hos L. 


Cap. XVIII. 
L. the andra tilhopa, mser. tilhopa the andra. 
17. tillijka, msecr. thesslikes. 
L 
L 


-- 


. capitels, mscr. capitelet. 

. falla nogon parten bij, mscr. nogon parten bäfalla. 
. han, msecr. then. 

alle saknas i mscer. DL. den saknas i msecr. 

. sententien, msecr. sententiam (!) 

skal hollas, mser. kan hollas. 

then, mser. thens. 

förelagd, mscr. försagd. 

. annan gången, mscr. annan gångh. 

icke tå, mscr. icke än tå. 

20, . 1, mscr. uthi. 

Eden, 1, L. gåfvor eller skencker, mscr. gåfvor och skencker. 
3, 4 L. jagh effter, mser. jagh giärna effter. 

4, 3 L. tilglörandes, mscr. giörandes. 


” ON ἴῷ 9 Ὁ 


-Ὁ 


ΩΣ 


-ὉΦ 


» μὰ »ὰ μὰ μι! μὴ μ͵ μ᾿ ῶο Ὁ ῷὦὁὋἔΨσ«,»» 
OO ὃ ὦ σῦι » Ὁ» Φ " 


ERE RER HN τ 
Ἐν Ἐν Ἐν ΒΥ Εν δὰ Ἐν ΒΥ Ἐν 


Laurentius Paulinus Gothus” Forma consistorii 
för Strengnäs stift. 


Originalutkast i osign. Qvartvolym, innehållande bl. ἃ. 1608 års kyrko- 
lagsförslag, v. Engeströmska samlingen Kungl. Biblioteket Stockholm. 
Utgör en bearbetning af Rudbeckii forma. 


De Consistoriis Eccelesiasticis qvedam observationes. 


1. Till consistorium hörer först Episcopus eller Superinten- 
dens såsom capituli preses eller förman. Honom bör kalla the 
andra tillhopa, förhöra sakerna och medh the andras rådh och 
betenkiande sedhan besluta. 

2. Ther nest Prepositus eller (: om han icke är :) Pastor 
ecclesie cathedralis. Han skal wara vthi biskopens stadh, när epi- 
scopus sielff icke är tillstädhes. 

3. Penitentiarius skal först vptagha the saker, som höra 
vnder penitentiam publicam, them föra till consistorium och effter 
consistorij sententz them afskedha. 

4. Decanus eller consistorii secretarius skal grant vpschrifwa 
alle saker, som förhandlas i consistorio, huru the warda angifne 
och hwadh sentens ther på faller. 

Han skal och hålla ett klart register på thet, som consistorio 
tilhörer och hwadh nogon blifwer consistorio, domkyrkian eller them 
fattighom skyldigh, thet han och genom läghenhet vpfordra skal. 

Han skal schrifwa bref, zedlar och annat, hwad honom af 
episcopo eller consistorio communi nomine befalles. 

5. The andra Åssessores hafwa intet serdeles embete i capi- 
telet, vthan at the tilliika medh the andre gifwa sitt betenkiande 
om the saker, som förefalla. 

6. Cursores skola hafwa nycklarna till capitelet och prub- 
ban, läsa vpp och igen, stemma till capitelet the, som effter pre- 
sidis befallning stemmas skola, gåå och ferdas capitelsährender för 
skåligh löön. 

7. När någhon twistigh saak någhra emillan kommer för 
consistorium, må ingen af assessoribus falla någhon parten bij, så- 
som en actor eller patronus. Om någhon thet gör, skal han ingen 
röst hafwa, tå sententien skal säljas. 


10 Hj. Holmquist, 


8. Then, som tagher skenker till at befordra någhon sak, han 
skal gifwva them igen och böta trefalt så myckit till consistorium. 


1. När en sak är i consistorio wäll ransakadt och förhörd, 
skal efter presidis befallning hwar fritt säija sin mening ther om, 
begynnandes på the ytersta. 

2. Komma the icke alle öfwerens, skal then sententian gella, 
som större och förmere delen bijfaller, så att episcopi röst skal 
reknas för fyra; officiariorum hwars för twå, och the andras hwar 
för en. 

3. Thet, som i consistorio warder beslutit, skal ingen priva- 
tim sädhan ryggia eller till intet göra. Vttan skal någhon lindring 
eller förändring ther på ske, måste thet åter ske i consistorio. 

7).  Capitels signete skal ingen besegla någhot medh, vthan 
thet, som af större deelen i capitelet är beslutit; eij heller någhra 
privatz saker; then, som thet gör, han ware capitels doom och 
högt straff therföre vndergifwin. 

ὃ. Then, som vthförer capitels rådhslagh och handlingar, som 
borde hållas heemligha, han straffas, effter som ärendet är, och 
han af the andre assessoribus kan dömder warda. 

11. Warder någhon prestman i stichtet stemder till consisto- 
rium och icke kommer till förelagd dagh, han böte förste gången 
2 daler, annan gången 3 daler. Blifwer han oftare citeradt för 
samma sak och icke tå kommer, warde af medh sitt embete på 
någhon tidh. 

12. Om någhon tycker, att honom icke sker rett uthi capi- 
telet, han må appellera till synodum och blifwe tå saken thes 
höghre wäghen, om han och dömes aff synodo hafwa orett. 


(Härpå följer en afskrift af 
K. Gustaff Adolphs Stadgar om straff och Execution.) 
Thenne eedh skal förestellas then, som i consi- 


storium för en capitelz person skall 
antaghen warda. 


Jagh N. N. loffwar och förplichtar migh, 
1, at iagh vthi alla sakers förhörande, öfwerwäghande och 
beslutande altidh will ansee thet, som kan lenda Gudhi till Ehra, 


!) Räknefel. 


Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 11 


hans försambling och thet gemena besta till befordring och hwarken 
för wenskap, skyllskap eller swågherskap, myckit mindre för gåf- 
wor eller skencker någhon tidh rådha eller samtyckia thet, som 
jagh kan merkia wara emot rettwijsan eller gemena bästa. Jaa, 
icke heller någhon skenk eller gåfwa tagha till att förfordra eller 
förhindra någhon saak: 

2. Till thet andra, att jagh altijdh gerna wil lydha hwad, som 
i consistorio af förmeere deelen beslutit warder, medh mindre jagh 
strax medh noghre wichtighe skäl vppenbarligha ther emoot pro- 
testerar. 

3. Till thet tridie, at iagh will beflijta migh om wenskap, 
samdrächt och enighet medh andra mijna medhbrödher i consi- 
storio; och ther någhot missförstånd migh och någhon emellan 
kunde komma, will jag gerna effter presidis och the andras doom 
och förmaning migh retta låta. 

4. 11} (μοὶ fierde, att jagh will hvad som communi consensu 
bliffver in consistorio beslutidt, effter yttersta förmågha wara redo- 
boghen til afirmera (9). 

5. Till thet fempte, at jagh inthet af thet, som i consistorio 
giörs eller handlas, som böör wara hemlighit, widh straf tilgiö- 
randes, wil nogon vppenbara eller medhdeela såsom ock icke heller 
ther som likare aff någrom talas eller framföres, til thet wersta 
vthydha eller efftertenckia. Så sant migh Gudh hielpe. 


Thenna eedh skal föreställas den, som blifwer secre- 
tarius consistorii, tå honom capitels protocoll 
och signet öffwerantwardas. 


Jagh N. N. lofwar och tillsägher thetta wyrdighe consistorio, 
att jagh i thenna bok will flitigt och trolighen anteckna hwadh, 
som af episcopo och capitularibus publice bliffwer handladt och 
beslutit och protocollen trolighen förwara; att jagh icke någhot 
annat i consistorii nampn will schrifwa, myckit mindre medh con- 
sistorii secret försegla och bekreffta, än thet som i consistorio är 
handladt, beslutit och sädhan af episcopo sielf öfwerläsit och vn- 
derschrifwitt. Så sant migh Gudh hielpe. 


Ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus' Forma consistorii 
för ärkestiftet. 


Afskrift i T. 48 Linköpings stiftbibliotek. Intet angifvande af för- 
fattare eller tid finnes; men af inre grunder kan denna forma så be- 
stämmas, som här skett. 


Forma 
Consistorii Ecelesiastici cathedralis. 


Consistorium Ecclesiasticum eller domcapitlet hafwer alltijdh 
warit vprättat ok wiid macht hollit så wäll i gambla som Nyia 
Testamentz församblingh, på thet allehanda spörsmåhl ok splijth, 
som infalla uti Religionen ok Gudztiensten i Kyrkioregeringen och 
disciplinen; Såsom ok huad feel ok bräkkeligheeter sig tilldraga 
kunna på dChristendomsens vegnar vthij een saak eller annan, 
skola ther sammastädes såsom vtj een andelig Senatu ok Råd- 
kammar vtaf Gudfruchtige, vti skrifftene wäll förfahrne, vprichtige 
godhe män effter skrifftenes grundh ok Kyrkeordinantzien sampt 
andre loflige Statuter vtij gudzfruchtan warda förhördhe ransa- 
kade, öfwerwägadhe och afdömbdhe. Så på thet alltingh ther 
vthinnan må skikkeligen ok wäll tillgå, är af nödhenne, att een 
rättmätig ordningh eller wissa Leges måtte författas om Consistorij 
Personer, theras Embetes plicht, åthskillige ährender, Ransakningar 
ok annat sådhant, ther vthaf huar och een kan hafua någon rät- 
telsse eller handlingh vthij alla saker, effter som vti fölliande Ca- 
pitell korteligen warder förestäldt ok förklarat. 


Thet Första Capitel 
Om 
Consistorij Nödtorfftige Personer. 
Kyrkieordinantzien förmäler om Siu Perssoner, som behöfwes 
wiidh domkyrkian, N. Biskopen, Biskopens Official eller Probst, 


Kyrkioherden, Skolemästaren, Lector Theologie, Penitentarius ok 
Sysslomannen. | 


Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 13 


Män effter Upsala domkyrkjes och ther bestälte Academie 
Stat äro vtij Consistorio förordnade thesse Treggehanda slags 
Personer, såsom äro: 

Först Preses eller Director, then som alla Consistorij saaker 
försichteligen modererer och vthförer; 

Thernäst Adsessores Tweggeslagz: 1. Ordinarij, som effter 
Academig& Constitutiones äre the fyra 5 δ Theologize Professores. 

2. Extraordinarij, the som effter Prgesidis och Adsessorum 
ordinariorum Betänckiandhe warda kallade them till hielp ok bij- 
ståndh, ther så behöfwes: Thesse tages vtaf Ministri Verbi, anthen 
the äro Professores Philosophie eller Adjuncté Theologie eller 
någre af Stadz Predikanterne. Ther ok kan hända, att någre hög- 
wichtige saker förefalla, besynnerliga the som Presterskapet i ge- 
meen angåå, så kunne någre beskedelige Män af Stichtet inkallas, 
särdeles them närmest booendes äre, som theras betänkiande om 
förefallande ährender meddeela kann. 

Till thet Trijdie, behöfwes Notarius, then som alla ährender 
tager i granna acht, them noga anteknar ok hafuer vthij trogen 
förwahring. 


Thet II Capitel 
Om 
Presidis eenskilte Beställningar. 


Preeses Consistorij är Archiepiscopus eller Episcopus, hwilken 
ratione officii tillhörer: 

1. låta sammankalla Adsessores till Consistorium, så ok Citera 
andra som fierran äro ok wederbör, att the i rättan tijd komma 
tillstädhes. 

2. Alla Consistorij Handlingar ordenteligen dirigera ok the- 
ras angifne werff ährender Adsessoribus omständeligen föredraga. 

3. Thervppå huars ok eens Meening ok betänkiande ordine vp- 
fordra, them sielf granneligen betrachta, ok huad skäligast ther 
vthaf kan wara till att döma ok Sententiera, på thet nogaste 
Ponderera ok öfwerwäga. 


14 Hj. Holmquist, 


Thett III Capitel. 
Om 
Adsessorum Ordinariorum förnämblighe Eembete. 


Alle Adsessores igemeen böre sigh effter Gudz ordh ok så- 
ledes förhålla såsom Consiliarij, Fratres et College Presidis; hwil- 
kom han vtj allehanda förefallandhe beswäär alltijdh må finna 
trogne Rådh ok Adsistens. Ok thet så mykket görligare, som 
the allesammans thenna eenehanda Scopum sig alldeles hafwa 
föresätt, som är: Gloria Dei et Salus Ecclesie Suprema Lex esto! 

Ther näst ok in Specie, skall vtaf Adsessoribus ordinarijs, 
Primarius särdeles hafua thetta Embetet, att han är Archi-Pree- 
positus eller Archiepiscopi Vicarius, then som vti hans frånwarelsse 
bekläder Archiepiscopi ställe och alla the saker, som honom we- 
derbör, flijteligen beställer och uthrättar. 

Secundus Theologus blifwer Pznitentiarius publicus, hwilkens 
Embete schall wara: 1. Att han vptager alla the saker, som höra 
vnder Poenitentiam publicam, och the som gemeene äro, effter 
wahnligit sätt för sigh sielf eller de Consilio unius alteriusvé ex 
Consistorialibus resolverer och afskedar, doch så, att the uthi Pro- 
tocollen in fördhe ahnteknadhe warda. 2. The beswärligare Casus 
angifuer han for Archiepiscopo eller (ther så behöfwes) för Consi- 
storio, drifwer på theras Decision, och ther then fallin är, gifwer 
ther vppå änteligh Swar ok afskeedh. 

Theologus Tertius skall wara Decanus och ikke allenast öf- 
wersee Consistorii acta, Resolutioner, Breef ok Missiver, som vwvtij 
wichtige saker vtaf Notario, effter Presidis Befallningh, Conciperes 
och ställas: Vthan ok föra them vwvtij skikkeligh ordningh såsom 
ok emendera, huadh som ther vthij anthen quo ad res eller Phra- 
ses kan behöfwas. 

Qvartus Theologus blifuer Actuarius Consistorij, och är thetta 
hans Embete: 1. Att han infordrar, öfwerseer och Registrerar 
the Acta Visitatoria, som Prepositi rurales effter höga öfwerheten- 
nes Instruction plichtige äro, Huar för sin Classe, åhrligen in 
lefwerera utj Consistorio. 2. The saker, som af nödenne äro till 
att vthrätta, nomine Consistorij låta sig wara befalt och them 
godhwilleligen beställa och vthrätta. 


Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 15 


Thet IV Capitel. 
Om 
Adsessorum Extraordinariorum Beställningar. 


Oansedt Adsessores Extraordinarij ikke hafwa directum jus 
Suffragiorum vtj Consistorio; lijkwäll moste them wara anläget, 
the saker som förefalla, tillika med Ordinarijs Adsessoribus wäll 
öfwerwäga och, när så behöfwes, påminna om thet the bättre 
weetskap kunna hafwa, såsom ok theras betänkiandhe beskeedeli- 
gen meddeela, när the af Preside anmodadhe warda. 

The skola och, när så af them fordrat warder, Adsistera De- 
cano ok Actuario till at öfwersee Acta Consistorij och Visitato- 
rum Classicarum, thesslijkes wara obeswäradhe till att vthrätta 
Consistorij ärender, när och huarest så behof görs, Nähr eller fierran. 


Thet V Capitel. 
Om 
Notario Consistorij ok hans Embete. 


Consistorium skall och hafua sin egen Notarium, hvilken bör 
granneligen antekna alla the saker, som handlas i Consistorio, 
huruledes the warda angifne Parterne emellan med skääl ok witne 
drifua, såsom och på hwad sätt the warda förhördhe ok ransa- 
kade, ok sidst huad Resolution och Sentens ther vppå faller, 
hwilket alt han skall föra till ett reent Protocollum ; och alla witt- 
nes schriffter Bref och Missiver, som Consistorium och Sakerne 
angå eller dijt warda förskikkadhe, vthij Tabulario och dhes Cap- 
sulis ordenteligen förwara: Så att han kan hitta hwart och ett 
igän med hast, när thez effterfrågas. 

Honom bör och hålla richtige Register på thet som Consti- 
storio tillhörer; Item stella Breef, Zedler och Missiver, som honom 
af Preside och Consistorio befalles. Honom förtroos och nykkelen 
till Consistorium, att han alltiid hafwer honom tillstädhes och vp 
och igän sluther thes dörr, så offta thet behöfwes. 


Thet VI Capitel. 
Om 
Consistorialium och Notarij Juramentis. 


Adsessores vti Consistorio, eller domCapitlet, skole göra the- 
ras Edh, att the vthij samma sitt Embete willja förholla sigh vp- 


16 Hj. Holmquist, 


richtige och redelighe, så och tystlåtige vthij thet som intet bör 
vthkomma, samt med alla sine Collegis eenige och samdrächtige, 
och ingen ting göra af fåfängh ära eller egen god lykkjo, vthan 
winläggia sigh att hålla andans eenigheet genom Fridzens bandh, 
Eph. 4. 3. Thesslijkes att the alla förefallande saaker ikke för wäld, 
wänskap eller Swågerskap, skänkor eller gåfwor; Vthan effter bästa 
förståndh, willia sachtmodeligen vptaga och förhöra, rättwijsligen 
döma och för afskeeda; Såsom och i allt annat, som Consistorio 
tillstår, hielpa ther hän dirigera, att alt må ländha till Gudz ähra, 
then Christel. kyrkian till vpbyggelse, nytta och förbättringh, Iusti- 
tien och thet gemeena bästa till befordringh, och allom Menniskiom 
till ett gudheligit wäsende, Timmeliga Wällfärdh och ewiga Salig- 
heet; Och till thet sidsta, allt thet som ther emoot sträfwer med 
goda skäl och Argument beskedeligen wedergöra och fördempa. 

Sammalunda skall och af Notario Eeden händas at göra sitt 
Embete med högsta flijt och trooheet, wara vthij alla Secretesaker 
förswijgen och tyster, Så och elliest på alla Consistorij acta och 
handlingar hålla 1 godh richtigheet och icke något antekna, för- 
seghla eller bekräffta, ähn thet som vthij Consistorio beslutit ok 
vtaf Archiepiscopo bewilliat, öfwer läsit och samtykt är. 

Thetta stadfästes af hwariom och enom genom händers åläg- 
ning på Bibelen eller Nyia Testamentet medh thesse ordh: Thetta 
will iagh medh all möijeligh flijt och trooheet effterkomma, så 
sant migh Gudh hielpe! 


Thet VII Capitel. 
Om 
Consistorij tijdh och Rumm. 


Alldenstundh så wäll Archiepiscopus som Professores med 
åtskillige ährender alla dagar äro beswäradhe: så är för nödigt 
achtat, at Consistorium hädanåth skall hållas ordinarie Feriå Quartå 
hebdomade eller på Onsdagen, öfver morgon predijkan, eller klok- 
kan 8 in emoot middagen. På hwilken tijdh Adsessores skola 
komma samptligen tillstädhes, sedhan the anthen dagen tillförenne 
eller samma morgon igenom Notarium tillsagde äre, vthij thet 
Rummet, som ther till vprättat är wijdh Wäster kyrkedörren. 

På thenna dagen i wekkonne skola alla thes tillhörige saker 
införas, såsom och Prepositi, Pastores och alle andre som weder- 
bör, sökia till Consistorium. Doch hwar så händer, att någon 


Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 17 


wichtig saak som icke kan lijda vpskooff, till förbe:de Ordinarie 
Consistorij dagh ikke förekommer, på hwilken behöfwes Consi- 
storij betänkiandhe och Resolution; Tå kunne Adsessores till Böne- 
stunden i kyrkian sammankallas och effter bönen förbe:te saak 
skärskoda och Resolvera in ordinario Loco Consistoriali. 


Thet VIII Capitel. 
Om 
Några Reglor för Consistorialibus. 


Alldenstund Consistorium är deputeradt ordinarie att hållas 
på Onsdagsmorgan j hwarje wekka, tå Consistoriales så wäll som 
andre rättsinnighe Christne komma vthj kyrkian till Gudztiensten; 
Therföre, såsom then tijden är alldralägligast, Så kan ikke häller 
någon af Adsessoribus uhrsächta sig, med mindre han effter or- 
denteligh kallelsse ju moste komma tillstädes till att bekläda sitt 
tillbörliga ställe och Embetz plicht effterkomma. 

1. Ther någon thetta oachtandes ikke Comparerar i Rättan 
tijdh Eller wthan laglige orsaker sig absenterar, synnerligen när 
thet offtare skeer och tå höga öfwerheetenes eller andre wichtige 
ährender äro på färdhe Ähr ikke oskäligt, at then samma något 
Conferer in Fiscum Consistorij aller Adsessorum Sentents. 

2. Kommer någon Twistigh saak parterne emellan för Con- 
sistorio, må ingen af Adsessoribus falla någon thera parthen bij 
Såsom een Actor eller Patronus. Om någon thet tager sigh före, 
tå mister han sitt Ius och må intet Suffragium hafua, nähr Sen- 
tentien skall afsäijas. 

3. Then som tager skänker till att befordra någon saak, han 
skall gifwa them igän och bööta 3 falt så mykket till Consistorium. 

4. ”Thesslijkes och huar någon för wäld eller wenskap, skyl- 
skap eller swågerskap, anthen bijfaller någon orichtig saak eller 
förhindrar Justitien, rättmätig Disciplin och thet gemeena bästa, 
excluderes een tijdh ifrån Consistorio och böte effter saakens 
wichtigheet. 

3. Thet som vti Consistorio Legitime warder beslutit, skall 
ingen sedan Privatim ryggia eller till intet göra, vthan ther nå- 
gon lindringh eller förändringh för skälige orsaker skuldh kan 
tillåtas, skall thet skee vtj Consistorio; med mindre saaken hörer 
egenteligen till Presidis Embete och särdeles Dispensation. 

Holmquist: Från kyrkolagstiftningens historia. 2 


18 Hj. Holmquist, 


6. Huar och een af them, som vti Consistorio wistas och thes 
Rättmätige discurser, Rådslagh och besluut anhörer, skall wara för- 
plichtadt them samma hos alla som wederböör beskedeligen för- 
klara, och ther så behöfwes, troligen förfächta och förswara. 

7. Then som eleminerer, huad som uthij Consistorio handlas 
eller vthförer thes Ransakningar, Rådhslagh och domsententier; 
han skall hållas owerdhig att bekläda något Rumm i Consistorio. 

8. Alldenstundh ingen Twistig saak må företagas i Consistorio, 
medh mindre bägge Parterna äro tillstädes: Hwarföre ther någon 
warder citeradt till Consistorium ok ikke Comparerer till förelagdh 
dagh, försummandes sig en gångh och annan, ligge vnder Consi- 
storij arbitral straff, effter ty saken är till. Försitter han 3:die 
Citation, warder fälter till saaken och thes Excecution. Doch skall 
ehrfaras, om han hafwer vndfått Citationen, Om han huar gång 
haffl laga hinder och förfall och ther uppå nöijachtige och opar- 
tijske wittnen, Hwilket honom i tijdh böör tillkänna gifua och 
ther med sig tillbörl. vhrsächta. 

9. Ingen af Adsessoribus må något vnderschrifwa vthj thens 
andras Nampn; Om någon thet gör, ware ogilt, och böte therföre 
till Consistorium. | 

10. Mädh Capitletz Secret skall ingen försegla någre wichtige 
saker, Preside owitterligen: Gör thet någon, han ware effter Con- 
sistorij dom tillbörligit straff vnderkastat. 

11. Huadh Ministrorum verbi Embete och Exorbitationes an- 
langar, som höra till Consistorij Ransakningh och Cencur, Ther 
om förmäles effter nödtorfften i Ordinantie Ecclesiasticee, tijt Con- 
sistorium sigh vthij sådana saker tillbörl.n refererer. 


Thet IX Capitel. 
Om 
Consistorij tillbörlige ährender. 


Tillförenne är förmält, att alle Religions och andelige saker, 
som angå Gudz ähra, hans församblingz vällståndh, förmedelst 
Gudz H. Ordz reena lära, Sacramentens Rätta bruuk och Rätt- 
mätige Kyrkio Disciplin, höra till Consistorij Ransakning och dom: 
Doch på [thet] the i synnerheet måge hvarjom och enom thes 
bättre kunnige wara, will man några här korteligen Specificera 
och namngifwa, såsom äro: 


Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 19 


1. Afguderij, Wij[d]skepelse, Spådomar, Leffjerij, Trulldom, 
Signerij; Ther näst Eeder, Bannor, Gudz nampns missbruuk och 
försmädelsse; Helgedagz brått, Gudz ordhz föracht och fleere öf- 
werträdelsser eemoot then förra Taflan. 

2. Förhöra och Ransaka om the Personers lärdom, Lefwerne 
och skikkeligheet, som skole optagas till Predikoembetet och schole- 
tienster. | 

3. Hwadh Exorbitanzer och feel, som finnas hoss Prester- 
skapet vti lärdom, Catchismi öfningar, lefwerne, klädedrächt, sampt 
theras Hustror, Barn och wårdnadt, att the måtte rettas och skaffas. 

4. Samma Personers straff och Degrationer, som sig förbryta 
eemoot theras Eembete och förmähn eller föra ett oskikkeligit 
lefwerne med drykkenskap, Hordom, Bolerij, försummelse, otijdig 
kööphandell, Reesor och sådant meer. 

5. Ordningar om Prestemöthe, Visiterningar, kyrkieheerdars 
waahl och tillsäijelsser, Nådåhr, Huussesyn, åhrsrentans deelelsse, 
Inventerningar, och huad meera ther till hörer. 

6. Kyrkiors, Präste-klokkare bordz ägor, löösa och fasta, att 
alt måtte hafwas i förswar oförandradt. 

7. Himmelrijkes nyklars Rätta bruuk vtj skrifftemåhl och af- 
lösningh, Ban och Allehanda synders straff och kyrkioplicht, att 
ther medh måtte handlas Rättwijseliga Och ikke alt för mykket 
strängt eller skoonligen. 

8. Sacramentens, döpelsens och Herrans Nattwardz vthdeelelse, 
att the må förehafwas i kyrkian och effter Christi egen Instich- 
telsse och ordningh och med sådana sätt och Ceremonier, som 
christelige, loflige och oförargelige äro: 

9. Inseendhe på Scholar och Hospitaler, att ther hålles rätt 
ordningh med lexor och öfningar, Prädijkningar och Bönestunder, 
Inkompster, Soknegånger och Allmososamblingar samt thes Rich- 
tige vthdeelningar; Item, thes Bygningar, Boningar, Huus och kam- 
rar, huruledes the äro skikkadhe och wijdmacht håldne. 

10. Echtenskaps åthskillige handlingar, om förbudna leder, 
oeenigheet ibland ächta folck, förlijkningar, åtskildnader, Barnaför- 
qwäfjandes plicht, och hwad fleere åtskillige brister vthij Echten- 
skapz stadga kunna sig tilldraga och till Consistorij förhöör och 
Censur böre refereres effter Christi och Apostlarnas Exempell och 
Ordinantiens inhåldh. 


20 Hj. Holmquist, 


Thet X Capitlet. 
Om 
Consistorialiske Sakers förhöör och Ransakningh. 


Alldenstund the wärf och ährender, som höra till Consistorij 
ransakningh och dom, finnas wara åthskillige: Somlige äro gemeene 
och behöfua ikke stoort eller mångas betänkiandhe. Somblige äro 
wichtige, och af them een paart af mindre, een paart af större 
Importans och beswärligheet; Så är thet ikke vtaf wägen att man 
vptager them effter theras beskaffenheet och wärde. Hwarföre 

1. På thet Adsessores Academici ikke så nödigt eller så offta 
må blifua för hindradhe ifrån theras eenskilte och ordinarie Em- 
bete, eller nödige beställningar vtj Academien, Hafwer them för- 
thenskuld syns nogh wara, att allenast the saker föras till Consi- 
storium, som af någon wichtigheet äro: The andre, som icke äro 
af stoort Importans och dok lijkwäll Presidi förefalla, kan han 
hemma vti Notarij, och ther så anstränger någors Adsessorum. 
Preses för sigh sielf ransaka och afskeeda. 

2. Dock huar någor änteligh begärer att hans Saak måtte 
Consistorio förhöras, skall thet honom intet förmeent eller afslagit 
warda. 

3. Män ther så wore, att sådana gemeena saaker komma för 
Consistorio, Må ther [uthan] förspillandhe vthaf Preside strax 
gifw[as] Resolution, och änteligit afskeedh. ”Tektes någrom af Ad- 
sessoribus göra ther vppå ytterligare påminnelse, så är thet ho- 
nom fritt. 

4. När wichtige ährender förekomma, anthen the äro een- 
skilte, eller några parter emellan; anställer Preses ther om een 
kort berättelsse, effter som Lägenheeten medgifwer. Sedan före- 
tager han noga Ransakningh medh them, som sakerne angå, 
om hwart och ett ährende i synnerheet, och granneligen vtleetar 
thes Tillståndh och omständigheeter, Beskaffenheeter, wittnen, skääl 
och orsaker, till thes man får en wiss Kunskap, huru allting sigh 
hafua vthij sielfwa grunden. 

3. Sub Examine Cause står hwariom och enom fritt, pro sua 
Industria, att fråga och förhöra om sakenes beskaffenheet, och 
thes omständigheeter; Dok så att thet skeer ordenteligen vthij thet 
som sielfua saken angår, och att then eena ikke faller i talet för 
dhen andra eller är honom till hinders och saken till förbijstringh. 


Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 21 


6. När tå saaken synes nogsampt wara förhört, skärskodat 
och öfwerlagt, anthen saken är skildt, eller actores äre trädde af- 
sijdes Framföra Consistoriales, effter Presidis anmodandhe, huar 
och een för sigh sin wällfattadhe meeningh och betänkiandhe, be- 
gynnandhes nederst och alt vpföre, såsom alltijd och vthij alla 
lagliga Ransakningar plägar wara Sedhwanligit. 

7. ”Thesse Adsessorum Indicia och framstälte Meningar tager 
Preses såsom Consistorij Causariusqve Consistorialium Director 
ratione Sui officij vti grundligit betänkjandhe, och ther han be- 
finner them wara enhällige, och sådana som stödja sig på Gudz 
ordh, kyrkieordinantzien, Samwetz lag sampt andre loflige Statu- 
ter, såsom ok styrkia TIustitien, god ordningh och Disciplin och 
lända Gudij till ähra, hans församblingh till vpbyggelsse, och mångom 
till förbättring och saligheet, Så är ther om inthet ytterligare att 
disquirera, vthan blifwer tå Communibus Suffragijs adproberadt, 
Utaf Preside, Decano eller Notario Solenniter pronuncieradt och 
vti Protocollen infördt och anteknadt. 

8. Ther Adsessores sin emellan ikke kunna stämma öfwer- 
eens, kommer Presidi widh, att han granneliga seer bägge Par- 
ternas grundh, hwadh skääl dhe hafua på alla sijdor, them noga 
besinner och öfuerlegger, och sedan sampt med them androm bi- 
faller thens Partens Sentens och mening, som närmast drabbar in 
medh Gudz ordz grundh, lIustitien och samvetet. 

9. Åhr deth så att Prgeses och Adsessores äro twespaltige, 
kunna the samptl. placide ventilera Saken pro et Contra sig emel- 
lan Eller twenne af Adsessoribus deputeres, som mutuis argu- 
mentis ther om så länge Disquirera, till thes han kan komma till 
wisst beslut och en fastare grundh, ther hon Iudicio omnium må 
skäligen stödia sig in uppå. 

10. Hwar sådant then reesan ikke skee kan, må saken vp- 
skiutas till näste Consistorij dagh eller fram bättre: Vthij medler- 
tijdh kan hwar och een öfwerwäga saken hoss sigh sielf, så och 
Consulera bonos Authores eller wällöfwade ”Theologos och Juris- 
peritos och andre wällförfarne rättsinnige godhe män: ”Ther ige- 
nom förhoppeligit, att man jw kan nåh een änteligh Sentens och 
Decision, ther med hwar ok een kan låta sig benöija och sin 
preconceptam opinionem modeste inställa. 

11. Then Sedwanan som vti Ransakningar gemeenligen haf- 
wer warit gengse, att man hafwer vpskutit och blifwit wijdh then 
större Partens meening och betänkiandhe, kan wäll vnder tijden 


22 Hj. Holmquist, 


hafwa sine skääl, synnerligen ther Electiones företages till något 
besynnerligit kall och Eembete; Elliest synnes hon ikke wara all- 
deles bequämb. eller bestå på någon wiss grundh. Ty thet hän- 
der gemeenligen att een Persson eller fåh så snart och wäll, Ia 
bättre och snarare, kunna see, finna och drabba sanningen och 
Rättwijsan än then större hoopen för någors anseendhe eller för- 
deel, eller weld och wänskap skuld förknippa sig tillsamman uthij 
een orättfärdig saak och herigenom förorsaka mykket ondt skada 
och förderff, ther man theras rådh, dom och betänkjandhe wille 
för godt vptaga ok i werket ställa. Ty wore Rådligast vthij wich- 
tige ährenders Ransakningar eller Rättegånger först och främst 
bijdia Gudh innerligen om wijsdoms-Rådz och Sanningens anda, 
hålla sigh stadeliga wid Gudz reena ordh och ingalunda ansee 
någors Menniskiors Persoon Utan 1 alla saaker sålunda sigh för- 
hålla med tankar, ord, gerningar och allehanda förehafvande, att 
man vtj samweetet wore försäkrad sigh alldrig weetandes ok 
williandes hafua handlat emoot Gudh, Hans H. ordh, sanningena 
och Rättwijsona. 

12. Om något ährende är af then wichtigheet, synnerligen in 
Causis Religionis, att han äntå synnes behöfua högre betänkiande, 
mhå ther med adpelleres till Collegium Episcoporum eller Con- 
ventum Ministerij Regni. 

13. Sententige Decesiv&e Pronunciation belangande står i Pree- 
sidis skön, anthen han sielf eller någon vtaf Adsessoribus then 
samma afkunnar, eller han vtaf Notario utur Protocollen effter 
som omständigheeterne sigh begifua, vpläsin warder. 

14. The skriffter, som vthsändas af Consistorio, är nogh att 
Preses allena nomine Consistorij vnderskrifwer, med mindre sa- 
kens wichtigheet så stoor är, att han allas vnderskrifft behöfwer, 
såsom vti swåre domar emellan strijdige Parter skee böör. 


Finis. 


Biskop Olof Laurelius' Forma consistorii 1649. 


Afskrift inhäftad i D VII :1 Vexiö domkapitels arkiv, en afskrift i 
Haqvin Speqels manuskriptsamling, Uppsala domkapitels arkiv I IV:1, 
och en i Qvart n:o 19 Vexiö gymnasiebibliotek. För alla saknas ur- 
sprungs- eller tidsbeteckning. Den sistnämnda afskriftens text har följts 
utom i de tydliga redaktionella ändringarna för dess infogande i 1649 
års kyrkoordning (se ofvan Vesterås domkapitels historia under Laurelii 
episkopat); sakliga olikheter mellan texterna angifvas. 


Forma Consistorij Cathedralis. 


I 


Om personerna, som höra til et welbestält consistorium 
ecclestasticum. 


The Ordningar [och Stadgar]!, som författade äre αἱ] Kyr- 
kieordningen, kunna icke skickeligen i wercket stellas af heela 
gudz Försambling i gemeen, utan ther til äre nödjge nogra wissa 
personer, som alla saker och ärender uptaga, skärskoda och af- 
döma, hwilcka motte hafwa en särdeles rettelse och Consistorij 
Form at skicka sigh effter utj domcapitlet, och weta hwad pro- 
ces och ordenteligheet the sin emellan öfwa och hålla skola. Och 
skal it welbestält consistorium Cathedrale bestå ordinarie af thessa 
wissa personer: Så at Preses ther utj är altijdh Episcopus, Ordi- 
narij Adsessores äre Pastor civitatis, Theologie Professores och 
Lectores, såsom och en Notarius. Extraordinarij αἱ} thetta Con- 
sistorio Ecclesiastico kunna welias och nogra ther til kallas af the 
andra Collegis, som tienligaste synas wara, af hwilcka Consistorium 
kan hafwa nogot bijstånd, ära och respect hoos them, som utan 
til äre. 


IH. 


Om Presidis och Adsessorum Eedh. 


Alle the personer, som utj detta Consistorio brukas, både Pree- 
ses och Adsessores, skola en sådan eedh afleggia. 


! Orden inom klammer saknas hos Spegel. 


24 Hj. Holmquist, 


Jagh N. N. förplichtar migh in för Gudh och thetta Wyrdiga 
Consistorio at wilia effter mit ytersta förstånd sökia och fordra 
alt thet, som kan lända gudh til ära, församblingen til uppbyg- 
gelse, sanningen och retwijsan til styrckia, så at iagh icke för no- 
gon weld eller wenskap, mutor eller gåfwor, haat och afwund, an- 
seende til nogon person, eller annan respect, hwad then hälst wara 
kan, [min meening om en saak eller annan säja skal:]! utan thet 
som mit samweet, gudz ord och retwijsan medgifwer, thet skal 
iagh alt uprichteligen förutan nogon arga list tala och förswara 
och thet alt beskedeligen, fogeligen och frijdsambligen framföra, 
och icke effter mina [egna affecter, och förr]! intagna meening yrckia 
och drijfwa. Jagh skal och troligen i tystheet och stilheet hoos 
mig allena behålla, hwad som heemligit utj Consistorio blifwer 
talt, framstelt och slutat, och thet icke nogrom i Consistorio til 
meen, hans goda namn och ryckte til forkleening utsprijda låta. 
Så sant mig gudh hielpe. 


ΠΙ. 


Om Presidis Embete. 


Utaf praxi i alla welbestälta Collegijs är wel kunnigt, hwarutj 
Preesidis retta kall och embete består, nembligen 

1. At han uptager alla Casus och ärender, som med retta 
lända til Consistorium, them sielf nogha betrachtar och öfwerwä- 
ger och sedan framställer them för Adsessoribus, förklarar och 
omstendeligen tillkenna gifwer, huru saaken är beskaffat, och endt- 
ligen ther uppå ställer han korteligen fram statum Queestionis, 
hwad som eenkannerligen utj samma saak och ärende frågas och 
twistas om. 

2. Låter han Adsessores hwar för sig distincte säja sin mee- 
ning, betenckiande och vota, then ena effter then andra, hwilcka 
noga blifwa uptecknade. 

3. När Controversien eller ärendet är wel öfwerlagt och 
them emellan ransakat och skärskodat, samsätter han sigh med 
them om en wiss decision och Sentens, hwilken han för par- 
terna tydeligen afsäjer och hwar så behof görs skriffteligen för- 
fattar, underskrifwer och förseglar. 

4. Hörer til hans embete, som ther om i kyrckioordningen 
förmält är, at han hafwer it wakande öga och upsickt på sina 
underhafwanders lefwerne, och hwar nogra brotzlige finnass, som 


! Orden inom klammer saknas hos Spegel. 


Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 25 


in Consistorio böra examineras, låta them som lagh och kyrckie- 
ordinantien lyder tijdigt citera och för retta stella. | 

5. Böör han toleligen höra icke allenast parterna, som om 
nogon saak sin emellan twista, them förmana, at the fogeligen och 
beskedeligen sin saak utföra; utan och i synnerheet moderaté 
bruka sin myndigheet på sina adsessores och Collegas, theras skääl 
altijdh gerna höra och stella om sakerna med them, som [them]! 
bäst fatta och förstå en fogeligh conferens, såsom och låta them 
sin emellan ther om discurrera, til thes sanningen och retwijsan 
wel utletass och begrijpes. Ty moste Preses ingen af sina Colle- 
gis förhastigt med hårda ord öfwerfalla och snubba utan paterne 
them retta och til en samhelligh mening draga. Ty undertijden kan 
hända, at ens Consilium är nyttigt och helsosamt och intet så 
ringa, som thet i forstonore kan synas; men när han blifwer snöp- 
ligen tracterat och graveras med förackt, så kan han sit upsåt 
och goda rådh intit framföra. År för then skuld högnödigt, at Col- 
leges och Preses förekomma hwar andra effter apostelens förma- 
ning med inbördes heedher, och then ena recknar then andra 
yppare än sigh. 

6. Är Preses förplichtat alla wichtiga saaker collegialiter af- 
handla, thet är först ordinarie αἱ] consistorij rum eller annorstä- 
des, ther the komma tilhopa; och icke taga til sigh thet, som wich- 
tigast är, at hema afhandla och sluta, men andra små och ringa 
saaker draga FElusorie frarhför sina Collegis och theras godha tijdh 
ther med förspilla. Han motte och til thet andra sålunda colle- 
gialiter tractera saakerna, ehwar han thetta sit presidium skal 
förträda, at thet ordenteligen och skickeligen aflöper, så at ingen 
af hans adsessoribus och medbröder antingen utj högre eller nid- 
rigare grad belastas medh föracht, i thet han låter en eller annan 
taga på sigh then myndigheeten och obeden snacka för heela 
hopen, falla utj en annars taal, skära af en annars korta discurs, 
som undertijden fast mera kan göra til saken och böör tagas utj 
större consideration än thet widlöfftiga omswäfwande taalet. Är 
för thenskuld högeligen af nöden, at Preses här utinnan brukar 
beskedeligen sin authoritet och processen så modererar, at then 
ena effter then andra säger korteligen sin meening och sedan utan 
tijdz förspilning antingen tå strax, om saaken är så beskaffat, eller 
på en annan dagh gör ther på it wist sluut och afskeed. 

7. Lagen, effter hwilcken Prgeses och hans adsessores skola 
sigh retta, är gudz ord, then naturliga och sielfwa samwetzlagen, 


= ὁ ὁ 9 0Ὀ.-.Θ 


! Saknas i ἢ) VII. 


Phil. 2. 


1 Pet. 4. 11. 


1 Cor. 10.31. 


26 Hj. Holmquist, 


och i synnerheet Kyrckieordningen, som then gamble och wanlige 
Ecclesie praxin i sigh begrijper. Och oansedth theras bestelnin- 
gar äre åtskilde ifrån werdzlige saaker; doch lickwel emädan then 
werldzlige och andelige retten böra reckia hwar andra handen 
och utj monga stycken lijta til hwar andra och höra hwars annars 
meening om åtskilliga saaker, som förefalla kunna, ty motte och 
Preses med sina Consistorialibus weta Sweriges lagh, recesser och 
statuter, och sigh til rettelse weta nogorlunda processen utj werdz- 
liga rettegångar, hwilcken kundskap wel altijdh nyttigh är men 
hälst tå, när twenne Ecclesiastice persone twista om nogon saak, 
som böör examineras och störste delen afdömas effter Sweriges 
lagh, såsom är med prestegårdarnas häfd, laga bygning och taak, 
gilärdning, dijkning etc. och hwad annat slijkt kan förefalla. Hwar- 
före skal och utj Consistorio liggia en lagbook, och Rijksens be- 
sluut flijteligen ther tilhopa samkas. 


IV. 


Om Adsessorum Embete, plicht och skyldigheet i gemeen 

och i synnerhet. 

Såsom alla Societates, Collegia och Synedria böre wara an- 
stälte til gudz namns ära, församblingernes förkofring och wel- 
stånd, och til regementzens styrckia och alla landzens inbyggiares 
welfärd och roligheet, så böra thesse adsessores Consistorij Eccle- 
siasticj tillijka med sin preside alla i gemeen see in på thesse 
Apostolische reglor, huru the sigh skola förhålla emot gudh och 
sin nästa: Om nogor hafwer it embete, han tiene såsom af then 
förmågo som gud gifwer, på thet gudh blifwer ärat i all ting, ge- 
nom Jesum dChristum. At hwad wij görom, så görom alt gudj 
till ähro. Man får förthenskuld, som utj eeden förmäless, intit see 
på sit egit bedsta och promotion, nogon menniskias gunst eller an- 
seende, utan allena på gudz wilia, sielfwa sanningen och retwijsan, 
och taga alla saker så til at utreda, som en kan hafwa it got 
samweet och bestå sigh in för gudz retwijsa dom, som alting seer 
och löner hwariom och enom effter sina gerningar. 

2. Emot sin Presidem och Förman böra the wyrdeligen sigh 
förhålla och icke i nogon motto med ord, åthäfwor eller gernin- 
gar honom despectera och bedröfwa eller hans goda förehafwande 
och welmeenta upsåt wrångwijsligen uttyda, döma och förtala, 
hållandes sina förslagh klokare wara, och sigh up emot honom 
uphäfwa, altijdh påminnandes sigh Chores och hans anhangs Ex- 


Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 27 


empel; utan bewijsa sigh troligen och församblingen emot honom, 
såsom then ther af gudj sänd är, hielpa honom utj sin ålderdom 
at utföra sit beswärliga embete. Och hwar nogot feel woro, som 
kommo af ålderdomsswagheet och icke af it eenwijst sinne, thet 
öfwersee och för samwetet skul icke lasta och förhäda, utan thet 
genom tilfälle beskedeligen honom ther om påminna och upteckia. 

3. Och emädan the äldsta och förnämbligaste lärare i rijket, 
som hafwa en long tijdh tient gudz försambling och äre brukade 
och wel bepröfwade wid Upsala Academia och in Gymnasijs Cathe- 
dralibus (: hwarest the äre befundne dugelige och skickelige män 
både i lärdom och lefwerne, och hafwa sålunda skaffat sigh en 
longligh och godh förfarenheet, huru res Ecclesiastice skola trac- 
teras och weta hwad som låter sigh göra eller och icke:) böra 
utwelias til Biskopar och Superintendenter utj rijket, therföre böra 
och theras röster och meening mycket gella in Consistorio och af 
adsessoribus wel och fogeligen uptagass, iemförandes them med 
sina meningar, och ther the finna Preesidis förslag skäligast wara, 
så böör them icke obstinate blifwa widh sin meening utan tijdigt 
låta sigh relta och med wyrdna och wexel alt lämpa til οἱ got 
och eenigt utslagh. 

4. Emädan och förfarenheeten gifwer thet med, at största 
deelen af thet, som decideras in Consistorijs, tilskrifwes Preesidis 
direction och wilia, för hwilket han och moste wara förtenckt, om 
saaken så fordrar, at swara, ty moste intit altijdh! gella pluralitas 
votorum; utan thet som skäligast och retwijsast finnes och thet 
som effter omständigheeterna låter sig practicera och göra, ther 
med adsessores och skola låta sigh benöja. 

3. Skola adsessores inga laster förtija eller nogot in privato 
slå under sigh och effter sit egit godtyckio afhandla, utan all förar- 
gelse, som ther kunnigh blifwer, tydigt gifwa tilkenna och troligen 
arbeta therpå, at sådant i tijdh kunne förekommas, botas och afskaffas. 

6. Om nogon blifwer beslagen, at han eliminerar och utförer 
nogot af thet som in Consistorio forhandlas, discurreras och rådh- 
slåss och på it sätt eller annat förtroligen talass, antingen för än Sen- 
tentien är afsagd eller sädan, then skal första resan, när han öfwer- 
tygad är, straffas med en arbitral poen och måleta; men gör han 
thet offtare, tå skal han utslutas af Consistorio såsom een, then 
ther sin eed hafwer brutit och owerdigh är sådant rum och em- 
bete bekläda. 


Πα SAlltid> saknas hos Spegel. Denna väsentliga och tydligen afsiktliga 
ändring är värd att observera. 


28 Hj. Holmquist, 


7. Hwad adsessorum embete i synnerheet anlangar, så skal 
en wara Penitentiarius, hwars embete är at uptaga och skärskoda 
the saker, som höra til penitentiam publicam. Och skal han häruth- 
innan alt collegialiter handla, angifwa sakerna in Consistorio och 
weta theras beskaffenheet omstendeligen at beskrifwa, och sädan 
it wanligit, lindrat och skärpt, straf ther på är slutit, ställa thet 
effter Sententien utj werket och en tijdigh execution, och alla böter 
som ther på falla låta komma in utj Fisecum Consistoris. Honom 
må och en wiss deel af bötet, effter som saaken och personen kan 
wara til, som faller under b:te kyrckioplicht, förordnas och til- 
delas. 

8. Skal och wara en Decanus, hwars embete är at öfwersee 
acta Consistorij och laga så, at the hållas utj en richtigh ordning 
och at intit inskrifwis utj Capitels booken, för än thet är wel 
öfwersedt och med resolutionerna och theras ordaform wel con- 
fererat. Han skal och weta beskeed om alla the breef, privilegier 
och donationer, som lända til domkyrchian, såsom och om rijksens 
besluut, som falla på the åren han är Decanus, them förskaffa och 
göma låta. Och hwar så hender, at nogra wichtiga saker förefalla, 
och, skriffteligit swar antingen in för höga öfwerheeten eller and- 
rom ther på gifwas skal, tå böör honom effter som in Consistorio 
ther om är beslutit thet samma nomine Consistorij concipera och 
stella, hwilcket sådan thet in Consistorio gillat är af Preside under- 
skrifwes och med Consistorij signete förseglas. Och effter med 
hans embete fylier arbete och bekymber, så motte och honom 
effter lägenheeten en wiss löön therföre af Fisco förordnas. 

9. Skal Pastor i Domkyrckiorna wara utj Presidis ställe, 
tå han borta är eller elliest nogot hinder med siukdom eller annat 
honom påkommer. Men utj Pastoris absentia tager Penitentiarius 
och Decanus up sakerna per vices. 


V. 


Om Notarij Eedh och Embete. 


Notarij Juramentum skal på thetta sättet görass. 

Jagh N. N. förplichtar migh in för gudh och thetta wyrdiga 
Consistorio at finnas trogen och flijtigh til at anteckna och skriffte- 
ligen författa Consistorij acta och thenn icke för wilia eller wen- 
skap, skencker och gåfwor eller utj anseende på nogon person 
på nogot sätt wrijda eller wrengia, utan äfwen som the in Con- 
sistorio blifwa föredragne och afhandlade, skal jagh them utan 


Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 29 


arga list och flärd effter mit samweet och bedtsta förstånd sanfer- 
deligen och retwijsligen upteckna och i sielfwa protocollet ostym- 
pade och oförfalskade införa låta: såsom och alt hwad som in 
Consistorio förtroligen kan säjas och afhandlas, icke i nogon motto 
eliminera utan hooss migh allena i tystheet behålla, så sant migh 
gudh hielpe til lijf och siäl. 

Så hörer tå 1. til Notarij Embete, at han flijteligen och noga 
tager i acht, hwad som af Preside och andra proponeras i Con- 
sistorio til at skärskoda och öfwerwäga, och ther han i hastigheet 
saken eller Controversie statum icke aldeles wel fattar och be- 
grijper, tå må han modeste fråga, om thet är så til at förstå, och 
sålunda låta informera sigh, hurudanna saaken är och hwad som 
enkannerligen intenderas. Sedan uptecknar han thet distincte et 
breviter medh sådana ordalagh, som frågan innehåller och före- 
dragen är, och håller sit protocol med beskeed och en richtigh 
ordning wel widh macht, hwars och ens mening och votum med 
sina skääl uprichteligen, effter som ens intention warit hafwer, up- 
skrifwer och ibland acterna föra låter. 

2. Skal han alt thetta, som han så antecknat hafwer, upläsa 
in Consistorio, för än han thet reent skrifwer, och thet antingen 
ytterst, om tijdhen så medgifwer, i samma session eller och strax 
i begynnelsen på then nästfyliande, på thet om nogot woro, som 
han i hastigheet icke aldeless rett hadhe fattat och begrijpit både 
med ordelagit och sielfwa saken, kan sålunda bättras och corri- 
geras, för än thet föress til it reent och warachtigt protocol. 

3. Skal han concipera Sententiam, som utj en eller annan 
saak blifwer afsagd, och sedan henne i ingen motto utan Con- 
sistorij wetskap och betenckiande emot sin Eedh förendra. Han 
skal och skrifwa citationer och andra bref och Zedlar concipera, 
effter som tijden kan fordra och medgifwa.? 

4. Skal han alla Consistorij acta utj sin wissa book upskrifwa 
och them utj Capitels skåpet årligen inleggia, ther och Consistorij 
Sigilla skola förwaras med trij goda lååss, hwars nycklar tager 
Preses en til sigh, then andra Decanus, och dhen tridie behåller 
Notarius. 

5. Skal notarius hålla Consistorij reckningar widh macht på 
inkomst och utgifft. Såsom och alla breef och missiver, som til 


1 Punkt 3 delas hos Spegel i tvänne. 


30 Hj. Holmquist, 


Consistorjum lända, wel förwara utj sina wissa rum och lådor, 
förordnade til hwart och et serdeles prosterij!. 

6. Skal han och? infordra, effter håldna rijksdagar, besluuten 
och gifwa resolutioner, och i synnerheet the som angå [presterska- 
pet. Sancka tilhopa privilegia, konungslige breef om]? presterskap- 
sens frijheet och inmuniteter, prosteböckerna och hwad hälst wara 
kan, som utj it welbestält domcapitel böör finnas beskeed om. 

7. Och på thet han theste bätter kan alt thetta förretta, skal 
til consistorij famulum en sådan förordnas, som hafwer en wacker 
hand til at skrifwa, hwilken bredewid thet han hafwer consistorij 
nyckel och löper thes ärender, sammankallar adsessores och andra, 
som ther skola sisteras, så skal han och wara notario til hielp 
at skrifwa och renowera thet som behof görs 


VI. 


Om Extraordinarijs Adsessoribus. 


På thet Preses och ordinarij adsessores kunna hafwa nogra 
sigh til hielp at utsenda och förretta ärenden i stifftet, såsom och 
at nogra kunna i tijdh blifwa öfwade och få en godh förfaren- 
heet utj praxi FEcclesiastica; ty kunna nogra fåå af Collegio ut- 
welias och til consistorium" när så nödigt är kallass. Man kan 
och nogra wissa welbepröfwade, lärda och skickeliga män på 
landzbygden, som tilförende in Consistorijs hafwa warit adsessores, 
eller och elliest ther til goda kende låta inkalla til sessiones under- 
tijden, när nogra wichtiga saker och frågor förefalla, och sålunda 
reckna them ibland Capitulares; hwars embete är sådant, som om 
ordinarijs tilförenne är talt. Hwilcka alla tilhopa skola låta sigh 
wårda om församblingennes och Stifftzens welstånd, at alla saaker 
må ordenteligen och troligen och beskedeligen förrettas, och icke 
nogot af enom och androm försumas, som til hans Embete hörer. 
Serdeles och i synnerheet skola the wara Presidj, som gemenli- 
gen ålderstigen är, til hielp med sina rådh och bestelningar, som 
them å hans wegna förtrooss at utretta, och ther om en richtigh 
berättelse göra. 


! ID VII ingår i moment 5 blott: Skall Notarius alla breff och missiver 
som till consistorium lända, wäl förwara etc. 

? Ὁ VII: tillijka medh Decanus. 

8 Orden inom parentes saknas i Ὁ VII uch Spegel. Hos den senare står 
ock i st. för »prosteböckerna» »prästebolum>. 

4 Consistoriales, Spegel. 


Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 91 


VII. 


Om the saker, som böra föras til Consistorium Ecclesiasticum. 


Uti Kyrckioordningens 21 Cap. om! Biskoparnas och Proster- 
nas embete är förmält, och uprecknat utj förbättringen, hwad som 
lender utj Kyrckioregementet til höga öfwerheeten, och hwad som 
länder til forum Ecclesiasticum, nembligen i gemeen alt thet som 
angår gudz ordz predikande och Sacramentzens retta bruuk, såsom 
och en godh ordning, fogeligh och skäligh disciplin utj gudz för- 
sambling. Men i synnerheet länder tijt: 

1. Alt thet som angår religionen och sielfwa gudztiensten, 
såsom är gudz ordz och Sacramentzens retta förstånd och bruuk 
med sina Cbhristeliga och nyttiga Ceremonier. Så och alla con- 
troversier, som yppa sigh utj religionen, som sträfwa emot Lags- 
sens och Evangelij lära, böra in Consistorio pure Ecclesiastico Exa- 
mineras och decideras. Och thet är thet gudh befaler och säger: 
tu skalt fråga lagen af prestens mun etc. 

2. Alt thet som Presterskapet egenteligen angår utj theras 
lära och lefwerne (thet som effter Sweriges lagh skall i synner- 
heet rettass, motte föras til forum politicum), som är? examinera 
them som prester skola blifwa, ordinera och wija them, såttia 
them til och från embetet, förordna them med församblingens sam- 
tycke til sina wissa lägenheeter, rum och ställe, visitera, besee 
kyrckiornas och prestegårdars tilstånd, inkomster, bygningar, pre- 
stestomner och klockarebool, hålla inspection på Scholar, Gymna- 
sier, hospital etc. 

3. Echtenskaps och trolofnings handlingar med then twist 
och oenighet ther utj kan infalla, ithem bolerijss och hordoms 
plicht widh kyrckian. 

4. Alt thet som länder til en ordenteligh och skickeligh 
kyrckiodisciplin, at tucht och ähra må hållas widh macht. Och 
är nogsampt til at sluuta af sielfwa kyrckioordningen, hwad ären- 
der och casus utj consistorio böra uptagass, ransakas och afdömas. 


' D VII: Uthi thenne kyrkeordning om. 

2 I D VII följer här en passus, som saknas i Qv. 19 och Spegel: kalla profes- 
sores och Lectores till Academier, Gymnasier och Scholer. Item .... (Man obser- 
vere denna ingalunda oviktiga olikhet, hvilken möjligen kan tyda på, att D VII har 
den ursprungligare lydelsen, hvilken modifierats, då formen skulle insättas i ett 
lagförslag. I fundationsbrefven från 1640-talet förbehöll sig regeringen rätten 
att tillsätta lektorer; annorlunda var förhållandet i Vesterås stift. I 1668 års 
tryckta lagförslag kommer D VII:s formulering åter, men försvinner ur »ex- 
tractet»>.) 


Malach 2. 


32 Hj. Holmquist, 


VIII 


Om en ordenteligh och richtigh process til at afhandla alla 
Consistorials saaker. 


Hurudanna proces hållas skal med sakernas skärskodande och 
afdömande, är tilförende utj thet tridie capitlet om presidis officio 
mäst och i gemeen tilkenna gifwit; men til yterligare anledning, 
förklaring och richtigare afhandling skola och thessa stycken som 
fyllia tagass i acht: 

1. At alla saaker och i synnerheet the, som wichtiga äre 
antingen utj religionen, gudztienstens förrettande och presternas 
election eller och utj sielfwa kyrckiodisciplinen, tagas uti it noga 
betenckiande, för än ther på fälles nogon dom, at Consistorij myn- 
digheet icke i nogon motto genom en hastigh och obetenckt de- 
cision blifwer förringat och misswördat. 

2. ”Therföre skola vota utj parternas affträdande ordine col- 
ligeras, begynnandes antingen på then första eler then sidsta ad- 
sessoren, hwars meening med sina skääl wel och toleligen skal 
uptagass, antecknas och betrachtas. 

3. Skal ingen, som för är sagt, af en prejudicierligh förmä- 
tenheet, falla utj en annans taal: utan när ordningen kommer til 
honom, så säje tå fogeligen och uprichteligen hwad honom tykss 
skäligast wara at statuera om thet, som frågas och twistas. Kan 
en icke så hastigt wara ther til, så begäåre dilation ther med til 
en annan gong, thet honom intit böör förwägrass. 

4. Skal ingen af adsessoribus, mädan sakerna förhörass och 
examineras, bijfalla en thera parten, hans saak hielpa til att ut- 
tyda, och göra sigh så deelachtigh af sielfwa twisten och gravera 
sigh med then misstanckan, at han för wilia och wenskap, skenc- 
ker och gåfwor sådant företager. Och om nogon thetta gör, så skal 
han första resan ingen röst hafwa til sententien. Gör han thet off- 
tare, tå blifwer underkastat consistorij dom och nepst, effter som 
Judices motte altijdh göra it med hwar andra, wara enhellige, och 
intit sökia parternas gunst och sålunda göra sin Presidem och Collegas 
misshagelige, at the så strenge och hårda äre mot en eller annan!. 

5. Blifwer nogon beslagen at han tager mutor, på thet han 
sakerna skal meckla och bijleggia utj Capitlet, then skal såsom en 
meneedare sättias ifrå Consistorio och gifwa från sigh gåfwan han 
tagit hafwer. 


! D VII fortsätter: och han alleena misskunsam till at hiälpa. (Väl den 
ursprungliga texten). 


Fråti svenska kyrkolagstifthingens historia. 33 


6. Om nogon prestman tycker, at honom icke wederfars rett, 
utan at han beswäras med en wrångwijs dom, then må appellerå 
til conventum Synodalem, och hwar han tå och dömess hafwa oret, 
må hans saak högre wägas och han tilbörligen nepsas. 

7. År nogon saak så wichtigh, at adsessores med Preside 
intit kunna samsättia sigh om en wiss decission, tå skola the re- 
ferera then til andra consistoria och höglärde män och i synner- 
heet til Upsala domcapitel. Kan then än tå intit med theras Sen- 
tens stillas, så andraga thet in conventu comitialj. 

8. När rösterna falla emot hwar andra, och lijka monga til 
talet blifwa på beggie sijdor, så skal then parten, som Preeses bij- 
faller och gillar, för then skäligaste tå p. t. antagas, och ther effter 
Sententien fällas. 

9. Hwad som med it moget betenckiande en gong in con- 
sistorio slutit är, skal ingen hafwa macht at uprijfwa och til intit 
göra, icke med mindre så hände at the alla samtligen om saken 
bättre blifwa underwijste och sådana documenter framdragas, som 
rättade then förriga meeningen och Sententien. I thetta fallet kunna 
the wel samsättia sigh och förandra thet, som tilförende afsagt 
war. 

10. Om nogon af adsessoribus finnes Contensiosus och tager 
sigh före at turbera session och Prgesidem eller nogon annan af 
adsessoribus och them med sina slemma, förachtliga och förtrete- 
liga ord öfwerfaller, tå skal han straxt rejicieras ifrån Session. 
Och hwar han effter giord förmaning sin oroligheet icke ångrar 
och afbeder, skal han intit widare antagass för en adsessore. Och 
ther han alt framgeent låter see sin wrångheet och obeskedelig- 
heet emot sin förman och sina medbröder, skal han än yterligare 
förmanas, och ther ingen bättring finnes, må han removeras til en 
tijdh ifrån sit embete. 


IX. 


Om theras straf och nepst, som consistorij citation, sentens 
och dom förachta. 


1. När nogon blifwer citerat til Consistorium, antingen thet 
är mans eller qwinnes person, och wil icke hörsambligen på före- 
lagdan tijdh sigh instella, tå skal han (hon) andra och tridie resan 
kallass, och hwar han än tå yterligare är geensträfwogh, slutass 
ban til en tijdh för sin olydna skul ifrån Församblingennes ge- 


meenskap och herrans natward, och hwar han här igenom intit 
Holmquist: Från kyrkolagstiftningens historia. 3 


34 Hj. Holmquist, 


blifwer förödmiukat, åklagas han för magistratu politico, hwilcken 
skal göra Consistorio bijstånd och then brotzliga til lydna med 
tilbörligit sät och laglig proces hålla och twinga. 

2. ”Thet samma skeer och medh them, som Consistorij dom 
förachta och intit hörsamblingen undergå then plicht, som them 
skäligen och lagligen är pålagt. 

3. Skola och the brotzlige wara förplichtade effter en gam- 
mal plägseed, at gifwa nogot til consistorium, effter som theras 
saak och förmögenheet wara kan. 

4. Och på thet härutinnan må nogot wist stadgas, skal man 
see in på Sweriges lagh och antingen en tridje eller fierdedeel 
emot thet bötet, som lagen förmäler på en och annan saak, ordi- 
narie effter myntzens widh thenna tijden werdering af then brotz- 
liga utfordra, eller elliest nogot annat wist utslagh och stadga här 
utinnan göra, at allestädes i rijket kunne en lijkmätigheet wara. 
Och förutan sådanna böter kan kyrckiedisciplinen eij heller sielfwa 
Consistoria med alla sina behör och nödtorfftigheeter hållass widh 
macht. 


X. 


Om stielfwa Consistorial tijden och dagen, så och Consistorial 
personernas peen, som then utan lagligit hinder försuma. 
Onssdagen för middagen ifrån klockan 8 skal altijdh ordinarie 
wara Consistorij dagh. Extraordinarie motte tagass ther til the 
andra dagarna, efftersom sakerna och tijden thet medgifwa, [och 
skal consistorij minister publicus dagen tilförenne kalla adsessores 
så monga som Preses honom föreskrifwer].! 

2. Försummar nogon b:te tijdh och stund och icke hafwer 
lagligit och bewijsligit förfall, then skal böta första resan 4, andra 
resan 8 öre? sölfwermynt. 


11 stället för de inom klammer stående orden har D VII följande rea- 
liter ej oväsentligt skiljaktiga lydelse: tå alla Adsessores altid uthan försum- 
melse äre tillstädes. (Äfven här tydes olikheten på, att D VII:s text modi- 
fierats af Qv. och deu Qv. följande Spegelska). 

? Siffrorna utsatta blott i Ὁ VII 


Biskop Olof Laurelius' sammandragna kyrkoordning, 
”"Extractet”, kort före 1668. 


Finnes i flere handskrifter, t. ex. i Vesterås läroverks bibliotek, Upp- 
sala Univ.bibl. 41 a, Kungl. Biblioteket B. X, 1, 46, B. X, 1, 47, m. fl. 
Här bar texten i B. X, 1, 46 lagts till grund. 


Cap. VIII. Om Consistory Form. 
Första Stycket. 


Om Consistory Nödigheet, thess Persohner och Embethe, 
som thet förestå skolla. 


I. Till gudz Församllingz rätta Styrelsse och regieringh ähr af2par.19:6,7. 
nödhen, att några wissa lärde och gudhfruchtige män thär Act. 6: av. I 
till förordnas, som kyrkiones saker och ährender optaga och αἀ 8. 
åhåga draga om hennes andeliga wählfärdh, som brukeligit Cap. 8. 14. 
haffwer warit bådhe i thet gambla och Nya Testamentet. Ο. 1ὅ.ὅ εἰ 23. 

II. Skall ett sådant ordenteligit Consistorium Eclesiasticum bestå 
aff en Preside och sina wissa Asessorer. Preeses uthi dhom 
Capitlet är altijdh Episcopus, och Asessores ordinarij Theo- 
logie professores widh Accademien, men annorstädes wijdh 
dhomkyrkiorne Pastor och Lectores. 

III. Såsom brukeligit är uthi alla wählbeställte Collegys, så skall 
och häär skee, att hwar persohn giör en sådan Eedh. 

Jagh N. förplichtar migh in för Gudh och thetta wördige 
Consistorio att willia effter mitt bästa och yttersta förståndh 
sökia och fordra alt thet j thetta loffliga domCapitlet, som 
kan lända Gudh till ähra och församblingen till opbyggelsse, 
sanningen och rättwijssan till styrkia, så att iagh icke för 
wåldh eller wänskap, mutor och gåffwor, haat och affwundh, 
anseende till någon persohn eller annat respect hwadh hälst 
thet wara kan, min mening om en och annan saak säija 
skall, uthan som Gudz ordh, mitt rätta Samwett och rätt- 
wijssan medhgifwer thet skall iagh uthan arga list tala och 


36 


IV. 


VI. 


Hj. Holmquist, 


förswara och thet alt beschiedeligen, fogeligen, freedsamme- 
ligen framföra och icke effter mine egne Affecter och för in- 
tagen meeningh yrkia och drijffwa, Jagh skall och troligen 
} tystheet och stillh: hoos migh allena behålla, hwadh som 
heembligit och förtroligen uthi Consistorio blifwer talt, discu- 
rerat och slutit och thet icke någrom till meen eller eens 
godha nampns och rychtes förkleningh uthsprijdha låtha, Så 
sant migh Gudh hiällpe till Lijff och Siähl. 

Thenna Eedhen böör hwar och en, then honom giöra 

skall eller giordt hafwer, wähl och grundeligen öfwerläggia 
och betrachta, hwadh han in för Gudh sworit och lofwat 
hafwer, och alt thetta aff ett reendt Samwet beflijta sigh om 
att hålla och effterkomma, så frambt han will undwijka 
thet straff, som Gudh hootar meenEedare medh. 
Ähr Presidis Embete låta Citera the brottzlige, Vptaga alla 
saker, them beschiedeligen framställa uthj dhom Capitlet 
och förklara, hwar uthi Status questionis består, och sedan 
låtha rösta om, och thärhoos trooligen hööra hwars och ens 
meeningh, och alt hwadh som wichtigt är Collegialiter trac- 
tera och Sententien omsijdher pronunciera och afsäija. 


. Assessorerna see wähl, hwadh theras Embetes plicht är, aff 


sielfwa Eedhen; och elliest wetta the aff gudz ordh och wärldz- 
ligh ordningh, huru en skall hålla sigh emoth sina förmän, 
bewijssa them höörsamheet och lydna, weel och wyrdna, och 
hiälpa till medh allsom största troohet och flijt att sakerna, 
som i dhom Capitlet skole tracteras, blifwa wähl och tijdigt 
affhulpne, och icke draga sigh undan, när Preses will bruka 
theras tiänst sigh till hiälp och bijståndh att uthföra sitt 
Embete. 

ÄÅhr aff nödhen, att Pastor uthi all fall är vice preses; sedhan 
een penitentiarius, som uptaga the saker som höra till op- 
penbahra skrifftermåhl och skickia sigh effter then ordningh, 
som thär om giordh är; och till thet tridie, att een är De- 
canus, hwarss Embete är att öff: see acta Consistorij såsom 
och skriffwa swar uppå dhe wichtige saker och breff, som 
komma till Consistorium; woro och wäl aff nödhen, hwar 
man elliest kunde haffwa een skickeligh persohn thärtill, att 
een Clausidicus eller procurator woro uthi dhomCapitlet, som 
thess twistige saker på ett rum eller annat kunde uthföra. 


Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 37 


VIL. Åhr een Notarius höghnödigh, som Consistory acta håller 
wijdh macht, hwilken en sådan Eedh böör affläggia. 

Jagh N. förplichtar migh etc. 

Hwarss Embete och uthi denna Eedhen är författat, att han 
antecknar trooligen hwadh som förefaller och afhandlas uthi 
Consistorio, vpläser thär saker och skriffter som tijtföras, och 
håller, itt richtigt och reendt Protocoll uthi Capitels Booken, 
alla Missiver uthi dheras archivo förwarer, vthrättar Consi- 
storij ährender, så mycket honom står till giörande; och till- 
hiälp medh skriffwande och annadt slicht skall honom Con- 
sistorij famulus och pedel wara förplichtadt. 


Andra Stycket. 


Om the saker, som höra till Consistorium Eeclesiasticum. 


Såsom 
I. Alla the saker, som angå religionen, gudztiänsten med Gudz 
ordz Predijkande, Sacramentzens rätta bruuk och Christelige 
Seremonier. 

II. Alla Prästers och lärares saker, som angå theras Prästerliga 
Embete uthi lärande och ett Christeligit leffwerne. 

III. Äcktenskapz och Trooloffningars handlingar. 

IV. Allt thet som länder till en godh och ordenteligh kyrkio- 
Disciplin, att en Cristeligh tucht och aga må wijdh macht 
hållas. Och är nogsampt till att sluta, att alla the stycken, 
som begrijpes j then första deelen af thenne kyrkioordnin- 
gen, lyda under dhom Capitlet, såsom och mäst af thet som 
j then andra dheelen beschriffwit är. 


Om en ordenteligh process, som achtas skall uthi Dhom Capitlet. 


Thenna Processen dependerar mäst på Preesidis försich- 
tigheet och rättsinniga dispensation och kan inth så noga 
beskriffwas, att hwar och een, effter som praxis inkommen är, 
kan låta sigh där medh benöijia; doch lijk wäl synes detta böra 
j godh acht tagas, som nu brukeligit är: 

I. att tijdiga Citationer sändes till dhem som wedherböhr och 
eliest brottzliga ähre uthi någon saak, att komma tillstädes, 
bådhe kärande och swarande, medh sina troowärdiga witt- 
nen och alla andra Documenter, som till saken höra. 


38 


I. 


HI. 


VI. 


VIL 


VIII 


IX. 


e-— 


Hj. Holmquist, 


När sådana framkomma, förmahnas the thär till, att the uthan 
flärdh och falsk beskyllning säijia och bekiänna sanningen, 
sin brott och feel uthan monga förwändningar, och icke be- 
lasta sin nästa medh lögn och bedrägerij, wettandes att Gudh 
weet wähl all theras wässende och förehaffwande; och må 
them hårdnackadom gifwas rum bådhe! att betänckia sigh, 
för ähn en sträng domb öfwer them fälles. 

Hafwer Prästerskapet i gemeen macht till at angiffwa groffwa, 
oboothfärdiga och förargelige syndare, ty elliest skulle monga 
gå onepste, effter nästan ingen är, som will röija theras brott 
eller låta bruka sigh för åklagare. 

Huru lösse- och binde nyckelen skall brukas är beskrifuit i 
then första dheelens IX Capit: 

Kan saaken lijdha en privat förlijkningh, så tillbiudes then 
aldra först, effter som' och brukeligit. är uthi wärldzliga rätte- 
gånger. 

Procuratorer må man inthet bruka uthi domCapitlen, medh 
mindre något nödhfall woro förhanden, och saken lijde in- 
gen drögzmåhl; doch moste then, som sigh thär till bruka 
låter, wara en ährlig gudhfruchtigh och Eedhsworen man. 
Vti alla ransakningar motte samplige Consistoriales holla 
sigh altijdh och alldeeless opartijscha och achta sigh effter 
sin Eedz förplichtelsse för muthor, skäncker och gåffwor, 
och hwar the sigh annorlunda uthan bättringh förholla, för- 
plichtas ifrån Consistorij gemehnskap. Thet samme slutes och 
om them, som uthan schäl enträttne äro. 

Hwadh appellationer wijdhkommer, kan man them inthet al- 
deles förbiuda in foro Eecclesiastico, att the icke må skee, 
törst till stichtens Prästemöther och effter saakzens beskaf- 
fenhet till Rijkzenz Prästemöthe eller Consistorium, som thet 
kallas, men icke till något wärdzligit förhöör eller 
dhomb, så wijdha saken är pure Ecclesiastica; men hwar 
hon är mixta, så skillie hwart ifrån annat, och giör inbördes 
hwarie androm ett rättmätigt bijståndh effter sakens beskaf- 
fenhet och Kongl: Resolutioner thär om gifne, må Consisto- 
rium uthi alla swåra saker wäl förfråga sigh hoos sine Em- 
betzbrödher och elliest andra som Ministerio wähl willia. 
Twenne parters mothsträffwoge röster j domCapitlet må Pre- 
ses giöra en skillzmässa uppå. 


om 


! Skall vara: rådhrum, enl. andra handskrifter. 


Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 39 


X. Ett moget sluut eller Sentens må ingen aff Consistorialibus 
ryggia, uthan så är, att bättre Jnformation j saken kommer. 


Fierde Stycket. 
Om Kyrkio Regementet i Städerne uthi hwart Sticht. 


I. 4 Stockholm ἂν vprättat itt ordinarium Consistorium, och 
hafuer till rättelsse alt som bör afhandlas uthi ett Dhomb- 
Capitel. [Huaraf Preses altijd är primarius Pastor, och As- 
sessores the andre Kyrckioherdarne ther sammastädes.]' 

II. Men i andra städher uthföres kyrkiowäsendet effter kyrkio- 
ordningen”, och hafuer Pastor i stadhen ingen macht sitt Em- 
bete wijdare vthföra. J thet en part förordna sigh itt kyrkio- 
rådh, som the kallat, slutha och affdhöma sedhan effter sitt 
egit godhtychio alt thet som förefaller, och mycket thet, som 
medh rätta böhr skährskådas och afdömmas uthi dhomCapitlet; 
och hwilken som thetta giör ware vnderkastat Consistorij rätt- 
mätiga dhom. 

III. Skola Pastores j Städerne befordra domkyrkian och Consi- 
story rättigheet, äfven som andra Prepositj och Pastores på 
Bygden thet giöra; låta vphempta then Collecten, som thär 
till förordnat ähr, och icke i någon motto syndra sigh emoth 
then ordningh, som heela stichtet och thess Prästerskap un- 
dergår. 


Femte Stycket. 


Om theras Näpst och straff, som Consistorij Citation och dkomb 
försättia och förachta, såsom och om en wiss Constistori 
Dagh och Timma. 


I. The som olyligt försättia een och annan Citation eller och 
förachta Consistory dhomb, skole sättias ifrån förssamblin- 
genes gemehnskap och Herrans Nattwardh, till thess the 
sigh bättra. 

II. Hwar Befallningzmännerne uthi högre och nidrigare grad 
icke tijdidgt effter Kongl. Sluuth och Resolution stella Exce- 


! Orden inom klammer tillfogade från andra handskrifter. 
2 Skall enl. andra handskrifter vara: Prosteordningen. 


40 Hj. Holmquist. 


woge till lydna, så hafuer Consistorium macht att skiärpa then 
: mindre och större bandlyssningen, effter som the olydigas 
brott kan weara till. 

II. Skall Ordinary Capitels tijdhen anställas på Onssdagar och 
thet kungiöras om heela Stichtet, att the på andra dagar 
icke reesa tijt medh sijna beswähr och saker; och hwar 
annorlunda skeer, ware theras reessa fåfängh. 

IV. Then Assessor, som vthan skäligh orsak ähr borta, böthe fyra 
öhre Sylfr. mynt förste gången, hwilket sedan skall för hwar 
gångh dupleras.! 


(Härpå följer som 6:e och sista stycke i detta kapitel: Huru 
Consistorium Ecclesiasticum skall hållas på Rijksdagar och andre 
allmenne pråästemöten.) 


! Deputeras, enl. E. S. Qvart, Kungl. Biblioteket, Stockholm. 


UPPSALA UNIVERSITETS 
ARSSKRIFT 
1908. 


FILOSOFI, SPRÅKVETENSKAP 
OCH 


HISTORISKA VETENSKAPER. 


ΠΝ Goodgle 


PROGRAM 


UTGIFNA VID 


UPSALA UNIVERSITET 


701—1854. 


BIBLIOGRAFI 


AF 


ERNST MEYER 
DOCENT VID UPSALA UNIV., BIBLIOTEKSAMANUENS. 


UPSALA 1908 
AKADEMISKA BOKTRYCKERIET 
EDV. BERLING. 


ΠΕ Google 


Förord. 


Det har från början ej varit min mening att utgifva en fortsätt- 
ning till min för tre år sedan publicerade Bibliografi öfver Pro- 
gram utgifna vid Upsala Universitet 1599—1700. Då jag emel- 
lertid från flera håll uppmanats dertill, bland annat i en recension 
af Fritz Milkau i Centralblatt fär Bibliothekswesen, har jag be- 
stämt mig för att framföra den till 1855 eller det år, då Aksel 
Josephsons Bibliografi öfver Afhandlingar och Program begynner. 
Längre har jag ej velat gå, äfven om planen för mitt arbete i 
många afseenden skiljer sig från Josephsons, ty då i alla fall 
programmen efter 1855 äro förtecknade hos honom, synes det mig 
vara en öfverflödsgerning, att samma arbete göres två gånger. 

Då jag ernade förteckna endast 1600-talets program, berodde 
detta på, att den äldsta tiden för forskaren i universitetets historia 
erbjuder vida mera intresse än sednare perioder, i det de nyare 
programmen både biografiskt och kulturhistoriskt sedt innehålla rela- 
tivt litet, som ej kan hemtas ur andra källor, exempelvis tidskrif- 
ter och tidningar. Dertill kommer, att de äro lättare tillgängliga 
än motsvarande tryck från 1600-talet. 

Men har den närvarande uppgiften varit mindre intressant, så 
har den till gengäld varit lättare. Under det 1600-talets program 
måst ”mödosamt hopletas ur större och mindre bibliotek, hand- 
skriftssamlingar och arkiv, äro med några få undantag 1700- och 
1800-talens program sammanförda i ordnad följd i Upsala Uni- 
versitetsbiblioteks samling. Jag har nämligen, efter genomgående 
af samma kollektioner som för mitt förra arbete, endast hittat 4 
program, som ej finnas i vårt bibliotek, deraf 2 i Kungliga Biblio- 
teket? och 2 i Linköpings stiftsbibliotek. Dessutom äro 2 hemtade 
ur Floderi Opuscula, hvilka dock på grund af sin natur endast 
med tvekan upptagits, och 2 ur dissertationer; deremot inga ur 
orationer. Af dem, som upptagas i Aurivillii katalog, saknas intet, 


ΝΕ 14 och 64. Genom förbiseende har proveniensbeteckningen för det 
sednare programmet blifvit utelemnad. 


2 Ernst Meyer, 


tvärtom har jag återfunnit ett derstädes såsom obefintligt beteck- 
nadt sådant (N:o 64). I Salvii Lärda Tidningar omnämnas 2 eller 
3 »program», utfärdade 1762 och 1786, hvilka jag ej kan identi- 
fiera. Dessa äro dock knappast nägra verkliga program, utan fast- 
mera förordnanden för akademiska lärare, ty installationsprogram 
utfärdades ej af fakultet eller dekanus, utan af rektor! 

Sannolikt är, att mycket få om ens några under de två sist- 
förflutna seklerna utgifna program äro förkomna, ehuru antalet 
för de olika åren har utfallit påfallande ojemt; så t. ex. äga vi 
år 1737 13, under det för hela året 1840 endast finnes ett enda. 
— Upplagans storlek var bestämd och synes ej hafva varit liten 
i förhållande till akademistatens storlek. 1774 ansågs antalet tryckta 
exemplar öfverstiga hvad som tarfvades, och upplagan begränsades 
då till 300 exemplar, men ökades åter 1775 till »det gamla anta- 
let»?, hvars storlek dock ej nämnes. 

Programmen, likasom öfriga universitetsföreteelser, ådrogo sig, 
i synnerhet under 1700-talet, rätt mycken uppmärksamhet rundt 
om i landet. De litterära tidskrifterna omnämna och referera dem 
tidt och ofta, särskildt då namnkunnige lärde såsom Linné, Ihre, 
Rosén eller Berch voro deras författare. Så förekommer ett och 
annat ur dem nästan i hvarje nummer af Salvii Lärda Tidningar. 
Utförligare referat i dessa tidskrifter har jag omnämnt under de 
resp. programmen. Naturligtvis har jag endast genomgått de vik- 
tigare bland de samtida periodiska skrifterna. — 

De olika slagen af program äro väsentligen desamma som 
under 1600-talet; dock försvinna så småningom inbjudningarna till 
orationsöfningar och begrafningar och bland de sednare för alltid 
de minderårigas. Varningar och förmaningar till studenterna blifva 
allt sällsyntare och af relegationsprogram förekommer blott ett 
enda (N:r 294). Kungörelser om studierna förekomma, ehuru ej 
så ofta; ett meddelar en uppmaning att studera vid Greifswalds 
universitet (N:r 38). 


! Uppgifterna äro följande: 

I L. T. 1763 N:r 3: »Den 14 Decemb. sistlidit år, utfärdades här [i Upsala] 
et Program för den uti Oeconomia Privata förordnade Adjuncten Hr. Magister 
Emanuel Ekman, af då warande Philosophiska Facultetens Decanus, Physi- 
ces Professoren och Kongl. Wetenskaps Academiens Ledamot, Herr Samuel 
Dureus.» 

I L.T. 1786 N:r 35: Med Cancellers tillstånd blefvo II sistl. Junii pro- 
grammer af Philosophiska Faculteten utfärdade för Magistri Kölmark och 
Flintenberg, att vara Docenter. 

2 Consist, Prot. '/e 1774 och !4/6 1775, 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 3 


De vanligaste programmen blifva således följande: 

Programmen vid rektorsombyten. Dessa började redan på 
1600-talet att, ehuru knapphändigt, redogöra för rektorsperiodens 
viktigare tilldragelser. Sådana retrospektiva öfversikter för termi- 
nen — efter 1841 för året — blifva nu allt vidlyftigare. En annan 
nyhet är, att dessa program (från 1749) meddela ämnet för det 
tal, som af afgående rektor skulle hållas.! Dessa meddelanden 
försvinna dock snart, men återkomma mot slutet af århundradet, 
bortfalla sedan åter för att 1846 återupptagas. 

Äfven vid Installationsprogrammen börjar ämnet för de der- 
vid hållna orationerna att angifvas. Vallerii program ?7/2 1710 är 
i detta hänseende epokgörande. En uppräkning af företrädarne på 


professorsstolen är i dessa program ingalunda sällsynt. — Vid uni- 
versitetskanslerens tillträde till sin befattning utgifvas ock inbjud- 
ningsskrifter. 


I Promotionsprogrammen, bland hvilka de till medicine och 
juris doktorspromotioner äro nyheter, meddelas ofta historiska 
öfversikter öfver de resp. promotionerna, hvarjemte de mer och 
mer vanliga utförligare biografiska och bibliografiska notiserna 
öfver promovendi göra detta slag af inbjudningsskrifter till en god 
personhistorisk källa. Härutinnan äro Linnés program bland de 
tidigaste och rikhaltigaste. 

Parentationspregram utfärdades, likasom på 1600-talet, i stor 
mängd till firande af kungliga personers, förnäme mäns och Up- 
salaprofessorers minne. Program till orationer öfver lefvande män 
och qvinnor, som ej voro af kunglig eller furstlig börd eller uni- 
versitetskanslerer, blifva numera obrukliga. Ett program till firande 
af universitetskansleren A. J. von Höpken utgafs, men han af- 
böjde, enligt en anteckning å programmet, denna hedersbevisning. 

Program till andra akademiska fester. ΤῊ] kyrkliga jubel- 
fester och nationella minnesfester utgåfvos åtskilliga sådana. Vid 
de kungligas besök och vid deras bemärkelsedagar förekomma de 
regelbundet. — 

Programmens format, som under 1600-talet vanligen varit 
patentfolio, börjar nu alltmer öfvergå till vanlig folio, på samma 
gång deras sidantal ökas, i synnerhet promotionsprogrammens, der 
listan på promovendi, sednare äfven på hedersdoktorer, intager ett 


---- ---ο0θ...-.-ὄ-. ..-.. ......--.- 


! Tal eller föreläsningar af afgående rektor hade af ålder varit vanliga: 
»Quum autem mos invaluerit, ut Rectoris munus in concione deposituro in- 
cumbat brevi orationis tåla, materiam aliquam pertexere...» Progr. !$/e 1749. 


4 Ernst Meyer, 


ansenligt rum. Då sjelfständiga afhandlingar tillkomma, kan sid- 
antalet stiga ända till ett femtiotal. Framemot midten af 1800- 
talet börjar qvartformatet uppträda. — 

Kostnaderna för programmens tryckning ålåg universitetet, 
utom Installationsprogrammen, som af ålder bekostats af den till- 
trädande professorn. En ändring i detta hänseende föreslogs 1846 af 
rektor, professor Hwasser, hvilken ansåg att akademien snarare 
borde vidkännas denna utgift, som uppginge till mellan 100 Rdr 
Rgdls och lika mycket i banco, beroende på hur långt rektor ville 
skrifva, än en person, som efter långjitid erhållit tjensten, fått vid- 
kännas dryg fullmaktslösen och dessutom måste vänta ett halfår på 
lönen.!? Detta förslag gick icke igenom, och paragrafen bortjuste- 
rades ur protokollet. 1853 återkom frågan, och då föreslogs att 
tillträdande professor skulle betala ett arks tryckning. Ej heller 
detta förslag tillvann sig Konsistorii bifall. 

Mycket noggranna voro bestämmelserna om hvem som i program- 
men skulle inbjudas. I ett kungabref af 1696 till Lunds Univer- 
sitet hade rektor förständigats att nämna kanslern och prokanslern. 
1747 upprepades detta påbud till Upsala Universitet?; och så sent 
som 1805 fick rektor — betecknande nog för Gustaf IV Adolfs 
regering — uppbära en skrapa, för att han vid ett rektorsombyte i 
progranimet underlåtit att nämna tvenne högtstående, personer 
(general Kaulbars och landshöfding Wetterstedt).? — 

Det är i synnerhet tvenne omständigheter, som utmärka de 
två sednaste århundradenas program i förhållande till 1600-talets. 
Först och främst börja de antaga en mera vetenskaplig hållning; de 
lärda betraktelserna och resonnemangen äro icke mera blott formella 
språköfningar, utan växa gradvis ut till verkliga afhandlingar, för 
att mot midten af 1800-talet lösgöra sig från den egentliga inbjud- 
ningsskriften och blifva själfständiga arbeten.ig Detta gäller väl 
närmast promotionsprogrammen, men har i viss mån sin tillämp- 
ning äfven på de andra. Den som σιν! programmen denna värde- 
fulla utveckling är i första rummet Linné, speciellt genom hans 
program af ”/4 1743, men äfven Rosén, Murray, Ihre och Berch 
under 1700-talet, Hwasser, Atterbom och Geijer m. fl. under det 
följande halfseklet. 


1 Consist. prot. !€:s 1846 och 29,» 1853. 
? Consist. prot. Yu 1747. 
3 Consist. prot. !'9/9 1805. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 3) 


En ännu viktigare omständighet, som för öfrigt på det när- 
maste sammanhänger med föregående, är att programmen börja 
utgifvas på svenska i stället för latin, i början mera sällan, sedan 
allt oftare. Det första dylika, om man afser från Olof Rudbecks 
bekanta anatomiska program 1677 och några uppmaningar till 
studenterna samt ett par versifierade dylika af Olof Rudbeck d.y. 
22/5 1727 och Anders Celsius 331 1731, var Berchs af 36,2 1749: 
en inbjudan till Olof Celsius” likaledes svenska oration vid Adolf 
Fredriks besök i Upsala. Också vann denna nyhet stor anklang. 
I N:r 18 af detta år säger Lärda Tidningar: »Utom dess är märke- 
ligt, att detta Program är utgifwit på Swenska, hwilket, så wida 
oss witterligt är, lärer wara det första, som wid wåra Academier 
dristat sig fram i swensk drägt. Ämnets höga wärde gjorde gläd- 
jen nu så allmän, at den ej borde stängas inom den Latinska werl- 
den; wi hafwe ock i händerna en alt för bedröfwelig känning af 
moders-målets förakt, så at det nu är hög tid, at ej låta det sid- 
wördas i nedriga kojor, utan laga så, at det jemwäl får wisa sin 
styrka ibland de Lärde>. 

Samma tidskrift påminner sig dock i ett följande nummer Olof 
Rudbecks berömda program och omnämner i ett annat nummer, 
att ett program på svensk vers för första gången sett dagen. 

I sjelfva verket voro de tidigare svenska programmen gerna 
skrifna i en stil och på ett språk, som mycket erinrar om de latin- 
ska; såsom dessas direkta efterföljare karakteriseras de också genom 
sina krystade vändningar, sin blomsterrikedom, sina onaturliga bil- 
der och liknelser och sitt öfverdrifna smicker till de maktägande. 
Huru klumpigt ett sådant program kunde imitera sina föregångare, 
kan man se af Anders Berchs nyssnämnda inbjudningsskrift vid 
Adolf Fredriks besök, deri han bland annat yttrar: »Således efter- 
lämnade Hans Kongl. Höghet wid dess afresa ifrån detta Lärosäte 
icke allenast en djup wördnad hos Lärdoms Möerne öfwer, singsnåd, 
utan skiänkte dem ock, til sin ihogkommelse, en kostbar samling 
af rara djur, som för efterkommande slägter skola bewitna Hans 
Höga närwarelse wid den tiden». 

Ett lysande undantag bildade Linné. Af honom är nästa sven- 
ska program (?4/2 1750). Hans originella, tvärhuggna, innehålls- 
digra stil visar inga spår af de gamla programmens floskulösa la- 
tinska eloqvens; de äro små mästerstycken af god svensk prosa. 
Också innehålla de någon gång värdefulla afhandlingar, af hvilka 
de flesta blifvit omtryckta och öfversatta till andra språk. — 


6 Ernst Meyer. 


Då denna bibliografi är afsedd att vara en direkt fortsättning 
al milt förra arbete, följer jag i afseende på planen de regler, 
som jag uppställt i inledningen till detta, endast modifierade af 
de nu behandlade programmens i ett eller annat afseende olikar- 
tade beskaffenhet. De förändringar, jag sålunda vidtagit äro huf- 
vudsakligen följande: 

Då programmen under denna tid alltmera begynna skrifvas 
på svenska, har jag äfven vid de latinska bortkastat personnam- 
nens latinska ändelser, dels alltid i tillnamnet, dels i förnamnet, 
då jag vet, att detta brukats i sin svenska form t. ex. Anders Cel- 
sius, Lars Roberg, Johan Arent Bellman eller då detta säkert kan 
presumeras, såsom vid namnen Henric, Eric, Carl, Christian, Hem- 
ming. År deremot namnets svenska form icke bestyrkt eller för 
mig känd — så t. ex. kan Laurentius betyda Lars eller Lorenz, 
Petrus Per eller Peter, Johannes Johan eller Johannes, Nicolaus 
Nils eller Niklas — har jag användt det i den latinska form, hvari 
det i programmet förekommer. En och annan inkonsequens i detta 
afseende vid namnen, likasom äfven vid titlarne, har emellertid varit 
svår att undgå. 

Då programmen innehålla några fakta af särskildt intresse 
såsom ovanligt rikhaltiga biografiska eller bibliografiska notiser 
ο. d., nämnes sådant under desamma. Ämnena för orationerna 
vid rektorsombyten och installationer upptagas alltid, då de finnas 
angifna i programmet, så mycket heldre som dessa tal eller före- 
läsningar ej brukade tryckas och ej heller omtalas annorstädes i 
litteraturen. Dessa ämnen äro också ofta synnerligen karakteristi- 
ska för tidens vetenskapliga uppfattningssätt. 

Vid promotionsprogrammen upptager jag ej promovendi, då de 
äro flera än två, hvilket sednare endast äger rum vid de första 
medicine doktorspromotionerna. De »Ordningar», som på 1800-talet 
särskildt utgåfvos eller medföljde programmen vid större akademiska 
högtidligheter, hafva icke upptagits, då de väl knappast kunna 
räknas till programmen, äfven om de understundom äro lösligt 
hopfogade med dem. — De under resp. program angifna omtryc- 
ken göra ej anspråk på absolut fullständighet. 


Likasom i min föregående bibliografi afslutas detta arbete med 
ett Personregister, hvartill här ansluter sig ett kort systematiskt 
register, upptagande dels de [ἃ sjelfständiga afhandlingar, som denna 
tid funnos i programmen, dels vidlyftigare vetenskapliga utrednin- 
gar, som falla inom sjelfva inbjudningsskriftens ram. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 7 


Till de förkortningar, jag användt i min Bibliografi öfver 1600- 
talet och som i inledningen till detta arbete uppräknas, tillkomma 
här följande: 


Floder: Opuscula = Johannis Floderi Opuscula oratoria et poetica. 
Upsalie 1791. 8:0. 

Amoenitates = Caroli Linnei Amoenitates academice. 1—7. Holmiz 
(& Lipsie) 1749—1769. 8:0. 

LZ. T. = Salvii Lärda Tidningar. 


Slutligen må här anmärkas ett tryckfel, som i förra arbetet 
insmugit sig, i det att genom utfall af en siffra vid tryckningen 
N:r 437 fått datum ὅλαι i st. f. 15/11. 

Till 1600-talets program kommer ännu ett, som jag vid för- 
fattandet af den förra bibliografien ej observerat, men på hvilket 
Bibliotekarien Claes Annerstedt sedermera godhetsfullt fäst min 
uppmärksamhet. Det befann sig bland Fants samlingar till de gre- 
kiska studiernas historia Ms. U. 176, men har numera blifvit insatt 
i U. Β.:5 programsamling. Detta program, som är särdeles märk- 
ligt, emedan det är det enda, som finnes på grekiska, har följande 
utseende: 

Laurentius Jonge Fornelius, Poes. prof., R. 

Βίων ᾿ελεγετοὺς... 
Inbj. på grek. t. Henricus Ausius install. sås. Grec. ling. prof. 
17;, 1641. 


Upsala. Februari 1908. ErRNsT MEYER 


ποσῶν, 


1701. 


Laurentius Norrmannus, R. 
Quod ceteris fere... 
Inbj. t. Johan Arent Bellman's orat. i anl. af segern vid Narva. 
10 sid. 4:0. 
Non. Febr. (= 9/2) 
Omtr. i orat. 


— Tandem vero post... 
Inbj. t. rektorsombyte. 
17/4 


Omtr. i Norrmanni Orationes. 


Hemming Forelius, RK. 
Decessit é vitå... 
Inbj. t. Brynolph Gilberg's Verml. begrafning. 


28, 10 


Johan Arent Bellman (und.) 
Quod Natura constituit... 
Inbj. t. hans parent. ö. kammarherren hos konungen Carl Caspar 
Wrede. ” ”Tsid. fol. utan särsk. titelbl. 
XV Kal. Dec. (="7/1:1) 


Laurentius Norrmannus (und.) 
Priscis populi... 
Inbj. t. hans parent. ö. bisk. Petrus Rudbeckius. 


158743, 


1702. 


Daniel Djurberg, Theol. prof., R. 
Quando nubes... 
Inbj. t. Jur. Rom. prof. Erie Aurivillius” begrafning samt Lau- 
rentius Norrmannus” parent. ö. honom. 4 sid. [0]. 
20, 
Omtr. i parent. samt i Nettelbladts Memoria I. 


Meyer: Bibl. öfver Upsala Program. 1 


10. 


11. 


14. 


Ernst Meyer, 


[Daniel Djurberg], R. 
Quanquam αἶγα... 
Kungörelse om den akademiska undervisningens fortsättande efter 


den stora eldsvådan. 


23, 20/ 5 


Daniel Djurberg, R. 
Sicut ὁ manu... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


18/4 


Hemming Forelius (und.) 
Heu, quam mutentur... 


Inbj. (på vers) t. Sahlner's orat. i anl. af eldsvådan. 


17:40 


Andreas Goeding, R. 
Qui in fastis... 
Inbj. t. prof. Johan Upmarck”s orat. på andra årsdagen af slaget vid 
Narva i anl. af Carl XII:s segrar. 


20:1 


-- - Sacratos Musagete... 
Inbj. t. proff. Laurentius Norrmannus” och Johan Arent Bellman'”s 


parentt. ö. universitetskansleren Bengt Oxenstierna. 
2/31 


Sceptra Fascesque... 
Inbj. t. rektorsombyte. 
12/42 Linköp. 


1703. 


Johan Upmarck (und.) 
Quod in tristioribus . 
Inbj. t. Andreas Goeding d. y.:s pa 
Carl Piper. 


11/ 


3 


Harald Vallerius, RK. 
Duo potissimum ... 
Inbj. t. Acad. secret. Joh 
sid. fol. 


26 4 


16. 


17. 


18. 


19. 


20. 


21. 


99; 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 3 


Harald Valleriugs, RB. 
Belli pacisque... 
Inbj. t. secret. Eric Castovius? install. sås. Moral. prof. 4 sid. [0]. 
θ᾿, 
Olof Rudbeck d. y. (und.) 
Quemadmodum ed erroris ... 
Inbj. t. Christian Ströms Angerm. vers. orat. »in laudes medice 


artis». 
18/5 


[Haquin Spegel] 
Vitam hominis... 
Tacksamhetsskrifvelse i anl. af att studenterna bekostat upp- 
sättandet af ett ur. 2 sid. fol. 


145 


Anon. Ex. i Palmsk. underskrifvet Haquin Spegel. 


Harald Vallerius, R. 
Rectoris munus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 

178 

Johan Esberg, Κ. 

Nihil nobis... 


Inbj. t. bisk. Laurentius Norrmannus” begrafning. 8 sid. [0]. 
20/6 
Omtr. i Norrmanni Orationes samt i Nettelbladts Memoria III. 


Ecclesiam, Fili... 
Inbj. t. Orient. ling. prof. Johan Palmroot's install. sås. Theol. 
prof. 4 sid. fol. 


:;9 


Quam ab Invictissimo ... 
Inbj. t. kans install. sås. Theol. prof. 


1679 


Qui in civitate... 
Inbj. t. Acad. secret. ο. adj. Olof Celsius” install. sås. Grec. ling. 
prof. 4 sid. fol. 


12/3 

Si prolixum... 

Inbj. t. Theol. adj. Daniel Lundius” install. sås. Orient. ling. 
prof. 4 sid. fol. 


21,9 


24. 


25. 


26. 


27. 


28. 


29. 


30. 


91. 


32. 


Ernst Meyer, 


Johan Esberg, R. 
Ut Reverendissimi... 
Inbj. t. prof. Carl Lundius” parent. ö. bisk. Laurentius Norrmannus. 
11 710 
Omtr. i parent., i Norrmanni Orationes samt i Nettelbladts Memo- 
ria I. 


Annus est... 
Inbj. t. hans parent. ö. Olof Rudbeck. 
291 
Omtr. i parent. samt i Nettelbladts Memoria IV. 
Andreas Goeding, Philos. prof. 
Quod reipublice... 


Inbj. t. mag. prom. 


9.32 


Johan Esberg, R. 
Adesse jam tempus... 


Inbj. t. rektorsombyte. 
ΤΟΝ Linköp. 


1704. 


Johan Upmarck, RB. 
Quantum in armorum ... 
Inbj. t. Theor. phil. prof. design. Fabian Törner's panegyr. ö. 
Carl ΧΙ. 
12.3 
----- Quasi de fatorum... 


Inbj. t. hans parent. ö. Philos. pract. prof. Erie Castovius. 
6,'g 


Omtr. i parent. samt i Nettelbladts Memoria II. 


-—- Quod Reipublice universe... 
Inbj. t. adj. Fabian Törner's install. sås. Philos. theor. prof. 


4 


Recursantes per stata... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


16 “8 


Johan Arent Bellman, ἢ. 
Facit insita... 
Inbj. t. v. bibliot. Johan Eenberg's install. sås. Philos. pract. prof. 
4 sid. fol. 


a 11 


33. 


34. 


36. 


97. 


98. 


39. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. τ) 


Johan Arent Bellman, RB. 
Quod in horto... 
Inbj. t. Rabbi Moseg', sedermera Johan Kemper's panegyr. ö. 
Carl XII. 


21/33 


Johan Arent Bellman, Eloqu. prof., R. 
Hautquaquam temere... 
Inbj. 1. Anna Isaci Mackei's, g. m. 1) Inspect. reg. Andr. Höök 
2) Erkebisk. Eric Benzelius, begrafning samt prof. Johan Upmarck's 
parent. ö. henne. 4 sid. fol. 
Prid. Non. Decemb. ( 4112) 


Johan Arent Bellman, R. 
Mutare personam... 


Inbj. t. rektorsombyte. 
Prid. Id. Decemb. ( - 12.) 


1703. 
Pehr Elvius, Mathem. prof., R. 
Sanctum illud... 
Inbj. t. enkedrottn:s öfverhofpredikant Laurentius Molin's install. 
sås. Theol. prof. prim. 4 sid. fol. 


167, 


Johan Upmarck, Eloqu. prof. Skytt. 
Non ὁ longinquo... 
Inbj. t. hans parent. ὅ. assess. i bergskoll. Eric Odhelstiernu. 
4 sid. fol. 


167, 


Rector [Pehr Elvius] et Senatus Academicus. 
Institutis per orbem ... 
Uppmaning till studenterna att studera i Greifswald. 
Prid. Kal. Maj. ( - Ὁ 


Eric Benzelius, Erkebisk., Procanc. 
Sapientissimi Regis... 

Inbj. t. Theol. dokt. prom. 4 sid. fol. 
Prid. Kal. Jun. ( - 318) 


6 Ernst Meyer, 


40. Rector [Laurentius Molin] et Senatus. 

Inde ab antiquo... 

Meddelande af konungens befallning (i bref från Ravitz till erke- 
biskopen) 1) att ingen student må med testimonium vite lemna 
universitetet utan att hafva examinerats och approberats i religions- 
läran 2) att de som resa utomlands må uppmanas att ej begifva 
sig till sådana akademier, der nya läror innästlat sig 3) att de 
som komma utifrån må redogöra för hvar de studerat samt 
slutligen 4) att ingen må anställas vid skolor, akademier och 


kyrkor, hvilkens lif och lära ej approberats. 
ΧΙ Kal. Nov. (= 32,10.) 
En amplifiering af Konstitutionernas kap. XXIII mom. 30 ο. 31. 


41. Johan Arent Bellman (und.) 
Nihil mortalibus... 
Inbj. t. Axel Aulevill's orat. >de prestantia imperii civilis». 4 


sid. fol. utan särsk. titelbl. 


80-44 


Omtr. i orat. 


42. Laurentius Molin, RK. 
Elapsum est hisce... 
Inbj. t. rektorsombyte. 
XVII Kal. Jan. 1706 (= "6 43). 


1706. 


Daniel Djurberg, RK. 
43. με quondam... 
Inbj. t. prof. Johan Arent Bellmans panegyr. ö. Carl XII. 


12/4 


44. ---- Si res aliqua... 
Inbj. t. rektorsombyte. 

1δ8 
45. Johan Palmroot, I. 
Adest nunc, Deo... 
Inbj. t. Tektorsombyte. 


13:19 


47. 


48. 


49. 


50. 


51. 


52. 


99. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 7 


1707. 


Johan Esberg, Theol. prof., R. 
Si mortales... 
Inbj. t. Laurentius Laurentii Russberg's Verml. begrafning. 
δ᾽. . 
— Cum experientia ... 
Inbj. 1. bibliot. Eric Benzelius' parent. ö. drottn. Kristinas guvernör 


Johan Paulinus Olivekrans. 4 sid. fol. 
21/4 


— Septimus nunc labitur... 
Inbj. t. prof. Carl Lundius' orat. i anl. af freden i Altranstädt 
Ο. panegyr. ὅ. Carl XII. 


26/4 


—— Est huic Academie... 
Inbj. t. Phil. cand. Eric Monthelius' Dalk. (pros.) o. Anders Ol. 


Rhyzelius' Vg. (vers.) oratt. ö. samma ämne. 
28,4 


Harald Vallerius, Mathem. prof. 
Atroces nostri... 
Inbj. t. mag. prom. 
VII Kal. Jun, (= 35.) 


Johan Esberg, Theol. prof., R. 
Fuit, fateor... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


18/6 


Carl Lundius, R. 
Inter Stoicorum. .. 
Inbj. t. Magdalena Johannis Buskagria, g. m. prof. Petrus Elvius, 
begrafning. 4 sid. fol. 


27/10 


Carl Lundius 
Crastino, Divina... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


11/48 


50. 


56. 


57. 


98. 


d9. 


60. 


Ernst Meyer, 


1708. 


Johan Upmarck (und.) 
Populorum strages... 
Inbj. t. Gabriel Gyllengriip's orat. »de incrementis Svionici nominis 
per regem nostrum partis». 
14/4 


Omtr. i orat. 


Olof Rudbeck d. y., RB. 
Quamquam innumera...:' 
Inbj. t. Philos. adj. Nic. Celsius' och Jur. adj. Johan Hermansson's 
vers. oratt. i anl. af Carl XlI:s födelsedag. 


14/6 


Crastina, Divini... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


18/46 


Johan Upmarck (und.) 
Heroo partu... | 
Inbj. (på vers) t. Adam Norrmarck's vers. orat. i anl. af Carl 
XII:s födelsedag. 4 sid. fol. 


[1708 tillskr.] Odat. Orat. skulle hållas 15,6 
Omtr. i orat. 


Johan Reftelius, ΚΠ. 
Horam natalem ... 
Inbj. t. Samuel Samuelis Lindberger's Vestm. begrafning. 


29/73 


Johan Upmarck (und.) 
Inter assiduos... 
Inbj. t. Fredric Ferdinand Flach's orat. »de antipelargia>. 
97/19 
Omtr. i orat. 


Johan Reftelius, Jur. Rom. prof., R. 
Faustum illud ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


1414 


61. 


62. 


63. 


64. 


65. 


66. 


67. 


68. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 9 


1709. 


Lars Roberg, R. 
Taliter sepe... 


Inbj. t. Christian Laurentii Fabritius' Vesterbotn. begrafning. 4 
sid. fol. 


287, 


Posteaquam sic... 

Inbj. t. erkebisk. Erie Henrici Benzelius begrafning samt prof. 
Laurentius Molin's och Johan Esberg's parentt. ö. honom. 6 
sid. fol. 

['2/s 1709 tillskr.] 


Lars Roberg, Med. theor. & pract. prof., R. 
Quod munus antea... 
Inbj. t. rektorsombyte. 
15: 
Jacob Arrhenius, Κ. 
Magistratum Academicum . .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 


1313 


1710. 


Harald Vallerius, R. 
Quamvis diurnos... 
Inbj. t. Petrus Schyllberg's install. sås. Poes. prof. och hans vers. 


orat. »de presenti rerum Svecanarum facie». 4 sid. fol. 
III Kal. Mart. (= 37.) 


—— Posteaquam mortalitati ... 
Inbj. t. prof. Carl Lundius' parent. ö. kanslipresidenten Nils Gyl- 
denstolpe. 4 sid. fol. 


18/3 


Socratice philosophie... 

Inbj. t. Log. ἃ Mathem. samt e. o. Theol. prof. Lund. Johan 
Steuchius' install. sås. Philos. moral. prof. 4 sid. fol. 

Odat. Install. "2/4 [tillskr. 1710.] 


Johan Upmarck (und.) 
Si tam in verba... 
Inbj. t. hans vers. parent. ö. prof. Johan Arent Bellman. 
8/g 
Omtr. i parent. samt i Nettelbladts Memoria II. 


10 


69. 


70. 


71. 


72. 


74. 


70. 


16. 


71. 


Ernst Meyer, 


Johan Upmarck, Eloqu. & Polit. prof. Skytt. 
Halcyonum propemodunm ... 
Inbj. t. mag. prom. 
Non. Jun. (= ":e) 


Harald Valeriugs, R. 
Quod per semestre... 
Inbj. t. rektorsombyte. 

16,8 

Johan Upmarck, ΠΝ. 
Inbj. t. rektorsombyte. 
In hoc tam anxio... 


14:42 


1711. 


Pehr Elvius, R. 
Quemadmodum rebus... 
Inbj. t. Log. & Metaph. prof. Fabian Törner's install. sås. Eloqu. prof. 


12/g 


Quando totum ... 
Inbj. t. Philos. pract. prof. Johan Steuchius' install. sås. Log. & 
Metaph. prof. 


16,8 


— Cum summa & nullo... 
Inbj. t. rector schol&e o. adj. Nicolaus Celsius' vers. orat. »de 


passione Christi». 
19/g 


--- -- Ut non nisi duos... 
Inbj. t. Jur. adj. och Acad. secret. Jonas Billovius' install. sås. 
Philos. civil. prof. 


29/8 


Pehr Elvius, Mathem. prof., R. 
Rectoris Academici... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


15/6 


Olof Celsius, Grec. ling. prof., R. 
Effluxit semestre... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


13, 13 


178. 


19; 


80. 


81. 


82. 


83. 


84. 


85. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Progran. 11 


1712. 


Petrus Schyllberg (und.). 
Quos modo vexari... 


Inbj. (på vers) t. Gabriel Wilskman's vers. orat. 
Odat. Orat. skulle hållas ?/s. 


Daniel Lundius, R. 
Quod genuino discipline . .. 
Inbj. t. hans install. sås. Loc. theol. prof. och hans orat. »de usu 
& necessitate locorum communium Theologicorum». 4 sid. fol. 

8073 

— Quamvis ea sit... 
Inbj. t. Grec. litt. prof. Olof Celsius install. sås. Orient. ling. prof. 
4 sid. fol. 


27; 


4 


-- - Sunt quidem singule ... 
Inbj. 1. adj. Marcus Engelsman's panegyr. ö. Carl XII. 
11. 
-- Magistratum Academicum . .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 


18,4 


Fabian Törner, RK. 
Sunt Apollinis... 
Inbj. t. adj. Johan Vallerius' install. sås. Mathem. prof. 4 sid. fol. 
XI Kal. Oktob. (= 319) 


Lars Roberg, Dec. (und.) 
Debemus & hoc... 
Magnus Olai Bromelius Med. adj. och provinsialläkare. 


ET 
Fabian Törner, ἢ. 


Habet has vices... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


13/33 


1713. 


Johan Steuchius, Log. ἃ Metaph. prof., RE. 
Sicuti eruditionis... 
Inbj. t. Acad. secret. o. adj. Carl Skunk's install. sås. Philos. moral. 
prof. 4 sid. fol. 


14/5 


12 


87. 


89. 


90. 


91. 


92. 


93. 


94. 


Ernst Meyer, 


Pehr Elvius, Mathem. super. prof. 
Quantum ornamenti... 
Inbj. t. mag. prom. 


20/5 


Fabian Törner, Pro R. 
Sceptra Academica... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


15/4 


Petrus Schyllberg, R. 
Ingens olim... 
Inbj t. rektorsombyte. 


10/:g 


1714. 


Laurentius Molin, Theol. prof. prim., Archiprep., R. 
Triste, ac funestum . .. 
Inbj. t. erkebisk. Haquin Spegel's begrafning och prof. Johan Up- 
marck”s parent. ö. honom. 6 sid. fol. 


X Kal. Jun. (= 33.) 
Omtr. i parent. samt i Nettelbladts Memoria II. 


Laurentius Molin, R. 
Hodiernus est dies... 
Inbj. t. rektorsombyte. 

XV Kal. Jul. (-:!?/6) 


Carl Lundius 
Quum Origines... 
Inbj. t. Michael Eneman's install. sås. Orient. ling. prof. 4 sid. fol. 


26/3 


Carl Lundius (und.) 
Eternam memoriam ... 


Inbj. t. bibliot. Eric Benzelius' parent. ö. Michael Eneman. 
20/44 


Carl Lundius 
Gaudeo effluxisse ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


10738 


95. 


97. 


98. 


99. 


100. 


101. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 13 


1718. 


Olof Rudbeck, R. 
Quando consideramus ... 
Inbj. t. Fabian Törner's och Petrus Schyllberg's oratt. i anl. af 
Carl XII:s återkomst. 


25, 


Laurentius Molin, Theol. prof. prim., Archiprep. Pro Κ. 
Quartus nunc agitur... 
Inbj. t. rector schol. triv., o. adj. Nicolaus Celsius” vers. orat. ö. 
Fredrik I o. Ulrika Eleonoras förmälning. 
VI Kal. Apr. (= 31,5) 


Olof Rudbeck d. y., BR. 
Inter summos viros... 
Inbj. t. prof. Carl Lundius' begrafning och prof. Fabian Törner's 
parent. ö. honom. 6 sid. fol. 
25/5 
Omtr. i parent. (tryckfel 1615) samt i Nettelbladts Memoria IV. 
Johan Upmarck, R. 
Quod sapienti majorum ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


18..4 


1716. 


Daniel Djurberg, Theol. prof., R. 
Si presidia ... 
Inbj. t. Matthias Sveder's install. sås. Jur. prof. 4 sid. fol. 


15.“ 


Daniel Djurberg, ἢ. 
Quemadmodum plereque ... 
Inbj. t. adj. Laurentius Jacobi Arrhenius install. sås. Hist. prof. 
4 sid. fol. 


187, 


Daniel Djurberg, Theol. prof., R. 
Fata mortalium ... 
Inbj. t. prof. Johan Upmarck's parent. ö. prof. Harald Vallerius. 
4 sid. fol. 
10/4 


Omtr. i parent. samt i Nettelbladts Memoria II. 


14 


102. 


103. 


104. 


105. 


106. 


107. 


108. 


109. 


110. 


Ernst Meyer, 


Daniel Djurberg, Theol. prof., R. 
Non deesse arbitramur... 
Inbj. t. prof. Åboens. Israel Nesselius' install. sås. Grec. ling. 
prof. 4 sid. fol. 


16/5 


Olof Celsius, Orient. ling. prof. 
Ad trieretica Academie ... 
Inbj. t. mag. prom. 
1174 
Daniel Djurberg, Theol. prof., R. 
Quemadmodum definiunt ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


157, 


Johan Reftelius, RE. 
Crastinus imminet... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


18..4 


Lars Roberg (und.) 
Pariter cum literaria ... 


Inbj. t. dissektionsöfningar. 
Dec. 


1717. 


Lars Roberg, R. 
Refert Plutarchus ... 
Inbj. t. Fabian Törner's panegyr. ö. Carl XII. 4 sid. [0]. 


37, 
—  Tenuit clarissimam ... 
Inbj. t. Jur. nat. & gent., Philos. moral. prof. Lund. Johan Her- 
mansson's install. sås. Eloqu. & Polit. prof. Skytt. 
9/5 
—  Adest tempus... 


Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
Odat. ο. u. år. I K. B:.:s ex. tillskr. Jun. 1717. 


Pehr Elvius, RE. 
Quod in publici... 
Inbj. t. prof. Fabian Törner's lat. o. mag. Petrus Hörberg's sv. 


vers. parentt. ö. universitetskansleren Carl Piper. 
24; 
/11 


Omtr. i parent. 


111. 


112. 


113. 


114. 


115. 


116. 


117. 


118. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 15 


Pehr Elvius, R. 
Magistratum Academicum ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


1314 


1718. 


Johan Palmroot, R. 
Eo, jam vivimus... 
Inbj. t. prof. Johan Hermansson's panegyr. ὃ. Carl XII. 


26/4 
—— In luctu atque... 
Inbj. t. prof. Fabian Törner's parent. ö. prof. Petrus Elvius. 
4 sid. fol. 
18,4 


Omtr. i parent. 


Quod per preteritum... 
Inbj. t. rektorsombyte. 
1574 
Johan Hermansson (und.) 
In numerosa clarissimorum ... 
Inbj. t. hans parent. ö. prof. Johan Vallerius. 4 sid. [0]. 


3,13 


Omtr. i parent. 


Olof Celsius, Orient. ling. prof., R. 
Divina adspirante... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


12,13 


1719. 


Daniel Lundius, R. 
Annus jam agitur... 
Inbj. t. proff. Olof Rudbeck d. y.:s, Johan Hermansson's, Lau- 
rentius Arrhenius och mag. Elias Frondin's parentt. ö. Carl 
XII. 4 sid. fol. 


SP 
—-— Sacra coronationis... 
Inbj. t. proff. Johan Reftelius', Olof Rudbeck d. y.:s, Fabian 
Törner's och adj. Laurentius Alstrin's oratt. på lat. o. sv. prosa 


Ο. vers i anl. af Ulrika Eleonoras kröning. 
17/8 


16 


119. 


120. 


121. 


122. 


123. 


125. 


126. 


127. 


Ernst Meyer, 


Matthias Steuchius, Erkebisk., Procanc. 
Ad sapientie cultum ... 
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 


19.8 


Daniel Lundius, R. 
Quamvis omnes... 
Inbj. t. rector schol. Ups. o. adj. Nicolaus Celsius” install. sås. 
Mathem. super. prof. 4 sid. fol. 
24 
Fabian Törner, Eloqu. prof. 
Adsunt solemnia . .. 
Inbj. t. mag. prom. 
τ᾿ 
Daniel Lundius, R. 
Grave Rectoris... 
Inbj. t. rektorsombyte. 
18:76 
Fabian Törner, R. 
Si inter moralem. .. 
Inbj. t. adj. Andreas Grönwall's install. sås. Philos. moral. prof. 
4 sid. fol. 
21,8 
Lars Roberg, Med prof., Dec. (und.) 
Literis Illustrissimi... 
Assess. coll. med. o. provinsialläkaren Petrus Martin Med. adj. 
18/9 
Fabian Törner, RK. 
Quam late... 
Inbj. t. Jur. adj. Petrus Castovius' install. sås. e. o. Jur. prof. 


1110 


Quod rei literarie... 

Inbj. t. Grec. ling. prof. Lund. Flavus Steuchius' install. sås. 
Mathem. prof. och hans orat. »de usu ac prestantia Algebre». 
4 sid. fol. 


32] 


Johan Reftelius. 
In imperiis... 
Inbj. t. Petrus Schaeij's Vestm. orat. »de prestantia pacis». 


137,32 


128. 


129. 


130. 


131. 


132. 


133. 


134. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 17 


Fabian Törner, R. 
Deo ter Optimo... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


16/33 


1720. 


Israel Nesselius, R. 
Vidimus diu... 
Inbj. t. proff. Matthias Sweder's, Johan Hermansson's, Nils 
Celsius' och v. bibliot. Matthias Asp's panegyr. ö. kungaparet i 
anl. af freden. 4 sid. fol. 
V Non. Maj. (= 35) 


Johan Hermansson (und.) 
Quod sapiens antiquitas ... 
Inbj. t. hans parent. ὅ. pres. i krigskoll. Nils Gyllenstierna. 4 
sid. fol. 


13.4 


Israel Nesselius, R. 
Honorificam Magistratus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


1676 


Fabian Törner, Pro R. 
Insperato occidit... 
Inbj. t. Elisabeth Haquini Spegel's, g. τὰ. prof. Johan Steuchius, 
begrafning. 4 sid. fol. 


26/7 


Johan Steuchiug, Philos. theor. prof., R. 
Quod supplici voce... 
Inbj. t. prof. Israel Nesseliug', adj. Arvid Arrhenius', Rabbi Simeon 
Rosenbaum's (hebr.) ο. Johan Glock's Holm. tacksägelseoratt. ö. 
freden. 4 sid. fol. 


4.2 


---.- Factum est divina... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


147492 


Meyer: BIbl. öfver Upsala Program. 2 


18 


135. 


136. 


137. 


138. 


139. 


140. 


141. 


Ernst Meyer, 


1721. 


Petrus Schyllberg, Poes. prof., I. 
Celebritatem Jubilzei... 
Inbj. t. jubelfesten i anl. af Lutherska lärans införande och Sver- 
ges befrielse samt därvid oratt. af bibliot. Eric Benzelius, prof. 
Israel Nesselius (grek.), Theol. adj. Jonas Fahlenius, mag. Johan 
Brisman (lat. vers), Andreas Winbom Vg. o. Fredrik Alstrin 
Dalk. 12 sid. 4:ο. 


17.g 


Die perendino... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


1578 


Johan Hermansson, Prof. Skytt., R. 
Illucescit cras... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


12,18 


Laurentius Arrhenius, I. 
Supplicationem, nullis ... 
Inbj. t. proff. Israel Nesselius' (prosa), Nicolaus Celsius' (vers) 
samt magg. Matthias Asp's (grek. vers) o. Carl Malmen's (lat. 


vers) panegyrr. ö. konungen i anl. af freden. 4 sid. fol. 
15.42 


1722. 


Johan Hermansson (und.) 
Du& res sunt... 
Inbj. t. hans parent. ὅ. fältmarsk. Carl Gustaf Rehnsköld. 4 
sid. fol. 
Kal. Apr. ( - 11) 
Omtr. i parent. 


Israel Nesselius, Grec. litt. prof. 
Ad ea, que... 


Inbj. t. mag. prom. 
11,78 


Laurentius Arrhenius, Hist. prof., R. 
Quod Academice ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


14 8 


142. 


143. 


144. 


145. 


146. 


147. 


148. 


149. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 19 


Andreas Grönwall, RE. 
Deo Optimo... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


14:4 


1723. 


Andreas Grönwall, Pro R. 
Majestatem optimarum ... 
Inbj. t. Polit. & Jur. Rom. prof. Johan Reftelius” install. sås. Jur. 
patr. prof. 4 sid. fol. 


28/4 


—-- Augustissimo Clementissimoque ... 
Inbj. t. Moral. prof. Johan Malmström's install. sås. Jur. Rom. 
prof. och hans orat. »Regia de potestate in Augustum collata 
populi Romani lex...» 


2413 


Laurentius Molin, Theol. prof. prim., Archiprep., R. 
Quod antiquitate generis... 
Inbj. t. Anna Elavi Tersera's, g. m. erkebisk. Matthias Steuchius, 
begrafning. 4 sid. fol. 
V Id. Jun. ( -?/e) 


Laurentius Molin, R. 
Summum est... 
Inbj. t. v. bibliot. o. Acad. secret. Eric Alstrin's install. sås. Log. 
& Metaph. prof. 
V Id. Jun. ( - 5,6) 


— - Perendinus est... 
Inbj. t. rektorsombyte. 
XVII Kal. Jul. (- 5.6) 


Johan Reftelius, R. 
Fuerunt inter veteres... 
Inbj. t. Theol. prof. prim. Laurentius Molin's begrafning samt 
Eric Benzelius' parent. ö. honom. 6 sid. [0]. 
148 
Omtr. i parent. 
Johan Reftelius, Jur. patr. prof., R. 
Tunc cum Rebuspublicis... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


12,3 


20 Ernst Meyer, 


1724. 


Olof Rudbeck, R. 
150. Ἐπί equidem Boni... 
Inbj. t. bibliot. Eric Benzelius install. sås. Theol. prof. 4 sid. fol. 


9.4 


151. Commune ferme... 


Inbj. t. rektorsombyte. 


15/ 


152. Olof Celsius, RB. 
Haut letior... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


11/39 


153. Olof Celsius, Orient. ling. prof., R. 
Astrorum scientia ... 
Inbj. t. adj. Eric Burman's install. sås. Mathem. super. prof 
4 sid. fol. 


13:42 


1725. 


154. Petrus Schyllberg, Poes. prof. 
Adsunt jam solennia... 


Inbj. t. mag. prom. 
1/6 


155. Daniel Djurberg, R. 
Quotquot studia ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


166 


Johan Malmström, R. 
156. «De optimo mortis... 
Inbj. t. prof. Petrus Schyllberg's parent. ö. Mathem. super. prof. 
Nicolaus Magni Celsius. 6 sid. fol. 


30 10 


157. Divina, favente... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


18/,3 


158. 


159. 


160. 


161. 


162. 


163. 


164. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets Program. 21 


1726. 


Lars Roberg (und.) 
Subjecti anatomici... 
Inbj. t. hans föreläsningar om kraniet. 
38. 
Fabian Törner (und.) 
Auspicata jam lux... 
Inbj. t. Georg Giwdda's o. Carl Reinkold Berch's Holm. oratt. i 


anl. af Fredrik I:s 50-års födelsedag. 4 sid. fol. 
XV Kal. Maj. (-- "1.2 


Lars Roberg, R. 
Quod in otio... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


15,6 


Fabian Törner, Eloqu. prof., RK. 
Vixit, ἃ bene... 
Inbj. t. Acad. questor Birger Nicolai Rommel's begrafning o. 
prof. Johan Hermansson's parent. ὃ. honom. ὃ sid. fol. 
148 
Omtr. i parent. 


Fabian Törner, R. 
Duobus antea... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


7/38 


1727. 


Olof Rudbeck (und.) 
Gunstige Läsare. En gamal... 
Inbj. (på sv. vers) t. Johan Fick's vers. tal i anl. af Ulrika Eleo- 


noras födelsedag. 
32/, 


Johan Hermansson (und.) 
Frustra viros... 
Inbj. t. Johan Palmroot's begrafning och hans parent. ö. honom. 
4 sid. fol. 
Ὁ1}6 - 


Omtr. i parent. 


22 


165. 


166. 


167. 


168. 


169. 


170. 


171. 


172. 


Ernst Meyer, 


Daniel Lundius, RK. 
Honorificum pariter ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 

14,5 

Israel Nesselius, I. 

Quemadmodum turbulentis... 
Inbj. t. Orient. ling. prof. Olof Celsius' install. sås. II Theol. 
prof. 4 sid. fol. 


5/10 


Flavium Claudium... 
Inbj. t. Theol. adj. Eric Melander's install. sås. IV Theol. prof. 
4 sid. fol. 


3210 


De hominis quidem ... 
Inbj. t. bibliot. Georg Wallin's parent. ö. öfverceremonimästaren 
Johan Gabriel Sparfwenfeld. 4 sid. fol. 


8.12 


Omtr. i parent. 


----- Quod circa solstitium ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


137,3 


1728. 


Petrus Schyllberg, EI. 
Quemadmodum Alexander... 
Inbj. t. Johan Bredenberg's orat. i anl. af Ulrika Eleonoras 
födelsedag. 4 sid. fol. 


21,1 


In Lingvarum Orientalium .. . 
Inbj. t. adj. Andreas Boberg's install. sås. Orient. ling. prof. 
6 sid. fol. 
Ta 
—— Quemadmodum societates ... 
Inbj. t. assess. Jacob Wallrave's install. sås. Jur. Rom. prof. 4 
sid. fol. | 


23 4 


173. 


174. 


175. 


177. 


178. 


179. 


180. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 23 


Johan Hermansson, Prof. Skytt. (und) 
Egregie loquitur... 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol. 
2/6 


Ett annat ex. med felaktigt årtal 1718 i st. f. 1728. 


Petrus Schyllberg, ΚΠ. 
Eo jam vivimus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
1674 
Johan Hermansson, Prof. Skytt., R. 
Inter innumera... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


13,18 


1729. 


Johan Hermansson (und.) 
Nunquam satis... 
Inbj. t. Gustaf Bonde's orat. i anl. af Ulrika Eleonoras födelsedag. 


19/, 


Laurentius Arrhenius, ΠΝ. 
Dum innumera... 
Inbj. t. Poes. prof. Petrus Schyllberg's install. sås. Theol. prof. 
4 sid. fol. 
VI Id. Jun. (= ?/e) 


Ut ceteris artibus... 
Inbj. t. v. bibliot. Matthias Asp's install. sås. Poes. prof. 4 sid. fol. 
VI Id. Jun. (= "/e6) 


Exoptatissimus mihi... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


1576 


Andreas Grönwall, ΠΝ. 
Dum in eo... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


18,92 


24 


181. 


182. 


183. 


184. 


185. 


186. 


187. 


188. 


Ernst Meyer, 


1730. 


Eric Alstrin, RB. 
Illucescet propediem . .. 
Inbj. t. Arvid Gradin's Dalk. grek. orat. i anl. af Ulrika Eleonoras 
födelsedag. 4 sid. fol. 


187, 


— Permulta quidem... 
Inbj. t. Secret. Soc. Litt. & Scient. Anders Celsius' install. sås. 
Astron. prof. 4 sid. [0]. 


317, 


— Composuit nuper... 


Inbj. t. Matthias Asp's vers. parent. ὅ. landtgrefve Carl af Hessen. 
4 sid. fol. 


Ἵ 8 


— Ηἰς ipse annus... 
Inbj. t. jubelfesten i anl. af Augsburgiska bekännelsen samt oratt. 
af prof. Eric Melander, adj. Andreas Winbom o. Magnus Beronius, 
mag. Johan Trast, Sven Jacob Geringius ο. Johan Nath. Golitz. 
4 sid. fol. 
14/8 


Omtr. i Geringii orat. 


—— Post Jubilei... 
Inbj. t. rektorsombyte. 
21/8 


Olof Celsius, Theol. prof., R. 
Quantacunque fuerit ... 
Inbj. t. erkebisk. Matthias Steuchius' begrafning och hans parent. 
ö. honom. 4 sid. fol. 
13,9 
Omtr. i parent. 


Olof Celsius, R. 
Quam eclarum olim... 
Inbj. t. Samuel Klingenstierna's install. sås. Mathem. prof. 4 sid. fol. 
V Id. Oct. (= ""/10) 


— Principibus viris... 
Inbj. t. Acad. questor Elias Frondin's install. sås. Hist. prof. 
4 sid. fol. 


1.4 


189. 


190. 


191. 


192. 


193. 


194. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 25 


Olof Celsius, R. 
Quem senis abhinc... 
Inbj. t. rektorsombyte. 
Prid. Id. Decemb. (= 127.) 


1731. 


Anders Celsius (und) 
Gunstige Läsare. Ulricas Stjerna... 
Inbj. (sv. vers) t. herr Rudbeck's vers. orat. i anl. af Ulrika Eleo- 


noras födelsedag. 
23 ͵" 


Johan Reftelius, R. 
Oculis animisque ... 
Inbj. t. Henning Gyllenborgs' (lat. pr.), Eric Er. Tunelius' Vestm. 
(grek. vers) ο. Johan Christopher Holmberg's Upl. (sv. vers) oratt. 
i anl. af Fredrik I:s födelsedag. 4 sid. fol. 


2074 


Andreas Grönwall, Ethic. & Polit. prof., Prom. 
Habent hoc virtus... 


Inbj. t. mag. prom. 
18.4 


Johan Reftelius, R. 
Depono munus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


16 2 


Henning Adolf Gyllenborg, R. 
Quamquam Omnipotens ... 
Inbj. t. Arvid Arrhenius' (lat. pr.), Lars Anders Adlerbielke's 
(sv. vers), mag. Andreas Thomeus (lat. pr.) o. Carl Asp's (sv. 
vers) oratt. i anl. af Fredrik I:s återkomst från sin resa. 


18:44 


Nonus jam agitur... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


13,12 


26 


196. 


197. 


198. 


199. 


200. 


201. 


ι9 
O 
ἴϑ 


203. 


204. 


Ernst Meyer, 


1732. 
Israel Nesselius, ἢ. 
Splendidissimum orbis... 


Inbj. t. Olof Reftelius Ups. o. Magnus Lönbohm's Verml. (sv. 


vers) oratt. i anl. af Ulrika Eleonoras födelsedag. 
28} 


Johan Steuchius, Erkebisk., Procanc. 
Dum ad felicem ... 
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 4 sid. fol. 


Domin. Quinquag. (= 39,4) . 
Omtr. i Promotio doctoralis 1732. Stockh. 1733 [0]. 


Israel Nesselius, RB. 
Ridentur haud raro... 
Inbj. t. Poes. prof. Matthias Asp's install. sås. Eloqu. prof. 
16. 
----- Si quid unquam... 
Inbj. t. Theol. adj. Magnus Beronius install. sås. Poes. prof. 


167, 


Quamvis Scepticorum . .. 
Inbj. t. adj. Andreas Winbom's install. sås. Metaph. & Log. prof. 
o. hans orat. »de libertate ratiocinandi». 
7.5 
— - Instat jam ultimus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


148 


Eric Melander, R. 
Inestimabile prorsus... 
Inbj. t. bibliot. Georg Wallin's install. sås. Theol. prof. o. hans 


orat. »de usu et abusu Theologix moralis>. 


15 ,) 


- Adest crastina... 
Inbj. t. prof. Magnus Beronius' vers. orat. till Gustaf II Adolfs 
minne. 4 sid. fol. 
bar 
-- — ”Tria sunt... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


18,42 


203. 


206. 


208. 


209. 


210. 


211. 


212: 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 27 


1733. 


Jacob Weallrave, ἢ. 
Heroum non eadem... 
Inbj. ἃ. Albin Grundelstierna's parent. ὃ. fältmarsk. Simon Grundel 
Helmfeldt. 
Prid. Non. Apr. (= 4/4) 


— — Rectoris Academici... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


1δ᾽6 


Lars Roberg, R. 
Quod fausté, feliciter... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


13/43 


1734. 


Andreas Grönwall, R. 
Recurrit, per annuam... 
Inbj. t. Isac Cardon's Ög. orat. i anl. af Ulrika Eleonoras födelse- 
dag. 4 sid. fol. 


197, 


---- - Ad seculi decus... 
Inbj. t. Olof Celsius d. y.:s orat. i anl. af Frekrik I:s födelsedag. 
4 sid. fol. 


1774 


Elias Frondin, Hist. prof. (und.) 
Preciara inter... 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol. 


16/4 


Andreas Grönwall, RE. 
Gravissimum Rectoratus . .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 


196 
Petrus Schyllberg, Theol. prof., R. 


Honorifica Magistratus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


11,1 


28 


214. 


215. 


216. 


217. 


218. 


219. 


220. 


Ernst Meyer, 


1735. 


Johan Hermansson, R. 
Principes gentibus... 
Inbj. t. mag. Olof Abr. Burman's (lat. vers), Gabriel Ödman's 
Smol. o. Andreas Bauman's Upl. (sv. vers) oratt. i anl. af 
Fredrik I:s födelsedag. 4 sid. fol. 


167, 


Semestre jam effluxit... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


15/4 


Georg Wallin, R. 
Amorem mutuum ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


10,18 


1736. 


Elias Frondin, RK. 
Geminas, inde... 
Inbj. t. Philos. theor. prof. Andreas Winbom's install. sås. Theol. 


prof. 
Prid. Id. Mart. (= !$/g) 


— Plaudite Cives... 
Inbj. (stenstil) t. Johan Ammnell's Upl. vers. orat. i anl. af Fredrik 
I:s födelsedag. 6 sid. fol. 
XVI Kal. Maj. (= 15) 


— Omnium, quibus... 
Inbj. t. hans parent. ö. prof. Daniel Diurberg. 4 sid. fol. 
9/6 
Omtr. i parent. 
-— — Divina sic auxiliante... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


16/4 


Andreas Boberg, RK. 
Splendidum atque decorum ... 
Inbj. t. adj. Petrus Ullén's install. sås. Philos. theor. prof. samt 
hans orat. »Philosophum Dei gloriam et reipublice commoda 
velle promovere». 4 sid. [0]. 
1710 


221. 


222. 


223. 


224. 


225. 


226. 


227. 


228. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 29 


Andreas Boberg, R. 
Cum imminentibus jam. .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 


127,3 


1737. 


Samuel Klingenstierna, RK. 
Annus hoc ipso... 
Inbj. t. Zacharias Fredric Köster's orat. i anl. af Ulrika Eleo- 


noras födelsedag. 
237, 


Quod a Deo... 
Inbj. t. Petrus Ubman's Upl. orat. i anl. af Fredrik I:s födelsedag. 


1774 


--— Quantum prisci... 
Inbj. t. adj. Gabriel Mathesius' install. sås. Grec. ling. prof. ο. 
hans orat. »quenam esse debeat commendatio lingug&e Greece. 
4 sid. fol. | 
1 8 
Lars Roberg, Dec., Prom. 
Ad Promotionem doctoralem . .. 
Inbj. t. Petrus Hamnerin's lectio ?'/4 ο. diss. t/s »de natura 
febrium>. 
Odat. I: Hamnerins Diss. 4:0. Diss. 


Samuel Klingenstierna, RK. 
Non ita pridem... 
Inbj. t. prof. Elias Frondin's parent. ö. prof. Johan Hermansson. 
4 sid. fol. 
5/4 
Quandoquidem Rectoratus ... 
[50]. t. rektorsombyte. 


29/4 


Andreas Boberg, Orient. ling. prof. 
Plurimum semper... 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol. 


29/4 


30 Ernst Meyer, 


229. Olof Celsius, R. 
Fidem, seu religionem . .. 
Inbj. t. Eloqu. prof. Matthias Asp's install. säs. Theol. prof. o. 
hans orat. »de libertinismo hodierno in rebus sacris>. 4 sid. fol. 


9,10 

280. Est hodie natio... 

Inbj. t. Poes. prof. Magnus Beronius' install. sås. Theol. prof. 
4 sid. fol. 
18; 10 

231. De Eloquentia Greca... 

Inbj. t. Acad. secret. o. adj. Petrus Ekerman's install. sås. Eloqu. 
prof. 4 sid. fol. 
1610 

232. ---- Poétas quondam... 

Inbj. t. v. bibliot. Johan Ihre's install. sås. Poes. prof. o. hans 
orat. »δὴ ad veterum in poäsi Latina felicitatem et elegantiam 
recentiora hec tempora adspirare possint». 4 sid. [0]. 

28.40 

233. —- Veritati plurimum... 

Inbj. t. adj. Engelbert L. Haleniugs' install. sås. 6. o. Philos. 
prof. o. hans orat. »de indole veritatis philosophice...» 4 sid. [0]. 
λει 

234. Que ἃ condito... 

Inbj. t. adj. Laurentius Hydrén's install. sås. e. o. Philos. prof. o. 
hans orat. »de literarum humaniorum cum partibus philosophie 
principalibus nexu». 4 sid. fol. 

18 1] 
239. Si qui Heliconis... 
Inbj. t. prof. Andreas Winbom's o. Olof Celsius d. y.:s (vers.) 
parentt. ö. universitetskansleren Gustaf Cronhielm. 
18,21 
236. —— Sic demum per... 


Inbj. t. rektorsombyte. 


16:12 


238. 


239. 


240. 


241. 


242. 


243. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 31 


1738. 


Johan Reftelius, RK. 
Si repetere queat... 
Inbj. t. Jacob Philip Schwerin's orat. i anl. af Fredrik I:s födelse- 
dag. 4 sid. fol. 
Prid. diei Nat. (-- 372) 
Äfven en andra upplaga. — Omtr. i orat. 


Vix cogitari... 

Kungörelse om de ord. ferierna vid universitetet: >Aestivales a 
die Petri Pauli ad diem Bartholomei, Hiemales a die S. Thome 
ad festum Epiphanias, & Pascales a Dom. Palm., XIV dierum> 
samt uppmaning t. studenterna att vid deras slut ofördröjligen 
återvända. Jfr. Constit. Acad. Cap. XXI. 


6, 5 


Elias Frondin, Hist. prof., Stip. Helmf. Insp. (und.) 
Due potissimum ... 
Inbj. t. Johan Brauner's Stip. Helmf. orat. »de utilitate peregri- 
nationis». 


0: 
8 


Johan Reftelius, RK. 
Memoria teneo... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


16/4 


Olof Rudbeck, R. 
Academica sceptra ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


1812 


1799. 


Anders Celsius, R. 
Effulget iterum ... 
Inbj. t. mag. ling. Angl. Anders Hesselius Americanus' orat. i 
anl. af Ulrika Eleonoras födelsedag. 


51" 
-- - In omni Republica... 


Inbj. t. Poes. prof. Johan Ihre's install. sås. Prof. Skytt. o. hans 


orat. om studia polit. et eloqu. 4 sid. fol. 
44 


32 


244. 


245. 


246. 


247. 


248. 


249. 


250. 


Ernst Meyer, 


Lars Roberg (und.) 
Posteaquam Clarissimus. .. 
Inbj. t. Med. cand. Gustaf Fredrik Voigtlender's Holm. diss. 
54 och hans Med. dokt. prom. ?!/gs [rättadt till ?/s]. 4 sid. 4:0 


utan särsk. titelblad. 
Odat. 


Johan Ihre, Eloqu. & Polil. prof. Skytt. (und.) 
In immensum benignissimi... 
Inbj. t. Eric Brahe's orat. »Calamitatem patrie nostre, sub 


unione Calmariensi ab exteris oppresse». 4 sid. fol. 
16/5 


Omtr. i orat. 


— —- Qui varia rerum... 
Inbj. t. Nils Adam Bielke's orat. »>Felicitatem patrie nostre a 
Gustavo I gl. m. restitutam»>. 4 sid. fol. 

81/5 


Omtr. i orat. 


Anders Celsius, R. 
Semestre Rectoris... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


17 6 


Nils Rosén 
A pluribus retro... 
Inbj. t. Med. lic. Olof Kalmeter's Med. dokt. prom. 


7 


Andreas Grönwall, R. 
Adest tempus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


1513 


1740. 


Lars Roberg, Prom. (und.) 
Posteaquam Medicine... 
Inbj. t. Med. lic. Petrus Lundberg's Smol. Med. dokt. prom. ?"/1. 
Odat. 
1: »Quum in Regia Acadernia Upsal. ... Petro Lundberg... honores... 
conferrentur». Ups. 1740. 4:0. 


251. 


252. 


259. 


254. 


255. 


236. 


257. 


258. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 33 


Samuel Klingenstierna, Mathem. inf. prof., Prom. 
Ad gloriam universe... 


Inbj. t. mag. prom. 
4[6 


Eric Melander, R. 
Non sine precipua... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


18:4 


Nils Rosén, S. R. M. Med., Coll. med. ass., Med. theor., 
Phys., Anat., Bot. & Chem. prof., Prom. 
Eo jam ventum ... 
Inbj. t. Abraham Beck's Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 


18/4 


Elias Frondin, Hist. prof., R. 
Vivendi beneficio. .. 
Inbj. t. Med. adj. (!) Nils Rosén's install. sås. Med. prof. o. hans 
orat. »de apto medicin& studioso»>. 4 sid. fol. 
13/40 


Elias Frondin, R. 
Cum multa nobis... 
Inbj. t. Daniel Solander's install. sås. Jur. patr. & Rom. prof. 
o. hans orat. »de legis et jurisprudentie civilis necessitate». 
4 sid. fol. 


23/10 


—  Dulcissimam carminum ... 
Inbj. t. adj. Arvid Arrhenius install. sås. Poes. prof. 4 sid. fol. 


2/4 


Elias Frondin, Hist. prof., RE. 
Qua re gratius... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


14/33 


1741. 


Matthias Asp, R. 
Quam ingens sul... 
Inbj. t. prof. Johan Ihre's parent. ö. Olof Rudbeck d. y. 4 sid. fol. 
1/8 


Omtr. i parent. 


Meyer: Bibl. öfver Upsala Program. 3 


94 


259. 


260. 


262. 


263. 


264. 


Ernst Meyer, 


Matthias Asp, Theol. prof., R. 
Adest statum ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


16/4 


Andreas Boberg, RK. 
Post dispulsas... 
Inbj. t. v. Botan. prof. o. Med. class. naval. Carl Linneus' in- 
stall. sås. Med. pract. prof. o. hans orat. »quid quantumque 
emolumenti in medicina, ex itinere per provincias patrie instituto, 
sperari queat». 4 sid. fol. 


25:10 


Omtr. i Orat. Lugd. Bat. 1743. 8:0. 


- Quantum in domo... 
Inbj. t. 6. o. Not. i kommersekoll. Anders Berch's install. sås. Jur. 
oecon. & commerc. prof. o. hans orat. »>rempublicam nec... 
tueri posse dignitatem, nisi in rebus oeconomicis rite instructi... 
civesa. 4 sid. [0]. 


23.3; 


Nils Rosén, 5. R. M. Med., Coll. med. ass., Med. prof., Prom. 
Ut regna & imperia ... 
Inbj. t. Med. lice. Zacharias Strandberg's och Eberhard Rosén's 
Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 

δ. 

På Vesteräs-ex. stär antecknadt: »Programma hocce totum integrum 
qua verba qua sententias excertum (!) esse ex Dissertatione De usu 
Hydrargyri habita Lipsie 1735 a Ch. Frid. Sartorio, certe certius est>. — 
Jag har ej varit i tillfälle att se denna diss. 


Andreas Boberg, RK. 
Fasces academicos... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


1318 


1742. 


Andreas Winbom, ἢ. 
Adest jam tempus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


16/6 


NO 
δι 
ὧι 


266. 


267. 


269. 


270. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 35 


Samuel Klingenstierna, R. 
Si supremus pie... 
Inbj. t. erkebisk. Johan Steuckius' begrafning o. prof. Eric Me- 


lander's parent. ö. honom. 4 sid. fol. 
1090 


Omtr. i parent. 


---- .- Tantum imis... 
Inbj. t. parentt. ö. Ulrika Eleonora af Theol. prof. Matthias Asp, 
Jur. prof. Daniel Solander, Med. prof. Nils Rosén, Eloqu. prof. 
Petrus Ekerman, Philos. prof. Laurentius Hydrén (vers), docc. 
Christopher Clewberg (hebr.), Olof Celsius d. y. (sv. vers) samt 
Jacob Krook Nyl. (lat. vers). 4 sid. fol. 


30/34 


— - Tempus jam adest... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


12/32 


1743. 


Carl Linngeus, Med. & Bot. prof., Prom. 
Historia naturalis... 
Inbj. t. Med. lic. Johan Westman's Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 
a 
Afhandl.: Några naturhistoriska nyheter. 
Omtr. i Amoenitates Vol. 2 samt i Oratio de telluris habitabilis 
ineremento. Lugd. Bat. 1744. 8:0. 


Johan Ihre (und.) 
Sub ancipiti illo... 
Inbj. t. Carl Iserhielm's orat. i anl. af Fredrik I:s födelsedag. 
4 sid. fol. 


17/4 


Anders Celsius, Mathem. super. prof., Prom. 
Laudabilis omnino ... 
Inbj. t. mag. prom. 


19/8 


Magnus Beronius, R. 
Magistratu Academico ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


1974 


36 


272. 


272. 


274. 


275. 


276. 


277. 


278. 


279. 


Ernst Meyer, - 


Anders Celsius, RK. 
Mirabilis illa... 
Inbj. t. mag. legens Johan Amnell's (lat. vers) o. Johan Abraham 
Lidenius8' Amer.-Holm. (sv. vers) oratt. i anl. af freden ο. tron- 
följarvalet. 

7/10 

Anders Celsius, Astron. prof., R. 
Ingenue fateor... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


181} 


1744. 


Petrus Ullén, RB. 
Quod nostris temporibus ... 
Inbj. t. prof. Elias Frondin's orat. ö. Adolf Fredriks ankomst 
till Sverge som utkorad konung. 6 sid. fol. 


57} 
Omtr. (med kurs. stil. 10 sid. fol.) i orat. 


— Si id jam... 
Upplysningar till studenterna om prelectioner, auscultationer o. 
disputationer samt i allm. om deras studier vid universitetet. 
14 
—— Nec oblivisci unquam ... 
Inbj. t. Gabriel Adolph Ribbing's (lat.) o. Nils Petrus Fougt's 
Angerm. (sv. hexameter) oratt. i anl. af Adolf Fredriks födelse- 
dag. 6 sid. fol. 
176 
— Nomen Poéte... 
Inbj. t. Philos. prof. Laurentius Hydrén's install. sås. Poes. prof. 
o. hans orat. »utrum et quibus de causis poetas 6 sua republica 
exterminandos censuerit Plato». 6 sid. [0]. 


1075 


-- -- Si nulla res... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


Gabriel Mathesius, R. 
Graviter ac vere... 
Inbj. t. prof. Magnus Beronius' parent. ö. erkebisk. Eric Ben- 
zelius. 4 sid. fol. 
18/30 


280. 


ιϑ 
Οὺ 


to 
[0.0] 
Oo 


985. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 97 


Nils Rosén, 5. R. Μ. Med., Coll. med. ass., Med. & Anat. 
prof., Prom. 
Mense Aprili... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. [0]. 
9/13 


Afhandl.: Ett fall af förgiftning genom Hyoscyamus. 


Gabriel Mathesius, RK. 
Fuit omnino... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


12:38 


1745. 


Petrus Ekerman, R. 
Viros, de puritate... 
Inbj. t. prof. Eric Magni Melander's begrafning o. prof. Matthias 
A4sp's parent. ö. honom. 4 sid. [0]. 


10/4 


Petrus Ekerman, Eloqu. prof., R. 

Pertristis, &, lamentabili ... 

Inbj. t. Johan Rosén's Gotob. (vers) o. Eric Bergmark's Smol. 
(prosa) oratt. 1 anl. af Adolf Fredriks födelsedag. 6 sid. fol. 


1 
δ 


—— Non id in... 
Inbj. t. prof. Lund. Mårten Strömer's install. sås. Astron. prof. 
4 sid. fol. 


12/4 


-—- Munus Rectoratus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


1576 


Johan Ihre, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R. 
Ea gratia est... 
Inbj. t. Carl Leuhusen's panegyr. ö. Adolf Fredrik. 4 sid. fol. 


2376 


Omtr. i orat. 


—-- Quum multi fatuo... 
Inbj. t. 6. ο. prof. & Theol. adj. Engelbert Halenius' install. sås. 
Theol. prof. o. hans orat.: »indoles veritatis theologice». 4 sid. fol. 


26/33 


38 


288. 


289. 


290. 


291. 


292. 


293. 


295. 


Ernst Meyer, 


Johan Ihre, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R. 
Solenni usu... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


13... 


1746. 


Olof Celsius, R. 
Quod felix, regnoque ... 
Inbj. t. prof. Laurentius Hydrén's o. v. bibliot. Olof Celsius d. y.:s 


oratt. i anl. af kronprins Gustafs födelse. 
19/, 


—  dC. Plinius Secundus... 
Inbj. t. adj. Nicolaus Wallerius' install. sås. Philos. theor. prof. 
4 sid. fol. 


20/4 


— Quoties in mentem... 
Inbj. t. Philos. theor. prof. Petrus Ullén's install. sås. Theol. 


prof. ο. hans orat. »>de formis credendi». 4 sid. fol. 
ny, 


Gabriel Mathesius, Prom. 
Recurrunt circa... 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol. 


5/6 


Olof Celsius, R. 
Multa quidem Academie... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


Rector (Johan Ihre, Pro R.) et Senatus. 
Quamvis Patres... 
Kungörelse om Fredrik Becker's ständiga relegation. 


1910 


Undert. Joh. Ihre. 


Laurentius Hydrén, RE. 
Ex linguarum Orientalium . .. 
Inbj. t. Grec. ling. prof. Gabriel Mathesius' install. sås. Theol. 
prof. o. hans orat. »de genuina ratione, in exegesi N. T., vocum 
Grec. significationes explicandi>. 4 sid. fol. 


2210 


296. 


298. 


299. 


300. 


301. 


302. 


303. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 39 


Laurentius Hydrén, Poes. prof., R. 
Sicuti prestantia ... 
Inbj. t. Orient. & Grec. ling. prof. Lund. Lars Benzelstierna's 
install. sås. Grec. ling. prof. o. hans orat. »de fatis et muta- 
tionibus lingue Greece». 4 sid. fol. 
29/30 
—— Annuo motu... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


14:92 


1747. 


Daniel Solander, Jur. patr. & Rom. prof., R. 
Ergone in lacrimas... 
Inbj. t. prof. Johan Ihkre's (lat.) ο. v. bibliot. Olof Celsius” (sv.) 
parentt. ö. universitetskansleren Carl Gyllenborg. 4 sid. fol. 
148 
Omtr. i Ihres orat. 
----.- Simul ac faustissimus ... 
Inbj. t. proff. Petrus Ekerman's (lat.) o. Roland Martin's (sv.) 
oratt. i anl. af Adolf Fredriks anträde till kanslersembetet. 4 
sid. fol. 
1/4 
Omtr. i Ekermans orat. 
—— Optimos laudare... 
[ΠΡ]. t. Edwald Ziervogel's (prosa) o. Johan Gust. Hallman's Holm. 
(vers.) oratt. i anl. af Adolf Fredriks födelsedag. 4 sid. fol. 
3/5 
— - Laudi sibi duxit... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


17/8 


Nils Rosén, R. 
De Historia, teste... 
Inbj. t. v. bibliot. Olof Celsius d. y:s install. sås. Hist. prof. o. 
hans orat. »de historia Septentrionis»>. 4 sid. fol. 
16/8 
—-- Annus propemodum ... 
Inbj. t. Grec. litt. prof. Lars Benz2elstierna's install. sås. Theol. 
prof. o. hans orat. »de consensu et dissensu inter ecclesiam La- 


tinam et Grecam>». 4 sid. fol. 
18 9 


40 


304. 


305. 


306. 


307. 


308. 


309. 


310. 


911. 


Ernst Meyer, 


- 


Nils Rosén, R. 
Musas Greecanicas ... 
Inbj. t. adj. Johan Ammnell's install. sås. Grec. litt. prof. 4 sid. 
fol. 


15/4 


Carl Linneeus, Arch. reg., Med. & Bot. prof., Prom. 
Deo ter optimo... 
Inbj. t. Med. licc. Barthold Rudolph Hast's o. Johan Bergstral's 
Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 


25/30 


Nils Rosén, R. 
Ut illam lucem ... 
Kungörelse om edens afläggande till Adolf Fredrik. 4 sid. fol. 


δ᾽) 


-— Triste id solamen ... 
Inbj. t. prof. Engelbert Halenius' parent. ö. erkebisk. Jacob Ben- 
zelius. 4 sid. fol. 
30... 
Omtr. i parent. 
- E magistratu Academico ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
13.,g 
Andreas Boberg, RK. 
Quod in legibus... 
Inbj. t. Acad. secret. Johan Eric Fick's install. sås. Jur. pract. 
prof. (ny professur) o. hans orat. »de sacerdotio justitie». 4 
sid. fol. 


17/39 


1748. 


-—  Feliciter & tranquille... 
Inbj. t. Joseph Israelsson's vers. orat. i anl. af kronprinsens 
födelsedag. 4 sid. fol. 


107, 


Qui nexum arctiorem... 
Inbj. t. adj. Nicolaus Wall's orat. i anl. af Fredrik I:s födelse- 
dag. 4 sid. fol. 


17”, 


312. 


313. 


314. 


315. 


316. 


317. 


318. 


319. 


Biblio grafi öfver Upsala Universitets-Program. 41 


Andreas Boberg, ἢ. 
Quod anno hocce... 
Inbj. t. mag. doc. Laurentius Jul. Kullin's (sv.) orat. i anl. af 
Adolf Fredrik's födelsedag. 4 sid. fol. 


Vg 


-— 51 qua disciplinarum ... 
Inbj. t. adj. Laurentius Dahlman's install. sås. Ethic. & Polit. 


prof. o. hans orat. »de viro civili virtutis amante>. 4 sid. fol. 
12 )ς 


Andreas Boberg, Orient. ling. prof., R. 
Dum pia quotidie... 
Inbj. t. prof. Olof Celsius' orat. i anl. af Adolf Fredriks besök 
i Upsala. 4 sid. fol. 


1875 


Andreas Boberg, RK. 
Sub adfulgente... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


15/6 


Matthias Asp, Theol. prof., R. 

Solenne semper... 

Inbj. t. adj. Eric Gustaf Lidbeck's panegyr. ö. Adolf Fredrik. 

4 sid. fol. 

22/6 

- — Dum Patria secum... 
Inbj. t. prof. Lars Benzelstiernd's orat. >Emolumenta patrie, 
ex pactis Svecico-Borussiacis> i anl. af hertig Carls födelsedag. 
4 sid. fol. 


6/30 


Olof Celsius, Theol. prof. prim., Archiprep. 
De Scholis earumque ... 
Inbj. t. skolans invigning. 4 sid. fol. 


23/40 


Matthias Asp, Theol. prof., R. 
Placuit Deo... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


1/33 


42 


320. 


321. 


322. 


323. 


324. 


325. 


326. 


321. 


Ernst Meyer, 


1749. 


Anders Berch, RK. 
Numina, pio... 
Inbj. t. Samuel Pomp's Fal. Dalk. orat. i anl. af kronprinsens 
födelsedag. 4 sid. fol. 

αι 
— Tandem aliquando... 

Inbj. t. adj. Carl Asp's orat. i anl. af prins Carls namnsdag. 
4 sid. fol. 

25, 
—-— Då de, som under... 

Inbj. t. prof. Olof Celsius (sv.) orat. i anl. af Adolf Fredriks 
besök i Upsala. 4 sid. fol. 

26/3 

Omnämnes utförligt i L. T. 1749. N:o 18. 

Natalis Augustissimi... 
Inbj. t. Johan Jenning's orat. i anl. af Fredrik I:s födelsedag. 
4 sid. fol. 
167, 
Carl Linneus, Arch. reg., Med. ἃ Bot. prof., Prom. 
Vita Sanitasque... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 
26/4 
Kort referat i L. T. 1749. N:o 34. 
Anders Berch, RK. 
Agmen solemniorum ... 
Inbj. t. Fredrik Wattrang's o. Jacob TWallman's oratt. i anl. af 
Adolf Fredriks födelsedag. 4 sid. fol. 

1/5 

Petrus Ekerman, Eloqu. prof., Prom. 
Academiam Upsaliensem . .. 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol. 

12/4 

Anders Berch, ἢ. 
Magistratum Academicum ... 
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »quamnam ad officia publica, 
quolibet anno vacua, servare debeat numerus studiosorum pro- 
portionem?» 4 sid. [0]. 

16,8 
nnéb. en tablå öfver studentproportionen vid offentliga embeten. 
Svensk öfvers. af H. L. Stockh. 1749. 8:0. Referat i L. T. 1749. 
N:o 52. 


328. 


329. 


330. 


331. 


332. 


333. 


334. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 43 


Samuel Klingenstierna, R. 
Quoties vertentibus... 
Inbj. t. Olof Söderberg's Verml. o. Johan Elerg' Blek. oratt. i 
anl. af prins Carls födelsedag. 4 sid. fol. 
24/9 
— — Qui letitie... 
Inbj. t. prof. Olof Celsius' parent. ὃ. Vet. Ak.:s sekret. Pehr 
Elvius. | 
2/10 
Nils Rosén, 5. R. Μ. Arch., Med. ἃ Anat. prof., Prom. 
Septem amplius... 
Inbj. t. Med. lic. Eric Erici Elff's Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 


10/:g 


Referat i L. T. 1750. N:o 1. 


Samuel Klingenstierna, RK. 
Quod munere Rectoratus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18,14 


1750. 


Carl Linneus, R. 
Aethereos illos ... 
Inbj. t. Martin Ekelund's Upl. (sv.) orat. i anl. af kronprinsens 
födelsedag. 4 sid. fol. 
12/, 
—-- - Nescio sane... 
Inbj. t. mag. Laurentius Svenonius Vg. orat. i anl. af prins 
Carls namnsdag. 4 sid. fol. 
277, 
---- Wett styrkes... 
Inbj. t.. prof. Olof Burman's (vers.) panegyr. ö. Adolf Fredrik. 
4 sid. fol. 
36 ᾿ς 
Öfvers. i Amoenitates Vol. 10. 
Anteckn. i K. B.:s ex. (af Öfverbibl. Klemmings hand): »'Skall vara 
af Joh. Ihre skrifvet wid en bråder tid', säger Apelblad i ett bref 
1780 förmodligen om detta>. 


------ Ηδυὰ alio referuntur... 
Inbj. t. mag. doc. Johan Rosén's orat. i anl. af Fredrik I:s födelse- 
dag. 4 sid. fol. 


16/4 


336. 


337. 


338. 


339. 


340. 


341. 


342. 


343. 


Ernst Meyer, 


Carl Linneeus, RK. 
NDlam mihi P. C.... 
Inbj. t. Eric Hydrén's o. Martin Kähler's oratt. i anl. af Adolf 
Fredriks födelsedag. 4 sid. fol. 
2/5 


Omtr. i Amoenitates Vol. 10. 


---- Ådest jam tempus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


Engelbert Halenius, R. 
Diviniori quam ceteros... 
Inbj. t. prof. Johan Ihre's orat. i anl. af prins Fredrik Adolfs 
födelse. 4 sid. fol. 


Id. Jul. (= 15,1) 
Omtr. i orat. 


--- - Summo sane jure... 
Inbj. t. mag. doc. Lund. Claudius Bliechert Trozelius' Ög. orat. 
»de auspiciis familie Gustavian&e in Oeconomiam patrige>», i anl. 
af prins Carls födelsedag. 4 sid. fol. 
IX Kal. Oct. (-- 33,0) 


- —- Per auspicatissimam ... 

Inbj. t. Med. adj. Johan Gottschalk Wallerius” install. i den nya 
professuren i Kemi, sedan ämnet »Fysik o. kemi», delats, så att 
Geom. prof. Samuel Klingenstierna blifvit prof. i Fysik. 4 sid. fol. 


2/32 


Utdrag i L. T. 1751. N:o 17. 


- -  Splendidum satis... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


13:42 


1751. 


Johan Eric Fick, RK. 
Que vel exstitit... 
Inbj. t. prof. Johan Amnell's panegyr. ö. Adolf Fredrik. 4 sid. 
fol. 


24/3 


Carl Linneeus, Arch. reg., Med. ἃ Bot. prof., Prom. 
Decennium jam prope... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 


7:9 


345. 


346. 


347. 


348. 


349. 


350. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-program. 45 


Johan Eric Fick, R. 
Cum ante hos... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
16.4 
Petrus Ekerman, R. 
Jamdiu, cum universa... 
Inbj. t. prof. Lars Benzelstierna's, Acad. quest. Petrus Julin's 
(vers), prof. Olof Celsius o. adj. Carl Aurivillius parentt. ö. 
Fredrik I. 6 sid. fol. 
7 
Petrus Ekerman, Eloqu. prof., R. 
Dignitatem alme... 
Inbj. t. Capitan. Inform. reg. Jonas Meldercreutz” install. sås. 
Geom. prof. o. hans orat. »de minimo et maximo>. 4 sid. fol. 


151} 


I K. B. ett något i afs. på radernas anordning olika ex. 


Petrus Ekerman, RK. 
Divine providentie... 
Inbj. t. proff. Gabriel Mathesius', Anders Berch's, Laurentius Hyd- 
rén's, Laurentius Dahlman's o. v. bibliot. Berge Frondin's oratt. 
i anl. af kröningen. 6 sid. fol. 
32 


Petrus Ekerman, Eloqu. prof., R. 
Ad Leges Academicas ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18,12 


1752. 


Nils Rosén, 5. R. Μ. Arch., Med. ἃ Anat. prof., Prom. 
Imperii pacatissimi... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 
26 
Med några minnesord öfver Fredr. Hasselquist. 
Gabriel Mathesius, R. 
Si par nobis... 
Inbj. t. prof. Olof Celsius' panegyr. ö. universitetskansleren Carl 
Ehrenpreus. 4 sid. fol. 


13/4 


851. 


302. 


399. 


304. 


390. 


900. 


3517. 


308. 


Ernst Meyer, 


Johan Ihre, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., Prom. 
Dum mira Serenissimi... 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol. 
148 


Omtr. i Acta promotionis philosophic&e. Ups. 1752. 4:0. 


Henric Benzelius, Erkebisk., Procanc. 
Annum proxime... 
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 6 sid. fol. 


16/6 


Daniel Solander, Jur. patr. & Rom. prof., Prom. 
Quantum ἃ longissimis... 
Inbj. t. den återupplifvade Jur. dokt. prom. (5 Jur. liec.) 4 
sid. fol. 


17/4 


Gabriel Mathesius, R. 
Adest jam tempus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
21 8 
Laurentius Hydrén, R. 
Si nihil eque... 
Inbj. t. Phil. baccalaur. Petrus Ascanius Norweg.-Dan. orat. i 
anl. af Fredrik V:s förmälning. 4 sid. fol. ΄ 
19/7 
Laurentius Hydrén, . (und) 
När hvarje medlem... 
Bön på sv. vers t. kon. ο.. drottn. att åhöra hans (?) orat. vid 
deras besök i Upsala. 4 sid. fol. 


0: 
;8 


Laurentius Hydrén, R. 
Augustum Udalrice... 
Inbj. t. Johan Christian Höjer's panegyr. ö. Lovisa Ulrika på 


Lovisadagen. 4 sid. fol. 
2858 


— Sicut nemo... 
Inbj. t. prof. Engelbert Halenius' o. mag. Samuel Älf's Ög. (vers) 
oratt. i anl. af Adolf Fredriks. återkomst från sin Norrländska 
resa. 4 sid. fol. 
119 


309. 


360. 


361. 


362. 


363. 


364. 


365. 


366. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 47 


Laurentius Hydrén, R. 
Nyss har Apollos... 


Inbj. på sv. vers t. Gezelius orat. i anl. af prins Carls födelsedag. 
4 sid. fol. 


2519 


Utdrag i L. T. 1732 N:o 78. 


----- Vacationem ἃ magnifico... 


Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
Id. Decemb. (= !3/12) 


1753. 


Lars Benzelstierna, R. 
Natales suos... 
Inbj. t. adj. Carl Aurivillius' orat. i anl. af Adolf Fredriks födel- 
sedag. 4 sid. fol. 
18,5 
--— Late patent... 
Inbj. t. prof. Olof Celsius" parent. ö. öfverhofintend. o. cere- 
monimäst. Carl Hårleman. 4 sid. fol. 


24 5 


-- Honorificum Rectoris... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


18/4 


Mårten Strömer, R. 
Quotquot incolunt... 
Inbj. t. prof. Petrus Ekerman's orat. i anl. af prinsessan Sophia 
Albertina's födelse. 4 sid. fol. 


16/10 


Mårten Strömer, Astron. prof, R. 
Quod munus Rectoratus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18/33 


1754. 


Johan Ihre, Prof. Skytt., R. 
Nimium exiliter. .. 
Inbj. t. Martin Ekelund's Ups. panegyr. ö. prins Carl. 4 sid. fol. 
271} 
Referat i L. T. 1754 N:o 15, der progr:s inneh. angifves: »Den tron at 
våra gamla fäder ej haft andra fartyg än små fiskarebåtar> vederlägges. 


48 


367. 


368. 


369. 


370. 


371. 


372. 


373. 


374. 


Ernst Meyer, 


Johan Ihre, Prof. Skytt., R. 
Postquam 5:2 Regie... 
Inbj. t. Poes. prof. Laurentius Hydrén's install. sås. Theol. prof. 
o. hans orat. »de natura ac prestantia religionis Evangelico- 


Lutheran&e». 4 sid. fol. 
214 


— - [Iis jam non... 
Inbj. t. kongl. lifmed., bibliot. Samuel Aurivillius parent. ὅ. 
hofrättsrådet Eric Petreus. 4 sid. fol. 
6,3 
—-- Uti Romani glorie... 
Inbj. t. Carl Fredrik Georgii's install. sås. Hist. prof. o. hans 
orat. »de indole et natura testimoniorum historicorum, eorumque 


legitimo usuw>. 4 sid. [0]. 
27 


---- Translato haud ita... 
Inbj. t. adj. Carl Aurivillius' install. sås. Poes. prof. o. hans 


orat. »de imitatione veterum poäötarum>»>. 4 sid. [0]. 
1/g 


—- - Nunquam letiori. .. 
Inbj. t. mag. Gustaf Anton Boudrie's orat. i anl. af Adolf Fredriks 
födelsedag. 4 sid. fol. 


12/, 


--- - Magistratu Academico... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


Carl Linneeus, Arch. reg., Med. ἃ Bot. prof., Prom. 
Felices ab infelicibus... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 


8010 


Nicolaus Wallerius, Log. ἃ Metaph. prof, R. 
Rerum in hac... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18/18 


376. 


977. 


978. 


379. 


380. 


381. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 49 


1755. 


Johan Amnell, Grec. litt. prof., R. 
Pleraque licet ... 
Inbj. t. prof. Matthias Asp's parent. ö. bisk. Anders Kalsenius. 
4 sid. fol. 
5:8 
Omtr. i parent. 


Johan Amnell, R. 
Sanloris Philosophie... 
Inbj. t. Philos. theor. Nicolaus Wallerius' install. sås. Theol. 
prof. Kalsen. o. hans orat. »de naturalismo pseudo-Christianorum». 
4 sid. fol. 


δ᾽. 


Johan Amnell, Greec. litt. prof., R. 
A populis Asie... 
Inbj. t. prof. Carl Asp's install. sås. Log. ἃ Metaph. prof. ο. 
hans orat. »de varia metaphysices facie». 4 sid. [0]. 


Mårten Strömer, Astron. prof., Prom. 
Prudenti Majorum ... 


Inbj. t. mag. prom. 
15.4 


Johan Amnell, RF. 
Tempus adest... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


17 8 


Laurentius Dahlman, Philos. moral. & polit. prof., R. 
Adpropinquat dies... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


14,14 


1756. 


Johan Gottschalk Wallerius, Chem., Metall. & Pharm. 
prof., R. 
Ea est humane... 
Inbj. t. prof. Carl Auwurivillius' parent. ö. Albertina Fredrika, 
Adolf Fredriks moder. 4 sid. fol. 
28/4 


Heyer: Bibl. öfver Upsala Program. 4 


50 


383. 


984. 


985. 


386. 


387. 


388. 


389. 


Ernst Meyer, 


Johan Gottschalk Wallerius, Chem., Metall. & Pharm. 
prof., R. 
Qualis quantusque... 
Inbj. t. lifmed. ο. bibliot. Samuel Auwurivillius' install. sås. Med. 


Anatom. prof. o. hans orat. »de empeiria medicorum». 4 sid. 
fol. 


18/, 


--- Exoptatum adesse... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


157 
16 


Jonas Meldercreutz, Geom. prof., R. 
Nulla gens... 
Inbj. t. Gustaf Anton Boudrie's orat. i anl. af Greifswalds uni- 
versitets 300-års jubileum, hvartill Upsala universitet inbjudits. 
4 sid. fol. 
17710 
— ÖOpinionum si damnentur... 


Inbj. t. prof. Johan Ihre's parent. ὅ. Theol. prof. o. domprosten 
Olof Celsius. 4 sid. fol. 
10/71 


Omtr. i parent. 
-- - Magnam quidem sibi... 
Inbj. t. Sven M. Ullholm's Dal. Verml. parent. ὃ. stipendiedonator 
Carl Gustaf Falzburg. 4 sid. fol. 


8/8 


Non ita pridem... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


1518 
1757. 
Samuel Aurivillius, Med. reg., Anat. ἃ Med. pract. prof., 
Prom. 


In judicando... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 
9/6 
Carl Fredrik Georgii, Hist. prof., R. 
Quamquam illa... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


15/4 


390. 


391. 


392. 


393. 


394. 


395. 


397. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 21 


Carl Aurivillius, Poes. prof., R. 
Que in universo... 
Inbj. t. adj. Samuel Durceus' install. sås. Phys. prof. o. hans orat. 
»Methodus Philosophie naturalis, ejusque impedimenta». 4 sid. fol. 
19/4 


— - Linguas, que vocantur... 
Inbj. t. Theol. adj. Christopher Clewberg's install. sås. Orient. 
ling. prof. o. hans orat. »de necessitate hebree lingue». 4 sid. fol. 


187,1 


Divini favoris... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. [0]. 


1114 


1758. 


Carl Asp, Log. & Metaph. prof., R. 
In universo Scientiarum ... 
Inbj. t. Malte Ramel's orat. i anl. af 100-årsminnet af freden i 
Roskilde 1658. 4 sid. fol. 


δ,3 


-- --.- Quam lubrica . .. 
Inbj. t. erkebisk. Henric Benzelius” begrafning ο. prof. Carl 
Aurivillius” parent. ὅ. honom. 6 sid. [0]. 


Ile 


Carl Linneeus, Arch. reg., Med. & Bot. prof., Prom. 
Homine nihil... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 
189 
Inneh. biografiska notiser. 
Omtr. i Amoenitates Vol. 10. 


Johan Amnell, Grec. litt. prof., Prom. 
Feliciter exacta... 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol. 


18/4 


Carl Asp, Log. & Metaph. prof., R. 
Ex sanctissimo Divini... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


31 δ 


52 


398. 


399. 


401. 


402. 


403. 


Ernst Mever, 


Matthias Asp, Theol. prof. prim. Archiprep., R. 
Etsi, circa ingressum ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


10:49 


1759. 


Johan Eric Fick, Fac. jur. Dec. (und.) 
Cognitionem atque ... 
Meddelande att doc. Pehr Niclas Christiernin blifvit (den förste) 
Jur. & Oecon. adj. 


᾿ 24 


Daniel Solander, Jur. patr. & Rom. prof., R. 
Ecce! in orbem ... 
Inbj. t. Johannes Benedictus Buss Ög. sv. vers. orat. i anl. af 
Adolf Fredriks födelsedag. 4 sid. fol. 


1876 


Matthias Asp, Theol. prof. prim. Archiprep., Pro R. 
Ad finem jam... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18.8 


Carl Linneeus, RK. 

Då en alsmäcktig... 
Inbj. t. mag. Johan Låstbom's install. sås. (den förste) Oecon. 
priv. Borgström. prof. ο. hans tal om »den nytta, som ett bor- 
geligt samfund kan förvänta sig, at öfverhet och undersåtare täfla 
med hvarandra om hushållningens förbättring». 4 sid. fol. 

11:49 

Omtr. i Sv. Mercurius Årg. Ὁ. Ὁ. 3. 1760. 

Öfvers. i Amoenitates Vol. 10. 

Referat i L. T. 1760 N:o 6. 


—-- Ubi clepsydra... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


12 ja 


Omtr. i Amoenitates Vol. 10. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 53 


1760. 


404. Samuel Aurivillius, Med. reg., Anat. ἃ Med. pract. prof., 
Prom. 
Scientiis bonisque... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 


15. 8 


405. Petrus Ekerman, Eloqu. prof., R. 
Sic, ad illustrem . .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


15/4 


Gabriel Mathesius, Theol. prof., R. 
406. - Utrum molestius... 
Inbj. t. bibliot. Berge Frondin's parent. ö. universitetskansleren 
Carl Ehrenpreus. 4 sid. fol. 
$ 10 
Omtr. i parent. 


407. - - - Ea est Academice... 
Inbj. t. Orient. ling. prof. Christopher Clewberg's install. sås. 
Theol. prof. 4 sid. fol. 


510 


405. - Habent artes... 
Inbj. t. Theol. adj. Eric Hesselgren's install. sås. Orient. ling. 
prof. o. hans orat. »de recentioribus . .. philologi& ebraice in- 


crementis>. 4 sid. fol. 


409. — — Tertio, que Divina... 
Inbj. t. rektorsombyte. 


10/39 


1761. 


410. Anders Berch, Jur. oecon. & comm. prof., R. 
Quod ad illustrem. .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18/6 
Inneh. en statistik öfver studenterna. 


d4 


411. 


412. 


413. 


414. 


415. 


416. 


417. 


418. 


Ernst Mever, 


Laurentius Dahlman, Moral. & Polit. prof., Prom. 
Premia cum non... 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol. 


15/6 


Samuel Aurivillius, Med. reg., Anat. & Med. pract. prof., R. 
Trajecta maris... 
Inbj. t. Grec. litt. prof. Johan Ammnell's install. sås. Theol. prof. 
o. hans orat. »Gentium vocationem universalem solis Novi Foe- 
deris temporibus non adstrictam». 4 sid. fol. 


15,0 


-— Scientiarum artiumque... 
Inbj. t. adj. Daniel Melander's install. sås. Astron. prof. o. hans 
orat. »Geometrie in Astronomia 5.5». 4 sid. fol. 
2/38 
— Fa semper Upsaliensis... 
Inbj. t. adj. Nicolaus Risell's install. sås. (den genom professurens 
delning förste) Jur. publ., spec. Suec. prof. o. hans orat. »de 
caussis internis mutationum in imperiis»>. 4 sid. fol. 
10/49 
--- - Facilem & felicem ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18/43 


1762. 


Johan Ihre, Reg. Canc. Consil., Prof. Skytt., R. 
Harmoniam illam... 
Inbj. t. adj. Johan Floderus' install. sås. Grec. litt. prof. o. hans 
orat. »de usu, quem in reliquis scientiis prestant littere Greece». 
4 sid. fol. 
187, 


Afhandl. gemensamt grekiska o. nordiska ord. 
Referat i L. T. 1762 N:o 92. 


— Fa hucusque fuere... 
Inbj. t. prof. Eric Hesselgren's Ο. mag. Jacob Israel Köher's 
Ög. parentt. ö. bisk. Anders Rhyzelius. 4 sid. fol. 
δ, 


Omtr. i parent. 


Quum semestre ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


16 6 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Prograrn. 55 
419. Laurentius Dahlman, Moral. & Polit. prof., R. 
Α cana retro... 


Inbj. t. Adolph Fredric Ristell's orat. ö. Adolf Fredrik på hans 
namnsdag. 4 sid. fol. 


22/4 


420. Laurentius Dahlman, Philos. moral. & polit. prof., R. 
Delectantur res... 


Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


12/32 


1763. 
421. Carl von Linné, Arch. reg., Med. & Bot. prof., Prom. 
Medicos quondam ... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. [0]. 
B/a 
"Inneh. biogr. notiser. 
499. 


Anders Berch, Oecon. & Comm. prof., Prom. 
Ut florens bonarum ... 


Inbj. t. Jur. dokt. prom. 4 sid. fol. 
5/6 


Inneh. åtskilligt om juridiken vid universitetet. 


423. Laurentius Hydrén, Theol. prof., R. 
Dignam meretur... 


Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
14,8 


424. Nicolaus Wallerius, Theol. prof. Kalsen., R 
Ad extremam jam... 


Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


13/:2 


1764. 
425. Nicolaus Risell, R. 
Quam spe jam... 


Inbj. t. prof. Carl Fredrik Georgiö's panegyr. ö. universitets- 
kansleren Anders Johan von Höpken. 4 sid. fol. 


3, 


Anteckning af P. F. Aurivillius ἃ titelbl.: >Den tillämnade oration 
tillät icke Gr. Höpken att hållas>. 


4960. 


427. 


428. 


499. 


430. 


431. 


432. 


Ernst Meyer, 


Nicolaus Risell, Jur. publ., spec. Suec. prof., R. 
Supremos Viro... 
Inbj. t. erkebisk. Samuel Troilius' begrafning o. prof. Johan Ihre's 
parent. ö. honom. 6 sid. fol. 
18/4 


Omtr. i parent. 


— Quam leta... 
Inbj. t. prof. Carl Aurivillius' orat. i anl. af kronprinsens anträde 


till universitetskansleriatet. 6 sid. fol. 
15. 


---— Eam esse conditionem . .. 
Inbj. t. prof. Johan Amnell's parent. ὃ. Theol. prof. prim. ο. dom- 
prost Matthias Asp. 4 sid. fol. 


2 3 ᾿ δ 


Omtr. i parent. 


-— Quam, jussu... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


17/6 


Johan Gottschalk Wallerius, Chem., Metall. ἃ Pharm. 
prof., Prom. 
In orbem redeunte... 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol. 
18,8 
----- Divina sic auxiliante... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18:19 


Christopher Clewberg, Theol. prof., R. 
Fecit, breviori... 
Inbj. t. Theol. adj. Eric Kinmark's install. sås. Theol. prof. 
Kalsen. o. hans orat. »de certitudine geometrica prenotionum 
theol. ratione demonstratarum>. 4 sid. fol. 
15..4]"). 
+) Enl. Aurivillii katal. 


A33. 


434. 


435. 


436. 


437. 


438. 


439. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 57 


1765. 


Christopher Clewberg, Theol. prof., R. 
Qv2e summi Numinis ... 
Inbj. t. doc. Jacob Israel Köhler's Ög. orat. i anl. af kronprinsens 
födelsedag. 4 sid. fol. 


28.) 


----- Inter Divine... 
Inbj. t. adj. Johan Peter Sleincour's install. sås. Philos. moral. 
& polit. prof. o. hans orat. >de monitis quibusdam circa pbhilo- 


sophie moralis virtutisque studium. 4 sid. [0]. 
25/4 


—-- Non sine animi... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. [0]. 


/ 
1976 


Samuel Aurivillius, Med. reg., Anat. ἃ Med. pract. prof., 
Prom. 
Bona nostra... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 


19/4 


Jonas Meldercreutz, Mathem. inf. prof., R. 
Veterum effata ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


11/32 


1766. 


Carl Fredrik Georgii, Hist. prof., R. 
Instare tempus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


δ κα 


Carl Aurivillius, Poes. prof., BR. 
Felici sub imperio... 


Inbj. t. hans orat. i anl. af kronprinsens förmälning. 6 sid. fol. 


41) 


— Preciare ageretur... 
Inbj. t. Acad. syndicus Olof Rabenius” install. sås. Jur. pract. prof. 


o. hans orat. »de fatis litterature juridice in patria». 4 sid. fol. 
23 11 


58 


441. 


442. 


443. 


447. 


Ernst Meyer, 


Carl Aurivillius, Poes. prof., R. 
Gravem cladem . .. 
Inbj. t. prof. Jonas Meldercreutz' parent. ö. statssecret. Samuel 
Klingenstierna. 4 sid. fol. 


10,14 


—— Instante jam termino... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


(JET 


1767. 


Jonas Meldercreutz, Capitan. reg. Inform., Geom. prof., 
Prom. 
Pythiis ludis... 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol. 


14/8; 


Johan Amnell, Theol. prof., R. 
Denuo, ex ordine... 
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de epigraphis et hypographis 


librorum canonicorum Novi Federis>. 6 sid. fol. 
15:e 


Carl Asp, ἢ. 
Jam diu quidem... 
Inbj. t. adj. Torbern Bergman's install. sås. Chem., Metall. & 
Pharm. prof. 4 sid. fol. 


11 710 


------ Νριηΐηθπι, qui recte... 
Inbj. t. Med. adj. Jonas Sidrén's install. sås. Anat. & Med. pract. 


prof. o. hans orat. »de tuenda eruditorum valetudine». 4 sid. fol. 
28/,0 


-—— Quam, definito... 
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol. 
13/43 
Inneh. något om de kungligas besök vid universitetet samt deras 
gåfvor till biblioteket. 


449. 


450. 


451. 


452. 


453. 


455. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 


1768. 


Samuel Dureus, RB. (und.) 
Quod, arescente... 


Kungörelse om Jacob Tidblad's relegation in perpetuum. 


Prid. Non. Mart. (— 53,9) 


Samuel Dureus, Phys. prof., R. 
Quum Aecademici... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


14 (8 


Jonas Sidrén, Anat. & Med. pract. prof., Prom. 
Patrie inter... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 


107,7 


Johan Låstbom, Oecon. pract. prof. Borgstr., R. 
Quemadmodum semestre... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18,14 


1769. 


Eric Hesselgren, Orient ling. prof., R. 
Ex varia calamitatum ... 


59 


Inbj. t. prof. Jonas Sidrén's orat. i anl. af de kongl. prinsarnes 


koppympning. 4 sid. fol. 


1674 
Omtr. i orat. 
--— Juris dicendi... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18/4 


Daniel Melander, Astron. prof., R. 
Anni jam quinque... 


Inbj. t. hans orat. i anl. af 25-årsdagen af de kungligas för- 


mälning. 6 sid. fol. 


Omtr. i orat. 


Honorificum Magistratus ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18 


18 


60 Ernst Meyer, 


1770. 


456. Carl Fredrik Georgii, Hist. prof., Prom. 
Apollinea Sacra... 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol. 


2 '/6 


457. Johan Floderus, Grec. ling. prof., R. 
Academica sceptra ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
17/8 


Omtr. i Floderi Opuscula. 


+458. Johan Floderus. 
Florentissima Juventuti ... Quum aliis... 
Uppmaning t. studenterna att bevista mag. Henric Nicander's 


privata kurs i astronomi. 
N/10 floder: Opuscula. 


Johan Peter Sleincour, R. 
459. Ἐπί Dei Optimi... 
Inbj. t. Theol. adj. Daniel Annerstedt's install. sås. Theol. prof. 
4 sid. fol. 


28/30 


460. Civitates seu Respublicas... 


Inbj. t. adj. Pehr Niclas Christiernin's install. sås. Jur. oecon. & 
comm. prof. 4 sid. fol. 


187,7 


Ecce! in arenas... 
Inbj. t. prof. Johan Låstbonm's o. design. prof., adj. Emanuel 
Ekman's parentt. ö. bergsrådet Eric Borgström. 4 sid. fol. 


914 


461. 


462. -- Cum perendinus sit... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


12,14 


1771. 


463. 'Thorbern Bergman, Chem., Metall. ἃ Pharm. prof., R. 
Ante hos, qui... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


1678 


464. 


465. 


466. 


467. 


468. 


469. 


470. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 61 


Johan Amnell, RB. 
Ergo in fatis... 
Inbj. t. proff. Johan Låstbom's o. Johan Floderus' samt v. bib- 
liot. Johan Hageman's o. adj. Petrus Svedelius” parentt. ὃ. Adolf 
Fredrik. 6 sid. fol. 
28.) 
Johan Amnell, Theol. prof., R. 
Prisca nos edocent... 
Inbj. t. Acad. secret. Henric Frosterus' install. sås. Philos. theor. 


prof. o. hans orat. »de vero indagando>»>. 4 sid. fol. 
24/10 


Johan Amnell, RK. 
Diving clementie ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


12:42 


1772. 


Daniel Solander, Jur. patr. & Rom. prof., R. 
Ad cognitionem... 
Inbj. t. Orient. ling. prof. Eric Hesselgren's install. sås. Theol. 
prof. o. hans orat. »de scepticismo exegetico». 4 sid. [0]. 
13 "ς 
--- - - ΕἸ]ορδηΐογ omnino... 
Inbj. t. Poes. prof. Carl Aurivillius install. sås. Orient. ling. prof. 
Ο. hans orat. »de vario... habitu linguarum Arabice, Persice et 
Turcice». 4 sid. fol. 
130 
Afhandl.: Några ord om språkens natur. 
Daniel Solander, RK. 
Postquam irati... 
Inbj. t. proff. Carl Fredrik Georgiis o. Emanuel Ekman's samt 
Theol. adj. Eric Hydrén's, v. bibliot. Eric Filenius', Andreas 
Moberg'”s Vestm. ο. Nicolaus Christoph. Clewberg's Upl. oratt. i 
anl. af kröningen. 8 sid. [0]. 


29 


Carl von Linné, Arch. reg., Med. & Bot. prof., Prom. 
Laudandus in aliis... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 
14,8 


Inneh. biogr. notiser. 


62 


471. 


472. 


473. 


474. 


475. 


476. 


477. 


478. 


Ernst Meyer, 


Daniel Solander, Jur. patr. & Rom. prof., R. 
Siquidem, semestri... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


15/4 


Magnus Beronius, Erkebisk., Procanc. 
Inter illustria... 


[ΠΡ]. t. Theol. dokt. prom. 8. sid. fol. 
Dom. XVII p. Trin. ( !!/10) 
Omtr. i Acta promotionis 1772. Ups. 1773. 4:0. 


Carl von Linné, Arch. reg., Med. & Bot. prof., R. 
Adest jam tempus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


12 2 


1773. 


Petrus Ekerman, Eloqu. prof., R. 
Quoad memoriam . 
Inbj. t. adj. Petrus Svedelius' install. sås. Poes. prof. 4 sid. fol. 

28/, 

τας - Patet, & patebit ... 
Inbj. t. adj. Christer Berch's install. sås. Jur. oecon. & comm. 
prof. o. hans orat. »Comparatio inter tres Svecie Gustavos». 
4 sid. fol. 


12/5 


--- -- Nescio an ad... 
Inbj. t. observ. reg. Fredric Mallet's install. sås. Mathem. inf. 
prof. o. hans orat. »de studio matheseos, inprimis pure . 
4 sid. fol. 


1/6 


---- En Academie nostre... 
Inbj. t. Acad. secret. Gustaf Anton Boudrie's install. sås. e. o. 
prof. i phil. facult. o. hans orat. »de studiis Academicis...» 
4 sid. fol. 
9/6 
Inneh. förteckning på akad. sekreterare från 1624. 
Carl Aurivillius, Orient. ling. prof., Prom. 
Inter pacis otia... 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. + 2 sid. förteckn. på magg. Fol. 


16. 


479. 


480. 


4283. 


486. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 63 


Petrus Ekerman, Eloqu. prof., R. 


Ex veteri...— — — Per divinam... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
11..8 


Inneh. ett par utdrag ur den gamla studentmatrikeln. 


Christopher Clewberg, Theol. prof., R. 
Maximum 6556... 
Inbj. t. adj. Lars Johan Palmberg's install. sås. 6. o. Philos. prof. 
4 sid. fol. 
JET 
—-— Fallunt ill... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18/3 


1774. 


Jonas Sidrén, Anat. & Med. pract. prof., R. 
Beneficium Providi... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


1878 


Jonas Ihre, R. C. C., Eloqu. ἃ Polit. prof. Skytt., R. 
Dum fortune casibus... 
Inbj. t. prof. Petrus Svedelius' orat. i anl. af hertig Carls för- 
mälning. 4 sid. fol. 

a 

-—— Inter cetera incommoda... 
Inbj. t. prof. Johan Floderus' parent. ö. arch. Nils Rosén von 
Rosenstein. 4 sid. fol. 


14 


Omtr. i parent. 
- -- More receptum... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


14.42 


1775. 


Eric Kinmark, Theol. prof. Kalsen., R. 
Insignibus Academicis... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


1 4,5 


64 


487. 


488. 


489. 


490. 


491. 


492. 


493. 


494. 


Ernst Meyer. 


Carl Fredrik Georgii, Hist. prof., R. 
Annus est fere.... 
Inbj. t. prof. Carl Aurivilliu8' parent. ö. prof. Anders Berch. 
6 sid. fol. 


36. 11 


Jonas Sidrén, Med. pract. prof., Prom. 
Medicine in Patria... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 


18,9 


Inneh. biogr. notiser om And. Sparrman. 


Carl Fredrik Georgii, Hist. prof., R. 
Sic, favente Numine ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


14.193 


1776. 


Samuel Dureus, Phys. prof., Prom. 
Ex omnibus, que... 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. +2 sid. förteckn. på magg. Fol. 


14/6 


Eric Hesselgren, Theol. prof., R. 
Senis denuo... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


16,8 


Carl Aurivillius, Orient. ling. prof., R. 

In communem patriam ... 
Inbj. t. prof. Eric Hesselgren's parent. ὅ. erkebisk. Magnus Bero- 
nus. 6 sid. fol. 

1110 

Omtr. i parent. 

Nusquam non fuisse ... 

Inbj. t. Adolph Murray's install. sås. (den förste) Anat. & Chi- 
rurg. prof. o. hans oralt. »de statu presenti Anatomice scientie.» 
4 sid. fol. 


δ΄. 


— Ex prescripto Academicarum ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


12 12 


495. 


496. 


497. 


498. 


499. 


d01. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 65 


1777. 


Rector (Samuel Durgus) och Consistorlum Academi- 
cum. 
Göre Witterligt... 
Kungörelse om juridiska och embetsexamina jemte föreg. obligat. 
teologisk examen. 
16/4 


Samuel Dureus, Phys. prof., R. 
Non sine fortissimis. . . 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
16/4 
Berör frågan: >an munera ambulatoria sint preferenda perpetuis.» 


Johan Låstbom, RB. 
Non ignota ull... 
Inbj. t. hans orat. i anl. af Gustaf III:s återkomst. 4 sid. fol. 


30 


Annus jam est... 
Inbj. t. Carl von Linné d. y.:s install. sås. Med. & Botan. prof. 
4 sid. fol. 


167,0 

Inneh. att Linné d. y. redan 1763 erhöll expektansplats efter fadren, 
då denne ej längre skulle orka sköta professuren. Då fadren nu 
fick sitt afsked, skedde det med förbehåll, att, om hans krafter 
komme att medgifva det, han skulle återinträda i tjenstgöring. 


Annus jam fere... 
Inbj. t. Theol. adj. Erie Hydrén's install. sås. V Theol. prof. ο. 
hans orat. »de vere&e religionis sub V. T. inter profanas gentes 
propagatione»>. 4 sid. [0]. 
311 
Johan Låstbom, Oecon. pract. prof. Borgstr., R. 
Per gratiam Summi... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


11/19 


Inneb. rektorslängd från 1768. 


1778. 


Daniel Melanderhielm, Astron. prof., R. 
Instat jam tempus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


1874 


Meyer: Bibl. öfver Upsala Program. 9 


66 


502. 


503. 


504. 


505. 


506. 


507. 


Ernst Meyer, 


Johan Floderus, Grec. litt. prof., R. 
Si unquam alias... 
Inbj. t. prof. Petrus Svedelius', e. o. proff. Gustaf Anton Bou- 
drie's, Lars Johan Palmberg's, adj. Olof Domey's ο. bibliot. 
aman., doc. Eric Michaöl Fant's (sv. vers) oratt. i anl. af kron- 
prinsens födelse. 8 sid. fol. 
JT 


Omtr. i Floderi Opuscula. 


—-— Nihil ferme Magistratu... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


1814 


Omtr. i Floderi Opuscula. 


1779. 


Carl Fredrik Mennander, Erkebisk. & Procanc., Prom. 
Providam Numinis... 
Inbj. t. Theol. dokt. prom. i anl. af kronprinsens födelse. 10 
sid. fol. 
LIN 
På Linköp. o. Vesteråsexempl. står antecknadt, att exemplaret, med 
några få dertill, blef såsom vitiöst, i anseende till ordningen emellan 
Köhler och Lindblom, indraget. 


Johan Låstbom, Oecon. prof. Borgstr., Prom. 
Gloriari sane... 
Inbj. t. mag. prom. 6 sid.+2 sid. förteckn. på magg. Fol. 


9/6 


Carl Rudenschöld, Universitetscanc. 
Quemadmodum suscipienti ... 
Venia promovendi för prof. Låstbom. 4 sid. 4:0. 
10,4 
Johan Peter Sleincour, Moral. ἃ Polit. prof., R. 
Divina gratia... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


10/4 


Thorbern Bergman, RB. 
Quod, ante sex... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


12/19 


509. 


510. 


511. 


519. 


513. 


514. 


515. 


516. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets Program. 67 


1780. 


Adolf Murray, Anat. & Chirurg. prof., Prom. 
Ovariorum substantiam .. . 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 6 sid. fol. 
14,8 


Afhandl. : Om ovarier. 


Pehr Niclas Christiernin, Log. & Metaph. prof., R. 
Tam arduum est... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


1δ,8 


Inneh. om J. H. Lidéns donation. 


Petrus Svedelius, Eloqu. ἃ Poes. prof., R. 
Solent Academico ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18,14 


1781. 


Fredric Mallet, Mathem. inf. prof., R. 
Politicam vocamus... 
Inbj. t. v. bibliot. Jacob Ax. Lindblom's install. sås. prof. Skytt. 
4 sid. fol. 


267, 


- - Si humanam sortem ... 
Inbj. t. prof. Johan Floderus parent. ö. kanslirådet o. prof. Skytt. 
Johan Ihre. 4 sid. fol. 
10/5 


Omtr. i parent. 


—- — Sollemni apud... 
Inbj. t. prof. design. Eric Michaöl Fant”s panegyr. ö. Gustaf III, 
spec. i anl. af hans stipendier. 4 sid. fol. 
5/6 
-- - Magistratu Academico... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18/4 


Johan Amnell, RF. 
Memini vidisse... 
Inbj. t. v. bibliot. Eric Michaöl Fant”s install. sås. Hist. prof. ο. 


hans orat. »de differentia ac terminis historie veteris et recen- 


tioris». 4 sid. [0]. 
10740 


68 
517. 


518. 


519. 


"520. 


521. 


522. 


529. 


524. 


Ernst Meyer, 


Johan Amnell, Theol. prof., R. 
Sic, Divina adspirante... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18,14 


1782. 


Jonas Sidrén, Med. pract. prof., R. 
Notitiam plantarum ... 
Inbj. t. Hort. bot. demonstrator Carl Peter Thunberg's install. sås. 
e. ο. Bot. prof. 4 sid. fol. 


1074 


Quemadmodum relique ... 
Inbj. t. adj. Anders Hernbergh's install. sås. Jur. prof. o. hans 
orat. »de necessitate instantiarum». 4 sid. fol. 

᾿ς 


Johan Floderus. 
Florentissime Juventuti... In parte... 
Uppmaning t. studenterna att bevista mag. Nicolaus Svanström's 


privata kurs i ekonomi. 
136 Floderi Opuscula. 


Jonas Sidrén, Med. pract. prof., R. 
Quod ante sex... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


16,9 


Daniel Melanderhielm, Astron. prof., Prom. 
Habent omnino ... 
Inbj. t. mag. prom. 6 sid.+2 sid. förteckn. på magg. Fol. 


18/4 


Samuel Dureus, Phys. prof., R. 
Ea est generis... 
Inbj. t. proff. Petrus Svedelius', Eric Michaél Fant's samt 6. ο. 
bibliot. aman. Olof Knös' parentt. ö. Lovisa Ulrika. 4 sid. fol. 
Odat. [tillskr. 1782. I K. Β.:8 ex. tillskr. ὅλο 1782. I Förteckn. på 
program i U. Β. Ms. W. 601 står '/10]). 


—— Physicum inter... 
Inbj. t. prof. Jacob Ax. Lindblom's, 6. o. prof. Lars Johan Palm- 
berg's samt bibliot. Lidén. Jacob Duverus' oratt. i anl. af prins 
Carl Gustafs födelse. 6 sid. fol. 


6/19 


525. 


526. 


527. 


528. 


5290. 


590. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 69 


Samuel Dureus, Phys. prof., R. 
Quoniam, imminente ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


12,18 


1783. 


Eric Kinmark, Theol. prof. Kalsen., R. 
Ut sol, perpetua... 
Inbj. t. prof. Johan N. Hageman's parent. ὅ. prins Carl Gustaf. 
4 sid. fol. 


29/5 


-—— Magistratui Academico ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


16/6 


Adolph Murray, Anat. & Chirurg. prof., R. 
Eximiis in Machaoniam ... 
Inbj. t. prof. Eric Hydrén's orat. i anl. af Gustaf III:s tillfrisk- 
nande från ett armbrott. 6 sid. fol. 
1/40 


Afhandl.: Om frakturer. 


— ktsi labem... 
Inbj. t. prof. Eric Michaäl Fant's orat. i anl. af kronprinsens 
koppympning. 4 sid. fol. 
3/10 


Afhandl.: Om koppympningen i Sverige. 


—— Est, opinor, manifestum ... 
Inbj. t. adj. Daniel Boäöthius' install. sås. Philos. pract. prof. o. 
hans orat. »de meritis philosophorum rec. &evi in philos. mora- 
lema. 6 sid. fol. 


1ο 1 


Afhandl. : Om filosofiens och medicinens inbördes nytta. 


—  8ex illi, divina... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


1:1 


70 


532. 


599. 


594. 


590. 


596. 


587. 


938. 


Ernst Meyer, 


1784. 


Johan Låstbom, RF. 
Nihil quidem indoli... 
Inbj. t. prof. Jacob Ax. Lindblom's o. hofkansleren Daniel Cnat- 
tingius' parentt. ὅ. universiletskansleren Carl Rudenschöld. 8 
sid. fol. 


25/4 


Omtr. i Lindbloms parent. 


Johan Låstbom, Oecon. pract. prof. Borgstr., R. 
Quocunque nostros ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


16/6 


Eric Hydrén, Theol. prof., R. 
Annus jam est... 
Inbj. t. prof. Petrus Svedeliug' o. 6. o. prof. Lars Johan Palm- 
berg's oratt. i anl. af Gustaf IIl:s återkomst. 6 sid. fol. 


1/40 
Inneh. beskrifning på konungens resa. 


—----S1 multus essem... 
Inbj. t. adj. Johan Gustaf Acrel's install. sås. e. o. Med. prof. 
4 sid. fol. 


14/30 


πόνος Que ante hos... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


15/43 


17835. 


Carl Peter Thunberg, Med. & Bot. prof., Prom. 
Ea est ingenii... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol. 
13/4 


Inneh. konungens lifmedicus Elias Salomon hedersdoktor. 


Anders Hernbergh, Jur. prof., R. 
Littere ac Scientie... 
Inbj. t. Jacob Fredrik Neikter's install. sås. Litt. elegant. prof. 
& bibliot. o. hans orat. »de philosophie studio cum litteris hu- 


manioribus conjungendo». 4 sid. fol. 
4/6 


539. 


d41. 


549. 


43. 


544. 


549. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 71 


Anders Hernbergh, Jur. prof., R. 
Quamvis Philosophia ... 
Inbj. t. adj. Johan Afzelius install. sås. Chem. & Pharm. prof. 
o. hans orat. »quibus institutis factum, ut chemize . .. jam florens 
et leta sit facies». 6 sid. fol. 
[Öppet för dag] Juni. 


Johan Floderus, Grec. litt. prof., Prom. 
Anni jam preteriere ... 
Inbj. t. mag. prom. ὃ sid.+2 sid. förteckn. på magg. Fol. 


16/4 
Inneh. magisterlängd från 1600. 
Omtr. i Floderi Opuscula. 


Anders Hernbergh, Jur. prof., KR. 
Quam per semestre... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


19. 6 


Carl Peter Thunberg, Med. & Bot. prof., Κ᾿. 
Trigesimus quintus... 
Inbj. t. Chem. laboratorn Johan Afzelius install. sås. Chem., 
Metall. ἃ Pharm. prof. o. hans orat. »Histor. Chemie publice 
in Acad. Upsal. instaurata ac tradita>. 4 sid. fol. 


9/10 
Meddelar, att install. förut uppskjutits i anl. af A.:s sjukdom. 


----- Ad insignem Historie... 
Inbj. t. doc. ο. v. bibliot. Carl Gustaf Leopoldt's install. sås. 
bibliot. Lidén. o. hans orat. om litteraturhistorien. 4 sid. fol. 


t/4 


Ad tenorem Constitutionum . .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


16/43 


1786. 


Daniel Melanderhielm, Astron. prof., R. 
Munia inter... 
Inbj. t. prof. Daniel Boéthtus' orat. i anl. af kronprinsens an- 


träde till universitetskansleriatet. 4 sid. fol. 
80,, 


172 


546. 


547. 


548. 


d49. 


550. 


501. 


552. 


Ernst Meyer, 


Daniel Melanderhielm, Astron. prof., R. 
Si liceret jacturas... 
Inbj. t. prof. Johan Floderus” parent. ö. prof. Carl Aurivillius. 
4 sid. fol. 
8/6 


Omtr. i parent. 


Honorificum Magistratus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


15/4 


Pehr Niclas Christiernin, Log. ἃ Metaph. prof., RB. 
Maxima omnino ... i 
Inbj. t. 6. o. prof. Johan N. Hageman's install. sås. Orient. ling. 
prof. o. hans orat. »de ordine et ratione discendi linguas Orien- 
tales». 4 sid. [0]. 


1810 


Jacob Ax. Lindblom, Östg. Nat.:s Insp. (und.) 
Snart äro tvänne... 
Inbj. t. det åminnelsetal ö. prof. Johan Peter Sleincour, som på 
Östg. landskaps vägnar af bibliot. Lidén. Carl Gustaf Leopoldt 
skulle hållas. 4 sid. fol. 


ὩΣ 


Pehr Niclas Christiernin, Log. ἃ Metaph. prof., R. 
Libros, qui Sacrorum ... 
Inbj. t. adj. Johan Adam Tingstadius' install. sås. e. o. Orient. 
ling. prof. 4 sid. fol. 
Id. Nov. (= 18/11) 


---- Fuit omnino ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


13749 


1787. 


Petrus Svedelius, Eloqu. & Poes. prof., R. 
Posset quidem existimari... 
Inbj. t. prof. Johan Floderus” parent. ö. erkebisk. Carl Fredrik 
Mennander. 6 sid. fol. 


III Kal. Maj. (= 33,2 
Omtr. i parent. 


dag. 


330. 


556. 


557. 


598. 


dag. 


560. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 73 


Petrus Svedelius, Eloqu. ἃ Poes. prof., R. 
Quamquam ab ineptiis... 
Inbj. t. bibliot. Jacob Fredrik Neikter's install. sås. prof. Skytt. 
4 sid. fol. 
DI Id. Maj. (- 13) 
— Litterarum, que ab... 
Inbj. t. bibliot. aman., doc. Pehr Fabian Aurivillius” install. sås. 
bibliot. & human. litt. prof. o. hans orat. »de artium liberalium 


cum humanioribus litteris cognatione». 4 sid. fol. 
Id. Jun. ( - !3/e) 


— Diebus aque... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
Id. Jun. (= 156) 


Fredric Mallet, Mathem. inf. prof., R. 
Qui sibi aliisque... 
Inbj. t. Acad. secret. Gustaf Flygare's install. sås. Jur. oecon. 
& comm. nec non Jur. publ. Rom. Germ. prof. o. hans orat. 
>Observationes circa jurisprudentiam legislatoriam.> 4 sid. fol. 
1 ἢ1ο 
-- FElapso dudum ... 
Inbj. t. Mathem. & Phys. prof. Gryphisw. Zacharias Nordmark's 
install. sås. Phys. prof. o. hans orat. »de statu presenti physi- 
ces...> 4 sid. fol. 
18:2) 
Adest tandem ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


127439 
Inneh. något om de Gustav. o. Lidénska bibliotekens donation. 


1788. 


Johan Gustaf Acrel, Med. theor. & pract. prof., Prom. 
Artium ac Scientiarum ... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 8 sid. fol. 


Inneh. Med. doktorslängd från 1738. 
Pehr Niclas Christiernin, Log. & Metaph. prof., Prom. 
Veritas ab omnibus... 
Inbj. t. mag. prom. 8. sid.+4 sid. förteckn. på magg. Fol. 


Id. Jun. (= "9/6) 
Afhandl.: Om sensationerna. 


74 


561. 


564. 


565. 


566. 


567. 


Ernst Meyer, 


Eric Michaéöl Fant, Hist. prof., R. 
Rectoris Academici... 
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de antiquitatibus Academi- 


cis, presertim Upsaliensibus>. 4 sid. fol. 
15/6 


Jacob Fredrik Neikter, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R. 
Exiit dimidium ... 
Inbj. t. rektorsombvyte. 4 sid. fol. 


11/49 


1789. 


Daniel Boéöthius, Ethic. ἃ Polit. prof., R. 
Vivimus tempora... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


15/6 


Johan Afzelius, Chem., Metall. & Pharm. prof., R. 
Quum id jam... 
Inbj. t. prof. Eric Michaöl Fant's parent. ö. prof. Johan Flode- 


rus. 4 sid. fol. 
1171 


Omtr. i parent. 


----- Rectoris Academici... 
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de veris litterarie rei pre- 
sidiis>. 4 sid. fol. 
1: 


1790. 


Pehr Fabian Aurivillius, Acad. bibliot., Litt. hum. prof., R. 
Inter publica munera... 
Inbj. t. Oecon. prof. Borgstr. Johan Låstbom's install. sås. Theol. 
prof. prim. o. hans orat. »de cautelis quibusdam, in studio theolo- 


gico, a futuris Ecclesie ministris, observandis». 48 sid. fol. 
29/3 


- -- Qui humane rationis... 
Inbj. t. adj. Johan Winbom's install. sås. e. o. Theol. prof. ο. 
hans orat. »Precipua theologie exegetice impedimenta». 4 sid. 
fol. 


9,6 


568. 


569. 


570. 


d71. 


d73. 


574. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 75 


Pehr Fabian Aurivillius, Acad. bibliot., Litt. hum. prof., R. 
Quo sepius mearum ... 
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de preceptis poesöos et elo- 


quentie ex principiis &esteticis derivandis>. 4 sid. fol. 
14,4 


Zacharias Nordmark, Phys. prof., R. 
Tranquillitas tandem ... 
Inbj. t. bibliot. prof. Pehr Fabian Aurivillius” (lat.) o. doc. Christo- 
pher Dahls (vers.) oratt. i anl. af freden. 4 sid. fol. « 


8/10 


Omtr. i Aurivillii orat. 


- Sublimior est queestio ... 
Inbj. t. adj. Eric J. Almquist's install. sås. Theol. prof. o. hans 
orat. »de influxu moderationis theologice, tam vere quam false, 
in theologiam, ecclesiam et rempublicam>. 4 sid. fol. 


8:10 


-- - Calamum experior... 
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »>de prudenti questionis illius, 
cui bono? in litt. studiis, usu». 4 sid. fol. 


11... 


1791. 


Johan Adam Tingstadius, Orient. ling. prof., R. 
Quamvis fautricis... 
Inbj. t. adj. Emanuel Ekman's install. sås. Oecon. pract. prof. 
Borgstr. o. hans orat. >de necessaria prejudiciorum abolitione . . .» 
4 sid. fol. 

9/3 

- -- Ea diu fuit... 
Inbj. t. doc. Christopher Dahl's install. sås. γος. litt. prof. ο. 


hans orat. »de hodierno Greece eruditionis usu>. 4 sid. fol. 
9,8 


Petrus Svedelius, Eloqu. ἃ Poes. prof., Prom. 
Ingentia inter Dei... 
Inbj. t. mag. prom. 10 sid. fol. 
1579 
Inneh. magisterlängd från 1600 med primi och ultimi. 


76 


570. 


576. 


577. 


578. 


579. 


580. 


581. 


Ernst Meyer, 


Johan Adam Tingstadius, Orient. ling. prof., R. 
Qui Rectoris Academici ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


16/4 


Emanuel Ekman, Oecon. pract. prof. Borgstr., R. 
Rebus cunctis... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


12/49 


1792. 


Christopher Dahl, R. 
Omnipotens, misericors. .. 
Inbj. t. proff. Eric Jonas Almquist's, Eric Michaél Fant's, löjtn. 
vid lifreg. Claes Flemming's o. mag. Andreas Gustaf Ekeberg's 
parentt. ö. Gustaf III. 8. sid. fol. 
8/6 
Christopher Dahl, τες. litt. prof., R. 
Veneror Deum ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


14,8 


Johan Låstbom, Theol. prof. prim., Archiprep., R. 
Fluxam atque lubricam ... 
Inbj. t. prof. Jacob Fredrik Neikter's orat. i anl. af hertig Carls 
anträde t. universitetskansleriatet. 4 sid. [0]. 
Kal. Oct. (= !/10) 


--— Arctissimum esse... 

Inbj. t. Acad. secret. Andreas Lundström's install. sås. Jur. pract. 
prof. o. hans orat. >»de jurisprudentia fuleris doctringe moralis 
superstruenda>. 4 sid. fol. 


22/34 


Inneh. något om förh. mellan teologi o. juridik. 


—  Adeo frequenter... 
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de disciplina ecclesiastica.> 
4 sid. fol. 


15.1.3 


Inneh. rektorslängd från 1784. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. TI 


1793. 


582. Gustaf Flygare, Jur. oecon. & comm. nec non Jur. publ. 
Rom. Germ. prof., R. 
Adest crastina... 
Inbj. t. 6. o. prof. Lars Johan Palmberg's orat. i anl. af bertig 


Carls namnsdag. 4 sid. fol. 
21/ 1 


583. Uno von Troil, Erkebisk., Procanc. 

Magnum utique . .. 
Inbj. t. firande af Upsala möte 1593. Härvid predikn. af bisk. 
Zacharias Cygneus samt oratt. af proff. Eric Almquist, Johan 
Winbom ο. Daniel Boäöthius samt adj. Matthias Floderus. 14 sid. 
fol. 

3/8 

Afbandl.: Om svenska kyrkomöten. 

Omtr. i Handlingar rör. jubelfesten i Upsala 1793. Ups. u. ἃ. 4:0. 


584. Uno von Troil, Erkebisk., Procanc. (und.) 
Enligt Hans Kongl. Maj:ts... 
Inbj. t. akademici att deltaga i jubelfesten. 


1/g 
585. Uno von Troil, Erkebisk., Procanc. 
Programma Regis... — Quemadmodum in... 
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 16 sid. fol. 
5/6 


Inneh. Gustaf II Adolfs Theol. dokt. program 1617 samt Theol. 
doktorslängd från d. å. 
Omtr. i Troils Programmata duo recusa. Ups. 1803. 8:0. 


586. Adolph Murray, Anat. & Chirurg. prof., Prom. 
Festum Ordinis... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 6 sid. fol. 
676 
Afhandl.: En »casus anevrismatis veri aorte ἱμογδοὶς». 


587. Gustaf Flygare, Jur. oecon. & comm. nec non Jur. publ. 
Rom. Germ. prof., R. 
In Magistratu Academico ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18 


78 Ernst Meyer, 


588. Adolph Murray, Anat. & Chirurg. prof., R. 
Qui suis minus... 
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de erroribus in inquirendis 
morborum causis per cadaverum sectiones facile aboriundis». 
4 sid. fol. 
13/:9 
Den nye rektorn Eric Kinmark dog ?9/2s 1794. 


1794. 
589. Fredric Mallet, Mathem. inf. prof., Prom. 
Ad plurimas Imperantium ... . 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid.+4 sid. förteckn. på magg. Fol. 


1578 


590. Eric J. Almquist, Theol. prof., ἢ. 
Divina favente... 
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de theologia eclectica>. 
4 sid. fol. 


15/4 


591. Andreas Lundström, Jur. patr. ἃ Rom. prof., RE. 
Restal jam, ut... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


117,82 


1795. 


Carl Peter Thunberg, Med. ἃ Bot. prof., IE. 
592. — Ut orbis Universus... 
Inbj. t. e. o. adj. Sven Caspari Wijkman's install. sås. Theol. 
prof. Kalsen. o. hans orat. »de concordia rationis et fidei seu 
philosophie et theologie». 4 sid. [0]. 
3/6 
593. —— Instat tandem . .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


15/6 


594. Pehr Niclas Christiernin, Log. ἃ Metaph. prof,. R. 
Ad sensationes, mores... 
Inbj. t. mag. Nicolaus Landerbeck's install. sås. Mathem. inf. (pu- 
rior.) prof. o. hans orat. om geometriens framsteg. 6 sid. [οἱ]. 


Kal. Oct. (= 2/10) 
Afhandl.: Om Kants filosofi. 


598. 


596. 


597. 


598. 


599. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 79 


Carl Peter Thunberg, Med. ἃ Bot. prof., Pro R. 
Inter exoptata... 
Inbj. t. 6. o. prof. Lars Johan Palmberg's install. sås. Theol. 
prof. o. hans orat. »de simplicitate religionis Christiane, contra 


libertinos . . . servanda.> 4 sid. fol. 
δή: 


Annan uppl. något olika, särskildt i afs. ἃ P:s meritförteckning. 4 
sid. fol. 


5/34 


Pehr Niclas Christiernin, Log. & Metaph. prof., R. 
Ab eo inde... 


Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. Epigraf: Deseret ante dies... 


18,14 


1796. 


Johan Gustaf Acrel, Med. theor. ἃ pract. prof., R. 
Hominem non in... 
Inbj. t. adj. Laurentius Regnér's install. sås. 6. ο. Astron. prof. 
4 sid. fol. 
8/6 
--- - Numorum ἃ Numismatum . .. 
Inbj. t. Numophyl. Acad. pref. Eric Götlin's install. sås. (den 
förste och ende) Numophyl. prof. o. hans orat. »de initis et pro- 
gressu scientie numismatice». 4 sid. fol. 
5/6 
Honorificam Rectoris... 
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de necessitate et usu sy- 
stematis morborum». 4 sid. fol. 
18/6 
Petrus Svedelius, RF. 
Terrifico cornuum ... 
Inbj. t. prof. Christopher Dahl's (lat.) o. Eric Daniel Leffler's 
(sv.) oratt. i anl. af Gustaf IV Adolfs anträde till regeringen. 


6 sid. fol. 
Prid. Kal. Nov. (= ?!/:0) 


Petrus Svedelius, Eloqu. ἃ Poes. prof., R. 
Quod a Deo... 


Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
Prid. Id. Decemb. ( - 12...) 


603. 


604. 


605. 


606. 


607. 


608. 


609. 


Ernst Meyer, 


1797. 


Eric Michaöl Fant, Hist. prof., R. 
Quod redeunti ad... 
Inbj. t. prof. Zacharias Nordmark's orat. i anl. af konungens 
anträde till universitetskansleriatet. 4 sid. fol. 
29. 


— Inter letos maxime... 
Inbj. t. Eric Prosperin's install. sås. Astron. prof. 4 sid. fol. 


20/4 


Carl Peter Thunberg, Med. & Bot. prof., Prom. 
Postquam, ante quatuor... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. [0]. 
12/4 


Inneh. biogr. notiser ö. promovendi. 


Eric Michaöl Fant, Hist. prof., R., Prom. 
Id certe laudis... 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid.+2 sid. förteckn. på magg. Fol. 
2/6 
Inneh. förteckning på sv. magistrar under medeltiden. 


Eric Michaöl Fant, Hist. prof., R. 
Quod, qua potui... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


14/6 


Jacob Fredrik Neikter, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R. 
Quantumcunque calamitatum . .. 
Inbj. t. prof. Pehr Fabian Aurivillius” o. doc. Gustaf Rosén's 
(sv.) oratt. i anl. af Gustaf IV Adolfs förmälning. 6 sid. fol. 


13.1.1 
— Exacto jam, quod... 


Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de veritate historica in fa- 


bulis subinde latente». 4 sid. fol. 
10/38 


1798. 


Daniel Boöthius, Ethic. & Polit. prof., R. 
Incidit nostra... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


10/4 


610. 


611. 


612. 


613. 


614. 


615. 


616. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 81 


Rector (Johan Afzelius) och Consistorium. 
Göre Wetterligt, at... 
Kungörelse om juridiska lärdomsprof. 
20/30 


Johan Afzelius, Chem., Metall. & Pharm. prof., R. 
Ut nacitur hominum ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18,19 


1799. 


Pehr Fabian Aurivillius, Acad. bibliot., Litt. hum. prof., R. 
Plurima inter suge... 
Inbj. t. prof. Eric Michaöl Fant's parent. ö. universitetskansleren 
Anders Johan von Höpken. 4 sid. fol. 
0/5 
Inneh. särsk. om H::s förh. till universitetsbiblioteket. 
Omtr. i parent. 


-- -- HSolent plerumque... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18/4 


Inneh. bibliografi ö. P. N. Christiernin. 


Zacharias Nordmark, Phys. prof., ἢ. 
Cessit futuri... 
Inbj. t. prof. Eric Götlin's o. adj. Petrus Thyselius's oratt. i anl. 
af prins Gustafs födelse. 4 sid. fol. 


241] 


- - Quo majori ex... 
Inbj. t. prof. Skytt. Jacob Fredrik Neikter's parent. ö. patronus 
för Skytt. prof. Göran Gyllenstjerna. 4 sid. fol. 
281} 


Omtr. i parent. 


-— - Senis illis... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


12/33 


Meyer: Bibl. öfver Upsala Program. 6 


82 


617. 


618. 


619. 


620. 


621. 


622. 


623. 


624. 


Ernst Meyer, 


1800. 


Johan Adam Tingstadius, Orient. ling. prof., R. 
Ad incrementa cognitionum . .. 
Inbj. t. Lect. Calm. Petrus Högmark's install. sås. Philos. theor. 


prof. o. hans orat. »de presenti scient. metaph. statw. 4 sid. 
fol. 


27 8 


-- Postquam acerba... 
Inbj. t. prof. Eric J. Almquist's (lat.) o. doc. Olof Kolmodin's 


(sv.) oratt. i anl. af kröningen. 6 sid. fol. 
24 


Omtr. i Almquists orat. 


Instat jam tempus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


15:e 


Jacob Fredrik Neikter, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., Prom. 
Si nemo tam... 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid.+2 sid. förteckn. på magg. Fol. 
15/6 
Uno von Troil, Erkebisk., Procanc. 
Adoro Deum... 


Inbj. t. Theol. dokt. prom. 10 sid. fol. 
Prid. Kal. Nov. ( - 3110) 
Omtr. i Troils Programmata duo recusa. Ups. 1803. 8:0. 


Emanuel Ekman, Oecon. pract. prof. Borgstr., BR. 
Non sine summa ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


39 


1801. 


Christopher Dahl, R. 
Infantis loco. .. 
Inbj. t. prof. Petrus Högmark's orat. i anl. af prinsessan Sophia 
Wilhelminas födelse. 4 sid. fol. 
HI Kal. Jun, ( - 3) 


Christopher Dahl, Grec. litt. prof., R. 


Superest ultima. .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


LF 


627. 


628. 


629. 


630. 


631. 


632. 


Bibliografi ötver Upsala Universitets-Program. 83 


Nicolaus Landerbeck, R. (und) 
Store Regenter... 
Inbj. t. proff. Jacob Fredrik Neikter's o. Johan Adam Tingsta- 
dius” tal i anl. af de kungligas o. DD. FF. HH.:s af Baden besök 
1 Upsala. 4 sid. fol. 


δ).1 


Omtr. i Neikters tal. 


Nicolaus Landerbeck, Mathem. inf. prof., R. 
Medendi industria . .. 
Inbj. t. adj. Pehr Afzelius' install. sås. Med. theor. & pract. prof. 
4 sid. fol. 


23/,, 


-- —- Quod universa felix... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


13/39 


1802. 


Eric Götlin, Numophyl. pref., prof., R. 
Oeconomiam Practicam . .. 
Inbj. t. adj. Samuel Liljeblad's install. sås. Oecon. pract. prof. 
Borgstr. o. hans orat. »de nature fetibus cultura in meliis pro- 
ducendis»>. 4 sid. fol. 


! 
3/4 


- πὸ. Deo optimo maximo... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


16:e 


Laurentius Regnér, Astron. prof., R. 

Eo superioris anni... 

Inbj. t. e. o. prof. Eric 4. Almquist's parent. ὅ. markgrefven 
Carl Ludvig af Baden. 4 sid. fol. 


δ΄. 


-- - Infimi etiam ordinis... 
Inbj. t. prof. Samuel Liljeblad's orat. i anl. af prins Carl Gustafs 
födelse. 4 sid. fol. 


9,1 


- -- lIllum jam instare... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


13/49 


84 


633. 


634. 


635. 


636. 


637. 


638. 


639. 


640. 


Ernst Meyer, 


1803. 


Daniel Boöthius, Ethic. ἃ Polit. prof., Prom. 
In perpetuo illo... 
Inbj. t. mag. prom. 6 sid.+2 sid. förteckn. på magg. Fol. 
15/6 
Petrus Högmark, Log. & Metaph. prof., R. 
Adesse diem ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 
16/4 
Johan Winbom, Theol. prof., R. 
Tempus jam adesse... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


12,9 


1804. 


Pehr Afzelius, Rei chir. dir. supr., Med. theor. ἃ pract. 
prof., Prom. 
Ut, teste Plutarcho... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 12 sid. fol. 


28/5 
Inneh. biogr. notiser ö. promovendi. 


Gustaf Flygare, Jur. oecon. & comm. nec non Jur. publ. 
Rom. Germ. prof., R. 
Lubricam esse... 
Inbj. t. prof. Johan Winbom's parent. ö. prins Fredrik Adolf. 
4 sid. fol. 
478 
----- χϑοϊο sic iterum ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
δ 8 
Carl Peter Thunberg, Med. & Bot. prof., R. 
Sicuti nulla... 
Inbj. t. prof. Christopher Dahl's parent. ö. erkebisk. Uno von 
Troil. 4 sid. fol. 


29:44; 


Omtr. i parent. 


— - Sceptra honorifici... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


1 LJ 1 2 


641. 


643. 


644. 


645. 


646. 


& 
εξ» 
= 


601). 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 85 


18035. 


Eric Michaöl Fant, Hist. prof., R. 
Si qui nostrum... 
Inbj. t. prof. Laurentius Regnér's orat. i anl. af de kungligas 
återkomst och prinsessan Amalia Maria Charlottas födelse. 4 sid. 
fol. 


1,8 


- Communis diu... 
Inbj. t. adj. Anders Svanborg's install. sås. Orient. ling. prof. o. 
hans orat. »de origine hymnorum apud Hebréeos». 4 sid. fol. 
104 
- Subit sane animum ... 
Inbj. t. Jacob Åkerman's install. sås. Anat. & Chirurg. prof. 4 
sid. fol. 


10/4 


Inter Professiones... 
Inbj. t. doc. Olof Kolmodin's install. sås. Eloqu. & Polit. prof. 
Skytt. o. hans orat. »de mutuo civitatum Europ&arum nexu.> 
4 sid. fol. 


80 6 


Letus diem ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


188 


Pehr Afzelius, Rei chir. dir. supr., Med. theor. & pract. 
prof., R. 
Instare jam diem ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18::g 


1806. 


Jacob Åkerman, Anat. & Chirurg. prof., Prom. 
Quo jure gentium ... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 6 sid. fol. 
12.4 


Inneh. biogr. notiser ö. promovendi. 


Johan Afzelius, Chem. prof., RE. 
Trieterica Musarum . .. 
Inbj. t. mag. prom. 6 sid.+2 sid. förteckn. på magg. Fol. 


18, 
6 


86 


649. 


650. 


651. 


652. 


653. 


654. 


655. 


Ernst. Meyer, 


Daniel Boöthius, Ethic. ἃ Polit. prof., R. 
Ut Rempublicam Academicam . .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


15/6 


Johan Afzelius, Chem. prof., R. 
Qui ab ea... 
Inbj. t. Johan Daniel Drissel's install. sås. Jur. patr. & Rom. 
prof. o. hans orat. »de caussis impedite in studio jurisprudentixe 
progressionis»>. 4 sid. fol. 
18,10 


Inneh. företrädarne i professuren fran 1621. 


-—-— Est de quo... 
Inbj. t. Theol. prof. Samuel Ödmann's install. sås. (den förste) 
Theol. pastor. prof. & director Seminarii o. hans orat. »Quid in 


negotio boni catechet&e intersit nosse, oporteat velle». 4 sid. [0]. 
15/10 


— In Theologicis... 
Inbj. t. Theol. prof. Levin Olbers' wstall. sås. (den förste) Theol. 
polem. & Hist. ecclesiast. prof. o. hans orat. »Historiola Apolo- 


getices Christiane». 4 sid. fol. 
19/10 


- Quanto quamque difficulter ... 
Inbj. t. Numophyl. prof. Eric Götlin's install. sås. Eloqu. & Polit. 
prof. o. hans orat. »>Specimen imitationis poätice». 4 sid. fol. 


20,9 


"2 ändradt till 1. 


--— AÅlige bene multe... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


IST 


1807. 


Pehr Fabian Aurivillius, Acad. bibliot., Litt. hum. prof., R. 
Quam difficile sit... 
Inbj. t. adj. Erie Abraham Almquist's install. sås. 6. o. Theol. 
prof. o. hans orat. »Prolegomena in Theol. symbol. et apologet.> 
4 sid. fol. 


6; 


656. 


657. 


658. 


659. 


660. 


661. 


662. 


663. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 87 


Pehr Fabian Aurivillius, £. (und) 
Den upmärksamhet ... 
Inbj. t. Acad. secret. Lars Georg Rabenius' install. sås. Jur. oecon. 
prof. o. hans tal >om beskattningar». 4 sid. fol. 


0: 
“δ 


---- Sedan den Store... 
Inbj. t. prof. Carl Peter Thunberg's tal på secularfesten ö. Carl 


von Linné. 6 sid. fol. 
23/5 


Omtr. i talet. 


— - Hans Excellence... 
Inbj. t. lifmed. Sven Hedin's o. Bot. demonstr. Adam Afzelius' 
parentt. ö. Carl von Linné. 
28/6 


Pehr Fabian Aurivillius, Acad. bibliot., Litt. hum. prof., R. 
Quam a Deo... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


16,8 


Zacharias Nordmark, Phys. prof., R. 
Tam diversa nascendi... 
Inbj. t. prof. Olof Kolmodin's orat. i anl. af prinsessan Cecilias 
födelse. 4 sid. fol. 


80,9 


--  - Neque Sviogothicam ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


13, 


1808. 


Christopher Dahl, Grec. litt. prof., ER. 
Magistratum Academicum ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


13/4 


Nicolaus Landerbeck, Mathem. inf. prof., R. 
Contemplatione hujus... 
Inbj. t. Mathem. ἃ Astron. prof. Gryphisw. Anders Hulthén's 
install. sås. Theol. dogm. & moral. prof. o. hans orat. »de usu 
exegeseos i theologia dogmatica». 4 sid. fol. 


34 11 


88 


664. 


665. 


666. 


668. 


669. 


670. 


Ernst Meyer, 


Nicolaus Landerbeck, Mathem. inf. prof., R. 
Magistratum Academicum . .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18/33 


1809. 


Eric Michaöl Fant, Gust. Stip. Insp. 
Om det är... 
Inbj. t. doc. Jacob Michaél Svedelius' parent. ö. Gustaf III. 4 
sid. fol. 


117 
;& 


Eric Götlin, Eloqu. ἃ Poéös. prof., Numophyl. pref., R. 
Quam necessaria sit... 
Inbj. t. t. f. Ethic. & Polit. prof. Benjamin Carl Henrik Hötijer's 
install. sås. Log. ἃ Metaph. prof. o. hans orat. »>de limitibus 


rationis human&e». 4 sid. [0]. 
29/5 


Pehr Fabian Aurivillius, Bibliot., Litt. hum. prof., Prom. 
In continua, quam... 
Inb. t. mag. prom. 5 sid. + 3 sid. förteckn. på magg. Fol. 


1 4 6 


Eric Götlin, Eloqu. & Poéös prof., SES pref., R. 
Immensam Numinis. 
Inbj. t. rektorsombyte. A sid. fol. 


15/6 


Laurentius Regnér, Astron. prof., R. 
Omni Svecorum ... 
Inbj. t. prof. Anders Hulthén's (lat.) o. e. o. adj. Elias Chri- 
stopher Grenander's (sv.) oratt. i anl. af kröningen. 4 sid. fol. 
1/30 
Omtr. i Hulthéns orat. 


Jacob Ax. Lindblom, Erkebisk. 
Deum optimum ... 
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 12 sid. fol. 
6/10 
1811 rättadt till 1809. 
Afhandl.: Om kristendomens väsen. 


671. 


672. 


673. 


674. 


675. 


676. 


677. 


678. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 


Laurentius Regnér, Astron. prof., R. 
Letiori tandem. .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18:92 


1810. 


Samuel Liljeblad, Oecon. prof. Borgstr., R. 
Infelicissiimum memoria ... 


89 


Inbj. t. prof. Jacob Åkerman's (lat.) ο. 6. ο. adj. Johan Tranér's 


(sv.) oratt. i anl. af freden. 4 sid. fol. 


16; 
“1 


Pium est officium ... 


Inbj. t. kanslirådet, prof. Daniel Melanderhielm's begrafning Ο. 


prof. Zacharias Nordmark's parent. ö. honom. 4 sid. fol. 
31,8 


Omtr. i parent. 


Carl Peter Thunberg, Med. & Bot. prof., Prom. 
Solemnia indicaturus . .. 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 8. sid. fol. 


12:, 


Inneh. biogr. notiser ö. promovendi. 


Johan Daniel Drissel, Jur. patr. & Rom. prof., Prom. 
Inter plurimas... 
Inbj. t. Jur. dokt. prom. 4 sid. [0]. 
12.6 


Inneh. något om de äldsta jur. dokt. promotionerna. 


Samuel Liljeblad, Oecon. prof. Borgstr., R. 
Sceptra Academica... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


4;g 


Anders Svanborg, Orient. ling. prof., R. 
Qui post tempestatum . .. 


Inbj. t. prof. Pehr Afzelius (lat.) ο. adj. And. E. Afzelius” (sv.) 


parentt. ö. kronprins Carl August. 4 sid. fol. 


28-43 


-- Sic, favente Numine ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


13/48 


679. 


680. 


681. 


682. 


683. 


684. 


685. 


686. 


Ernst Meyer, 


1811. 


Olof Kolmodin, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R. 
Sepe quidem antea... 
Inbj. t. adj. Gustaf Knös' install. sås. Gr&ec. litt. prof. o. hans 


orat. »de Xenophonte scriptore>. 4 sid. fol. 
27/9 


Inneh. Företrädarne från 16924. 


—  Decimus hic agitur... 
Inbj. t. »primus prof. ad Cohortem regiam pro milit. topographia» 
Jöns Svanberg's install. sås. Mathem. inf. prof. o. hans orat. »id 
quod Mathesin ... puram jam efficere sit existimandum .. .» 
4 sid. fol. 


41,4 


—— Feralia sacra... 
Inbj. t. prof. Lars Georg Rabenius' parent. ö. universitetskansleren 
Axel von Fersen. 4 sid. fol. 
20/4 


Omtr. i parent. 


—-— Si ea quidem... 
Inbj. t. prof. Johan Daniel Drissel's orat. i anl. af Carl Johans 
anträde t. universitetskansleriatet. 4 sid. fol. 


i 
5/5 


-- - Magistratus Academici... 

Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
18,6 

Benjamin Carl Henrik Höijer, Log. & Metaph. prof., R. 
Si Morum Philosophiam . .. 
Inbj. t. adj. Fredrik Nils Biberg's install. sås. Ethic. & Polit. 
prof. o. hans orat. »in historiam Philosophie moralis prolego- 
mena». 4 sid. [0]. 


δ΄. 


— Etsi nullis... 
Inbj. t. adj. Johan Bredman's install. sås. Astron. prof. o. hans 
orat. »de variis studii Astronomige methodis>. 4 sid. fol. 
δ1: 
Exsultantibus adhue... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


19/19 


Annat ex. utan datum. 


687. 


688. 


689. 


690. 


691. 


692. 


693. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-program. 


1812. 


Zacharias Nordmark, Phys. prof., Prom. 
Ut nihil est... 


Inbj. t. mag. prom. 4 sid. + 4 sid. förteckn. på magg. Fol. 


ὮΝ 


Jöns Svanberg, Mathem. inf. prof., R. 
Ingens jam cum... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


15/4 


Nils Fredrik Biberg, Ethic. & Polit. prof., R. 
Quam, ante hos... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


127,4 


1813. 


Johan Winbom, Theol. prof. prim., Archiprep., R. 
Peregrinationes, a viris... 


91 


Inbj. 1. Adam Afzelius' install. sås. 6. o. prof. i Materia medica 


ο. dietetik o. hans orat. »Remedia sic dicta succedanea>. 


sid. fol. 


48, 
”n 


Quemadmodum varium ... 


4 


Inbj. t. e. o. adj. Carl Johan Lundvall's install. sås. Eloqu. & 


Poes. prof. o. hans orat. »Poetica nature metamorphosis>. 


sid. fol. 


28/ 4 


Diu est, quod... 


Inbj. t. doc. Samuel Grubbe's install. sås. Log. & Metaph. prof. 


4 


0. hans orat. »de methodo tradend&e in academiis philosophig»>. 


4 sid. fol. 


28. 


Jacob Åkerman, Anat. & Chirurg. prof., Prom. 
Presentis jam est... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 8 sid. fol. 
2/8 


Inneh. biogr. notiser ö. promovendi. 


92 


694. 


695. 


696. 


697. 


698. 


699. 


700. 


701. 


Ernst Meyer, 


Johan Winbom, Theol. prof. prim., Archiprep., R. 
Adest jam tempus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
14,8 
Johan Daniel Drissel, Jur. patr. ἃ Rom. prof., R. 
Quam ante hos... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


127,2 


1814. 


Carl Peter Thunberg, Med. & Bot. prof., R. 
Confecti dudum . .. 
Inbj. t. prof. Carl Johan Lundvall's (lat.) o. adj. Joseph Otto 
Höijer's (sv.) parentt. ö. Sophia Magdalena. 4 sid. fol. 


16,4 


Omtr. i Lundvalls parent. 


—  Placuit Sacre... 
Inbj. t. adj. Sven Lundblad's install. sås. Theol. prof. Kalsen. o. 


hans orat. »Religionis Christiane rationisque harmonia». 4 sid. fol. 
18/4 


— Quem per semestre... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18/4 


Eric Michaöl Fant, Hist. prof., R. 
Generis humani... 
Inbj. t. Grec. litt. prof. Gustaf Knös' install. sås. Orient. ling. 
prof. o. hans orat. »de divina poöseos hebraice majestate et 


elegantia». 4 sid. fol. 
18/,, 


-- — Solent, qui Magistratu... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


12/43 


1815. 


Anders Hulthén, Theol. prof., R. 
Deus Optimus... 
Inbj. t. prof. Gustaf Knös (lat.) o. adj. Jonas Jone Bränd- 
ström's (sv.) orat. i anl. af freden och unionen. 6 sid. fol. 


12/3 


703. 


704. 


705. 


706. 


707. 


708. 


709. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 93 


Anders Hulthén, Theol. prof., R. 
Ea est rerum ... 
Inbj. t. adj. Joseph Otto Höijer's install. sås. Grec. litt. prof. o. 


hans orat. »de indole et pretio litt. antique». 4 sid. fol. 
53 


Olof Kolmodin, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., Prom. 
Festas Camenarum . .. 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. + 4 sid. förteckn. på magg. Fol. 


26 


Anders Hulthén, Theol. prof., R. 
Sic extrema tandem ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


15/4 


Lars Georg Rabenius, Jur. oecon. & comm. prof., ἢ. 
Deum Optimum ... 
Inbj. t. e. o. adj. Johan Thorsander's install. sås. 6. o. Theol. 
prof. o. hans orat. »de auctoritate libris symbolicis debita ob- 
servationes». 4 sid. [0]. 
29/41 

—--- 5] cuipiam umquam ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


1814 


1816. 


Eric Michaéöl Fant, Gust. stip. Insp. 
Åter Öppnas... 
Inbj. t. bibliot. aman. Johan Henrik Schröder's parent. ö. Gustaf 
HI. 4 sid. fol. : 


18/4 


Pehr von Afzelius, Arch., Princ. succ. med. prim., Med. 
theor. & pract. prof., R. Ξ 
Publica privatis... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


15/4 


Pehr Fabian Aurivillius, Acad. bibliot., Litt. hum. prof., R. 
Instat jam dies... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


12/19 


710. 


711. 


712. 


713. 


714. 


715. 


716. 


Ernst Meyer, 


1817. 


Sven Lundblad, Theol. prof. Kalsen., R. 
Universitatem rerum... 
Inbj. t. adj. Erik Gustaf Geijer's install. sås. Hist. prof. o. hans 


orat. »de principatu orbis terrarum Europ&eo>»>. 4 sid. [0]. 
XIII Kal Apr. ( 39,5) 


Adam Afzelius, Mat. med. ἃ Diet. prof., Prom. 
Ab ipsis Academie ... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 8 sid. fol. 


15/4 


Inneh. biogr. notiser ö. promovendi. 


Sven Lundblad, Theol. prof. Kalsen., R. 
Adoro Deum... 


Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
XVI Kal. Jul. ( -'!6/e) 


Jacob Åkerman, Anat. & Chirurg. prof., R. 
Celebranda adest... 
Inbj. t. proff. Sven Lundblad's (lat.) o. Erik Gustaf Geijer's 
(sv.), adj. Johan Tranér's (lat. vers) ο. (i katedralskolans namn) 
Conrector o. Philos. fac. not. Petrus Svedelius' oratt. i anl. af 


reformationsfesten. 6 sid. fol. 
3/,0 


Omtr. i Orationes panegyrice ... Ups. 1818. 4:0. 


- Munere, quod animo... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


14/42 


1818. 


Olof Kolmodin, R. 
Fera)i per Scandinaviam... 
Inbj. t. Nils Fredrik Biberg's (lat.), adj. Pehr Sjöbring's o. mag. 
Anders Abraham Grafström's (sv.) parentt. ö. Carl XIII. 6 sid. fol. 
8.5 


Omtr. i Bibergs parent. 


Qui universe plangoribus... 
Inbj. t. prof. Samuel Grubbe's (lat.) o. bibliot. aman., doc. Olof 
Matthias Ullgren's (sv.) orat. i anl. af kröningen. 6 sid. fol. 


8/6 


717. 


718. 


719. 


720. 


721. 


722. 


123. 


724. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 95 


Olof Kolmodin, ΠΝ. 
Gemensamt med hela... 
Inbj. t. prof. Erik Gustaf Geijer's tal i anl. af kronprinsens 


anträde t. universitetskansleriatet. 6 sid. fol. 
108 


Lars Georg Rabenius, Jur. oecon. & comm. prof., Prom. 
Varias inter res... 
Inbj. t. Jur. dokt. prom. 10 sid. fol. 
14,8 


Inneh. något om de juridiska studierna under medeltiden. 


Gustaf Knös, Orient. ling. prof., Prom. 
Vertente iam triennio. .. 
Inbj. t. mag. prom. 6 sid. + 4 sid. förteckn. på magg. Fol. 


15/6 


Olof Kolmodin, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R. 
Instat tandem dies... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


16/6 


Jacob Ax. Lindblom, Erkebisk., Prom. 
Ereptum nobis... 
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 10 sid. fol. 


18/10 


Gustaf Knös, Orient. ling. prof., R. 
Planctu personuere... 
Inbj. t. adj. Nils Jacob Sillén's parent. ö. Hedvig Elisabeth 
Charlotta. 4 sid. fol. 


25/1; 


— Que iam dignissimo... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


13/:g 


1819. 


Nils Fredrik Biberg, Ethic. & Polit. prof., R. 
Reciproco vite... 
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol. 


16/6 


96 


725. 


726. 


721. 


729. 


730. 


731. 


732. 


Ernst Meyer, 


Jöns Svanberg, Κ. 
Confecto denique... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18:19 


1820. 


Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., Gust. stip. Insp. 
Ett Samfund af... 
Inbj. t. 6. o. adj. J. Wallin's parent. ö. Gustaf III. 4 sid. fol. 
14/6 


Omtr. i Geijers Saml. skrifter Ὁ. 7. Stockh. 1875. 8:0. 


Johan Bredman, Astron. prof., R. 
Que senos ante... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 
15/8 
Carl Johan Lundvall, Eloqu. & Poés. prof., R. 
Ex quo fere... 
Inbj. t. prof. Carl Zetterström's install. sås. Med. theor. & pract. 


prof. 6 sid. [0]. 
Kal. Nov. (-Ξ 1.11) 


—— Quod, Sceptra capessens... 
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol. 


14/33 


1821. 


Jöns Svanberg, Mathem. inf. prof., Prom. 
Volventibus, ex immutabili... 
Inbj. t. mag. prom. 6 sid. + 4 sid. förteckn. på magg. Fol. 
13/6 
Samuel Grubbe, Log. & Metaph. prof., R. 
Instat dies... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


14/6 


Joseph Otto Höijer, Greec. litt. prof., R. 
Quid faciat letas... 
Inbj. t. adj. Nils Jacob Sillén's install. sås. Oecon. pract. prof. 
o. hans orat. »de oeconomia, quatenus dignitatem mere scienti- 


ficam sibi vindicet>. 4 sid. fol. 
20/40 


739. 


1734. 


785. 


736. 


137. 


738. 


739. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 97 


Joseph Otto Höijer, Grec. litt. prof., R. 
Instat dies, quo... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


12,12 


1822. 


Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., R. 
Chemiam, fructu... 
Inbj. t. adj. Lars Peter Walmstedt's install. sås. Chem. prof. o. 
hans orat. »Mutua electricitatis et magnetismi relatio». 4 sid. fol. 
Kal. Apr. (= "/4) 


Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., Historiogr. regg. ordd., R. 
Quam ante hos... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


16/4 


Carl Zetterström, Med. theor. & pract. prof., Prom. 
Si Universitatum ordinem . .. 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 24 sid. fol. 
9.11 


Inneh. biogr. notiser ö. promovendi; särsk. märkes C. P. Thunbergs 
bio- ο. bibliografi. 


Johan Winbom, Theol. prof. prim., Archiprep., BR. 
In viribus humanis... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


1313 


1823. 


Lars Georg Rabenius, Jur. oecon. & comm. prof., R. 
Quamvis nemo... 
Inbj. t. prof. Olof Kolmodin's parent. ö. erkebisk. Jacob 45. 
Lindblom. 6 sid. fol. 


6/3 


—  Magistratu Academico... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


15/4 


Meyer: Bibl. öfver Upsala Program. 7 


98 


740. 


741. 


7142, 


143. 


744. 


740. 


746. 


Ernst Meyer, 


Jacob Åkerman, Anat. & Chirurg. prof., R. 
Si hodiernam Patrie... 
Inbj. t. proff. Joseph Otto Hötjer's (lat.), Johan Tranér's (sv. 
vers) o. doc. Erik August Schröder's (sv.) oratt. i anl. af kron- 
prinsens förmälning. 6 sid. fol. 


2/10 


--- Celsissimo rerum... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


11:12 


1824. 


Olof Kolmodin, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R. 
Non dubium est... 
Inbj. t. Acad. quest., adj. Sven Themptander's install. sås. Jur. 
patr. & Rom. prof. o. hans orat. »de cognatione, qua jura 


Suiogothica et Norvegica continentur». 4 sid. fol. 
2/5 


Nils Fredrik Biberg, Ethic. & Polit. prof., Prom. 
Negotiorum, que solita... 


Inbj. t. mag. prom. 6 sid. + 6 sid. förteckn. på magg. Fol. 


118 


Olof Kolmodin, Eloqu. ἃ Polit. prof. Skytt., R. 
Muneris, quod tertium ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


15/g 


Anders Hulthén, Theol. prof., R. 
Instat jam legibus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18/39 


18235. 


Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., Historiogr. v. K. M. Orden, 
Gust. Stip. Insp. 
Det ibland Stipendier... 
Inbj. t. bibliot.aman., doc. Carl Johan Fant's parent. ö. Gustaf 
II. 4 sid. fol. 


14/6 


747. 


748. 


749. 


750. 


751. 


752. 


703. 


754. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 99 


Sven Themptander, Jur. patr. & Rom. prof., R. 
Magistratum, quem per... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


5/6 
Gustaf Knös, Orient. Sd prot, R. 


Eo perventum esse. 
Inbj. t. fekioragrabyte: 4 sid. fol. 


1218 


1820. 


Sven Lundblad, RK. 
Supplices atque.. 
Inbj. t. kanslirådet, prof. Matthias Norberg's begrafning. 
Id. Febr. (--!3/2) 


INlustre omnino ... 
Inbj. t. prof. Jöns Svanberg's (lat.) o. Pehr Daniel Amadeus 
Atterbom's (sv.) samt Johan Paul Emanuel Tellbom's Ög. (sv., 
i studenternas namn) oratt. i anl. af kronprinsens födelse. 8 
sid. fol. 

15/g 


Omtr. i Orationes panegyrice ... Ups. 1826. 4:0. 


Sven Lundblad, Theol. prof. Kalsen., R. 
Veneror Deum... 
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol. 
1574 
Jöns Svanberg, ἢ. 
Ex omnibus, que... | 
Inbj. t. Jacob Edvard Boéäthius' install. sås. Jur. prof. 4 sid. [0]. 


12/33 
— Provinciam tandem ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18,14 


1827. 


Johan Bredman, Astron. prof., RB. 
Origines rerum... 
Inbj. t. Theol. prof. Kalsen. Sven Lundblad's install. sås. Theol. 


prof. prim. o. hans orat. »Historia exegeseos sacre>. 6 sid. fol. 
96 


100 Ernst Meyer, 


755. Carl Peter Thunberg, Med. & Bot. prof., Prom. 
Ut infantia et... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 10 sid. fol. 


14 [8 


756. Jacob Edvard Boöthius, Jur. patr. ἃ Rom. prof., Prom. 
Juris disciplinam... 
Inbj. t. Jur. dokt. prom. 6 sid. fol. 


14/6 


Inneh. biogr. notiser ö. promovendi. 


757. Johan Bredman, Astron. prof., R., Prom. 
Cum redit festum . .. 
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. + 8 sid. förteckn. på magg. Fol. 


1574 


758. Johan Bredman, Astron. prof., R. 
Cum instat dies. 
Inbj. t. feklörsmbytet 4 sid. fol. 


͵ 
1678 


Carl Johan Lundvall, Eloqu. ἃ Poés. prof., R. 
759. - Religiosus in Regem... 
Inbj. t. prof. Jacob Edvard Boéäthius' (lat.) ο. adj. Elof Wall- 
quist's (sv.) oratt. i anl. af prins Gustafs födelse. 4 sid. [ὁ]. 


8/10 


760. Si qua Scientia... 
Inbj. t. Log. & Metaph. prof. Samuel Grubbe's install. sås. Ethic. 
& Polit. prof. o. hans orat. »de presenti philosophie moralis 
habitu ...> 8 sid. [0], 

14/10 


Inneh. filosofiens historia i sammandrag. 


761. — Si Munus, quod... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18:43 


1828. 


762. Joseph Otto Höijer, τες. litt. prof., R. 
Ejusmodi indolis... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


1574 


763. 


764. 


705. 


766. 


267. 


268. 


769. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 101 


Samuel Grubbe, Ethic. & Polit. prof., R. 
Primo forsan rei... 
Inbj. t. adj. Pehr Daniel Amadeus Atterbom's install. sås. Log. 
& Metaph. prof. o. hans orat. »de fundamento et indole philo- 
sophie theoretice». 4 sid. fol. 
80/10 


Inneh. om den filosofiska spekulationen. 


Magistratu Academico... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


14/39 


1829. 


Nils Jacob Sillén, Oecon. pract. prof. Borgstr., R. 
Post ingentia animi... 
Inbj. t. Fredrik Rudberg's install. sås. Phys. prof. o. hans orat. 


»de statu pres. phys. experimentalis>. 4 sid. [0]. 
16/4 


---- Natum esse Patrie... 
Inbj. t. prof. Joseph Otto Höijer's (lat.) ο. v. bibliot. & e. ο. 
Numophyl. pref. Johan Henrik Schröder's (sv.) oratt. i anl. af 
prins Oscar Fredriks födelse. 4 sid. fol. 


1875 


—— Locum amplum... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
15/4 
Lars Peter Walmstedt, Chem. prof., R. 
Professoris Medicine... 
Inbj. t. Göran Wahlenberg's install. sås. Med. & Bot. prof. ο. 
hans orat. »Hodiernus scientie botanice... status». 4 sid. [ο]. 
5/10 


— Dense dolorum... 
Inbj. t. prof. Pehr Daniel Amadeus Atterbom's (lat.) o. Wilhelm 
Fredrik Palmblads (sv.) parentt. ö. prinsessan Sophia Albertina. 
4 sid. fol. 


1/40 


102 


710. 


T71. 


712. 


779. 


714. 


770. 


711. 


Ernst Meyer, 


Nationernas Curatorer. 
Sju år äro... 
Inbj. t. aftäckandet af Carl von Linné's bildstod d. 12 Okt. 8 
sid. 4:0. 
Odat. 


Lars Peter Walmstedt, Chem. prof., R. 
Veritati, qve in... 
Inbj. t. doc. Christian Erik Faldecrant2z' install. sås. Prenot. theol. 
& Hist. eccles. prof. Kalsen. 4 sid. fol. 


471: 


Magistratum Academicum . .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


15.1.2 


1890. 


Lars Georg Rabenius, Jur. oecon. & comm. prof., R. 
Fatendum est mortalium. .. 
Inbj. t. adj. Henrik Wilhelm Romanson's install. sås. Anat. ἃ 
Chirurg. prof. o. hans orat. »de subsidiis physiologie». 4 sid. [0]. 


4/4 


—-— Humanum genus... 
Inbj. t. adj. Pehr Sjöbring's install. sås. Orient. ling. prof. ο. 
hans orat. »de continua Europe cum Asia litterarum necessitudine». 
4 sid. fol. 


5/4 


— Quamquam recentior ... 
Inbj. t. prof. Johan Bredman's (lat.) ο. adj. Adolph Törneros' 
(sv.) oratt. i anl. af prinsessan Eugenies födelse. 6 sid. [0]. 
33/5 


Carl Johan Lundvall, Eloqu. & Poés. prof., Prom. 
»Fons erat...» Cogitabat Pelignus... 
Inbj. t. mag. prom. 9 sid. + 6 sid. förteckn. på magg. Fol. 


156 


Lars Georg Rabenius, Jur. oecon. & comm. prof., R. 
Festorum non nisi... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


17/4 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 103 


778. Anon. Undert. J. H. Haak. 
Genom Hans Excellence... 
Ett genom utrikesministern universitetet meddeladt Programma 
med underrättelse om ledighet af 2 professorsbeställningar: i 
grekiska och romerska litteraturen vid universitetet i Vilna, jemte 
Akad. Senatens derstädes kompetensfordringar dertill, dat. Kal. 
Mart. 1830. 


29/9 


Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., R. 
779. Vita brevis... 
Inbj. t. Med. prof. Finl. Israöl Hwasser's install. sås. Med. theor. 


ἃ pract. prof. o. hans orat. »>de Claudio Galeno...» 4 sid. fol. 
81/10 


780. --- Institutionis publice... 
Inbj. t. Johan Henrik Schröder's install. sås. Hist. litt. & Archeol. 
prof. samt Acad. bibliot.. o. hans orat. »de ratione dictionarii 


Suecani recte instituendi». 6 sid. fol. 
2/33 
Inneh. en öfversigt af universitetsbibliotekets historia. 


781. »Institui animum . .. 
Inbj. t. Erik Bergström's install. sås. Theol. prof. prim. o. hans 
orat. »de crisi sacra recentiorum hypercritica». 4 sid. fol. 

8/,: 


Strengnäs-ex. odat. 


782. — Så är sagdt... 
Inbj. t. prof. Christian Erik Fahlerantz' (sv.) o. Carl Johan 
Lundvall's (lat.) samt rect. schol. Pehr Gustaf Boivie's (sv.) 
oratt. i anl. af jubelfesten ö. Augsburg. bekännelsen. 6 sid. fol. 


20/43 

Omtr. i Tal i anledning af svenska kyrkans tusenåriga jubelfest... 
1830. Ups. 1832. 4:0. 

Omtr. i Geijers Saml. skrifter. Ὁ. 7. Stockh. 1875. 8:0. 


783. 


Sceptra Academica... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18... 


104 


784. 


1785. 


1786. 


187. 


788. 


189. 


790. 


791. 


Ernst Meyer, 


1831. 


Pehr Sjöbring, Orient. ling. prof., R. 
Christianismus, ubicunque ... 
Inbj. t. prof. Carl Georg Rogberg's install. sås. Theol. past. prof. 


o. hans orat. »Notio ministerii ecclesiastici evangelica>. 6 sid. fol. 
28/4 


Carl von Rosenstein, Erkebisk., Procanc., Prom. 
Supervacaneum certe... 
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 10 sid. fol. 


1874 


Pehr Sjöbring, Orient. ling. prof., R. 
Munus Rectoris... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 
154 
Göran Wahlenberg, Med. & Bot. prof., R. 
Qui tempore vivimus... 
Inbj. t. prof. Carl Georg Rogberg's o. adj. Henrik Gerhard 


Lindgrens oratt. i anl. af prins Augusts födelse. 4 sid. fol. 
16. 


Instat dies... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


14713 


1832. 


Olof Kolmodin, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R. 
Artium et doctrinarum ... 
Inbj. t. adj. Johan Thorsander's install. sås. Theol. dogm. & mor. 
prof. o. hans orat. »de origine theol. christ. dogm. et ante evum 
Reformationis incremento»>. 4 sid. fol. 
12/4 
Annus hoc ipso... 
Inbj. t. bibliot. Johan Henrik Schröder's parent. ö. riksmarsk. 
Claes Flemming. 4 sid. fol. 


12): 


Post celebratam paucis... 
Inbj. t. prof. Jacob Edvard Boäthius' parent. ὃ. f. d. v. uni- 
versitetskansleren Magnus Fredrik Brahe. 4 sid. fol. 


21“ 


792. 


799. 


794. 


795. 


796. 


197. 


798. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 105 


Olof Kolmodin, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R. 
Tempus urget... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


14/6 


Christian Erik Fahlcrantz, Theol. prof., R. 
Det hopp, som... 
Inbj. t. prof. Erik Gustaf Geijer's orat. i anl. af minnesfesten 
ὃ. Gustaf II Adolf. 6 sid. [0]. 
5/4 


Omtr. i Fahlerantz' Saml. skrifter. D. 5. Örebro 1865. 8:0. 


Christian Erik Fahlcrantz, Prenot. theol. & Hist. eccles. 
prof. Kalsen., R. 
Ut solenne est... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


18/:2 


1833. 


Jacob Edvard Boöthius, Jur. patr. ἃ Rom. prof., R. 
Ex quo in... 
Inbj. t. Adolph Törnerosg's install. sås. Poös. & Eloqu. prof. o. hans 


orat. »de nexu inter pulchrum et sublime». 4 sid. fol. 
28/3 


Samuel Grubbe, Ethic. ἃ Polit. prof., Prom. 
Quemadmodum Civitas... 
Inbj. t. mag. prom. 8 sid. + 8 sid. förteckn. på magg. Fol. 


18/4 


Inneh. biogr. notiser ὅδ. promovendi. 


Jacob Edvard Boöthius, Jur. patr. & Rom. prof., R. 
Magistratum, quem ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


10/4 


Henrik Wilhelm Romanson, Anat. & Chirurg. prof., R. 
Magistratu, quem... 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


1214 


106 


799. 


800. 


801. 


802. 


803. 


804. 


805. 


Ernst Meyer, 


1834. 


Jöns Svanberg, Mathem. inf. prof., R. 
Ad ultimam tandem . .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


16/4 


Johan Thorsander, RK. (und.) 
Hans Kongl. Höghet... 
Meddelande om föreläsningarnas inställande, men disputationernas 
Ο. examinas samt stipendiernas fortsättande, i anl. af kolerafar- 


soten. 
1870 


Johan Thorsander, Theol. dogm. & mor. prof., R. 
Magistratum Academicum ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol. 


15/13 


1835. 


Israöl Hwasser, Med. theor. & pract. prof., R. 
Esse agriculturam ... 
Inbj. t. Bot. prof. Lund. Elias Fries' install. sås. Oecon. pract. 
prof. Borgstr. o. hans orat. >de methodo studii historie natura- 


lis, vite communi applicate». 4 sid. fol. 
475 


— Historia culture... 
Inbj. t. Theol. dogm. prof. Johan Thorsander's install. sås. Theol. 
prof. prim. 4 sid. fol. 


25/5 


Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., Gust. Stip. Insp. 
Att vara fri... 
Inbj. t. bibliot. aman., doc. Carl Wilhelm Böttiger's parent. ö. 
Gustaf III. 4 5:4. fol. 
8/6 
Inneh. om monarki och republik. 
Omtr. i Geijers Saml. skrifter. Ὁ. 7. Stockh. 1875. 8:0. 


Göran Wahlenberg, Med. & Bot. prof., Prom. 
Post celebratam ... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 16 sid. fol. 


14/46 


806. 


807. 


808. 


809. 


810. 


811. 


812. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 107 


Israöl Hwasser, R. 
Då det Academiska ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 12. sid. fol. 


15/4 


Johan Bredman, ÄAstron. prof., R. 
Excultioris, qua fruimur... =. 
Inbj. t. Anders Erik Knös' install. sås. Theol. past. prof. o. hans 


orat. »de studio theologie practice». 6 sid. [0]. 
5/41 


—-— Post predicatam... 
Inbj. t. Wilhelm Fredrik Palmblad's install. sås. Grec. litt. prof. 


o. hans orat. »de primordiis historie grece». 4 sid. fol. 
20734 


—— Quum Sceptra Academica... 
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol. 


18/43 


1836. 


Samuel Grubbe, Philos. pract. prof., R. 
Alla de Idéer... 
Inbj. t. Philos. theor. prof. Pehr Daniel Amadeus Atterbom's in- 
stall. sås. prof. i Aestetiken o. Moderna litteraturen o. hans tal 
>»om rätta betydelsen af &esthetik, vitterhet och modern vitterhet, 
betraktade sås. föremål för akademisk undervisning». 6 sid. fol. 


31 ’8 


Samuel Grubbe, Ethic. & Polit. prof., R. 
Speculationem philosophicam . .. 
Inbj. t. adj. Erik August Schröder's install. sås. Log. & Metaph. 
prof. o. hans orat. »de notione speculativa immortalitatis animo- 


rum.> 6 sid. fol. 
5/5 


—- - Homini, a Deo... 
Inbj. t. adj. Johan Albert Butsch's install. sås. Prenot. theol. & 
Hist. eccles. prof. Kalsen. o. hans orat. »de diversis revelationis 
divine periodis». 6 sid. fol. 
26/5 


108 


813. 


814. 


815. 


816. 


817. 


818. 


819. 


Ernst Meyer, 


Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., Prom. 

Primi in Philosophia ... 

Inbj. t. mag. prom. 11 sid.+8 sid. förteckn. på magg. Fol. 
15.6 
Inneh. historik ö. mag. promotionerna. 
Öfvers. i Program och tal vid Magister-Promotionen i Upsala d. 15,6. 
1836. Ups. 1836. 8:0. 
Omtr. häraf i Geijers Saml. skrifter. Ὁ. 7. Stockh. 1875. 8:0. 


Samuel Grubbe, Ethic. ἃ Polit. prof., R. 
Magistratu, senis... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


16/6 


Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., R. 
Magistratu abiturus... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


12/13 


1837. 


Henrik Wilhelm Romanson, Anat. & Chirurg. prof., Prom. 
Ut suus cuique... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 12 sid. fol. 
3/6 
Inneh. biogr. notiser ὅ. promovendi. 
Lars Peter Walmstedt, Chem. prof., R. 
Confecto jamjam ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


35/4 


Rector [P. D. A. Atterbom] och Senatus Academi- 
cus (und.) 
1:o. Hvar och en... 
Kungörelse om hvad iakttagas bör för inskrifning vid akademien 


samt . . . studentexamen. 4 sid. 4:0. 
26 
; 10 


Pehr Daniel Amadeus Atterbom, Aesthet. & Litt. hu- 
man. prof., R. 
» Inter publica... 
Inbj. t. Theol. prof. Kalsen. Christian Erik Fahlerantz' install. 
sås. Theol. dogm. prof. o. hans orat. »de charactere theologige 
dogm., quatenus ex ipso ecclesie statu definiatur>. 4 sid. [0]. 


15 it 


820. 


821. 


822. 


823. 


824. 


825. 


826. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 109 


Pehr Daniel Amadeus Atterbom, prof. i Aesthet. o. Vit- 
terh., R. 


Med morgondagen... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


18). 


1838. 


Pehr Sjöbring, Orient. ling. prof., R. 
Fyra år äro... 
Inbj. t. bibliot. Johan Henrik Schröder's parent. ὅ. kanslirådet 
Jonas Hallenberg. 6 sid. fol. 
δ 


Inneh. äfven Hallenbergs bibliografi. 

Den vigtiga del... 

Inbj. t. adj. Pehr Erik Bergfalk's install. sås. Jur. oecon. & comm. 
prof. o. hans tal »om studium utaf statens författnings- o. för- 
valtningsrätt.» 6 sid. fol. 


13/4 


—-— Magistratum Academicum . .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. 


14/4 


Johan Henrik Schröder, Acad. bibliot., Hist. litt. & Archeol. 
prof., Numophyl. pref., Historiogr., R. 
Annus adest... 
Inbj. t. Carl Henrik Bergstrand's install. sås. Chirurg. ἃ Obstetr. 
prof. o. hans orat. >Mutua chirurgige et medicine ratio». 8 sid. 
fol. 
nu 


Inneh. något om medicinens historia. 


Habet hoc singulare... 

Inbj. t. adj. Carl Jonas Almquist's install. sås. Theol. prof. Kal- 
sen. 0. hans orat. »de vi atque momento Pelagianismi ad doct- 
rinam medii aevi dogm. de ordine salutis conformandam». 8 
sid. fol. 


224] 


Extremum, Patres... 
Inbj. t. prof. Anders Erik Knös' parent. ö. erkebisk. Carl von 
Rosenstein. 6 sid. [0]. 

29/3; 


110 Ernst Meyer, 


827. Johan Henrik Schröder, Acad. bibliot., Hist. litt. & Archeol. 
prof., Nymophyl. pref., Historiogr., R. 


Fasti Rectorum ... — A Fastis... 
Inbj. t. rektorsombyte. 10 sid. fol. 
18/19 


Inneh. Fasti rectorum. 
Den del af progr., som inneh. Fasti rectorum, omtr. Ups. 1838. 8:0. 


1839. 


828. Pehr Daniel Amadeus Atterbom, Prof. i Ästet. o. Vit- 
terh., Prom. 
I våra fäders... 
Inbj. t. mag. prom. 12 sid.+7 sid. förteckn. på magg. Fol. 


829. Elias Fries, Oecon. pract. prof. Borgstr., R. 
Prematura nobisque... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. [0]. 


15/4 


830. Wilhelm Fredrik Palmblad, Grec. litt. prof., R. 
Sceptra jamjam ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


12/38 


1840. 


831. Erik August Schröder, Log. & Metaph. prof., R. 
Magistratum Academicum . .. 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


1574 


1841. 


832. Johan Thorsander, Theol. prof. prim., Archiprep., R. 
Quanti sit generi... 
Inbj. t. Hist. lector. Aros. Carl Thomas Järta's install. sås. Eloqu. 
& Polit. prof. Skytt. o. hans orat. >Quid in republica, aut con- 
stituenda, aut ordinanda, valeat institutorum legumque consve- 
tudo». 6 sid. fol. 


4 


833. 


834. 


835. 


836. 


837. 


838. 


839. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 111 


Johan Thorsander, Theol. prof. prim., Archiprep., R. 
Quantum Grecis... 
Inbj. t. adj. Jonas Sellén's install. sås. Eloqu. & Poäs. prof. ο. 
hans orat. »de causis artium liberalium apud Grecos et Roma- 
nos, a propria fabularum veterum vi et indole repetendis>. 6 
sid. fol. 


29/4 


--- -- Ått den yttre... 
Inbj. t. läraren vid artill.-lärov., doc. Adolf Ferdinand Svan- 
berg's install. sås. Phys. prof. o. hans tal »om några af de vig- 
tigare afdelningar af fysiken med... deruti gjorda nya förbätt- 
ringar o. upptäckter». 8 sid. fol. 


24/g 


Israöl Hwasser, Med. theor. & pract. prof., Prom. 
Ett århundrade har... 
Inbj. t. Med. dokt. prom. 29 sid.+6 sid. förteckn. på. doktt. Fol. 


18/6 


Afhandl.: Om den svenska medicinens historia. 


Johan Thorsander, Theol. prof. prim., Archiprep., R. 
Letus tandem ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


1476 


Jacob Edvard Boöthius, Jur. patr. & Rom. prof., R. 
Singulari quodam ... 
Inbj. t. prof. Carl Johan [= Jonas] Almquist's parent. ö. erkebisk. 
Johan Olof Wallin. 6 sid. fol. 


8[}1 


----- Uti sitt minnes-värda ... 
Inbj. t. prof. Christian Erik Fahlerantz' sv. tal till firande af den 
sv. kyrkobibelns 300-åriga jubelfest. 6 sid. fol. 


9.11 


1842. 


Rector [. E. Boöthius] och Senatus Academicus (und.) 
1:o. Hvar och en... 
Kungörelse om hvad iakttagas bör för inskrifning vid akademien 


samt . . . studentexamen. ὃ sid. 4:0. 
16), 


4 


112 


840. 


841. 


842, 


842. 


Ernst Meyer, 


Jacob Edvard Boöthius, Jur. patr. ἃ Rom. prof., R. 
Vix umquam... 
Inbj. t. prof. Jacob Christopher Boström's install. sås. Ethic. & 
Polit. prof. o. hans orat. »de philosophia juris a philosophia mo- 
rum et civitatis non diversa>. 4 sid. fol. 

8/4 

----- - Inter omnes, que... 

Inbj. t. observ. Gustaf Svanberg's install. sås. Astron. prof. ο. 


hans orat. »de novissimis astronomie progressibus»>. 4 sid. fol. 
31/, 


Johan Henrik Schröder, Acad. bibliot., Hist. litt. & Ar- 
cheol. prof., Prom. 
Quod litteris... 
Inbj. t. mag. prom. 31 sid.+17 sid. förteckn. på magg. 4:0. 
18/4 


Afhandl.: Incunabula artis typographice in Svecia. 


Jacob Edvard Boéöthlus, Jur. patr. & Rom. prof., R. 
Magistratum jam ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol. 


15/4 


1843. 


Göran Wahlenberg, Med. & Bot. prof., R. 
Quamquam arctum ... 
Inbj. t. Carl Johan Malmsten's install. sås. Mathem. inf. prof. o. 
hans orat. »his proxime preterlapsis annis quid analysis, que 


dicitur, pura profecerit». 4 sid. [0]. 
15/4 


Till den inbjudning... 

Inbj. t. adj. Johan Christofer Lindblad's install. sås. prof. i Sv. 
laghist., straffrätt ο. rättegångsordning o. hans tal >om ända- 
målsenligheten af jury-domstolen i constitutionella stater». 6 sid. 
fol. 


38 4 


Ante aliquot menses... 

Inbj. t. proff. Sellén's (lat.) Hwasser's (sv.) o. aman. Malmström's 
oratt. i anl. af Carl XIV Johans 40-åriga regeringsjubileum. 4 
sid. fol. 


10) 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 113 


847. Göran Wahlenberg, Med. ἃ Bot. prof., R. 
Tandem appropinquare ... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., R. 
848. Oriens, unde... 
Inbj. t. Otto Fredrik Tullberg's install. sås. Orient. ling. prof. o. 


hans orat. »de poäsi hebraica». 4 sid. fol. 
30 11 


1844. 


849. — Om ett Europeiskt... 
Inbj. t. adj. Olof Winqvigt's install. sås. Skytt. prof. i Vältalig- 
het och politik o. hans föreläsn. >»Om statshvälfningen i Sverige 
år 1789» samt t. adj. Carl Olof Delldér's install. sås. prof. i 
Statsrätt, kyrkorätt, krigslagfarenhet o. folkrätt o. hans föreläsn. 
»Om de constitutionella garantierna i Sveriges o. Norriges grund- 
lagar>. 2+18 sid. 4:0. 


lg 


Afhandl.: Det Europeiska samhällets begynnelser. 


850. - -- Rerum humanarum ... 
Inbj. t. proff. Elias Fries” (lat.) o. Pehr Daniel Amadeus Atter- 
bom's (sv.) samt doc. Carl Fredrik Bergstedt's (sv.) parentt. ὅ. 
Carl XIV Johan. 11 sid. 4:ο. 
29-45 


Omtr. i Fries' orat. 


851. - Munus Rectoris... 
Inbj. t. rektorsombyte. 10 sid. 4:0. 


14.6 


852. Ohristian Erik Fahlcrantz, 1.. 
Om ändamålet af... 
Inbj. t. prof. Otto Fredrik Tullberg's (lat.), adj. Carl Edvard 
Zedritz' (lat.) o. doc. Wilhelm Erik Svedelius' (sv.) oratt. i anl. 
af Oscar I:s tronbestigning. 6 sid. fol. 


17 un 


Meyer: Bibl. öfver Upsala Program. 8 


114 


853. 


854. 


850. 


857. 


808. 


859. 


Ernst Meyer, 


1848. 


Carl Fredrik af Wingård, Erkebisk., v. Canc., Prom. 
Doctoratus Theologici... 
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 9 sid. fol. 


13, 6 


Wilhelm Fredrik Palmblad, Grec. litt. prof., Prom. 
Festa, que instant... 
Inbj. t. mag. prom. 11 sid.+8 sid. förteckn. på magg. Fol. 


15/4 


Christian Erik Fahlcrantz, R. 
Ju mer Universitetet... 
Inbj. t. rektorsombyte. 7 sid. fol. 


18/8 


Israöl Hwasser, RK. 
Den poetiska verldsåskådningen ... 
Inbj. t. e. o. adj. Carl Wilhelm Böttiger's install. sås. e. o. prof. 
i den Moderna litt. o. hans föreläsn. »Den Italienska kulturens 
förhållande till den Romerska>. 6 sid. fol. 


13-44 


1846. 


---- Den af framlidne... 

Inbj. t. läroverksadj. Lars Anton Anjou's install. sås. Theol. 
prof. Kalsen. o. hans föreläsn. »Om gnosticismens förhållande till 
den christna tron». 6 sid. fol. 

22 3 

- - I likhet med... 

Inbj. t. prosektorn vid Carol. Instit. Fredrik Sundewall's install. 
sås. prof. i Anat., fysiol. & forens. med. o. hans föreläsn. »Nerv- 
systemets verksamhet o. physiol. betydelse.» 17 sid. fol. 


Ἐ1 Πρ 


Afhandl. : Olof Rudbeck. 


- De egenartade uppfostringsinrättningar... 
Inbj. t. rektorsombyte o. hans föredrag »Om motsatsen emellan 


hylozoism och biologi>. 8. sid. [0]. 
10/6 


860. 


861. 


862. 


863. 


864. 


865. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 115 


1847. 


Pehr Daniel Amadeus Atterbom, prof. i Åstet. o. Vit- 
terh., R. 
Åter har ett 
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol. 


14. 8 


1848. 


Nationernas Curatorer och Deputerade. 
Ett år har... 
Inbj. t. minnesfest ö. Erik Gustaf Geijer o. doc. Bernhard Elis 
Malmström's tal ö. honom. 6 sid. fol. 
5/g 
Elias Fries, prof. i Prakt. ekon., Prom. 
För det till sjelfmedvetande ... 
Inbj. t. mag. prom. 22 sid.+6 sid. förteckn. på magg. Fol. 
15,8 
Afhandl.: Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis divina. 
Omtr. af sjelfva afh. i Fries, Botaniska Utflygter. Β. 2. Stockh. 
1852. 8:0. 
Öfvers. (förkortad) i Dansk Tidskr. utg. af Barfod. 3. 


Anders Erik Knös, Theol. past. prof., R. 
Tempore gravi... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


18 ; 


1849. 


Johan Christofer Lindblad, RK. 
Äfven under det... 
Inbj. t. rektorsombyte o. hans tal: »Erfordrar Sveriges allmänna 
civil- ο. criminal-lagstiftning i alla delar en genomgripande föränd- 
ring?» 6 sid. fol. 


14; 
'8 


Carl Henrik Bergstrand, Κ. 
Bland de inrättningar... 
Inbj. t. e. o. Hist. prof. Fredrik Ferdinand Carlson's install. sås. 
Hist. prof. o. hans föreläsn. >Om Sveriges ställning i det Euro- 
peiska statssystemet vid medlet af sjuttonde århundradet». + 
sid. fol. 


11/40 


116 Ernst Mever. 


1850. 


866. Johan Christofer Lindblad, Pro R. 
Ibland mensklighetens... 
Inbj. t. doc. Sigurd Ribbing's install. sås. Log. & Metaph. prof. 
ο. hans föreläsn. »Om de förnämsta momenter, som för det när- 
varande hindra philosophiens utveckling till större fullkomlighet>. 
4 sid. fol. 
LESS 
867. Studentcorpsens Direction. 
Ju sällsyntare uppenbarelserna... 
Inbj. t. minnesfesten ὅ. Adam Oelhlenschläger o. doc. Sten Johan 


Stenberg's tal ö. honom. 4 sid. [0]. 
ὅς 


863. Johan Christofer Lindblad, Jur. prof., Pro R. 
Enligt ganmmal häfdvunnen... 
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol. 


14 4 


869. Johan Henrik Schröder, Acad. bibliot., Hist. litt. & Ar- 
cheol. prof.. I. 
Ab antiquis... 
Inbj. t. proff. Carl Johan Malmsten's (sv.) o. Johan Spongberg's 
(lat.) oratt. i anl. af Carl XV:s förmälning. 12. sid. fol. 


9. 


Athandh: Commerciorum primordia Suecos inter et Batavos. 


1851. 


870. Adolf Ferdinand Svanberg, Phys. prof., Prom. 
Sedan vårl grannrikes... 
Inbj. t. mag. prom. 4+27 sid. 4:0. 
154 
Afhandl.: Försök att förklara orsaken till den dynamiska thermo- 


elektriciteten. 


Johan Henrik Schröder, Acad. bibliot., Hist. litt. & Ar- 
cheol. prof., I. 
Inter tot estus.. 
Inbj. t. rektorsombyte. 9. sid. [ο]. 


L 
-1 
koner 


872. 


873. 


874. 


877. 


878. 


Bibliografi ötver Upsala Universitets-Prozrani 117 


Lars Anton Anjou, 1. 
"Theologien såsom kristlig... 
Inbj. t. adj. Anders Fredrik Beckman's imstall. sås. prof. i Dogm., 
moral o. symbolik ὁ. hans föreläsn. om >den kristliga dogma- 
tikens allm. begrepp, äfvensom dess betydelse i sammanhang af 
de theologiska vetenskaperna». 4 sid. [0]. 

N/40 

-- I alla tider... 
Inbj. t. adj. Olof Glas install. sås. prof. i Kirurgi o. barnförloss- 
ningskonst o. hans föreläsn. >Historisk inledning till läran om 


ögonsjukdomarna>. ὦ sid. [0]. 


27.43 


1852. 


--- - Om redaktionen... — Det möte i Upsala... 
Inbj. t. prof. Fredrik Ferdinand Carlson's v. doc. Jacob Theo- 
dor Hagbery's tal i anl. af prinsessan Lovisas födelse. 2+2923 
sid. 4:0. 
1104 


Afbandl.: Om redaktionen af Upsala mötes beslut ar 1593. 


— - Frågar man hvad... 
Inbj. t. doc. Samuel Rudolf Detlof Knut Olivecronu's install. sås. 
Jur. patr. civil. & Jur. Rom. prof. o hans föreläsn. »Om princi- 
perna för arfsordningen enligt svensk lag.» 4 sid. fol. 


26 4 


- — Såsom inom det... 
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol. 


18,4 


Pehr Erik Bergfalk, RI. 
Aderton och ett... 
Inbj. t. e. o. prof. Carl Wilhelm Böttiger's parent. ö. prins Gustaf. 
13 sid. fol. 
25/43 
Afhandl.: De vigtigaste bemödanden för den ständiga freden, under 
det sista fjerdedels ärhundradet. 


Upsala Universitets Studentcorps. 
Sedan Upsala Universitets... 
Inbj. t. sorgefesten ö. prins Gustaf o. läraren Albert Wilhelm 
Staaff's tal dervid. 6 sid. 4:0. 


FEV 


118 


879. 


880. 


881. 


882. 


883. 


884. 


Ernst Meyer. 


1853. 


Pehr Erik Bergfalk, R. 


--—- Menskligheten lefver ... 
Inbj. t. Lars Fredrik Svanberg's install. sås. prof. i Theor. o. 
agrikultur-kemi o. hans föreläsn. »Om nödvändigheten ... af 
theor. åsigter för . .. kemiska vetenskapen och förklarande af 
de företeelser . . . vid materiella ämnens inverkan på hvarandra>; 
t. Elof Wallqvist's install. sås. prof. i Med. & physiol. kemi o. 
hans föreläsn. >Om respirationsprocessen>» ; samt t. Carl Axel 
Torén's install. sås. prof. i Pastoraltheologi o. hans föreläsn. 
>Om det christliga predikoembetets ursprung och betydelse». 2+ 
52 sid 4:0. 
20/4 
Afhandl.: Skall guldåldern återkomma? 
---- De fria folken... 
Inbj. t. prof. Anders Fredrik Beckman's o. adj. Fredrik Georg 
Afz2elius' tal i anl. af prins Carl Oscars födelse. 6 sid. fol. 


1/6 


Det akademiska år... 
Inbj. t. rektorsombyte. 7 sid. fol. 
δι. 
Elias Fries, Bot. ἃ Oecon. pract. prof., R. 
Greciam illam ... 
Inbj. t. Carl Edvard Zedritz' install. sås. Eloqu. & Poäös. prof. 
ο. Johan Spongberg's install. sås. Grec. ling. prof. 8 sid. fol. 


; 10 


1854. 


Elias Fries, prof. i Bot. & Ekon., R. 
Hvarje tidsskifte... 
Inbj. t. adj. Wilhelm Liljeborg's install. sås. prof. i zoologi o. 
hans föreläsn. »En öfversigt af zoologiens studium i Sverige». 
4 sid. fol. 


22/4 


Elias Fries, I. 
Hvarje Akademiskt... 
Inbj. t. rektorsombyte. 14 sid. fol. 


31, 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 119 


885. Carl Johan Malmsten, prof. i Mathem., Prom. 
Det är bekant... 
Inbj. t. mag. prom. 4+29 sid. 4:0. 
Odat. [anteckn. ἃ tit. bl. 5,6] 
Afhandl.: Bidrag till theorien om Elliptiska functioner. 


Salsa Goodgle 


Förteckning på afhandlingar och vidlyftigare 
vetenskapliga utredningar. 


Bibliografi." 
Schröder, J. H. Incunabula artis typographice in Svecia. (Afh.) 842 


Teologi och Kyrkohistoria. 
Låstbom, J. Om förhållandet mellan teologi och juridik. 580. 
o. Troil, U. Om svenska kyrkomöten. 583. 
Lindblom, J. 4. Om kristendomens väsen. 670. 
Anjou, L. 4. Om redaktionen af Upsala mötes beslut år 1393. (Afh.) 874. 


Juridik. 
Rabenius, L. G. Om de juridiska studierna under medeltiden. 718. 
Filosofi. 
Christiernin, P. N. Om sensationerna. 560. 
Om Kants filosofi. 594. 


Lundvall, C. J. Kortfattadt sammandrag af filosofiens historia. 700. 
Grubbe, S. Om den filosofiska spekulationen. 763. 


Universitetsväsen.? 
Berch, 4. Statistik öfver studenterna. 410. 
Fant, E. M. Svenska magistrar under medeltiden. 605. 
Geijer, E. G. Öfversigt af universitetsbibliotekets historia. 780. 
Schröder, J. H. Fasti rectorum. (Afh.) 827. 


Historia, Statskunskap och Nationalekonomi. 


Berch, 4. Tablå öfver studentproportionen vid offentliga embeten. 327. 
Ihre, J. Om forntidens fartyg. 366. 
Hydrén, E. Beskrifning på Gustaf ll:s resa. 534. 


! Häri upptagas ej bibliografier öfver enskilda personer. 
3 Häri upptagas ej de vanliga öfversigterna öfver föregående innehafvare 
af professurer eller föregående promotioner. 


122 


Geijer, E. G. Om monarki och republik. 804. 
ἔπος 8 Det Europeiska samhällets begynnelser. (Afh.) 849. 
Schröder, J. H. Commerciorum primordia Suecos inter et Batavos. (Afh.) 
869. 
Bergfalk, P. E. De vigtigaste bemödanden för den ständiga freden, under 
det sista fjerdedels århundradet. (Afh.) 877. 
----- Skall guldåldern återkomma? (Afh.) 879. 


Litteraturhistoria. 


Hwasser, I. Olof Rudbeck. (Afh.) 858. | 
Fries, Elias. Carl von Linnés anteckningar om Nemesis divina. (Afh.) 862. 


Språkvetenskap. 


Ihre, J. Om gemensamt grekiska och nordiska ord. 416. 
Solander, D. Om språkens natur. 468. 


Matematik och Naturvetenskap. 


v. Linné, C., ἃ. ἃ. Några naturhistoriska nyheter. 268. 

Svanberg, 4. F. Försök att förklara orsaken till den dynamiska thbermo- 
elektriciteten. (Afh.) 870. 

Malmsten, C. J. Bidrag till theorien om Elliptiska functioner. (Afh.) 885. 


Medicin. 


Rosén, N. Ett fall af förgiftning genom Hyoscyamus. 280. 
Murray, 4. Om ovarier. 509. 

Om frakturer. 528. 

— Om koppympningen i Sverige. 529. 

— Om filosofiens och medicinens inbördes nytta. 530. 
En casus anevrismatis veri aorte thoracice. 586. 
Schröder, J. H. Något om medicinens historia. 824. 

Hwasser, 1. Om den svenska medicinens historia. 888. 


PERSONREGISTER. 


Tecknens betydelse. 


Med kursiv stil utmärkes programmets författare. 


> XX Oration, parentation, föreläsning. 
> + Installation. 

» Τ Begrafning. 

> 4 Parentation öfver. 

> i Relegation. 

> Ρ Medicine doktor. 


Kungliga personer upptagas ej i registret. 
Hänvisningarne afse programmets ordningsnummer. 


Personregister. 


Acrel, Johan Gustaf 5359, 597—599. | Aurivillius, Carl 390—392, 439—442, 


+ 2350. 478, 492--494. x 345, x 361, + 370, 
Adlerbielke, Lars Anders x 194. x 381, x 394, x 427, x 139, + 468, 
Afzelius, Adam 711. x 658, + 690. | κ 487, | 546. 

Afzelius, Anders E. x 677. Aurivillius, Eric + 6, 4. 6. 
Afzelius, Fredrik Georg x 880. Aurivillius, Pehr Fabian 566—568, 
Afzelius. Johan 564, 565, 610, 611, 612, 613, 655—659, 667, 709. + 

648. 650—654. + 539, + 5142. > 554, x 569, χ 607. 

Afzelius. Pehr von 636, 646. 708. Aurivillius, Samuel 388, 404, 412— 

+ 626, x 677. 415, 436. x 368, + 382. 

Almquist. Carl Jonas + 825, x 837. | 
Almquist, Eric A. x 630, + 655. "Beck, Abraham p 233. 


+ 


Almquist, Eric Jonas 590. + 570, x 
HTT, x ὅδ᾽, χ 618. 


Bauman, Andreas x 9213. 
Becker, Fredrik É 294. 


Alstrin. Eric 181—185. + 146. "Beckman, Anders Fredrik + 872, x 880. 
Alstrin, Fredrik x 189. : Bellman, Johan Arent 4, 32-—-35, 41. 
Alstrin, Laurentius x 11N. | x 1, x 4, x 11, x 43 | 68. 


Amnell, Johan 375—377, 379, 396, Benzelius, Eric, ἃ. ἃ. 39. x 47, + 62, 
444, 4604—466, 516. 517. x 217, x 4 692. 
272, + 304. x 342, + 412, x 428. Benzelius, Eric, d. y. x 93, x 135, x 


Anjou, Lars Anton 872 --δῦδ. + 857. 148, + 150, 4 279. 


Annerstedt, Daniel + 459, Benzelius, Henric 352. + 394, 4 394. 
Arrhenius, Arvid x 1383, x 194, + 236. Benzelius Jacob 4 307. 

Arrhenius, Jacob 64.  Benzelstierna, Lars 361—363. + 296, 
Arrhenius, Laurentiug Jacobi 138,, - 303, x 317, x 345. 

141, 177-- 172. «- 100, χ 117.  Berch, Anders 320—323, 325, 327, 
Ascanius, Petrus x 353. 410, 422. + 261, x 347, 4 487. 
Asp, Carl 393, 394, 397, 445—447. Berch, Carl Reinhold x 159. 

x 194, x 291], + 3772. Berch, Christer + 475. 


Asp. Matthias 258. 259, 316, 317, Bergfalk. Pehr Erik 877. 879—881. 
319, 398, 401. κ 129, x 138, + 178, + 822. 
x 1N3. + 198, + 229, x 266, x 282, Bergman, Torbern 463, 508. + 445. 
x τῷ, 4 495, Bergmark, Erie x 283. 
Atterbom. Pehr Daniel Amadeus 818 Bergstedt, Carl Fredrik x 850. 
—&20, 828, 860. χ 750, + 763, x Bergstral, Johan Ὁ 305. 
769, — 510, x 850. Bergstrand, Carl Henrik 865. + 824. 
Aukrevill, Axel x 41. | Bergström, Eric + 781. 


126 


Beronius, Magnus 271, 472. x 184, + | 
199, x 203, + 230, x 279, | 492. 

Biberg, Nils Fredrik 689, 724, 743. | 
+ 684, x 715. 

Bielke, Nils Adam x 246. 

Billovius, Jonas 4 75. 

Boberg, Anders 220, 221, 228, 260, 
261, 263, 309— 315. + 171. 

Boéthius, Daniel 563, 609, 633, 649. 
+ 530, x 545, χ 583. 

Boéthius, Jacob Edvard 756, 795, 797. 
837--841, 843. + 752, x 759, x 791. 

Boivie, Pehr Gustaf x 782. 

Bonde, Gustaf x 176. 

Borgström, Eric 4. 461. 

Boström, Christopher Jacob + 840. 

Boudrie, Gustaf Anton x 371, x 384, 
+ 477, x 502. 

Brahe, Eric x 245. 

Brahe, Magnus Fredrik 4 791. ; 

Brauner, Johan x 9239. 

Bredenberg, Johan x 170. 


Bredman, Johan 727, 754, 757, 758, 
807--809. + 685, x 775. 


Brisman, Johan x 135. 

Bromelius, Magnus Olai + 84. 
Brändström, Jonas Jone x 701. 
Burman, Eric + 153. 

Burman, Olof x 213, x 334. 
Buskagria, Magdalena Johannis + 52. 
Buss, Johannes Benedictus x 400. 
Butsch, Johan Albert + 8109. 


Böttiger. Carl Wilhelm x 804, + 556, | 


x 817. 


Cardon. Isac x 208. 

Carlson, Fredrik Ferdinand + 865, x 
814. 

Castovius, Eric + 15, 4 29. 

Castovius, Petrus + 125. | 

Celsius, Anders 190, 242, 243, 2 
270, 272, 273. + 182. | 

Celsius, Nils x δῦ, x 74, x 96, + 120, 
χα 129, x 138, 4. 156. 

Celsius, Olof. d. ä. 77, 103, 116, 132, 
153, 186—189, 229—236, 289—291, 
293, 318. + 22, + 80, + 166, x 186, 
x 314, | 385. 


Ernst Meyer, 


Celsius, Olof, d. y. χ 209, x 235, x 266, 
x 289, x 298, + 302, x 322, x 329, 
x 345, x 350, χ 362. 

ΤΙΝ Pehr Niclas 310, δ48, 
550, 551, 360, 594, 596. + 399, + 
460. 

Clewberg, Christopher 432—435, 480, 
481. x 266, + 391, + 407. 

Clewberg, Nicolaus Christopher x 469. 

Cnattingius, Daniel κ 532. 

Cronhielm, Gustaf 4. 235. 


. Cygneus, Zacharias x 583. 


Dahl, Christopher 577, 578, 623, 624, 


662. x 569, + 573. x 600, x 639. 

Dahlman, Lawurentius 380, 411, 419, 
420. + 313, x 347. 

Delldén, Carl Olof + 849. 

Djurberg, Daniel 6—8, 43, 44, 99— 
102, 104, 155. 4 218. 

Domey, Olof x 502. 

ἐν ιν, Johan Daniel 675, 69ὅ. + 650, 
x 682. 

Dureus, Samuel 448, 449, 490, 495. 
496, 523—525. + 390. 


Duverus, Jacob x 524. 


| Eenberg, Johan + 32. 
 Ehrenpreus, Carl 4 350, 4. 406. 
| Ekeberg, Andreas Gustaf x 577. 
' Ekelund, Martin x 332, x 3466. 

Ekerman, Petrus 282— 


285, 326, 845 
— 348, 405, 474—477, 479. + 231, 
x 266, x 299, x 304. 


Ekman, Emanuel 3576, 622. κ 461, x 


469, + 579. 
Elers, Johan x 3928. 
ENf, Erie Erici p 320. 


Elvius, Pehr 30, 38, 72—76, S7, 110, 


111... 113. 
Elvius, Pehr 4 329. 
+ 92, 4. 98. 
Engelsman, Marcus x 81. 
Esberg, Johan 19—25, 27, 46—49, δ]. 
+ 21, x 90, x 62. 


' Fabritius, Christian Laurentii + 61. 


Fahlcrantz, Christian Erik 793, 794 
832, 8δδ. + 771, x 782, + 819, x 858 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 1 


Fahlenius, Jonas x 135. 

Falzburg, Carl Gustaf | 386. 

Fant, Carl Johan x 746. 

Fant, Eric Michaél 561, 602, 603, 605, 
606, 641—-645, 665, 699, 700, 707. 
x 502, x dl4, + 516, x 528, χ 529, 
x 564, x 577, x 612. 

Fersen, Axel von 4 681. 

Fick, Johan 842, 344, 399. χ 163, 
+ 309. 

Filenius, Eric x 469. 

Flach, Fredric Ferdinand x 59. 

Flemming, Claes x 577, I 790. 


Floderus, Johan 457, 458, 502, 503, 


520, 340. + 416, x 464, x 484, x 
513, x 546, x 552, + 564. 
Floderus, Matthias x 583. 


Flygare, Gustaf 582, 587, 637. 688. 


+ 536. 

Forelius, Hemming 3, 9. 

Fvugt, Nils Petrus x 276. 

Fries, Elias 829, 862, 882—884. + 
802, x 850. 

Frondin, Berge x 347, x 406. 

Frondin, Elias 210, 216—219, 239, 
254—257. x 117, + 188, x 218, x 
226, x 274. 

Frosterus, Henric + 465. 


Geijer, Erik Gustaf 726, 734, 735, 


746, 779--- 788, 804, 513, 815, 848 
— 851. + 710, x 713, x 717, x 793, 


+ 861. 


27 


I Grubbe, Samuel 731, 763, 764, 796, 
810— 812, 814. + 692, x 716, + 760. 

Grundelstierna, Albin x 205. 

Grönwall, Andreas 142—144, 180, 192, 
208, 209, 211, 249. + 1923. 

Gyldenstolpe, Nils 4. 66. 

Gyllenborg, Carl 4 298. 

Gyllenborg, Henning Adolf 194, 195. 
x 191. 

Gyllengrijp, Gabriel x 54. 

Gyllenstierna, Göran 4 615. 

Gyllenstierna, Nils 4 130. 

Götlin, Eric 628, 629, 666, 668. + 
598, x 614, + 633. 


Hagberg, Jacob Theodor x 874. 
Hageman, Johan x 464, x 526, + 548. 
Hallenius, Engelbert L. 338— 341. + 
233, + 287, x 307, x 358. 
Hallenberg, Jonas + 821. 
Hallman, Johan Gustaf x 300. 
Hamnerin, Petrus x ἢ 225. 
' Hast, Barthold Rudolph p 305. 
: Hedin, Sven x 658. 
Helmfeldt, Simon Grundel 4 205. 
| Hermansson, Johan 115, 130, 137, 139, 
164, 173, 175, 176. 213, 214. κ 55, 
+ 108, x 112, x 115, x 117, x 129, 
x 130, x 139, x 161, x 164, I 226. 
Hernbergh, Anders 538,539, 541. + 519. 
Hesselgren. Eric 452, 453, 491. + 
408, x 417, + 467, χα 492. 
Hesselius, Anders, Americanus x 242. 


 — 0 


Georgii, Carl Fredrik 389, 438, 456, | Holmberg, Johan Christopher x 191. 


487, 489. + 369, x 425, x 469. 
Geringius, Sven Jacob x 184. 
Gezelius x 359. 

Giedda, Georg x 159. 

Gilberg. Brynolph + 3. 

Glas, Olof + 873. 

Glock, Johan x 133. 

Goeding, Andreag 10—12, 26. 
Goeding, Andreas, d. y. x 13. 
Golitz, Nathan x 184. 

Gradin, Arvid x 181. 

Grafström, Anders Abraham x 715. 
Grenander, Christopher x 669. 


Hulthén, Anders 701, 702, 704, 745. 

+ 663, κ 669. 

 Hwasser, Israél 802, 803, 806, 835, 
856--859. + 779, x 816. 

Hydrén, Eric 534-536. x 336, x 469, 

+ 499, κ 598. 

Hydrén, Laurentius 295—297, 355— 
360, 423. + 234, x 266, + 277, Xx 
289, x 347, x 356, + 367. 

Hårleman, Carl 4. 362. 

Högmark, Petrus 634. + 617, x 623. 

' Höjer, Johan Christian x 357. 

i Höijer, Benjamin 684—686. + 666. 


128 


Höijer, Joseph Otto 732, 733, 762. 

x 696, + 702. x 740, x 766. 
Höpken, Anders Johan von 4 425, I 619. 
Hörberg, Petrus x 110. 


Ihre. Johan 245, 246, 269. 286—288, 
294. 351, 366—372, 416—418, 483 
— 485. + 232, + 243, χ 258, x 298, 
χ 338, x 85, x 426, I 513. 

Iserhielm, Carl χ 269. 

Israelsson, Joseph x 310. 


Jenning, Johan x 323. 
Julin, Petrus x 343. 
Järta. Carl Thomas + 832. 


Kalmeter, Olof p 948, 

Kalsenius, Anders | 3735. 

Kemper, Johan χ 33. 

Kinmark. Eric 486, 526, 527. + 432. 

Klingenstierna. Samuel 222 — 224, 226, 
227, 251, 2065—267. 328, 329, 331. 
+ 187, 4. 441. 

Knös, Anders Erik 863. + 807, x 826. 

Knös, Gustaf 719, 722, 723, 748. + 
679, -- 099, χ 701. 

Knös, Olof x 323. 

Kolmodin. Olof 679—683, 703, 715 
— 717, 720, 742, 744. 789—792, x 
618. + 644, x 660, x 788. 

Krook. Jacob x 266. 

Kullin, Laurentius Jul. x 319, 

Kähler. Martin x 336. 

Köhler. Jacob Israel x 417, x 4383. 

Köster, Zacharias Fredric x 2929. 


Landerbeck, Nicolaus 625—627, 663, 
664. + 594. 
Leffler, Eric Daniel x 600. 


Leopold, Carl Gustaf af + 548, x 549... 


Leuhusen, Carl x 280. 

Lidbeck, Erie Gustaf x 316. 

Lidenius, Johan Abraham x 272. 

Liljeblad, Samuel 672, 673, 676. + 
628, x 631. 

Liljeborg, Wilhelm + 883. 

Lindberger. Samuel Samuelis + 58. 


Ernst Mever, 


Lindblad. Johan Christofer 864, 866. 


868. + 845. 

Lindblom, Jacob Ax. 549, 670, 721. 
+ 512, x H24, x 332, I 738. 

Lindgren, Henrik Gerhard x 787. 

Linné. Carl von, d. ä, 268, 305, 324, 
332—337, 343, 373, 395, 402, 403, 
421, 470, 473. + 260, 4. 657, 4 658. 

Linné, Carl von, d. v. + 498. 

Lundberg, Petrus ἢ 950. 

Lundblad, Sven 710, 712, 749—751. 
+ 697, x 713, + 754. 

Lundius, Carl 52, 53, 99-- 94. x 94, 
x 48, x 66, { 97, 4 97. 

Lundius, Daniel 79—82, 117, 118, 120, 
122, 165. + 23. + 19. 

Lundström, Andreas 591. + 580. 
Lundvall, Carl Johan 728, 729, 759 
-- 791. 776. + 691, x 696, x 782. 
Låstbom, Johan 451, 497--500, 505, 
532, 533, 579--58]. + 402, x 461, 
x 464, x 497, + 566. 
Lönbohm, Magnus x 196. 


Mackei, Anna Isaci + 34, | 34. 


Mallet, Fredric 512—515. 556—558, 


5589. + 416. 
Malmen, Carl x 138. 
Malmsten, Carl Johan 885. + 844, 
x 869. 
Malmström, Bernhard Elis x 846, x 861. 
Malmström, Johan 156, 157. + 144. 
Martin, Petrus -+ 1924. 


Martin, Roland x 990. 


Mathesius, Gabriel 279, 281. 292, 350, 
354, 406—409. + 224, + 295, x 347. 

Melander, Eric 202—204, 252. + 167, 
x INT, x 265, + 282, + 282. 


-Melanderhielm. Daniel 454, 455, 501. 


322, δ4δ---547. + 413, x 454, 073. 
4. 673. 

Meldercreutz, Jonas 384—387. 437, 
443. + 3810. χ 441. 

Mennander, Carl Fredrik 504. 4 552. 

Moberg, Andreas x 469. 

Molin, Laurentius 40, 42, 90. 91, 96. 
145--147. + 36, α 62, 7 145, I 148. 

Monthelius. Eric »x 49. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 


Moses, se: Kemper. 


129 


I Rehnsköld, Carl Gustaf + 139. 


Murray, Adolph 509, 528—531, 586, Rhyzelius, Anders x 49, | 417. 


588. + 493. 


Neikter, Jacob Fredrik 562, 607, 608, 
620. + 538, + 553, χ 579, χ 615, 


x 095, 


Nesselius, Israel 129, 181, 140, 166 
— 169, 196, 198—201. + 102, x 133, 


x 135. x 138. 
Nicander, Henric x 458. 
Norberg, Matthias + 749. 


Ribbing, Gabriel Adolph x 276. 

Ribbing, Sigurd + 866. 

I Risell, Nicolaus 425—429. + 414. 

Ristell, Adolph Fredric x 419. 

"Roberg, Lars 61---68, 84, 106---109. 
124, 158, 160, 207, 225, 944, 250. 

ox 138. 

: Rogberg, Carl Georg + 784, x 787. 

i RBomanson, Henrik Wilhelm 798, 816. 


I 


+ 772 


Nordmark, Zacharias 569—571, 614 ' Rommel, Birger Nicolai + 161, 4 161. 


— 616, 660, 661, 687. + 557, x 4602, 
x 673. 
Norrmannus, Laurentius 1, 2, 5. x 
5, x 6, x 11, ἡ 19, I 24, 
Norrmarck, Adam x 57. 


Odhelstierna, Eric 4 37. 

Oehlenschläger, Adam + 867. 

Olbers, Levin + 652. 

Olivecrona, Samuel Rudolf Detlof Knut 
+ 875. 

Olivekrans, Johan Paulinus 4 47. 

Oxenstierna, Bengt 4 11. 


Palmberg, Lars Johan + 480, χ ἢ 
x 524, x 534, χ 582, + 595. 
Palmblad, Wilhelm Fredrik 830, 854. 
x 769, x ξ08. 

Palmroot, Johan 45, 112—114. + 20, 
+ 164, 4. 164. 

Petreus, Eric 4. 368. 

Piper, Carl 4 13, | 110. 

Pomp, Samuel x 320. 

Prosperin, Eric + 603. 


2, 


Rabenius, Lars Georg 705, 706, 718, 
738, 739, 773—775, 777. + 656, 
x 681. 

Rabenius, Olof + 440. 

Ramel, Malte x 393. 

Reftelius, Johan 58, 60, 105, 127, 
148, 149, 191, 193, 237, 238, 240. 
+ 14, x 118, + 143. 

Reftelius, Olof x 195. 

Regnér, Laurentius 630—632, 669, 
671. + 597, x CH. 


"Rosén, Eberhard ῥ 262. 

Rosén, Gustaf x 607. 

Rosén, Johan x 283, x 335. 

Rosén, Nils 248, 253, 262, 280, 302 
— 304, 306—308, 380, 349. + 254, 
x 266, | 484. 

| Rosenbaum, Simeon x 133. 

"Rosenstein, Carl von 785. | 826. 

Rudbeck, Olof, d. ä. 4 25. 

Rudbeck, Olof, d. y. 16, 55, 56, 95, 97, 
150, 151, 163, 241. x 117, x 118, 

| ox 190, 4. 258. 

| Rudbeckius, Petrus 4 5. 

: Rudberg, Fredric + 765. 

Rudenschöld, Carl 506. 1 532. 

; Russberg, Laurentius Laurentii + 46. 


Sahlner x 9. 

Salomon, Elias ἢ 537. 

Schaej, Petrus x 127. 

Schröder, Erik August 831. x 740, 
+ 811. 

Schröder, Johan Henrik 824— 827, 
842, 869, 871. χα 107, x 71766, + 
780, x 790, x 821. 

Schwerin, Jacob Philip x 957. 

 Schyllberg, Petrus 78, 89, 135, 136, 

᾿ς 154, 170—172, 174, 212. + 65, x 

"95, x 156, + 177. 

. Sellén, Jonas + 833, x 846. 

Sidrén, Jonas 450, 482, 488, 518, 319, 
521. + 446, x 452. 

Sillén, Nils Jacob γ6ὅ--767. x 722, 

i 5 732. 

9 


130 Ernst Meyer, 


Sjöbring, Pehr 754, 786, 821—823. | Thunberg, Carl Peter 537, ä42— 544, 


x 715, + 774. 3592, 593, 5395, 604. 639, 640, 674. 
Skunk, Carl + 80. ᾿ς 696—698, 755. + 518, x 657. 
Sleincour, Johan Peter 459—462, 507. , Thyselius, Petrus x 614. 

+ 434, 4 549. Tidblad, Jacob & 448. 

Solander, Daniel 298—301, 353, 400. Tingstadius, Johan Adam 572. 573, 

467—469, 471. + 255, x 266. , δγὅ, 617—619. + 530, x 625. 
Sparfwenfeld, Johan Gabriel 4. 168. i Torén, Carl Axel + 879. 

Sparrman, Anders + 488. Tranér, Johan x 672, x 712, κα 740. 
Spegel, Elisabeth Haquini + 132. | Trast, Johan x 184. 

Spegel, Haquin 17. + 90, 4. 90. i Troil, Uno von 383—565, 621. + 639. 
Spongberg, Johan x 869, + 882. Troilius, Samuel + 426, 4. 4926. 

Staaff, Albert Wilhelm x 878. Trozelius, Claudius Bliechert x 339. 
Stenberg, Sten Johan x 867. | Tullberg, Otto Fredrik + δίδ, x 852. 
Steuchius, Elavus + 126. .Tunelius, Eric Er. x 191. 

Steuchius, Johan 86, 133, 134, 197. Törner, Fabian 83, 85, 88, 121, 123, 

+ 67, + 73, + 265, 4 265. 125, 126, 128, 132, 159. 161, 162. 
Steuchius, Matthias 119. + 186, 4 186. x 28, + 30, 4 72, x 95. x 97, χ 


Ström, Christian x 16. | 


| 
Strandberg, Zacharias Ὁ 262. Ι 107, x 110, x 118, x 118. 
FANOR Adolph x 775, + 793. 
Strömer, Mårten 364, 365, 378. + 


284. Ubman, Petrus x 92923. 
Sundewall, Fredrik + 858. Ullén, Petrus 274—278. + 220, + 291. 
Svanberg, Adolf Ferdinand 870. + |Ullgrén, Matthias x 716. 

834. Ullholm, Sven M. x 386. 
Svanberg, Gustaf + 841. Upmarck, Johan 13, 28—31, 37, 54, 


Svanberg, Jöns 688, 725, 730, 752,| 57, ὅθ, 65, 69, 71, 98. κ 10, x 29, 
733, 799. + 680, x 750. | x 34, x 37, x 68, x 90, x 101. 

Svanberg, Lars Fredrik + 879. | 

Svanborg, Anders 677, 678. + 642. + Wahlenberg, Göran 787, 788, 805, 844 

Svanström, Nicolaus x 520. | -- 847. + 768. 


Svedelius, Jacob Michaöl x 665. Wall, Nicolaus x 311. 
Svedelius, Petrus 511, 552—555, 574, | Vallerius, Harald 14, 15, 18, 50, 65 

600, 601. x 464, + 474, x 483, x —67, 70. 4 101. 

302, x 523, x S34. Vallerius, Johan + δ, + 115. 
Svedelius, Petrus x 713. Wallerius, Johan Gottschalk 381— 
Svedelius, Wilhelm Erik x 852. 383, 430. 431. + 340. 

Sveder, Matthias + 99, x 129. Wallerius, Nicolaus 374, 424. + 290, 
Svenonius, Laurentius x 333. + 376. 
Söderberg, Olof x 328. Wallin, Georg 215. x 168, + 202. 


| Wallin, δ. x 726. 
Wallin, Johan Olof 4. 837. 
Tellbom, Johan Paul Emanuel x 750. | Wallman, Jacob x 323. 


Tersera, Anna Elavi + 145. Wallqvist, Elof x 759, + 879. 
Themptander, Sven 747. + 742. Wallrave, Jacob 205, 206. + 172. 
Thomivus, Andreas x 194. Walmstedt, Lars Peter 768, 769, 771, 
Thorsander, Johan 800, 801, 883-- 772, 817. + 134. 


834, 836. + 705, + 789, + 803. Wattrang, Fredrik x 325. 


Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 131 


Westman, Johan p 268. Zedritz, Carl Edvard x 8592, + 882. 
Wijkman, Sven Caspari + 592. Zetterström, Carl 736. + 798 
Wilskman, Gabriel x 78. Ziervogel, Edwald x 300. 

Winbom, Andreas 264. x 135, x 134... 

+ 200, + 216, x 235. Akerman, Jacob 647, 693, 713, 714, 
IVinbom, Johan 635, 690—692, 694. 240, 741. + 643, x 672. 

737. . 567, x 583, x 637. 
Wingård, Carl Fredrik af 853. 
Winqvist, Olof + 849. ig 
Voigtlender, Gustaf Fredrik x p 244. Ödman, Gabriel x 213. 
Wrede, Carl Caspar 4 4. , Ödman, Samuel + 651. 


Älf, Samuel x 338. 


SMS Ὁ 


Tryckfel. 


Sid. 2 rad 3 och 4 (texten) nedifr. står: förekommer blott ett enda (N:r 
294). läs: förekomma blott två (N:r 294 och 448). Sid. 40 rad 7 nedifr., sid. 42 
rad 3 uppifr. ο. gid. 43 rad 19 nedifr. står: kronprinsens, läs: prins Gustafs. 


TEXTSTUDIEN 


TIERGENOHICHTE DEN ARISTOTELES 


AKADEMISCHE BUCHDRUCKEREI 
EDV. BERLING. 


ἐπε τ (τοοοίς 


Waährend meiner ganzen Beschäftigung mit der vorliegenden 
Abhandlung, welche hauptsächlich cinige Fragen betreffs der alten 
lateinisehen Verbalöbersetzung der aristotelischen Tiergeschichte 
behandelt, und die ich vor Jahren begann, habe ich die wertvoll- 
ste Hilfe von meinem Freund und Lehrer, Herrn Privatdoz. Dr. 
Otto Lagercrantz erhalten. Auch nach seiner Ubersiedelung an 
die Gotenburger Hochschule ist er meiner Arbeit -mit Interesse ge- 
folgt und hat mir manchen guten Rat gegeben, wie auch die Ab- 
handlung im Manuskript gelesen. Ich möchte ihm an dieser Stelle 
meinen herzlichsten Dank ausdräcken. 

Mein verehrter Lehrer, Herr Professor Dr. 0. A. Danielsson 
hat wohlwollend das Buch im Manuskript gelesen und auch sonst 
meine Arbeit gefördert. Ich sage ihm dafär meinen besten Dank. 

Dem Entgegenkommen der ausländischen Bibliotheken (Leip- 
zig, Paris, Vaticana, Oxford) verdanke ich die Möglichkeit, eine 
Anzahl Handschriften in Original auf der hiesigen Universitäts- 
bibliothek oder in photographischer Reproduktion zu untersuchen. 
Auch der hiesigen Bibliotheksverwaltung, vor allem Herrn Biblio- 
thekar Dr. Aksel Andersson, bin ich wegen der stetigen Förde- 
rung meiner Arbeit in dieser Hinsicht den grössten Dank schuldig. 


Upsala, April 1908. 
Gunnar Rudberg. 


Abkärzungen einiger oft angefährter Arbeiten. 


Aubert- Wimmer: Aristoteles Thierkunde. Kritisch-berichtigter Text, mit deut- 
scher Ubersetzung, sachlicher und sprachlicher Erklärung und voll- 
ständigem Index von Dr. H. Aubert und und Dr. Fr. Wimmer. I, II. 
Leipz. 1868. 

Bekker (Bk.): Aristoteles Graece. Ex rec. Imm. Bekkeri ed. Academia Regia 
Borussica. Berlin 1831 ff. -— Die Hist. an. Vol. I, 5. 486—638. Ich 
zitiere Seite und Zeile nach Bekker. 

Camus ((8.): Histoire des animaux d'Aristote avec la traduction francoise, par 
M. Camus. I, II. Paris 1783. 

Dittmeyer: Aristotelis De animalibus Historia. Textum recogu. Leonardus 
Dittmeyer. Leipz. Teubner. 1907. 

Dittmeyer, Unt.: Untersuchungen iber einige Handschriften und lateinische 
Ubersetzungen der aristotelischen Tiergeschichte. Programm. Wirz- 
burg 1902. 

Schneider (Schn.): Aristotelis de animalibus historiae 1. X. Graece οἱ latine 
Textum rec....lIo. Gottlob Schneider. I-IV. Lips. 1811. 

Spengel (Rhet.) = Aristotelis Ars Rhetorica cum adnot. Leon. Spengel. Acce- 
dit vetusta translatio. I, II. Lips. 1867. 

Susemihl (Pol) = Aristotelis Politicorum 1. VIII cum vetusta translat. Gui- 
lelmi de Moerbeka rec. Fr. Susemihl. Lips. 1872. 


Koffmane = Geschichte des Kirchenlateins von G. Koffmane. 1. Breslau 
1879 —81. 
Rönsch = Itala und Vulgata von H. Rönsch. Marburg u. Leipzig 1869. 


Bast = Frider. Iac. Bastii Commentatio palaeographica, in Schaefers Ed. des 
Georgius Corinthius, Lips. 1811, 701 ft. 

Gardthausen = Griech. Palaeographie von V. Gardthausen. Leipz. 1879. 

Lehmann = Die tachygraphischen Abkäörzungen der griech. Handschriften von 
Dr. Oskar Lehmann. Leipz. 1880. 

Thompson = Handbook of greek und latin palexography by Edw. Μ. Thomp- 
son. New ed. Lond. 1903. 

Wattenbach = Anleitung zur griech. Palaeographie von W. Wattenbach?. Leipz. 
1895. 


DAS ERSTE BUCH 
DER ARISTOTELISCHEN TIERGESCHICHTE 


NACH DER UBERSETZUNG 


WILHELMS VON MOERBEKA. 


Rudberg: Textatudien. 1 


Die Orthographie der Hss. ist so genau wie möglich wiedergegeben 
worden — so die Diphthonge ae und oe mit e und i (,y) (das griech. oc)". 
Dem Consensus codicum bin ich auch in dieser Hinsicbt gefolgt. Bei 
dem oft begegnenden Schwanken der Uberlieferung habe ich die gewöhn- 
liche oder die korrekteste Orthographie der Hss. in den Text gesetzt — 
so z. B. mit V -ἥα, -tio, fär -cia, -cio. 

Vom krit. Apparat sind ausgeschlossen worden orthographische Kleinig- 
keiten, Fehler beim Setzen des Nasalstriches (sehr gewöhnlich in U), der 
Wechsel der verschiedenen Abkiärzungen fär hic, hec, hoc u. dgl.” 

Fär die Hss. benutze ich folgende Abktrzungen: 

V = Vaticanus 2095; 

B -- Balliolensis CCL; 
M! = Mertonensis CCLXX; 
M? = Mertonensis CCLXXI; 
P π-π Parisinus 14724; 

L' = Lipsiensis 1428; 

1,323 -- Lipsiensis 1430; 

U = Upsaliensis C 598; 
Urb. = Urbinas CCV; 

(Feg. = Leop. Med. Fes. 168). 


| 
1 


Oxonienses 


! Vgl. Gertz, Lesebog i Middelalders-Latin, Kob. 1905, S. Il 
? Vgl. Susemihl, Arist. Polit., Lips. 1872, 5. XL. 


-ὸ 


I. Earum que sunt in animalibus partium, hee quidem sunt 486 
incomposite, quecumque diuiduntur in omiomera, ut puta carnes, 
hee autem composite, quecumque in anomiomera, ut puta manus 
non in manus diuiditur neque facies in facies. talium autem que- 
dam non solum partes, sed etiam membra uocantur. talia autem 5 
sunt, quecumque partium tota entia alteras partes habent in ip- 
sis proprias, ut puta caput et skelos et manus et totum brachium 
et pectus. hec enim ipsa sunt partes tote et sunt ipsorum alie partes. 
omnia autem anomiomera componuntur ex omiomeris, ut puta manus 
ex carne et neruo et ossibus. habent autem animalium quedam qui- 10 
dem omnes partes easdem inuicem, quedam autem alteras. eedem qui- 
dem species partium sunt, puta hominis nasus et oculus hominis naso 
et oculo et carni caro et ossi os. eodem autem modo et equi et alio- 
rum quecumque specie eadem dicimus sibi ipsis. similiter enim sicut 
totum habet ad totum, et partium habet unaqueque ad unamquam- 15 
que. hee autem eedem quidem sunt, differunt autem secundum su- 
perhabundantiam οἱ defectum, quorumcumque genus est idem. dico 
autem genus, puta auem et piscem. horum enim utrumque genus 
habet differentiam, et sunt species plures piscium et auium. diffe- 
runt autem fere plurime partium inter se preter passionum con-20 486" 


(hic explicit liber aristotelis de problematibus.) hic statim incipit primus 
liber de historiis animalium B de historiis animalium primus liber incipit, 
quem aristoteles composuit Μ' liber primus de hystoriis animalium aristo- 
telis ΜῈ: — incipit liber pr. de hyst. an. ar. P inc. lib. pr. de hist. an. U ἰη- 
cipit liber de historiis animalium secundum veterem translationem. liber pri- 
mus Urb. 

1 harum autem que Urb. sunt (2) fehlt V 4 diuidunt B — πος 
Urb. (oft) 5 non solum quedam ΜΔ 6 partes alteras V 7 proprias 
fehlt bei Schneider 9 neruo et (zweimal) carne V: carne nerun L! 10 
quidem] quidam U 12 hominis] ois (1) M! 5 aliorum] eorum ID? (Schnei- 
der) 14 enim] autem L? (Schneider) 17 defecta U dico autem 
idem genus die Hss. ausser V 20 inter se ipsa praeter Schneider (nicht 
1,3). 


IV Gunnar Rudberg, 


trarietates, puta coloris et figure, eo quod hec quidem ista magis 
patiantur, hec autem minus, adhuc autem multitudine et paucitate 
et magnitudine et paruitate et totaliter excessu et defectu. hec 
quidem enim ipsorum sunt malacosarca, hec autem sclirosarca, ct 
5hec quidem longum habent rostrum, hec autem breue, et hec qui- 
dem multarum pennarum, hec autem paucarum pennarum sunt. 
quin immo quedam et in hiis altere aliis partes existunt, puta hec 
quidem habent calcaria, hec autem non, et hec quidem cristam 
habent, hec autem non habent. sed ut est dicere plurima et ex 

10 quibus partibus tota moles constat, aut eadem aut differunt con- 
trariis et secundum excessum et defeclum. magis enim et minus 
excellentiam et defectum ponet utique quis. quedam autem anima- 
lium neque specie partes easdem habent neque secundum excel- 
lentiam et defectum, sed secundum analogiam, quale passum est 

1805 ad spinam et unguis ad ungulam οἱ manus ad chelam et ad 
plumam squama. quod enim in aue est pluma, hoc in pisce est 
squama. secundurm partes quidem igitur, quascumque habent sin- 
gula animalium, isto modo altera sunt et eadem et adhuc positione 
partium. multa [quidem] enim animalium habent quidem easdem 

20 partes, sed positas non eodem modo, ut puta ubera hec quidem 

487 apud pectus, hec autem apud ecrura. sunt autem omiomerarum 
hec quidem mollia et humida, hec autem sieca et solida; humida 
quidem, que totaliter manent, donec utique sint in natura, puta 
sanguis, ichor, sagimen, sepum, medulla, genitura, fel, lac in ha- 

25 bentibus caroque et hiis proportionalia; adhuc alio modo super- 
fluitates, puta flegma et subsidentie uentris et uesice; sicca autem 
et solida neruus, pellis, uena, pilus, os, cartillago, unguis, cornu 
(equiuocum enim, cum totum pars et figura dicatur cornu); adhuc 
quecumque proportionaliter hiis. 

30 Differentie autem animalium sunt secundum uitas et secundum 
operationes et secundum mores et partes, de quibus typo quidem 
dicamus primum; posterius autem circa unumquodque genus in- 
sistentes dicemus. sunt autem differentie secundum uitas quidem 


1 quidem] quandoque die Hss. ausser V 2 ad hec Ὁ (oft) paci- 
tate U 3 exfessu U 4 mala cosarca BM'L:; mala coserta Ὁ sli- 
rosarca BL?(?) sairosarca M!; sairosaren U 1 et fehlt L? altere] alie 
M!'U pauca U δ᾽ et hec — 9 autem non fehlt M! 15 spumam die 
Hss. ausser V Urb. (U korr.) 19 quidem (2) fehlt L' partes casdem M? 
21 erwra] erina U (erura am Bande) 23 ut puta 1, 25 caro gquogue 
M? 26 uesice]) nefite U 421 solica U 81 secundum mores] similiter mo- 
res B 32 circa] esse Urb. insistentes]) visiltentes Ὁ; ein 8 öber t hin- 
zugeschrieben. 


Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. V 


et mores et operationes tales, secundum quod hec quidem aqua- 
tilia sunt ipsorum, hec autem terrestria, aquatilia autem duplici- 
ter; hec quidem, quia uitam et nutrimentum faciunt in humido et 
suscipiunt humidum et emittunt; hoc autem priuata non possunt 
uiuere, quale multis accidit piseium; hec autem nutrimentum qui- 5 
dem faciunt et moram in humido, non tamen suscipiunt acquam, 
sed aerem, et generant extra. multa autem sunt talia et pedestria, 
sicut et enidris et latax et cocodrillus, et uolatilia, puta ethya et 
colimbis, et sine pedibus, puta ydros. quedam autem alimentum 
quidem in humido faciunt et non possunt uiuere extra, non tamen 10 
suscipiunt neque aerem neque humidum, puta acalefe et ostrea. 
aquatilium autem hec quidem sunt marina, hec autem fluuialia, 
hec autem stagnalia, hec autem paludosa, ut puta rana et cordi- 
lus. terrestrium autem hec quidem suscipiunt aerem et emittunt, 
quod uocatur respirare et exspirare, ut puta homo et quecumdque 15 
pulmonem habent terrestrium; hec autem acrem quidem non su- 
scipiunt, uiuunt autem et alimentum habent in terra, puta uespa 
et apis et alia enthoma. uoco autem enthoma, quecumque habent 
secundum corpus incisuras aut in suppinus aut in hiis et in dor- 
salibus. et terrestrium multa, sicut dictum est, ex humido alimentum 20 487» 
acquirunt, aquatilium autem et suscipientium mare nullum ex 
terra, quedam autem animalium primo quidem uiuunt in humido; 
deinde permutantur in aliam formam et uiuunt extra, puta in 
his que in fluminibus aspidibus. fiunt enim ex ipsis istri. adhuc 
hec quidem sunt mansiua animalium, hec autem permutatiua. 25 
sunt autem mansiua in humido, terrestrium autem nullum man- 
siuum est. in humido autem multa in adherendo uiuunt, ut puta 
genera ostreorum multa. uidetur autem et sfongus habere aliquem 
sensum; signum autem, quia difficilius abstrahitur, si non fiat la- 
tenter motus, ut aiunt. hec autem et adherent et absoluuntur, 30 
1 operationes et mores V — quod fehlt 1,2; scilicet quod Camus 2 sunt 
scilicet ipsorum Urb. 4 autem] quidem L? 7 siaerem U sunt 


fehlt 1,2 8 latas Urb. et uolatilia — 18 cordilus (: cocodrillus U) 
fehlt Μ' 8 et hya U 9 coh'bis (co h' hiis Ὁ) die Hss. ausser 9 ali- 


mentuwm] tan U 13 stannalia P cocodrillus U (und die Vorlage des 
Μ', 5. oben) autem fehlt L!' ημίάδαηι P 15 uocant Urb. 16 hec 
autem — suscipiunt fehlt Μ' 17 autem] quidem L? 18 ent(hjonia 


M'PL'L:'U 19inuisurus8 U aut sup. M!' aut in dors. M! 4240 et vor terr. 
fehlt Urb. est et ex Urb. 21 f. extra die Hss. 22 quidem fehlt L? 098 
forman] fortriam Ὁ (forman am Rande) 924. ex ipsis istri] extra istri 
Urb. 250 ρεγπιμίαί Urb. 28 fongus BM'!L? (Schneider) Ὁ Urb. 30 ut 
aiunt latenter motus V adsoluuntur U. 


VI Gunuar Rudberg, 


puta genus quoddam uocate acalefes. harum enim quedam nocte 
absolute pascuntur. multa autem absoluta quidem sunt, immo- 
bilia autem, ut puta ostrea et uocata olothuria. hec autem natatilia, 
ut puta piscis et malakia et malacostraca, uelud carabi, hec autem 
5 gressiua, ut puta cancrorum genus. hoc enim aquatile ens secun- 
dum naturam gressiuum est. terrestrium autem sunt hec quidem 
uolatilia, sicut auis et apis, οἱ hec alio modo ab inuicem; hec 
autem pedestria et pedestrium [quidem] hec quidem ambulatiua, 
hec autem reptilia, hec autem trahentia. wuolatile autem tantum 
10nullum est, sicut natatile tantum piscis. et enim dermoptera pe- . 
ditant, et wuespertilioni pedes sunt, quemadmodum boui marino 
colobati pedes. et auium sunt quedam male pedate, que propter 
hoc uocantur apodes. est autem bene alata hec auis. fere autem 
et similia ipsi bene alata quidem, male pedata autem sunt, ut 
15 yrundo et drepanis. similis enim modi et similium alarum omnia 
hec, et uisu prope inuicem. apparet autem apus quidem omni 
tempore, drepanis autem, cum pluerit estate; tune enim uidetur 
et capitur; omnino autem et rara est hec auicula. gressiua:'autem 
et natatiua multa sunt animalium. 
20 Sunt autem et tales differentie secundum uitas et operationes. 
488 hec quidem enim sunt ipsorum gregalia, hec autem solitaria et 
gressiua et uolatilia et natatilia, hec autem utroque participant. 
et gregalium autem et solitariorum hec quidem politica, hec autem 
dispersa. sunt .autem gregalia quidem, puta in uolatilibus colum- 
ὁ5 barum genus et grus et cignus; adunechorum autlem unguium nul- 
lum gregale, et natatilium multa genera piscium, puta quos uocant 
dromadas, thyni, amie, palamides; homo autem utroque participat. 
politica autem sunt, quorum unum aliquid et commune fit opus; 
quod quidem non omnia faciunt gregalia. est autem tale homo, 
30 apis, uespa, formica, grus. et horum hec quidem sub duce sunt, 


acalebes M' L' Ὁ Urb. a calefes P. 2 pascunt Urb. 3 natalia VBM! 
U Urb. 4 pascis M'U (wie 10; korr. in UJ) 5 sunt gressiua Urb. 
cnim autem aquat. Urb. 6 terrestria 1,3 (Schneider) 7 hec fehlt U 
8 ped. quidem] gquidem fehlt 1.8 Urb., wobl mit Recht 10 dermoptem M!; 
derin- U 11 uespertiliont die Hss. (s. K. I, die gemeinsamen Glossen) 
12 et fehlt U 18 hec Urb. (oft) apotes M'U 14 ipsa 1,1 ΤΌ. 1 
similil P - modi] moris Urb. 15 omnia] osa Ὁ 17 dre panis Μ' 
U 17 pauerit BM! PU; -is L!; L? korr. a in l; est pluente estate Urb. 
18 raro 1, auicilla Schneider 21 sunt solit. Urb. 23 gregalia 
L? hec autem — 25 genus et fehlt U, ebenso 27 aljmie — participat; 
thunamie V; thymi 1,3 26 natatalium Μ' Ὁ. 


Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. Vil 


hec autem sine principe, puta grues quidem et apium genus sub 
duce; formice autem et alia myria sine principe. et hec quidem in 
uno loco morantia gregalium et solitariorum, hec autem migratiua. 
et hec quidem carnifaga, hec autem fructifaga, hec autem omni- 
faga, hec autem proprii alimenti, puta apium genus et aranearum. 5 
hec quidem enim melle et quibusdam aliis dulcium utuntur pro 
alimento, aranee autem a muscarum uenatione uiuunt, hec autem 
piscibus utuntur pro alimento. et hec quidem uenatiua, hec autem 
thesauritatiua alimenti sunt, hec autem non. et hec quidem οἱ- 
ketica, hec autem sine domo; oiketica quidem sunt, ut puta talpa, 10 
mus, formica, apis, aoika autem multa incisorum et quadrupedium. 
adhuc locis hec quidem cauernosa, ut puta lacerta, serpens, hec 
autem super terram, ut puta equus, canis, et hec quidem forami- 
nosa, hec autem non, et hec quidem noctiuaga, ut puta noctua et 
uespertilio, hec autem in lumine uiuunt. adhuc domestica et sil-15 
uestria; et hec quidem semper, ut homo et mulus semper dome- 
stica, hec autem siluestria, quemadmodum pardus et lupus; hec 
autem domesticari possunt cito, ut puta elephas. adhuc alio modo: 
omnia enim, quecumque domestica sunt genera, et siluestria sunt, 
ut puta equi et sues, oues, capre, canes. et hec quidem sonantia, 20 
hec autem muta, hec autem uocalia, et horum hec quidem lo- 
quelam habent, hec autem agrammata; et hec quidem cotila, hec 
autem sibilatiua, hec autem cantatiua. omnium autem commune 488" 
circa coitus maxime cantare et loqui. et hec quidem agrum habi- 
tantia, ut fatga, hec autem montana, sicul epops; hec autem cum 23 
homine morantur, ul columba. et hec quidem luxuriosa, ut per- 
dicum et gallinarum genus, hec autem non multum spermatica, ut 
coruinarum auium genus; hec autem raro faciunt coitum, et mari- 
norum hec quidem pelagalia, hec autem littoralia, hec autem 


! apium) apud Urb. 2 myria] similia Μ' Ὁ Urb. hec”fehlt L? 
in fehlt U 3 gregalia Urb. 5 carnifuga P; -fica ΤΌ. — fructifera 
L'! 6 quidem fehlt Urb. dulcibug 1, (Schneider) 7 a fehlt Urb. 8 
uenatiai Ὁ; uenantia Urb. 9. thear- B; thesauriz- 1,3: thesaurizantia Urb. 
10 ichetica Urb. (οἰ) 12 autem locis M'; et I. Urb. δος fehlt U : εα- 
uwerosa Ὁ 13 et canis Urb. 14 notuuaga U. 16 semper (das zweite)] 
tp U 18 ut] et U 19 genere Urb. 20 outs; canis L? cape Ὁ (B?); 
carnes Urb. 22 autem] quidem L? grammata Urb. et fehlt 1,2 
conla U (-lia M?) 23 cantantia Urb., mit dem Zusatze hec autem non 
cantantia (5. K. I, diese Hs.)  omni Camus «24 cartare Ὁ 25 fatge 
L'; faga Urb. 26 et fehlt L? 28 caruinarum U fac. raro Urb. 
29 lutoralia M'U. 


VILL Gunnar Rudberg, 


petrosa. adhuc hec quidem amintica, hec autem filactica. sunt autem 
amintica quidem, quecumque aut inuadunt aut iniuriala insurgunt ; 
filactica autem, quecumque ad non pati aliquid habent in se ipsis 
tutelam. 

5 Differunt autem οἱ talibus differentiis secundum morem. hec 
quidem enim sunt mansueta et irascentia et non insistiua, uelud 
bos, hec autem furiosa et insistiua et indisciplinabilia, uelud por- 
cus siluestris, hec autem prudentia et formidolosa, ut elephas, 
lepus, hec autem illiberalia et astuta, puta serpens, hec autem 

10 liberalia et uirilia et eugenea, ut puta leo, hec autem generosa et 
indomita et insidiosa, puta lupus. eugeneum quidem enim est quod 
ex bono genere, generosum autem, quod non egreditur a propria 
natura. et hec quidem astuta et malitiosa, puta uulpis, hec autem 
animosa et amatiua et blanditiua, puta canis, hec autem mansueta 

15 et tractabilia, puta elephas, hec autem uerecunda et obseruatiua, 
puta anser, hec autem inuidiosa οἱ filokala, puta pauo. consili- 
atiuum autem solum homo est animalium. et memoria quidem et 
doctrina multa participant, reminisci autem nullum aliud potest 
preter hominem. circa unumquodque autem generum que circa 

20 mores et uitas posterius dicetur cum diligentia magis. 

I. Omnium autem animalium sunt communes partes, quo 
suscipiunt alimentum, et in quod suscipiunt. hec autem sunt eadem 
et altera secundum dictos modos aut secundum speciem aut se- 
cundum excellentiam aut secundum analogiam aut positione diffe- 

25 rentia. post has autem alias communes partes habent plurima 

489 animalium, qua emittunt superfluum alimenti aut suscipiunt. non 
enim omnibus existit hoc. wuocatur autem, qua recipit, os, in quod 
autem suscipit, uenter; reliquum autem multorum nominum est. 
superfluo autem existente duplici, quecumque quidem habent su- 

30 sceptiuas partes humidi superflui, habent et sicci alimenti, quecum- 
que autem huius, illius non omnia. propter quod quecumque qui- 


1 putrosa M'U 1, 8 διϊαοίζα die Hss. (korr. in Urb.) 3 ad ante 
Urb. 6 sunt fehlt Urb. et irasc.) et fehlt L? — 7 in disciplina bilia Ὁ 
8 eiefas U; elefans Urb. 10 eugenia die Hss. ausser L? (wie 34 -ium Β; 


egen- U) 11 insidrosa U est enim Μ' Ὁ; enim est quidem enim 
quod Urb. 12 04] qui Urb. 14. amantia Urb.; blandientia Urb. 
autem) naturaliter L? 15 tentabilia Urb. obseruata Urb. (aus -am 


korr.) 17 solo U 18 aliud fehlt VM! U; habere Urb. 19 erica U 
(ofty) 20 dicere Urb. 23 modos fehlt U 24 sec. analog. aut sec. ex- 
cell. Urb. 25 postas U 26 que Urb. (ott) alimentum Urb.  existit 
nur Urb.; die täbr. ex (V δα -Ξ- οϑ) 27 qua] in quo 1,3 (Schneider) gquod] 
quam Urb. 81 quod fehlt in den Hss. ausser V; propterea Urb. 


Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. ΙΧ 


dem uesicam habent, et uentrem habent; quecumque autem uen- 
trem habent, non omnia uesicam habent. nominatur autem hu- 
mide superfluitatis susceptiua particula uesica, uenter autem 410 
sicce. HI. reliquorum autem mullis existunt hee partes οἱ adhuc 
qua sperma emittunt. et horum quibusdam existit generalio ani- 
malium hoc quidem in se ipsum emittens, hoc autem in alterum. 
uocatur autem quod quidem in se ipsum emittit femininum, quod 
autem in hoc masculinum. in quibusdam autem non est mascu- 
linum et femininum. et partium que ad conditionem hane differt 
species; hec quidem cenim habent matricem, hec autem propor- 10 
tionale. quecumque quidem igitur maxime necessarie partes sunt 
animalibus, has quidem omnibus habere, has autem plurimis, hec 
sunt. 

Omnibus autem animalibus sensus unus existit solus connmu- 
nis tactus, quare et in «πὰ particula fieri natus est, innominata 15 
autem est; hiis quidem enim idem, hiis autem proportionale est. 
IV. habet autem et humiditatem omne animal, qua priuatum aut 
ui aut natura corrumpitur. adhuc in quo fit, hoc aliud. est autem 
hoc hiis quidem sanguis, hiis autem uena, hiis autem proportio- 
nale. sunt autem imperfecta hec, puta hoc quidem uirus, hoc 20 
autem ichor. tactus quidem igitur in omiomera fil parte, puta in 
carne aut tali aliquo et totaliter in sanguineis, quecumque habent 
sanguinem; hiis autem in proportionali omnibus. factiue autem 
uirtutes in anomiomeris, puta alimenti preparalio in ore et motus 
eius qui secundum locum aut pedibus aut 4115 aut proportionalibus. 95 

Cum hiis autem hec quidem sanguinem habentia existunt entia, 
ut puta homo et omnia, quecumque aut sine pedibus sunt per- 
fecta entia aut bipedia aut quadrupedia, hec autem exsanguia, ut 
puta apis et uespa et marinorum sepia et carabus et omnia, que- 
cumque plures pedes habent quam quatuor. V. et hec quidem 30 
animalifica, hec autem ouifica, hec autem uermifica; animalfica 
quidem, ut puta homo et equus et bos marinus et alia, quecum- 489" 
que habent pilos, aquatilium autem cetodea, puta delfis et uocata 


ωϊ 


4 multum M? et hee partes L? Ὁ »vers. Thom. — -- καὶ τούτων 
τοὶς μὲν ὑπάρχει» Schneider. 7 quidem hoc in se ipsum emittens M' Ὁ, 
9 differunt Urb. 10 autem] quidem L? prop. est Urb. 11 sunt par- 
teg 1 [6 enim fehlt L? [18 corripitur P 90 sunt) fiunt DT! — super- 
fecta L' 23 faie U 25 aut (1) för in? 29 avis B sepa L? 
canibus BP 30 pedes plunes Urb. 92 homo wel L' 33 uocala 
autem L'. 


Χ Gunnar Rudberg, 


selachea. horum autem hec quidem aulon, branchias autem non 
habent, ut puta deltis et balena (habet autem delfis quidem aulon 
per dorsum, balena autem in fronte), hec autem non uelatas bran- 
chias, ut puta selachea galeique et raie. uocatur autem ouum 

Ὁ quidem fetuum perfectorum, ex quo fit quod fit animal, ex parte 
a principio; aliud autem alimentum ei quod fit est. uermis autem 
est, ex quo toto totum fit animal, dearticulato et augmentato fetu. 
hec quidem igitur in se ipsis ouificant animalificantium, ut puta 
selachea, hec autem animalificant in se ipsis, ut puta homo οἱ 

10 equus. in manifestum autem ab hiis quidem perfecto fetu animal 
egreditur, ab hiis autem ouum, ab hiis autem uermis. ouorum 
autem hec quidem ostracoderma sunt et duorum colorum, puta quod 
auium, hec autem malacoderma et unius coloris, puta quod sela- 
checorum. et uermium hii quidem confestim motiui, 1] autem im- 

13 mobiles. sed de hiis quidem in his que de generatione per dili- 
gentiam posterius dicendum. 

Adhuc autem animalium hec quidem habent pedes, hec autem 
sine pedibus, et habentium hec quidem duos pedes habent, puta 
homo et auis sola, hec autem quatuor, puta lacerta et canis, hec 

20 autem plures, puta scolopendra et apis; omnia autem pares ha- 
bent pedes. natatilium autem quecumque sine pedibus hec quidem 
pinnulas habent ut piscis, et horum hii quidem quatuor pinnulas, 
duas quidem sursum in dorsalibus, duas autem deorsum in suppi- 
nis, puta aurata spinula, hec autem duo solum, quecumque pro- 

25 ducta οἱ plana, puta anguilla et congrus; hec autem omnino non 
habent, puta murena, et quecumque alia utuntur mari, quemad- 
modum serpentes terra, et in humido similiter natant. selacheorum 
autem quedam quidem non habent pinnulas, puta lata et caudam 
portantia, puta raie et turtur marinus, sed ipsis latitudinibus na- 

30 tant; rana marina autem habet, et quecumque latitudinem non 


1 habent nach aulon nur Urb.; vielleicht hineinzusetzen branch. 
autem] autem fehlt Urb. 2 amon BP L'! 3 baletia B? 4 galerque 
ΒΡ; galeny M'U ranc 1} (Ὁ LL? Urb.(-€) uocant Urb. 6 fit) sic 
die Hss. (ausser Urb.: fit) 7 est fehlt Camus ex aquoto toto U Vzl. 
Schneider Il, 16 f. aument- M' U 10 perfectum Μ' (-u Ὁ) 13 mala 


coderina Ὁ et] id est (.1.) 1 14 autem quidem confestim imm. Urb. 
17 autem fehlt BM? P L'L'UUrb. 21 natatilia 1,3 22 quidem hit Urb. 
23 insursum Urb. in dors. — deorsum feblt B 25 grus die Hss. 


ausser Ὁ (V M! M' L? korr.) 26 mari] magni Urb. 28 cauda die Hss. 
(auda VU) rane Μ' Ὁ Urb. (durch Korr. LDL!) 30 rana autem marina B. 


Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. XI 


habent attenuatam. quecumque autem uidentur pedes habere, quem- 
admodum malakia, hiis natant et pinnulis et uelocius super kitos, 
puta sepia et teuthis et polipes. ambulat autem horum neutrum 490 
quemadmodum polipes. skliroderma autem, puta carabus, caudali- 
bus natat citissime, hec autem super caudam hiis que in illa pin- 5 
nulis, et cordilus pedibus et caudali. habet autem simile glani cau- 
dale, ut paruum assimiletur magno. uolatilium autem hec quideni 
pennata sunt, puta aquila et accipiter, hec autem ptilota, puta 
apis et melobontha, hec autem dermoptera, ut puta alopex et 
uespertilio. pennata quidem igitur sunt sanguinem habentia que- 10 
cumque et dermoptera similiter, ptilota autem quecumque sine 
sanguine, ut puta enthoma. sunt autem pennata dquidem et dermo- 
ptera bipedia omnia aut sine pedibus. dicuntur enim esse quidam 
serpentes circa Ethiopiam tales. pennatum quidem igitur genus 
animalium auis uocatur, reliqua autem duo innominata sunt. uola- 15 
tiliuin autem, exsanguium uero hec quidem koleoptera sunt (habent 
enim in operculo alas, ut puta milobonthe et canthari), hec autem 
sine operculo, et horum hec quidem duarum alarum, hec autem 
quatuor alarum; quatuor quidem alarum, quecumque magnitudi- 
nem habent aut quecumque posterius aculeata sunt; duarum autem 20 
alarum, quecumque aut magnitudinem non habent aut anterius 
aculeata sunt. nullum habet aculeum. que autem duarum alarum 
anterius habent aculeum, ut puta musca et myops et istrus et 
empis. omnia autem exsanguia minora magnitudinibus sunt san- 
guinem habentibus animalibus preter pauca in mari maiora ex-25 
sanguia sunt, ut puta malakiorum quedam. maxima autem fiunt 
hec genera ipsorum in calidissimis et in mari magis quam in terra 
el in dulcibus aquis. mouentur autem que mouentur quatuor sig- 
nis aut pluribus, sanguinem habentia quidem quatuor tantum, 
puta homo quidem manibus duabus et pedibus duobus, auis autem 30 


2 pinnig Camus Schneider kiros, kyros die Hss. ausser V (L? Urb. 
korr.) 8. thenchis, ch-, techis etc. die Hss. ambulat — polipes fehlt L' U 
4 skiro-, skyro- die Hss. ausser Urb. (-derina M' U) ὃ vielleicht natant 
6 cordulis 1? (Scheider) et fehlt Urb. 8 ancipiter P 9 alopes 
V 19 ent(hjonia 111,2 Μ' etc. (oft) 13 quidem die lss.? 14 et hiopiam 
U 16 ex sanguine M! U(?) sunt fehlt Ὁ; die Glosse, s. Κι I; habent enim 
fehlt Ὁ 17 alosL! [18 δες autem — 19 quidem alarum fehlt L? (am Rande 
M?) 22 sunt posterius nullum V 25 pauca] puta Ὁ 26 niala- U 
27 magisque in Urb. — 30 ut puta IL' avis — duobus fehlt L' L? 


XII Gunnar Rudberg, 


alis duabus et pedibus duobus, quadrupedia autem οἱ piscis hec 
quidem quatuor pedibus, hec autem quatuor pinnulis. quecumque 
autem duas habet pinnulas aut omnino non, ut puta serpens, qua- 
tuor signis nichilominus; inflexiones enim quatuor aut due cum 
ὅ pinnulis. quecumque autem exsanguia entia plures pedes habent, 
siue uolatilia siue peditantia, signis mouentur pluribus, ut puta 
490" animal uocatum efimeron quatuor pedibus et alis; hoc enim non 
solum secundum uitam accidit proprium, unde et denominationem 
habet, sed et quia uolatile est quadrupes existens, omnia autem 
10 mouentur similiter quadrupedia οἱ multipedia; secundum diame- 
trum enim mouentur. alia quidem igitur animalia duos principales 
habent pedes, cancer autem solus animalium quatuor. 
VI. Genera autem sunt maxima animalium, in que diuisa 
sunt alia animalia, de quibus hec sunt: unum quidem auium, unum 
15autem piscium, aliud autem cete. hec quidem igitur omnia sangui- 
nem habentia sunt. aliud autem genus est ostracodermorum, que 
uocantur ostrea, aliud autem malacostracorum, innominatum uno 
nomine, ut puta carabi et genera cancrorum et astacorum, aliud 
malakiorum, ut puta teutides et teuthoi et sepie, aliud autem in- 
20 cisorum. hec autem omnia quidem sunt exsanguia, quecumque 
autem pedes habent, multipedia. incisorum autem quedam et uo- 
latilia sunt, reliquorum autem animalium non sunt genera magna; 
non enim continet multas species una species. sed hoc quidem est 
simplex, non habens differentias secundum speciem, ut puta homo, 
25 hec autem habent quidem, sed innominate species. sunt enim quadru- 
pedia et non alata sanguinem quidem habentia omnia, sed hec quidem 
animalifica, hec autem omuifica ipsorum. quecumque quidem igitur 
animalifica, omnia pilos habent, quecumque autem ouifica, folida 
habent. est autem folis similis quantum ad locum scquame. sine 
30 pedibus autem secundum naturam est sanguinem habens peditans 


1 et (1) feblt U 3 autem fehlt Urb. ὅ die Glosse, 5. K.1 7 esimeron 
U hoc fehlt U Ὁ sed et] sed Ὁ quadruplex B 11 igitur fehlt 
L' 12 soius Ὁ; solum Urb. 13 diuisa sunt] sunt fehlt M!; de quibus 
sunt unum quidem ovium Camus 13 ig. omnia igitur Ὁ 16 alium V 
mala costr. Ὁ 19 reutides(-cides) die Hss.; Urb. korr. in theutides; 
reuthor etc. die Hss. ausser Urb. mosorum BM! (Μ: korr.) PL! L? U 
22 non genera sunt Urb. 24 »diagopår — — scriptum vertit Thomas» 
Schneider 25 fiunt B 28 solida Urb. am Rande folidas (Konjektur) 
29 foliis U quantum] quorum Urb. scame ΜΞ, 90 habens]) habent L'; 
hus ΜῈ σοποόπιι Urb. 


Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. XII 


serpentum genus. est autem hoc folidotum. sed alii quidem ouificant 
serpentes, uipera autem animalificat. animalificantia quidem enim non 
omnia pilos habent; et enim cquedam piscium animalificant, que- 
cumque tamen habent pilos, omnia animalificant. pilorum enim 
quandam speciem ponendum et spineales pilos, quales et terre- 3 
stres ericii habent et ystrices; pili enim opportunitatem exhibent, 
sed non pedum, quemadmodum qui marinorum. generis autem 
horum quadrupedum animalium et animalificorum species quidem 
sunt innominate; alie autem per singula ipsorum, ut est dicere, 
quemadmodum homo, dictus est leo, ceruus, equus, canis et alia 10 
hoc modo, quoniam est unum aliquod genus et in iubatis uocatis, 491 
puta equo et asino et mulo et rippa et ippa et uocatis in Siria 
mulis, que uocantur mule propter similitudinem, non existentes 
simpliciter eadem species; et enim coeunt et generant inuicem. 
propter quod et sigillatim accipientem necesse speculari uniuscui- 15 
usque ipsorum naturam. 

Hec quidem igitur hoc modo dicta sunt nunc in typo pregu- 
stationis gratia, de cquibuscumque et quecumque considerandum 
(per diligentiam autem posterius dicemus) ut primo existentes dif- 
ferentias et accidentia omnibus accipiamus. post hoc autem causas 20 
horum temptandum inuenire. sie enim secundum naturam est fa- 
cere methodum existente historia ea que circa unumquodque; de 
quibus enim et ex quibus oportet esse demonstrationem, ex hiis 
fit manifestum. 

Sumendum itaque primo partes animalium, ex quibus constant. 25 
secundum has enim maxime et primo differunt et tota aut in has 
quidem habere, has autem non habere, aut positione et ordine 
aut secundum dictas prius differentias, specie et excessu et ana- 
logia et passionum contrarietate. primum autem hominis partes 
sumendum; quemadmodum enim infirmitates ad notissimum ipsi 30 
singuli probant, sic oportet οἱ in aliis; homo autem animalium 


9 autem quidem en. Urb. 3 quidam Μ' UUrb. 5 speneales BM! 
M? PL! U: spin€e alios Urb. 7 maritimorum Urb. (oft) genus Urb. 8 ani- 
malificatorum M'U 9 per se ips. singula Urb. 10 leo — 11 modo 
fehlt M'! 10 equus] yrceus L? (hy- Schneider) 11 est fehlt Urb. Us- 
batis U 12 et ippa fehlt M!'U 13 existens Urb. 15 necesse cst 
Urb. = spectari Schneider 17 progust. Scheider (-cones U) — 18 quibusdam 
Urb. [19 ut] et LIL! existens U 20 actiua B 922 et ea Urb. = circa] 
0586 Urb. (oft) 24 fit) sic die Hss. 27 itaque] igilur 1? 26 hasce 
(das erste) Urb. 28 prius dictas V. : ; 


XIV Gunnar Rudberg, 


notissimum nobis ex necessitate est. sensu quidem igitur non in- 
certe partes. attamen ut non pretermittatur quod deinceps, et ut 
ratio habeatur cum sensu, dicendum partes primo quidem orga- 
nicas, deinde [quidem] omiomeras. 

5 VI. Maxime quidem igitur sunt hee partium, in quas diui- 
ditur corpus totum, caput, collum, thorax, brachia duo, skelea duo, 
quod a collo usque ad pudenda kitos, quod uocatur thorax. ca- 
pitis quidem igitur partes quod quidem pilosum cranium uocatur. 
huius autem partes anterior quidem bregma, postremo genitum; 

10 ultimum enim eorum 616 in corpore ossium compingitur; poste- 
rior autem inion; medium autem iniu et bregmatis uertex. sub 

491" bregmate quidem igitur cerebrum est; inion autem uacuum. est 
autem cranium totum os rotundum, non carnosa pelle contentum. 
habet autum suturas mulierum quidem unam in circuitu, uirorum 

15autem tres in unum copulatas, ut in pluribus; iam autem uisum 
est caput uiri nullam habens suturam. cranii autem uertex uoca- 
tur cirecumuolutio medium pilorum. hec autem quibusdam duplex 
est; fiunt enim quidam biuerticales, non osse, sed pilorum reuolu- 
tione. 

20 VIII. Quod autem sub cranio nominatur facies in homine 
solo aliorum animalium. piscis enim et bouis non dicitur facies. 
faciei autem quod quidem sub bregmate intermedium oculorum 
frons. hec. autem quibus quidem magna, tardiores, quibus autem 
parua, facilis motus; et quibus quidem lata, exstatici, quibus 

on autem circularis, iracundi. IX. sub fronte autem supercilia dua- 
rum naturarum; quorum recta quidem, mollis moris signum; ad 
nasum autem arcualitatem habentia, austeri; que autem ad tim- 
pora, subsannatoris et derisoris. sub quibus oculi. hii secundum 


1 nobis tehlt 1! necessitudine U? 2 attamen] accidit Urb. 4 
das zweite quidem ist wohl zu tilgen 5 quas fehlt U 0 fkelea M'P 
μι 7 quod (1)) quedam die Hss.; quod autem Urb.  putenda M!'U tharazx 
U δ. qufg Urb. craneum Urb. (ΟἿ) 9. anteriorum Urb. = bitgina(-ma) 
BM' PL! (korr. am Rande) L? Ὁ gemitum U 10 post. autem]) autem 
ἴθ U 11 ἐμή} inion V; -11 Urb. 19 uacuum est est 12 18 ceaniwm B 
contemptum Urb. 14 sutinas U: suturam Urb. 16 carnii Ὁ (oft) 17 re- 


uolutum Urb. palorum P hoc Urb. 18 fiunt] sumunt ΜῈ — enim 
fehlt Τὶ quidem L? (P B?); fehlt Urb. 21 enim] autem 1," et fehlt 
U 22 medium Urb. 23 quibus autem] quidem autem L!'; quibus qui- 


dem L? 24 exstanti M'U; et ex. Urb. (estat. V) 26 artualitatem B 
M: PL:; actual. M'! U; ductual. L'(?) 27 sub timpora LL? (Schneider) 
28 awutem duo sec. nat. Urb. 


Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. xV 


naturam duo. huius partes utriusque palpebra superior et inferior. 
huius pili extremi blefarides. interius autem oculi humidum qui- 
dem, quo uidet, pupilla, quod autem circa hoc nigrum, quod au- 
tem extra hoc album. communis autem palpebre pars superioris 
et inferioris duo lacrimalia quidem apud nasum, duo autem uersus tim- 5 
pora; que si quidem fuerint longa, mali moris signum: si autem uelud 
t krepet, carnositatem habeant que uersus nasum, nequitie. alia 
quidem igitur omnia genera animalium exceptis ostracodermis et 
siquid aliud imperfectum, habent oculos; animalifica autem omnia 
preter talpam. hanc autem modo quodam habere utique ponet 10 
quis, totaliter autem non habere. totaliter quidem enim neque 
uidet neque habet in manifestum patentes oculos; ablata autem 
pelle habet oculorum regionem et oculorum nigra per locum et 
regionem natura oculis existentem in extrinseco, tamquam in ge- 
neratione factis et superducta pelle. X. supercilia autem album 15 492 
quidem simile, ut in pluribus, omnibus, uocatum autem nigrum 
differt; hiis quidem enim nigrum, hiis autem ualde glaucum, hiis 
autem uarium, quibusdam autem caprinum, et hoc moris optimi 
signum et ad acumen uisus optimum. solus autem aut maxime 
animalium homo multicolor secundum oculos est; aliorum autem 20 
una species; equi autem fiunt glauci quidam. oculorum autem hii 
quidem magni, hii autem parui, medii autem optimi. et aut extra 
ualde aut intra aut in medio. horum autem qui intus maxime 
acutissimi uisus in omni animali, medium autem moris optimi sig- 
num. et aut nimis celeriter clausiui aut nimis perstitiui aut medii; o7 
optimi autem moris qui medii, illorum autem hii quidem inuerc- 
cundi, hii autem instabiles. 

XL Est autem capitis pars, per quam audit, non spirans, 
auris; Almeon enim non uera dicit, aiens non respirare capras per 


2 blefandes (-sandes) die Hss. ausser V: Urb. korr. am Rande aus bel- 
fandes 6 longa V Urb.; longi die äbr. mores U; humoris M'; Urb. 
tilgt signum; si fehlt 7 krepet]) vielleicht ktenes? erepetem Camus Schnei- 
der Dittmeyer: fehlt V; die Glosse, 5. Καὶ I habent Urb. 8 igitur [6}} 
1,1 9 est aliud Urb. habens IL! 12 allata L'; aliata B 18 ni- 
grum Urb. regnonée U 14 oculum ΜΘ. g'ne nefcis U; factis] 16- 
gig Urb. (Konjektur); ftes Schneider fär fcis (so!) 15 Urb.: supercidia 
autem dextera inwidet; dann (zweimal; das; erste getilgt: oculi — simile 
etc.; richtig oder nur Konjektur? 17 enim fehlt 1,3 22 et ad B 23 
que intus 1,32 (Schneider) 25 aut et IL' clausum M'U = 25 perstiui 
U 28 quas M', 2429 alens U das zweite non tilgt ΜΈ, vielleicht mit 
Recht respirate P. 


XVI Gunnar Rudberg, 


aures. auris autem pars hec quidem innominata (ala), hec autem 
lobus. totum autem ex cartillagine et carne componitur. intus au- 
tem naåaturam quidem habet uelud reuoluta; extremum autem os 
simile auri, in quod dquemadmodum uas ultimum pertingit sonus. 
5hoc autem ad cerebrum quidem non habet porum, ad oris autem 
palatum. et ex cerebro uena tendit <in> ipsum. terminantur autem 
et oculi in cerebrum et ponitur utrumque super uenulam. immo- 
bilem autem aurem homo habet solus habentium hanc particulam. 
habentium enim auditum hec quidem habent aures, hec autem 

10 non habent, sed porum manifestum, ut puta quecumque pennata 
aut folidota. dquecumque autem animalificant preter bouem mari- 
num et delfinum et aliorum, quecumque sic cetodea, omnia ha- 
bent aures auditum habentia et poros manifestos. animalificant 
enim et selachea. sed tantum homo non mouet. bos quidem igitur 

15 marinus poros habet manifestos, quibus audit, delfis autem audit 
quidem, non habet autem aures. alia autem mouent omnia. ponun- 
tur autem aures in eadem periferia oculis et non quemadmodum 
quibusdam quadrupedum desuper. aurium autem hee quidem leues, 
hee autem hispide, hee autem medie; optime autem medie ad 

20 auditum, morem autem nullum significat. et aut magne aut parue 

4925 aut medie aut erecte ualde aut nichil aut medio modo; medie 
autem oplimi moris signum; magne autem et erecte stultiloquii 
et nugationis. intermedium autem oculi et auris et uerticis uoca- 
tur timpus. 

25 Adhuc faciei pars que quidem spiritui porus nasus; et enim 
respiratur et inspiratur hoc, et sternutatio per hoc fit, spiritus 
soniti exitus, signum auguriatinuum et sacrum solum spirituum. sed 
et respiratio et exspiratio fit in pectus et impossibile sine naribus 
respirare aut exspirare propter ex pectore esse respirationem et 

30 exspirationem secundum guttur et non ex capitis aliqua parte; 


1 aia 2. iobus (fehlt Urb.) die Hss. (L2?) 3 rewolutam die Hss. (nicht 
L?) 4 quod quidem qu. Urb. pertingitur Urb. G wahrscheinlich 
in ipsum, wie Urb.: L? korr. ad ips. (Schneider) autem fehlt P 8 
anrem] a wuentre Ὁ. 10 parum die Hss. ausser V Urb. (korr. in M? L?) 
11 solidata BM! PL'L:; folidata M? 12 sicut cet. Urb.; sic fehlt Camus 
Schneider 14 et fehlt Urb. — felachea Ὁ tantum] tamen Urb. [1δ in 
quibusdam L> (Schneider) 21 medie (2)) meU 292 reete U — stultilio que 
U 23 nugöis V; nugonis Urb.; nugatoris Fes. inter autem medium 
1, (zwei Wörter Urb.) 25 adhuc autem ΜΠ. potus Ὁ et nasus M? 
26 seternu- Urb. 27 sonitu 1.3 (Schneider) sacrum s8solum]) fat'uus oli 
Ὁ; leerer Raum fär sacrum M! “0 aut) etiam B, am Rande ut 


Das erste Buch der arvistotelischen Tiergeschichte. XVII 


contingit enim et non utentem hoc uiuere. olfacetus autem fit per 
hanc partem; hic autem est sensus odoris. bene mobilis autem 
naris et non sicut auris immobilis singulariter. pars autem ipsius 
hec quidem diafragma cartillago, hec autem canalis uacua; est 
enim nasus duarum incisionum. elephantibus fit nasus longus et 5 
fortis et utitur ipso tamquam manu; adducit enim et accipit hoc 
et ad os offert alimentum et humidum et siccum solum animalium. 

Adhuc maxille due; harum anterius geneium, posterius autem 
genys. mouent autem omnia animalia inferiorem mandibulam, ex- 
cepto fluuiali cocodrillo, iste autem superiorem solum. post nasum 10 
autem labia duo, caro facile mobilis. quod autem intra genas et 
labia os; huius partes hec quidem palatum, hec autem fauces, 
sensiterium autem saporis lingua; sensus autem summitate; si 
autem ad latum superponatur, minus. sentit autem et omnia, que 
alia caro, puta calidum et frigidum et durum secundum quamcum- 15 
que partem, quemadmodum et saporem. hec autem aut lata aut 
angusta aut media; hec autem optima et manifestissima, et soluta 
aut ligata, quemadmodum blesis et balbis. est autem lingua caro 
rara et spongiosa. huius pars epiglotum. et <quod> quidem bifyes 
oris interstitium; quod autem multifyes [oris] gingiue; carnea autem 20 493 
heec. interius autem dentes ossei. intra autem alia particula uuulam 
ferens, columpna uenulosa; que si humectata tumescit, uuula uo- 
catur et suffocat. 

XII. Collum autem intermedium faciei et thoracis et huius 
anterior pars guttur, posterior autem stomachus. huius autem 25 
quod quidem cartillaginosum, per quod uox et respiratio, arteria; 
quod autem carneum stomachus intus ante spinam dorsi; poste- 
rior autem colli pars epomis. hee quidem igitur partes usque ad 
thoracem. 


FORA oven BORA σευ νοσαπεσνσνν οποθοστοσνα 


2 est autem M' 3. natis U 4 -fragina U — carnalis die Hss. (ausser 
Urb.) ὃ enim] autem L!'L? nasus fehlt L? (Schneider) <fortis et longus 
V TJ affert IL? 8&ahuc U generum(?)P; genem Urb.; korr. am Rande: 
genion' 11 inter Urb. 18 sensitiuum Urb. 14 aut omnia alia 
que U 16 raporem IL? aut (μοὶ P) lata fehlt L! 18 balhis Β Μ' ΜΈ 
U (vielleicht auch andere) 19 tara U pars] partes Μ' U; pars est L? 
quod fehlt durch Haplogr. besyes L'!; bicieg U (sonst wechseln bifyes, 
byfies, bifies etc.) 20 interstitium]) interfatium Μὶ Ὁ, intestinum (Schnei- 
der) multisyes die Hss. ausser V 21 dentogP. — ogga L? (Schneider) ἐἐη- 
tus Urb. 21, 22 wiuila(m) Urb. 20 guitur U 26 aspiratio L? 47 
ante] autem die Hss. 28 eponus V; -nig L?; hempomis Urb. = pars L' 


Rudberg: Textstudien, 1 


ΧΥΠΙ Gunnar Rudberg, 


Thoracis autem partes hee quidem anteriores, hee autem po- 
steriores. prima post collum in anterioribus pectus bifyes uberibus. 
horum femininum bifyes, per quod femellis lac penetrat; uber 
autem rarum. fit autem et in masculis lac; sed spissa caro ma- 

5 sculis, mulieribus autem spongiosa et poris plena. 

XIII. Post pectus autem in anterioribus uenter et huius ra- 
dix umbilicus; subradicale autem quod quidem bifyes inguines, 
quod autem monofyes et sub umbilico itron; huius autem extre- 
mum epysion; quod autem super umbilicum ypokhondrium; com- 

10 mune autem ypokhondrii et inguinis cholas. eorum autem que po- 
sterius diazoma quidem lumbus, unde et nomen habet; uidetur 
enim esse quidam lumbus; terminalis autem quod quidem uelud 
in sede est glutos, hoc autem, in quo uertitur crus, cotilidon. fe- 
melle autem propria pars matrix et masculi pudendum deforis in 

15 fine thoracis, duarum partium, hec quidem summitas carnea et 
semper plana, ut est dicere equalis, que uocatur balanus; hec 
autem circa ipsam pellis innominata, que si decisa fuerit, non com- 
miscetur, neque gena neque palpebra. commune autem huius et 
balani preputium. reliqua autem pars cartillaginosa facile crescens 

20 et ingreditur et egreditur contrarie qua animalibus iubatis. sub pudendo 
autem testiculi duo. pellis autem que in circuitu uocatur oscheus; testi- 

493» culi autem neque idem carni sunt neque longe a carne; quo autem 
modo habent, posterius cum diligentia dicetur uniuersaliter de om- 
nibus talibus partibus. XIV. mulieris autem pudendum ex oppo- 
25sito ei quod masculorum; profundum enim quod sub pectine et 
non quemadmodum masculi egressiuum. uia urine extra matrices, 
transitus spermati masculi, humide autem superfluitatis ambobus 
exitus. 


2 et ant. U; in fehlt Urb. 2 uberibus — 3 bifyes fehlt V; horum 
fehlt 1] 3 bifyes fehlt Urb. (per hinzugesetzt) 4 et fehlt Urb. ma- 
culig M!U = 864] si die Hss. — 8 itron] uron M!: mon(?2) U 10 ypokhonderi 
BM: PL! (-dri Urb.) ingutnas M'U 11 -zonia M'U 1], 12 lumibus, 
lunibus etc. mehrere Hss. 12 terminat (Schneider) μεϊμα fehlt Urb. 14 
masculum die Hss. ausser V — 15 thoracis fehlt LL? (Schneider) 16 super 
plana Urb. Camus (vgl. Schneider) aqualis U 17 decisa] densa die Hss. 
(dempsa V; diuisa Urb.) < fuerit] fiunt Ὁ Urb. (korr. ἃ. R.) non] neque 
M! gent, palpebreg Urb. 19 bala U crescentes U 20 quam 
L? Urb. tubaris Μὶ Ὁ 21 ofeus V 22 idem carni] de carne L' M' 
Urb.; carne U; de longe a Urb. (sunt fehlt) 25 enim] autem L? — pectore 
L? (Schneider) 26 masculis Urb. antem uia Μ' mactrices PU 
27 spermatis L'; -mat Ὁ masc. fehlt B amborum M' U. 


- 


Das erste Buch der aristotelisehen Tiergeschichte. XIX 


Communis autem pars colli et pectoris sfaga, coste autem et 
brachii et humeri ascella, cruris autem et itri bubon; cruris autem 
et gluti quod extra ypoglutis. 

Thoracis autem de anterioribus quidem dictum est; pectoris 
autem posterius dorsum. XV. dorsi autem pars spatule due et 5 
spina, desubtus autem [aut] secundum uentrem thoracis lumbus, 
communis autem eius quod sursum et deorsum coste, utrimque 
octo. de egyis enim uocatis septem costarum nullum umquam fide 
dignum audiuimus. 

Habet autem homo οἱ sursum et deorsum οἱ anteriora et po- 10 
steriora et dextra et sinistra. dextra quidem igitur et sinistra si- 
milia sunt partibus et eadem omnia, uerumptamen debiliora sini- 
stra; posteriora autem anterioribus dissimilia et inferiora superio- 
ribus; uerumptamen sic similia: inferiora itri, uelud facies bona 
carnositate et sine carnositate, et skelea ad brachia opponuntur;15 
et quibus breues ulne et crura, ut in pluribus, et quibuscumque 
pedes parui et manus. 

Coli autem quod quidem bifyes brachium, et brachii humerus, 
ulna, cubitus, pechys, manus; manus autem tenar, digiti quinque; 
digiti autem flexiuum quidem condilum, inflexibile autem falax;20 
digitus autem magnus quidem monocondilus, alii autem bicondili. 
inflexio autem et brachio et digito intus omnibus; flectitur autem 
brachium penes cubitum; manus autem interius quidem uola, car- 
neum et dearticulatum distincetione, .longeuis quidem una uel dua- 
bus per totum, hiis autem qui breuis uite duabus et non per to-25 494 
tum. distinctio autem manus et brachii carpos. extrinsecum autem 
manus neruosum et innominatum. 

Coli autem duarum partium aliud skelos; skelei autem quod 
quidem amficefalum crus, quod autem planisiodron myla, quod 
autem duorum ossium tibia, et huius quod quidem anterius anti- 30 


1 staga BL'; sfage Urb. 2). ascella] acella B; ascellam M? (wie 
oft); et mascale Urb. tribubö Urb. 4 quidem fehlt Urb. 6 8pi- 
net M! aut ist wohl Dittographie 7 utrumque BP ΤΙ, Urb. 8 
ligniig Urb. numquam Urb. 11 et dextra) et fehlt DL? ἀεαίογα Urb, 
(oft) similia] alia P 14 -tamene; et infer. UrTb. — iter U; uentri Urb. 
16 quib. quidem Urb. 19 ula U  pechen V; pectus L? (Schneider) = te- 
nax M'L? U 21 magnus) manus Urb. monodilus Urb. 22 inflextö P 
23 intus Urb. ged et uola die Hss. 24 craneum U (wie oft) 25 que 
L' L: Urb. 27 neruosum] tU'mosu Ὁ 28 ad skelos (scheleos Urb.) V 
B M! L? Urb.; aliud fehlt U 29 amfisefalum M'U planiso d'ro U; 
planestodron (Schneider) 30 anfius U antikimi(n)jum etc. die Hss.; 
vgl. XX, 1 


XX Gunnar Rudberg, 


knimium, quod autem posterius gastroknimia, caro neruosa aut 
uenosa, hiis quidem retracta sursum ad ignyn, quicumque magna 
uertebra habent, contrariis detracta; extremum autem antiknimii 
cauilla, bifyum in utroque skeleo. quod autem multorum ossium 
5 skelei pes; huius autem posterior quidem pars calcaneus, anterior 
autem pedis fissa quidem digiti quinque, que autem carnea de- 
subtus planta, que autem desuper in superioribus neruosa et in- 
nominata. digiti autem hoc quidem unguis, hoc autem iunctura; 
omnium autem unguis in summitate; unius autem inflexionis om- 
10 nes inferiores digiti. pedis autem quibuscumque quidem quod intus 
grossum et non concauum, sed uadunt toto, astuti. communis au- 
tem cruris et tybie genu flexio. 
Hee quidem igitur partes communes masculi et femelle. po- 
sitio autem partium ad sursum et deorsum et anterius et poste- 
15rius et dextrum et sinistrum quomodo habet, manifesta quidem 
utique esse uidebitur que deforis secundam sensum, sed tamen 
propter eandem causam dicendum, propter quam quidem et priora 
diximus, ut ab hoc termino oriatur quod deinceps, et ut dinume- 
ratis minus lateant non eodem habentia modo et in aliis animali- 
20 bus et in hominibus. maxime autem habet homo distincta ad loca 
secundum naturam superiora et inferiora aliorum animalium; su- 
periora enim ad sursum totius et inferiora eodem modo ordinata 
sunt, et anteriora et posteriora et dextra et sinistra secundum na- 
turam habet. aliorum autem animalium hec quidem non habent, 
25hec autem habent quidem, confusa autem habent magis. caput qui- 
dem igitur omnibus sursum ad corpus ipsorum; homo autem 
494» solus, sicut dictum est, ad id quod totius perfectus habet hanc 
particulam. post caput autem est collum, deinde pectus et dorsum, 
hoc quidem ex posteriori, hoc autem ex anteriori; et habita hiis 


1 postea Urb. gastrokimi(n)a etc. die Hss. 2 uenosa] mosa V 
sed surs. Urb. 3 aut Urb. nach contrariis (auwtem?) extraneum &L' 
4 bifyum]) difilun M'; dyfisilim U7: 6 fissa] fasa L> (2); fixa Urb. nach 
quidem superioribus die Hss. (vgl. Z. 7) carne Ὁ 71 que dextri autem 
in U in sup.] inferioribus ΤΌ. 8 hec — hec 1μὶ ungui M! ungui U 
9 omni Urb. onguis Ὁ (oft) 10 pedes L?  quidem]) quibus P 1 seni- 
strum Ὁ 16 de foris Urb.; foris M! 17 dicendum] td U quam)] 
quod Urb. 18 diximus] ἀϊαὶ Urb. termino] toto Urb. et fehlt M! 
dinum.] determinatis V (det iatis) «922 ad tnfer. L? 26 habens IL! 27 
perfectiones Urb. 


Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. XXI 


uenter et lumbi et pudendum et uertebra, deinde crus et tibia; 
ultimo autem pedes. ad anterius autem et skelea inflexionem ha- 
bent, ad quod et gressus, et pedum mobilior pars et inflexio; cal- 
caneus autem ex posteriori; cauillarum autem utraque secundum 
aurem. ex plagealibus autem dextris οἱ sinistris brachia, inflexio-5 
nem habentia ad interius, ut conuexa skeleorum et brachiorum 
ad inuicem sint maxime in homine. sensus autem et sensiteria [ip- 
sorum], oculos et nares et linguam, ad idem et ad anterius habent; 
auditum autem et sensiteria ipsorum ex latere quidem, in eadem 
autem periferia oculis. oculi autem minime secundum magnitudi- 10 
nem distant homini animalium. habet autem homo certissimum 
sensuum tactum, secundo autem gustum; in aliis autem deficit a 
multis. 

XVI. Partes quidem igitur que ad superficiem exteriorem 
ordinate sunt hoc modo, et sicut dictum est, nominate sunt autem 15 
maxime et note propter consuetudinem sunt; interiora autem con- 
trarie. ignote enim sunt maxime que hominum; quare oportet re- 
ducentes ad partes aliorum animalium considerare, quibus habet 
similem naturam. primo quidem igitur capitis ponitur positionem 
habens in anteriori cerebrum. similiter autem et aliis animalibus, 20 
quecumque habent hanc particulam; habent autem omnia, que- 
cumque habent sanguinem, et adhuc malakia; secundum magnitu- 
dinem autem similiter homo habet plurimum cerebrum et humi- 
dissimum. ymenes autem ipsum continent duo, qui quidem circa 
os fortior, qui autem circa cerebrum minus illo. bifyes autem in 25 
omnibus est cerebrum. et super hoc uocata parenkefalis extremum, 
alteram habens formam et secundum tactum et secundum uisum. 
posterius autem capitis uacuum et concauum omnibus, ut singula 
habent magnitudinem. quedam quidem enim magnum habent ca- 495 
put, suppositam autem faciei partem minorem, quecumque rotunde 30 


1 uertebre, Urb. (wie oft) 2 ad fehlt U inflecetionem Μ' (ΟἿ 3 
et (beide) fehlt L? mollior die Hss. 5 aurem] απὸ Ὁ plegealibus 
1,3 (Schneider) desteris Urb. 6 ad anterius L?; in a. Schneider = ske- 
leor. V Urb., sonst skelor. 8 habentia L? (Schneider) 9 sensitiuum Urb.; 
«πα (7 u. 9) M? (und andere?) habent ex lat. VM'U 10 oculis] 
oculi Urb. 11 distå U δοηιο fehlt Ὁ; autem Urb. 14 superfaciem Ὁ 
15 nom. autem sunt M' [16 sunt fehlt M!' 220 animaliabus U 22 8ec. 
autem magn. L' 24, 25 quod die meisten Hss. 25 hog 1.1 (L? korr.) 
M'U bisyes M' U 26 εαὐ πὰ U 82 autem] quod Ὁ et ut sing. 
Urb. 80 autem] habent M? 


XXI Gunnar Rudberg, 


faciei; hec autem caput quidem paruum, genas autem longas, ut 
puta iubatorum genus omne. exsangue autem cerebrum omnibus 
et nullam habens in se uenam et attactum secundum naturam 
frigidum. habet autem qui plurimorum omnis in medio concauum 
s5aliquid paruum. que autem circa ipsum mynix uenosa; est autem 
mynix ymen pelleus, continens cerebrum. super cerebrum autem 
subtilissimum os et debilissimum capitis est, quod uocatur bregma. 
feruntur autem ex oculo tres pori ad cerebrum, maximus quidem 
et imedius in parencefalidem, minimus autem in ipsum cerebrum; 
10 minimus autem est qui uersus nasum maxime. maximi quidem 
igitur secus inuicem sunt et non concidunt, medii autem conci- 
dunt (palam autem hoc maxime in piscibus); et enim propinquio- 
res isti cerebro quam magni; minimi autem plurimum separati 
sunt ab inuicem et non concidunt. intra collum autem ysofagus 
15 uocatus est, habens denominationem a longitudine et artitudine, et 
arteria. prior autem positione arteria ponitur quam ysofagus in omni- 
bus habentibus ipsam; habent autem hanc omnia, quecumque pulmo- 
nem habent. est autem arteria quidem cartillaginosa secundum na- 
turam et pauci sanguinis, multis subtilibus uenulis contenta; poni- 
20 tur autem ad superiora quidem ad os penes narium perforationem 
in os, qua et quando bibentes reiecerint aliquid potus, cedit ex 
ore per nares extra. intermedium autem habet perforationum uo- 
catum epiglotum, possible coaplari super foramen arterie, quod in 
os tendit. hac enim terminus lingue copulatur. ex altera autem 
25 parte deuenit in medium pulmonis, deinde ab hoc deriuatur in 
utramque partium pulmonis. uult enim esse duarum partium pulmo 
in omnibus quidem habentibus, sed in animalificis non similiter 
495» distantia manifesta, minime autem in homine. est autem non multe 
partitiones qui hominis, quemadmodum quorundam animalifico- 
30rum, neque planus, sed habet irregularitatem. in ouificis autem, 
puta in auibus et quadrupedum quecumque ouifica, multum pars 


1 quidem] awid U; caput habent quidem M! 2 ex sanguine V Μ' 


M? 5 que autem] quedam Ὁ ἢ uenosa — 6 mynix fehlt U autem 
fehlt M! 6 ymens B 8 autem fehlt M! 9 paren cefalidem M!'L'U; 
parencaf. P minus Urb. 10 maxime Ὁ: minimr IL! quidam P 12 


enim fehlt U 14 et ab V inter ΤΌ. [ὃ et arteria et artitudine V; et 
artitud. fehlt B 16 autem] quod U 17 puliönem U 18 quidem) qui B 
19 stultibus M'U 20 8up.] inferiora Urb. 21 quando] bn Μ': autem 
(au) U 22 perforationi Urb. 23 coarctari Urb. = sup. U = artartie 
Urb. 25 diriuater M? u. a. 27 quidem nach omn. hat vielleicht ihren 
Platz nach animal. 28 dist. sim. Urb. 31 et] quibus U; quibus et M' 


Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. XXIII 


utraque ab inuicem diuisa est, ut uideantur duos habere pulmo- 
nes; et ab una arteria due sunt partes in utramque partem ten- 
dentes pulmonis. copulantur autem magne uene et uocate aorti. 
inflata autem arteria succedit in profunda pulmonis spiritus. hee 
autem distincetiones habent cartillagineas in acutum pertingentes;5 
ex interstitiis autem foramina per totum sunt pulmonem, ex mag- 
nis in minora succedentia. copulatur autem et cor arterie uinculis 
sagiminosis et cartillagineis; qua autem copulatur, concauum est. 
inflata autem arteria in quibusdam quidem non manifestum facit; 
in maioribus autem animalium palam, quia ingreditur spiritus in 10 
ipsam. arteria quidem igitur hoc habet modo, et recipit solum 
spiritum et dimittit, aliud autem nichil neque sicecum neque hu- 
midum, aut molestat, donec utique extussiatur, quod intrauerat. 
stomachus autem uenit quidem desursum ab ore, uicinus arterie, 
coniunctus existens ad spinam et arteriam ymenodeis ligamentis, 15 
terminatur autem per diazoma in uentrem, carneus existens secun- 
dum naturam et tensionem habens et ad longitudinem et ad lati- 
tudinem. uenter autem hominis similis canino est; non multo 
enim intestino maior, sed similis uelud intestinum amplitudinem 
habens; deinde intestinum simplex, conuolutum, rationabiliter la- 20 
tum; inferior autem uenter similis est porcino; latus enim est et 
quod ab hoc ad fundamentum breue et grossum. omentum autem 

a medio uentre oritur; est autem secundum naturam pellicula sa- 
giminosa, quemadmodum οἱ aliis que unius uentris et ex utraque 
parte dentatis. super intestina autem mesenterium est; ymenodeum 23 
autem hoc et latum et pingue fit. oritur autem ex magna uena et 
aorti, et per ipsum uene multe et spisse porriguntur ad intestino- 496 
rum situm, desuper incipientes usque deorsum. que quidem igitur 
circa stomachum et arteriam sic habent et que circa uentrem. 


1 ad inu. 1! (wie ὁ)  widiantur U 4 procedit L? profundo Ῥ 1, 
5 pertingen U (in Rasur) 6 intersstiriis U; intertit. Urb. 7 in] et Ὁ 
8 cartillagines U 9 quidem tehlt ΜῈ non] enim (.n) VU  manifeste 
Urb. 10 autem fehlt Urb. animalibus L? 11 ut recipit Urb. 13 
excutiatur VM'L'L: (Schneider excutiat, wie Dittmeyer) Urb. (aus -86- 
korr.?), excusciatur BP M!; excusiatur Ὁ interuenit Urb. 15 con- 
iuncrus U linguamentis U — 17 et ad long.] et fehlt Urb. [19 intestino] 
intentius Camus Schneider intestinum] -ο U 20 simpliciter V BL! 
Urb. 21 et autem quod U 22 (vgl. 1) ad hoc L'L? 23 uenter U 
sangwinosa Urb. 40 dendatis U — mesenferium U, mensen- Urb.  yme- 
nodrum die Hss. ausser V OUrb. 27 aorta etc. Urb. (immer) 98 insi- 
pientes U (in Rasur) in deors. L!', ad deors. L: 


XXIV Gunnar Rudberg, 


XVII. Cor autem habet quidem tres uentriculos; ponitur au- 
tem superius pulmonis penes scissuram arterie, habet autem yme- 
nem sagiminosum et grossum, quo copulatur uene magne et aorti. 
ponitur autem apud ipsam aorti secundum acuta; iacent autem 

5acuta ad pectus omnium similiter animalium, quecumque habent 
pectus. omnium autem similiter et habentibus et non habentibus 
hanc particulam in anterius habet cor quod acutum. latebit autem 
utique frequenter propter transcidere diuisis. gibbosum autem ip- 
sius est sursum. habet autem quod acutum carneum ad multum 
10 et spissum, et in concauis ipsius nerui sunt. ponitur autem secun- 
dum positionem in aliis quidem secundum medium pectus, que- 
cumque habent pectus, hominibus autem in sinistris magis, modi- 
cum a diuisione uberum inclinans ad sinistrum uber in superiori 
parte pectoris; et non magnum, totaque ipsius species non pro- 
15 ducta, sed rotundior preter summitatem, que in acutum tendit. 
habet autem uentriculos tres, quemadmodum dictum est, maximum 
quidem eum qui in dextris, minimum autem eum qui in sinistris, 
medium autem magnitudine eum qui in intermediis; habet autem 
duos paruos et ad pulmonem perforatos omnes; patens autem se- 
20 cundum unum uentriculum desubtus ex cohorentia. penes maxi- 
mum uentriculum adaptatur magne uene, ad quam et mesente- 
rium est, secundum medium autem aorti. feruntur autem et in 
pulmonem pori a corde, et scinduntur eodem modo quidem arte- 
ria, per totum pulmonem assequentes hiis qui ab arteria. supe- 
45 rius autem sunt qui a corde. porus autem nullus est communis, 
sed propter coniunectionem suscipiunt spiritum et cordi transmit- 
tunt; fert enim hic quidem in dextrum pororum, hic autem in 
sinistrum. de uena autem magna et aorti secundum se communi- 
4965 ter de ambabus dicemus posterius. sanguinem autem plurimum 
30 quidem pulmo habet eorum que in animalibus habentibus pul- 
monem et animalificantibus in ipsis et extra; totus quidem enim 


2 cissuram B 4 aom Ὁ = autem (1) fehlt U 5 sim. omn. ω 7 
habet]) autem B 8 transire Urb. dissectis (Schneider) giltosum 
U 9 habent M' U acut.] amtäi U 10 et ἐπ] et fehlt M? 11 poni Ὁ 
(fir pom) 12 hominis L' modis L' 18 in feblt P U Urb. 19 poros 
V; paruulos M' M? Ὁ perf. omnes ad pulm Urb. 20 unum] Cynm 
L!  vielleicht uentriculorum 21 adactatur Urb. (ΟΠ) et fehlt L? (Schnei- 
der) 22 medium fehlt L' 24 que die Hss. 90 que L! = potus die Hss. 
ausser V M! (korr. in 1 Urb.) 26 transiut tit U 27 fertur 1.1 (viel- 
leicht richtig)  dexteum Ὁ 29 postea L? 30 habentibus fehlt Ὁ 


Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. XXV 


est spongiosus, iuxta unamquamque autem syringam pori feruntur 
magne uene. sed putantes esse uacuum decepti sunt, consideran- 
tes exsiccatos, ex quibus diuisis animalibus confestim exiuit san- 
guis simul totus. aliorum autem uiscerum cor solum habet sangui- 
nem. et pulmo quidem non in se ipso, sed in uenis, cor autem 5 
in se ipso; in quolibet enim uentriculorum habet sanguinem; 
subtilissimus autem est qui in medio. sub pulmone autem est 
diazoma thoracis, uocate frenes, ad costas et ypochondria et 
spinam copulate, in medio autem habet subtilia et ymenodea. 
habet autem per ipsum uenas tensas; sunt autem hominis fre-10 
nes grosse, ut secundum rationem humani corporis. sub diazomate 
autem in dextris quidem ponitur epar, in sinistris autem splen, si- 
militer in omnibus habentibus has partes secundum naturam et 
non monstruosis. iam enim uisa sunt translata ordine in qui- 
busdam quadrupedibus. copulatur autem uentri penes omentum. 15 
ad uisum autem hominis splen strictus et longus, similis porcino. 
epar autem ut ad multum quidem et in pluribus non habet fel; 
in paucis autem adest. rotundum autem est hominis epar et si- 
mile bouino. accidit autem hoc et in multis sacris, uelud et in 
loco quodam Calcedonie in Euboia non habent oues fel; in Naxo 90 
autem omnia fere quadrupedia tantum, ut obstupescant uidentes 
extranei, putantes sibi proprium esse signum et non naturam ip- 
sorum esse hanc. adheret autem magne uene epar, arterie autem 
non communicat; per epar enim pertransit que a magna uena 
uena, quorum uocate sunt porte epatis. connectitur autem et splen 23 
magne uene solum; tendit enim ab ipsa uena in splenem. post 
hec autem renunculi apud ipsam spinam iacent, similes secundum 
naturam existentes bouinis. superior autem dexter est in omnibus 497 
animalibus habentibus renunculos; et minus autem sagiminis habet 
sinistro et siccior dexter est. in omnibus autem habet et hoc si- 30 
militer aliis. feruntur autem in ipsos pori ex magna uena et aorti, 
uerumptamen non in concauum. habent enim renunculi in medio 


2 considerante U 3 exucatos U et ex Urb. 4 suum die Hss. 
(korr. a. R.) Urb. 5 non].n. U 7 autem est (2)]) est enim L? ὃ ypo- 
chonda die Hss. ausser V L?? (u. Urb. korr.) 9 ymenedea L 12 apar M' 
U 14 menstr. M'; monstrogsis Schneider 15 uenter M! (vielleicht andere) 
16 poecino U 18 adest) eadem Ὁ homini Urb. 19 saccis M! U 
et fehlt 18 (vielleicht Dittogr. im Archet.) 40 Haxo Urb. 21 autem fehlt 
Urb. 24 enim fehlt L? (Schneider) 25 autem fehlt Urb. et fehlt V 
M:? L'L:; a B 29 animalibus fehlt L? (Schneider) U et fehlt Urb. 


30 hoc et L 31 orti U 
ΙΠ 


XXVI Gunnar Rudberg. 


concauum, hii quidem magis, hii autem minus, exceptis hiis qui 
bouis marini; isti autem, similes bouinis existentes, solidissimi om- 
nium sunt. pori autem tendentes in ipsos in corpus consumuntur 
renunculorum. signum autem quod non terminantur, eo quod non 
5 habeant sanguinem neque inspissantur in se ipsis. habent autem 
uentriculum, quemadmodum dictum est, paruum. ex concauo autem 
renunculorum feruntur in uesicam pori duo exiliter et alii ex aorti 
fortes et continui; ex medio autem renunculorum utroque uena con- 
caua et neruosa egreditur, tendens iuxta spinam ipsam per scelea; 
10 deinde in utrumque uertebrum exterminantur et iterum patentes 
fiunt tense ad uertebrum. hee autem abscisiones uenarum in ue- 
sicam descendunt. ultima enim uesica iacet, ortum habens a poris 
a renunculis tensis secus canalem tendentem ad uiam urine et 
fere omnino in circuitu subtilibus et innodalibus ymenis conuoluta 
15 similibus existentibus modo quodam diazomati thoracis. est autem 
hominis uesica rationabiliter habens magnitudinem. ad collum au- 
tem uesice copulatur pudendum (extrinsecum quidem maxime ἴο- 
ramen conductum in idem; modicum autem subtus hoc quidem 
in testiculos fertur foraminum, hoc autem in uesicam) neruosum 
20 et cartillagineum. ab hoc autem oriuntur testiculi masculis, de 
quibus in communibus dictis determinabitur, quomodo habent. 
eodem autem modo et in femella omnia nata snut; differt enim 
in nullo interiorum, preterquam in matricibus, quarum quidem 
aspectus consideretur ex descriptione ea que in anathomiis; po- 
25 sitio autem est apud intestina; super matricem autem uesica. di- 
cendum autem et de matricibus communiter de omnibus in se- 
quentibus; neque enim similes omnibus neque similiter habent. 
497" Partes quidem igitur et intus et extra hominis hee et tales et 
hoc habent modo. 


1 hiis) aliis L? 2 similes] scilicet Urb. (korr. ἃ. R.) existens U 
7 exsiliter (-silr u. dgl.) die Hss. ausser V M? Urb. 8 utraque Urb. 9 ne- 
ruiosa U tentes U 10 utr'aque Ὁ exterminatur die Hss. 11 
absciciones M' U in] et U 13 et renunc. L? (Schneider) 14 ymens 
B 16 magn. hab. Urb. 17 extrinsecus Urb. 18 coniunctum Urb. 
substans subtus M! 19 neruosum die Hss. (ausser M!?); korr. Urb. 
20) cartillagineam V L! testaculäi U  masculus Ὁ; in m. L? (Schneider) 
21 determinabam U habet die Hss. 23 interior Urb. 24 aspertus 
Ὁ (asep- L!') 23 esse Urb., a. R est. 


STUDIEN ZUR UBERSETZUNG 
WILHELMS VON MOERBEKA 


Rudberg: Textstudlien. 


SE Goodgle 


Einleitung. 


Handschriften der Historia Animalium. 


Das aristotelische Werk “ἢ περὶ τὰ ζῷα iotoptiar (Περὶ ζῴων 
ἱστορία etc.) ist uns in zweifacher handschriftlicher Rezension äber- 
liefert.!? 2666 dieser Familien hat zwei Hauptrepräsentanten, die 
5. g. bessere Marcianus 208 sive Venetus, seit Bekker mit 4.5 be- 
zeichnet, und Laurentianus 87.4, gewöhnliceh mit CO? bezeichnet 
(M bei Camus, Med. oder M. bei Schneider); die 5. g. schlechtere 
zwei Vatikanhandschriften, Vaticanus 1339 (P seit Bekker) und 
262 (D"); die erstere ist bei Cs. und Schn. mit V bezeichnet. -- 
Diese vier Codices sind von Bekker fär seine grosse Berliner Edition 
benutzt worden, und er hat durchaus die rechte Wahl getroffen. 

In seiner neulich erschienenen Ausgabe (1907) hat Dittmeyer, 
S. IX ff., gute Beschreibungen der Handschriften geliefert. Es ist 
daher nicht nötig, dieselben hier zu wiederholen. Nur die wich- 
tigsten Notizen seien angefäöhrt. | 

Δ" 5 enthält auf 294 Papierblättern in 4:o die neun ersten 
Böcher der Hist. an. Uber das Alter hat man viel gestritten ; Ditt- 
meyer datiert jetzt die Handschrift in das XII. oder XIII. Jahrhun- 
dert — sie wäre also die älteste Quelle des Textes. A” ist sauber 
geschrieben. Vier Hände unterscheidet Dittmeyer; wichtig ist die 
zweite, welche — in Rasuren oder sonst — eine Menge Lesarten 
aus der zweiten (schlechteren) Familie eingefährt hat; einige Les- 
arten sind mit ye ausgezeichnet. 

Die beste Handschrift ist C?; sie ist im XIV. Jh. von einem 
Joanicius geschrieben; die Schrift ist sehr ungleich, mit vielen Si- 


! Das 5. g. zehnte Buch ist nur in Ds und jängeren Handschriften öäber- 
liefert. Ich hoffe, einige Fragen betreffs dieses Buches in anderem Zusammen- 
hange behandeln zu können. 

2 Vgl. Schneider I. XXVI ἢ; Aubert-Wimmer I, 18; Dittmeyer, X ff.; Unt. 
85 ff. 

8 Camus I, ΧΙ.11: Schneider I, XXV ἢ; Aubert-Wimmer I, 17; Dittmever 
IX ἢ; Unt. 37 ff. 


4 Gunnar Rudberg, 


geln und Abkärzungen versehen. Die Handschrift besteht aus 222 
Blättern in grossem 4:0; sie enthält folgende Schriften: 1) De ge- 
neratione; 2) Hist. an. (neun Bächer), Fol. 70—144; 3) Problemata 
physica; 4) De an. incessu; 5) De sensu et sensili; 6) De an. 
motione und andere parua naturalia. — Das Papier ist vom Alter 
wie von einem modernen Buchbinder beschädigt worden. — Eine 
spätere Hand hat beim Revidieren der Handschrift auch Endungen 
ἃ. dgl. öber die Abkärzungen des Texles geschrieben. 

Ὁ}, die beste Handschrift dieser Familie, stammt nach neueren 
Untersuchungen aus dem XIV. Jh., enthält auf 196 Papierblättern 
in grösserem 4:0o die zehn Bächer der Hist. an.: sie ist schön ge- 
schrieben, wie auch die folgende. 

P? enthält auf 460 Pergamentfolien in grösserem 4:0 mehrere 
zoologische und physische Schriften des A., unter ihnen Hist. 
an. (neun Bächer) Fol. 310—460. Diese Handschrift wurde fröh er 
als ziemlich alt angesehen; neuere Paläographen aber datieren 
sie in das XV. Jh. — Die unzähligen Fehler dieser Handschrift 
sind daher leicht erklärlich. — Eine manus secunda hat hier und 
da den Text korrigiert. 

Die Handschriften der verschiedenen Familien sind einander 
gegenäber ziemlich selbständig. 5. weiter Kap. IV unten. 

Abschriften der genannten Handschriften oder mit ihnen nahe 
verwandt sind: 

Vatiec. Pal. 9008, aus derselben Quelle wie CO", eine Papier- 
handschrift in 4:0 aus dem XIV. Jh.; sie enthält Fol. 254—301 die 
drei ersten Bächer und den Anfang des vierten der Hist. an. 

Aus 45 stammen: Laur. 87.27", eine schön geschriebene Per- 
gamenthandschrift in 4:o aus dem XV. Jh.; enthält auf 235 Blättern 
die ganze Hist. an. (das zehnte Buch nach F"). Eine zweite Hand 
hat einige Noten hinzugeschrieben. — Einige Lesarten sind aus P 
(mögheherweise auch C ) entlehnt worden; 

folgende codices Marciani? aus dem XV. Jh. (aus dem Besitz 
des Kardinals Bessarion): 200 (Q bei Bk.); 594 Pergamentblätter in 
Fol.; enthält alle Schriften des A. ausser den logischen; 207 (Ἐ' " 


—— -« - —— 


! Camus I, XLI (mit Bemerkung öber das »zehnte Buch»); Schneider I, 
XXVI; Aubert-Wimmer I, 19; Dittmeyer XIII ἢ. 
3 Camus, a. a. Ο.; Schneider, a. a. 0.; Aubert-Wimmer I, 18; Dittmeyer XII ἢ. 


3 Vgl. Camus I, XLI; Dittmeyer X. Die Handschrift ist bei Bekker mit 
U bezeichnet. 


t Vgl. Dittmeyer, Unt. 10 f. 
5 Vgl. Dittmeyer, Unt. 11 f. 


Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. Ὁ 


bei Bk.); 284 Pergamentblätter in 4:0; enthält Hist. an., de part. 
(zwei Bächer) und de generatione (vier Bächer); 212 (G" bei Bk.); 
enthält auf 499 Papierblättern in 8:0 mit kleiner, deutlicher Schrift 
ausser der Hist. an. viele aristoteliscehe Schriften. — Die drei 
Marciani enthalten auch »das zehnte Buch>; dieses stammt jedoch 
nicht aus Ὁ 5. 

Codex Rhenani', eine schlechte Kopie des A»” pr., aus dem 
XV. oder XVI. Jh.; Papierhandschrift mit 239 Fol.; enthält auch de 
part. Der spätere Aufbewahrungsort war unbekannt, scheint aber 
nach Dittmeyer Paris zu sein (Paris. S. 212). 

Aus Da stammt (mit Nachträgen aus P) Laur. 87.1”, Papier- 
handschrift aus dem XV. Jh.; 132 Folioblätter; sie enthält die neun 
Bächer der Hist. an. und de generat.; die ersteren in derselben 
Ordnung wie bei Gaza (s. unten); auch einige Lesarten scheinen 
aus seiner Öbersetzung entlehnt zu sein.? 

Mit P nahe verwandt sind: Vaticanus 506", eine junge Pa- 
pierhandschrift von 255 Fol. (Hist. an. von 122 an); hier und da 
von einer späteren Hand korrigiert; auch Vaticanus 905”, aus spä- 
ter Zeit, enthält auf 100 Papierblättern in 4:0 fönf Bächer der 
Hist. an. (nicht vier, wie Camus angiebt); 

ferner Parisiensis 1921 (m bei Bk., R oder Regius bei Cs. 
und Schn.)"; aus dem XIV. Jh., in kleinerem Fol.; aus Papier; die 
Hist. an. Fol. 10—65; die Handschrift hat eine Menge Rasuren, 
Randbemerkungen u. dgl.; 

Ambrosianus I. ὅθ gr. (A bei Cs. und Schn.)' besteht aus 
170 Papierblättern in kleinerem 4:0 aus dem XV. Jh.; enthält auch 
de part. und »das zehnte Buch» von jängerer Hand; 

Urbinas 39 (n bei Bk.)?, späte Papierhandschrift in Fol.; 132 
Blätter. 

! Vgl. Schneider I, XXVII; Aubert-Wimmer I, 18; Dittmeyer XII. 

Ὁ Vgl. Dittmeyer XV; Unt. 8 f. 

3 Noch ein Laur. wird von Camus I, XXXII und XLII und Aubert-Wim- 
mer I, 17 erwähnt. Nach Dittmeyer, Unt. 7, ist dies ein Exemplar der ed. Al- 
dina (Ven. 1497), zweiter Teil, jetzt in der Bibl. nazionale in den Uffizien. 

4 Camus I, XLI; Aubert-Wimmer I, 19: Dittmeyer XIV f. (Es bei Bk.). 

5 Camus, ἃ. ἃ. O.; Dittmeyer XV. 

8 Camus I, XLII; Schneider I, XXV; Aubert-Wimmer I, 19; Dittmeyer XV. 

1 Camus 1, XLII; Schneider I, XXV1; Aubert-Wimmer, a. a. 0.; Dittmeyer 
a. ἃ. Ὁ. 

8 Dittmeyer, a. ἃ. O. 


6 Gunnar Rudberg, 


Weitere späte Handschriften föhrt Dittmeyer, 5. XVI, an: 

Mosquensis!; Ottoboniani 147 und 316; Barberinus I 132; 
cod. 13 bibl. Riccardianae (mit Laur. 87.1 nahe verwandt); cod. 1 
bibl. archiep. Utinensis (stammt aus dem Archetypus des Ὁ “); 
Paris 1156 enthält ein Fragment des sechsten Buches der Hist. 
an. (fol. 18 -- 15); es ist eine alte Pergamenthandschrift aus IX.— 
XI. Jh.; das Pergament ist schlecht bewahrt und die Schrift sehr 
klein. 

Eine Variantensammlung in einem Ex. der Juntinischen Edi- 
tion (Flor. 1527) ist der s. g. liber Canisianus in Paris? (Ξ "). 

Codex bibl. Scaligerae, »>codex Niphi»>, 5. Schneider I, ΧΧΥΠΙ. 


Ausser den jängeren Handschriften hat, wie gesagt, vur Ὁ " 
»das zehnte Buch». — Die Ordnung ist in den Handschriften und 
Editionen nicht dieselbe. Das neunte Buch der Handschriften ist 
nämlich das siebente in den Ausgaben. Diese Transposition rährt 
von der Ubersetzung Theodor Gazas (s. unten) her. Er sagt in 
der Widmung des Werkes?: Qui nonus in exemplari graeco con- 
tinetur (liber), hunc ego septimum collocavi, nec id temere factum 
existimo. Agitur enim in eo de hominis generatione, quam rem 
Aristoteles continuo a generatione ceterorum animalium pollicetur 
explicaturum. Itaque cum quinto οἱ sexto libro ceterorum ani- 
malium generationem exposuisset, nulli dubio esse potest, quin ille 
septimum hunc collocarit etc. — Cod. Laur. 87.1 ist wahrscheinlich 
Gaza gefolgt. Ich habe hier nicht Gelegenheit, auf diese Änderung 
näher einzugehen. -— Ausserdem ist zu bemerken, dass Οὐ ? ein neues 
Buch (IIl) 504" mit Kap. 13, τῶν δ᾽ ἐνύδρων ζῴων etc., anfangen 
lässt; A ”, der die Bächer durch eine leere Zeile von einander trennt, 
hat eine solche auch hier? — Α" CO" haben also auch zehn Bächer. 

Die Ed. princeps (im zweiten Vol. der Aldinischen Ausgabe, Ari- 
stotelis opera omnia, Ven. 1495—98) und auch die folgenden Aus- 
gaben stätzen sich hauptsächlich auf die schlechtere Rezension des 
Textes (Ὁ 5). Erst Camus (1783) geht weiter, indem er P Οὐ" τῇ Amb. 
und mehrere Ubersetzungen vergleicht.? Nachdem auch Schneider 


ΨΩ]. Schneider I, XXVII. 

? Camus I, XLIV; Schneider 1, XXVII; Aubert-Wimmer I, 20. 

> Vgl. Dittmeyer, Unt. 8. 

44]. Dittmeyer, a. ἃ. Ὁ. O. 

> Aa hat er erst nach seiner Edition kollationiert; Napoleon hatte inzwi- 
schen den Codex nach Paris geschickt; vgl. Dittmeyer, Unt. 5. 35 (mit Litt.). 


Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 7 


(1511) durch cod. Rhen. und die Ubersetzungen neues Material ge- 
liefert hatte, legte Bekker durch seine grosse Ausgabe, Berlin 1831 
ff. (Hist. an., Vol. I, 486--- 688) den festen Grund zu einer guten 
Textrezension. Die späteren Ausgaben gehen auf den Bekker- 
schen Text zuräck. Doch ist sein Material nicht immer zuverläs- 
sig.! Dittmeyer hat dies schon in seinen »Untersuchungen äöber 
einige Handschriften und lateinische Ubersetzungen der aristote- 
lischen Tiergeschichte», Programm, Wöärzburg 1902, erwiesen; fär 
Ο' wird hier von ihm eine neue Kollation geliefert. In seiner Aus- 
gabe (Leipzig, Teubner, 1907) stätzt sich der kritische Apparat 
auf eine Reihe neuer Kollationen von Dittmeyer selbst oder andern 
(H. Tschierschky, C. Horna). Fär P Ὁ" sind jedoch leider die Les- 
arten nicht vollständig angeföhrt (5. 5. XXV); hier ist also noch 
Bekker zum Teil unsere Quelle. 


Ubersetzungen. 


Aus dem Mittelalter und der Renaissance haben wir mehrere 
Ubersetzungen der aristoteliscehen Tiergeschichte, zu welcher man 
auch die Bächer de partibus und de generatione rechnete. Das 
älteste dieser Werke ist die Ubersetzung des 

Michael Scotus (oder Scott)?; dieser lebte in der ersten 
Hälfte des dreizehnten Jahrhunderts (unter dem Kaiser Friedrich 11.) 
und hat unter anderem auch die Hist. an. äbersetzt, jedoch aus se- 
mitischer Sprache; ob aus dem Arabischen oder Hebräischen, scheint 
nicht gewiss. Die ältere Tradition, Jourdain? und Dittmeyer! 
nehmen das Arabische als Grundsprache an, während Waäösten- 
feld? hebräisehen Ursprung zu erweisen sucht. Doch scheint mir 


! Ältere Zweifel, 5. Ζ. B. Wochenschr. f. kl. Phil. 1885, Sp. 1640 (in Su- 
semihls Rez. von Röhmers Ed. der Rhetorica, Sp. 1639 ff). 

? ῷ Wästenfeld, Die Ubersetzungen arabischer Werke in das Lateinische, 
(Abbandl. der k. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen, Hist.- philol. 
Classe XXII, 2, 5. 99). . Vgl. auch Jourdain, Forschungen öber Alter und Ur- 
sprung der lateinischen Ubersetzungen des Aristoteles (öbersetzt von Adolf Stahr)., 
Halle 1831, 5. 133 ff. 

8. 5, 140 f. 

Ὁ XX ΙΓ, | 

δῷ, 102 ff.; vgl. Hauck, Realencyklopädie fär protestantische Theologie 
und Kirche, XII, 52. — Uber Camus, vgl. ἃ. a. O. und Schneider 1, XXIX. 


8 Gunnar Rudberg, 


W., wie oft geschehen ist, die Öbersetzung mit einem anderen 
Werke des Se. zu verwechseln, nämlich einer Ubersetzung der 
ÅAvicennae ex Ar. hist. an. epitome (gedruckt Ven. 1509); auch 
Schneider hat diesen Irrtum begangen.! — Albertus Magnus hat 
in seiner Paraphrase der Hist. an., wie Jourdain? erwiesen hat, diese 
Ubersetzung benutzt; äber das Verhältnis des A. zum »zehnten 
Buche> s. Dittmeyer, ἃ. a. 0. — Diese Ubersetzung, welche natärlich 
fär die Kritik sehr geringe Bedeutung hat, ist nicht publiziert wor- 
den. Exzerpte finden sich bei Jourdain, a. St., bei Camus? und 
Schneider. — Die Handschriften sind sehr zahlreich'?. 

In die zweite Hälfte des dreizehnten Jahrhunderts fällt die 
Ubersetzung Wilhelms von Moerbeka; s. unten. 

Aus dem fönfzehnten Jahrhundert haben wir zwei Uberset- 
zungen aus dem Griechischen, diejenige des Georg von Trapezunt 
und die des Theodor Gaza.” Jene ist etwas älter, aber beide sind 
dem Papste Nikolaus V. (1447—55) gewidmet; ein späteres Exem- 
plar der letzteren wurde Sixtus IV. dediziert. Georgs Ubersetzung 
ist zuerst von Dittmeyer (Unt., a. a. 0.) untersucht worden; er teilt 
daselbst einige Specimina mit. Das Werk Gazas dagegen wurde 
schon 1476 in Venedig gedruckt — also vor dem Erscheinen des 
griechischen Textes. — Diese Ubersetzungen bieten kein neues 
Material: Georg von Tr. stätzt sich hauptsächlich auf Α δ, hier 
und da auch auf Ὁ 5; Gaza hat mehrere Handschriften gehabt; am 
öftesten folgt er Ὁ" und daneben A'"; jener ist mehr wortgetreu, 
aber auch sehr nachlässig; dieser bietet ein elegantes Latein. 


Wilhelm von Moerbeka. 


Betreffs der Autorschaft der Ubersetzung, mit welcher sich 
diese Abhandlung beschäftigt, herrscht in den Quellen grosse Ver- 
wirrung. Die Namen Wilhelm von Moerbeka, Thomas Cantim- 


1 I, XIX ff.; vgl. Jourdain, S. 139 f.; Dittmeyer, a. ἃ. O. 

2. 5. 303 ff.; andere Quellen des A., 5. 5. 316 ff. Vgl. Camus I, XXIII. 

8 Auch in >»Notices et Extraits des Manuscrits» VI, 387 ff. 

45, Camus I, XLV: Aubert-Wimmer I. 21; Dittmeyer XX, Fussnote 1. 
Auch die pgotenburgische Stadtbibl. hat jetzt (seit Herbst 1907) ein Ex. dieser 
Ubersetzung (Cod. lat. 8); die Handschrift enthält auch andere Ubersetzungen 
aus dem Arab. — Unter den vielen Pariser Handschriften dieses Werkes sind 
zu bemerken 14725 und 16162. : 

5 Vgl. Camus I, XXIII f.; Schneider I, XXXVI; Aubert-Wimmer I, 20 ff., 
Dittmeyer ΧΧΙ f.; Unt. 12 ff., 31 ff. ἐ 


Textstudien zur Tierge hichte des Aristoteles. 9 


pratensis (Cantipratanus u. s. w.) und Heinrich von Brabant! 
werden durcheinander genannt. Schneider hat im Epimetrum IV 
zu seiner Edition die Sache genauer untersucht.? Mit grossem 
Fleiss hat er hier Argumente fär Wilhelm gesammelt. Zwar giebt es 
kein direktes Zeugnis fär dieses Werk, doch viele fär seine Tätigkeit 
öberhaupt (Chronica Slavica, Coluener, Echard u. a). Hierzu kom- 
men die Testimonia der Handschriften anderer Werke.? Fin gutes 
Zeugnis teilt auch Dittmeyer aus Cod. bibl. Leop. Med. Fes. 168 
mitt; diese Handschrift enthält eben die Hist. an. Wir därfen wohl 
also die Autorschaft des W. als gesichert ansehen; die Zweifel 
Jourdains? scheinen nicht gegrändet zu sein. — Dieser Wilhelm 
wurde zu Moerbeka (Meerbeke u. s. w.) an der Grenze zwischen 
Flandern und Brabant geboren”; er war Predigermönch, wurde 
Erzbischof zu Korinth um 1277 und starb vor 1300, wahrschein- 
lich kurz nach 1981. — Seine Tätigkeit als Ubersetzer ist recht 
gross gewesen'!: Aristoteles” Politica und Rhetorica ἃ. a., Theo- 
phrast (nach Gaza), Galenus (de alimentis), Hippokrates (de pro- 
gnosticationibus aegritudinum secundum motum lunae), Simplicius 
(commentum super praedicamenta, in libros Aristotelis de coelo 
et mundo), Proclus Diadochus (elementatio theologica) und ande- 
res soll er behandelt haben.? — Nicht immer wurde seine Arbeit 
hoch geschätzt. Sehr streng ist z. B. Roger Bacon:? Et Williel- 
mus iste flemingus, ut notum est omnibus parisiis litteratis, nul- 
lam novit scientiam in lingua graeca, de qua praesumit, et ideo 


omnia transfert falsa et corrumpit sapientiam Latinorum. — Seine 
mechanische Worttreue und geringe Kenntnis des Inhaltes sind wohl 
Ursachen eines solchen Urteils. — Vygl. Kap. II unten. 


! Ὁ, Jourdain, S. 64. 

2 I, CXXVI—CL. 

3 In gewissem Grade auch die Ähnlichkeit der Ubersetzungen, z. B. der Hist. 
an. und Rhet. S. Kap. II unten. 

+ S. XVII f. 

> S. 70, 73. 

8 Schneider I, CXKIX fl. 

ΤΩ, Schneider, ἃ. ἃ. O. CXXXVII ff.; Jourdain 71 ff. 

8. Ein Werk De rerum natura in 20 BB. gehört nach Schneider CXLVI 
ff. nicht Wilhelm, sondern dem oben genannten Thomas zu, der auch ein Bo- 
num universale de apibus geschrieben hat (Jourdain 64). 

9 Vgl. Jourdain, S. 69. 


Kar. I. 


Handschriften zur Ubersetzung der Hist. an. 


Es giebt eine Menge Handschriften der Öbersetzung Wilhelms. 
Die meisten derselben sind einander sehr ähnlich: kleines Perga- 
mentfolio, zwei Kolumnen auf jeder Seite ἃ. 5. w.t! Der gewöhn- 
liche Inhalt ist folgender: 1) Historia animalium, neun Bächer; 
inc. earum que sunt in animalibus partium; des. a dorso incipiunt; 
2) De progressu (de incessu) (Περὶ πορείας); inc. de partibus autem 
optimis animalis ad motum; des. consequens est de anima contem- 
plari; 3) De causa motus animalium (de motu) (Περὶ ζῴων κινὴ- 
σεως); inc. de motu autem eo qui animalium; des. reliquum autem 
de generatione dicere; 4) De partibus animalium I1—IV (Περὶ ζῴων 
μορίων); inc. cirea omnem theoriam et methodum; des. deinceps 
est ea que circa generationem ipsorum pertransire; 5) De genera- 
tione 1—V (Περὶ γενέσεως); inc. quoniam autem de aliis partibus 
dictum est; des. et propter quandam causam motiuam; 6) an ver- 
schiedenen Stellen, oft von späterer Hand »das zehnte Buch> der 
Hist. an.; inc. procedente autem etate; des. hanc autem dereliquit 
que multiplex. — Vielleicht ist die letzte Schrift später öbersetzt 
worden. 
Folgende Handschriften sind fär die Ausgabe gebraucht worden: 
Vaticanus 2095 (V); 
Oxonienses Balliol. CCL (B); 
Merton. CCLXX (M!); 
Merton. CCLXXI (M?); 
Parisiens. lat. 14724 (P); 
Lipsienses 1428 (L!) und 1430 (1); 
Upsaliensis C 598 (U); 
Urbinas CCV (Urb.). 
! Ausser cod. Urb.; 5. unten. 
? Von dieser Schrift scheint zum Teil zu gelten, was unten vom zehnten 
Buche der Hist. an. gesagt wird. 


Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 11 


Hierzu kommen die Exzerpte aus Leop. Med. Fes. 168 (Feg.), 
welche Dittmeyer in seiner Ausgabe mitteilt. 


Von V habe ich das erste Buch (Fol. 1—6"!) in photogra- 
phischer Reproduktion (Prisma-Aufnahme) kollationiert. - Schön 
geschriebene Handschrift mit 132 Blättern; die Zeilenzahl der Ko- 
lumne 38, die Zahl der Buchstaben auf jeder Zeile + 30; Anfangs- 
buchstaben sehr schön; Fol. 1 mit Miniaturen. Hie und da von 
der ersten Hand Varianten am Rande (wie 60" in specubus; al. 
in sepuleris). — Inhalt: 1) Hist. an., Fol. 1; das Inventar der 
Bibl. Vaticana kennt nur 9 Bächer; doch fängt das zehnte! — 


ohne besonderen Titel — Fol. 65 (procedente autem etate) an. 
9) De proyressu, Fol. 68; 3) De partibus, Fol. 73; 4) De genera- 
tione, Fol. 99—132"'. — Wie mir scheint, ist dies unsere beste 


Handschrift (s. die Ubersicht unten). FEinige Korruptelen und in 
den Text eingeschlichene Glossen fehlen. Die gewöhnlichsten Feh- 
ler sind Transpositionen der Wörter (neruo et carne för carne et 
neruo ἃ. 5. w.); eine Lakune (durch ὁμοιοτέλευτον) haben wir z. B. 
49313... bifyes [uberibus horum femininum bifyes] per quod ..., 
etwa eine Zeile der Vorlage. Auch einige Abkärzungszeichen deu- 
ten vielleicht auf höheres Alter bei V als bei den äbrigen:; nur V 
hat Ὁ fär con- (die öbrigen 9)". — Dagegen spricht vielleicht die 
Stellung des zehnten Buches; jedenfalls war die Vorlage des V alt 
und gul. 


Die Codd. Oxon. habe ich in photographischer Reproduktion 
[Ὧν das erste Buch kollationiert. 

B stammt nach Coxes Katalog? aus dem dreizehnten Jahr- 
hundert (Ende) und enthält auf 181 Fol. 1) Rhetorica 1---Π], Fol. 
1; inc. rhetorica assecutiua (5. Wilhelms Ubersetzung, Spengels 


! Hier scheint die Hand eines Gelehrten tätig gewesen zu sein. In 
den öbrigen Handschriften hat dies Buch am Ende dieselbe Wiederholung wie 
Da Fa Ga (Bk. 686h39 μάλιστα — 63729 πολλαπλάσιον). Dieser Zusatz scheint in 
V zu mangeln; das Buch schliesst et semper 08 simile. 

? In diesem Zusammanhange will ich auf einen anderen Umstand hin- 
weisen: die Ausfällung der Zeile, wenn man kein neues Wort anfangen kann. 
V hat hier ein mit zwei feinen schrägen Strichen gemerktes « (etwas Ähnliches 
in cod. Lundens. Vegetii (H. L. a) fol. 13); s. Wåhlin in Comm. philol. in ho- 
noremm Joh. Paulson, 5. 107; L? hat ο, P τ (u) etc. 

3 Catalogus Codd. mss., qui in collegiis aulisque Oxoniensibus asservantur. 
Confecit Henr. O. Coxe. Oxf. 1832, I, S. 85. 


12 Gunnar Rudberg, 


Ed., 5. 178): 9) De causa motus animalium (wie oben), Fol. 36; 
3) De problematibus, Fol. 39"; inc.: de problematibus, que sunt 
circa medicinalia!; 4) Hist. an., Fol. 104 (das erste Buch 104:--- 
—110"3; 5) De progressu, Fol. 176”; 6) Fragment von de causa mo- 
tus (wie oben). Die Handschrift ist also wobhl nicht beendet. — 
Die Schrift ist sauber; die Kolumne hat 44 Zeilen mit 25—30 Buch- 
staben; Glossen ἃ. ἀρ]. selten. — Vielleicht zu hoch datiert. 

Die beiden Mertonenses stammen aus dem vierzehnten Jahrh.?. 
Die erstere mit 183 Fol. »legavit M. Johannes Osemyngton quondam 
socius dicte domus ad incathenandum in libraria communi ad com- 
munem usum sociorum». Inhalt 1) Hist. an. auf sechzehn? Bächer 
verteilt (das erste 1—6"!), »in quibus includuntur lib. de part., de 
motu et de generatione>; Fol. 1; 2) Problemata (wie ohen), Fol. 
131. — Schrift etwas ungleich; Anfangsbuchstaben schön verziert; 
Zeilenzahl 42; Buchstabenzahl der Zeile + 30. Korruptelen aller 
Art finden sich in M! (vgl. U). 

M? enthält anf 150 Blättern nur die Hist. an. (das erste Buch 
Fol. 1---Οτ) in sechzehn Buächern, >»libros de incessu!, de parti- 
bus et de generatione includentes». — Schrift sauber; Bächeran- 
fänge mit kleinen Miniaturen versehen; Lakunen durch die erste 
Hand öberall am Rande ausgefäöllt; Glossen, Erklärungen ἃ. dgl. 
von späterer Hand zahlreich. — Zeilenzahl 44; Buchstabenzahl et- 


was mehr als 80, — Wahrscheinlich ist dies die von Pikkolos in 
seiner Ed. genannte Oxforder Handschrift; vgl. Aubert-Wimmer 
I, 20. — Korruptelen sind nicht zahlreich. 


P hat schon Camus fär seine Ausgabe exzerpiert, jedoch nicht 
fehlerfrei.? Ich habe die drei ersten Böcher nebst dem zehnten 
Buche kollationiert. — Die Handschrift rährt vom XIV. Jh. her, 
ist sehr gut geschrieben und mit kolorierten Anfangsbuchstaben 
(lund Titeln) versehen; sie ist neugebunden (1854)5. Fräher ge- 
hörte sie der Klosterbibliothek St. Victor, wohin sie im Jahre 1422 


! Die Probl. sind auch mit der Ubersetzung des Scotus vereinigt worden, 
2. B. in Cod. Paris. 14725. 

2 Siehe Coxe I, S. 86. 

3 Die Zahl wechselt; vgl. unten bei P und L!. 

4 Wenn die Angaben korrekt sind, fehlt in den beiden Handschritten je 
eine der kleinen Schriften, da wohl de motu = de causa motus ist. 

5 ΨΩ]. I, XLVI f. 

6 Uber den alten Einband., 5. Camus, a. ἃ. O. 


Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 13 


gelangt zu sein scheint.! Fol. 1 stehen auch unter dem Wappen 

St. Victors folgende Namen in abgeköärzter Schrift und roter Tinte: 
Jesus Maria S. Victor 5. Augustinus. — Zwei ältere Nummern 
finden sich auf Fol. 1: 333 und 500; Camus hat diese, Jourdain 
aber jene.? 

Die Handschrift hat 138 Blätter (nicht 134, wie bei Cs.); das letzte 
mit 140 signiert, aber 138 und 139 abgeschnitten; 11 Quaternio- 
nen? mit je 12 Fol.; die letzte jetzt nur mit sechs. Vor und nach der 
eigentlichen Handschrift einige beschädigte, zum Teil beschriebene 
Blätter, die zum FEinbande gehören. — Zeilenzahl 46 (etwas mehr 
im zehnten Buche); jede Zeile mit c:a 30 Buchstaben. — Am Rande 
eine Menge Notizen des Inhalts u. dgl. in roter Tinte (wahrschein- 
lich von der ersten Hand). Hier wie in den öbrigen Handschrif- 
ten Bächertitel in roter Tintet; am Oberrande die Nummer des 
Buches, Titel ἃ. ἀρ]. in roten und blauen Uncialen angedeutet. — 
Hierzu' fär P eine durchgeföhrte Vergleichung mit Traktaten und 
Kapiteln der Tiergeschichte des Albertus Magnus (spätere Hand, 
blassere Tinte.) So z. B. im Anfang: incipit dominus albertus 
suum primum (librum) de animalibus. tractatus primus. capitulum 
primum est digressio. capitulum secundum. 

Inhalt: 1) Hist. an. I—IX, Fol. 1; 2) De progressu, Fol. 6272: 
9) De causa motus, Fol. 66"; 4) De partibus I1—IV, Fol. 69""; 
5) De generatione 1—V, Fol. 97"?; 6) von späterer, schlechter Hand 
das zehnte Buch der Hist. an., Fol. 135r?—137"!.5 — Am Rande 
Fol. 62"? die Bemerkung: hic immediate debet incipere liber de- 
cimus de hystoriis animalium, qui sic incipit procedente autem etate 
(mit einem späteren Hinweis auf den Platz des Buches); 135"?: iste 


— - -. 2 ἃς — 


!' Eine Notiz davon Fol. 1877: ego petrus de uerona vendidi presentem lib- 
rum abbati et conuentui sancti uictoris iuxta par(isios) pretio II scutorum, que 
michi persoluit frater iohanes lamasse prior dicti loci, unde permitto sibi def- 
fendere et guarentizare teste meo manuali πᾶς die {Π{8 augusti millesimo ITII” 
XXII; Unterschrift: P. veron. — Aus dieser Zeit stammt auch die Formel Fol. 
1 und 137: iste liber est sancti uictoris parisiensis. quicumque eum furatus 
fuerit uel celauerit aut titulum istum deleuerit anathema sit. amen. adquisitus 
per fratrem iohannem lamasse priorem dicte ecclesie sancti uictoris. 

Wegen scutum (-w8) und guarentizare, 5. du Cange, Glossarium; das letzte: 
»auctorem se profiteri, cavere de evictione, Gall. garantir.» 

2 Vgl. S. 390 (Spec. XXVIII). 

δ Sie sind jedoch nicht vollständig signiert wie in U. 

4 Οὗ auch in gewöhnlicher Tinte am Ober- und Unterrand der Seite. 

5 Vgl. Camus I, XXVII. 


14 Gunnar Rudberg, 


liber est decimus de ystoriis animalium et est de signis sterilitatis 
(und dann ein Vergleich mit Albert). 

Betreffs der FEinteilung haben wir hier eine Abweichung zu 
notieren. Die ganze Hist. an. besteht hier aus 19 Bächern: Hist. 
an. 9, De progr. und mot., je 1, De part. nur 3, weil I und ll 
vereinigt worden sind (Grenze Fol. 78:?)!; beim Signieren des 
dritten und vierten Buches (Fol. 80:?, 8811) hat man die Sache 
wieder vergessen?; zuletzt De gener. 5. — Die Änderung hat 
man ΜΟῚ vorgenommen, um Konformität mit Albert zu erlangen, 
der — wie Scotus — die kleinen Tractate nicht zur Tierge- 
schichte rechnete und »das zehnte Buch» mitgenommen hatte. 

Diese Handschrift repräsentiert sehr gut die mittlere Gruppe 
(s. unten); sie hat nur wenige eigene Fehler. 


Wenigstens noch eine Handschrift dieser Ubersetzung befindet 
sich in der Bibliotheéque Nationale: Sorbonn. 931”, aus welcher 
Jourdain, 5. 388 ἔς ein Specimen (XXV, den Anfang des ersten 
Buches) angeföhrt hat. Vgl. auch die folgenden Specimina: XXVI 
(De motu) aus St. Victor 30, XXVII (De progressu) aus Sorbonn. 
937 (XNXVIII (De part.) aus St. Victor 333 = P; XXIX (De gener.) 
aus Sorbonn. 931). 


Von L! habe ich dieselben Partien wie von P untersucht. 
Der Codex ist P sehr ähnlich; aus derselben Zeit, doch nicht ganz 
so schön geschrieben. Der Einband alt (aus Holz und Leder, mit 
Metallspuren). Die alte Nummer auf dem Röäcken (1035) stammt viel- 
leicht aus der Bibl. Paulina.? — Quaternionen 10 mit je 12 Blättern; 
das letzle abgeschnitten; vor der ersten 3 (urspränglich 4) Blätter 
eingeheftet. Die Gesamtzahl also 122 (nicht 121, wie die junge Pagi- 
nierung angiebt; Fol. 91 ist nämlich zweimal signiert). Die Kolumne 


! Doch am Rande: hic dominus albertus incipit suum Xllm de animalibus 

2 Doch giebt es mehrere Inkonsequenzen in den verschiedenen Titeln. 

3 Jetzt vielleicht 16164; vgl. Bibl. de V'école des chartes, XXXI (1870), S. 
42 (Inventaire des manuscrits latins de la Sorbonne, conservés å la bibl. imp. 
sous les numéros 15176—16718.) Vgl. Jourdain 183, Fussnote 2, wo eine Hs. 
aus dem Jahre 1330 erwähnt wird; 16(64 stammt aus dem J. 1320; wahrschein- 
lich ein Fehler des J. — Von den öbrigen Sorbonner Hss. der Hist. an., 16162, 
;3 und 65, ist wenigstens die erste die Ubersetzung des Scotus. 

+ Vgl. Catalogus codicum manusecr. bibl. Paulin. in acad. Lips. concinna- 
tus a. L. J. Fellero, Lips. 1686, ὃ. 322. — Ein anderes Signum ist 30. 


Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 15 


mit 45 Zeilen, die Zeile mit 30—40 Buchstaben (mehr im zehnten 
Buche). Bächertitel selten, von späteren Zusätzen abgesehen nur 
im Anfang; im ganzen Buche jedoch die blau-roten Ziffern am Ober- 
rande. Fol. 66", 67" und 83—90 eine Menge Rand- und Inter- 
linearglossen, wahrscheinlich von derselben Hand wie Buch X. 

Fol. 1. und 1217 (1227) unbeschrieben. Der Inhalt derselbe 
wie in P: 1) Buch X der Hist. an., Fol. 9"-- -τῖ, schlecht ge- 
schrieben mit der Uberschrift: liber X animalium, qui fuerat pre- 
termissus; 2) Hist. an., Fol. 4t;! 3) De progressu, Fol. 60"? ; 4) 
De causa motus, Fol. 64"!; 5) De part., Fol. 66"!; 6) De gener. 
Fol. 91τ|---191 13 (192). 

Was die Bächereinteilung betrifft, notiere ich eine neue Ab- 
weichung: de part. umfasst 5 Bächer; das erste ist in zwei gespal- 
ten worden (ΧΙ, XTD; es fängt Fol. 66"! an, aber schon 67"? 
(sumunt autem aliqui singwlare)? beginnt das zweite (XID. Die 
ganze Summe ist 21. : 

Die Korruptelen dieser Hs. zeigen, dass der Schreiber Latein 
verstanden hat. 


Der Habitus des 1.3 ist dem des L! sehr ähnlich, doch ist 1,3 
wahrscheinlich etwas jönger; das Pergament ist schlechter und die 
Schrift stärker abgekörzt. Dies ist die Schneider'sche Handschrift; 
seine Exzerpte erweisen es sicher, obgleich er die Nummer nir- 
gends angiebt.? (Ältere solche sind 33 und 1166 auf dem Röäcken.) 
Schneiders Kollation ist sehr fehlerhaft; Abkärzungszeichen ἃ. dgl 
hat er oft nicht verstanden; hier und da scheint er Camus ausze- 
schrieben zu haben -— sogar seine Fehler." 


! Am Schlusse des neunten iluches steht dieselbe Bemerkung wie in P. 

? Vgl. P: Tractatus secundus. capitulum primum (Fol. 7101}; die Titel sind 
in L! nicht konsequent (vgl. P). 

3 Vgl. Schneider 1. ΧΧΧΙΝ f.; vgl. auch Schneiders Ed. von Artedis Sy- 
nonymia Piscium, Lips. 1789, S. 343: »notis quamplurimis οἱ difficilibus satis 
scriptam.» Vgl, Fellers Katalog, S. 354 (N:r 29)? 

4 Oft zitiert er Camus und schreibt die Lesart des 1. hinzu. So 491034 in 
generatione factis (Camus I, 650); Schneider II, 31: >In libro Lips. per com- 
pendium scriptum est ftes» (so fär 7018); 496226 super plana (Camus I, 651); 
Schneider Il, 40: »in Lips. cod. est: semper plana»; 501226 Marthiokoras (Ca- 
mus I, 656); Schneider II, 85: »in Lips. distinete scriptum martikoras legi»: 
u. 5. w. — Ausgeschriebene Fehler, z. B. 489535 pinnulis; pinnis Camus I, 619; 
Schneider 11, 19; (491926 krepet; crepetem Camus 1, 650; Schneider Il, 30 — 
wie auch Dittmeyer); 492226 gic cetodea; sic fehlt Camus I, 651; Schneider 11, 


16 Gunnar Rudberg, 


Ich habe die Bächer I und X kollationiert, dazu eine Menge 
schwieriger Stellen der Bächer II und III; besonders habe ich alle 
von Schn. angeföhrten Exzerpte nachgepräft. — Vgl. Dittmeyer, 
XIX. 

Der Einband aus Holz mit Lederräcken. — Die Quaternionen 
12 mit je 12 Blättern; dazu 3 Blätter am Schlusse!; die Gesamt- 
zahl also 147. Die Quaternionen werden in der Weise bezeichnet, 
dass ein oder zwei Wörter im Anfang der Quat. am Unterrande der 
vorigen Seite antezipiert werden; am Oberrande der ersten Seite je- 
der Quat. der Name Maria. Die Zeilenanzahl + 40, die Zahl der 
Buchstaben der Zeile 25— + 80. — Die Paginierung ist spät. — 
Der Schreiber hat mehrmals korrigiert; von späteren Händen hier 
und da Böchertitel ἃ. dgl.; die Handschrift mit wertlosen Glossen 
gefällt. | 

Der Inhalt ist der gewöhnliche: 1) Hist. an., Fol. 1?; De pro- 
gressu, Fol. 68"; 3) De causa motus, Fol. 73"; 4) De part., Fol. 
76"!; 5) De gener., Fol. 107"?; nach dieser Schrift steht Fol. 144"! 
folgendes Epigramm:? 

explicit iste liber. sit scriptor carmine liber. 
qui scripsit seribat. at longo tempore uiuat. 

Hier war also von Anfang an der Schluss des Buches. — 
Dann folgt 6) Buch X der Hist. an., Fol. 144:?—147"!, von derselben 
Hand wie das äbrige. 

Die Handschrift hat rnehrere Lakunen und eigene Korrupte- 
len, lässt die Partikeln oft weg, hat autem fär enim ἃ. dgl. 


Auch von Ὁ habe ich die Bächer I—III und X untersucht. — 
Nach dem Katalog der Universitätsbibliothek gehört dieser Codex 
dem Ende des XIV. Jh. an; nach Upsala ist er aus der Kloster- 
bibl. zu Wadstena gekommen. — Der Einband aus dickem, mit 


"> 84; 495925 intestino; intentius Camus I, 652; Schneider II,.50; 497528 elefanti 
stat; elephantistae Camus I, 654; Schneider II, 61 u. ἀφ]. — Das 5. XXXV 
ausgesprochene Urteil: »Gallus tamen Camus non satis accurate eam (transla- 
tionem) inspexisse videtur» trifft also noch mehr ihn selbst — trotz seiner Ver- 
sicherung »accurate comparavi», »diligenter comparavi» etc. — Auch zitiert er 
fehlerhaft, z. Β. II, 170 Epira f. Epire (Camus I, 671). 

! Auch am Anfang scheint die Handschrift noch einige Blätter gehabt 
zu haben. Zwei etwas beschriebene Blätter gehören zum Einbande. 

2 Der gewöhnliche Hinweis auf das zehnte Buch steht am Schlusse, Fol. 
68:2, 

δ Vgl. U. 


Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 17 


Leder bekleidetem Holz, das Pergament zum Teil schlecht, oft durch- 
löchert!. Zwei verschiedene Teile: 1) der erste eine Ubersetzung 
der Meteorologica 1—IV, Fol. 1—34"? (inc. de primis quidem igi- 
tur causis nature; des. uelud hominem plantam et alia talia); 4 
Quaternionen, 3 mit je 8 Blättern, die letzte mit urspränglich 12, 
von welchen 2 ausgeschnitten.” Die Zeilen + 35, die Buchstaben 
der Zeile 20—30. -- Die Schrift eine andre als im zweiten Teile 
der Handschrift; auch innerhalb der Meteor. grosse Variationen. 
So können Fol. 5, die Hälfte von 8:5, 9r, 12"? (zum Teil?), 197— 
91 (Ὁ) beinahe von einer manus secunda stammen. — Von einer 
späteren Hand eine Menge Glossen u. dgl.; Fol. 16" und 297 sogar 
geometrische Figuren. — Am Ende, Fol. 34", folgendes Epigramm 
(vgl. L?): 
explicit iste liber. scriptor sit carmine liber. 
scriptoris munus sit bos bonus aut eq(u)us unus. 

2) Der zweite Teil umfasst die Hist. an. — im weiteren Sinn; 
21 Quaternionen; 19 mit je 8 Fol.; nur zwei mit 12 (die achte 
und neunte; Fol. 91 u. 103); das Pergament und die Schrift der 
zehnten Quat. (Fol. 115) sehr schlecht; 117"?, 118","! ist das Perga- 
ment unbeschrieben; die Zeilenzahl gerade hier sehr gross (bis äber 50). 
Die Quaternionen teils in ähnlicher Weise wie bei L? bezeichnet 
(doch ohne den Namen Maria); teils sind die Blätter der ersten 
Hälfte der Quat. unten links mit Buchstaben und Zeichen signiert, 
verschieden fär die 21 Quaternionen.? — Die Zeilenzahl c:a 30— 
50, die Buchstabenzahl wie in den Meteor. (die höchste Zahl in 
Quat. 10). — Die Schrift sehr ungleich (verschiedene Hände ?); Fol. 
35—54" und 123--—188"! (187 f. wieder etwas verschieden) gehören 
zusammen; 54"— 1922, 1881-210 schlechtere, mehr gedrängte und 
abgeköärzte Schrift. — Hier und da Bächertitel von späterer Hand, 
z. B. Fol. 1087? incipit liber IX de hystoriis animalium; 138"? 
(de part. III) nur incipit; die Ziffer ist radiert worden. 

Inhalt: 1) Hist. an., die 10 Bächer in gewöhnlicher Reihenfolge ὅ, 
ΕΟ]. 35 — 114" ?; im ersten Kapitel des siebenten Buches (Bk. 588?” 


1 S. Fol. 26, 27, 28, 184 u. a. 

2 Die Paginierung spät. αὶ. auf dem Einbande: libri metheorum et de 
animalibus aristotelis. 

3 Wegen der Bezeichnung s. unten. 

4 So auch in der vierten Quat. der Meteor. Hier und da ist auch das fönfte 
Blatt signiert. 

8 Dies zeigt, dass die Handschrift spät ist. 

Rudberg: Textstudien. 2 


8 Gunnar Rudberg, 


ἄλλο) fängt eine grosse Lakune an, die sich bis zum zwölften Kapitel 
(Bk. 597222 οἷον) erstreckt', wahrscheinlich in der Vorlage eine halbe 
Quat. (4 Fol); es giebt auch andre Lakunen in U; 2) De pro- 
gressu, Fol. 1147? (wegen des leeren Raumes 5. oben); 3) De causa 
motus, Fol. 1195; 4) De part., Fol. 123"!; 5) De gener., Fol. 162". 
Das Buch schliesst Fol. 210 mit de gener. V, 7 βαρὺ γὰρ τὸ βραδέως 
φερόμενον graue enim quod tarde fertur (Bk. 787"!); am Ober- 
rande der Seite folgende Bemerkung: circa dimidium folium deest 
de isto decimo nono nec plus. hoc sciat quisque.? 

Ὁ ist mit allerlei Fehlern behaftet. Sie hat oft Lakunen, Kor- 
ruptelen und vor allem fehlerhafte Auflösungen der Abkärzungen; 
so z. B. erica för circa, carnium fär cranium, frucula för furcula; 
tter för itri, uenter för uentri, anfius för anterius u. dgl.; der 
Nasalstrich wird sehr nachlässig behandelt. 


Von cod. Urb. habe ich das erste Buch in photographischer 
Reproduktion untersucht. — Es ist eine aus dem Ende des sechzehn- 
ten Jahrhunderts? stammende Papierhandschrift in Fol. (376 Blät- 
ter). Der Inhalt ist: 1) Hist. an. 1---Χ, Fol. 1; das erste Buch 
Fol. 1—17""; 2) De part., Fol. 198; 3) De gener., Fol. 277—375 
(mit dem Schlusse Deo gratias. Amen); 4) ein Fragment von De 
incessu, Fol. 376". Die Handschrift, vielleicht eine Abschrift eines 
Philologen, in beinahe moderner Schrift, scheint unbeendet zu sein. 
— Zwischen der Uber- und Unterschrift der verschiedenen Werke 
herrscht ein Widerspruch: im ersteren Falle wird die Ubersetzung 
uetus translatio genannt, im letzteren noua translatio. So z. Β. 
Fol. 1: Incipit liber de historiis animalium secundum ueterem trans- 
lationem, aber am Schlusse, 197": Explicit liber de historiis ani- 
malium Aristotelis secundum nouam translutionem. Derselbe Wider- 
spruch zwischen 198" und 276"; 277" und 375". Ubrigens findet sich 
zwischen den verschiedenen Werken je ein unbeschriebenes Blatt. 
— Am Rande Korrekturen, Ergänzungen der Lakunen, wahrschein- 
lich auch Konjekturen. Orthographie u. dgl. oft normalisiert (te,- 
pus för tympus, aorta fär aorti); reine Konjektur ist offenbar 


! Die Handschrift hat aliud preter (för aliud puta). 

2 Die Zahl der Böächer also wie in P. 

8 Dittmeyer, S. XIX. 

4 Das zehnte Buch — mit der oben bei V besprochenen Wiederholung — 
Fol. 1917 —197v. 


Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 19 


49325; egyis nach A" O" αἰγύων, wo Urb. ligniis hat = λιγνύων 
P D:; wohl auch z. Β. μόνον solum (am Rande) 496"7 för suum, 
was alle Codd. haben; die Vorlage war nämlich schlecht, mit U 
verwandt, 5. unten. — Unter solehen Umständen ist natärlich der 
kritisehe Wert sehr gering; man weiss ja nicht, wie viel sich auf 
Kombination des Schreibers gröndet. So z. Β. fehlen in allen äöbri- 
gen Handschriften 4884 nach den Worten τὰ δ᾽ ῳδικὰ hec autem 
cantatiua (cantantia Urb.) die folgenden Worte τὰ δ᾽ ἄνῳδα; nur 
Urb. hat hec autem non cantantia; ich bezweifle, dass dies in der 
Vorlage stand!. 


Ubrig ist noch Cod. Fes.?, nach Dittmeyer »liber admodum 
vitiosus>, was die nicht zahlreichen Exzerpte im krit. App. bestä- 
tigen. So hat er 487" cocodrillus för acalefe; AST” vivunt enim 
er his fär filunt enim ex ipsis istri ἃ. 5. w.; 51722 haben wenig- 
stens PL! Ὁ keine Lakune. 


Verwandtschaft der Handschriften. 


Sämtliche Handschriften stammen aus einem Archetypus, der 
mit Abköärzungen und Glossen versehen worden war. Das erhellt 
aus den gemeinsamen Korruptelen und Interpolationen. 


I. Fir alle Hss. gemeinsame Foehler. 


A. Korruptelen. 
A87"”? ἐκ τῆς γῆς: extra för ex terra (ex öra). 
488589 sidactica för filactica (wie Urb. korrigiert hat); vgl. 489"7 
quod sic för qu. fit: τὸ γιγνόμενον; so auch 491" fär yiyvera. 
489"! ὑπάρχει τοῦτο: ex hoc (V δ (: est), L” korrigiert in ἃ) fär 
erxristit hoc (wie Urb. vielleicht durch Konjektur). 
A89"27 γόγγρος: grus fär congrus (ogrus); korr. in V L? Μ' M?. 
490"? σκληρόδερμα skiroderma (sky-; -derina etc.) för skli-. 
490913 τευϑίδες, tevdor: reucides, reuthor för teut(h)-; Urb. korrt. 
491"? τὸ ἀπ᾿ αὐχένος quedam a collo för quod? 
! Die Notizen iber Urb. und V verdanke ich der Mitteilung des Herrn 


Privatdoz. Dr. H. Sjögren. 
3 Dittmeyer, S. XVII f. 


ὁ0 Gunnar Rudberg, 


492215, 16 πτέρυξ (D"); λόβος: aia, iobus (för ala, lobus); undeut- 
lich. 

492516 ὀχέτευμα: carnalis för canalis, wie Urb. (L? korr.) 

4932 πρό: autem fär ante. 

49325 ἀλλά: si för sed. 

49328 ἐὰν διαχοπῇ: si densa fuerit (deépsa V; Urb. konjiziert 
diuisa) för decisa (wie densi Ὁ för ἀποτμηϑεῖσαι 51925), 

49405 χινητικώτερον: mollior för mobilior (moblior). 

496"7 μόνον: suum f. solum (5. oben bei Urb). 

497""7 γευρῶδες: neruosam f. -um (ausser M'!?); 5. den Apparat. 
Der Nasalstrich hat auch hier und da im Archetypus gefehlt:! 

489531 χερχοφόρα cauda portantia; 49745 ἀφανίζονται extermina- 
tur ἃ. 5. w.?. 


B. Glossen und Erklärungen, welche zum Teil vielleicht von 
Wilhelm selbst herrähren. Grösstenteils sind es umschreibende Er- 
klärungen der transkribierten griechischen Wörter. Wir finden 
im ersten Buche: 

4875 nach olothuria das Wort eici (eia V Μ᾿): ist es viel- 
leicht aus ericit entstanden und ein Versuch, ὁλοθϑούρια zu äber- 
setzen ὃ 


! Sigillatim (χωρίς) kommt auch in den Rhet. vor (5. Susemihl, 5. XL); 
vielleicht haben wir einen Zusammenfall der Adv. gingillatim und sigillatim 
(s. du Cange, Glossarium). 

2 Die von mir kollationierten Hss. haben auch in den folgenden Böchern, 
II und II, eine Menge gemeinsamer Korruptelen. Ich gebe einige Beispiele; 
vielleicht hat hier und da V (mit M?) das Richtige. 

49816 καί: art, wohl f. et; 499817 τὸ alto: ad f. aliud; 506929 7) ἡ κεφαλὴ 
προσπέφυκε: contra caput adheret för qua ce. a. (Abkärzung); 508214 ταὐτὰ 
τοῖς σαύροις: ea lacertis, wohl f. eadem 1l.; 50981 χολοιός: kolonis f. koloius; 
50983 λάρος: latus (-cus) f. larus; 511982 παρὰ τὴν νωτεαίαν ἄκανθαν: 86018 
dorsale in spinam f. -lem spinam; 51401! ἀπὸ — ταύτης: ab (ad) (h)as f. 
hac; 515926 καί: est f. et; vgl. 52127 καὶ ἔστε: et etiam f. et est; 51535 κανά- 
βοις (PD2; καρ- ΔΆ CA): cartabis f. canabis? Ὀ18514 ἀπορρυεισῶν: Talen- 
tibus PU 1,1 (korr.); defuentibus L'? f. defluentibus; 51808 διὰ τὸ — κεῖ- 
oas: quia latent f. iacent; 518025 γίγνονταε fAluunt f. fiunt (024 δέουσι fluunt); 
vgl. 520925 γίγνεται: sunt f. fiunt; 51995 τῇ ”Aoovoitrids: assintide f. assiritide. 
519823 μυστόκητος (μῦς τὸ κῆτος die Edd.): ipstocetus f. mysto-; H20M7 ἐν τοῖς 
σελάχεσιν: ut selacheis f. in 8.; 320029 ὠοτοκούντων δέ: quam — ouificantia 
fiunt f. autem (vorher μέν quidem); 322011 ἡ τοῦ δασύποδος ἱπυετία): quidem 
leporis f. quod 1. (coagulum): ὈΦΦΡΣ ἀλλ᾿ ἔχεε: 8ὶ et habet f. set (sed) ἢ. 
u. s. W. 


Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. Ὁ 


48722 καὶ γὰρ τὰ δερμόπτερα πεζεύξι, καὶ νυκτερίδει πόδες εἰσί, 
ὡς xat (PD) τῇ φώκῃ κεκολοβωμένοι πόδες; am besten scheint 
mir L! hier das ursprängliche bewahrt zu haben: et enim dermo- 
ptera peditant, et uespertiliones pro pennis habent pellem pedes 
sunt, quemadmodum boui marino colobati pedes; (pedes vielleicht 
auch Fes., siehe Dittmeyer XIX); pedem V (enim nach sunt) P B 
ΜῈ; hab. pell. pedem habent 1,3: habent pellem pedum (ohne sunt) 
M! U; peditantium sunt Urb. Auf den ersten Blick sieht man, dass 
hier sich eine Glosse eingeschlichen hat: pro pennis habent pellem, 
ob zu δερμόπτεραϊ oder uespert., scheint mir ungewiss. Dann ist 
uespertilioni in -es geändert worden; pedes hat sich nach pellem 
geformt; endlich hat »die dritte Klasse» einen Änderungsversuch 
gemacht. Die ursprängliche Lesart: uespertilioni pedes sunt, ist 
also durch die in den Text hineingeratene Glosse korrumpiert worden. 

488! osketica: id est domum habentia. 

488"? ὃ sind die Wörter φάττα fatga? und epops durch quod- 
dam genus columbe, aliud genus columbe erklärt; in V öäberge- 
schrieben. Doch haben sie sich sicher im Archet. gefunden; nach 
bl χρινὸν commune ist nämlich ein genus columbe — wahrschein- 
lich vom Rande — auch in V hineingekommen. 

488"! filokala: id est amatiua puleritudinis — V hat es nur 
am Rande. 

490928 τριχῶν γάρ τε εἶδος ϑετέον καὶ τὰς AxavIuwdes τρίχας: 
pilorum enim quandam speciem ponendum et spineales pilos; nach 
speciem pore spine (pre V; proportione Urb.; 1.5 glossiert mit 
γογοῖ); Urb. hat vielleicht das Rechte; wir haben eine umschrei- 
bende Glosse zum Satze. 

492216 lobus: id est inferior particula auris. 

49425 antiknimium?: id est anterius tibie; 57 gastroknimia?: 
id est uenter tibie; nach "? contrariis steht particula opposita 
genu, wahrscheinlich eine Randglosse zu ignyn”?, die an unrich- 
tiger Stelle in den Text gekommen ist. 

Vielleieht haben wir die Spur einer Glosse 493"? τὸ μὲν Evroög 
ϑέναρ, σαρκῶδες interius quidem sed et uola, carneum; sed et aus 
einer Abkärzung von scilicet? 


! So Dittmeyer, a. a. O. 

2 Dies Wort, garta, ist 308028 mit falla (salla) wiedergegeben (fiir fatta 3): 
vgl. 31088 ταῖς φάτταις fassis. 

3 In den Handschriften vielfach korrumpiert. 


22 Gunnar Rudberg, 


Den zwei folgenden Bichern entnehme ich nur ein paar Bei- 
spiele, wo der Text verunstaltet worden ist. 

5062? οὐχ ἐλάττους ὄντες τῶν μεγίστων εὐλῶν NON Minores 
existentes maximis genus immmelrs (etwas wechselnd); das Rich- 
tige ist wohl uermiculis (abgekärzt), wozu eine Öbergeschriebene 
Glosse (mit starker Abkärzung): genus uermis.! 

514018 ὥσπερ εἰς (CD) λάμβδα ἑκατέρα; sicut in litteram a 
utraque PL!U; in litteram aliquam ab utraque Fes.; hier ist 
das in a mit einer Glosse, littera (aliqua), erklärt worden. Vgl. 


516222 finge C:: uel longa uel parua alia littera; äbergeschrieben 
in PL'!; U hat es im Texte (wie Fes.: alilitera). 


1. Fehler der grössten Gruppe der Hss. 


Soviel von den gemeinsamen Korruptelen. Auf dieser Stufe 
steht nur V, die eine erste Klasse der Handschriften bildet. Auf 
der Grenze zur mittleren Gruppe steht M?. Ich will nun einige 
Beispiele geben, wo die öäbrigen Handschriften — teils mit, teils 
ohne M? — neue Korruptelen und Glossen haben. 


Α. Korruptelen. 4863 μέν: quandoque; nur V quidem; "19 ἄκαν- 
Jav: spumam (korr. in U) ἢ spinam V (Urb.); 487"? xolvupis: 
coh bis (co π᾿ his U); nur V colimbis; 48729 von; pluerit V M? (plu- 
ente Urb.); puuerit die äbr. (-is Τὶ; korr. in L??); 4892 διὸ ὅσα: 
propter quecumque fär propter quod qu. V (propterea Urb.):; 
489535 κύτος: kiros (ψ); kitos V (Urb.); 490223 τῶν ἐντόμων; Moso- 
rum f. incisorum V (M??); 4912? σκέλη: fkelea f. sk- V M?; 22! 
βρέγμα: bitgina f. bregma VM”; 49190 βλεφαρίδες: blefandes f. 
-arides V (korr. aus belfandes Urb.); 492223 πόρον: parum f. po- 
rum V (korr. in M?L?); φολιδωτά: solidata för folidota V M? 
(mit Korr. von a in 0); 496"! πόρος: potus fär porus V (und M!!). 


B. Glossen. Hier folgt M? den öbrigen. Nur M! lässt hier 
und da die Glossen weg; L' schreibt sie am Rande hinzu — wie 
V oben; der Grund ist vielleicht nur die bessere Kenntnis des 
Schreibers. 


! S. Schneider II, 105. Nach ihm hat Camus vimmiculog, was ich nicht 
habe wiederfinden können. 


Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 23 


4861! skelos: id est tota tibia.! 

186"? malacosarca: quasi mollis carnis; sclirosarca : quasi dure 
carnis. 

ἀ8 0020 manus ad chelam V-.; die öbr.: manus guasi ad ungula 
fissa; die Glosse quasi ungula fissa zu chelam hat das Wort ver- 
drängt; quasi ist in den Text hineingeraten.? 

4872 ichor: id est rubeus humor, qui nondum est sanguis. 

49014 koleoptera: koleoptera dicuntur, que habent alam in 
col(l)o hoc est in membro corporis, ut illa que in ipso operculo 
habent usum ale? (am Rande L'; M? nachträglich am Rande von der 
ersten Hand); die Worte werden — mit der Bezeichnung glo. — 
nach 22 af γὰρ καμπαὶ inflexiones enim wiederholt. Vielleicht ist 
es urspröänglich eine Randglosse, die an eine unrichtige Stelle ein- 
gesetzt worden ist; dann hat man sie als Interlinearglosse wieder- 
holt; in B hat sie das vorhergehende kolcoptera gespalten: cole 
vor, optera nach der Glosse. — M! hat die Glosse nicht an der 
letzten Stelle. 

491225 οὗ χτένες krepet (ktenes?): dicuntur maiores carnosita- 
tes, que sunt circa principium uole manus et circa calcaneum pe- 
dis; die Glosse fehlt in M!. 

(496"26 ἐν δὲ Ναξῳ: in locus est naxo PM! U; am Rande 
LU 


Wir haben also gesehen, dass die Handschriften zur Uberset- 
zung Wilhelms aus gemeinsamer Quelle stammen, und auch dass 
V und M? von gewissen Korruptelen frei sind. Eine zweite Gruppe 
bilden die Handschriften PBL! L?. Sie haben jede ihre eigenen 
Fehler; diese sind oft för zwei oder mehrere gemeinsam ohne sehr 
enge Verwandtschaft. Vgl. z. Β. paruulos M? M' U 496"? (μικράς 
paruos (poros Μὴ die äbr.); 49528 ἁπλοῦν simplex Ῥ M'M?” L?; 
simpliciter VB L! U;? 494520 hat L! mit M! U hos fär os, 490"! 


11,3 hat nicht et, sondern id est; vgl. Schneider II, 1; Dittmeyer XIX. 
Cod. Sorbonn. 931 scheint es auszulassen; s. Jourdain, S. 388. 

2 γῇ. hat sowohl das Wort als die Glosse. 

3 Einige unwichtige Varianten habe ich nicht erwähnt. 

4 Hierher gehört vielleicht auch 486923 dico autem idem genus nach dem 
vorhergehenden genus idem; V hat nur genus (γένος). 

5x oriist gewöhnlich. — ΝΎ]. auch 49424 ἀλλο, wo M? mit L' das rich- 
tige aliud auch gegen V haben (ad). 


24 Gunnar Rudberg, 


mit U die Haplographie nach polipes (ambulat — polipes ausge- 
fallen); L! ἃ. 1.5 haben gemeinsam rane 4895 fär raie und 490"? die 
Lakune auis — duobus etc. Diese Fehler — Haplographien, La- 
kunen, Transpositionen, Fehlauflösungen ἃ. dgl. — brauche ich nicht 
hier zu belegen. — Nur will ich hervorheben, dass P viel- 
leicht die beste Handschrift dieser Gruppe ist, und dass B — ob- 
gleich mehrmals korrupt — ihr nahe steht. 850. haben sie ἃ. a. 
folgende Stellen gemein: 4892? canibus f. carabus; 489" galerque 
f. galeique; 4952? excusciatur (mit M!; U excusiatur); die äbr. 
excutiatur)!. — Der dritten Gruppe am nächsten steht L?; vgl. 
487"? fongus 1, UM! (und B) fär sfongus; 497"! in omnibus ha- 
bentibus wie U; die uäbr. in. omn. animalibus hab.; vgl. auch 
52228 λαμβάνοντες — τρίβουσι: accipientes — fricant; 1,2 Ὁ: acci- 
piunt — fricantes. 


Die dritte Gruppe, M! Ὁ (auch wohl Urb. — durch ihre Vor- 
lage) ist weit schlechter, doch geht die Interpolation durch Glos- 
sen kaum weiter. M! und U stehen einander sehr nahe. Hier nur 
einige Belege. 

486"? sclirosarca: sairo-; 012} altere aliäs: alie aliis; 487252? 
piscis: puascis; 3 pellem pedum, 5. oben S. 21; 488"? myria: similia ; 
diese bezeichnende Variante hat auch Urb.; 4887 littoralia, pe- 
trosa: lutoralia, putrosa; 489" galeique (-erque): galen3; ”? per- 
fecto: perfectum; I rate: rane; 49031 animalificorum: -ficatorum; 
4912? et rippa et ippa: et ἃ. fehlt; 49122 exstatier: exstanti; "2? 
oculis: oculum; 49229 elausiuti: clausum; 4925 adhuc: a. autem; 
A9204 mars: partes; 493 interstitium: interfatiaä; 514. masculis: 
maculis; 551 inguinis: -nas; 58 iubatis: -ris; 588. idem carni: de 
carne Μ' (Urb., auch 1,1); carne U; 4940 bifyum: difilun M!'|; 
difisslim U; 495"5 guidem fehlt; 4962 habet: habent; Δ 6026 sac- 
ris: Saccis. 

Wir sehen also eine bis auf Kleinigkeiten sich erstreckende Uber- 
einstimmung. Ist denn etwa Ὁ nach M! abgeschrieben? Dies ist 


! As Ca haben hier ἐκρήξη, P Då ἐκβηξη. Ist die wahre Lesung vielleicht 
extussiatur = ἐκβήξη ὁ c:t hat ja nichts zu bedeuten; auch 88 wechselt mit 
80. Vgl. z. B. Suescia, Suessia, Suecia u. 5. w. (= Schweden) im Pariser 
Chartularium (mit Auctuarium). 5. Schäck, Svenska Pariserstudier; Kyrkohist. 
Årsskrift I (5. 38?, 455, 53 u. a.). 

In U kommen z. Β. pascer = passer, conscidere = concid. vor. 


Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 20 


nicht der Fall. Die Handschriften haben z. B. ihre eigenen La- 


kunen; M! u. a. 486" et hec quidem -- non (eine Zeile), 48722? 
et uolatilia — 538. cocodrillus (acht Zeilen); Ὁ z. B. 4883 hec uutem 
dispersa — genus et und "6 thyni a [mie — participat] (2wei, resp. 


eine Z.) Doch scheinen sie aus einer Vorlage zu stammen. Vgl. 
49258. wo der Archet. undeutlich gewesen ist; fär sacrum solum 
hat U falfuus οἷῶ, während M! för sacrum einen leeren Raum 
lässt. — 4ἀ07016 unum os, "wo Ὁ neruos unum os, M! neruos nä- 
mos hat; V u. a. sind hier undeutlich: nänos ἃ. dgl. Also stam- 
men U u. M! aus einer Quelle mit Korrekturen! —-- wohl dersel- 
ben. —  Vielleicht ist noch eine Stelle so zu erklåren: 497277 γὴν 
κύστιν, νευρῶδες, wo Μ' Ὁ uesicam mictuosum (oder unct-) ner- 
uosum (-am) haben. Ist dies eine Variante zu neruosum? 

Wir finden also folgendes Schema der Handschriften: 

I. V (15. I. PBL! (L!). II. M! U (Urb.). 


Orthographie. 

Von dieser ist nicht viel zu sagen, da sie die gewöhbnliche ist. 
Ich verweise besonders fär die Ilandschriften des Wilhelm auf Su- 
semihls Ed. der Rhetorica, S. XL. 

Vokale. Die Diphthonge sind reduziert worden: ae wird öberall e; 
das griech. oc wird — nach der Aussprache — ὁ (y): omiomera, yso- 
fagus; doch oiketika, aoika, euboia (-φα Urb.), teuthoi. — y und 
ἢ sind zusammengefallen und wechseln oft: hystoria, tybia, yrundo 
(-ondo), enidris, filacticus ἃ. 5. w. — Das griech. ἡ wird mit i 
(y) wiedergegeben — der vulgärgriech. Aussprache gemäss: aortr, 
iron, minix (my-) ἃ. 5. w. Vgl. Schuchardt, Der Vokalismus des 
Vulgärlateins I, 226 ff.? Was timpus (tympus) betrifft, 5. Schu- 
chardt I, 341. — Uber yrondo, uerecondus ἃ. dgl., 5. Schuchardt 
II, 173 f. — Uber pinnula — pennula, 5. die Lex. 

Konsonanten. Die Aspiration ist natärlich unsicher: omio- 
mera, ymen etc., aber superhabundantia?, hos f. os, hale f. ale 


! Vgl. för Ὁ 518328 ἐν ἀνθρώποις (PD 3); PL! in omnibus; Ὁ in omnibus 
hominibus. 

2 8, auch Bourciez, Précis historique de phonétique frangaise, Paris 1900, 
5. 62 (Remarque ID. 

3 Volksetymologisch zu khabere Val. 5. 32, Fussn. 5. 


26 Gunnar Rudberg, 


ale etc. — Ständig wechseln th — ἐς ch (kh) — ce (k); das griechische k 
behält man nämlich oft; ebenso f und ph. — Auch t und ὁ wechseln, 
z. B. in -tia, -tio (cia, -cto). Im Auslaut sind -ἔ und -d zusam- 
mengefallen; daher caput u. -ud; apud und -ut; uelut und -ud — 
sogar in derselben Handschrift. — Zur Verdoppelung der Konso- 
nanten, vgl. cartil/(l)ago, medul(l)a, sup(p)inus ἃ. a. — Verein- 
zelt scama f. squama. — In U amfisefalum ἃ. dgl. 


ΚΑΡ, II. 


Wilhelms Sprache und Ubersetzungsmethode. 


Die Ubersetzungen Wilhelms von Moerbeka sind Verbaläber- 
setzungen. Er sucht, so genau wie möglich, Wort fär Wort den 
griechischen Text wiederzugeben; sein leitendes Prinzip ist »verbum 
e verbo»> nach dem Zeugnis seiner Zeitgenossen!. Seine Sprache 
ist daher schwer, ungebildet, oft beinahe unverständlich; dies 
gilt sowohl von seiner Ubersetzung der Hist. an. als von denen 
der Rhetorica und Politica, die beiden letzteren, wie bekannt, schon 
herausgegeben ?.  Uberall ist seine Sprache, seine Methode dieselbe; 
im folgenden will ich dies durch einige Belege erhärten. — Wenn 
dem 50 ist, so ist es klar, dass in seinen Werken gegensätzliche sprach- 
liche Tendenzen sich bemerkbar machen werden; einerseits der grie- 
chische Einfluss, anderseits das mittelalterliche Latein. Drittens kann 
vielleicht der griechische Einfluss mittelbar sein: durch Ubersetzun- 
gen der Bibel (Vulgata)” und anderer Werke war man an ein ge- 
wisses Verhältnis zwischen dem griechischen und lateinischen Texte 
gewöhnt und öbersetzte hiermit analog. Viele Reminiszenzen an die 
älteren Ubersetzungen, vor allem natärlich die Bibel, glaube ich 
auch bei W. gefunden zu haben. Ich werde im folgenden einige 
Belege hierför anföhren. 

Eine derartige Scheidung des Materials — in mittelalterliches 
Latein, Gräzismen, Bibellatein ἃ. 5. w. — ist hier nicht möglich 
durchzuföähren, besonders bei dem mir zu Gebote stehenden Material. 


! Schneider I, CXXXV; vgl. CXXVIIL 

2 Aristotelis Ars Rhetorica cum adnot. Leon. Spengel. Acced. vetusta 
translat. Lips. 1867. — Aristotelis Politicor. libri VIII c. vetusta translat. Guilel- 
mi de Moerbeka rec. Fr. Susemihl. Lips. 1872. 

3 Die Vulgata ist, wie bekannt, was das neue Testament betrifft, nichts 
andres als eine leichte, von Hieronymus besorgte Revision der 5. g. Itala. 
Vgl. Schanz, Geschichte der röm. Litt. IV, 408 ff., auch IIT, 395 ff. — Die Itala 
war im ganzen eine Verbaläöbersetzung. 


28 Gunnar Rudberg, 


Ich halte es jedoch nicht fär unzweckmässig, gewisse Eigentömlich- 
keiten der Wilhelmschen Sprache hervorzuheben, seine Wortbildung, 
seine Behandlung der griechisehen Wörter, die er nicht äbersetzen 
kann, ἃ. 5. w. Natärlich kann hier keine Vollständigkeit erreicht 
werden, wie dies auch äöberflössig ist. 

Wichtig ist auch die Frage nach den Grenzen der Worttreue 
des lateinischen Textes. Schon die Natur der beiden Sprachen 
machen eine völlige Ubereinstimmung unmögliceh — man denke 
nur an den griechischen Artikel, den Aorist, das Medium ἃ. 5. w. 
Auch andere Fälle sind nur scheinbare Abweichungen von dem 
Prinzip des W. 80 z. B. wo das Lateinische einen andern Kasus 
als das Griechische fordert (wie er Acc. resp. oder Dat. modi mit 
Abl. oder secundum und Akk. öbersetzt, Gen. sep. mit ab und Abl. 
u. S. w.), wo griech. Komposita durch einfache Verben wiedergegeben 
werden oder umgekehrt, wo griech. Verba durch absolutes Akt. oder 
Pass. äbersetzt werden (wie ztecve mit tendit und protenditur), wo 
die Präpositionen in verschiedener Funktion verschieden wieder- 
gegeben werden (wie ἐπί mit Gen. = in mit Abl., mit Dat. = 
apud, mit Akk. = ad) u. s. w. 

Zwar haben schon Spengel und Susemihl in ihren oben ange- 
föhrten Ausgaben der Rhetorica! und Politica? die Frage beröhrt. 
Jener bespricht aber hauptsächlich nur die direkten Fehler der Uber- 
setzung; dieser macht öäber die Partikeln, die Wortfolge u. ἀρ]. 
eine -kurze Bemerkung. Dies ist jedoch fär die genaue Analyse des 
Textes nicht hinreichend. Um öäber die Beschaffenheit, die Stellung 
in der Tradition und den Wert der griechischen Quelle zu einiger 
Klarheit zu kommen, muss man die Freiheiten und sprachlichen 
Fehler der Ubersetzung von denen, die in der Beschaffenheit der Vor- 
lage, gewissen paläographischen Eigentämlichkeiten derselben u. s. w. 
ihren Grund haben, genau' unterscheiden können. Und dies ist 
nicht ohne grösseres Material möglich. Im folgenden will ich eine 
Reihe von Fällen zusammenstellen, wo wir den Grund der Ab- 
weichung vom griechischen Originale in den Ubersetzungsprinzipien 
des W. zu sehen haben. Eng daran schliesst sich eine Ubersicht 
der sprachlichen Fehler bei W.? —  Danach kann man die 
Fälle abgrenzen, wo die Ubersetzung uns öber die Lesart der Quelle 
keine Auskunft giebt. Ein Schema dieser Kategorien folgt zum Schluss. 


τ ΑΝ 166 ff. 
2 S. ΧΧΧΙΠ ἢ 
> Die paläographischen Fehler werden in Kap. III behandelt. 


Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 29 


Es ist nicht möglich gewesen, den Stoff ganz logisch zu dispo- 
nieren. Die folgende Ubersicht ist also nichts anderes als eine 
Reihe Beobachtungen öäber die Sprache und Ubersetzungsmethode 
des W. Doch glaube ich, die Analyse durch diese Beobachtungen 
bis zu einem gewissen Grade erleichtert zu haben. 


Dass eine solche Analyse nötig ist, zeigen nicht nur die käöhnen 
Röäcköäbersetzungen Schneiders!, sondern auch mehrere Angaben 
Dittmeyers äber den lateinischen Text. Ich will dies an einigen 
Belegen zeigen. 


1) Aus Schneider. 

486"!!! die Glosse id est (Schneider liest et) tota tibia, was er 
auf ein καὶ ἕλος ὃ μηρός zuröickgehen lässt (11,1). 

λἀβθὺ14 ὡς εἰπεῖν ut est dicere (immer); Schneider Π,3: »ὡς 
ἐστὶν εἰπεῖν reddit». 

487 ἃ ὅλως μένει (Ῥ 5) que totaliter manent; Schneider 
1,3: »legit igitur scriptum .. τὰ ὅλως μένοντα». 

878 ὁμώνυμον γὰρ τὸ μέρος, ὅταν τῷ σχήματι καὶ τὸ ὅλον 
λέγηται κέρας ecquiuocum enim, cum totum pars et figura dicatur 
cornu; Schneider, a. ἃ. O.: »legit igitur scriptum: ὃμ. γὰρ, ὅταν τὸ 
ὅλον μέρος καὶ σχῆμα λ. κ.». 

A87=25 ἀκαλήφη ”calefe; Schneider 11,4: »ἀκαλῆφαιε vertit 
Thomas». Vgl. 487"! ἀκαλήφης acalefes. 

A87”? σπόγγος sfongus (fongus 1,5 ἃ. a.); Schneider II, 5: 
σφόγγος. 

A90"31 τοῦ τῶν τετραπόδων horum gquadrupedium (also τούτων 
in einem Worte; vgl. Kap. III, 1 C); Schneider 11, 25: »τούτων 
insertum reddit>. 

49128 γεύματος χάριν pregustationis gratia; Schneider Π, 26 
liest progust. und nimmt προγεύματος in der Quelle an. 

U. ἀρ]. m. beinahe auf jeder Seite. Vgl. Kap. HI wu B, C u. E. 


9) Bei Dittmeyer. Leider föhrt er oft nicht den Wortlaut der 
Ubersetzung an. Man kann in solchen Fällen möglicherweise an 
Fehler des Cod. Fes. denken; dies gilt jedoch nicht öberall”. 


ι Und zwar macht er diese aus dem nicht guten L?. Vgl. z. B. 488 al? 
τῶν γλυκέων dulcium; duleibus 1.3; Schneider II, 8 nimmt γλυκέσε in der Quelle 
an: 490583 ἵππος equus; hyrcos 1,5; Schneider II, 25 »κρεός scriptum reddit» τι. 5. w. 

: Auch er zieht Schlisse aus dem schlechten Texte seiner Hs.; so 48705 
γίγνονται γὰρ ἐξ αὐτῶν οἱ οἷστροε (mit P Ds); fiunt enim ex ipsis istri; vivunt 


enim ex his Fes.; >»om igitur ὅ οἦστρος» Dittm. 


30 Gunnar Rudberg, 


437225 zitiert er Schneider, obgleich Fes. eine andere Lesart hat. 

4885 ἀγνευτικιί, Ὧ" dyovevrixa; non multum spermatica, nach 
D. die Lesart des Ὁ, was wohl der Umschreibung wegen ziem- 
lich unsicher ist. 

497220 röv χαυλὸν AR CO; τὸν αὐλὸν PD"; canalem; nach 
D. =P Ὁ"; W. äöbersetzt jedoch die beiden Wörter mit canalis 
(5. unten IV). 

ἤρου goroöv osscum; nach D. = ὁστέϊνον. Warum nicht = 
᾿ ὀστῶδες, wie Z. 23 (mit CO")? Ich bin öberzeugt, dass W. in seiner 
Hs. nichts anderes als ὀστοῦν gehabt hat; er hat es nur als Adj. 
zu τὸ αἰδοῖον gezogen. 

519018 τὰ δὲ τῶν φλεβῶν ---- ζεύγη uenarum iuga; δὲ fehlt CP Ὁ"; 
rå δὲ fehlt nach D. in der Quelle; sehr ungewiss, da W. jedenfalls 
das rå kaum öbersetzt hätte; s. unten. 

516 086 rois σελάχεσειν; τοῖς σελαχωδεσι Ar OO"; selacheis; nach 
D. = Α" Ο'; ungewiss, da beides mit selacheis äbersetzt wird. 

Gegen die äöbrigen Hss. lässt Ὁ. die Ubersetzung mit P D+ äöber- 
einstimmen z. Β. 494"? δακτύλοις (för δάκευλοι digiti), 494" ἰσχία 
(f. -ἰον uertebra), 494"? ἀνάγοντα (f. -ας reducentes), 506" & καλεῖ- 
ται φρένες (f. καλοῦνται uocant); da er jedoch den lateinischen Aus- 
druck nicht hinzusetzt, entzichen sich diese Lesungen jeder Kontrolle. 


Das Material habe ich den drei ersten Bächern entnommen, 
hauptsächlich dem ersten. 


I. Lateinische Wortbildung. 


Hier sind vor allem zu nennen einige Abstracta und Adj. 

Abstracta! auf -fas. Neben den in den Lex. belegten, wie 
contrarietas ἐναντίωσις, humiditas ὑγρότης, irregularitas ἀνωμαλίαἥ, 
superfluitas περίττωμα, 2. B. arcualitas καμπυλότης, utscositas 
γλισχρύτης. 

Auf -tio. Seltenere, aber belegte Formen, wie compactio”, 


τ Vgl. Rönsch, Itala und Vulgata, 5, 52 ff., 69 ff. 

? SS. Gradenwitz, Laterculi vocum latinarum. 

3 Compactionem συχνὸν (f. πυκνόν) ὈΘ0 1, vgl summitas τὸ ἄκρον 
493226, 496219; goliditas τὸ στερεὸν 117 23, 


Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 41 


complicatio xexovgaloc! (Gradenwitz), concameratio σύμφυσις, enu- 
tritio ἐκτροφή (Grad.), nugatio ἀδολεσχία (Grad.) u. 5. w.; dazu 
cascatio tvpevois?, concuruatio καιιπή, perforatio σύντρησις, τρῆσις. 

Auf -tudo, z. B. artitudo στενύτης. 

Vgl. auf -ura: lunatura κρίκος. 

Adjektwbildungen, von welchen viele schon im Spätlat., bes. 
in der Bibellitteratur, gewöhnlich sind”. 

Auf -alis (incl. substantivierte Adj.); biuerticalis δικόρυφος, 
caudale οὐραῖον (490"?4), dorsalis πρανῆς (dorsualis, s. die Lex.) 
laerimale χανϑός (4915 328), pelagalis πελάγεος, spinealis axavIwdns, 
(spinalis, 5. die Lex.), subradicalis ὑπόρριζος. 

Vgl. die halbgriechischen Bildungen innodalis tvwdns, laberin- 
talis λαβυρινϑώδης, plagealis πλαγιος", ymenodealis ὑμενοειδής (also 
oft Ubersetzung der griech. Adj. auf -ὡδης, -οειδής). 

Auf -bilis?: comestibilis": a comestibilibus ἀπ᾿ ἐδεσμάτων 
99 ΝΜ. comminutibilis: facile ce. ψαϑυρὸς 105, extensibilis τατός 
indisciplinabilis ἀμαϑής, inscissibilis ἄσχιστος τι. dgl. 

Auf -eus, oft Ubersetzungen der griech. Adj. auf -wdns; vgl. 
-alis und -osus. — Lateinische Adj.. z. B. pelleus deouartixocs, 
subsaccceus ö7tu7tvos (522"!0); vgl. carneus (neben carnosus) σαρκώδης; 
weiter cartillagineus χονδρώδης (s. die Lex.), muscilagineus μυξώδης; 
halbgriech. Bildungen, z. Β. cugeneus εὐγενής (Lex.), inodeus ἰνώ- 
δης, selacheus, selachodeus σελαχώδης, ymenodeus ὑμενώδης. Konta- 
minationen der lat. und griech. Form sind wohl die Adj. auf -odeus. 

Auf -osus? (vgl. oben); in den Lex. belegt, wie cartillaginosus, 
cauernosus ToWwylwdviixos, foraminosus tenuarwdns u. a.; andere 
z. Β. inflatiuosus φυσώδης, pelliculosus ὑμενώδης (vgl. oben), sagi- 
minosus πιμελώδης, uenulosus ἐπίφλεβος. 

Auf -tiuus; diese Bildung scheint bei W. sehr beliebt zu sein; 
wenigstens ist die Gruppe sehr zahlreich. Es ist die regelmässige 
Vertretung der Adj. auf -cxog. 


! 30755, sonst cecryfalwus. 

2 522226; das Vb. caseare (-1) z. B. H21b30, 

3 S. Rönsch 109 ff. 

4 Mit illiberalia ἃ. liberalia giebt W. 48866 ἀνελεύϑερα und ἐλεύθερα 
wieder. Eine lat. Parallele zum griech. Sprachgebrauch, s. Löfstedt, Beiträge 
zur Kenntnis der späteren Latinität, S. 70 ff. 

5 ex plagealibus ἐκ τῶν πλαγίων 4948, 

6 Sehr zahlreich bei Rönsch, S. 109 ff. 

7 8, Gradenwitz. 

8 Vgl. Rönsch 125 ff. 


32 Gunnar Rudberg, 


umatiuus φιλητικός, auguriatiuns οἰωνιστικός, auxiliatiuus 
βοηϑικός, blanditiuus ϑωπευτικός, cantatiuus ῳδικός, cibatiuus: 
maxime c-m τροφιμώτατον H23", clausiuus: nimis celeriter c-t 
σκαρδαμυχτικοί 4920, consiliatiuus βουλευτικός, factiuus ποιητικός, 
flexiuus καμπτικός, gressiuus πεζός, insistiuus ἐνστατικός, mansiuus 
μόνιμος, mMigratiuus ἐκτοπιστικός, obseruatiuus φυλακτικός, per- 
mutatiuus μεταβλητικός, perstitiuus: nimis p-i ἀτενεῖς 402", 57}1- 
latiuus σιγηλός (so!) 488234, thesauritatiuus ϑησαυριστικος. 

Participia als Adj. benutzt — sehr gewöhnlich?. 

dentatus: ex utraque parte d. ἀμφώδων, irascens δύσϑυμος, 
morans: in uno loco m. ἐπιδημητικός 4883, peditans πεζός, per- 
fectus τέλε(ι)ος (imperfectus ἀτελής; vgl. innominatus ἀνώνυμος), 
productus προμήκης, sSonans Ψοφητικός, NON SPiranNS ἄπνουν U. 5. W. 

Wie ouificus (S. die Lex.) φοτόκος auch animalificus, uermi- 
ficus, prolificus ζῳοτόκος, σκωληκοτόχος, γόνιμος — Wie animalifi- 
care, ouificare ζῳοτοκεῖν, wotoxeiv?, 

Ferner haben wir eine Menge spät- und vulgärlat. (den roma- 
nischen Sprachen nahestehender) Wörter und Formen ὁ, z. B. 

canola περωνίς, -ὄνη, 5. du Cange, Glossarium medii aevi, ca- 
nula; subsannator μωχός, nur aus der Vulg. zitiert (s. die Lex.) 
super(h)Jabundantia? ὑπεροχή, spätlat. und biblisches Wort, 5. die 
Lex. 

calceaneus πτέρνα (för -um), späte Form; congrus (f. -er) nur 
bei den Gramm. 

κροχόδιλος heisst immer cocodrillus;-: vgl. ital. coccodrillo"; 
λαβυρινϑώδη wird 49975 laberintalem; vgl. vulgärlat. laberintus, 
ital. laberinto”. 


HH. Die griechischen Wörter werden von W. oft nicht tber- 
setzt, sondern nur transkribiert”; oft giebt er ihnen auch lateinische 
Flexion oder lat. Ableitung (vgl. oben, die Adj. auf -alis und -eus); 
auch kann die Flexion und Ableitung wechseln. — Die Erscheinung 


! Cod. Urb. hat thesaurizantia (thesawrizo, 5. die Lex.), wie oft Präs 
Part. för -tiuus. 

2? Vgl. Rönsch 142 ff. 

8 Daher ζῳοτοκοῦντα = animalificantia ἃ. 5. w. 

“ Wegen der Orthographie 5. oben S. 25 f. 

5 Das Ah vielleicht volksetymologisch zu habere. 

6 Uber die verschiedenen Formen s. Diels, Indogerm. Forsch. XV, 1 ff. 

τ Uber aorti vgl. unter II. 

e Uber Rhet. vgl. Spengel 165. 


Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 33 


ist ja alt; sehr kräftig hat wohl die Ubersetzung der Bibel und 
anderer christlicher Schriften! gewirkt. Uber die Veränderung 
griech. Wörter in dieser Litt. 5, Koffinane, Geschichte des Kirchen- 


lateins I, 32 ff. — Natärlich war die Verwirrung und Unkenntnis 
zu Wilhelms Zeiten sehr gross auf diesem Gebiete. 
Die blossen Transkriptionen — nach der Aussprache — sind 


schr zahlreich, wie acalefe, alopex, aoika, cholas, cotila, empis, 
ethya, filokala, folidotum, ichor, koleoptera, liobatus, mesenterium, 
myria, perinefra, tenar, teuthides, teuthoi, ypoglutis, ystrices ἃ. 5. w.? 
— Seltener ist die Transkription flektierter Formen, wie cheten 
χαίτην 49932 inion, Gen. iniu ἐνέου 4913, in sifes ἐν Σιςφαῖς 04 05: 


Lateinische Flexion. Vegl. z. Β. branclia, -ae, Plur. -ae för 
βράγχια, τώ schon bei Columella, Plinius u. ἃ. (5. die Lex.); so 
auch bei W.? 

Andere Belege: (an)omiomera ἀνομοιομερῆ, ὁμοι-; Gen. -arum; 
in omiomera parte ἐν ὁμοιομερεῖ μέρει ἃ. 5. W. 

aorti ἀορτή, unflektiert: Nom. z. Β. 514: 01 Gen. (uocate — aorti) 
5145 Dat. 4957, 496" etc., Akk. (apud aorti) 4967, 4 Abl. 495034, 

Wir haben es hier mit dem Schwinden der Kasusendungen in 
der späteren Sprache zu tun. Vgl. Koffmane, ἃ. ἃ. Ὁ. 35 f. (blasphe- 
mia unflektiert). 

blefaridem βλεφαρίδα, wie parenkefalidem. 

chela, -am χηλή, wie opla. — delfis, Akk. delfinum (Weise 399). 

dik(h)alon διχαλόν, dikhala, -orum; die letzte Endung gewöhn- 
lich, z. Β. keratiorum κερατίων, kyamorum κυάμων, malalkiorum οἷς. 

epiglotum ἐπειγλωττίς ; Plin. ἃ. ἃ. haben epiglossis (5. die Lex.) 
galeodes, -ea γαλεώδεις, -7: vgl. cetodeus, sclachodeus τι. del. 

ines ives; inorum, inis; inodeus, innodalis, vgl. oben, I, S. 31. 

itron, itri ἥτρον; vgl. ypokhondrii. — pardali ac παρδάλεις (mit 
A" C") 500 528, 

selachea σελάχη: selacheorum; selacheis (wie 590 517), äber die 
Adj. s. oben I, S. 31. 

skelos σκέλος (skelum 300"), Gen. skelei, Abl. -eo; Plur. Nom. 
Akk. skelea, Gen. skeleorum. 


! Vol. Ζ. B. Vulg. Apoc. 1,3 ἐνδεδυμένυν ποδηρη vestitrum podére, auch 
bei Tertull. ὦ. a. 

2? ygena ζύγαινα HO0600; vgl. Weise, Giriech. Wörter in der lat. Sprache, 
ὃ, MA: zygaena. 

3 Nur 50521 branchiorwm (in P ist ein a sogar in ὁ. korrigiert). 

4 Jedoch aortem 514231; Cod. U